Presidentvalet i Afghanistan

Ny förtryckare i Kabul?

Det hålls presidentval i Afghanistan på torsdag. Barack Obama säger att det är den viktigaste händelsen i landet i år. Problemet är bara för vem valet verkligen är viktigt. För Obama kan valet visa sig bli mycket viktigt. Det gäller vem USA och Nato ska alliera sig med under den kommande tiden, med vem som de ska lida nederlag på nederlag i ett krig som är dömt att sluta i ett katastrofalt fiasko för den amerikanska imperialismen.

För de fattiga och förtryckta i Afghanistan saknar däremot valet nästan helt intresse. Ingen av de kandidater som kan vinna har något annat att erbjuda är krig, krig och mera krig.

Nuvarande presidenten Hamid Karzai verkade sitta med de bästa korten och för bara kort tid sedan var det ingen som tvivlade på att han skulle få en majoritet redan i första valomgången. Men Karzai har nu under en längre tid gjort sig allt mer obekväm i Washington och sedan ett par månader tillbaka verkar det som att USA hellre ser en viss Abdullah Abdullah som ny president. Han har redan varit utrikesminister 2002-2006 i Karzais regering men sparkades av Karzai som i Abdullah såg en potentiell konkurrent.

Den tredje tänkbara vinnaren i valet heter Ashraf Ghani, en aristokrat som tjänstgjort som Karzais finansminister och även suttit på en hög post i Världsbanken. Han är utan tvekan Vita Husets favorit i valet men troligen inte vinnaren varför gracerna måste fördelas jämnare över kandidaterna.

De tre kandidaterna har alltså gemensamt att de är eller har varit USAs favorit på den afghanska scenen. Men varför –har varit? Jo, därför att det blir allt tydligare att Barack Obama vill släppa Karzai åt vargarna.

Abdullah Abdullah är mer hemma i de fina salongerna

-Familjen Karzai har blod och opium på sina händer, säger anonymt en västdiplomat till New York Times Magazine och Anthony Cordsman som arbetar som analytiker för nya högsta militära chefen i Afghanistan, general McChrystal säger : ”Karzais regering är korrupt, grovt toppstyrd, handlingssvag och helt frånvarande i stora delar av landet”. General McChrystal skulle presentera en rapport till Obama om perspektiven i Afghanistan till början av augusti men kallades till ett hemligt möte i Berlin där USAs försvarsminister Robert Gates gav honom order att vänta med rapporten till efter valet den 20 augusti.

General McChrystal och Robert Gates tror ännu på seger

Undermineringen av Karzais positioner syns redan i opinionsundersökningar som ger honom knappa 36 procent jämfört med betydligt över 50 procent för inte så länge sedan. Om valet går till en andra omgång där Karzai ställs mot Abdullah Abdullah är det mycket möjligt att en koalition med Ashraf Gahni och lokala klanledare som avskyr Karzai kan leda till seger för Abdullah Abdullah och därmed dämpa Karzai vid vägrenen, vilket USA verkar sträva efter.

Men valet ska ses med distans. Oavsett vem som vinner är det USAs marionett som blir president.

-Vi möts av avsky överallt vi kommer, sa en mening soldat i en intervju med den brittiska dagstidningen The Independent och visade på det dilemma som hela den västliga diplomatin bankar skallen i. Kriget kan inte vinnas och det afghanska folkets hjärtan kan inte vinnas, vare sig med bomber eller dollar. Soldaterna på plats kan se det hat som lyser i var afghans blick.

USA och dess natoallierade står inför en grundläggande motsättning. De kan manipulera val, köpa upp allierade och slå undan benen på andra, de kan alliera sig med olika krigsherrar och klanledare, men det är ändå bara förtryckare det handlar om. De är och förblir representanter för det förtryck som de härskande utövar mot landets fattiga stadsbor, lantarbetare och kvinnor.

Bomber och dollar är ingen hjälp för Kabuls fattiga

Den svenska regeringen har valt att skicka soldater till Afghanistan och talar ödmjukt om fredsbevarande uppgifter och kamp för demokratin. Krigets vardag på plats visar att det bara är prat. De svenska soldaterna kan inte bli annat än en del i den förtryckararmé som sjunker allt djupare i träsket och objektivt bidrar till en möjlig seger för de fundamentalistiska talibanerna. De hjälptes redan direkt till makten av USA när sovjetarmén krossades. Nu hjälper de talibanerna att segra genom att bygga borgar kring politiska skurkar i Kabul.

I Media:DN1,DN2,DN3,DN4,DN5,SSD1,SSD2,AB1,AB2,AB3,AB4,AB5,DN6,DN7,GP1,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Obamas hopplösa krig.

Förlust i Afghanistan säker.

Barack Obamas « nya » strategi i kampen mot terrorismen har två grundpelare. Trupperna i Irak ska dras bort i etapper fram till 2011 samtidigt som 21 000 soldater skickas till Afganistan där enligt den nya presidenten det verkliga kriget mot terrorismen förs.

Obama på besök i Afganistan

Målsättningarna för de amerikanska och de allierade Natotrupperna sägs vara många. Demokratin i Afghanistan ska räddas. Kvinnornas rättigheter ska skyddas. Opiumproduktionen ska stoppas. Al-Qaida ska krossas genom att de mest fanatiska talibanerna drivs tillbaka över gränsen till Pakistan och de mer medgörliga vinns över via förhandlingar.

Det är bara att välja bland de ädla motiven för det dagliga bombandet och mördandet av civila afganer. För även om en stor majoritet av landets befolkning säkerligen inte vill ha tillbaka en talibanregim i Kabul är samma majoritet grundligt emot utländska truppers närvaro. Folket har redan tillräckligt många gånger i Afghanistans historia upplevt utländska invasioner av brittiska imperiebyggare, sovjetisk armé och bombflyg och amerikanska « nationsbyggare » för att lita till inkräktarna och deras lokala kollaboratörer.

Efter stora förluster och politiskt fiasko tvingades Sovjet på flykt.

Sanningen är den att det inte finns en strategi för seger. Hur ser egentligen en seger ut ? De knähundar som USA installerat i Kabul är genomkorrupta och avskydda av alla i samhället. Ändå har Obama inget annat kort att satsa på än en valseger för premiärminister Karzai i augusti. För att Karzai ska kunna sitta kvar krävs det att hans regering samarbetar med olika krigsherrar som exempelvis bödeln Dostum i ett desperat försök att slå tillbaka talibanernas frammarsch. Vare sig 21- eller 50 tusen nya soldater kan vinna något som ens kan komma i närheten av att kallas seger. USA och Nato kanske kan stabilisera en ockupation av landet. Men det är ju ingen segerstrategi att glädjas över.

En möjlig strategi för seger?

Också på det internationella planet börjar Obama att förlora kriget mot terrorismen. I Storbritannien växer kritiken mot den brittiska arméns närvaro i Afghanistan. På elva dagar har femton brittiska soldater mist livet i olika sammandrabbningar med talibansk trupp. Bara i helgen dog tre artonåriga brittiska soldater. Tre unga pojkars liv spillda för vad ? Det börjar också den brittiska befolkningen att fråga sig även om etablerade media som BBC, Financial Times och även den « radikala » The Independent fortfarande håller fast vid att missionen är nödvändig och riktig. Hur många unga pojkars liv som ännu krävs för att Gordon Brown ska tvingas till reträtt vet ingen. Men det finns en smärtgräns som opinionen inte tål, speciellt för ett krig som alltfler ser som meningslöst och hopplöst.

I Tyskland sker samma sak utan att de 1 500 tyska trupperna på plats gjort nämnvärda förluster. Kraven på att trupperna ska tas hem växer snabbt och Angela Merkel har inte fria händer.

Ska Afghanistan bli Barack Obamas Waterloo?  Från Irak till Afghanistan. Ur askan i elden?

I media; DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,GP1,SSD,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Nato ut ur Afganistan

Tio franska soldater dödades i går när en fransk natopluton hamnade i ett bakhåll utfört av talibankrigare. Det står allt mer klart att NATOs närvaro i Afganistan aldrig kommer att skapa vare sig fred eller demokrati i landet. Tvärtom har klanväldet och opiumekonomin aldrig frodats mer än nu, redan sju år efter USAs attack. Alla socialister värd namnet måste kräva att NATO lämnar landet. Alla argument om att det skulle bli ett blodbad i landet om NATO drar sig tillbaka är lika idiotiska som att de amerikanska trupperna behövs i Irak för att hindra ett inbördeskrig. USA i Irak och NATO i Afganistan har ingen politisk lösning på situationen. De är enbart en del av problemen. Vad som händer om den afganska befolkningen lämnas att lösa sina egna problem ska inte bestämmas i Vita Huset. Där kommer aldrig fattiga afganers intressen att tas tillvara, bara den härskande klickens (maffian runt Karzai) intressen.

Som enda politisk organisation i Frankrike kräver Ligue Communiste Révolutionaire ett omedelbart hemtagande av alla franska trupper från Afganistan. Än i dag, den 20 augusti, finns exempelvis inte ett ord om de tio soldaternas öde på det franska Socialistpartiets hemsida. Det franska kommunistpartiets tidning L’Humanité sa först att truppernas närvaro borde omvärderas för att sen dagen efter också kräva en reträtt, dock utan att precisera när- omedelbart eller så småningom.

I en presskommuniké skriver LCR kort:

”-Tio franska soldater har mist livet i Afganistan. Än en gång är det unga soldater som betalar ett tungt pris för Sarkosyregeringens stöd till den amerikanska imperialismens politik.Den franska militära närvaron i Afganistan, motivierad av viljan att kontrollera regionen och dess oljetillgångar, måste upphöra.

-Dra omedelbart tillbaka alla franska trupper från Afganistan.

Paris, 19 augusti 2008″

I andra media: Liberation,Rouge,SVD,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,