Vad är nu detta för påhitt?

Nuder på ”blodspår”?

Vänta bara. Först ska jag berätta om vår frejdiga lilla labradortik Freja. Hon är en yster liten dam som snurrar runt bland mattor och höstlöv. Hon är svart som en blank kolbit och äter allt från nerfallna nypon till husses bästa skor. Labradoren är en ras som kom med européerna till nordöstra Kanada. En ras som med seklers urval och en trolig blandning med innuitiska spetsar, kom att bli både sjövan och en mästare bland spårhundar. Britterna tog senare tillbaka rasen till Europa och lät hundarna springa på sina hedar, där labradoren kom att utvecklas till att bli en av våra främsta fågelhundar. Med sitt oöverträffade luktsinne används hon också som ”narkotikahund” eller ”lavinhund”.

Bilden från ”Jakt o jägare”. Här har labradoren Lasse i en verklig jakt

spårat upp det fällda rådjuret.

”Sjövanan” från Newfoundland märker vi på turerna med ”Lilla svarta damen” ute i marken. Hon kastar sig i pölar, bäckar, åar och sjöar och jagar efter pinnar, blad och höstens sista förskrämda flygfän. Hon tror säkert att det hon biter tag i är lax eller sjöfågel från det iskalla Labradorhavet. Mellan tårna på hennes väldiga valplabbar finns det simhud. Hon har utterpäls och styr med svansen när hon simmar.

Under sensommaren och hösten har hon gått på valpkurs med Matte. Ett av inslagen är träning för att gå på ”blodspår” eller ”viltspår”. Man har då en rådjurs- eller älgklöv med en bit skank. Hackar med den lite i marken och drar sedan klöven i en repstump genom ris och skog. Samtidigt droppar man här och där lite utspätt viltblod ( fryst för känsliga läsare i våra städer ) i spåret och lämnar själva klöven i mål. När en stig sedan är lagd tränar man hunden att gå på blodspår.

Missade partiets ”catwalk”

Vi människor väcker och disciplinerar hundens naturliga instinkter. Trivs Freja med detta och klarar av att följa ett blodspår, kan hon användas i jakten till eftersök. Alltså att spåra upp ett fällt byte eller att hitta ett skadskjutet djur. Bra eftersökshundar används ofta vid många av alla våra tusentals viltolyckor där bilister kört på klövvilt, utan att de vet hur det har gått med djuren.

Det är så Per Nuder i veckan har gått på blodspår. Han fick inte vara med på partiets ”catwalk” när Göran Persson makades bort. Parkerades i stället på riksdagens gubbhylla av Sahlin. Men har nu fått upp ny vittring. Mona Sahlin blev skadskjuten när hon föste undan vänsterpartiet och reservationslöst kastade sig i armarna på det öppet borgerliga Miljöpartiet. Turerna de senaste två veckorna har försvagat henne enormt. Upproren i de egna leden var reflexer från det gamla socialdemokratiska arbetarpartiet. Som när en läkare knackar på patientens knä för att se om det finns kvar något liv i ben och fötter. Arbetarpartiet socialdemokraterna håller på att tyna bort. Men fortfarande finns det lite liv kvar. Några reflexer som sprätter till. Ideologiska minnen och de sociala banden med fackföreningsrörelsens hundratusentals medlemmar.

Mona kokar mos på moset

Mona är skadskjuten och Nuder tränar på att följa i hennes blodspår. Som Benny har visat i sin blogg i dag är hennes ideologi ett enda sammanbrott. När nyliberalismens idéer mosats av verkligheten försöker Mona koka mos på moset. Det smakar inget vidare. Nuder rör sig åt ett annat håll. Som Olle Svennings skriver i dagens Aftonbladet:

Nuder vill placera den socialdemokratiska utsiktspunken närmare förorten och Norrlands inland än Rosenbad. Med små markörer antyder han förståelse för sitt partis EU-skeptiker.

Men ännu är det inte allvar. Nuder, sin ålder till trots, är bara på valpkurs. Men han har uppenbart visat partiet vad han vill. Han har gått en runda med blodspår och visat vad han kan.

Nästa månad ska riksdagen rösta om ett nytt EU-fördrag, ”Lissabonfördraget”, där Mona Sahlin trots stora protester från eget partifolk, ofta med närhet till LO:s ståndpunkter, har drivit igenom ett socialdemokratiskt ja. Ett tiotal socialdemokratiska riksdagsmän tänker lägga ner sina röster. I ”Lissabonfördraget” finns inte det undantag för de nordiska kollektivavtalen som krävts. Det pratas om stora motdemonstrationer från LO-håll.

Det kan bli en jättelik politisk drevjakt. Där det inte bara är journalister  som fungerar som drevkarlar utan också delar av fackföreningsrörelsen.  Det drevet betyder att Sahlin riskerar att bli upphunnen och på nytt bli skadskjuten.

Den ”Politiska industrin” i Sverige tar för givet att det är Mona Sahlin som blir Reinfeldts utmanare om två år. Det kanske är ett djärvt påstående. Men jag är tveksam. Mycket tveksam.

Att äta upp en rulle Toblerone utan att betala är en sak. Att i en djup ekonomisk nergång helt strunta i alla gamla retoriska klassreflexer en annan…

I pressen: AB1,DN1,SVD1,SDS,AB2,

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, ekonomi, Mona Sahlin, regeringen, socialdemokraterna, moderaterna, LO, jakt, labrador, Per Nuder

Dela