Den muslimska världen får ett slag i ansiktet av Barak Obama

I går vädjade Barack Obama om politiskt stöd och kampanjpengar från den judiska lobbyn i USA. Utan förbehåll gav han Israels folkrättsvidriga annektering av Jerusalem sitt fulla bifall: ”Jerusalem ska fortsätta att vara Israels huvudstad och den ska förbli odelad”, underströk han i uppenbar strid med den stora majoriteten av delegaterna i FN:s generalförsamling. Sveriges ambassad ligger exempelvis i Tel Aviv, fast kristdemokraterna gärna motionerar i riksdagen om en flytt.

Självklart fick Obama långa, entusiastiska och stående ovationer för sin markering, eftersom han talade som en av gästerna hos AIPAC, American Israel Public Affairs Committee, som den här veckan arrangerar politikens Oscarsgala i Washington. Denna, gigantiska lobbyorganisation tar då emot 7 000 gäster från den amerikanska politiska eliten. ”Alla är där och vill partaja, John McCain, Hillary Clinton och Barak Obama”, skriver Pepe Escobar i Asia Times. Vinnare i det amerikanska valet är redan Israel, menar han. Med på partyt är också de flesta av landets senatorer liksom halva kongressen. I vimlet syns Lynn Cheney, den mäktige vicepresidentens hustru, för det mesta inte långt från Condoleezza Rice, ofta flankerade av Israels korruptanklagade premiärminister Ehud Olmert…

Obama lovade också färska 30 miljarder US dollar till Israels ockupationspolitik, under de kommande tio åren, om han bara blir vald till landets nästa president. Den deal det är fråga om är uppenbar för alla: ”Ge mig kampanjpengar så ska ni få tillbaka miljarder av de amerikanska skattebetalarna”. Självklart ville inte Obama framstå som mer tveksam i sitt stöd åt Israel än McCain som i måndags fick upp stämningen på det osannolika partyt genom att i ett kort tal få med orden terror, terrorist och terrorism inte mindre än 15 gånger.

Efter Obama hyllade Hillary den israeliska politiken och slog fast att AIPAC är hennes familj och att hennes New York är Israels största valkrets. Om hon syftar på att New York har mer innevånare som uppfattar sig som judiska än Jerusalem eller om hon menar att det är så bokstavligen, var inte klart. Många judar har dubbelt medborgarskap och deltar aktivt i den israeliska inrikespolitiken.

I veckan som gick var det definitivt Israel som vann de amerikanska valen! AIPAC har fått ännu en framgång. Organisationen, som säger sig ha 150 heltidsanställda, 100 000 aktivister och en synlig budget på 60 miljoner amerikanska dollar om året, hette tidigare American Zionist Committee for Public Affairs och grundades 1953 och är bara en del av det lobbymaskineri, som med 5 miljoner judiska amerikaner, som bred bas, ser till att amerikanska politiker inte ens vågar säga ”bu åt en gås” när det gäller Israels politik.

I sin våldsamt omdiskuterade bok om denna ångvältslobby, ”The Israel Lobby and US Foreign Policy”, pekade författarna, två renommerade akademiker i den politiska mittfåran, Stephen Walt och John Mearsheimer, på absurda konsekvenser av den proisraeliska amerikanska utrikespolitiken:

· USA har redan vunnit sina viktigaste krig i Mellanöstern, mot arabisk sekulär nationalism och kommunism och behöver egentligen inte längre Israel lika mycket som förut.

· Israel är nu mycket mer kraftfullt än alla arabiska nationer tillsammans så att man kan ta hand om sig själv.

· Det ovillkorliga stödet åt Israel, oavsett dess skandalösa handlingar, skadar USA:s intressen och destabiliserar USA-vänliga regimer som Mubaraks Egypten eller kung Abdullahs Jordanien. Något som spelar salafiislamisterna i händerna.

· Att utkämpa Israels krig för dess räkning leder till en kollaps för USA:s makt i Mellersta Östern.

AIPAC:s jätteparty den här veckan bekräftar att Bush`s fullständiga uppslutning bakom Israel nu också blivit accepterad av alla viktiga delar av de bägge politiska borgerliga blocken i USA. För alla borgerliga vänsterliberaler eller för den delen också alla socialdemokrater som sett juveniliteten eller ungdomligheten hos Barak Obama eller för den delen hans hudfärg som någonting radikalt är naturligtvis hans principiella ställningstagande för Israels hegemoni över Jerusalem en kalldusch. Blir han president kommer de att doppas i ett ishav av besvikelse.

I sin senaste krönika har den skarpsynte journalisten Robert Fisk gjort ett bokslut över USA:s ( EU:s ) politik i Mellanöstern och ifrågasatt den myt som nu produceras om att Al Quaida skulle vara besegrat. Hans slutsatser tror jag kan delas av alla svenska socialister:

Är jag ensam om att uppfatta detta ( myten om Al Quaidas nederlag ) som infantilt, på gränsen till dårskap? Så länge som vi har 22 gånger fler ( militära ) styrkor från väst i den muslimska världen än vi hade under korstågen – och mina beräkningar är mycket korrekta – så kommer vi att vara i krig med muslimerna. Den helvetiska katastrofen i Mellanöstern har nu spritt sig till Afghanistan, Pakistan, Irak, Gaza, även till Libanon. Så säger man att vi är på väg att vinna?

….Al Quaida är ingen armé, det är ett sätt att tänka. Det föds ur smärta och fruktan och grymhet – vår grymhet och vårt förtryck – och så länge som vi fortsätter att dominera den muslimska världen med våra Apachehelikoptrar och våra stridsvagnar, med våra stridsjeepar och vårt artilleri, och våra bomber och våra ”vänligt sinnade” diktatorer – så länge kommer Al Quaida att leva kvar.

Intressant?
Bloggat: Jinge, Rawia Morra, Trotten, Svensson1, Svensson2,
Borgarmedia: SVD1, SVD2, SVD3, SVD4, SVD5, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, PDK1, PDK2, DB, SDS,
Andra bloggar om: Barack Obama, Demokraterna, Presidentval, Israel, Palestina, Mellanöstern, USA, Politik