"Den världskarta som inte visar var landet Utopia ligger är inte värd ett enda ögonkast." Oscar Wilde
Inlägg taggade Kabul
Korruptionsskandal i Kabul – är Sverige inblandat?
26 Aug 10
.
I dag skriver New York Times om en ny riktigt präktig korruptionsskandal i Afghanistan. När president Hamid Karzais kanske närmaste medarbetare, Mohammed Zia Salehi, nyligen greps anklagad för korruption, satt han inte länge i sitt häkte. Efter ett telefonsamtal till presidenten kom flera av dennes personliga sändebud till den afghanska antikorruptionsenhet som arresterat honom. Hans cell låstes snabbt upp och Salehi som bland annat är chef för Det nationella säkerhetsrådet sattes på fri fot.
I dag kan tidningen berätta att Salehi finns på CIA:s lönelista.
Ett avslöjande som har stora konsekvenser också för hur vi ska se på Sveriges roll i Afghanistan. Vad säger Carl Bildt?
.

Hamid Karzai och Barak Obama
.
En officiell amerikansk talesman bekräftar att praktiken med att avlöna regeringsmedlemmar är förnuftig. Även om det visar sig att dessa senare visar sig vara korrupta och motbjudande:
”Om vi beslutar att vi aldrig ska ha att göra med någon i Afghanistan som – utan vår inblandning – sticker ner handen i syltburken. Ja, då kan vi lika gärna lämna landet med en gång. Ska vi jobba med underrättelsearbete i en krigszon då kommer vi inte att få våra uppgifter från en Moder Teresa eller en Mary Poppins.”
Mutkolven – och alltså CIA-agenten Salehi – greps nu också när han hade hela näven nerkörd i sylten. En bandad telefonavlyssning visade att han ville ha en bil till sin son i utbyte mot ett stopp för den undersökning som myndigheterna inlett mot det ökända finansbolaget New Ansari. Ett skumraskföretag som bildades redan under talibanstyret och sedan dess har expanderat till att bli ett av Afghanistans viktigaste finansiella nav. Företagets affärsidé är att hjälpa till med att transferera flödet av kapital ut från Afghanistan till säkra placeringar i främst Dubai. Det ställe där miljarder med dollar hamnar för att säkra ett andra boende och ett liv i lyx för många ledande afghaner. Det är där ”sylten” hamnar.
Men efter president Karzais ingripande är nu allt avblåst och Salehi en fri man.
Han förblir den politiska ”överlevare” han alltid har varit. Fungerar ofta i rollen som kurir mellan olika rivaliserande stammar och militära allianser. Han har skickligt navigerat mellan olika krigsherrar och deras skiftande roller. Tidigare i år var han tillsammans med Engineer Ibrahim, då afghansk säkerhetschef, under en hemlig förhandling med ”moderata talaibaner” under ett möte i Dubai. Började som översättare åt den kanske mest brutale och hänsynslöse av alla Afghanistans krigsherrar, Abdul Rashid Dostum. Uzbekernas dominanta ledare, som blev berömd när han under kriget mot talibanerna 2001 lät 2000 krigsfångar dö inne i containrar som ställts ut i solen.
.
Abdul Rashid Dostum under presidentvalet
Kriminella och oppositionella brukade han bestraffa genom att binda dem på marken för att sedan låta en stridsvagn slita sönder kropparna. Under USA:s och senare vårt krig i Afghanistan har han av och till varit en av ISAF/NATO:s samarbetspartner. Oftast genom sin kontroll över Mazar al Sharif. Efter ett tillfälligt uppehåll i Turkiet kom han tillbaka under fjolårets presidentval och spelade då en viktig roll genom sitt stöd för just Hamid Karzai.
Dagens avslöjande väcker många frågor i USA. Men även här i Sverige. Vad säger utrikesminister Carl Bildt om det som i praktiken är ”vårt” samarbete med denne Zia Salehi? Är det rätt att muta en av de mutkolvar som det sägs att vi är där för att bekämpa. Använder Sverige också direkt denne Salehi som kurir till Dostum, Afghanistans självutropade nye Timur Lenk? För självklart är våra soldater under ett visst beskydd från denne? Dessutom. Sverige ger en stor del av sitt bistånd direkt till den afghanska myndigheten. Vilka garantier finns för att dessa pengar inte hamnar i Dubai?
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Afghanistan, Salehi, Karzai, Barak Obama, Al Quaeda, Carl Bildt
I pressen: DN1,SVD2,SVD3,SVD4,SVD5,AB1,
Bloggare: Jinge,Svensson,RödaMalmö,StefanLIndgren,
De rödgröna och NATO – när kommer de ut ur garderoben?
25 Aug 10
.
Eftersom USA mer eller mindre ständigt är i krig. Ockuperar andra länder eller byter ut deras regeringar efter behag finns det i det egna hemlandet, något för svenska ögon och öron, så märkligt som en stor och mäktig organisation för ”Veteraner från krigen utomlands”.
Den vårdar alla sina invalider, flaggan och de patriotiska dagarna.
.
.
I måndags höll vicepresident Joseph Biden ett tal i Indianapolis för tusentals gamla soldater som samlats till organisationens årliga konvent. Hans budskap var glasklart. Först nu ”har general Petreus fått de resurser han behöver” (stora truppförstärkningar), underströk vicepresidenten. Sedan kom hans oneliner eller rubriksättning till media:
“Vi lämnar inte Afghanistan 2011. Vi inleder en övergång.”
I världen – och i Sverige – odlas det många myter om USA:s krig runt om vår planet. Den senaste är att ockupationen av Irak är över. Sanningen är att kvar på plats stannar 50 000 soldater (!) och tusentals kontrakterade ”civila specialister”. Ingjutna av betong i flera stora militära baser och en gigantisk militariserad ambassad. USA kommer att behärska Iraks luftrum och bestämmer oljekontrakten.
En annan myt är att man ska börja lämna Afghanistan om ett år. För att 2014 vara borta för gott. Inte minst de rödgrönas socialdemokrater och miljöpartister älskar att odla denna myt. De har också tvålat in sin väldoftande retorik om varför de i riksdagen röstat för den svenska krigsinsatsen med att prata om att vi strider under FN:s ljusblå fredsflagg. Ett lödder av osanningar som för övrigt Pierre Schori tvättat bort i en artikel för DN.
.
Amerikansk soldat nergrävd i en bunker i Afghanistan.
Ser på cowboyfilm…
.
Samtidigt med Bidens dementi av allt sånt rödgrönt önsketänkande kompletterade Washington Post hans politiska budskap med den ekonomiska ”hårdvaluta” som gäller. Den amerikanska kongressen är i färd med att anslå medel för budgetåret 2011 och det blir en rekordnotering när det gäller att förstärka och bygga ut redan befintliga militära baser i Afghanistan på 1.3 miljarder dollar eller runt 10 miljarder kronor. Den väldiga utbyggnaden av baserna och därmed de tänkta militära stridsinsatserna kommer inte att vara klara förrän mot slutet av 2012.
För att nu i en mening prata riksdagsspråk: Menar Mona Sahlin och Maria Wetterstrand att detta vittnar om att de ”miltära insatserna ska trappas ner”?
.
.
För Sveriges vidkommande och vår stridsinsats är det sensationella i nyheten från Washington Post att man satsar stort i vårt militära närområde:
Mazar al Sharif, där svenska soldater strider, får väldiga resurser. Hundra miljoner dollar satsas på den befintliga anläggningen. Bakgrunden är allt fler stridigheter i regionen samt risken för kollaps eller kraftig försvagning för den pakistanska staten. De strategiska materiella transporterna genom Peshawar och landets nordvästra pashtunområden, det historiska Khyberpasset, hotas. En logistisk kroppspulsåder kan komma att skäras av. Därför måste en ny transplanteras in i norr (ryssen småler) .
I norr där svensklägret finns. Från Uzbekistan och Tadzhkistan in till Mazar al Sharif ska den nya logistiska ådern pulsera.
Uppenbart tror inte heller Pentagon att de svenska, norska, finska och tyska, mer stridsovana soldater. som här samarbetar med den Norra alliansens krigsherrar, kommer att klara av närstrider och egna förluster. De är helt enkelt ovana med att döda fiender. Utbyggnaden av basen löser detta genom att skapa resurser för Pentagons egna dödspatruller, som Force 323, insatshelikoptrar och kontrollbord för dronövervakning.
USA:s; NATO:s; ISAF:s och Sveriges (vi har samma befälhavare) gigantiska satsning på Mazar al Sharif plöjer helt enkelt mark för ett nytt slagfält.
Vi väntar fortfarande på Mona Sahlins och de rödgrönas utlovade besked om vad deras eventuella regeringsbildning ska fatta för beslut om Sveriges roll i Afghanistan. Vi vet vad den borgerliga alliansen vill. Carl Bildt kommer att kriga i karolinsk anda ända tills han hittar ryssen. Karl XII:s död måste revanscheras. Men frågan till de rödgröna blir alltmer brännande:
Ska Sverige vara i krig när ni bildar regering?
Valet handlar ändå inte bara om räntorna för alla bolånetagare på det nu berömda Södermalm eller ute i Bromma.
Lars Ohly må våndas och svettas. Men det kanske är han och Vänsterpartiets beslut som fäller avgörandet om svenska soldater ska fortsatta med att döda och dödas under NATO:s flagg…
.
.
På flygplatsen Bagram Air Base utanför Kabul,
där Carl Bildt tvingades nödlanda när han nyligen
skulle hålla Karzai under armhålorna,
roar sig soldaterna efter förmåga.
Här:”The Hooters Calendar Girl Team” på en show
kallad ””Let freedom Wing”.
En bra illustration av vanvettet i Afghanistan är fakta om USA:s flyg- och militärbas i Kandahar som nyligen publicerades i Time. Göteborgs City Airport, Säve, fem mil från oss, har ett tjugotal avgångar och ankomster om dagen. Landvetter och Arlanda har naturligtvis många fler. Men i Kandahar handlar det redan om 5 000 avgångar och ankomster varje dag. Här är världens viktigaste och snabbast snurrande militära nav i dag. Basen har en kvadratmils omkrets och där finns 25 000 soldater i arbete samt många kontraktsanställda. Vad det betyder, bortsett från det militära dårskapet, i termer av koldioxidutsläpp, är väl värt att fundera över…
Är detta en fredsinsats? Är detta bra för klimatet?
Vi väntar på svar.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Afghanistan, Al Quaeda, Kabul, ISAF
Danmarks ”Bron över floden Kwai”
24 Aug 10
.
För drygt ett år sedan blev de danska moderaternas tidigare statsminister Fogh Rasmussen utsedd till ny chef för NATO.
Priset för denna ”ära” har de danska soldaterna i Afghanistan fått betala. De har under hela kriget fått strida i provinsen Helmand där pashtunernas motstånd mot de utländska trupperna är som hårdast och har i förhållande till sina truppers storlek haft flest stupade och skadade soldater. De svenska soldaterna verkar däremot i en förstuga till köksvärmen från den Norra alliansens krigsherrar och narkotikalorder.
.
Inte bara dödsfall och sårade.
Många danska soldater får också svåra psykiska skador.
.
I dag kom besked om fler svårt sårade danskar än någonsin. Fler soldater än tidigare är också psykiskt i trasor. De 750 soldaterna som varit i Helmand sedan februari har under denna korta tid lagt ”fem kollegor i graven” och så många som 71 man har fått återvända hem i förtid, berättar tidningen Extrabladet. 16 svårt sårade under striderna medan resten framförallt dukat under för den psykiska pressen. ”Det tar på psyket att sticka in fingret i ett sår eller att lägga ett bandage på en kamrat”, konstaterar militäranalytikern Henrik Jedig Jörgensen.
Självklart är det så. Men tveklöst tar det lika mycket - eller mer – på psyket att inte veta varför kamrater dör eller såras. Två exempel av massor demonstrerar väl pressen på danskarnas stridsmoral:
Det första exemplet handlar om den nye polischefen i Gereshk där danskarna verkar. När den gamle chefen blev arresterad för narkotikasmuggling utsågs major Esmarai till hans efterträdare. Han var beryktad för sin egen milis, ”Highway Police, som tog ut egna tullavgifter för genomfartstrafiken. Detta och korruption har gjort honom till en av områdets rikaste män. Med danskarnas hjälp minskades den privata milisens verksamhet och danskarna lyckades också få bort honom från ledningen för stadens säkerhetsorganisation. I ett huj var han sedan tillbaka som högste chef för polisen. På order från inrikesministeriet blev han nu nyckelpersonen i danskarnas samarbete med den lokala myndigheten…
.
Här försvarar danskarna sin egen ”bro över floden Kwai”…
.
Det andra exemplet handlar om danskarnas egen ”Bron över floden Kwai”. Militärsåpan utspelades kring en pansarbro som skulle säkras för att trygga bygget av en polisstation nordost om Gereshk, vid landsbygdsstaden Rahim Kalay. I den danska arméns hemsida för det operativa kommandot beskrevs det hela som ”en av de egna ingenjörsoldaternas paradgrenar”. Det blev ett hårt arbete med pressande värme och flera gånger utsattes man för beskjutning från nära håll.
I början på maj var den storståtliga bron färdig och kunde invigas. Efter två veckor övertog de lokala afghanska myndigheterna ansvaret för bevakningen. Bara fyra dagar senare var hela paradbygget sprängt i småbitar och allt brukbart byggnadsmaterial bortforslat…
Kanske inte så konstigt att de danska soldaterna inte bara dör och skadas fysiskt utan att de också får djupa sår i sina psyken. Det kan inte vara lätt att bara strida för Fogh Rasmussen.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Afghanistan, Helmand, Danmark, Fogh Rasmussen, ISAF
I pressen: SVD1,DN1,AB1,DN2,AB2,
Bloggare: Jinge,StefanLindgren,Svensson,RödaMalmö,
Inget besked om Afghanistan i Tantolunden
16 Aug 10
”Krig är fred. Frihet är slaveri. Okunnighet är styrka.”
.
I går påminde General David Petraeus sin president om ett av George Orwells nu nästan bevingade ordspråk: ”Krig är fred”.
.
.
Orwells nyspråk kom på pränt i romanen ”1984” och handlar om hur imperiet Oceanien omformulerar vanliga begrepp för att ordentligt knöla till människornas uppfattning om verkligheten. Fredspristagaren Barak Obama inledde i samband med medaljutdelningen i Oslo, december 2009, en omfattande truppförstärkning till sitt krig i Afghanistan. I lystern från sin nobelmedalj lovade han flott att trupperna skulle börja att dras tillbaka i juli 2011 ( i lagom tid till nästa presidentval 2012 ).
Löftet var diffust och har sedan luckrats upp efterhand. Vicepresident Joe Biden har försökt banalisera det hela genom att prata om att det kanske bara rör sig om 2 000 soldater. General Petreaus försöker nu att tänja det hela än mer och sa i går att han, när beslutet ska fattas, bara kommer att se till fakta om den verkliga situationen i Afghanistan. I hans värld blir helt enkelt krig till fred.
Han muntrar dessutom upp hemmaopinionen, där bara tre av sju amerikaner tror att det går att vinna kriget, genom att måla upp Afghanistan som den nya ”Sidenvägen” för handel och transporter, där landet ligger i korsvägen mellan Syd- och Centralasien. Framförallt framhåller han att regionen är ”välsignad” med eftertraktade mineraler (främst lithium). Men också olja gas, guld och koppar. Så sent som i går meddelade lydregimen i Kabul att man dokumenterat ett oljefält i norr (kan försvåra inbördekriget där de svenska trupperna huserar) med reserver på minst 1.8 miljarder fat…
.
.
Mona Sahlin har satt sig själv i ett politiskt skruvstäd när det gäller Afghanistan. Hon har lovat ett klart besked – för de rödgrönas räkning – i god tid innan valet. Samtidigt som främst Vänsterpartiet vill ta hem våra soldater.
Inhoppet från Petreaus drar åt tvinnarna ännu några varv. De rödgröna vill säkert inte bli påminda om det. Men Petreaus är faktiskt befälhavare också för den svenska trupp som nu strider under NATO-flagg.
När får vi ett besked från Sahlin. Vid valupptakten i Tantolunden i går fick vi inget besked. Fast vi är i krig. Vad gäller för Sverige? Fortsatt krig – eller fred?
.
Här finns mer att läsa: ”De rödgröna i kamouflagedräkt”
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Afghanistan, Kabul, Petreaus, Mona Sahlin, Tantolunden, Barak Obama
I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,DN1,DN2,DN3,AB1,GP1,GP2,SVD5,SVD6.SVD7.AB2,
Bloggare: Jinge,Svensson.Teckentydaren,
De rödgröna i kamouflagedräkt
11 Aug 10
.
Varje krig har sin tross. Sitt militära understöd. Sina kokvagnar och sin fältskär eller läkare som vi säger numer. Men där finns också prästerna och alla dessa utsatta kvinnor i ständigt underläge. ”Horor” säger krigsmännen för det mesta. För i krig ska det inte bara dödas. Pansarvagnarna ska också kunna rulla. Det krävs både diesel och vägbygge. Vapenlåsen får inte rosta samtidigt som magarna ska fungera. Soldaterna ska kriga stort och sedan somna så väl det går.
Det ska dödas – men också pratas, drickas, ätas och skitas. Knullas och sovas.
Under vår egen stormaktstid, som under Gustav II Adolfs dagar i det trettioåriga kriget, var hela familjer med i trossen eller markservicen bakom arméerna. Som billig arbetskraft och billig lusta.
.
På gamla bataljmålningar ser vi aldrig ens en skymt av den väldiga trossen.
Här Gustav II Adolf i en stridsscen från slaget vid Dirschau 1627.
.
I dagens Afghanistan kallas trossen med modernt språkbruk för militär logistik. Kring de snart 150 000 NATO/ISAF-soldater som ska döda långt, långt där borta mellan Hindukusch` svindlande bergsryggar finns i dag en myriad kontraktsanställda. Uppåt 100 000 människor jobbar på flygfält, med vaktbolag och säkerhetsfirmor av diverse slag. Det finns dessutom tiotusentals människor, mer eller mindre godhjärtade, som arbetar i den gråzon som brukar kallas ”civila hjälpprogram”. Ofta säger man NGO:s eller Non Governmental Organisations. Biståndsorganisationer som åtminstone formellt är oberoende av sina länders regeringar.
I dagarna sker en våldsam upptrappning av de militära insatserna. Barack Obama vill göra sig förtjänt av sin Nobelmedalj. Skapa fred genom mer krig. I den politiska retoriken har det kallats för ”surge” eller en svallvåg av nya soldater. Förr sa man mer korrekt ”truppförstärkningar”, vilket naturligtvis inte låter lika bra. Sammanlagt är NATO:s stridande förband på väg att förstärkas med över 30 000 soldater.
Sverige är med i denna svallvåg. Alla partier, utom Vänsterpartiet, i riksdagen har röstat för den upptrappningen av den svenska truppinsatsen.
För Barack Obama är det politiska målet bakom den militära strategin inga humanitära drömmar eller demokratiska luftslott:
”Ingen tror att Afghanistan kommer att bli en västerländsk demokrati. Det vi vill göra är svårt, mycket svårt. Men det är ändå ett förhållandevis blygsamt mål. Vi ska helt enkelt inte tillåta terrorister att operera från denna region.”
Det ”blygsamma” målet är helt enkelt att kontrollera regionen. Dess råvaror och dess ur militär synpunkt strategiska läge med sina ”portar” mot både Central- och Syd-Asien. Målet är en med USA lojal, någorlunda stabil stat med en samarbetsfähig regering. Inget mer. Så mycket som möjligt av den redan tidigare blygsamma statliga infrastrukturen ska dessutom privatiseras och landets ekonomi bli en del av den globala ekonomin. ”Makroekonomi” säger IMF och USAID/Afghanistan i sina målsättningar. En ekonomisk politik som alltsedan Bonn-konferensen 2001 redan utarmat eller slagit ut de lokala näringar som tidigare fanns inom framförallt jordbruks- och livsmedelssektorn. I affärerna eller i marknadsstånden kommer i dag de billiga varorna från grannländerna eller de stater som ingår i ockupationsstyrkorna. Konserverna från Indien, Pakistan eller Iran. Torrmjölken från USA. De industriparker som anlagts har likt den utanför Mazar Al Sharif blivit kulisser.
Amsagorna om kvinnors rättigheter eller betydelsen av sjukvård och skolor är bara retorik eller en politiskt nödvändig del av den moderna ”trossen”. Vore kvinnors väl och ve i fokus kunde man i stället invadera Saudiarabien. Men till dess blodsdiktatur levererar USA i stället sina modernaste stridsflygplan.
Den borgerliga alliansregeringen har inga problem med att låta våra stridsinsatser vara en del av NATO:s krigsmaskineri. Svensk trupp opererar i dag norr om Hindukusch i den zon som i praktiken lever med en stilleståndspakt mellan Karzai och de forna krigsherrarna från den Norra alliansen. Enligt Carl Bildt överlägger den svenska regeringen också regelbundet med USA om den militära insatsen. ”Flera gånger i månaden”. Men självklart håller man sig dessutom med en demokratisk svada och i vår ”tross” finns också de svenska civila hjälpprogrammen. Den Svenska Afghanistankommittén, en gång bildad av övervintrande maoister 1980, ”i protest mot Sovjetunionens invasion av Afghanistan”, gör stora humanitära insatser, men kan, genom att vara ekonomiskt beroende av både regeringen och Världsbanken, ofta ses som en nyttig del av det militära härtåget. I Wikileaks amerikanska krigsdagböcker fick man mycket beröm. Symboliskt nog utsåg Carl Bildt i maj också Svenska Afghanistankommitténs generalsekreterare Torbjörn Pettersson till ny ambassadör i Kabul. Tidigare har Pettersson varit avdelningschef på SIDA och partisekreterare i Jan Björklunds krigsglada Folkpartiet. Liberaler har alltid haft lätt att skjuta med den ena handen för att sedan idka välgörenhet med den andra…
.
.
För att visa upp sina ambitioner som tilltänkt statsminister tog Mona Sahlin regeringsplanet till Afghanistan.
Där blev hon både ombäddad och nerbäddad – med skyddsväst och allt...
.
.
Mona Sahlin som tilltänkt statsminister har det inte lika enkelt som den borgerliga alliansen. Det är fyrtio år sedan som hon bara tretton år gammal gick med i Nacka FNL-grupp och tillsammans med sin stora förebild Olof Palme demonstrerade under banderoller om att USA skulle ut ur Indokina. Nu stödjer hon fullt ut NATO:s och Sveriges militära insats i Afghanistan på samma sätt som när hon som demokratiminister i Göran Perssons regering 2001 var med om beslutet att ställa sig bakom USA:s krig.
För att visa sig värdig som statsminister flög hon i regeringsplanet till Afghanistan för att själv vara på plats i ett par dagar. Hon träffade den korrupta narkotikaregimen i Kabul och pratade med NATO:s militärer som tyckte att hon var en ”impressive woman”. På socialdemokraternas hemsida lade man sedan ut en bildsvit med Mona mitt ibland ”våra soldater”. Hon blev kärt nerbäddad och ombädddad – med skyddsväst och allt. Som den barnfödda politikerdotter hon är tramsade hon naturligtvis mest i sina pressmeddelanden om ”att öka det civila engagemanget”. Hon tryfferade dessutom sitt stöd för bombkriget, det moderna dronkriget, med att också lägga ut ett par bilder där hon klädsamt nog kamoufleras med skaror av kvinnor och barn. Däremot, kanske självklart varför, var det mol tyst både från henne och reskamraten, socialdemokraternas utrikespolitiske talesman Urban Ahlin, om de hemliga amerikanska dödspatruller, Task Force 373, som samtidigt avslöjades genom Wikileaks försorg. Dödspatruller som agerar på egen hand, på ”vår sida” i kriget, men vid sidan av det direkta ISAF/NATO-kommandot. Specialstyrkor som bara lyder order från USA:s försvarsminister Robert Gates eller Barack Obama själv.
.
.
En bil är en bil. Om än i kamouflage.
Även en upptrappning av ett krig är en upptrappning.
Om det än kallas för en nertrappning. Det finns inga gröna krig.
.
Miljöpartiet har en ännu svårare balansgång, med sina anspråk på att vara ett fredsparti, och tvingas därför att medvetet ljuga om det verkliga krigsläget. I Göteborgs-Posten skrev nyligen språkröret Peter Eriksson och partiets försvarspolitiske talesman Peter Rådberg en längre artikel, träffande nog rubricerad med att ”Den svenska insatsen bör trappas ner snarast”. Vi har ett krig som håller på att trappas upp, genom beslut som de bägge herrarna ställt sig bakom. Sedan hävdar man samtidigt att det ”bör” trappas ner. Vidare konstaterar man att kriget (som man är för) varit ett fullständigt fiasko och att det bara gett talibanrörelsen en möjlighet att stärka sig. Herrarna har alltså hjälpt till med att stärka talibanerna. Varför ska man för övrigt bara trappa ner något som är ett fiasko? Varför ska det inte avslutas omedelbart? För att få denna omöjliga ekvation att gå ihop förvanskar man ISAF/NATO:s militära strategi. Bland annat heter det att:
”Kabulkonferensen för ett par veckor sedan kom fram till samma sak, att vi ska ha en tidplan för att avsluta kriget. Afghanistans president, Hamid Karzai, sa att de utländska trupperna ska lämna landet 2014 och att Afghanistan själv ska ta hand om säkerheten.” GP 5.8.10.
Men detta påstående är helt enkelt inte sant. Det är ljug. Rakt igenom. Eriksson och Rådberg klär verkligheten i kamouflagedräkt. För i varje referat från Kabulkonferensen betonas att Karzai bara säger att han har som mål att den afghanska regeringen själv ska kunna ta över själva ansvaret för de militära insatserna. De utländska trupperna ska vara kvar om än med en förhoppning om att de ska kunna minskas. Både Robert Gates och Hillary Clinton har också försäkrat sin lydregim om fortsatt militärt stöd även efter 2014. Sak samma gäller Obamas löfte om att kunna minska truppinsatserna i juli 2011. I de amerikanska kongressdebatterna pratade vicepresidenten Joe Biden bort det hela genom att konstatera att det då kanske kommer att handla om en reducering med 2 000 man. Den enda passning han fick på sitt inlägg kom från demokraternas ledare Nancy Pelosoi som hoppades att ”det skulle bli betydligt fler”…
.
Gråzonen mellan militärt bistånd och civilt blir allt smalare. I veckan hittades kropparna av flera läkare
som avrättats i den norra provinsen Badakshan. De flesta med anknytning till den kristna
hjälporganisationen International Assistance Mission. Här en bild från det tidigare talibanstyret
när man förklarade varför man utvisade ”missionärerna” från samma organisation…
.
Inför valet i september pågår ett sorts chickenrace mellan de tre rödgröna partierna när det gäller kriget i Afghanistan. Vänsterpartiet som inte tidigare röstat för kriget i riksdagen har mest vånda och står inför ett ångestladdat beslut. Mona Sahlin har utlovat ett klart besked och budskapet blir säkert att insatserna och kriget ska fortsatta som förut, kanske med mer civila insatser. Ett nytt ställningstagande får vänta till hösten 2011.
Hur racet slutar återstår att se. Det brukar sägas att i varje afghans DNA finns ett givet motstånd mot utländsk trupp i det egna landet. Frågan är om detta DNA finns också hos Miljöpartiets och Vänsterpartiets förhandlare?
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Afghanistan, Mona Sahlin, Carl Bildt, de rödgröna, Kabul, talibanerna
I pressen: Dagen1,Dagen2,Dagen3,SVD,SVD1,DN1,DN2,GP1,Expressen1,SVD2,Dagen4,AB1,AB2,Expressen2,
Bloggare: Jinge,Svensson,StefanLindgren,
Bildt kan aldrig flyga ifrån verkligheten
20 Jul 10
.
”Djävligt kul att skjuta dom”
.
Under fyra vidrigt långa år rasade det Första världskriget.
Under minst lika många smärtsamma år ska kriget i Afghanistan fortsätta. Det krig som också blivit vårt och som redan plågat landet i snart tio år…
Mer precist hoppas våra krigsherrar att man i slutet av år 2014 ska kunna lämna över säkerhetsansvaret till ”afghanska styrkor”. Hur de utländska truppreträtterna kommer att se ut är sedan en helt annan sak, som Carl Bildt mycket irriterat och skyndsamt påpekat till den media som trott något annat..
.
.
Nya amerikanska soldater på väg till Helmands upproriska provins
.
.
I sak är naturligtvis denna lösa utfästelse om 2014 bara ett sätt att försöka lugna alla krigströtta människor i de länder som strider under NATO:s flagg.
I verkligheten pågår en upptrappning av kriget. Barak Obamas berömda ”surge” eller ”svallvåg” av nya soldater slår just nu med full kraft in över Afghanistan. Lämnar vi nyspråket bakom oss är det beslutade truppförstärkningar som håller på att fullföljas. Även Sverige, med stöd i riksdagen av socialdemokraterna och Miljöpartiet, har varit med om att bida till denna större truppinsats.
Fredspristagaren Barak Obama har samtidigt tvingats att ändra i sin militära kommandokedja. Trots att han var Carl Bildts och Fogh Rasmussens favorit som ansvarig för NATO/ISAF i Afghanistan, tvångspensionerades nyss general McChrystal utan vidare spisning efter en intervju där han och hans stab ifrågasatt Vita husets politiska auktoritet (patetiskt nog hade Bildt yrat något om att Obama vid chefsbytet borde rådslå med länder som Sverige). Som McChrystals efterträdare valde Obama general David Petraeus, republikanernas militäre Messias. George Bush`s militäre hök, den förre CIA-bossen Robert Gates, fortsätter samtidigt som Obamas försvarsminister. Ny länk mellan Gates och Petreaus blir däremot generalen för marinkåren James Mattis som nominerats till att överta Petraeus förra tjänst. Mattis blir alltså chef för USA:s Centrala militärkommando med ett övergripande ansvar för Afghanistan, Irak och Mellanöstern i stort. Obama lär inte heller hålla något rådslag med Bildt när det gäller denna utnämning. Trots att general Mattis blir överordnad chef för de svenska trupperna däruppe i Mazar al Sharif. Obamas militära treenighet fullbordas Bildt förutan.
.
Fredspristagaren Obama väljer sin väg…
.
.
När de gäller nyheter från omvärlden tycks de stora tidningarnas utrikesredaktioner ha bantats rejält. Bevakningen blir allt mer fattig och sporadisk och under högsommaren måste uppenbart redaktionslokalerna mest se ut som öde brandtomter och inte många rader har heller ägnats åt den nye chefen för våra soldater i Afghanistan. Det är mer än märkligt eftersom vi nu har att göra med en färgstark general som sprider massor med så kallade one-liners omkring sig. Mattis har feta meriter från både Mellanöstern och Central-Asien när det gällt specialuppdrag som gått ut på att döda upprorsmän. I april 2004 ledde han USA:s första anfall på staden Fallujah för att senare planera den belägring som ödelade staden. I fält har han haft flera smeknamn som ”Kaos”, ”Stridsmunken” och ”Mattis – Den galna hunden”. Mest uppmärksammad har han blivit för ett uttalande där han sagt att det är kul att döda. Hans dårprat videofilmades och har blivit en bestlooker på You Tube i hela den muslimska världen:
”Det är faktiskt kul att strida. Du vet det är ett helvetes liv och jag ska vara helt uppriktig. Jag tycker om skränet. Du går in i Afghanistan där du har killar som spöar kvinnor i fem år bara för att de inte burit slöja /…/ såna killar har hur som helst ingen manbarhet kvar. Så det är helvetes kul att skjuta dom.”
Obama har utsett en militär treenighet av republikanska hökar till att leda sin offensiv i Afghanistan, men lever samtidigt med sitt löfte om att börja dra tillbaka trupper i juli 2011 och är nog plågsamt medveten om att krigets smått ofattbara kostnader blir allt svårare att hantera när nerskärningar i den offentliga sektorn och kontrareformer på det sociala fältet står högst upp på agendan i de flesta av de krigförande länderna. Den danska tidningen Politiken har i dagarna räknat ut att kriget bara för Danmark, Tyskland, Storbritannien och USA har kostat 2 450 miljarder svenska kronor när det gäller militära hårdvaror. Slutsumman för de fyrtio länder som deltar i kriget ligger säkert på häpnadsväckande 3 000 miljarder eller tre biljoner koronor.
Mer än tio gånger så mycket som hela världen betalat för den civila återuppbyggnaden av landet.
.
Vad händer när ”svallvågen” sjunker tillbaka?
Här plågas amerikanska soldater av en sandstorm.
.
.
Den militära ”svallvågen” sägs ska sjunka tillbaka nästa år. Men har den då spolat bort ”talibanerna”? Knappast. Fler soldater på bägge sidor och ännu fler civila kommer att ha dött. Mer infrastruktur kommer att ha förstörts. Men ingen kommer att ha segrat i det som under ytan inte alls handlar om ”ett krig mot terrorismen” utan om ett nationellt motstånd mot en utländsk ockupation och en fortsättning på tidigare inbördeskrig. I en färsk opinionsundersökning gjord av en amerikansk tankesmedja har Bildt och de andra deltagarna i Kabulkonferensen fått budskapet att ISAF/NATO har misslyckats med att få ett förtroende i södra Afghanistan. En majoritet av befolkningen tycker att ISAF:s krig har förvärrat situationen och en stor majoritet är emot den planerade offensiven i Kandahar. Om general Mattis väljer att göra Kandahar till Afghanistans Falluja lär inte opinionen vridas över till ISAF:s fördel.
Sanningen är att kriget inte går att vinna. Det är missmodet och pessimismen som härskar i Kabul. ”Jag ser inte ett enda skäl till att dö för Afghanistan”, hette det i gårdagens brittiska tidning Guardian som citerade en europeisk toppdiplomat i Kabul för att visa på verkliga stämningen i det europeiska följe som finns kring den korrupte presidenten Karzai. Tidningen läcker också ut nyheten att USA bakom ryggen på sina utfästelser om förväntade segrar gett både Karzai liksom Pakistan och Saudiarabien större friheter när det gäller en uppgörelse, en politisk kompromiss med ”talibanerna”. Ökända krigsherrar som Gulbuddin Hekmatyar och Jalaluddin Haqqani finns med i diskussionerna.
Mycket litet talar för sådana uppgörelser. Varför skulle ”talibanerna” gå med på fred om de tror att de är i färd med att vinna? Dessutom är det politiskt möjligt att ”vinna” genom att ge exempelvis en nerblodad krigsherre som Hektamatyar en roll som makthavare. Han som USA fortfarande efterlyser som en ”global terrorist”? I bakgrunden finns dessutom hur som haver den dominante ledaren, mullah Omar, som lär ha passat på att offentliggöra en egen ”dödslista” inför Kabulkonferensen. En lista med namnen på alla ledande personer i Karzais regeringskabinett…
.
.
Bildt lär komma med några karska uttalandet efter givarträffen. Framförallt som han säkert känner sig lite ärrad och stolt efter raketbeskjutningen av Kabuls flygfält. Han kan nödlanda på en amerikansk bas men verkligheten kan han aldrig flyga ifrån…
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Afghanistan, Carl Bildt, Kabul,
I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,DN1,DN2,AB1,GP1,DN3,SVD5,DN4,AB2,AB3,
Bloggare: JonasSjöstedt,Jinge,RödaMalmö,
.
Bombar de som ska skyddas
22 Feb 10
Dags att sluta med hyckleriet
.
Så var det dags igen. Är det inte en glad bröllopsfest som bombas sönder och samman, så är det en sovande familj eller folk som förtvivlat försöker komma åt lite bränsle. Den här gången var det tre bussar som slets sönder. Fullsatta med civila. Mest barn. Vi brukar inte rakt av lägga ut material från annat håll. Men dels står det svenska hyckleriet med vår ”fredsmission” oss långt upp i halsen. ”Våra grabbar och tjejer” står som bekant under samma NATO-befäl som leder stridsflygplanens piloter. Dels är artikeln nedan mycket skarp och bra. Den är hämtat från tidningen Internationalen där både Benny och jag brukar medverka.
.
De två i Afghanistan stupade svenska officerarna har fått media att svämma över av “patriotism” och krafter inom Folkpartiet har påpassligt krävt en utökad svensk truppnärvaro. Det är alltid sorgligt när människor dör i krig, och den nu pågående brittisk amerikanska offensiven har krävt många dödsoffer – också bland civila. Det är bland annat därför vi socialister är motståndare till USA:s Englands, Tysklands, Sveriges och andra västmakters krig i Afghanistan.
De tre bussarna bombades av stridsflyg.
I förra veckan dödades tolv civila av detta High Mobility Artillery Rocket System.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Afghanistan, civila offer, USA, NATO, ISAF, Kabul, Helmand, McChrystal,
Gärna fler medaljer – men inga fler från Afghanistan
18 Feb 10
Inga fler medaljer från Afghanistan…
.
När en segrare i de olympiska spelen tar emot sin guldmedalj är detta jublande ögonblick kanske dennes finaste minne i livet.
.
När de svenska officerarna Gunnar Andersson och Johan Palmlöv tilldelades Försvarets förtjänstmedaljer i guld var de inte ens i livet.
.
Gunnar Anderssons och Johan Palmlövs postuma förtjänstmedaljer…
.
De stupade svenska soldaterna ”fick fin begravning utav staten…” som det heter i Ruben Nilssons visa om ”Den okände soldaten”. Deras stoft togs emot på Ärna flygplats utanför Uppsala med både honnörsstyrka, fanvakt och musikkår. En överflygning genomfördes samtidigt med JAS 39 Gripen. Överflygningen skedde i formationen ”Förlorad kamrat i strid” där ett flygplan lämnade formationen medan de övriga fortsatte framåt…
.
Blir det en ny triumf med ännu ett OS-guld för det svenska hockeylandslaget är jag övertygade om att ”Hjältarna från Vancouver” också kommer att hedras och eskorteras – men då av en välkomstformation från flyget – när de ska landa på Arlanda…
.
.
Den olympiska flaggan förnedras och släpas i skiten…
.
Både den antika och den moderna idén om olympiader är att fred ska råda så länge den olympiska elden brinner på lekarnas eller tävlingarnas huvudarena. Men när lågan i år under högtidliga former tändes i Vancouver, då inledde samtidigt absurt nog Förenta Nationerna och NATO sin militära storoffensiv mot staden Marjah i Afghanistan. Rustade upp över öronen med den modernaste militära teknologi som världens skådat och skyddade av satellitspaning, droner, apachehelikoptrar och artilleri sattes 15 000 stridande soldater in mot vad som uppskattades till ett tusental talibaner. Den olympiska flaggan med sin vita bakgrund och sina sammanlänkade ringar som symbol för nationell försoning vanärades på så sätt öppet och släpades i skiten så mycket som det överhuvudtaget går.
.
Fredlig idrott som en ”civiliserad” form av tävlan, kamp eller strid blandas ihop med krigets råa våld och dödande. Vår statsminister Fredrik Reinfeldt hyllar våra medaljörer. Låt vara att medaljerna är i olika valörer. Han gläds med Charlotte Kalla och Björn Ferry och deltar i sorgen över Gunnar Andersson och Johan Palmlöv. Allt insvept i blågula fanor.
.
.
Både kronprinsessan Victoria och hennes prinsgemål Daniel Wrestling besökte nyligen de svenska soldaterna i deras läger ”Nordiskt norrsken”. Kan man fläta ihop stundande storståtligt kungabröllop med Sveriges krig i Afghanistan kan många hjärtan vinnas. Wrestling ska för övrigt tydligen få titeln, eller har fått titeln som Hertig över Västergötland. På fornnordiska hette det härthoger och innebar att man var en vald krigsledare. Ska Ockelbos stolthet leva upp till den granna utmärkelsen och alltså bli min härförare också här i Ale kommun. Då får han allt först börja med vanlig krigstjänst där borta i Mazar il Sharif. Då räcker det inte med ett flygstopp och lite fika därborta…
.
.
För oss alla som är blågula i själ och kropp under OS eller andra stora internationella tävlingar och fäller en tår när svenskarna vinner eller blir förskräckta när Anja Persson kraschar, kan det vara svårt att se saker och ting med klara ögon när det gäller ”Sveriges fredsinsats” i Afghanistan. Vi ”sviker” inte en Marcus Hellner bara för att han inte orkade hela vägen fram. Vi människor har uppenbart stam- eller klankänsla i våra gener. Om inte så bär vi i vart fall med oss sådana kulturer sedan tiotusentals år tillbaka. En supporter överger inte sitt lag i motgång. Man håller på sin klubb eller på ”de svenska” även när det går dåligt. Vi går aldrig över till motståndarna. Vi håller samman till varje pris. Man överger inte sin förening eller klubb. Är inte en avfälling till sitt parti. Inte en kättare som överger sitt trossamfund. Man tar inte ens med sig god korv till lunch när andra bjuds bara grönt…
.

”Avfällingen”. Gammalt vykort av den värmländske konstären Jac Nygren
.
I de kriminella gängen golar man inte. I krig deserterar man inte. I krig överger man inte sina vapenkamrater. Man lämnar inte heller en sårad eller stupad kamrat efter sig. På hemmafronten sviker man inte heller. Man befryndar sig inte med fienden. Man begår inte högförräderi. Det var till alla dessa djupt rotade starka känslor som Carl Bildt vädjade i riksdagens utrikesdebatt om Afghanistan:
.
”Sverige är på plats för att bekämpa fattigdom, främja långsiktig utveckling och stödja det afghanska folket. De förluster som drabbat oss var inte förgäves. Bara genom att fullfölja vårt uppdrag i Afghanistan visar vi att våra uppoffringar inte varit förgäves. Sverige kommer att fortsätta att verka i Afghanistan.”
.
En helt förfalskad verklighetsbeskrivning. Men det är mot denna bakgrund som det nu basuneras ut att den svenska opinionen har svängt när det gäller kriget i Afghanistan. Efter dödskjutningarna av Andersson och Palmlöv. Över debatten i riksdagen var det sorgflor och i så gott som all media har vi i hemmafronten uppmanats att hedra minnet av de stupade genom att sluta upp ”bakom våra soldater”. Expressen och många andra tidningar vill att vi alla ska bära Kustjägarveteranernas eller Fredsbaskrarnas Det gula bandet”.
.
.
”Är du för eller emot Sveriges deltagande i FN:s militära insats i Afghanistan?”. Så enkelt ställdes frågan i den undersökning som TV:s Rapportstudio beställde av Synovate. Inte en enda stavelse om att det också är NATO:s krig. De flesta svenskar är spontant för FN eller åtminstone tanken med FN och förknippar organisationen med fred. Den starka verkställande militära kraften bakom kriget nämns inte. Att direkt efter förlusten av de bägge svenska officerarna, mitt under det blågula eller svenska sorgearbetet, ställa frågan på detta sätt, kan naturligtvis inte annat än ge ett utfall med en kraftig opinionsförskjutning. Vem vill svika? Vem vill överge kamrater fallna i strid? Framförallt när våra sinnen piskats blågula?
.
Men kriget i Afghanistan är inte vårt krig. Det är NATO:s krig, beskyddat av FN, som ytterst bara handlar om USA:s och en del västländers globala militära intressen samt jakt på kontrollen över råvaror som olja och naturgas i Central-Asien.
.
Vi vill gärna ha fler medaljer av ädel valör i Vancouver. Men inga fler från Afghanistan.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, OS-guld, Anja Persson, Charlotte Kalla, Marcus Hellner, Afghanistan, Försvarsmakten, NATO, ISAF
I pressen: SVD1,SVD2,AB1,AB2,AB3,SDS1,GP1,GP2,DN1,AB1,
Bloggare: RödaMalmö,Jinge,Svensson,EttHjärtaRött,RödaLund,Motvallsbloggen,
Hedra de döda soldaterna – ta hem trupperna
8 Feb 10
”Fanor i sorgflor”
.
När soldater dör i krig kan de hedras på många sätt. Fanor med sorgflor kan sänkas, flaggor halas och maktens män brukar säga att de tänker på de stupades familjer. Det talas stort och ömsint om att de krigare som dör offrat sig för nationen, för fosterlandet, för freden eller för kungen. Ibland för Gud. När nu svenskar dör i Afghanistan säger därför Carl Bildt självfallet att ”deras insatser får inte vara förgäves” och han säger då det som måste sägas av en utrikesminister. För det går att vinna val – också på krig och egna förluster. Bara man säger rätt saker. Vid rätt tillfälle.
.
Nu är de som stupat, Gunnar Andersson och Johan Palmlöv, två yrkesofficerare som medvetet valt den militära karriären som sina jobb. Det handlar inte om en tvångskommendering. Inte om två stackars meniga, värnpliktiga soldater som beordrats till krigstjänst av Gud och stat för att sedan flygas ut till ett halvkolonialt krig långt borta i Asien.
.
.
Den svenska flaggan – i sorgligt sällskap med stjärnbaneret – nu halad på halv stång
.
Men det hindrar inte att dödsskjutningarna är sorgliga. Som så många andra män som dragit ut i krig såg sig nog de bägge officerarna som kämpar för en god sak. ”Han ville utgöra en skillnad för civilbefolkningen”, säger exempelvis Palmlövs mamma om sin son. De bägge krigarna hade självfallet matats fulla med en världsbild och en syn på Afghanistan som gjorde att de såg sin tjänstgöring under NATO – kommando som en ”fredsmission”. Som en ”närvaro” i stället för ”krig”, som Aftonbladet så riktigt skriver.
.
Alla riksdagspartier – utom Vänsterpartiet – har i riksdagen röstat för fortsatt krig och ytterst är det även ”fredsivrare” som Mona Sahlin och Maria Wetterstrand som har politiskt ansvar för att de två svenskarna – och den afghanske tolken – dödats. De har i praktiken uppmanat Andersson och Palmlöv att åka till Afghanistan och att vara beredda att offra sina liv i denna ”fredsinsats.
.
.
Samtidigt med dödsskjutningen i norr har en militär storoffensiv
( inte närvaro ) inletts i den södra provinsen Helmand.
Tiotusentals civila flyr undan de amerikanska stridsvagnarna…
.
Lars Ohlys krumsprång i denna brännande fråga blir alltmer fantasifulla. Varför inte tala om att dina tilltänkta samarbetspartners är krigsivrare? Varför låta dem behålla sin anonymitet i frågan? Varför inte ärligt medge att (v) i höst kan tänka sig att sitta med i en regering och politiskt ta ansvar för ett krig vars syfte varken är att ”gräva brunnar” eller att ”befria kvinnor från burkor” utan handlar om USA:s ekonomiska och militära strategiska intressen i Central-Asien. I stället yrar Ohly i ett uttalande om att det är en ”dålig idé” att ha en ”militär närvaro” i landet. Han oroar sig också för att ”extremismen” växer sig starkare.
.
Varför lägga sig till med krigsivrarnas språkbruk? Om det nu är extremism som växer sig stark på civilbefolkningens bekostnad kanske det är en ”bra idé” att bekämpa denna. Eller att ha en ”närvaro”. Ohly pratar inte längre ens själv om krig. Det som förr var ”ett imperialistiskt krig” blir ”närvaro” och det som förr var ”nationellt motstånd” blir ”extremism”. Är det dessutom sant, som sägs, att det var en afghansk polis som på nära håll sköt ihjäl svenskarna och den lokala tolken. Då drar denna uppgift mer än löjets skimmer över Ohlys tidigare vädjanden om att Sverige ska utbilda poliser i stället för att öka sina militära ”närvaro”. Eller är det fortfarande en bra idé med mer afghanska ”poliser”?
.
Det enda sättet att hedra minnet av Gunnar Andersson och Johan Palmlöv är att omedelbart ta hem all svensk trupp. Då har de ändå inte dött förgäves.
.
Avslutar vanvördigt med en dikt av poeten Ruben Nilsson:
.

Här vilar jag, den okände soldaten,
inunder en triumfbåges vita marmorvalv.
Man hittade min kropp – nåja – åtminstone en halv,
och jag fick fin begravning utav staten.
Jag slets itu av tyskarnas granater.
Det var på sista tampen – sen blåstes »eld upphör»,
ty det ska vara tyst och lugnt när som en mänska dör
den regeln gäller även för soldater.
Jag plockades ihop utav kamrater
och lades i en kista, som var förfärligt fin.
Min vänstra arm har suttit på en jude från Berlin -
men sånt, det spelar inte nån teater.
Nu blir jag hyllad utav diplomater,
och en och annan furste han lägger ner en krans
och ber en bön för ruttet kött från landet »Ingenstans»
och pratar stort om mina hjältedater.
Här ligger jag, den sanne demokraten,
och skrattar ganska gott med min skalles döda flin.
Ett ben från Prag, en arm från Kiel och en ifrån Berlin,
det kallar dom Den okände soldaten.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Afghanistan, NATO.ISAF, döda svenskar, Kabul, Karzai, USA, Obama, Sven Tolgfors, Carl Bildt
I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,DN1,DN2,AB1,AB2,GP1,GP2,Politiken,AB3,SVD4,DN3,GP3,AB3,
Bloggare: Arbetarperspektiv,Jinge,Svensson,RödaMalmö,



























Senaste kommentarer