"Den världskarta som inte visar var landet Utopia ligger är inte värd ett enda ögonkast." Oscar Wilde
Inlägg taggade Kina
Kina stormakt eller bara stort?
17 Aug 10
Kinas arbetare reser sig.
.
Myterna om Kina är seglivade. Efter den kinesiska revolutionen byggde borgerliga ideologer upp ”dominoteorier” om de ”horder av kineser” som hotade att välla in över Sydostasien.
.
.
Sedan tio år tillbaka har ”gula faran” getts en ny skepnad. Nu är det billiga konsumtionsvaror som ”väller in” över våra gränser och sägs hota våra industrier. I båda fallen var och är klyftan mellan verklighet och myt stor.
Utgångspunkten för att förstå vad som sker måste vara att Kina i dag är en kapitalistisk marknadsekonomi om än med speciella drag som ärvts från maoismen. Det är egentligen en historisk paradox eller ironi att det är först efter maoismens död som den kinesiska arbetarklassen blivit en verklig kraft att räkna med och inte bara en potemkinkuliss med svällande muskler och blicken tomt stirrande mot horisonten.
.
Sällan har avstånd mellan propaganda och social verklighet varit större än i Maos Kina.
.
Under Maos tid var det ”arbetarna och bönderna” som var Kinas officiella ”herrar”. Verkligheten såg helt annorlunda ut. En klick ”mandariner” styrde godtyckligt från de ombonade salongerna i Peking. Samhället var fastfryst i en modell som förhindrade alla sociala framsteg för de arbetande. Först efter Dengs kapitalistiska reformer växte arbetarklassen till den kraft som den under Maos tid hyllades som.
I dag är de kinesiska arbetarna den största arbetarklassen i världen. Mer än 200 miljoner arbetar i tillverkningsindustrin och byggnadsbranschen. Inget annat land kommer ens i närheten av en sådan arbetsstyrka. Och med mängd följer så småningom styrka och medvetande om sin styrka.
-Goda nyheter. Asiens arbetare gör revolt.
Det är rubriken i dagstidningen Le Mondes ledare från den 10 augusti i år. Hyckleriet är grovt. Om det varit den franska arbetarklassen som gjort revolt hade rubriken knappast talat om goda nyheter. Le Monde menar att de utländska investerarna i Kina och övriga Asien för snabbt vant sig vid en lydig arbetarklass som nöjer sig med svältlöner.
-Men det var att lite för snabbt glömma bort Marx och arbetarklassens kapacitet att revoltera mot ’kapitalisterna som ständigt strävar efter att sänka lönerna till det fysiska minimumet’, påminner ledarskribenten med ett citat från Marx.
.
Hondas unga arbetare avgick med en viktig seger.
.
Orsaken till tidningens optimism är vårens omtalade oro och strejkvåg i utländska bolag, främst den taiwanägda elektronikjätten Foxconn och den japanska bilkoncernen Hondas anläggningar i Kina. Under några veckor var de unga arbetarnas strejker vid Hondas anläggningar förstasidesnyheter även i den censurerade kinesiska pressen. Ledarna i Beijing ser gärna att lönerna för de anställda ökar eftersom de inser att landets ekonomi mer måste förlita sig på inhemsk konsumtion i framtiden.
Arbetarna vann stora segrar och löneökningarna räknades från 30 till 75 procent. Beijing blundade till att börja med inför att det var olagliga strejker eftersom de ägde rum i utlandsägda, speciellt japanska, bolag som man vill visa att de inte är herrar på täppan utan bara gäster. Men sedan la censuren snabbt på locket. De unga anställda vid Honda gick plötsligt för långt i partiledningens ögon när de började kräva rätten att bilda självständiga fackföreningar och organiserade demokratiska stormöten inne på fabrikerna. Strejkerna vid Honda var bara toppen på ett enormt isberg. I landets alla industrizoner jäser missnöjet med löner och arbetsförhållanden. Unga och allt mer välutbildade arbetare nöjer sig inte längre med de villkor som deras föräldrar stod ut med under de första decennierna efter Dengs reformer.
.
Patriarken Deng Xiaoping skrotade maoismen.
.
Då och även nu hyses arbetarna in i fabriksstäder. På nätterna sover de tio i varje rum med upp till 5 000 i varje byggnad. Skiften börjar oftast 7.45 och slutar 22.55.
-Arbetarna måste infinna sig en kvart före arbetsdagens början för en militärisk drill: ”Lystring alla. Vänster, höger, vänster, höger”. När skiftet börjar är det strängt förbjudet att tala med arbetskamraterna, lyssna på musik eller att gå till toaletten utan lov. Den som bryter med reglerna skälls ut och får skura toaletterna som straff, skriver Johann Hari i ett reportage i The Independant 6 augusti.
Men nu känner de unga till de formella rättigheter som arbetarna gavs i den nya arbetslagen från januari 2008 och visar i handling att de tänker kräva sina rättigheter. Bara under 2008 behandlade landets domstolar 280 000 arbetskonflikter.
Under de ”goda nyheterna” ligger djupgående strukturella förändringar i det kinesiska samhället. Först och mest grundläggande är de rent demografiska förändringarna. Ettbarnspolitiken slår nu med full effekt och för första gången i historien minskar gruppen 16-24 år sin andel av befolkningen. Från 2011 fram till 2020 räknas deras andel av befolkningen minska med 30 procent. Det var i det skiktet av befolkningen som världens kapitalister trodde att det fanns en outsinlig källa till en extremt billig och fridsam arbetskraft. Nu visar det sig att den vare sig är outsinlig eller speciellt fridsam.
.
Med militär drill på arbetsplatsen ska arbetarklassen tämjas.
.
För de andra har de unga inte längre samma mentalitet som sina föräldrar vilka utgjorde den första vågen av ”emigrantarbetare”, det vill säga fattiga från landsbygden som sökte sig till kuststädernas industrizoner där slavlöner och militariserade sovbaracker väntade.
-Kinas arbetare har hittills inte visat mycket klassmedvetande. De emigrerade från landets alla hörn, hoppade från ett jobb till nästa, och åkte hem till byn när det var dåliga tider, skrev The Economist 31 juli 2010.
Den unga nya generationen accepterar inte längre samma villkor. Den strävar efter fasta arbeten i städerna, bort från sovbarackerna och ”fabriksstäderna” där de tillbringar 24 timmar om dygnet. De kräver löner som gör det möjligt att bosätta sig i städerna, köpa eller hyra en lägenhet och bilda familj. De vill inte tillbaka till landsbygden.
.
Hem till byn finns inte längre med på de ungas hitlista.
.
Det råder oenighet mellan demografiska experter om hur stor arbetskraftsreserv som finns kvar på landsbygden. Vissa säger noll och andra talar om ännu 100 miljoner personer.
Men i kustregionen gör sig kraven på lönehöjningar redan kännbara. I vissa industrier är upp till 20 procent av jobben obesatta och företagen slåss om den arbetskraft som finns. Det är naturligtvis grunden till de snabbt ökade lönerna som de unga arbetarna lyckas kämpa till sig.
Men kapitalisterna som alltid söker lägre produktionskostnader ser också om sitt hus. Sedan några år tillbaka söker sig både utländska och kinesiska företag till städer längre in i landet där lönerna ligger långt under nivån vid kusten och där det är lättare att hitta arbetskraft i andra åldersgrupper än ungdomar under 25 år. Andra företag diversifierar sina investeringar och startar produktion i framför allt Vietnam och Bangladesh där lönerna ligger mycket under de i Kinas kustprovinser.
Till sist – finns den ”gula fara” som ekonomer och media här i väst så gärna varnar för? Är Kina på väg att ersätta USA som den dominerande makten i världen? Svaret är kanske både ja och nej.
.
Det är lång väg kvar innan Kina blir världens ekonomiska centrum.
.
På grund av sin rena storlek befolkningsmässigt har varje procent av ökad konsumtion per innevånare av exempelvis olja eller andra råvaror ett stort inflytande på världshandeln. Och tillverkningsindustrin för vanliga konsumtionsvaror är redan störst i världen, vilket Foxconn är ett exempel på. Men bilden måste modifieras.
Ännu är den totala kinesiska inhemska konsumtionen en dvärg jämfört med USA. Trots en fyra gånger större befolkning än USA utgör Kinas konsumtion bara 13 procent av USAs BNP. I Kina äger utländska företag industriella tillgångar till ett värde av 500 miljarder dollar och av de 200 största exportföretagen är 153 helt eller delvis utlandsägda. Trots att partiledningen i Beijing pratar om att den inhemska konsumtionen måste öka är Kinas ekonomi drogad av investeringar i exportkapacitet som ännu i många år kommer att vara den huvudsakliga drivkraften i ekonomin.
För att konsumtionen ska kunna öka måste den arbetande befolkningens andel av landets rikedomar öka. Trots de senaste löneökningarna är fortfarande den arbetande befolkningens andel av BNP lägre än någonsin. Sedan 1992 har lönernas andel av BNP minskat från 72 procent till nära 50 procent och en industriarbetares lön är fortfarande bara en tiondel av en amerikansk industriarbetares.
I Kina finns ett uttryck för de arbetandes lott i samhället: chi-ku. Bokstavligt betyder det ”äta bitterhet”. Kinas unga arbetare är beredda att ta strid för att inte längre tvingas nöja sig med sina föräldrars meny, chi-ku.
.
Media;DN1,DN2,SVD1,AB1,SSD1,DN3,GP1,SVD2,SVD3,SSD2,DN4,SVD4,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Kina, Foxconn, Honda, Mao, Beijing, Arbetare,
Strejkernas Kina
11 Jun 10
-Vi ska välja vår egen fackförening!
.
Knappt hade strejken vid Hondas fabrik i Fonshan avslutats (se bloggen nedan) med en seger för de anställda så startade två nya strejker i Hondas anläggningar.
Det är en verklig dominoeffekt som startats av arbetarna i Fonshan. Ordet dominoeffekt myntades under 50-talet för att beskriva den ”gula faran”, Kina målades ut som ett hot mot alla andra länder i Asien. Kriget i Vietnam togs som bevis för den ”gula faran”.
.
Och bakom ”Vietcong” ansågs Kina dra i trådarna.
Nu ser det ut som att bricka efter bricka i den kinesiska statsapparatens kontroll av de miljoner och åter miljoner ”immigrantarbetare” som samlats i kustlandets många industrizoner börjar falla. Strejker och protester har inte varit ovanliga de senaste åren. Men hittills har de nästan uteslutande varit explosioner av ilska över uteblivna löner, orättvis behandling eller rent av misshandel.
Strejkerna på Hondas fabriker och ett antal andra företag antyder att en ny etapp i de kinesiska arbetarnas liv inletts. I samtliga strejker som pressen rapporterat om kräver de anställda kraftiga löneökningar för att kompensera den höga inflationen på framför allt matvaror och de höga hyrorna som gör det alldeles omöjligt för immigrantarbetaren med sitt id-kort från landsbygden att etablera sig som stadsbo.
Hälften av Hondas anställda i Zhongshan är unga kvinnor.
Lika nytt är de arbetandes självorganisering i kampen. Under strejken i Fonshan valde ett stormöte 16 strejkledare som förde de framgångsrika förhandlingarna med fabrikens ledning.
I onsdags gick de 1 700 anställda i Hondas fabrik i Zhongshan i strejk efter att en ung kvinnlig arbetare behandlats illa av en portvakt. Inspirerade av arbetarna i Fonshan reste de två krav. Först att deras löner ska höjas lika mycket som i Fonshan. För det andra kräver de rätten att välja en egen fackförening. Inte mindre än dynamit i ett samhälle där den enda fackliga organisation som accepteras är Kommunistpartiets lydiga apparat ACFTU som har till uppgift att försvara företagens intressen.
Utan ett eget fack valde sig arbetarna i stället en strejkledning. I varje avdelning på fabriken hölls stormöten som valde en representant. Tillsammans valdes en strejkkommitté på 20 personer som håller förhandlingar med Honda.
De kräver frihet att organisera en egen fackförening.
För att hålla trycket uppe organiserar arbetarna demonstrationer inne i fabriken flera gånger om dagen. Honda kommer säkerligen att gå med på stora löneökningar. Däremot säger ledningen helt riktigt att den inte har befogenhet att tillåta arbetarna att bygga en egen fackförening. Enligt Honda ska en statlig kommitté fatta beslut i frågan den 19 juni. Det är ingen vild gissning att det kommer att bli nej.
En spännande och kanske avgörande period i Kina öppnar sig. Den generation som fötts under ettbarnspolitiken tar över rodret i arbetslivet och visar att de tänker inte följa i invanda nerkörda fåror.
.
Media: DN1,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Kina, Honda, Strejker, Fackliga rättigheter,
Kina reser sig.
9 Jun 10
Det våras i Kina.
.
Den heta fuktiga sommaren har redan södra Kina i sitt grepp. Ändå hänger det en frisk doft av vår i luften. I världens största industrizon i Pärlflodens delta, blandas en doft av maj 68 och Tien an Men.
Arbetare och studenter utkämpade maj 68 tillsammans men ändå skilda. Demokratidemonstrationerna på Himmelska fridens torg stötte pannan blodig mot den statliga förtryckarapparaten utan att arbetarna mobiliserade till försvar av de som massakrerades.
Den nya doften av social, ekonomisk och facklig kamp är en blandning där arbetaren och studenten är en och samma person. Strejken vid Hondas växellådefabrik i Foshan vanns av unga entusiastiska arbetare som samtidigt är studenter. Fyra femtedelar av de 1 900 anställda vid fabriken är elever från tekniska gymnasier och högskolor.
.
De unga arbetarna vid Honda firar segern.
Det är ett speciellt system som liknar pryoperioder där landets miljontals elever i teknisk utbildning anställs i industriföretag med löner långt under de med fast anställning. Deras speciella status innebär bland annat att de inte skyddas av existerande lagar på arbetsmarknaden. Honda är en bland många multinationella företag som profiterar på systemet.
Strejken vid Honda reste flera mycket viktiga aspekter av den nya kinesiska arbetarklassens situation och strävanden. En ny generation av arbetare tar över arbetsmarknaden. ”Vi tänker inte gå i våra föräldrars fotspår”, säger den. Den första vågen av arbetare som lockades till de nya industrizonerna kring Shanghai och Guangdong i söder kom nästan uteslutande från byar på landsbygden och industrijobbet sågs som ett sätt att snabbt tjäna lite pengar för att sedan flytta hem till byn. Sedan en kort tid tillbaka saknas det faktiskt arbetskraft i de vibrerande industrizonerna. Fattiga från avlägsna byar och distrikt hittar arbeten närmare hemmet.
.
Det statliga facket ACFTU satte in gulingar mot arbetarna.
De unga arbetarna i Shanghai och Guangdong siktar inte på att åka hem till byn. De drömmer om ett liv utanför landsbygden men de löner de får ger inget hopp om att kunna hyra eller köpa eget i staden. Systemet med ”internarbetare”, som de tekniska studenterna kallas, är ett resultat av arbetskraftsbristen i de heta zonerna.
Strejken på Honda visade att beslutsam enad handling leder till resultat. Den 17 maj började en endagsstrejk med 100 arbetare i en avdelning. Fyra dagar senare hölls två strejker i fabriken varpå två strejkledare avskedades. Dagen efter gick alla i strejk och under två veckor avfärdade de strejkande alla försök från Honda att splittra strejken.
Den statliga fackföreningen ACFTU har till främsta uppgift att tjäna företagsägarnas intressen. Fackets budget betalas bland annat av företagen och byråkraterna i facket biter inte helst den hand som föder dem. På Honda gjorde ACFTU allt för att strejken skulle upphöra. De gick så långt att de skickade gulklädda huliganer med uppgift att fysiskt slå ned de unga strejkande arbetarna.
Men den 4 juni hade Honda fått nog. Företagets fyra bilfabriker i Kina stod stilla eftersom de saknade växellådor. Företaget gick med på att förhandla direkt med de strejkande som hade kallat in en professor i arbetsrätt till sin hjälp i förhandlingarna. Men det absolut viktigaste i hur arbetarna förde strejken var den demokratiska organiseringen. Ett demokratiskt stormöte med alla strejkande valde en strejkledning på 16 arbetare som förde förhandlingarna med Hondas ledning. Resultatet av förhandlingarna gick sedan ut på omröstning i ett nytt stormöte. Att strejken kunde segra på det viset visar att nya styrkeförhållanden till arbetarnas fördel nu växer fram i åtminstone vissa delar av Kina. Trots Hondas styrka och den officiella fackföreningens organiserade sabotage vann arbetarna en stor seger.
.
I Foshan skymmer luftföroreningarna horisonten
Avtalet var inte heller fy skam. De fast anställda fick 24-35 procents löneökning och ”internarbetarna” inte mindre än 70 procents påslag. Strejken vid Honda är inte heller en isolerad lycklig händelse. Enligt China Labour Bulletin, som specialiserar sig på Kinas arbetsmarknad, är mörkertalet högt för strejker som aldrig omtalas i media. Men de tragiska självmorden vid elektronikjätten Foxconn tvingade företagsledningen att höja lönerna med 33 procent och att se över de vidriga arbetsvillkoren i fabriken. Tusen anställda som strejkat vilt vid en av Hyundais fabriker fick också igenom höga löneökningar.
Prövningarna verkar inte vara över för Hondas ägare. I tisdags gick arbetarna vid en annan fabrik i staden Foshan i strejk. Det finns ännu inga mer konkreta uppgifter om strejkens förlopp.
Inte alla strejker lyckas heller. De femtusen anställda vid den gamla statliga Henan Cotton Mill angreps av 3 000 kravallpoliser den första juni sedan arbetarna varit i strejk sedan den 14 maj med krav på att de ska ha del i vinsterna vid privatiseringen av bolaget och att löner och bonus ska vara konforma med existerande lagstiftning. Tjugo kvinnliga arbetare fängslades av polisen med motiveringen att de ”störde produktionen”.
Åndå känns det att en ny tid är på gång. Det enorma överflödet på billig foglig arbetskraft närmar sig sitt slut i Kina. Den unga generationen arbetare kräver mer än att bara arbeta och sova i korridorer med åtta personer i varje sovrum. De kräver ett bättre liv och de visar att de inte är rädda för den politiska makten.
.
Flera hundra miljoner har lämnat landsbygden de senaste decennierna
-Den kamp vi fört för våra rättigheter är inte bara en kamp för oss själva, vi 1 800 arbetare på Honda, utan en kamp för arbetarnas rättigheter i hela landet. Vi tänker på alla arbetares rättigheter över hela landet. Vi vill visa ett bra exempel på arbetares kamp för sina rättigheter, står det att läsa i ett uttalande som de strejkande antagit.
Kinas statsledning står inför en enorm utmaning. Tiotals miljoner unga arbetare går inte längre att behandla som hjon. De kräver mer än att vara stolta över den ”socialistiska harmoni” som besjungs vid magistralt iscensatta partikongresser. De kräver ett värdigt liv och rätten att välja sina egna representanter. I dag kräver arbetarna på Honda rätten att välja de fackliga ledarna i fabriken. I morgon kommer de att resa rätten att välja sina egna politiska representanter.
.
Media; DN1,SVD1,AB1,DN2,Dagens Arena,DN3,
Bloggare: Svensson,Jinge,Ekonomikommentarer,Röda Berget,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Kina, Honda, Foxconn, Strejker, Beijing, Shanghai, Shenzhen, Foshan
Kina
4 Jun 10
Arbetarna på Honda och Foxconn segrade.
.
Förra veckan skrev jag här på bloggen om två viktiga strider i den kinesiska industrin. På världens största elektronikföretag, Foxconn, har elva självmord bland personalen lett till stora rubriker i internationell press. På Hondas fabrik i Shenzen där drivaxlar tillverkas till bolagets fyra sammansättningsfabriker i Kina strejkade arbetarna sedan den 17 maj.
Båda konflikterna är över och de slutade båda med en klar seger för de arbetande. De anställda vid Foxconn får en löneökning på 33 procent och arbetarna på Honda får 24 procents ökning.
.
Det statligt kontrollerade fackets uppgift är att hålla tillbaka arbetarnas krav. Undrar om de valt gula skärmmössor medvetet?
Löneökningarna är i sig inte enorma för den kinesiska exportindustrin. De senaste åren har lönerna ibland flerdubblats därför att den tillgången till billig arbetskraft börjat sina i kustregionerna. De fattiga från landsbygden hittar industrijobb närmare hemorterna. Däremot är det unikt att media under flera veckor fritt kunde informera om strejken vid Honda. Det var också ovanligt att myndigheterna inte satte in polis för att slå ned de strejkande i skorna.
Det bekräftar att partiledningen i Beijing just nu söker vägar att stimulera den inhemska konsumtionen för att bryta det ensidiga beroendet av exporten. Det är en svår balansgång eftersom de utländska investeringarna i landet räknar med fortsatt tillgång till billig och fackligt oorganiserad arbetskraft.
.
På Foxconn anställs bara unga arbetare. Även de har svårt att stå ut med arbetsförhållandena.
Delar av den mest arbetsintensiva industrin, som textil och skor, har redan flyttat sin produktion till Vietnam och Kambodja.
Arbetarnas seger vid Honda och Foxconn kan få stor betydelse för kommande fackliga strider i Kina. Inte minst om arbetarna kan tvinga fram rätten att organisera fria fackföreningar.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Kina, Honda, Foxconn, Fackföreningar, Strejk,
Kina
30 Maj 10
Moderna tider.
.
De kinesiska fabriksarbetarnas vardag står i blixtbelysning av två pågående händelser. Två företag visar vilka arbetsvillkor som dominerar i den kinesiska exportindustrin.
Det ena heter Foxconn och är nog obekant för de flesta. Ändå är det världens största elektronikföretag med 800 000 anställda. Det andra är desto mer känt, den japanska industrijätten Honda.
.
Foxconn anställer bara unga personer.
Foxconn har hamnat i media därför att elva av företagets anställda vid fabriken i Shenzhen i provinsen Guangdong tagit livet av sig i år genom att hoppa ut från företagets höghus med sovsalar för de unga anställda.
I Shenzhen arbetar 300 000 i Foxconns fabrik som sätter samman produkter för Sony, Nokia, HP, Apple och många andra tillverkare av billiga elektronikvaror.
Arbetsförhållandena i fabriken och arbetarnas löner är vad de är därför att det är enda sättet för Apple och andra företag att förse våra elektronikbutiker med allt billigare köp-och-släng varor.
Foxconn är ett sorts internat för unga kinesiska arbetare från landsbygden. Inte ett internat där man studerar under stränga lärares uppsikt. Utan att internat där unga män och kvinnor mellan 18 och 22 år bor, äter, sover och arbetar sex dagar i veckan i dagspass på minst 12 timmar med en lön kring 2 200 kronor per månad, övertid inräknad. I Shenzhenfabriken bor 90 procent av de anställda i sovsalar med 4-6 bäddar.
.
Alla stora exportföretag har sovsalar för sina anstälda
Lönen ger inget hopp om att kunna köpa eller hyra en egen lägenhet i staden de dragits till i hopp om en bättre framtid. Det är Chaplins Moderna tider som tagit hand om dem. Nio av de elva som tagit livet av sig hade arbetat mindre än ett år i fabriken. Företaget höjde häromdagen lönerna med 20 procent och öppnade en terapiavdelning för att förhindra fler självmord.
Foxconn är inget skräckföretag. Samma arbetsförhållanden och levnadsvillkor finns i hela den kinesiska exportindustrin vare sig det handlar om kinesiska eller utländska företag. Det är en modell som kunde byggas upp tack vare de 200 miljoner kineser som lämnade landsbygden för att söka sig till de växande industrizonerna. Med ett sådant utbud av arbetskraft blev lönerna därefter, speciellt eftersom den enda fackliga organisationen i Kina är statlig och i praktiken har till uppgift att övervaka arbetarna.
Därför är händelserna vid Hondas fabrik i Fushan så viktig. Sedan den 21 maj strejkar de 1 800 arbetarna i fabriken som tillverkar drivaxlar till Hondas övriga fabriker i Kina. Strejken är olaglig eftersom den statliga fackföreningen inte utlyst den. Strejken har tvingat Honda att stänga sina övriga fabriker i brist på drivaxlar.
.
Hondas 1 800 anställda i Shenzhen strejkar sedan den 21 maj
De strejkande kräver en lönehöjning på sju till åttahundra kronor i månaden upp från den nuvarande lönen på cirka 2 000 kronor. Honda har svarat med att kräva av arbetarna att skriva under en sorts lojalitetsförklaring som bland innebär att de förbinder sig att inte strejka eller organisera möten.
-Ingen kommer att skriva under, säger en arbetare till Finacial Times reporter på plats.
Vad som sker i Foxconn och Honda är tecken på att en ny tid väntar i Kina. De börjar bli svårare att hitta den fogliga unga arbetskraft som exportindustrin hittills byggt på. I Beijing gnider partiledningen energiknölarna för att lösa en olöslig motsättning. För att stimulera den inhemska marknaden och komma bort från det ensidiga beroendet av exportindustrin måste den inhemska köpkraften öka. Men för att behålla rollen som världsmarknadens verkstad krävs att lönerna hålls på lägsta möjliga nivå.
.
Bloggare:
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Kina, Shenzen, Foxconn, Honda, Guangdong, Export, Arbetsvillkor
En värld i kris
29 Apr 10
Vad har kapitalismen att erbjuda?
.
De senaste fyra åren har dominerats av den ena finanskrisen efter den andra, från bolånekrisens början i USA hösten 2007 till vinterns turer kring den grekiska statsskulden. I bakgrunden har den industriella produktionen gått på kryckor och närmare trettio miljoner arbetande förlorat sina arbeten.
En fas i den globaliserade kapitalismen har nått sitt slut. De på varandra snabbt avlösande kriserna är ett yttre tecken på hur den grundläggande modellen för de senaste två decenniernas ekonomiska utveckling inte längre fungerar och inte längre kan fungera.
-AmeriKina, kallar vissa den modell som begravts i ruinerna av bostads- och bankkrascherna. I två decennier, och framför allt under perioden 1995 till 2007, konsumerade de amerikanska hushållen långt utöver sina inkomster medan Kina utvecklades till världens verkstad för billiga konsumtionsvaror. Ordet ”amerikina” syftar till beroendeförhållandet mellan de två stormakterna, en modell som kunde fungera så länge de amerikanska hushållen hade möjlighet att sätta sig i allt större skuld. Det är nu inte längre möjligt för en överskådlig framtid. Modellen har tappat sin dynamik och kommer knappast att återta sin roll i världsekonomin.
Bingo för kapitalet.
I USA har det skett en enorm omfördelning av inkomster och förmögenheter under de senaste decennierna. De arbetandes andel av de producerade rikedomarna, andelen av BNP kan man säga, har minskat kraftigt till förmån för kapitalägarnas andel. Det har lett till två fenomen. Å ena sidan har de rikas lyxkonsumtion stigit kraftigt medan en allt mindre del av kapitalägarnas vinster går till nyinvesteringar. I andra änden av samhället har den enorma majoriteten, kanske 75 procent av befolkningen, sett sina realinkomster och sparade medel stagnera eller krympa via kursfall på aktier och sjunkande fastighetspriser. Det har kompenserats av en allt större skuldsättning som i över ett decennium eldat på de amerikanska hushållens konsumtion.
.
Inte alla som behöver dra åt livremmen.
I Kina, den motsatta polen i modellen, har också de arbetandes andel av BNP minskat och ligger nu på en historiskt låg nivå, under 50 procent enligt de flesta källor. Men till skillnad från USA investeras enorma belopp i produktionsapparaten och infrastrukturen medan de arbetandes konsumtion ligger kvar på en låg nivå. Investeringarna har i huvudsak haft en enda inriktning- export. Den stora majoriteten av hushållen kan inte öka sin konsumtion eftersom de saknar sociala försäkringar. Pengar måste sparas till skolgång, eventuell sjukvård och för livets höst.
Så såg den modell ut som under två decennier varit världsekonomins lokomotiv. Stora vinster i USA som i huvudsak använts till att fylla kapitalägarnas fickor och i liten utsträckning investerats i ny produktionskapacitet. Stora vinster i Kina som nästan uteslutande investeras i ny exportkapacitet och infrastruktur.
Nu har den modellen nått vägs ände. Inte för att Kina vill minska sin export och stimulera den inhemska konsumtionen utan för att de amerikanska hushållen inte längre kan konsumera på kredit. Ett konkret bevis för detta är att Kinas export sjönk med 25 procent mellan juni 2008 till juni 2009 sedan efterfrågan i USA kraschat.
.
Kreditfällan har slagit igen för miljontals hushåll.
.
Finns det alternativ?
De båda ekonomiska supermakterna håller likt två sumobrottare varandra i bältet utan att kunna tvinga den andre till reträtt. USA är beroende av att Kina använder valutainkomsterna från exporten till köp av amerikanska statsobligationer. Kina i sin tur är beroende av den amerikanska importen och att dollarn inte rasar allt för mycket i förhållande till den egna yuanen, eftersom det drastiskt skulle minska värdet på landets valutareserv.
Grundbulten i de senaste decenniernas globalisering är alltså bruten. Frågan blir därför om det finns en ny eller flera nya modeller som kan ersätta AmeriKina som lokomotiv för världsekonomin?
Vissa sätter sitt hopp till en ”grön kapitalism”. Ska vi se till vad som skett hittills och vilka investeringar världens regeringar planerar kan man lika gärna sätta sitt hopp till Jultomten. Visserligen finns det pilotprojekt som skulle kunna lösa delar av framtidens energiproblem. Men så länge det grundläggande kriteriet för alla investeringar är vinstmaximering stöter det på oöverstigliga hinder. Kol- och kärnkraft prioriteras i dag som framtida ersättning för oljan och därför blir alla ”gröna” satsningar inte en ersättning för utan ett tillägg till den existerande energiproduktionen.
.
Andra sätter sitt hopp till den kinesiska kapitalismens förmåga att vända ut och in på sig själv. Det grundar sig på en mekanisk syn på den kinesiska ekonomins kapacitet att omvandlas till den gigantiska marknad som antalet medborgare låter ana att den skulle kunna bli. Bort från exportberoendet och över till intern konsumtion. Visionen är kanske inte orimlig, men det är inget som kommer att ske inom kort framtid. Kina kan inte bli det lokomotiv som drar världsekonomin ut ur den aktuella krisen. Hur det kommer att se ut om några decennier är en annan fråga.
Kina ett strategiskt hot.
Ändå kan vi se konturerna av en ny modell i vilken Kina spelar en roll som ledarna i Beijing kanske inte väntar eller önskar sig. Det är en modell som är mer geostrategisk än ekonomisk. Den djupa industriella och finansiella krisen har inga omedelbara lösningar. Alltför många nyckelbranscher som exempelvis bilindustrin lider av en enorm överkapacitet och antalet investeringsobjekt med goda vinstperspektiv är minimala. Andra sidan av den medaljen är att storbolagen trots krisen fortsätter att dela ut stora summor till sina aktieägare. Vilka i sin tur placerar sin manna i den finansiella karusellen eftersom det är där de kortsiktiga vinsterna finns.
Så hur ser då den nya modellens konturer ut? För det handlar ännu bara om konturer utan verkligt fasta former. Mycket kan ännu ändras de kommande åren.
.
Kan Kinas ekonomi segla förbi USA och EU?
USA och dess bångstyriga bundsförvanter i Europa tänker inte stillasittande se på hur Kina sakta men säkert växer ut till den största ekonomiska makten på världsmarknaden. Det är ännu långt till att det stadiet nåtts även om media ofta på impressionistiskt manér presenterar det som redan ett faktum. Trots allt är USA fortfarande världens största producent av industrivaror och Kinas bruttonationalprodukt är inte större än en fjärdedel av USAs, för att inte tala om BNP per kapita.
Ändå ser Vita Huset och Bryssel Kina som ett strategiskt hot mot den ”västerländska imperialismens” globala hegemoni och tänker stämma i bäcken. Det finns många tecken på hur framtiden kommer att forma sig. Vita Huset lät tidigare förstå att Kina var en strategisk partner och inte en strategisk konkurrent. Nu är det det senare som gäller- Kina ses som ett hot mot den västerländska imperialismens hegemoni. Förhållandet till Ryssland är annorlunda. Den ryska kapitalismen är inget hot mot USA och EU eftersom landet är en ekonomisk monokultur med enbart råvaror att exportera. Har någon sett ryska varor i snabbköpens hyllor? Häromdagen såg jag faktiskt rysk djupfryst abborrfilé på ICA. Men det är ju inte mycket att starta ett handelskrig kring.
.
Bättre en abborre i handen än…?
Det är en form av nykolonialism som växer fram, i en strävan efter att inte bara indirekt kontrollera råvarukällor, fossila bränslen och odlingsbar jord, utan också efter att direkt äga och utöva fysisk kontroll över resurserna. I den kampen är Kina också i högsta grad delaktig, vilket syns speciellt tydligt i uppköpen av jord i Afrika. I Washington och Bryssel planeras hur Kina ska hållas kort i jakten på Jordens reserver.
Viker inte för krig.
Den moderna nykolonialismen har också ett militärt uttryck. USAs krigsmakt och Nato ges en alltmer global roll för att säkra baser som utövar strategisk kontroll över farleder och hamnar viktiga för den internationella handeln. Det är inte uttryck för paranoia när ledarna i Beijing irriterat klagar över ”västmakternas” militära utbredning i framför allt Asien. Det pågår en geostrategisk inringning av den framväxande supermakten Kina. Ingen imperialistisk makt har någonsin frivilligt övergett sina positioner. Det tänker inte USA och Europa heller göra. Det hårda ordkriget kring dollarns växelkurs i förhållande till den kinesiska yuanen och Obamas deklaration att USA måste kraftigt öka sin export till omvärlden är en tredje pusselbit i den nya modellen. I den nya situation som uppstått med den internationella finanskrisen och modellen ”amerikinas” sammanbrott kommer den internationella konkurrensen mellan olika kapitalintressen att intensifieras och handelskrig på utvalda fronter bli vanligare. Samtidigt som direkt krig också blir ett allt vanligare alternativ för USA och Nato.
.
USA behärskar haven och luftrummet.
Det räder inget tvivel om att USA och Europa är de starka dominerande imperialistmakterna men det innebär inte automatiskt att den nya geopolitiska strategin för att inringa Kina kommer att lyckas. Det beror också mycket på hur den interna utvecklingen i Kina kommer att gestalta sig det närmaste decenniet.
Kinas fortsatta ekonomiska utveckling och den politiska stabiliteten i landet är intimt sammanknutna. Den relativt välmående ”medelklassen” i kustregionerna ifrågasätter inte kommunistpartiets partidiktatur så länge Hu Jintao och hans partikamrater kan ståta med tvåsiffriga tillväxtsiffror. Men den fråga som reser sig är om Kinas ekonomi kan fortsätta i sin linjära tillväxt under överskådlig framtid eller om djupa kriser väntar runt hörnet.
Inom samma problemställning reser sig frågan om Asien, som vissa siare anser, inom kort kommer att ersätta ”väst” som motor i världsekonomin och därefter aktersegla både USA och Europa. Sett till Asiens tyngd i världshandeln och dess andel av världens industriproduktion är vi långt, långt borta från det scenariot.
Den närmste framtiden kommer därför att domineras av allt intensivare konkurrens mellan olika kapital, med en allt mer aggressiv duo USA-Europa som med alla medel kommer att försöka behålla sin globala dominans. En period av finansiella och ekonomiska kriser, allt intensivare attacker på de arbetandes livsvillkor, med Grekland som senaste exempel, och en aggressiv form av nykolonialism är vad den kapitalistiska världen har att erbjuda mänskligheten.
.
Media,DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,SVD3,GP1,AB1,Dagens Arena,AB2,DN4,AB3,EXP1,
Bloggare: Svensson,Jinge,Röda Malmö,Ekonomikommentarer,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Kris, Finans, USA, EU, KIna, Japan, IMF, Sub-prime, Grekland, Arbetarklass, BNP,
USAs Kongress på krigsstigen?
2 Feb 10
USAs kongress på krigsstigen ?
.
Tänker den amerikanska Kongressen driva Barack Obama till en militär konfrontation med Iran? Frågan är mer än berättigad efter förra veckans beslut i Senaten att lägga ett lagförslag om sanktioner mot alla företag som säljer raffinerade oljeprodukter till Iran eller som hjälper Iran att utöka och modernisera sina raffinaderier.
.
I Senaten har republikanska och demokratiska hökar bildat flock.
.
Republikanska hökar har i allians med lika hökaktiga demokrater drivit på för att lagförslaget ska gå till omröstning så snabbt som möjligt.
.
-Om inte Obamas administration vill införa sanktioner mot Iran då måste Kongressen göra det, säger Senatens minoritetsledare Mitch McConnell.
.
Uppenbarligen kliar det på nytt i krigshetsarnas avtryckarfinger. De bryr sig inte ens om den egna säkerhetsorganisationens uppfattning att det saknas bevis för att Iran har ett aktivt program för tillverkning av kärnvapen. Trots påtryckningar vägrar CIA att ta avstånd från sin rapport 2007 som slog fast att Irans kärnprogram varit fredligt sedan 2003. Internationella Atomenergikommissionen säger också att det inte finns några bevis för ett militärt kärnvapenprogram i Iran.
.
Hökarna i Jerusalem har fattat galoppen. Mona Sahlins kompis Ehud Barak sa i går att Israel förbereder sig för ett krig i stor skala i hela Mellanöstern om inte förhandlingarna med Syrien går som Israel väntar sig. När ska den europeiska socialdemokratin kapa banden med krigsförbrytaren Barak och slänga ut det israeliska arbetarpartiet ur den Socialistiska Internationalen?
.
Men liksom för Bush och Blair då de drog ut i sitt nobla krig mot Saddam Husseins Irak, spelar fakta och bevis ingen roll för krigshetsare som redan ställt in siktet. Då gäller det bara att provocera fram en incident som ursäktar de handlingar som redan planerats. Det är ingen tillfällighet att Obamas nyligen presenterade militärbudget är den största på decennier.
.
En sympatisk hund i dåligt sällskap.
.
Hur sanktioner mot företag som handlar i oljeprodukter med Iran ska kunna genomföras i praktiken verkar inte bekymra hökarna i Kongressen. Både Europa och Kina har stort handelsutbyte med Iran och USA kan inte hindra Kina från att fortsätta sin handel med landet som i fjol uppgick till 26 miljarder dollar.
.
I FNs Säkerhetsråd finns det ingen chans för USA att få utökade sanktioner mot Iran antagna om Kina använder sitt veto. Om USA väljer att införa ensidiga sanktioner ställer sig frågan hur de ska kunna verkställas. I praktiken kan en handelsblockad mot Iran bara bli effektiv om US Navy inför en sjöfartsblockad. Enligt internationella konventioner är det liktydigt med en krigsförklaring.
.
Det är svårt att förstå att en majoritet i Kongressen inte inser de tänkbara följderna av det lagförslag som nu ligger för omröstning. De borde begripa att en effektiv blockad mot Iran är en dolkstöt i ryggen på oppositionen som kommer att drunkna i den nationalistiska ryggmärgsreflex som kan följa.
.
En blockad av Iran kan bli en dödsstöt för oppositionen.
.
Kongressens agerande måste också ses mot bakgrund av hur det diplomatiska kriget med Kina utvecklas. Kinas sätt att bemöta Obama i Köpenhamn var en diplomatisk skandal. Wen Jiabao skickade två gånger underhuggare till möten med Obama. Samtidigt är USAs vapenförsäljning till Taiwan en förstaklassens provokation just i ett läge där egentligen båda håller varandra i skägget. Kina behöver USA som exportmarknad och USA behöver Kinas valutareserver för att fylla hål i statsfinanserna.
.
I grunden visar Kongressens aggressiva lagstiftning att världen går mot en period av ökade internationella spänningar, mer vapenskrammel och konflikter kring snäva nationella intressen. Fiaskot i Köpenhamn var bara en avspegling av detta.
.
Barack Obama lyftes upp till makten av förhoppningar och entusiasm om en ny tid av mer social rättvisa och internationellt samförstånd. Han kan komma att gå till historien som den värsta krigspresidenten sedan Lyndon Johnsons dagar.
Media:DN1,DN2,SVD1,SVD2,AB1,SSD1,DN3,DN4,AB2,GP1,
Bloggar:Jonas Sjöstedt,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, USA, Israel, Iran, Kongress, Senat, Embargo, Blockad, Handelskrig, Kina,
Obamas tal till Nationen
29 Jan 10
-Rädda vad som räddas kan.
.
President Barack Obama går in på sitt andra år vid makten. I går höll han ett, som vanligt, briljant tal. Men han hade svårt att övertyga om politiken inför den närmaste framtiden.
.
När han för ett år sedan tillträdde sin post var det efter en överlägsen seger. Bland hans väljare rådde en entusiasm som inte många presidenter mötts med och det fanns enormt stora förväntningar- Change, yes we can.
.
Det krävs mer än en cool attityd för att älskas.
.
I dag, ett år efter segern, råder det i det närmaste panik i det demokratiska partiet sedan fyllnadsvalet efter Edward Kennedy i Massachusetts levererade en skräll som sällan skådats i amerikansk politik. En helt okänd republikansk kandidat slog ut demokraterna i ett valdistrikt som legat i demokraternas händer i många decennier.
.
Men nederlaget i Massachusetts var egentligen inget märkligt. Entusiasmen i demokraternas folkliga led är död och inga förväntningar har infriats. Inte ett enda löfte som bar Obama till makten har hållits. Man får vara hur elegant och vältalig som helst, men om inget konkret levereras då öppnar sig den politiska falluckan.
.
Inte ens Joe Biden och Nancy Pelosi verkar övertygade
.
Barack Obama kan naturligtvis inte belastas för all jävelskap som drabbat den arbetande befolkningen i USA. Han ärvde en ekonomisk kris, den värsta på 70 år, och två krig som stridstuppen Georg W. Bush startade under sitt presidentskap.
.
Men därmed är det slut på ursäkterna. För massor hade kunnat göras annorlunda av vad som gjorts och massor göras som inte gjorts.
.
-Den ekonomiska krisen möttes med metoder som hade en enda utgångspunkt- rädda finansmarknadens aktörer så att de snabbt kommer på fötter. Samma banker som hade ett enormt ansvar för den finansiella härdsmälta, som i det närmaste skedde, stöttades upp med hundratals miljarder dollar av skattepengar utan att det ställdes några motkrav.
.
Medan guldregnet föll över bankerna avskedades miljoner.
.
-De banker och hypoteksinstitut som stått i spetsen för den vårdslösa, giriga utlåningen till familjer utan resurser att betala av lånen, räddades av staten. Medan hundratusentals nyblivna husägare tvingades lämna sina hem. De pengar som gick till att rädda girigbukarna hade i stället kunnat användas till att rädda alla de som blev hemlösa.
.
-Inför presidentvalet lovade Obama att snabbt avveckla de krig som Bush startat. Han hade till och med meriten att vara en av de få kongressmedlemmar som röstade mot invasionen i Irak. Men väl inne i Vita Huset har han antagligen fastnat i det militärindustriella komplexets kniptång och själv blivit krigspresident. I stället för att ta hem trupperna från Afghanistan har han gjort ”kriget mot al-Qaida” till en prioritet och skickat tiotusentals nya soldater till landet. Att CIA i sina rapporter säger att al-Qaida saknar inflytande i Afghanistan verkar rinna av som vatten på en gås. Inte ens ambassadör Eikenberrys varning för att skicka mer trupper till Afghanistan togs på allvar.
.
Inte bara ett arv från Georg Bush
.
-Guantanamo skulle stängas inom ett år. I dag ett år senare är det fortfarande i bruk och dess stängning hänvisad till den grekiska kalendern. Fortfarande sitter där människor inspärrade utan att någon vet om de är skyldiga till något eller inte. De vet inte själva vad de anklagas för och har inte rätt att ta del av ”bevismaterialet”. Obama inte bara accepterar detta. Han har dessutom låtit förstå att Bushs politik för ”icke tidsbegränsad fångenskap” utan dom ska bibehållas. Den amerikanska konstitutionens grundläggande rättigheter för individen och alla internationella krigskonventioner sätts på undantag.
.
-Hälsovårdsreformen, som gav hopp till miljoner, är urvattnad till oigenkännlighet och kanske ändå inte antas av Kongressen efter nederlaget i Massachusetts. I stället för att hålla fast vid det ursprungliga upplägget med ett statligt försäkringsalternativ och sätta press på försäkringsbolagen valde Obama att söka en kompromiss med läkemedels – och försäkringsbolagen och vädja till en kompromiss över partigränserna trots att republikanerna klart visade att de inte ens vill höra talas om det urvattnade förslaget till reform.
.
Ny form av hälsoresor?
.
I torsdagsnattens tal försökte Obama att på nytt knyta an till sina väljare och ägnade nästan hela sitt timslånga tal till den ekonomiska krisen och vad som krävs för att skapa jobb till de närmare 20 miljoner arbetslösa och undersysselsatta som följt i krisens spår. Bara nio minuter handlade om utrikespolitiken. Det påtagliga är det enorma gapet mellan behoven för de arbetslösa och de konkreta förslag som ibland skymtade fram bland de eleganta fraserna.
.
-Lokala banker på delstatsnivå ska få tillgång till 30 miljarder dollar som hjälpa dem att låna ut pengar till lokala företag som nobbas av storbankerna. Samtidigt befrias de från kapitalskatten. Men hur det ska skapa jobb finns det inget konkret om. Det verkar inte finnas några krav kopplade till lånen så de kan lika gärna gå till att rationalisera, det vill säga avskeda personal.
.
-Statsutgifterna ska frysas under de närmaste tre åren för att ta ned budgetunderskotten. Vilka utgifter? Eftersom de militära utgifterna inte berörs och inte heller stödet till finansindustrin är det snabbt gjort att lista vad som ska sättas i frysen- sjukvård, skolor, social service och äldrevården.
.
-Presidenten ska också se till att USAs export fördubblas under de närmaste fem åren. Hur det ska gå till är det nog bara han själv som vet. USAs ekonomiska struktur med en relativt liten industrisektor har inte så många varor att bjuda ut på den internationella marknaden. Är det någon som tror att importen av bilar från Detroit till Europa och Asien kan rusa i höjden? Knappast något annat heller som amerikansk industri kan erbjuda.
.
-Däremot kan det amerikanska jordbruket översvämma världsmarknaden med billiga varor. Men i så fall är det ett handelskrig Obama tänkt sig. En andra förutsättning blir då att dollarn rasar genom golvet för att göra amerikanska produkter billigare. Men följderna kan bli ett finans- och handelskrig. Kina kommer inte att sitta still och se på hur deras valutareserv på 1 700 miljarder dollar smälter bort som snö i kalifornisk sol.
.
Barack Obamas tal till den amerikanska nationen ställer många frågor och ger få svar. Grundtonen pekar mot en mer aggressiv internationell politik för att hävda den amerikanska imperialismens intressen. Den amerikanska ekonomin är illa ute och dess ägare tänker inte stillasittande låta sig skjutas åt sidan av asiatiska och europeiska kapitalägare. Obamas löfte att dubblera den amerikanska exporten är ett löfte om kraftigt skärpt internationell konkurrens med de f֊öljder det kan få.
Media: DN1,SSD1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,SSD2,DN4,
Bloggare: Röda Malmö,Jinge,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Obama, USA, Kongressen, Kina, Europa, Guantanamo, Afghanistan,
Jemen på tapeten
16 Jan 10
Jemen- en länk i USAs strategiska kedja.
I Jemen finns inget av intresse för världsekonomin, det är mycket fattigt och tätbefolkat och har inga viktiga naturtillgångar. Ändå toppar landet världspressens förstasidor, sedan en ung nigerian nära lyckats spränga ett amerikanskt passagerarflyg i luften.
Det gav Vita Huset en utmärkt ursäkt för att utvidga ”kriget mot terrorismen” till jemenitisk mark eftersom ynglingen säger sig ha ”utbildats” och utrustats med en bomb i Jemen. USA hade redan påbörjat sin militära inblandning i Jemen när den unge nigerianen gjorde det möjligt att slå på stora trumman. För även om Jemen är fattigt och saknar det mesta har det något som intresserar Pentagon- landets läge. Den som kontrollerar hamnstaden Aden kontrollerar hela Röda Havet och den södra infarten till Suezkanalen.
Därför allierar sig nu Washington på nytt med en liten genomkorrumperad elit i huvudstaden Sanaa. Om Karzai kontrollerar åtminstone Kabul (låt oss överdriva något) så kontrollerar presidenten Ali Abdallah Sahle’s i Sanaa knappt de egna kanslikorridorerna.
Jemen är ett djupt konservativt, starkt religiöst och traditionsbundet land där kvinnorna inte syns och där obeväpnade män betraktas som nakna. Utanför huvudstaden är det klanerna som styr. Av landets 23 miljoner innevånare är nästan hälften av den arbetsföra befolkningen saknar ett officiellt arbete och lika stor del lever på mindre än två dollar per dag. Pengar som för många går åt till att köpa av landets 
största inhemska produkt- den svagt narkotiska plantan Khat. Att tugga Khat är en tradition lika utbredd som snusandet i Norrlands inland.
I landets norra och sydliga provinser pågår väpnade uppror som både följer klangränser och religiösa motsättningar mellan shiiter och sunniter. I den norra provinsen Saada finns en historisk, nu utesluten, maktelit med shiitiska förtecken som saudiarabisk militär också angripit. I söder reser sig delar av eliten till väpnat uppror sedan den inte fått ta del av statens magra köttgrytor efter sammanslagningen av Nordjemen och Sydjemen år 1990.
USA har hittills ”bara” skickat militär hjälp till regimen, infiltrerat med CIA, och enligt vissa källor israeliska säkerhetstjänsten, samt utfört flera bombattacker med droner mot påstådda al-Qaidafästen. Det är troligt att Obama kommer att avstå från direkta truppinsatser. För om det finns något som skulle kunna förena landets alla klaner så är det närvaro av utländska trupper i landet. Bara häromdagen uppmanade ett hundratal religiösa dignitärer till ”Jihad” mot alla utländska trupper. Deras ord väger tyngre i det jemenitiska samhället än hundra presidentuttalanden.
Men även taktiken att bomba ”al-Qaidafästen” slår snett, som i Irak och Afghanistan. Den 17 december släppte ett förarlöst plan bomber över en by och enligt regeringen i Sanaa dödades 14 ”terrorister”. Problemet var bara att 45 civila, varav 18 kvinnor och barn, också dödades. Det säger den lokala klanledaren som nu befarar att unga män i byn verkligen går över till al-Qaida. Det är samma logik som i Afghanistan. Du bombar en ”terrorist” medan tio oskyldiga stryker med varpå tio unga arga män beslutar att ta upp vapnen. Det är inte bomber Jemen behöver, utan materiell utveckling och arbetstillfällen som kan göra lockropen till islamsk Jihad till verkningslösa rop i öknen.
Men det är ingen strategi som Barak Obama eller någon annan amerikansk president kommer att följa eftersom det enda som intresserar dem är den strategiska plats som Jemen fyller i USAs globala geostrategi. Att tillgång för USA till en flottbas i Aden är viktig orsak till Vita Husets nyvunna intresse för Jemen räcker det med att titta på en karta för att övertyga sig om. Men Jemen är också en liten länk i en lång kedja. Både Ryssland och Kina har visat intresse för Jemens hamnstad Aden men snubblat på mållinjen när USA snuvade dem på första platsen.
I stillhet har också USA ändrat attityd till diktaturen i Maynmar och den segerrusiga regimen på Sri Lanka. Det finns nu därför bara en stat från Jemen till Malackasundet vars farvatten och hamnar inte kontrolleras av USA eller dess nära allierade- nämligen Iran. Det har lett den mycket aktade journalisten och före detta indiska diplomaten M.K. Bhadrakumar till att i en lång artikel i Asia Times dra slutsatsen att den verkliga målet för USAs race efter kontroll över alla farleder och hamnar i den Indiska Oceanen är att hålla tillbaka Kinas växande roll i hela Asien. Diplomatens tes verkar vid första påsyn lite långsökt men efter närmare eftertanke tror jag att den är korrekt.
Den amerikanska imperialismen kommer inte att stillasittande se på hur Kina växer ut till en politisk stormakt med mer än bara ekonomiskt inflytande i världen och då främst i Asien. Alltsedan Sovjetunionens sammanbrott har det funnits en grundidé som styrt Pentagons militära strategi och det är att betrakta Kina som en potentiell fara och konkurrent. Under perioden 1990-2010 har USA gått från diplomati och avtal till krig till krig, Irak och Afghanistan, och byggen av militära baser i snart sagt varje land som gränsar till Kina eller som har betydelse för internationella transportleder av råvaror och industriprodukter. Sedan 9/11 har USAs militära budget dubblerats och är nu större än alla andra länder tillsammans.
Många såg Barak Obamas seger i presidentvalet som ett trendbrott i den amerikanska utrikespolitiken, bort från Bushs cowboyfasoner till polerad diplomati och internationellt samarbete. Nu har vi ett års presidentskap bakom oss och inget trendbrott syns till. Tonen och dialekten är visserligen annorlunda. Georg W. Bushs bräkiga texasdialekt och kantiga meningar har bytts ut mot en förfinad bostondialekt och strålande prosa. Men innehållet är förvillande likt.
Någon har sagt att en amerikansk president är en lokförare och inte bilist. Bilisten kan svänga hur han vill men lokföraren har bara att följa utlagda spår. Barak Obama kanske är en utmärkt lokförare som bromsar i tid när det ligger hinder på spåret. Men mer än så blir det inte.
Den amerikanska imperialismens spår är redan lagda. Ett av dem går genom hamnstaden Aden. Därför fyller Jemen massmedias huvudrubriker.
I media; DN1,DN2,SVD1,SSD1,GP1,
Andra bloggar: Svensson,Jinge,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, USA, Jemen, al-Qaida, Talibaner, Jihad,
Rör inte min Rolls Royce
9 Dec 09
Rör inte min Rolls Royce
De rika i den industrialiserade världen vill inte ge upp något av sina rikedomar för att effektivt ta tag i hotet mot vår omgivning som klimatförändringen utgör.
Det står klart efter det pinsamma läckaget av den avtalstext som de gemensamt förhandlat fram under bordet. Danmarks statsminister Lars Rasmussen förnekar generat att dokumentet finns utan bara är en sorts kladd. Men det finns faktiskt publicerat i svart på vitt i den engelska dagstidningen The Guardian.
-Rör inte min Rolls Royce, är andemeningen i dokumentet som helt riktigt fördömdes av många delegater från fattiga länder. Rikemansklubben har enats om att kräva av länder som Kina och Indien att de inte bara ska minska takten i sina utsläpp utan också att de ska sänkas i absoluta tal.
-Ni har ingen rätt till den materiella välfärd som råder i våra länder, för då räcker inte jordens resurser till.
-Ni har däremot rätt att arbeta åt oss för skitlöner, så att vi kan fortsätta att köpa billiga kläder och hemelektronik och leksaker till våra barn. Men räkna inte med att själva kunna köpa vad ni producerar.
Det är vad det avslöjade dokumentet säger. Det är svårt att tänka sig ett mer öppet förakt för fattiga människor i fattiga länder. Men inget att förundras över eftersom de visar samma förakt mot fattiga här hemma. Är det någon som ser parallellen med Försäkringskassans hetsjakt på sjuka människor?
Det finns ett uns av sanning i dokumentet då det vill göra en skillnad på länder som Kina och Indien å ena sidan och Bangladesh och Somalia å den andra. Men de beslut om åtstramning av utsläppen som Kina annonserat är redan respektabla jämfört med exempelvis USAs bluff om 17 procents reducering fram till 2020.(Obamas bluff)
USA och Kina går inte att jämföra på samma dag när det gäller ansvar för utsläppen, först och främst historiskt men också vad gäller dagens utsläpp.
- Där det går 461 personbilar per 1000 innevånare i USA kör 15 per 1 000 bil i Kina.
- När USAs befolkning åker 1160 miljarder personkilometer flyg per år är siffran 176 miljarder för Kina
- När USA svarar för 31,6 procent av världens utsläpp av CO2 vid landtransporter är Kinas andel 5,7 procent.
Det finns ett område där Kina kraftigt slår USA i utsläpp av CO2 . Utsläpp i samband med export av varor från USA till Kina är i storleken 39 miljoner ton CO2 per år medan Kinas export till USA går lös på 1 400 miljoner ton . Där har vi det! Kinas exportindustri är boven i dramat. Sakta i backarna. Hälften av Kinas export till USA kommer från amerikanska företag etablerade i Kina. Borde inte därför hälften av de 1,4 miljarderna tillräknas USA?
I media: DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,AB1,AB2,SSD1,Politiken,Politiken1,DN4,AB3,DN5,
Bloggare: Svensson,Röda Malmö,Jinge,Sjöstedt,Röda Lund,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Köpenhamn, Klimat, Fattiga, Rika, Kina, USA, Indien, Klimat, CO2,
Senaste kommentarer