"Den världskarta som inte visar var landet Utopia ligger är inte värd ett enda ögonkast." Oscar Wilde
Inlägg taggade Leif Johansson
Johansson går – korttidsjobben består
6 Apr 11
.
Klipp från Göteborgsposten
.
Utanför Lisebergshallen i Göteborg har fackliga företrädare från Volvo Lastvagnars Tuvefabrik i eftermiddag protesterat mot att AB Volvos ledning håller på att dela upp de anställda i ett A- och ett B-lag. Inne i möteslokalen är bolagets aktiestämma i full gång och det är samtidigt en tack- och avskedsföreställning för chefen Leif Johansson. Aktieägarna bjuds på lågbudgetkost. Korv med bröd. Men de är nog nöjda ändå eftersom de egna innehaven på börsen har varit ”vinnare” under snart ett år. Det är bara att köpa lite ”ananas och järpe” på vägen hem. ..
Ett av de viktigaste skälen till att Volvos aktier blivit till vinstraketer är självfallet Leif Johanssons och ledningens hårdhänta hantering av de anställda som med sina insatser skapar alla värden. Pressade lönekostnader och exploatering av människor med osäkra anställningsvillkor har gjort att den berömda ”marknaden” också förväntar sig större vinster och en större aktieutdelning.
På plats utanför Lisebergs entré fanns flera av mina gamla arbetskamrater med sina flygblad i högsta hugg. Härligt att se att det fackliga motståndet lever.
Här är metallarnas flygblad:
.
Försäljningen går åter bättre än på länge. På dagens bolagsstämma kommer ledningen att presentera lysande siffror. Vinstmaskinen Volvo kommer att hyllas av er aktieägare. Ni kommer att besluta om nya feta utdelningar, och denna gång kommer ni att kunna göra det ur en stinn kassakista. Ni kommer inte att som för 2 år sedan behöva låna ihop pengarna ni skall dela ut till er själva.
Samtidigt har den ledning ni nu kommer att hylla beslutat om ett förnedrande trendbrott när det gäller anställningsvillkor för våra medlemmar. Inför er på dagens stämma kommer man att utstråla stor tillförsikt inför framtidens affärsmöjligheter, men inför oss anställda låter det annorlunda. När nu en stor del av våra arbetskamrater som tvangs lämna Volvo 2009 har återanställts, så vågar inte ledningen ge dem riktiga jobb utan påtvingar dem visstidsanställningar – en anställningsform som ger företaget möjlighet att göra sig av med personalen med en månads varsel! Den tillförsikt Volvoledningen visar inför er och media är bortblåst, när den kommer hem till sina egna anställda.
.
.
Två gamla kompisar som var med
Dennis Olsson och Thomas Johansson
.
Vad som möter dem som nu anställs i våra fabriker är kraftigt försämrade anställningsvillkor. Visstidsanställningar betyder inte bara otrygghet jämfört med de fastanställningar som gällde för två år sedan. Det betyder också en stämpel ute i samhället som gör dig omöjlig på bostadsmarknaden – en stämpel som t.o.m. hindrar dig att ta ett telefonabonnemang. Trots alla vackra ord om att sätta personalen i centrum, om att vi är den viktigaste resursen etc. så är ett tillfälligt påhugg på 6 månader som eventuellt kan förlängas allt som erbjuds.
Vi kräver att Volvo – Sveriges största verkstadsföretag – visar samhällsansvar. Vi som jobbar ihop de vinster som ni kommer att applådera idag visar samhällsansvar genom att dagligen slita i fabrikerna, och genom att i avtalsrörelserna aldrig ta ut högre lönehöjningar än vad som anses ”samhällsekonomiskt försvarbart” – vi kräver av Volvo en motprestation: – Sluta kränka våra unga arbetare med denna påtvingade och vidriga anställningsform!
Den kan inte rationellt motiveras. Även fastanställda kan avvecklas den dag arbetsbrist uppstår. Det visade Volvo med stor tydlighet för två år sedan. Den enda trovärdiga motivering vi hittills hört från vår ledning, är att man inte åter vill riskera utsättas för den negativa massmediala uppmärksamhet som stora varsel innebär, och det är en mycket cynisk motivering, som i klartext betyder: – Om man slänger ut visstidare när kontraktet löper ut – då blir ju ingen formellt sparkad, och massmediafolket håller sig lugnt!
Vi vill inte ha en ledning som resonerar så cyniskt. Samhällsansvar måste vara ömsesidigt. Det tycker vi att Sveriges största verkstadsföretag skall visa och erbjuda sina medarbetare riktiga jobb när riktiga jobb kan erbjudas, och det kan de nu!
.
Dennis Olsson Gruppstyrelseordförande Volvo Lastvagnar IF Metall
Daniel Kristoffersson Gruppstyrelseordförande Volvo Lastvagnar IF Metall
Tomas Johansson Gruppstyrelseordförande Volvo Lastvagnar IF Metall
Michael Ödman Gruppstyrelseordförande Volvo Lastvagnar IF Metall
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, AB Volvo, Leif Johansson, Volvo Verkstadsklubb
Volvo ett hot mot demokrati
3 Jan 11
.
.
Volvos dåraktiga beslut att direkt avskeda en arbetare, uppenbart utan att ens be om en förklaring, bara för att denne upprört skrivit på Facebook: ”En dag kvar av veckan på detta dårhus” är ett hot mot demokratin och fackliga friheter. Ansvarig chef borde omedelbart avskedas.
Vad som hände var att arbetaren gick till sin arbetsledare och berättade att hans mamma drabbats av en svår sjukdom på sin bröllopsresa. Hon avled två dagar senare. Han var svårt chockad men bemöttes bara med det cyniska beskedet: ”skit i det och jobba vidare”.
I en kommentar till vad han skrivit skrev han senare ”inget fel på Volvo. Är bara inte sugen på att jobba för stunden”.
Det är så många företagsledare vill ha det. Det är också därför de älskar bemanningsföretagens mer otrygga anställningsförhållanden. Om din mamma får ett besked om att hon är döende ska du inte bry dig. Bara jobba på som vanligt…
Undrar jag var platschefen själv gör om någon av hans egna nära och kära får ett besked om att de ska dö?
Jag har själv jobbat i nästan trettio år på Volvo Lastvagnar i Göteborg och faktiskt aldrig träffat en sådan idiot…
Övergreppet är självklart också avsett för alla andra anställda. De ska skrämmas till tystnad. Om man säger att arbetsmiljön är dålig. Är man då illojal? Vad gäller om man säger att lönerna är skit?
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, AB Volvo, dårhus, Volvo Power Train, fackliga friheter,
När ordförande Li tog makten
30 Mar 10
.
”Volvo var vårt. Volvo var vår värld. För alltid…”
.
Ordförande Li har nu tagit över Volvo personvagnar och med orientalisk artighet anser han att ”vi nu tillhör samma familj”. ”Han älskar Volvo och Göteborg”. Volvobilen ser han som ”en fjättrad tiger som nu ska släppas lös och få jaga fritt. De nya jaktmarkerna blir i Fjärran Östern, men tigern ska ha kvar sitt hjärta i Sverige”, understryker han. Företagsledning, forskning och utveckling, liksom viktig produktion, ska inom överskådlig tid vara kvar i Sverige.
.
.
När jag var liten låg ”min korvkiosk” vid Lundbyverken – som då var Volvos hjärta på Hisingen. Praktiskt och lönsamt nog mellan spårvagnens dåvarande ändhållplats vid Gropegårdgatan och fabriksporten. Dit kom en packe med eftermiddagstidningen GT som vi sålde utanför grindarna . Pengarna vi fick in omsattes för det mesta direkt på plats. En grillad ”halv special” med bostongurka var min favorit. Det var en modernitet som ännu inte gick att få hemma hos morsan…
En bit bort, uppåt Toredalsgatan hade vi en fotbollsplan. Allt som oftast dammade nya provbilar förbi i rasande fart och från grästuvorna följde vi med stort intresse alla nya modellbyten som passerade revy. När de första Volvo P 1800 kom i början på 1960-talet blev bollen liggande. Allt spel stannade. För där på vår egen gata var det Helgonets bil som fräste fram! Simon Templars eller Roger Moores bil!
.
.
Den första boken om Helgonet hade faktiskt lämnat tryckpressarna 1928 eller samtidigt som den första Volvon rullade ut från verkstadsladan vid Gropegården och långt innan han hamnade bakom ratten på en P 1800 hade brorsan och jag sträckläst alla böcker som kommit ut i Zebra-serien. Bilen hade först tillverkats i en liten serie i England ( Jensen ) och lyckades bli ”planterad” som Helgonets snabba vita åk i en succéartad TV-serie efter Leslie Charteris berömda deckare. Seglaren Pelle Pettersson hade designat en slank italiensk skönhet som passade till Templars svarta kalufs och alltid kritvita skjortor. Jaguar kom bittert att ångra att man först sagt nej till att visa upp sin E- type.
Efter uppmärksamheten från TV-serien blev den vita sportbilen en framgång för Volvo som tog hem tillverkningen till Göteborg där den självklart också blev vår favorit. Vi tävlade om vem som sett flest?
Javisst. Helgonet körde P 1800. Så han var nästan svensk. På gatan hemma fanns mest PV 544. Men också en och annan blänkande ny Amazon som stilenligt vaxades om söndagarna. Jobbade man inte på varven eller var till sjöss var det Volvo som gällde. Den myndige finansministern Gunnar Sträng hade dessutom förkunnat att ”Det som var bra för Volvo också var bra för Sverige”.
Volvo var vårt. Volvo var vår värld. För alltid…
.
.
Men senare i livet förstod jag att Volvo inte var vårt ”på riktigt”. Det fanns så kallade ägare i bakgrunden. Människor som blott och bart levde av att andra arbetade. I sin tjänst hade de också starka verkställande ledare ålagda att ta fram nya vinster. Göteborg var en stad med skilda världar och för dess socitet runt S:t Sigfridsplan i Örgryte var det på många sätt både mer betydelsefullt och mer glamoröst när Pehr G Gyllenhammar, son till försäkringsdirektören Pehr Gyllenhammar ( för övrigt en del av samma maktsfär som sin gode vän, Olof Palmes far, försäkringsdirektören Gunnar Palme ), gifte sig med sin Christina, dotter till Volvos vd Gunnar Engellau, än när kronprinsen Carl Gustav äktade sin brasilianska Silvia. Sak samma för det planerade tronskifte som sedan följde, när ”PG” tog över efter svärfar. Det var viktigare än när Carl Gustav två år senare tog över kungakronan efter sin farbror Carl VI Adolf. För att göra bilden komplett av det som varit den verkliga ”Göteborgsandan” hade P G Gyllenhammars syster Anne tidigare, ”förmälts”, med Göteborgs-Postens ägare Lars Hjörne.”PG” är alltså morbror till deras son Peter Hjörne. I dag ägare till Sveriges största tidningskoncern Stampen AB…
.
.
PG Gyllenhammar fortsatte sin svärfar Engellaus försök att ratta Volvo ut i den stora världen. Han sökte marknader, volymer och vinster inte minst i Nord-Amerika. Volvo personvagnars varumärke förknippades inte med den tiger som ordförande Li nu vill se på språng utan snarast med en trygg och säker packåsna. En ”bussig” familjebil. ”PG” försökte också säkra en fortsatt långsiktig personbilsproduktion genom en rad strategiska initiativ: Bland andra ”Norgeaffären” där den norska staten skulle få 40 procent av aktieinnehavet i utbyte mot olje- och gasrättigheter i Nordsjön; försöket till fusion med Wallenbergarnas SAAB/Scania samt ”Renault-affären” där den franska staten skulle bli huvudägare..
Men med Volvos ”otydliga ägarintressen”, som det heter numer, gick dessa försök om intet. Den svenska kapitalismen starkaste intressen, med bergsingenjörerna från familjen Wallenberg som inspektörer, ville följa en huvudådra som löpte åt ett annat håll än den som ”PG” försökte bryta. Med de begränsade volymer som kunde vinnas gick det inte längre att tjäna pengar på att producera personbilar. Svensk personbilstillverkning var helt enkelt till salu.
Själv hade jag efter ett halvårsjobb vid Volvos nybyggda reservdelslager under ett drygt decennium lämnat Gropegården bakom mig för att se på världen utanför Hisingen . Men kom efter något decennium tillbaka till ”vårt” Volvo för att stanna för gott. Inte för att bygga nya sportbilar åt Helgonet. Men väl för att under 27 år arbeta som montör/materialhanterare vid Volvo Lastvagnar. Jag var hemma igen. Bokstavligen på min ”mammas gata”.
Under dessa år arbetade jag också som en fackligt och politiskt aktiv socialist. Under tjugo år var jag gruppordförande för Lastvagnars tunga montering. Först i Lundby. Sedan ute på Tuve. Bakom scenen till vårt dagliga fackliga gnet kring löner, försäkringar och arbetsvillkor rasade hela tiden maktkampen om Volvos framtid. Verkstadsklubbens socialdemokratiska ledning hade en tradition där dess ordförande ”gjorde upp i vd:ns kök”. Hos den fanns inte ens en idé om att Volvo på allvar skulle kunna bli ”vårt”. Det började men den gamle ordföranden Bengt Ekeblad som alltid ”var överens med PG” efter kaffet i dennes kök. Fackets ledning sa ja till norrmännen. Till SAAB/Scania. Till ”årets svensk” Refaat El-Sayed och hans ”gravade hund”, Fermenta. När Ekeblad gick i pension satte sig Olle Ludvigsson på hans plats i köket och sa ja till fransmännen. ..
Men ”PG” föll ändå till sist på ”Renaultaffären” och fick abdikera. Efter ett interregnum med ett maktvakuum under Zetterberg/Gyll tillträdde Wallenbergs torped Leif Johansson. Denne var son till SKF:s vd Lennart Johansson, alltså från en annan göteborgsfamilj i stadens industriadel, av tradition med sin förläning direkt under – just wallenbergarna. Skolad genom chefsjobb i dennes olika börsbolag, som Facit och Elektrolux, var hans uppdrag kort och gott att så snart som möjligt sälja Volvos personbilsproduktion.
.
.
Redan tidigare hade wallenbergarna sålt av sitt SAAB till General Motors och nu stod Volvos personvagnar på tur. 1999, bara två år efter Johanssons tillträde, fick verkstadsklubbens ordförande, Olle Ludvigsson, säga ja till ”amerikanarna”. Det legendariska Ford, ( med den nazianstuckne antisemiten Henry Ford som grundare ), köpte ut hela Volvos personvagnsdel. ”PG”:s dotter Cecilia Gyllehammar kunde komma med sitt eleganta efterord:
”Jag är byggd av Volvo, det är Volvo som skapat mig – och Göteborg, min uppväxtstad. Men Volvo har sjabblats bort av Stockholmsfolk som slickar Wallenbergare i arslet”
De senaste årens ekonomiska kris har snabbt förstorat en strukturell överproduktionskris inom världens totala personbilsproduktion. Gamla marknader är mätta så att de storknar. Efterfrågan stagnerar accentuerad av energibrist och svåra miljöhot. Samtidigt är Rysslands och Asiens nya marknader hungriga på bilar.
I denna situation har vi missat ett gyllene tillfälle. Vare sig Mona Sahlin eller Lars Ohly har ens försökt att få upp frågan om ägandet över fordonsindustrin på dagordningen. De har helt och hållet lämnat över till marknadskrafterna och gett Wallenbergs industrisfär och dess borgerliga regering helt fria händer. Aldrig har frågan om en socialisering av fordonsindustrin varit mer självklar. Aldrig har det stått mer klart att ”vårt” Volvo och ”vårt” SAAB skulle kunna drivas på ett helt annat sätt. Under löntagarstyre med forskning och produktion helt inriktade på så miljövänliga bilar. Men aldrig har heller så få pekat på denna lika fantastiska som spännande möjlighet . I den fackliga världen är det bara ett fåtal händer som har höjts för att ägandet ska upp på agendan.
Logiken blir som den blir. Kamrat ordförande Li tar makten över Volvo Personvagnar. En kinesisk miljardär ska försöka avla om packåsnan till en tiger. Med stöd av toppen för Kinas Kommunistiska Parti och den kinesiska regeringen. I praktiken har samtidigt den ryske miljardären Alexander Antonov genom sitt ombud Victor Müller tagit över SAAB. Trollhättans stolthet ska bli en rasande rysk björn…
.
Helgonets nästa bil?
I de sista avsnitten av serien med Simon Templar stred Helgonet framförallt mot grymma ”kommunister”. Både ryska och kinesiska. Jag undrar jag om Roger Moore skulle kunna tänka sig att på nytt köra en Volvo. Om det skulle bli några retroinspelningar av succén. Skulle han känna sig ”bekväm” med att sitta bakom ratten på en bil där glansen kommer från öster och den ”gula faran” ? För en gammal maoist som ”erraren” Frank Baude i Göteborg måste definitivt ägarskiftet vara svårsmält. Hans gamla dyrkade KKP står nu som ekonomisk garant för Volvo Personvagnar. Det var nog inte så han riktigt tänkt sig att den kinesiska kulturrevolutionen skulle nå Sverige…
Nåväl. Om vi tänker oss ett fackligt och politiskt Monopolspel. Då är vi, det arbetande Sverige, åter på ruta ett. Tärningarna kommer att rulla. En ny kamp kan börja. Märkvärdigare än så är egentligen inte detta historiska skifte.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Volvo, Volvo personvagnar, Ford, Geely, Kina, peronsbilskris, AB Volvo, P G Gyllenhammar, Leif Johansson
I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,DN1,GP1,GP2,GP3,GP4,GP5,SVD3,SVD4,
Bloggare: RödaMalmö,UppkäftigaUppsala,Jinge,Svensson,JonasSjöstedt,EttHjärtaRött,
Senaste kommentarer