"Den världskarta som inte visar var landet Utopia ligger är inte värd ett enda ögonkast." Oscar Wilde
Inlägg taggade Kairo
Orientexpressen med Barack Obama.
5 Jun 09
Barack Obamas tal, vacker retorik-samma politik.
-Amerikas band med Israel är obrytbara.
Behöver det sägas tydligare än så. Orden var den centrala punkten i Obamas tal till « den muslimska världen », vad nu det är. Med sitt eleganta språk och slagkraftiga retorik övertygade Barack Obama många att nya politiska perspektiv öppnar sig i Mellanöstern och att « civilisationernas krig » bara finns i Hollywood. Den arabiska mediavärlden lät sig charmas av Obamas citerande ur Koranen och ser hopp i hans muntliga stöd till en tvåstatslösning.
Ett egyptiskt kafé visar Obamas tal
De israeliska ledarna missade däremot inte Obamas « obrytbara band » som garanti för att Israels vitala intressen inte kommer att ignoreras av Vita Huset. Mer resonabla tidningar som The Jerusalem Post och Haaretz använde Obamas tal till att peka på den egna regeringens ovilja att erkänna palestinernas rättigheter och i Haaretz skriver Gideon Levy att « aldrig har våra ledare sett så patetiska ut ». Men den fredssträvande pressen i Israel lever i den politiska utkanten och den sionistiska eliten misstar sig inte när den räknar på fortsatt poltiskt, militärt och ekonomiskt stöd från USA. Obama kommer inte att lyckas förena de « obrytbara banden » med sitt uttalade stöd för en hållbar tvåstatslösning.
Summan av Obamas tal kanske kan beskrivas som att en epok med smidigare och mer bugande diplomati från Vita Huset inleds, samtidigt som den knutna stålnäven kläds i en len handske. Men Israel är och förblir USAs strategiska allierade i en region som USA-imperialismen mer än någonsin ser som strategiskt viktig.
Obamas trognaste allierade
Det finns en annan aspekt av Obamas tal som världspressen inte berör med ett ord och som jag personligen finner mycket störande. Genom hela talet går en röd tråd. Alla problem som han berör ges en religiös framtoning. När han talar om « det palestinska folket-muslimer och kristna-som lidit i sitt strävande efter ett hemland » sopas historien under mattan. I årtionden var det palestinska motståndet sekulärt. Vare sig Al Fatah, PFLP eller andra motsåndsgrupper definierade sig religiöst.
Det sekulära motståndet mot ockupationen dominerade under lång tid
Ännu värre blir det när Obama säger att « kärleken till familjen, till våra samhällen och till vår Gud är saker vi har gemensamt. De är hela mänsklighetens hopp », för då hamnar plötsligt hälften av samma mänsklighet på sidan om. Vart tog alla buddister vägen och vad sker med hinduer och alla andra religioner. Och inte minst av allt. Vart tar den sekulära arbetarrörelsen vägen ? Alla dessa hundratals miljoner arbetande män och kvinnor som i kamp mot kyrkan och överheten formade det samhälle som vi i dag lever i lämnas utanför mänskligheten.
-Vi har kraften att skapa den värld vi strävar efter, men bara om vi har modet att börja om och håller skrifterna i minnet, säger Obama i talets avslutning och citerar Koranen, Bibeln och Talmud för att avsluta med :
-Världens folk kan leva i fred. Vi vet att det är Guds vilja.
Tack så mycket. Men vi som strävar efter ett samhälle fritt från förtryck och utsugning behöver varken Bibeln, Koranen eller Talmud som program. Det socialistiska program som arbetarrörelsen burit fram i över ett sekel räcker. Vilken Guds vilja är kan andra fundera över.
I media: DN1,DN2,SVD1,AB1,SSD1,
Bra bloggare: Svensson,Jinge,Motvallsbloggen,Motbilder,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Obama, Kairo, Israel, Palestina, Gud, Koranen, Bibeln, Talmud
Vad Obama borde säga i Kairo
4 Jun 09
Det här bör Barack Obama säga i Kairo.
I dag håller Barack Obama ett tal till den muslimska världen. Talet hålls i Kairo och nu när Vita Huset inte längre styrs av en sprättig nolla ställer omvärlden stora förväntningar. Vad behöver då Obama säga för att de muslimska folkmassor han säger sig tala till ska känna sig berörda?
-Avsluta ockupationen av Palestina. För miljontals arabiska medborgare räcker det om Obama kräver att Israel upphäver sin ockupation av allt territorium utanför 1967 års gränser. Muren ska rivas och de palestinska jordbrukarna ges tillträde till sina marker som « hamnat » på andra sidan muren. Bosättningarna ska bort. Det vore ord för öron som väntat i årtionden på annat än tomma diplomatiska formler som ursäkt för ockupationen.
Det börjar med husvagnar och baracker för att bli fasta bostäder.
-Avskaffa alla kärnvapen. Barack Obama säger att USA inte kan acceptera ett Iran med tillgång till kärnvapen och att alla stater i regionen ska skriva under icke-spridningsavtalet. Men det finns bara en väg till ett kärnvapenfritt Mellanöstern. Och den går via en total nedrustning av Israels odeklarerade innehav av ett par hundra kärnvapenladdningar. Det är nästan omöjligt att förstå hur någon kan få skrämselhicka av en eventuell iransk kärnvapenarsenal utan att darra som ett asplöv vid bara tanken på att herrar som Bibi Netanyahu och Avigdor Lieberman har hundratals atombomber i sin ägo.
Israels hemliga atombombsfabrik. Foto i Sunday Times 1986
-Samma rättigheter för alla medborgare i staten Israel. Barack Obama skulle också kunna räkna med hängivna lyssnare till ett tal som vänder sig mot de rasistlagar som är på gång i Israel och som kräver lika medborgerliga rättigheter för alla innevånare i Israel inklusive landets 1,5 miljoner palestinier.
-Avskaffa alla diktaturer i Mellanöstern. Inget tal till de muslimska massorna kan nöja sig med vaga ord om demokrati och mänskliga rättigheter. För så länge terrorregimer som Saudiarabien och Egypten är intima allierade med den amerikanska imperialismen möts vackra ord av döva öron. Enbart konkreta handlingar med syfte att avskaffa alla diktatoriska regimer kan få de muslimska folkmassornas stöd och samtidigt slå undan fötterna för islamsk extremism.
Ehud Olmert har inget emot diktatorn Mubarak
Men vad sker egentligen ?
-Medan Obama håller sitt tal läggs grunden till ännu ett antal hus i bosättningarna på det ockuperade Västbanken. Netanyahus extremistregering har klart visat att den vare sig kan eller vill acceptera Vita Husets krav på stopp för alla nybyggen. Avigdor Lieberman och andra ministrar är själva bosättare och fanatiska anhängare av ett Stor-Israel. Barack Obamas krav på stopp för nybyggen kunde vara ett första steg i att rulla tillbaka den israeliska ockupationen av Västbanken och lägga grunden till en verklig fred. Men det kräver i så fall ett andra steg- ett 
krav på Israel att dra tillbaka alla bosättningar från palestinskt territorium och ett återupprättande av 1967 års gränser.
Detta andra steg är det helt uteslutet att Obama eller någon annan amerikansk president kommer att ta. För det vore liktydigt med en öppen krigsförklaring till hela den israeliska makteliten vilket inte går att förena med den grundläggande alliansen mellan
USA-imerialismen och den sionistiska statsbildningen Israel.
-När Obama nyligen uttalade att alla stater i Mellanöstern, inklusive Israel, borde skriva under icke-spridningsavtalet för kärnvapen gick det en chock genom etablissemanget i Israel. Obama bekräftade därmed direkt vad Israel inte ens indirekt medger- att Israel är en kärnvapenmakt med flera hundra bomber i lager. Egentligen borde en nedrustning av Israels kärnvapen vara möjlig under förutsättning att USA ger landet ett garanterat kärnvapenparaply. Men för de sionistiska ledarna , allt från Likuds Netanyahu till arbetarpartiets Ehud Barak, är en kärnvapennedrustning ingen option öppen för diskussion. Koalitionsregeringen skulle omedelbart sprängas i bitar om ett sådant förslag skulle ställas i Knesset. Ändå vore en israelisk nedrustning antagligen det mest effektiva sättet för att Iran ska nöja sig med enbart civil kärnenergi.
-Två extremt allvarliga lagar väntar på beslut i Knesset. Båda är av grov rasistisk karaktär, ändå möter de svagt motstånd i Israel eller av det « internationella samfundet ».
I Knesset höjs inte många röster mot de rasistiska lagarna
Den ena lagen instiftar ett lojalitetskrav som varje medborgare måste uppfylla. Lagen gör det staffbart att ifrågasätta staten Israels ”judiska och demokratiska” karaktär. Den som öppet förnekar statens « judiska och demokratiska » karaktär kan dömas till ett års fängelse. Att lagen riktar sig mot landets 1,5 miljoner palestinier råder det naturligtvis inget tvivel om. Ingen säger att det är så, men alla som kommer att rösta för den vet att det är fallet. Hur man kan kalla en stat demokratisk som kräver av en arabisk minoritet att erkänna statens judiska karaktär är inte enkelt att förstå. En demokratisk stat är en stat för alla medborgare oavsett ideologi eller religion, annars blir den en etnokrati.
Den andra lagen är ännu mer absurd. Den förbjuder alla minneshögtider och manifestationer över « Nakban », det vill säga palestiniernas nederlag 1947-48, fördrivandet av 700 000 palestinier från sina hem och förstörelsen av cirka 600 byar. Endast firande av « självständighetskriget » tillåts. Tre års fängelse kan bli följden för den som inte respekterar lagen. Det är en sorts historisk munkavle som alla israelpalestinier måste bära.
–Var nöjd med din lott och fira vår självständighet eller gå i fängelse, är budskapet.
Barak Obama kunde vända sig mot dessa rasistlagar. Men det kommer inte att ske. En lag i USA som förbjuder nostalgiska sydstatare att sörja förlusten i inbördeskriget skulle skandalisera alla. Nakbalagen borde också skandalisera alla. Men vad inget demokratiskt land kan ta sig till med kan Israel ostraffat göra.
Nakbans offer har bara foton av sina hem kvar
-Det ligger mycket symbolik i att Barack Obama håller sitt tal i Kairo. Vid sidan av Saudiarabien är Egypten den blodigaste diktaturen i Mellanöstern. Kvinnans rättigheter liksom fackliga, politiska och demokratiska rättigheter trampas i stoftet av diktatorn Mubarak utan att omvärlden(läs USA) bryr sig. Regimen torterar rutinmässigt oppositionella och har under W. Bush torterat « terrorister » på CIAs uppdrag. När Barack Obama i dag tar till orda inför regimens dignitärer, utländska diplomater och utvalda studenter är det ett indirekt stöd till regionens regimer och förtryckare. De muslimska massorna som sägs vara budskapets mottagare kommer inte att nås. För det krävs det en « road map » som klart och tydligt ger det palestinska
folket tillbaka de rättigheter de berövats, den jord de bestulits på och en verklig stat, inte en schweizerost där endast hålen tillhör dem.
I media:DN1,SVD1,SSD1,AB1, DN2,SVD2,AB2,SSD2,DN3,DN4,
AB3,
Sympatiska bloggare:Jinge,Esbati,Jinge2,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Barck Obama, Kairo, Israel, Netanyahu, Lieberman, Egypten, Mubarak, Palestina, Naqba, Rasism, Nedrustning, Iran,
Barack Obama håller Israel om ryggen
19 Maj 09
Bluffpoker med lagda kort
Det var som ett parti bluffpoker där de två spelarna visste exakt vad motparten hade på hand. Det handlar naturligtvis om det upphaussade mötet i Washington mellan Barack Obama och Israels premiärminister Benjamin Netanyahu.
Men om korten redan var synade hur går det att bluffa ? Finessen är att det finns en tredje part i partiet och det är den som blir bluffad. Palestinierna är tredje part vid bordet. Men de spelar utan kort. De har inte vad som behövs för att köpa kort. Barack Obamas bluff finns i budet « två stater för två folk ».
Efter mötet har media i väst gjort stort väsen av Obamas uppmaning till och påstådda påtryckning på « Bibi » att ta fasta på den « historiska chans » som han har att skapa fred med Palestinierna genom att erbjuda dem en statsbildning. Av olika skäl, både interna och internationella, är USA tvunget att hålla fast vid konceptet « tvåstatslösning ». Bland annat för att ha någon som helst chans att bibehålla sitt strategiska inflytande i Mellanöstern. Men det är bara « idén » som erbjuds, för ute i terrängen sker något helt annat.
För det första har inte Obama tagit tillbaka bushadministrationens deklaration om staden Jerusalems « odelbarhet ». Vilket de facto erkänner Israels pågående etniska rensning av östra Jerusalem. För det andra säger Obama att « bosättningarna måste stoppas ». Vad inebär det ? Jo, att inga fler mer eller mindre lagliga, i israeliska lagens ögon, utposter får sättas upp. Men det handlar bara om några skjul eller husvagnar som bebos av fanatiska zionister med ett Stor-Israel som mål utan arabiska medborgare.
Däremot säger Vita Huset inget om de verkliga bosättningarna med flera hundra tusen innevånare sammanbundna mellan varandra och med Israel via motorvägar med apartheidregler, – körförbud för palestinska fordon råder. Västbanken som enligt Obamas plan ska bli det Fria Palestina är i själva verket styckat i tre delar utan möjlighet till kommunikation dem emellan. Kartan här nedan är genialisk i sin enkelhet. Den visar alla israeliska bosättningar i vitt och av Israel kontrollerat territorium i blått. Kvar blir en skärgård för palestinierna. Men med skillnaden att det inte går att åka båt mellan öarna. Inte med något annat fordon heller.
För att Västbanken ska kunna bli en fungerande statsbildning måste helt enkelt 1967 års gränser respekteras. Chansen att den israeliska militären och den politiska eliten ska acceptera detta är lika med noll. Trots det spelar den tredje parten, den Palestinska myndigheten, med i bluffen. Myndighetens chefsförhandlare Saeb Erakat sa efter mötet att Obamas hållning betydde « ett aktivt nyengagemang av USA ». Ja, aktivt kommer det säkert att bli men inte till förmån för det palestinska folket. De ska fås att acceptera en lösning som definitivt bekräftar att de förlorat den jord med byar och åkrar som togs ifrån dem i succesiva krig från 1948 till i dag. Zionisternas myt om « ett land utan folk för ett folk utan land », håller på att bli en omvänd verklighet med ett palestinskt folk utan land, kort och gott.
Med korten lagda och fullt synliga för Presidenten i Vita Huset lyckades Bibi trots allt dra en bluff.
-Jag vill göra det klart att vi vill inte regera över palestinierna, vi vill leva i fred med dem, sa Netanyahu med en glimt i ögat. Tror ni inte på den så drar jag en annan historia, tänkte han säkert medan han sa att « först måste palestinierna erkänna Israel som en judisk stat ».
Att det är ett nytt krav, förr krävde man att staten Israel ska erkännas, avslöjades inte under partiet och bluffen gick hem. Men vad innebär den ? Att de en och en halv miljoner palestinier som nu bor i Israel inte får behålla sitt medborgarskap eller att de, som rasisten Avigdor Lieberman kräver, måste avge en slags trohetsdeklaration inför staten och erkänna att den bara tillhör judarna i landet ? Eller kanske begreppet kommer att utvidgas , som Lieberman föreslagit, till « att erkänna Israel som alla judars stat ». Den lilla skillnaden i formeln är enorm i verkligheten. För den innebär att varje judes hemland, oavsett var i världen han/hon bor, är Israel. Det vore som om Spanien skulle påstå att alla ättlingar till de spanska erövrarna i Sydamerika har Spanien som fosterland.
Den fjärde juni ska Barack Obama hålla ett tal i Kairo till den « muslimska världen ». USA vill behålla och stärka banden med alla reaktionära arabregimer i regionen för att kunna stärka trycket på regimen i Teheran. Oavsett hur retoriken formas står det redan nu klart att härskarna i Israel inte behöver vara rädda för att sättas på de anklagades bänk. Netanyahu och hans reaktionära allierade kanske kan få sig en och annan pekpinne men Vita Huset kommer aldrig att säga ifrån och kräva : -dra er tillbaka till 1967 års gränser och ni får ett fredsavtal med era arabiska grannar. Nya omgångar bluffpoker väntar.
I media: DN1,DN2,DN3,SSD,ETC,SVD1,AB1,
Bloggare: Röda Malmö,Jinge,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Israel, Obama, Netanyahu, USA, Palestina, 1967
Israel bestraffar kollektivt
3 Mar 09
Israel raserade medvetet all industri
Det har gått mer än en månad sedan den israeliska armén drog sig tillbaka från Gaza. Efter att ha medvetet siktat in sig på industrier, el- och gasnät, bensinstationer, skolor, administrativa byggnader och 15 000 bostadshus avslutades den kollektiva bestraffningen av ett helt folk -för tillfället. Det står över allt förnuft att det folk som utsatts för den största och mest avskyvärda kollektiva bestraffningen i världshistorien självt lägger all kraft på att militärt, ekonomiskt och poltiskt bestraffa det palestinska folket. Och kom inte och säg att det är för att majoriteten i Gaza satt sin tillit till Hamas. För bestraffningen började långt innan Hamas var påtänkt och innan Israel började finansiera Hamas för att islamisterna skulle sätta käppar i hjulen för det sekulära PLO.
I Kairo har världens nationer i dagarna förbundit sig att skänka fem miljarder dollar till återuppbyggnaden i Gaza. Det låter ju fint , men i Gaza behöver man inte pengar utan cement, tegel, trä och annat byggmaterial. Hela återuppbygget hänger på Israels goda vilja-om vi ska använda det ordet i sammanhanget. Just nu släpps inte en tegelsten in i Gaza. Israel stoppar all import av byggmaterial. Det är en ekonomisk förlängning av den militära bestraffningen.
Men hur var det under den militära fasen ? Vad siktade den « demokratiska och fredssträvande » armén in sig på ?
I den franska tidningen Le Monde intervjuas i dag flera företagare som berättar vad som hänt med den industriella strukturen i området.
Jamil Abou Eida ägde fyra cementfabriker som svarade för 40 procent av Gazas cementproduktion. Nu finns det bara ruiner kvar säger han.
-Förstörelsen var systematisk. Fabrikerna utgjorde ingen risk för Israel som vi haft goda handelsförbindelser med. Under lång tid var vi associerade. Det här kriget fördes mot civilbefolkningen och industristrukturen, säger Jamil.
Le Mondes reporter på plats skriver att utefter hela östgränsen mot Israel finns det inget som står upprätt. Allt har medvetet raserats för att utvidga det ingenmansland som redan fanns innan kriget. Aldrig har så många bulldozers använts i ett krig.
I Beit Lahiya var förstörelsen stor
Förstörelsen skedde inte bara utefter gränsen. I staden Beit Lahiya fanns den enda mjölkvarnen ännu i drift på Gazaremsan. Inte nu längre.
-Isrealerna siktade medvetet på kvarnens maskiner men lät sädeslagren i fred. De visste exakt vad de gjorde. Det var förstörelse för förstörelsens skull, säger Amdan Hamada, en av kvarnens ägare.
Amr Hamad som är ordförande i det palestinska industriförbundet konstaterar en annan aspekt av den kollektiva bestraffningen. Av de tre hundra industrianläggningar som raserats säger han att de flesta av dem var självständiga enheter som fick sina råvaror via Egypten. De industrier som fick sina råvaror från Israel är i stort sett oskadade.
-Det visar att Israelerna vill kontrollera vad som byggs och vad som återuppbyggs, säger Amr Hamad
Med Bibi som israelisk regeringschef är utsikterna för en snabba återuppbyggnad i Gaza mycket mörka. Den israeliska fredsrörelsen Peace Now säger att regeringen redan gett tillstånd till 15 000 nya hus på det ockuperade Västbanken och att det finns planer för 73 000 nya bostäder.
Samtidigt för det « internationella samfundet », läs USA med EU i släp, en i det närmaste schizofren politik. Hillary Clinton säger högt att en tvåstatslösning är enda vägen,
utan att med ett ord kritisera Israels bosättningspolitik som medvetet saboterar alla möjligheter till en sådan lösning. I Kairo förbinder sig USA och andra att skänka pengar till återuppbyggnaden samtidigt som man vägrar att organisera uppbygget tillsammans med Hamas som är den lagligt valda auktoriteten i Gaza. Ska kanske NATO invadera Gaza för att se till att Amdan Hamadas mjölkvarn byggs upp på nytt ?
I media:DN1,DN2,SVD1,SSD,DN3,SVD2,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Gaza, Kairo, USA, EU, Israel,
Senaste kommentarer