"Den världskarta som inte visar var landet Utopia ligger är inte värd ett enda ögonkast." Oscar Wilde
Inlägg taggade Libanon
Israel planerar krig
1 Jun 10
Attacken mot Ship to Gaza ursäkt för att öka spänningen?
.
Jag är ingen anhängare av konspirationsteorier. Generellt anser jag att de bara visar ”teoretikernas” frånvaro av förståelse hur politiken och samhället fungerar.
Men efter Israels attack på båtkonvojen till Gaza kan jag inte låta bli att själv lansera en konspirationsteori.
.
Ett. Attacken var varken ett misslyckande eller ett olycksfall i arbetet. Syftet var att döda och att skapa en starkt ökad spänning i regionen och att polarisera den internationella opinionen. Ingen kan övertyga mig om att det som skedde bara skedde därför att de israeliska soldaterna överraskades av aktivisternas ”oväntade våld”. Högsta ledningen av armén och försvarsministern Ehud Barak gav grönt ljus till att skjuta skarpt redan vid bordningen.
Två. Syftet med att skarpt öka spänningen i regionen är att Israel aktivt förebereder ett nytt krig i Libanon. I israeliska media talas det öppet om det kommande kriget. Inte om det kommer utan bara om när det kommer. Dagstidningen Haaretz intervjuade häromdagen befälhavaren för den 162a pansardivisionen med smeknamnet ”ståldivisionen”. Generalen ifråga berättade öppet om vilka övningar som pågått i snart två år för att träna de militära enheterna inför att snabbt mobilt pansarangrepp mot Hezbollah . Generalen var noga med att understryka allt som gjorts för att undvika ett nytt fiasko som 2006. Att Israel nyligen placerat tre atomubåtar utanför Irans kust bara understryker krigsförberedelserna.
.
I Bryssel samlades redan tidigt på dagen hundratals personer utanför belgiska utrikesministeriet för att kräva bojkott av Israel. Foto; Benny Åsman
Om attacken på Ship to Gaza var en inledande manöver till ett nytt krig mot Hezbollah så kommer det inte att dröja länge innan det startar. Kanske redan i sommar.
Jag hoppas att min egen konspirationsteori är lika felaktig som alla andra. Men, men…
.
Media: DN1,DN2,GP1,AB1,AB2,AB3,SVD1,EXP1,EXP2,SSD1,DN3,AB4,SVD2,EXP3,DN4,
Bloggare; Svensson,Jinge,Alliansfritt Sverige,Motvallsbloggen,Röda Götebrorg,Sjöstedt,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Gaza, Israel, Hezbollah, Libanon, Ship to Gaza, Krig
Israel tar ett nytt steg
15 Apr 10
Tiotusentals palestinier hotas att deporteras.
.
Tisdag nästa vecka träder ett nytt militärt dekret i kraft. Det ger den israeliska militären på Västbanken rätt att helt godtyckligt deportera palestinier som på mycket lösa boliner kan kallas för ”infiltratörer”. Alla palestinier på Västbanken och i östra Jerusalem som inte har ”lagligt giltiga identitetshandlingar” räknas in i gruppen ”infiltratörer”. Vad som är ”giltiga” handlingar preciseras inte i den militära ordern utan det kan avgöras av den militära chefen på plats.
.
Check-point pä Västbanken.
De som står i första skottlinjen är personer med en adress i Gaza på sitt id-kort, inklusive barn födda på Västbanken och palestinier på Västbanken som av någon anledning förlorat sitt uppehållstillstånd. Personer av utländskt ursprung som är gifta med palestinier boende på Västbanken riskerar också deportering. Förr använde Israels armé termen ”infiltratrör” enbart för palestinier som kommit till Västbanken eller Gaza via ”fientliga” länder som Syrien och Libanon.
I grunden innebär det militära dekretet att palestinierna inte har rätt att bo var de vill i det ockuperade territoriet. De förnekas rätten att återvända till de byar i Israel som de fördrevs från 1948. Nu förnekas de också rätten att bo var de vill i de områden som till och med Israel säger ska utgöra det framtida Palestina.
.
1948 fördrevs hundratusentals palestinier från sina hem. Nakba, katastrofen, kallar palestinierna den historiska händelsen. Avigdor Lieberman och andra extremister i Knesset vill olagligförklara all form av ”firande” av Nakban i Israel.
-Farhågan att palestinier med adress i Gaza är de första som kommer att drabbas av dekretet bygger på de åtgärder som Israel vidtagit de senaste åren för att begränsa deras rättighet att bo, arbeta och studera på Västbanken. Åtgärderna bryter med Osloavtalet, skriver den israeliska dagstidningen Haaretz.
Dekretets formuleringar är så vaga att de id-kort som den Palestinska Myndigheten utfärdar inte ger innehavaren något skydd mot att utvisas eller att kastas i fängelse i sju år för ”infiltration”.
Det nya militära dekretet är ännu ett steg på vägen mot att ta ifrån palestinierna alla mänskliga rättigheter utom rätten att underkasta sig som statslösa flyktingar.
- Det är första gången som militären säger att det är ett brott att en palestinier befinner sig i en del av det palestinska territoriet, säger Sari Bashi som leder en israelisk solidaritetsorganisation i Tel Aviv.
.
Bloggare: Jinge,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Israel, IDF, Palestina, Flyktingar, Gaza, Jerusalem, Osloavtalet
Medeltid och häxkonster
22 Nov 09
Svart medeltid
Ibland läser man historier som får en att bara vilja gråta av uppgivelse eller blind vrede. Den här handlar om en libanesisk man som dömts till döden för häxkonster.
Ali Hussein Sbat bodde med fru och fyra barn i Beirut där han arbetade på en tv-station i ett program som kallades Sheherazade. Vilket bara bestod i att spela 
spågubbe för människor som ringer upp och vill veta vad som väntar dem i livet. Ett banalt skojeri med kaffesump och kort.
Som troende muselman begav sig Ali till Mecka på pilgrimsfärd, något han säkert ångrar. Mitt i natten stormade sedlighetspolisen hans hotellrum. Ali anklagades för häxeri och dömdes den 9 november till döden av en saudisk domstol. Det är bara dagar kvar innan avrättningen ska äga rum.
Vid sidan av det groteska vansinnet i historien finns det en kommentar att göra som knyter an till den internationella diskussionen om en universell rättvisa. Anhängare av ”humanitära” miltära aktioner och den internationella domstolen i Haag försvarar ”det internationella samfundets” rätt att fängsla och döma individer som exempelvis Milosevic.
Det islamska härskarna i Saudiarabien ser islam som universell och anser att de har rätt att fängsla och döma personer från andra länder för handlingar som prästerskapet säger hädar islam.
Alla troende går inte säkra i Mecka
Är det någon skillnad mellan domstolen i Haag och den i Mecka? I Mecka säger den sig skydda islams universella intressen men försvarar i praktiken wahibismens särintressen. I Haag sägs domstolen försvara demokratins universella giltighet men i själva verket är det bara ”förlorare” som ställs inför rätta. När kommer krigsförbrytare som George W. Bush och Rumsfeld att ställas inför rätta? Aldrig naturligtvis. Det är därför som USA inte erkänner domstolen i Haag. De vill ha händerna och ryggen fria när de är ute på internationella strövtåg.
Mannen i Mecka är kanske redan död när du läser detta. Ingen Hillary Clinton i demokratisk rustning kom till hans undsättning. Härskarna i Saudiarabien är nämligen mörkermän på rätt sida om barrikaderna.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Mecka, Libanon, Islam, Haag, Bush, Rumsfeld, Saudiarabien
Socialdemokratin ljuger om Hizbollah
13 Jan 09
Dra tillbaka
lögnen!
I fredags antog socialdemokraternas Verkställande utskott (VU) ett uttalande ”angående situationen i Gaza”. Ett avsnitt berörde jag i en tidigare blogg. Men ännu ett stycke måste uppmärksammas eftersom man här planterar en uppenbar lögn om den libanesiska motståndsrörelsen Hizbollah. Där påstås utan minsta tvekan att de raketer, som dagen innan avfyrades från södra Libanon mot Israel, att de hade skickats i väg av Hizbollah:
”Hamas och Hizbollah måste omedelbart stoppa attackerna mot Israel”
Politiskt är anklagelsen lika explosiv som en missil från Israels F16-plan. Om vi nu ska ta Mona Sahlin och hennes statsministerambitioner på allvar. I hennes innersta krets finns dessutom Jan Eliasson, förmodligen tilltänkt att återkomma i rollen som utrikesminister. I detta sammanhang är det ingen liten sak att våga slunga ut detta påstående. Inget misstag, ingen slarvig skrivning, utan ett diplomatiskt budskap.
Här skriver israeliska barn sina ”fredsbudskap” på de missiler som sedan skickades
mot libaneserna under sommarkriget 2006…
I det drama som nu utspelar sig i Gaza är det många religiösa och militära bärsärkar på högerkanten i Israel som gärna siktar in sig på Syrien och Iran och vill ge dessa bägge länder en stor del av ansvaret för att Hamas och Hizbollah överhuvudtaget existerar. De hoppas på ett ”Fortsättningskrig” efter fullgjort värv på Gazaremsan – där de kan gå ut i ett förnyat krig mot Hizbollah och samtidigt skicka sina bombplan och missiler mot mål i ”terrorismens hemländer”, alltså Syrien och Iran. Eventuella raketanfall från Hizbollah skulle de se som en gåva från Jahve. Ett något så när legitimt skäl att ge sig in i ännu ett nytt ”försvarskrig”.
Ingen gudagåva
Problemet är att de inte välsignats med en sådan gåva. Hizbollah, som nu ingår i den libanesiska regeringen, förnekar att dess milis varit aktiv vid sina avfyringsramper. FN.s observatörer och den reguljära libanesiska armén håller med. Israels nuvarande militärt ansvariga instämmer. Israel Defence Forces, IDF, anser inte heller att det är Hizbollah som ligger bakom de fyra raketer som skapade oro i landets gränsområden. De är helt upptagna med sin insats i Gaza och behöver för tillfället inga svepskäl för ett nytt krig i norr. IDF menar i stället att det är någon av de palestinska organisationerna i Libanon som har ansvaret.
”Arabisk raket”
Ett mer förnuftigt och logiskt påstående kommer från Sami Moubayed, som är chefredaktör för den syriska tidskriften Forward Magazine. Han hävdar att det mesta pekar på att det är Saudiarabien som ligger bakom det hela, via sina proselyter i södra Libanon. Den wahabistiska diktaturen i Riyadh var mycket bitter över utgången av Israels krig mot Libanon sommaren 2 006 . Kung Abdullah och hans hov hade hoppats på att arvfienderna i det shiitiska Hizbollah skulle förgöras av den mindre ( i sak ) arvfiendens bomber. I samband med de väpnade inre konflikterna i Beirut under maj 2008 föddes så en rival till Hizbollah. Den ”Arabiska islamistiska motståndsrörelsen” som sa sig ha en ”arabisk agenda”, underförstått i motsättning till Hizbollahs starka band med Iran. Den leds av en arabisk shiit, Sayyed Mohammad Husseini, och proklamerades i den saudiska TV-kanalen al-Arabiyya och säger sig ha 3 000 milismän. Organisationen har också berättat att man har en ”Arabisk raket” som den sionistiska fienden fruktar.
Stora pengar från Saudiarabien
Man har också bildat ett ”Arabiskt råd” med en egen TV-kanal, kallad al-Ourouba (arabism) som utmanar al Manar, som är Hizbollahs egen kanal. Enligt Moubayed har man, trots stora transfereringar av pengar från Saudiarabien, uppenbart misslyckats med att på allvar hota Hizbollahs och Nasrallahs stora popularitet hos de breda, fattiga, shiitiska befolkningslagren.. I stället skulle man nu försöka man bli av med rivalen genom att med egna ”arabiska” (saudiska) raketer försöka provocera fram ett nytt Libanonkrig. Hizbollah skulle få skulden, fördömas av Väst och för gott förgöras av Israel.
”Cellmöte för Hizbollahs terrorister”? Nej, en hyllning i södra Beirut för de motståndsmän
som fick stopp på Israels invasion.
Det är mot denna bakgrund lögnen från socialdemokraternas VU är så fatal. Den är inte en del av en konspiration mot Hizbollah. Men inte heller en tillfällig nyck eller ett olycksfall i arbetet. Den har lagts till i uttalandet för att inför Israel och USA betona att den kritik som framförs ändå sker inom ramen för en större samstämmighet om att de nationella krafter i Mellanöstern som gör motstånd mot Västvärldens imperialism och Israels koloniala projekt givetvis är den gemensamma huvudfienden. Det är med diktaturerna i Saudiarabien, Jordanien och Egypten, samt med det palestinska valets förlorare Fatah, som man ska samarbeta. Därför den ständiga demoniseringen av Hamas och Hizbollah. I detta sammanhang blir Sahlins och VU:s instinktiva skuldbeläggning av dessa nationella moståndsrörelser avskyvärd.
Givetvis ska vi inte heller idyllisera dessa grupper. Hizbollah är en religiös rörelse med ett borgerligt politiskt program som i ett lite längre perspektiv inte erbjuder någon framtid för Mellanösterns arbetande massor. Men i dagens Libanon är rörelsen samtidigt den viktigaste politiska kraften i landet och framförallt är det den enda organisation som visat att det går att bjuda motstånd mot imperialismens grepp över regionen.
Läs även andra bloggares åsikter om Politik, ekonomi, Israel, Palestina, Gaza, Libanon, socialdemokratin, Mona Sahlin, Jan Eliasson.Hizbollah
I pressen: DN1,DN2,SVD1,SVD2,AB1,AB2,SDS1,SDS2,
Andra bloggare:Svensson,Esbati,JInge,Rawia Morra,RödaMalmö,Proletärbella,
Nasrallah i hård kritik mot Iraks regering
28 Maj 08
Hezbollahs ledare Hasan Nasrallah gick i går för första gången ut i en skarp kritik av Iraks regering. Bakgrunden är de hårda förhandlingar som nu förs mellan USA och premiärminister Nuri al-Malikis folk om ett nytt avtal mellan ockupationsmakten och samarbetsregeringen. USA vill knappast finnas kvar i området i de hundra år som republikanernas presidentkandidat John McCain kan tänka sig, men så länge som det finns ett enda oljefat kvar att pumpa upp, vill man ha kvar sina militära baser och sina politiska tyglar i regionen. Nasrallahs kritik tog sin utgångspunkt i hur Israels ockupation delat upp befolkningen i Libanon:
”En neutral grupp; en andra grupp som inte brydde sig; en tredje grupp med billiga samarbetsmän; en fjärde grupp som hade intressen som sammanföll med Israels; en femte, redan besegrad grupp, som såg fram emot att samarbeta med ockupationsmakten för att begränsa förlusterna; en sjätte grupp som politiskt och genom media tog avstånd från ockupationen och till sist en sjunde grupp som ansåg att det var dess nationella, religiösa och moraliska skyldighet att beväpna sig och befria landet, oavsett priset. Det är denna grupp som utgör motståndsrörelsen.”
Han fortsatte sedan med en skarp kritik av arabstaternas passivitet i förhållande till Israels erövringskrig för 60 år sedan:
”1948 väntade palestinierna förgäves på att de arabiska bröderna skulle utforma en enad arabisk strategi / för motståndet / och att det internationella samfundet skulle handla. Det palestinska motståndet var skälet till att världen vaknade upp och insåg att det fanns en palestinsk fråga….I det ockuperade Irak finns det dom som tror på motståndsrörelsen och dom som tror på politiken. I dag måste man inta en fast hållning. Motståndsrörelsen har riktat flera svåra slag mot USA:s ockupationsarmé. Irak är kallat att följa motståndets strategi.”
Efter detta gick Nasrallah in på Hezbollahs förhållande till Libanons armé:
”25 maj 2000 då var jag i Bint Jbeil och utropade segern ( Israels ockupationssoldater lämnade libanesisk mark ) för alla libaneser, för palestinierna och för hela Umma ( den muslimska gemenskapen ). Jag sa att vad vi gjort, det var vår plikt, och vi förväntade oss ingenting i gengäld ( när det gällde politisk makt )…bara att man skulle se till södra Libanon och utsatta regioner som Baalbek och Hermel….Man säger att motståndsrörelsen i Frankrike lade ner sina vapen efter befrielsen. Jag svarar dem att genom historien, har varje segerrik motståndsrörelsen också tagit makten, men vi frågade inte efter den. Jag återupprepar min ståndpunkt i dag: vi vill inte dela makten i Libanon och vi vill inte regera landet eller påtvinga folk våra tankar…Jag stödjer helt och hållet uppgörelsen i Doha som utesluter vapen när det gäller att nå politiska mål….motståndsrörelsens vapen är till för att bekämpa fienden, befria landområden ( han syftar på Sheebas trädgårdar vid Golanhöjderna ) och fångar. De är till för att försvara Libanon – ingenting annat. Regeringens vapen, eller armén och de väpnade styrkorna, är också till för att försvara nationen, folket och deras rättigheter, regeringen och säkerheten. Regeringens vapen ska inte användas för att göra upp med motsatta koalitioner. Regeringens vapen ska inte användas till utländska projekt som vill hindra Libanon att möta Israel ansikte mot ansikte. Regeringens vapen ska inte användas för att tysta motståndsrörelsen och dess vapen. ”
Skälet till dessa längre citat är inte att jag och vår blogg i största allmänhet vill vara kurir åt en borgerlig, nationalistisk och i sociala frågor mycket konservativ rörelse, utan att det oftast råder en medial blackout i Sverige när det gäller det libanesiska Hezbollahs verkliga politiska ståndpunkter. I de undantagsfall där man skriver om organisationen sätter man oftast likhetstecken mellan denna och Syrien, eller mellan denna och Iran, och insinuerar att Nasrallah och hans framgångsrika rörelse skulle vilja försöka skapa inbördeskrig i Libanon. Ja, i hela regionen. En tolkning av verkligheten som helt spelar USA/Israel i händerna.
Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Libanon, Israel, Hezbollah, Hasan Nasrallah, USA, Irak, a- Maliki, Bush, väpnat motstånd
Därför segrade Hezbollah
23 Maj 08
Veckans politiska uppgörelse i Doha var en militär och politisk triumf för Hezbollah. Det viktigaste skälet till den militära urladdningen var regeringen Sinioras beslut att bokstavligen, över hela landet riva upp de optiska fiberkablar som Hezbollah använder till sitt eget interna kommunikationssystem. Under kriget sommaren 2006 kontrollerade och övervakade Israel Libanons fasta telefonnät. Redan i krigets inledningsfas förstörde man dessutom alla system för mobiltelefoni i landets södra delar. Ett viktigt skäl till att motståndet mot Israel, trots detta, blev så framgångsrikt, var givetvis att Israel inte kunde slå ut Hezbollahs egna kommunikationsleder.
Alltsedan dess har Hezbollah reparerat, förstärkt och byggt ut sina egna signalsystem. Man har ett finförgrenat nät från Beirut ner till gränsen mot Israel och kan på så sätt hela tiden vara i kontakt med alla politiska kadrer och militära centra. Man har även byggt ut systemet till Bekaadalen österut till den syriska gränsen. Under det senaste året har fiberoptiken nått fram även till norra Libanon samt till stadsdelar i Beirut, tidigare helt kontrollerade av regeringstrogna rörelser, oftast etniskt baserade bland sunniter eller druser. I systemen har Hezbollah i dag integrerat nätverket WIMAX, vilket även innebär långdistanstillgång på trådlös Internet och telefoni.
Det var dessa system som regeringen Fouad Siniora ville förstöra. Hade han och hans regering, intensivt uppbackad av USA/Israel och Saudiarabien/Egypten, lyckats. Ja, då hade Libanons enda försvar mot en förnyad israelisk invasion till stora delar slagits ut.
Det var därför Hezbollah omedelbart ställde regeringen Siniora inför ett ”fait accompli”, ett fullbordat faktum, genom att på några timmar militärt, med våld slå ut de miliser som Saad Hariri och Walid Jumblatt rustat upp och tränat. I bergen nordöst om centrum splittrades Jumblatts trupper. Förgäves sökte de amerikanskt flygstöd . Efter några timmars eldstrider fick de ge upp och lämnade sedan in sina vapen till armén. En armé där ledningen konsekvent höll sig i bakgrunden av rädsla för att få en etnisk splittring i de egna leden. Saad Hariris milis Future, som han byggt upp med hjälp av saudiska oljepengar och det amerikanska säkerhetsföretaget Secure Plus (Enligt en lång välunderbyggd artikel i Los Angeles Times ), klarade bara en timmas närstrid med Hezbollahs soldater. Skälen till detta formulerades väl av chefen för ett annat säkerhetsföretag i Beirut: ”Man kan inte bara spendera millioner med dollar och så bygga en armé på ett år”, sa han till Los Angeles Times. ”Man måste också vara motiverad, tro på något och vara beredda att dö”.
Det var däremot motståndarna. Hariris legosoldater var inte värda mer än knallpulver i uppgörelsen med Hezbollah. Många nyhetstelegram och tidningsartiklar antyder att USA och dess allierade länge övervägde om de skulle kunna undsätta Sinora militärt. Men att man till sist insåg att riskerna var för stora. Därför blev uppgörelsen i Doha en oerhörd politisk triumf för ”Guds parti”, som Hezbollah betyder på svenska. Rörelsen fortsätter att ha fullständig kontroll över egen säkerhet och sina egna militära strukturer. Den omstridda flygplatschefen sitter kvar, vilket betyder att Hezbollah kontrollerar transporter till och från Beirut Airport. Sist men inte minst, så fick man igenom sitt 19 månader långa krav på att ha vetorätt i den kommande ”nationella regeringen”. Den reform av vallagarna som ska ske gynnar också Hezbollah och Amal, liksom deras ”kristna” partner general Aoun. I de senaste valen fick Aouns rörelse nära sjuttio procent av rösterna från den kristna sektorn, ett inflytande som ofta undgår svensk media.
Hezbollah är en borgerlig, starkt religiös nationalistisk rörelse. Partiets program är religiöst och konservativt. Alltså ingenting för kämpande socialister i Mellanöstern. När det gäller det nationella motståndet mot USA:s och Israels järngrepp över regionen är rörelsens hängivenhet, dess motstånd, dess etiska disciplin och dess mod däremot beundransvärda. I den kampen förtjänar de stöd av alla socialister!
I andra media: NYT, DN1, DN2, SVD1, SVD2,
Bloggat: Björnbrum,
Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Hezbollah, Libanon, Israel, Beirut, General Aoun, Amal,
(Libanon) Siniora förnedrad
15 Maj 08
I går middag anlände en “arabisk kommitté” – utan Egypten/Saudiarabien och Syrien – med Quatars premiärminister i spetsen till Beirut Airport för att försöka medla i den våldsamma konflikt, som utlöstes när den väststödda regeringen Fouad Siniora avsatte flygfältets säkerhetschef Wafiq Shgeir samt beslöt att Hezbollah skulle fråntas sin interna teleutrustning. Ankomsten blev parodisk i och med att det var just den avsatte Shgeir som stilenligt mötte den arabiska delegationen. Hezbollah lät själv dessutom meddela att man som en ”artig gest” tillfälligt hade öppnat en landningsbana samt en motorvägsled in till Beirut för att på så sätt välkomna delegationen. Ett snyggt sätt att tala om vem som egentligen bestämmer. Nära men ändå så långt borta satt Bush tillsammans med jubilaren Olmert i Jerusalem och firade den israeliska ockupationsmaktens sextio år av kolonialism. Nära men ändå så långt borta gjorde han vad kan kunde för att fördöma Hezbollah och Iran. Men inte mer. En timma innan en av drusledaren Walid Jumblatts milisförband gav sig till Hezbollah vid strider uppe i bergen under söndagen, öster om huvudstaden, var den ansvarige officeren i kontakt med USAs militär och begärde flygunderstöd i form av miliärt material. Men han fick inget positivt svar….
Vid midnatt lokal tid var det nu i stället klart med ”medlingen”. Den arabiska kommittén, där Quatar har en viss självständig roll i fejden mellan det sunnitiska blocket Saudiarabien/Jordanien/Egypten och det shiitiska Iran, bekräftade bara arméns tidigare ståndpunkt att Shgeir ska sitta kvar och att Hezbollahs kommunikationsnät inte ska röras. Alltså ingen medling utan bara ett konstaterande av faktum. Siniora och hans regering ”förnedrades” som det heter i BBC:s kommentar.
(George Galloway) ”Hezbollah försvarar Libanon”
I Al-Manars ( nyhetsnät närstående Hezbollah ) löpande nyheter berättas om ett ställningstagande i den libanesiska konflikten från George Galloway, parlamentsledamot och känd brittisk medlem i Respect samt antikrigskämpe. Att man återger hans intervju från dagstidningen Al-Ghad är intressant eftersom den också innefattar kritik mot Iran när det gäller kriget i Irak:
Sayyed Hasan Nasrallah och Hezbollah försvarar Libanon och dess suveränitet…utan dem skulle Libanon ha varit ett annat land; ett ockuperat land…..I propagandan säger en del att Nasrallah är Irans allierade. Men jag menar att de då förleder folk om sanningen och den är att en del arabiska ledare backar upp USA och de imperialistiska krafterna. Jag ser Hezbollahs generalsekreterare som ett unikt föredöme. Han är sanningsenlig och jag tror att vad som hände i Libanon kom som ett resultat av regeringens beslut att utan diskussioner avväpna Hezbollah, vilket tvingade dom att handla i självförsvar… Hezbollah vill inte ta kontroll över Libanon fast man kan, för man känner Libanons struktur och dess mångfald. Jag menar att det är märkligt att en del arabiska ledare bekymrar sig över Irans kontroll över regionen, framförallt som iranierna hjälpte US/UK och dess ockupationsstyrkor genom att underlätta deras inmarsch till Irak. Araberna vill diskutera Hezbollahs ockupation av affärsgatan Hamra i Beirut bara för att de är oförmögna att diskutera Israels ockupation av Palestina och USA:s av Irak…”
Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Libanon, Israel, Hezbollah, Siniora, USA, Bush, Beirut
Ska Hezbollah vinna på fall?
13 Maj 08
Den hand som är ute efter motståndsrörelsen, den handen kommer att huggas av, underströk Nasser Nasrallah i torsdags, när han kort och gott förklarade att besluten från Libanons regering att avsätta säkerhetschefen för Beirut Airport samt att förbjuda Hezbollahs telesystem var en krigsförklaring.
Dagen efter ”högg man av handen”. På bara några få timmar tog man fullständig kontroll över Västra Beirut och satte i praktiken två av 14:e marskoalitiones främsta ledare, Saad Hariri och Walid Jumblatt i husarrest. ”Nationen chockades” och ”i praktiken kollapsade regeringen”, skrev Times i går och kunde lakoniskt bara konstatera att ”amerikanska representanter gjorde uttalanden om stöd till en regering som egentligen inte fanns”…
Forsatta strider under de senaste dagarna har mer varit efterskalv till fredagens showdown i Beirut. Våldsamma uppgörelser, men ändå så lokala att de inte kan skaka om den radikala maktförskjutningen i Beirut. Bland annat har drusledaren Walid Jumblatts milis fullständigt slagits ut i regionen Aley uppe i bergsområdet öster om Beirut. I stället har den rivaliserande klanledaren Talal Arslan, allierad med Hezbollah, erövrat en större roll. I norra Libanon, främst i Tripoli, fortsätter konfrontationerna mellan alawiter ( en av Libanons 18 officiella religiösa samfund ) från oppositionen och milis från Hariris Future Movement.
I gårdagens Times fortsätter man att hårddra sina slutsatser:
Jumblatt sitter i sin trädgårdsterass med endast några familjemedlemmar och lojala pensionärer och har snabbt förstått innebörden i det nya politiska landskapet. ”USA har misslyckats i Libanon och det måste man medge”, säger han. Nu får vi vänta och se vilka nya regler som Hezbollah, Syrien och Iran kommer att sätta upp. De kan göra vad de vill”.
Visst, ett misslyckande. Men Times far nog för fort fram. De komplexa nationella och internationella styrkeförhållandena tvingar Hezbollah till stor försiktighet. Taktiskt balanserar rörelsen på ett rakblad. Premiärminister Fouad Siniora har inte gett hoppet om stöd från vännerna i Washington, Paris, Riyad och Cairo – och den amerikanska jagaren USS Cole har i dag som markering lagt sig i nära nog libanesiska farvatten. För övrigt kanske ett skäl för den svenska korvetten HMS Gävle att återvända till Libanon. I fjol seglade besättningen henne runt i dessa vackra vatten under hela sex månader, allt i syfte att för FN:s räkning stoppa vapensmuggling ( till Hezbollah ). Nu kanske korvetten djärvt kan dreja bi och gå upp reling vid reling med USS Cole för att stoppa en eventuell inblandning i Libanons inre angelägenheter…
Från svensk horisont kan det synas lite märkligt att så våldsamma konfrontationer kan utlösas av bråk kring beslutet att frånta Hezbollah organisationens eget telefonnät samt avskedet av säkerhetschefen vid Beirut Airport. Men i Israel är sprängkraften i dessa frågor uppenbara och logiska. Den kommission som man tillsatte för att analysera de egna bakslagen i julikriget för två år sedan, Winograd, var entydig i sina slutsatser. Hezbollahs militära framgångar handlade till en stort del om att Israel misslyckades med att slå ut motståndets interna kommunikation, dess säkerhetstjänst och ledningsstrukturer. Israeliska terrorbombningar förstörde över hundratusen bostäder och drev sjuhundratusen människor på flykt, men de lyckades inte slå ut Hezbollahs försvar. Israelisk media, som Haaretz, har de senaste dagarna bekräftat att Sinioras beslut att försöka komma åt Hezbollahs kommunikationsnät skett mot denna bakgrund och var noga övervägt. Den regering som Israel/USA/Egypten/Saudiarabien/EU och därmed Sverige gör sitt yttersta för att hålla under armarna hade helt enkelt som uppdrag att försöka desarmera Hezbollah genom att bokstavligen slita sönder motståndsrörelsens interna kommunikationsnät. När det gäller beslutet om att sparka Wafiq Shgeir vid Beirut Airport handlade det givetvis om att eliminera Hezbollahs kontroll över luftrummet, alltså att sätta stopp för organisationens möjligheter att kunna blockera Israel/USA från att använda flygfältet vid en invasion. Militäranalytiker (vad det nu är för lustigt släkte) säger i media att Hezbollah dessutom vill bibehålla kontrollen för att genom flygtransporter kunna ta emot nödvändigt försvarsmaterial från Iran. Efter Israels mord på en av Hezbollahs främsta ledare Inad Mughiyah, inne i Damaskus, sägs relationerna mellan den egna organisationen och Syrien vara spända och eftersom flyget då är den enda bra förbindelsen för länken till Teheran, blir det logiskt för Siniora och hans folk att försöka kapa den förbindelsen.
Hezbollah vann den första kraftmätningen efter denna svåra utmaning från regeringen. Om organisationen ska vinna på fall i nästa återstår att se. Ingenting tyder på att man skulle rygga tillbaka ens en centimeter. Bush är på väg till Mellanöstern och utlovade i dag ett utökat stöd till Siniora och den libanesiska militären. En panarabisk kommitté ska anlända till Beirut på onsdag – utan Egypten/Saudiarabien och Syrien – i ett försök att medla. Men allt detta blir skenhändelser och tåfjuttar om inte regeringen kan återta makten över Beiruts gator!
Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Hezbollah, Nasrallah, Libanon, Israel, USA, Svenska flottan, Beirut
(Libanon) Fiasko för Fouad Sinioras regering
11 Maj 08
I onsdags förra veckan avsatte Libanons proamerikanska regering säkerhetschefen vid Beirut Airport, brigadgeneral Wafiq Shgeir, dessutom förklarade man att Hezbollahs tele- och kommunikationsnät skulle avvecklas.
Dagen efter förklarade Nasser Nasrallah att Sinioras krav var lika med en krigsförklaring.
Under fredag förmiddag tog Hezbollah och dess allierade total militär kontroll över västra delen av Beirut, Fouad Sinioras och Saad Hariris ”egna stadsdelar”. Samtidigt drev man bort partikadern och milisen från PSP:s partihögkvarter, alltså Walid Jumblatts organisation ( en drusledare i Bush`s innerficka ).
Under lördag middag höll Siniora ett lika sammanbitet som ursinnigt och kompromisslöst ”tal till nationen” där han i benhårda ordsalag förklarade att regeringens krav stod fast och att hans order nu var att armén skulle avväpna Hezbollah.
Under lördag eftermiddag svarade armén med öppen ordervägran. I stället återinsatte man Wafiq Shgeir som säkerhetschef samt förklarade att ”när det gäller telekommunikationen, ska armén se på frågan på ett sätt så att det inte skadar det allmänna intresset och motståndet/motståndsrörelsen (syftar på Hezbollah)”.
Under lördag kväll släppte oppositionen sin kontroll över västra Beirut.
Rula Amin, Aljazeeras analytiker framhöll att utgången av kraftmätningen var ”genant för regeringen”. BBC kommenterade det hela med att arméns ledning nonchalerade Siniora och la hans order ”på någon hylla”…
I TT:s referat och kommentarer till vad som hänt, blev det mesta fel. Hezbollah sas vara på reträtt och i telegrambyråns redogörelse för arméns ståndpunkt klippte man citatet, så att dess betoning av att ”motståndets intressen inte skulle skadas” när det gällde den famösa telekommunikationsutrustningen, var helt borta. Olyckligt eftersom journalisterna på en stor del av media vilar helg och därför rakt av, som exempelvis DN, bara reproducerar TT:s material.
Intressant?
Bloggat: Svensson, Rawia,
I media: SvD1 SvD2 SvD3 DN Sydsvenskan HD
Läs även andra bloggares åsikter om Libanon, Nasrallah, Hizbollah, Fouad Siniora, Politik, Samhälle
Västra Beirut i Hezballahs händer
9 Maj 08
Enligt samstämmiga uppgifter har Hezballah och Amal, samt general Aouns kristna Free Patriotic Movement, nu klockan 12 00 svensk tid, tagit militär kontroll över västra Beirut. Bara enstaka krypskyttar gör motstånd. Stadsdelar som räknas till regering Sinioras starkaste fästen. Media i Israel talar om att Nasrallah ”spottar den internationella opinionen i ansiktet”…
Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Libanon, Hezballah, Beirut, Amal, Aoun
Senaste kommentarer