"Den världskarta som inte visar var landet Utopia ligger är inte värd ett enda ögonkast." Oscar Wilde
Inlägg taggade Kolonialism
Socialister för ett nytt Algeriet
19 Apr 11
För en social revolution .
.
Av alla arabiska länder är det bara Algeriet som utkämpade ett långt och blodigt befrielsekrig mot den franska kolonialismen. Det har haft stor betydelse för hur en socialistisk opposition kunnat arbeta i landet.
Befrielsefronten NLF kunde i decennier luta sig tillbaka mot det folkliga stöd den hade tack vare kampen mot Frankrike. Men revolutionen degenererade snabbt och den alltmer egenmäktiga byråkratin i NLF blev stomme i den enpartistat som utvecklades.
.
Befrielsekampen mot den franska kolonialismen leddes av befrielsefronten FLN.
.
I dag finns flera lagliga partier även om man fortfarande kan betrakta regimen som en militärdiktatur. President Bouteflika är generalernas man och skyltfönster. Varje protest i samhället möts reflexmässigt av våld från kravallpolis. Att Bouteflika i sitt tal häromdagen annonserade reformer och ändringar i konstitutionen speglar en allt större oro bland härskarna inför den arabiska revolutionens framfart.
Att arbeta som socialist i landet är inte lätt och inte heller riskfritt. Organisationen Socialistiska Arbetarpartiet (PST) är sedan några år algerisk sektion av Fjärde Internationalen, samma international som Göte och jag tillhör sedan 40 år.
I deklarationen här under säger PST att Bouteflikas ”öppning” är välkommen men inte alls tillräcklig för att möta de arbetandes krav och behov.
.
Varje protest möts av kavallpolis.
.
Just nu följer protesterna i Algeriet en annan bana än i den omgivande arabvärlden. I stället för att mobiliseras till dagliga demonstrationer med krav på frihet och dignitet koncentreras protesterna till strejker och mobilisering i olika sektorer av ekonomin och utbildningen med krav på bättre arbetsvillkor och ett slut på korruptionen inom administrationen.
**************
En annan politik är möjlig.
President Bouteflika annonserade i sitt senaste tal ett litet steg tillbaka från sin auktoritära bana. De jättelika studentdemonstrationerna, de stora strejkerna, de arbetslösa och de fattigas revolt tvingade Bouteflika att lova ett slut på regimens odemokratiska politik och att kanske stoppa de statliga institutionernas maktkoncentration.
Oroad av revolutionerna i Egypten och Tunisien tänker Bouteflika avskaffa den arsenal av lagar som murar igen alla politiska öppningar och som fängslar friheten. Lagar som han själv antagit under sina två första mandatperioder, som kriminaliseringen av pressfriheten, den nya vallagen från 2007 och nya regler för kommunernas styre.
Men han tänker fortsätta att reglera vår yttrandefrihet, vår frihet att demonstrera, rätten att bilda politiska partier, rätten att bilda en facklig organisation eller en association. Men det är rättigheter som inte är förhandlingsbara. Ingen ska behöva begära tillstånd att demonstrera eller organisera sin kamp.
Vad värre är tänker han ensam besluta om innehållet i en ny konstitution. I en demokrati kräver det en nationell debatt med tillgång till media för alla åsiktsriktningar och sedan val av representanter till en konstituerande församling i proportion till antalet röster för varje position med uppgift att skriva en konstitution som reflekterar de arbetandes, ungdomens och folkmajoritetens strävanden.
Bouteflikas skryt över den ekonomiska och sociala situationen dementeras av tusentals social strider. Om allt går så bra, varför alla dessa demonstrationer?
Han har inte helt kapitulerat inför den ultraliberala lobbyn av viktiga importkapitalister, baronerna med kontroll över den informella kommersen, och de privata monopolen över livsmedelsindustrin. Han intar också en mild reservation mot den imperialistiska aggressionen i Libyen. Men han för fortfarande en politik för låga löner, social nedrustning och massiva offentliga utgifter till förmån för de multinationella bolagen meden algerisk produktion och distribution monteras ned.
Hans nydaning uttrycks av en protektionistisk politik som sedan flera år favoriserar utländska partners och lokala kapitalister i stället för att överge nyliberalismen som ökar utlandsberoendet och den sociala misären.
Vi anser att den offentliga egendom som Bouteflika sålt ut ska återföras i folkets ägo och att vi ska nationalisera och åternationalisera strategiska sektorer och viktig offentlig service.
Det är upp till arbetarna och folket att föra en annan politik som skapar en verklig förändring. Det är möjligt.
Om Bouteflika räknar med att återge oss friheten som den såg ut 1999 avstår vi. Vi vill ha en verklig demokrati som uttrycker den arbetande majoritetens och de fattigas suveränitet.
Om Bouteflika inför protektionistiska reformer för att korrigera skadorna av hans ultraliberala kurs, kräver vi i stället en politik för en verklig nationell utveckling som möter folkets behov, en utveckling som skapar verkliga, värdiga arbeten.
Att byta regering, parlament och president är nödvändigt men inte tillräckligt. Vi vill också se en ny social ordning som bannlyser exploatering och förtryck.
PST
Alger, 16 april 2011
.
Media:
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Algeriet, Bouteflika, Socialism, Diktatur
Netanyahu möter Obama
7 Jul 10
Obama öppnar famnen för Netanyahu.
.
I går eftermiddag var Benjamin, ”Bibi”, Netanyahu på nytt gäst i Vita Huset. Mycket vatten har flutit under Potomacs broar sedan Premiärministerns förra besök i mars. Då höll de båda ingen presskonferens och det vanliga familjefotot hoppades över.
Obama sades vara förbannad över Israels ohämmade nybyggen på Västbanken och i Östra Jerusalem. För att lätta på trycket proklamerade Netanyahu tio månaders byggnadsstopp. Att stoppet var mer formellt än reellt spelade mindre roll i Washington. Det är skenet utåt som räknas.
.
Vad ser vi? USAs president? Eller Israels flagga?
.
Gårdagens möte sades ha som mål att ta konkreta steg mot direkta samtal mellan Israels regering och den Palestinska Auktoriteten. Men ärlig talat, vad ska de tala om? Hur många fler kvadratkilometer av Palestinas bördigaste marker som Israel kan annektera utan att Vita Huset och EU reagerar? Alla ska ha klart för sig att ”direkta samtal” är totalt dödfödda så länge Israels koloniseringspolitik fortsätter obehindrat.
Vid sin ankomst till Washington sa Bibi att han är beredd att träffa Abbas alla dagar i veckan för att diskutera fred. Men vare sig han eller andra medlemmar i den israeliska koalitionsregeringen kan ta ett enda steg på fredens väg. Därför att Israels ledare står inför ett val som de inte är beredda att ta, – valet mellan att fortsätta nybyggnaden i de ockuperade områdena eller acceptera en Palestinsk stat. De kan inte ha både pengarna och smöret. Endera nybyggen eller fred. Båda och är omöjligt och det vet Netanyahu.
Det vet också Barack Obama. Men i går gjorde de båda ledarna lite ”window dressing”, snyggade upp i skyltfönstret. USA går nämligen till Kongressval i november och Obamas demokratiska parti går mot ett säkert nederlag om den israeliska lobbyn i Washington beslutar sig för att lägga hela sin tyngd i republikanernas vågskål. Därför kommer de två att tala om ”konkreta framsteg” och le gemytligt tillsammans på familjefotot.
.
Två ledare som hårdsminkar verkligheten.
.
I mars var det arktisk kyla i relationen mellan de två. I går sken de ikapp med sommarsolen i Washington. Vem är det som spätt ut sitt vin med vatten? Utan tvekan Barack Obama. För Netanyahu har inte backat en millimeter och i september kommer han helt säkert att formellt skrota det tio månader långa byggstoppet på Västbanken. I östra Jerusalem har det aldrig rått ens ett formellt byggstopp och stadens byggnadsnämnd har byrålådorna fulla med projekt att bevilja.
I går sa Obama att ”ryktena om en schism mellan USA och Israel är helt ogrundade” och att han ”fått förtroende för Netanyahu” från första gången han mötte honom. Enligt Obama är Netanyahu ”beredd att ta stora risker för fredens skull”. Bibi yppade inte ett ord om vilka ”risker” han är villig att ta. Kanske testa hur månge fler kolonier han kan bygga utan att riskera Obamas stöd?
Problemet för Netanyahu är att han inte kan stoppa nybyggena på ockuperat territorium om han vill överleva politiskt. Hans regering överlever inte en enda dag om han stoppar nybyggena och går in i konkreta samtal med Abbas om en palestinsk statsbildning. Det vet både Netanyahu och Obama. Därför handlar mötet i Washington om att snygga upp skyltfönstret.
PS: Enligt en rapport i Israel Army Radio i dag har USA i ett hemligt avtal med Israel gått med på att leverera nukleärt material och utrustning trots att Israel inte skrivit under icke-spridningsavtalet. Om nyheten visar sig sann är det ytterligare en amerikansk kapitulation inför den israeliska politiken i mellanöstern.
.
Media: DN1,SVD1,GP1,Newsmill,DN2,SVD2,GP2,DN3,SVD3,
Bloggare: Jinge,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Israel, Palestina, Netanyahu, Obama, Abbas, Jerusalem,
Israels förfall
24 Jun 10
Det inre hotet.
.
Det verkar finnas ett direkt förhållande mellan den israeliska propagandans hotbild mot landet och det inre förfallet av de demokratiska strukturer och traditioner som ändå finns. Ofta görs det stort nummer av att Israel är ”den enda demokratin” i Mellanöstern. Men sett till vad som sker kan man fråga sig för hur lång tid.
Rent formellt stämmer det. Ett parlament, Knesset, väljs i allmänna val och det råder en pressfrihet som inget land i regionen ens kommer i närheten av. Hamas valdes visserligen i öppet demokratiska val men det har minst av allt lett till ett demokratiskt styre. I resten av regionen härskar militär och monarki förutom i Libanon där platserna i parlamentet är öronmärkta och därför knappast kan kallas demokrati.
.
Den formella demokratin fungerar i Israel, än så länge.
Både till form och framför allt till sitt innehåll perverteras den israeliska demokratin. Inte av utländska krafter eller under trycket av hot utifrån men av allt starkare religiösa och auktoritära inhemska krafter. Netanyahus högerregering har släppt anden ur flaskan och nu kan den inte tvingas ner under kork igen.
Den demokrati som ändå finns kvar håller på att kvävas och begravas av bosättarnas mål att fördriva alla palestinier från Västbanken, av de judiskt-ortodoxas alltmer högljudda kamp för att deras liv endas ska styras av religiösa lagar och inte av det existerande juridiska systemet, av extremisters kampanj för att blandade samhällen där judar och palestinier lever tillsammans som i exempelvis Jaffa ska rensas etniskt, och av det allt starkare religiösa greppet över den militära officersutbildningen.
.
Kolonierna på Västbanken fördriver palestinier från hem och mark..
I september upphör Netanyahus ”byggstopp”. Sex månader har gått och trots att byggstoppet aldrig riktigt respekterades hölls fasaden uppe medan den omhuldade ”fredsprocessen” stapplade vidare efter ”vägkartan”. Nu reser redan de mest extrema krafterna, bosättarnas språkrör, i Knesset, krav på att beslut ska tas om full fart på byggandet igen. Att kalla dem ”bosättare” är egentligen en eftergift för det internationella språkbruket. Det låter som nybyggare i ett jungfruligt obefolkat land. Det handlar naturligtvis om kolonialister som fördriver palestinier från jord och hem. För de mest extrema är drivkraften religionen. Gud har lovat dem landet. Andra drivs av ekonomiska motiveringar om jord och välstånd. Resultatet blir detsamma. Västbanken förvandlas till ett leopardfläckat landskap där en framtida Palestinsk stat blir en omöjlighet. Vilket är just målet för kolonialprojektet. Netanyahu har redan låtit förstå att han inte kommer att invända mot full fart på byggandet igen. Han kan inte sätta sig emot den yttersta falangen inom det egna Likudpartiet och inte heller mot extremisterna i Shaspartiet eller Liebermans parti, Israel Beytenou (Israel vårt Hem) . Gör han det spricker regeringen. För att smörja de diplomatiska kanalerna har han därför sagt att han själv inte kommer att närvara under debatten om fortsatt ”byggande” eftersom han ska åka och prata ”fredsprocess” med Barack Obama.
.
Moldaviern Avigdor Lieberman svepte sig i denn israeliska flaggan och blev utrikesminister.
Den yttre expansionen på Västbanken går hand i hand med ett medvetet program för att driva ut de palestinier som bor i etniskt blandade städer och byar i Israel, som Jaffa(stadsdel i nuvarande Tel Aviv) och Östra Jerusalem. De palestinier det handlar om och som i Israel kallas ”araber”, även i offentliga handlingar som pass och id-kort, är inga ”invandrare” utan har alltid bott i de städer och byar det handlar om. I Jaffa, numera Yafo på hebreiska, som innan 1948 var en blomstrande stad blev tusentals palestinier kvar efter utropandet av den israeliska staten. Enligt alla skildringar i media har människorna i Jaffa, judar och palestinier, levt i relativ harmoni. Tills helt nyligen. Extrema ”bosättare” från Västbanken har tagit till sin uppgift att rensa upp i dessa ”blandrasområden” och skickat ut förpatruller med uppgift att bland annat starta en ”yeshiva”, en religiös skola för talmudstudier som en förberedelse till officersutbildning, och organisera demonstrationer framför palestiniers hus för att få dem att inse att de för deras eget bästa bör flytta. Polisen vänder ryggen till och medias huvudfåra tiger. Endast modiga personer som Gideon Levy och Uri Avnery och ett fåtal andra höjer rösten.
Religiöst motiverade byggföretag köper mark som palestinier drivits bort ifrån för att bygga bostäder reserverade för judiska medborgare. Vissa tomter närmast havet i Jaffa betraktas som dyrgriper som tyvärr gått i arv inom palestinska familjer. Problemet löses av domstolarna. Just nu ligger 498 fall av expropriering i domstolarna. Endast en av de 498 gäller en judisk familj. Samma taktik har redan använts i andra blandade städer(stadsdelar) som Acre, Lod och Ramle.
.
Det gamla jaffa var ett ekonomiskt och kulturellt i Palestina med en fredlig blandning av arraber och judar.
-Israel, som är det judiska folkets stat, tappar greppet över dessa städer. Bosättare i Judéen och Samarien (Västbanken) har skickat sitt bästa folk och rabbin(religiösa lärare) till Yafo, Acre, Lod och Ramle, skriver journalisten Nadav Shragai i Haaretz och menar att ”bosättningar” i de etniskt blandade städerna är ett slagfält i det demografiska kriget mellan araber och judar. I det här sammanhanget ska Avigdor Liebermans krav på ”folktransferering” i utbyte mot fred ses. Med det menar han att den hittillsvarande idén om ”land mot fred” (land for peace) ska ersättas av fred med Palestina i utbyte mot att den palestinska minoriteten i Israel sparkas ut ur landet. Ett kristallklart program för etnisk rensning.
Det juridiska fundamentet i staten Israel undergrävs också aktivt av de judiskt ortodoxa med sitt ursprung i Europa. De ortodoxa från Europa kallas Ashkenazi och de ortodoxa med ursprung i Mellanöstern kallas Sephardi. I ”bosättningen” Immanuel har Ashkenazi vägrat sina döttrar att gå i samma skolklasser som flickor från Sephardi. Ledare för Ashkenazi säger att Sephardi inte är religiöst ”rättrogna”. Men misstanken att det ligger rasism bakom ”européernas” hållning har lett Högsta Domstolen till att säga nej till segregerad skolgång och efter att föräldrarna till 22 flickor vägrat rätta sig efter domstolens beslut dömdes de till kortare fängelsestraff. Om historien förblivit lokalt isolerad till Immanuel kunde den avfärdas som en detalj. Men Netanyahus egen hälsominister demonstrerade utanför fängelset där papporna till flickorna skulle fängslas och förde därmed upp Ashkenazernas krav på segregerad skolgång på nationell nivå. Efter påtryckningar backade Högsta Domstolen vad gäller barnens mammor som undslapp fängelsestraff för att ha vägrat följa domen.
.
Ortodoxa Aschkenazi protesterar mot Högsta Domstolen.
Fallet Immanuel avslöjar en trend i landet att ifrågasätta det juridiska systemet som i grunden är sekulärt. Högerflygeln i Likudpartiet och övriga formationer i Knesset ännu längre till höger hånar öppet domare och jurister och uppmuntrar den ortodoxas Ashkenazernas civila olydnad och krav på respekt för religiösa ”lagar”. Det är inte en obetydlig kraftlös sekt det handlar om. I Jerusalem samlades förra veckan 100 000 till stöd för de rasistiska Azhkenazerna i kolonin Immanuel.
Det som finns kvar av demokrati i Israel blir till synes allt mer instabilt. Under tryck från religiösa krafter och ett alltmer militariserat samhälle formas sakta men säker en situation i vilken sekulära idéer och social opposition i praktiken blir olagliga eller åtminstone tystas i ett inferno av religiös sekterism och nationell extremism. Det är en skrämmande utveckling i vars förlängning den palestinska minoriteten i Israel kan vänta sig det värsta om inte progressiva krafter både i Israel och i omvärlden gör deras sak till sin.
.
Media: DN1,DN2,GP1,AB1,DN3,SVD1,
Bloggare: Svensson,Jinge,Röda Malmö,Biology&Politics,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Israel, Jaffa, Palestina, Netanyahu, Ortodoxa, Bosättare, Etnik,
Nato tränar för krig
3 Mar 10
Nato tränar krig i Afghanistan.
.
-Avmilitariseringen av Europa som under förra seklet var en välsignelse är nu ett hinder för säkerheten och en varaktig fred i det nya århundradet, sa den amerikanska försvarsministern Robert Gates härom dagen.
.
Robert Gates är en hök utvald av Bush och bevarad av Obama.
.
Vad som vid första ögonblick liknar en vidlyftig tanke är i själva verket i högsta grad en konkret uppmaning till Europas Natomedlemmar att kraftigt öka militärutgifterna och förbereda sig för mer offensiva militära uppgifter än de ”fredsbevarande” uppdrag som gällde i Balkan.
.
Vi står inför en ny period av imperialistisk offensiv. Nato ska bli en riktig krigsmaskin som inte längre bara verkar inom alliansens nordamerikanska och europeiska landområden utan också sträcker ut sina tentakler i Mellanöstern och långt in i Centralasien för att försvara och befästa den västliga imperialismens strategiska intressen i framför allt Asien.
.
Droner och virtuellt krig räcker inte. Det krävs soldater till fots.
.
USA kräver av sina allierade att ta ett större ekonomiskt och militärt ansvar för Natos roll som världspolis. I det projektet är Afghanistan centralt. Det är där som officerare och trupper från Natos dvärgar, som Danmark, Norge, Holland, Polen med flera, ska lära sig att på nytt delta i riktiga strider i en främmande terräng.
.
För vad Robert Gates säger är att Europas arméer inte längre har någon verklig erfarenhet av riktigt krig, strider där de egna soldaterna varje dag riskerar att dödas, att anfalla och anfallas i en riktig terräng, inte i övningar på kartor med fiende Röd och vän Blå och domare som säger vem som är död eller inte.
.
Fransk militär ser mycket seriöst på sina uppgifter i Afghanistan och att dess armé för första gången sedan kolonialkriget i Algeriet är inbegripna i omfattande markstrider med soldater på patrull till fots eller i lätta pansarfordon.
.
-Vi står inför en krigssituation som fransk armé inte upplevt på länge, sa Nicolas Sarkosy i ett tal nyligen. Vad han menar är att inte sedan Algeriet har franska trupper varit med om strider som de i Afghanistan.
.
Edouard Manets målning mot fransk kolonialism i Mexiko var för sin tid.
.
-Strid till fots är tillbaka, säger en fransk militärchef till dagstidningen Le Monde.
.
Den polska armén som är på plats i Afghanistan med 2 600 soldater upptäckte att deras utrustning var mer anpassad till det kalla krigets dagar har beställt både nya helikoptrar och droner. Däremot har perspektiven för Nato och kriget i Afghanistan lett till att regeringen i Nederländerna spruckit mitt itu. Till de holländska socialdemokraternas heder vägrade de att vika sig för den borgerliga regeringspartnerns krav på fortsatt närvaro i Afghanistan och valde i stället att spräcka koalitionen med kravet att alla trupper skulle tas hem innan årets slut.
.
Kriget i Afghanistan har blivit ett militärt laboratorium för Pentagon och de allierade i Europa. Nya baser ska öppnas allt längre in i Centralasien med syftet att inringa inte bara Ryssland utan framför allt Kina, vars behov av farleder och hamnar för sin exportflotta ökar ständigt.
.
Mer och mer baser ska säkra USAs framtida strategiska intressen.
.
Det är en ny form av kolonialism som Natos styrkor ska garantera. Kontroll över handelsleder och hamnar, råvarukällor och brukbar jord, är en central axel i den nya strategin som utarbetats i Washington och som de allierade ska lära sig att delta i. I Afghanistan finns den skola som europeiska officerare och soldater ska utbildas i. I svensk riksdag lovsjunger alliansen och oppositionen ”våra pojkars kamp för demokratin” och ljuger svenska folket rätt upp i ansiktet om Natos strategi och mål.
.
Den verkliga motståndaren för Washington och Nato är Kina. Eller rättare sagt den potentiella motståndaren. Kinas framväxt som en ekonomisk och militär stormakt ses i Washington som ett direkt hot mot den amerikanska imperialismens världsdominans. Bygget av nya baser och utformningen av en ny roll för Nato är ett sätt att stämma i bäcken, utan en garanti att det kommer att lyckas.
.
Förra veckan avslutade USAs Richard Holbrooke en rundresa i hela Centralasien som uppenbart ingår i planerna för Natos roll i regionen. I Georgien visade Holbrooke att Vita Huset inte har gett upp tanken på att ansluta landet till Nato, trots motståndet från Ryssland och europeiska Natomedlemmar. Däremot blev besöken i Kazakstan, Kirgizistan, Uzbekistan och Tadzjikistan mer en test på vad Kina och Ryssland skulle säga om hans resa. En klassisk testballong kan man säga. Förutom i Uzbekistan där USA hoppas på nytt få öppna upp den flygbas som stängdes av den uzbekiska regeringen 1995.
.
USA breder ut sig över hela Asien.
.
- Utan tvekan kommer vi att hålla Natos dörrar öppna för nya medlemmar. Vi har redan lagt fast Natos behov av att kunna operera på strategisk distans. Vi måste odla strategiska relationer för att uppnå det målet, sa Hillary Clinton nyligen till Natochefer samlade till ett geopolitiskt seminarium i Washington.
.
Tydligare än så kan det inte sägas. Vi förbereder oss för krig för att bevara den västliga imperialismens politiska, ekonomiska och militära intressen i världen. I den strategiska vyn är Afghanistan ett viktigt träningsläger. Där tycker Reinfeldt och Sahlin att svensk trupp ska vara med.
.
Media: DN1,DN2,DN3,SVD1,AB1,ETC,Dagens Arena,DN4,SVD2,
Bloggare;Svensson,Jinge,Motvallsbloggen,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Nato, Afghanistan, Centralasien, USA, Imperialism, Kina, Krig, Strategi,
.
Den moderna kolonialismen
27 Maj 09
Modern kolonialism tar jordbruksmark från de fattiga.
Sedan ett par år har fattiga länder i Afrika sålt eller hyrt ut jordbruksmark motsvarande hela Frankrikes jorbruksareal, vilket är närmare 20 miljoner hektar. En modern kolonialism är på frammarsch och än en gång är det fattiga jordbrukare i Afrika som får sitta emellan.
Hur långt ska markjakten leda?
Vi trodde allmänt att kolonialismen sett sina sista dagar och numera bara finns kvar i form av vad som kallas nykolonialism, med vilket det menas att fattiga formellt självständiga länder är underkastade de kapitalistiska stormakternas och världsmarknadens politiska och ekonomiska diktat.
Men nu ser vi plötsligt en enormt snabb framväxt av en ny ekonomisk kolonialism med kontroll över jordbrukmark som sitt kännemärke. Förr kallades de bananrepubliker, eftersom storbolag som United Fruit la under sig hela republiker för att odla bananer, ananas och andra exotiska frukter. Den moderna varianten siktar in sig på produktion av matsäd och grödor för biobränsle som exempelvis palmolja, så kanske vi snart kan tala om sojarepubliker.
De som visar framfötterna i jakten på odlingsbar mark är framför allt Kina, Sydkorea, Saudiarabien och andra ökenemirat, och Japan. Det framgår av en rapport som FN-organ knutna till FAO(Food and Agricultural Organisation) publicerat i dagarna.
« Land grab or development opportunity »(Jordstöld eller utvecklingsmöjlighet) heter rapporten som finns att konsultera på FAOs hemsida.
Men varför sker detta nu ? Är det inte riskabla investeringar ? Varför inte köpa de eftersökta produkterna på världsmarknaden ?
Småbönder sitter alltid fast mellan världsmarknaden och lokala herrar.
En del av svaret är vad som hände med priset på råvaror inklusive jordbruksprodukter innan den pågående världskrisen bröt ut. Relativt rika länder, men med begränsade jordbruksarealer, drabbades ganska hårt av de skyhöga priserna på exempelvis vete och andra sädesslag. Deras reaktion är en sorts protektionism som vill garantera den nationella försörjningen utan att behöva förlita sig till världsmarknaden. Därför är det länder som de ovan nämnda som står först i köpkön och inte USA eller EU, som ju är de största producenterna för världsmarknaden.
Med köp eller leasing av jord följer också en annan fördel som inte nog framhävs av FNs rapport. Och det är den kontroll över vattentillgångar som kan följa med markkontrollen.
-Markköpen handlar inte om jord utan om vatten. För med mark följer rätten att utnyttja det vatten som hör till. I de flesta länder är det gratis och det kan visa sig bli den mest värdefulla delen av ett kontrakt, säger exempelvis Nestles VD till The Economist.
FN-rapportens svar på 
frågan –jordstöld eller utvecklingsmöjlighet ?- är snarare möjlighet än stöld. Som vanligt ser FAO med blida ögon på det privata kapitalet och den fria företagsamheten och den reser bara ett varningens finger för att de som beslutar om investeringarna måste tänka på den lokala befolkningens behov och rättigheter. Att detta bara är smink går det att visa med många exempel.
-I Etiopien hyr Saudiarabien stora markarealer för produktion av vete, ris och korn. Saudierna ska investera 100 miljoner dollar och har fått skattebefrielse för de första åren och får föra ut hela produktionen till Saudiarabien. Samtidigt spenderar FN 116 miljoner dollar på 230 000 ton mat som ska förhindra svält bland 4,6 miljoner etiopier.
-I Sudan kan investerare från Förenade Arabemiraten exportera hem 70 procent av produktionen trots att Sudan är världens största mottagare av mat från internationella hjälporganisationer.
I tabellen här under kan du se en del av alla de köp- och hyrkontrakt som ingåtts de senaste åren.
Rapporterade mellanstatliga och privata kontrakt 2006-2009
RegionAfrika
Asien
Andra
|
Land |
Investerare |
Kontrakt |
|
Dem.Rep. Kongo |
Kina |
2,8 milj.ha för biobränsle |
|
|
Sudan |
Egypten |
2 milj. ton vete per år |
|
|
Sudan |
Kuwait |
Enorma områden inte spec. |
|
|
Sudan |
Sydkorea |
690 000 ha för vete |
|
|
Dem.Rep.Kongo |
Sydafr. bondeförb. |
10 milj. ha utbjudet |
|
|
Tanzania |
Saudiarabien |
500 000 ha att hyra |
|
|
Indonesien |
Bin Laden Group |
500 000 ha för ris |
|
|
Pakistan |
Arabemiraten |
324 000 ha uppköpta |
|
|
Brasilien |
Mitsui (Japan) |
100 000 ha sojabönor |
|
|
Ryssland |
Alpcot Agro (Sverige) |
128 000 ha |
Och så vidare. För tabellen ovan visar bara en bråkdel av alla de kontrakt om köp och uthyrning av jordbruksmark som slutits sedan 2006 mellan « jordhungrande » stater/bolag och korrupta regimer vars ledare stoppar fickorna fulla vid varje avtal och helt skiter ihur det går för den lokala befolkningen som av hävd brukat den jord som slumpas bort. Av hävd, därför oftast äger de afrikanska staterna all jord och bönderna har bara generationernas brukningsrätt bakom sig. Det är en rätt som inte räcker långt när de lokala eliterna gör upp med Kina och arabiska miljardärer. 
Ibland går de koloniala aspirationerna i stöpet. Sydkoreas multinationella jätte Daewoo som i november 2008 säkrade ett kontrakt med Madagaskars regering om 1,3 miljoner ha för majsodling fick snopet finna sig i att den nya regeringen som tillträdde i våras, efter i det närmaste ett inbördeskrig, bröt kontraktet med Daewoo. Men trots risker för politiska oroligheter och protester mot avtalen är de potentiella vinsterna så pass stora att den hetsiga jakten på jord fortsätter i allt snabbare takt.
De negativa effekterna av den moderna kolonialismen är uppenbara och flerfaldiga.
-De lokala oftast fattiga jordbrukarna förlorar mark som de haft tillgång till i generationer. För det mesta äger de inte jorden de brukar för grödor eller betesmark, och kan därför fördrivas av den lokala makten utan någon som helst form av ersättning. Inte heller ger de nya storjordbruken många arbetstillfällen eftersom köparlandet kan använda egen arbetskraft. I år räknar FN med att en miljon kinesiska lantarbetare kommer att arbeta i Afrika.
-Markköpen stärker den lokala eliten som likt bananrepublikernas « compradorer » sålde ut sitt folks intressen för en judaspenning. De miljarder som går deras väg hamnar snabbt på hemliga konton i ett skatteparadis. Vilka det som bekant inte råder brist på.
-De storskaliga agroindustrimetoderna som följer med jordkontrakten kan göra mycket stor skada på jordar som i Afrika ofta är känsliga för hård utsugning. Hård exploatering av vattenkällorna blir också nödvändig eftersom de industriella metoderna kräver enorma vattenmängder.
Efter kolonialismens och nykolonialismens epoker är det inte en modern kolonialism som fattiga bönder i fattiga länder är i behov av. De behöver ekonomisk och teknisk hjälp för att utveckla ett jordbruk med uppgift att i första hand tillfredställa den egna befolkningens behov av mat. De lider redan hårt under USAs och EU’s dumping på världsmarknaden för att också behöva stå ut med den nya moderna kolonialismen.
I media: FAOs rapport,DN1,DN2,SVD1,SVD2,DN3,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Kolonialism, Jordbruk, Kina, Sudan, Kongo, Sydkorea, Japan, Saudiarabien, Kuwait, Tanzania, Madagaskar
Hemligt avtal gör Irak till USA:s koloni
7 Jun 08
I skymundan av Irakkonferensen i Upplands Väsby och de intensiva förpostfäktningarna i USA:s presidentval håller Bush`s administration på att driva igenom ett långsiktigt fördrag eller avtal med Irak som gör landet med dess oljerikedomar till en amerikansk koloni.
Framförallt är det vicepresidenten Cheney tillsammans med USA:s ambassadör i Baghdad, Ryan Crocker, som arbetar intensivt för att Al Malakis marionettregim ska skriva under uppgörelsen som de facto innebär att Irak blir en delstat i USA, men en delstat där innevånarna inte får några medborgerliga rättigheter, utan bara skyldigheten att pumpa upp olja åt sina kolonialherrar. Enligt den brittiska tidningen Independent som avslöjat planen och detaljerna ska fördraget vara klart till den 31 juli.
I texten ges USA rätt till att hålla 50 militärbaser i landet för överskådlig framtid ( tills oljan är slut ) samt att kontrollera Iraks luftrum. USA ska ha rätt att driva militära kampanjer samt att arrestera irakiska medborgare. Amerikanska soldater och kontraktsanställda legofirmor ges immunitet inför irakisk lag.
Försöket till kolonisering är explosivt i Irak. Ett givet och tragiskt stöd från de kurdiska ledarna är klart. Men andra politiska krafter är djupt splittrade. Al Sadr, en religiös och mer nationell inriktad ledare med masstöd bland de fattiga shiitiska massorna, har mobiliserat till protester efter varje fredagsbön. Han och hans rörelse kräver också en folkomröstning om det förut så hemliga fördraget. Men inte minst genom att vägra lämna ut en stor del av Iraks egna oljepengar, som alltsedan Saddam Husseins krig mot Kuwait hålls inne av USA (?) i kraft av FN-beslut, sätts Maliki under press. Iran är emot avtalet.
Risken för politisk kris finns också i USA. Genom att kalla fördraget eller avtalet för en allians kan Bush kringgå kongressen och fatta beslut på egen hand. I upptakten till presidentvalet nu i höst kan han sedan förklara att invasionen 2003 var berättigad och att segern vunnits. Republikanernas John McCain får på så sätt fin ”färdkost” till sin kampanj samtidigt som Bara Obama ställs mot väggen med sina löften om att dra tillbaka USA:s trupper.
Här i Sverige är det givet att Fredrik Reinfeldt och Carl Bildt borde ta till orda? Hela Irakkonferensen var tydligen en kuliss som skulle dölja det hemliga politiska spelet i Irak. Den svenska regeringen ställde upp som arrangörsland, bland annat fick vi skattebetalare stå för 25 miljoner kronor, och i det internationella sammanhanget fungerade Reinfeldts team och då främst Carl Bildt som politiska idioter. Nu får de förklara sig för oss som stått för notan. Irak behöver uppenbart inga pengar. USA håller inne med till att börja med 20 miljarder i US dollar…
I andra media:The Independent,CounterPunch,
Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Irak, USA, militärbaser, Bildt, Rheinfeldt, Olja, kolonialism, hemligt avtal,
Senaste kommentarer