Med en mildgrad slokade snön i går. Men vintern behåller greppet. I dag är kylan tillbaka. Ser att Vilhelmina har minus 27 grader nu om morgonen. Hos oss i Alefjäll fem mil norr om Göteborg har vi minus 8. Här är tre bilder från en promenad i förrgår. Fotot på den kvicka ekorren är hämtat från Wunderground och är taget i Estland.

.

,

.

.

.

.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, vinterkyla, vargavinter, blixthalka

I pressen: GP1,GP2,GP3,DN1

Bloggare: Jinge,

Dela

och rädda klimatet.

.

Det är temat i den belgiske miljökämpen Daniel Tanuros senaste bok. Tyvärr finns boken ännu bara på franska. Sonderingar för en publicering på andra språk pågår. Intervjun här under gjordes av den belgiska dagstidningen Le Soir, den 30 november inför mötet i Cancun.

Redan nu kan vi se att berget kommet att föda en mus. Köpenhamn var ett fiasko. Vi riskerar att sakna adjektiv för vad som kommer ut av mötet i den mexikanska badorten Cancun.

USA spelar tuff gangster redan innan mötet startat och kräver att utvecklingsländer som Kina och Indien ska ta samma ansvar för hotet mot vår planet som den rika världen. USA lutar sig allt mer mot sinliga energikällor, som olja, kol och uran, medan exempelvis Kina i det tysta satsar mer på vindkraft än någon annan nation och är redan ledande i utveckling av solpaneler.

Ett annat tecken på det stora fiasko som väntar i Cancun är president Lulas beslut att inte delta. Han vill inte avsluta sin mandatperiod med ett nederlag. Hans efterträdare, Dilma Rousseff, stannar också hemma. Hon vill naturligtvis inte starta sitt presidentskap med ett bakslag.

Världens politiska ledare är fångna i den kapitalistiska marknadsekonomin som är helt oförmögen att ta sig an den enorma sociala och ekonomiska utmaning som klimathotet och behovet av ett nytt energisystem ställer mänskligheten inför.

Det är utifrån det konstaterandet som Daniel Tanuro säger att det är upp till oss själva att bygga den rörelse som kan axla det ansvar som framtida generationer kan kräva av oss.

**************************

Kan vi som individer påverka utsläppen av växthusgaser?

I den mån det är socialt möjligt måste vi göra det. Men effekten blir begränsad. Om vi inte ska överskrida 2°C temperaturökning på jordytan jämfört med den förindustriella epoken måste de industriellt utvecklade nationerna enligt FNs klimatpanel minska utsläppen med 80 till 95 procent innan 2050. För att lyckas med det krävs det oundvikligen strukturella åtgärder.

Vilka?

Vårt system för energiproduktion är centraliserat. Vi tillverkar exempelvis elektricitet som sedan transporteras hundratals kilometer. Enligt termodynamiska principer är det irrationellt. Om energin produceras närmare konsumenterna förloras mindre i transporterna och 30-40 procent energi kan sparas. Men det kräver offentliga investeringar. I transportsektorn måste vi överge ”allt för bilen” och utveckla effektiva och gratis kollektiva transporter. Avståndet mellan hem och arbetsplats måste minskas genom en omlokalisering av den ekonomiska aktiviteten. Det kan inte individuella uppoffringar påverka mycket.

Vilken betydelse har solpaneler?

Med existerande teknik kan den förnyelsebara energin tillfredställa 6 – 18 gånger världens energibehov i dag. Det första hindret är att den troligen förblir dyrare än den fossila energin ännu under 25 år. Kapitalismens investeringar kommer därför att fortsätta koncentrera sig på de fossila bränslena.

Det andra hindret är att ett nytt energisystem kräver massiva investeringar vilket i ett första läge kommer att kräva en ökad konsumtion av fossil energi för att tillverka den utrustning som produktionen av förnyelsebar energi kräver.

För att motverka denna tillfälliga ökning behöver vi samtidigt minska den totala energikonsumtionen och det på ett sätt som också minskar förbrukningen av materiella tillgångar. Det är kapitalismen helt enkelt oförmögen till eftersom den fungerar genom ständig kapitalackumulation och vinstmaximering.

Vad menar du med att producera mindre?

Det handlar om politiska beslut. Ta till exempel vapenindustrin som i dag kostar mer är tusen miljarder dollar om året. Samma sak med reklamutgifterna. I Frankrike går exempelvis 2 procent av BNP till att övertyga folk att de behöver vissa varor. Titta på vitvarorna som tillverkas med en inbyggd kort livslängd.

Kort sagt är det möjligt att minska den materiella produktionen utan att försämra folks välfärd, ja den kan till och med förbättras. Men att ändra vanor blir oundvikligt.

Skapar inte en minskad produktion mer arbetslöshet?

Man måste minska arbetstiden med bibehållen lön för att minska arbetslösheten. Men det passar inte in i den kapitalistiska logiken. De som arbetar i ”skadliga” industrier måste kunna flytta till nya arbeten utan att förlora på det. Jag tänker exempelvis på kolgruvearbetare som annars kan bli motståndare till en klimatvänlig politik.

Vilket är det globala alternativet?

Systemet måste ändras i global skala på ett demokratiskt sätt. Gratis massiv transfer av ren teknologi till fattiga länder behövs. Man kan inte förverkliga en övergång till förnyelsebar energi utan att ifrågasätta det privata ägandet av energikällor. Det är en samhällelig tillgång som ska brukas efter klimatets och planetens behov. Det betyder att energiproduktionen måste starkt decentraliseras. Förbrukningen av förnyelsebar energi kommer att variera enligt regionen, beroende på vind, vatten och sol.

Finns det åtgärder som kan vidtas omedelbart?

Ja exempelvis gratis kollektiva transporter och skapandet av ett samhällsägt företag för isolering av alla hus. Det skulle bli mer effektivt än de individuella bidrag som nu delas ut i Vallonien. De ges bara till husägare med god ekonomi. I dag kommer inte mindre än 25 procent av utsläppen i EU från byggnadsbeståndet. Det är möjligt att minska det till noll inom de närmaste 40 åren.

Hur snabbt krävs det en ny färdriktning?

Enligt Klimatpanelen till 2050 om vi startar omedelbart. Utsläppen i världen måste börja minska från 2015. I stället går vi nu åt andra hållet. I Köpenhamn gav man till och med upp de magra framgångar som gjordes i Kyoto. Däremot såg vi en stark social mobilisering i den danska huvudstaden. Det är med den som bas vi måste börja för att alla som kämpar för ett värdigt och rättvist samhälle ska kunna ta ansvar för klimatet.

.

Media;GP1GP2,,DN1,DN2,SVD1,SVD2,AB1,DN3,DN4,SVD3,Fokus,Fokus2,DN5,

Bloggare: Jinge,Röda Malmö,Motvallsbloggen,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Miljö, Klimat, Cancun, Kyoto, Köpenhamn, Klimatpanelen

Dela

.

Kära bloggare,

Lämna luftrummet fritt för meteorologer och vulkanologer. Det finns inget vi kan bidra med.

.

.

Media: DN1,DN2,DN3,DN4,SVD1,SVD2,AB1,AB2,GP1,GP2,SSD1,

Läs även andra bloggares åsikter om Miljö och Klimat, Island, Vulkaner,

Dela

.

Om du vill se alla bilder av Paula Bronstein kolla in den här websidan: De Morgen

.

.

.

Media; DN1,SVD1,SVD2,AB1,AB2,DN2,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Mongoliet, Paula Bronstein, Ulan Batar, Klimat,

Dela

”Jag var med”

.

Det är tre dagar sedan SMHI kunde notera att Göteborg  tangerat sitt historiska rekord när det gäller snömätning. När detta skrivs vräker snön ner över Göteborg som därmed slår sitt rekord.  Det faller tätt och lika ymnigt som under de klassiska rundorna i gårdagens underbara skidstafett.

.

Foto Karoline Kullberg från GP:s fina läsarbilder

.

Nu kan man säga att:

.

”Jag var med vintern 2010. Den 25 februari hade vi mer snö än vad som någonsin uppmätts. Dan innan tog Sverige OS-guld i skidstafetten”…

.

Riktigt kul. Fast nu blir det lite blidväder med meja under helgen. Men sen kommer frosten tillbaka. Fast jag har hört rykten om att en och annan tussilago har börjat att sträcka på sina späda små ljugröna lemmar därnere, djupt under snödrivorna…

.

Foto: Elin Larsson från GP:s läsarbilder

.
Läs även andra bloggares åsikter om Historiskt rekord i Göteborg, snörekord, klimatet, miljön.ryssvinter, vargavinter

I pressen: GP1,GP2,GP3,GP4,SVD1,SVD2,SVD3,DN1,AB1,AB2,AB3,SVD4,DN2,GP5,

Bloggare: Jinge,

.,

Dela

Det är något förtrollat med Julen. Ja, inte stillheten, skinkan, klapparna och alla andra tillgjorda må-bra-rutiner.

Nej, men däremot hinner man knappt stänga ner datorn och hänga ut bloggskylten – stängt för Julledigt- så brakar det loss på alla fronter.

I fjol passade Israel på att attackera den oskyddade och oskyldiga civilbefolkningen i Gaza under Julfridens skydd. Nu hjälpte det inte så mycket eftersom det brutala angreppet öppnade ögonen på miljontals människor som såg det vidriga i ockupationspolitiken. Det var bara västliga politiker och ledarskribenter som fortsatte sitt envetna försvar av den Israeliska statens brott mot alla internationella lagar och fördrag.

–Satans mördare, skulle Olof Palme ha sagt i stället för Mona Sahlins mumlande om Israels rätt att försvara sig.

I år blev det likadant när jag lämnade bloggen att vila. Det började redan på Bromma flygplats. När planet från Bryssel landade hade vädrets makter beslutat att slå till obarmhärtigt. Det var med återhållsamt nöje jag kunde beskåda hur planets last med EU-funktionärer trippade fram i djupsnön på tunna och högklackade inneskor, framåtlutade och svärande i snöyran kämpande sig fram till ingången.

Väl framme i ett kyligt och snöigt Timrå stod det klart att dvärgarna som möttes i Köpenhamn för att ”rädda världen” inte ens var kapabla att virka ihop ett skynke att gömma sin egen totala nakenhet bakom.

Att det inte skulle antas ett bra och socialt rättvist avtal i Köpenhamn var uppenbart långt innan limousinerna dammades av. Men att det skulle bli ett så till den grad ynkligt papper som visades upp för världen var ändå en överraskning. Fiaskot är totalt. Bara dvärgarna själva lyckas se ”positiva aspekter” i mötets slutdeklaration. Reinfeldt ska ha heder. Med molokna ögon och slokande öron medger han att det var skit som producerades på andra sidan sundet. Men skit ska han själv ha för att han lägger hela skulden på Kina.

Utgången av mötet visar att kapitalägarna och deras representanter i de valda församlingarna inte kan och inte vill ta beslut som svarar mot vad som verkligen krävs för att ge mänskligheten en chans att effektivt tackla miljöhoten. De är bundna av kapitalets logik. Det som det inte går att göra profit på ligger inte inom deras horisont. Obamas, Sarkozys, Hu Jintaus, Merkels, Browns och Reinfeldts uppenbara oförmåga att ta tag i de verkliga problemen leder oss rakt in i väggen. Miljontals människor kommer att få lida på grund av deras patetiska käbbel och strid för det egna kapitalets intressen.

På hemmafronten brakade det också loss.

-SAAB ska läggas ned, utropade stora feta rubriker innan Jul. General Motors som gjort allt fel under 00-talet och satt sig självt på ruinens brant kunde aldrig ta till sig det som var bra med SAAB- nämligen en bra och tekniskt avancerad bil tillverkad i en av världens mest produktiva bilfabriker. I stället sattes bolaget på undantag och tvingades långsamt in i ett hörn där det saknades en utgång. Svenska kapitalister och deras regering inbillar sig att Sverige ska bygga sin framtid på innovationer, systemlösningar och kunskapsproduktion.

–De anser det ovärdigt att hålla i en skiftnyckel, som Veckans Affärer skrev i sin dödsruna över SAAB. Maud Olofsson tycker att kunde vi göra oss av med varvsindustrin kan vi väl skrota bilindustrin också. Det finns ju så många andra jobb som jobblinjen lägger grunden till: hembiträden, städpersonal, gräsklippare och annan så kallad närservice. Ja varför inte skoputsare? Så slipper direktörerna på Östermalm svärta ned fingrarna.

I Iran tog oppositionen ingen hänsyn till vår bloggtystnad. Med ett heroiskt mod visar landets unga människor att det medeltida prästerskapets samhällsagenda inte accepteras.

–Död åt diktatorn, skanderar folkmassorna och visar att ”revolutionsguiden” Khamenei inte längre kan framställa sig som vågmästare stående över futila världsliga angelägenheter. Han ses nu alltmer som en ledare för det stenreaktionära blocket vid makten. Det brutala våldet verkar minska i effektivitet. Irans folk har redan visat att det kan fälla en till tänderna beväpnad regim. Hoppas att det sker igen under det år som just inletts.  Ledarna vid makten tvekar inför hur mycket våld som kan användas innan det får motsatt effekt mot det eftersökta. När shahen fälldes blev repressionen bara tändvätska för mer motstånd. Det är ännu oklart vilken dynamik dagens protester kan få.

Ironiskt nog kan det bli Israel som räddar det iranska prästerskapets makt. Krigsgalningarna i Jerusalem gapar vitt och brett om att de tänker bomba sönder Irans ”kärnvapenanläggningar”. Får Netanyahu grönt ljus från Obama punkteras oppositionen i Iran. Den nationella reflexen tar över och prästerna räddas kvar vid makten.

För att fortsätta med Israel är det bara att konstatera att Netanyahu &Co gör som det behagar dem. Vita Huset fick sig en ny ordentlig knäpp på näsan när regeringen i Jerusalem helt obekymrat meddelade att hundratals nya bostäder ska byggas i östra delen av staden och att byggandet på Västbanken fortsätter obehindrat. Vare sig polis eller militär visar något verkligt intresse i att upprätthålla Netanyahus tillfälliga ”byggstopp”. Vilket självfallet speglar premiärministerns dubbelspel: ge västs politiker några lufttorkade fraser att gnaga på medan han ger grönt ljus till de värsta extremisterna bland bosättarna på Västbanken, vilka inte tänker ge sig innan deras dröm om ett etniskt rent Stor-Israel gått i uppfyllelse.

Den svenska bombhögerns ledarskribenter fick sig också en knäpp på näsan under helgen. Till sist visade det sig att journalisten Boström hade rätt i anklagelsen om organstölder utförda av den israeliska armén. Alla anklagelser om antisemitism och usel journalistik föll platt till marken. Den totala tystnaden i den borgerliga pressen talar sitt tydliga språk. De visste helt enkelt inte vad de skulle säga och föredrog därför att knipa käft.

Så var en Julhelg över igen. Nu tar vardagen lyckligtvis vid. Mysandet får vika för den hårda verkligheten. Det nya århundradets andra sekel tar vid och mycket talar för att det blir ett ännu sämre årtionde för den arbetande befolkningen än det som just gått i graven. Borgerlighetens agenda för 10-talet är nolltillväxt i jobb och inkomster för ”verklighetens folk” och fortsatt guldrush för de som redan har mer än de behöver.

I det kommande riksdagsvalet kommer ingen att föreslå ett politiskt program som kan sätta stopp för borgerlighetens agenda. Tyvärr bjuder den rödgröna oppositionen inte på annat än plåster och samarin, eftersom den inte vill och inte kan ta konfrontation med den kapitalistiska marknadsekonomin då den inte förstår att borgerligheten sagt adjö till klassamarbetet och ett solidariskt samhälle.

I media; DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,SVD3,AB1,ETC,SSD1,

Bloggare: Jinge,Motvallsbloggen,Röda Malmö,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Jul, Miljö, Köpenhamn, Reinfeldt, Obama, Israel, Gaza, Palme, Saab, GM, Iran, Präster, Arbetslöshet, Rika,

Dela

Därför skäms Obama

Är Barack Obama arrogant?

Ja, det tycker många norrmän. Han har sagt nej till att vinka till ett jippo med små, söta och fredliga barn på Rådhusplatsen. Han vill inte se på den utställning till hans ära som satts upp på Fredscentret. Han har valt bort att lyssna på den traditionella fredspriskonserten.

Men för många norrmän sticker det mest i ögonen att han avböjt en lunch med den norska kungafamiljen. Det är naturligtvis ett svårt brott mot etiketten. På gränsen till högförräderi…

Men sanningen är nog att Barack Obama skäms. Det är därför han inte vill vara mer än nödvändigt i rampljuset. Hans företrädare George W Bush skämdes aldrig. Denne pajascowboy från Texas trodde uppriktigt att det var Guds mening att med militära medel se till att ”The american way of life” kunde råda på Jorden. Men Obama är en mer tvivlande natur och i hans tal och i den bok han gett ut finns en ådra av intellektuell hederlighet. Han inser att det här med att nu ge ett fredspris till en amerikansk president på många sätt är en makaber historia.

Därför skäms han.

När hans plan Air Force No 1 i morse landade på Gardermoen i Oslo var han väl medveten om att 1 500 marinsoldater vid Camp Lejeuine, samtidigt var i färd med att ge sina kära en sista kram innan flygresan till stridsinsatserna i södra Afghanistan. De kommer att följas av 6 200 marinsoldater och 3 400 frontsoldater från 10:e Bergsdivisionen Fort Drum, New York…

Han var dessutom säkert väl informerad om att amerikanska specialtrupper så sent som i tisdags hade iscensatt ännu en massaker på afghaner. Denna gång i provinsen Laghman. I byn Armul hade minst 13 civila dödats. Däribland barn och en kvinna. 5000 bybor i provinsens huvudstad Mehtar Lam demonstrerade dagen innan president planet lyfte mot USA:s ockupation och Karzai`s samarbetsregim. Under protesten ekade slagorden: ”Död åt Amerika”, ”Död åt Obama”, ”Död åt Karzai”. Inget vidare att ta med sig till Oslo…

Nog skulle han funderat över Stortingets märkliga förskingring av arvet? I sitt berömda testamente upprättade Alfred Nobel en fond vars ränta skulle ”utdelas som prisbelöning åt dem som under det förlupne året hafva gjort menskligheten den största nytta”. Ett av priserna skulle delas ut av det norska stortinget och det skulle ges ”åt den som har verkat mest eller best för folkens förbrödrande och avskaffande eller minskning av stående arméer”.

I diskussionen med de ”rödgrönas” statsminister Jens Stoltenberg och hans utrikesminister Jonas Gahr Störe nu mitt på dan, är frågan om NATO-landet Norge kan bistå Obamas ”The Afpak Surge” med fler norska gutter och jenter i fält. Det ska också pratas klimat. Men den rödgröne Stoltenberg tänker naturligtvis inte lova att sluta med att pumpa upp norsk olja från Nordsjön. Obama tänker inte heller lova att ta hem de 100 000 amerikanska soldater i Irak som bevakar att Jordens sista stora oljereserv kan kontrollas av USA…

Under veckan som gått har Obama, med Hillary Clinton som pådrivare, dessutom godkänt det presidentval i Honduras som kuppmakarna arrangerat. Ett skandalöst agerande som starkt kontrasterar mot hans första mer spontana fördömanden av den illegala statskuppen. Han har helt enkelt insett att han som president måste rätta sig efter ”Amerikas strategiska intressen” därhemma på ”bakgården” i Mellan-Amerika. På samma sätt som han fått klart för sig att en amerikansk president i det stora hela alltid ska stödja ockupationsmakten Israel.

I går kväll lyssnade jag till en längre intervju, ”hard talk”, i BBC med den mot USA så foglige Anders Fogh Rasmussen. Den danske högerpolitiker som bokstavligen gått över döda danska soldaters lik för att bli NATOS:s generalsekreterare /29 danskar har stupat/. Där underströk Rasmussen det som Obamas generaler Petraeus och McChrystal dagen innan slog fast i en utfrågning med den amerikanska senatens utrikes- och säkerhetskommitté: ”Ingen kan lova att vi lyckats med vårt uppdrag i Afghanistan inom de 18 månader som Obama satt som stoppdatum”. USA:s krigsminister Robert Gates har markerat samma självklarhet i flera uppmärksammade uttalanden. Ingen kan lova att trupperna dras tillbaka i juli 2011. Det som gäller är att situationen ”on the ground” då ska ses över ordentligt och att vi hoppas kunna börja med att ta hem en del soldater /lagom till Obamas nästa valkampanj?/. Sändebud från Vita Huset till Islamabad i Pakistan har också klargjort att USA tänker intensifiera sitt bombkrig mot riktade mål i landets gränsprovinser mot Afghanistan. Egna specialtrupper kan också komma att göra militära bestraffningsräder in över gränsen…

Den foglige Fogh Rasmussen som gått över danska soldaters lik för att bli NATO:s generalsekreterare…

När fredsduvan väl kommit till Norge visar det sig att Stortingets Nobelkommitté än en gång tagit miste. Det som världen får se är en hök. Det är därför som Obama inte bara har nobbat den kungliga lunchen och de fredsälskande barnen på Rådhusplatsen. Han har dessutom tackat nej till den traditionella intervjun med CNN:s Jonathan Mann, som med en fredlig inramning har intervjuat alla fjorton föregående pristagare. Obama inser att idyllen inte skulle hålla utan har i sista stund valt att i stället tala till den amerikanska hemmafronten i CBS:s ”60 minutes” . Där skär sig inte det här med krig och fred på samma uppenbara sätt. Han kan prata i de långa politikerslingor som han behärskar så väl.

Fredsfursten är kort och gott ännu en amerikansk krigspresident.

Det är bara att tacka och ta emot för att han inte förstör Nobelfesten i Stockholm…

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Oslo, Nobels fredpris, Barack Obama, Köpenhamn, miljö, klimat, Afghanistan

I pressen: SVD1,SVD2,DN1,DN2,DN3,AB1,AB2,SDS1,Politiken1,Politken2,

Politken3,VG1AB3,SVD3,DN4,VG,

Bloggare:Jinge,Svensson,

Dela

De rika i den industrialiserade världen vill inte ge upp något av sina rikedomar för att effektivt ta tag i hotet mot vår omgivning som klimatförändringen utgör.

Det står klart efter det pinsamma läckaget av den avtalstext som de gemensamt förhandlat fram under bordet. Danmarks statsminister Lars Rasmussen förnekar generat att dokumentet finns utan bara är en sorts kladd. Men det finns faktiskt publicerat i svart på vitt i den engelska dagstidningen The Guardian.

-Rör inte min Rolls Royce, är andemeningen i dokumentet som helt riktigt fördömdes av många delegater från fattiga länder. Rikemansklubben har enats om att kräva av länder som Kina och Indien att de inte bara ska minska takten i sina utsläpp utan också att de ska sänkas i absoluta tal.

-Ni har ingen rätt till den materiella välfärd som råder i våra länder, för då räcker inte jordens resurser till.

-Ni har däremot rätt att arbeta åt oss för skitlöner, så att vi kan fortsätta att köpa billiga kläder och hemelektronik och leksaker till våra barn. Men räkna inte med att själva kunna köpa vad ni producerar.

Det är vad det avslöjade dokumentet säger. Det är svårt att tänka sig ett mer öppet förakt för fattiga människor i fattiga länder. Men inget att förundras över eftersom de visar samma förakt mot fattiga här hemma. Är det någon som ser parallellen med Försäkringskassans hetsjakt på sjuka människor?

Det finns ett uns av sanning i dokumentet då det vill göra en skillnad på länder som Kina och Indien å ena sidan och Bangladesh och Somalia å den andra. Men de beslut om åtstramning av utsläppen som Kina annonserat är redan respektabla jämfört med exempelvis USAs bluff om 17 procents reducering fram till 2020.(Obamas bluff)

USA och Kina går inte att jämföra på samma dag när det gäller ansvar för utsläppen, först och främst historiskt men också vad gäller dagens utsläpp.

- Där det går 461 personbilar per 1000 innevånare i USA kör 15 per 1 000 bil i Kina.

- När USAs befolkning åker 1160 miljarder personkilometer flyg per år är siffran 176 miljarder för Kina

- När USA svarar för 31,6 procent av världens utsläpp av CO₂ vid landtransporter är Kinas andel 5,7 procent.

Det finns ett område där Kina kraftigt slår USA i utsläpp av CO₂ . Utsläpp i samband med export av varor från USA till Kina är i storleken 39 miljoner ton CO₂ per år medan Kinas export till USA går lös på 1 400 miljoner ton .  Där har vi det! Kinas exportindustri är boven i dramat. Sakta i backarna. Hälften av Kinas export till USA kommer från amerikanska företag etablerade i Kina. Borde inte därför hälften av de 1,4 miljarderna tillräknas USA?

I media: DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,AB1,AB2,SSD1,Politiken,Politiken1,DN4,AB3,DN5,

Bloggare: Svensson,Röda Malmö,Jinge,Sjöstedt,Röda Lund,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Köpenhamn, Klimat, Fattiga, Rika, Kina, USA, Indien, Klimat, CO2,

Dela

Det är olyckligt att stora delen av den offentliga debatten om klimathotet handlar om svårbegripliga klimatologiska modeller och scenarier om grader Celsius hit eller dit, modeller och teorier över hur  mycket  eller lite eller inte alls människans industriella aktivitet påverkar klimatet.

Det är inte en fruktbar debatt eftersom bara vetenskaplig forskning av forskare och inte tyckare i bloggvärlden kan utveckla allt mer förfinad kunskap om den biosfär som vi alla är beroende av.

Den verkliga offentliga debatten borde helt röra sig på det politiska och sociala planet. Hur ser det framtida samhället ut eller rättare sagt hur vill vi att det ska se ut? Det är kärnfrågan som alla måste ställa sig. Säkerligen av etiska och humanistiska skäl. Men det är ändå inte viktigast. De måste också ställas av rent praktiska skäl som följande två grundbultar tvingar på oss:

- Oavsett om FNs klimatpanel har fel eller rätt återstår ett energiproblem av gigantiskt mått. Utan energi inget samhälle, det är ett axiom. I dag produceras vår energi genom förbränning av fossila bränslen som olja, gas och kol. Det brutala faktum som ingen kan komma över är att dessa energikällor inom kort är slut eller på upphällning. Alltså krävs det nya energikällor för att ett framtida samhälle ska kunna existera.

- I dag lever en liten minoritet av mänskligheten i samhällen med enorm ekonomisk och industriell kapacitet. Den stora majoriteten däremot lever i samhällen där det är ett problem att skaffa mat för dagen, rent vatten att dricka och elementär sjukvård för att slippa dö i enkelt botade sjukdomar. Den extrema ojämlikheten i världen kan inte förbli vad den är utan att det leder till sociala och politiska katastrofer. Det går att sticka huvudet i sanden men det lär inte hjälpa.

Dessa två grundläggande faktorer i världssamhället är politikens verkliga utmaning. Det är våra svar på hur de ska lösas som måste stå i centrum i den offentliga debatten. Inte vetenskapliga tvistefrågor. Hur vi ska bygga samhället, skapa en bra energipolitik och avskaffa den extrema fattigdomen det kan vi till och med rösta om i demokratiska val. Vem som har korrekta vetenskapliga teorier ska vi inte rösta om. Det räcker med att Stalin gjorde det till praktik. Må han vila i frid.

Media: DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,AB1,SSD1,DN4,DN5,AB2,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Köpenhamn, Miljö, FN, Vetenskap, Klimat

Dela

Ja, vad står egentligen på spel i Köpenhamn den här veckan? Åsikterna går isär. Där vissa anser att hela planetens framtid hänger på klimatmötets utgång anser andra att inget alls står på spel eller att det vore bättre att mötet inte alls hålls. Det anser exempelvis Nasas berömde klimatforskare Joseph Hansen. Inte för att han är emot ett nytt bindande klimatavtal utan för att han anser chanserna att Köpenhamn föder ett dåligt avtal är så stora att det är bättre att börja om från noll.

Fullt så illa är det kanske inte, men inte långt ifrån heller. Alla som samlas i Köpenhamn för att besluta om ett nytt klimatavtal känner till vad som krävs. Och de vet att möjligheterna att vidta åtgärder som kan uppfylla FNs klimatpanels rekommendationer om att begränsa uppvärmningen till högst två grader Celsius över situationen före industrialismens genombrott är mycket små. Man kan lugnt säga att det behövs män och kvinnor värdiga utmaningen. För på lång sikt är det möjligheten att skapa en för mänskligheten ekologiskt hållbar omgivning som står på spel i Köpenhamn eller i Mexiko 2010. Tiden rinner iväg och situationen kräver snara och rationella beslut.

Klimathotet kräver ett annat samhälle.

Sett mot vad som krävs är det därför skrämmande att se vilka som har makten att ta beslut i Köpenhamn. Det är samma politiska och ekonomiska makthavare som öst tusentals miljarder kronor över ansvarslösa giriga bankirer och fondförvaltare utan att ställa några som helst motkrav. Beviset ser vi i dag när bonusregnet fortsätter att falla över de med guldsked i munnen, medan den arbetande befolkningen nu förväntas betala en dubbel räkning, först en i form av exploderande arbetslöshet och ökade sociala klyftor och senare en genom ökad beskattning för att betala av den enorma statsskuld som stödet till bankirer och industriägare byggt upp.

Finns det någon anledning att lita på Obama, Merkel, Sarkozy, Berlusconi, Brown, Hu Jintao och andra ledare? De är säkerligen medvetna om vad som krävs av dem. Men de är inte aktörer fria från band och påtryckningar. Var och en av dem talar i mänsklighetens namn men är inget annat än företrädare för det egna landets industriella och finansiella ägargrupper. Deras agerande i den internationella finanskrisen visar att det egna kapitalets vinster går före allt. Varför skulle det vara annorlunda i Köpenhamn?

Det går inte att komma undan. Det räcker med att se på hur var och en av dem predikar för det egna kapellet. Tyskland och Japan hyllar den egna solcellstekniken som lösningen medan Sarkozy talar sig varm för kärnkraften och hoppas sälja kontrakt världen över. Obama vurmar för ”rena” kolkraftverk och Danmark vill gärna att alla blir kunder hos vindkraftstillverkaren Vesta. Var och en drar åt sitt håll och drivkraften bakom är mer att stödja de egna kapitalägarnas profiter än att gemensamt skapa en klimatplan som står i höjd med vad som krävs.

Bland de tiotusentals som samlas i Köpenhamn för att kräva ett ekologiskt hållbart och socialt rättvist avtal är det få som litar på makthavarna. De har helt rätt. Deras förslag till lösningar har alla ett och samma fel. De frågar sig först vad som kan göras utan att kapitalets vinster kommer i kläm. Alla andra planer hamnar i papperskorgen. Ett tydligt exempel på detta såg vi förra veckan. New Yorks borgmästare, Michael Bloomberg, skrotade sin plan på att isolera alla byggnader med en yta av mer än 4 600 m².

– Kom igen om fem år. Nu är det kris och ingen vill öka sina utgifter, svarade fastighetsägareföreningen och därmed basta. Först profiterna och sedan miljön. Budskapet kan inte bli tydligare.

Klimatkamp kräver social rättvisa.

Därför är det så enormt viktigt att de ansvariga politikerna ställs mot väggen av demonstrationerna i Köpenhamn. Endast en mobilisering av miljoner människor över hela planeten kan tvinga fram beslut som samtidigt är socialt rättvisa och ekologiskt hållbara.

I media;DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,AB1,SSD1,SSD2,Dagens,Arena,DN4,SVD3,SVD4,AB2,

AB3,Fokus,Politiken,Expressen,DN5,

Bloggare: Jinge,Svensson,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Köpenhamn, Ekologi, FN, Klimatpanel, Koldioxid, Obama, Brown, Sarkozy, Merkel,

Dela