Obama sätter nu in 16 M1Abrams i provinsen Helmand.

”Här ska skjutas skiten ur pashtuner som aldrig förr…”

.

Erik Axel Karlfeldt diktade på sin tid om att ”i Lissabon där dansa de”.

Men nu ska där inte dansas utan pratas krig. Det krig där redan så många afghaner och en del ockupationssoldater dödats. Den svensk och de två finska soldater som nu skadats svårt är vare sig de första eller de sista som drabbats…

.

.

NATO:s verklige klanledare, Barak Obama, samlar sina krigsherrar för att slå fast att det i Afghanistan/Pakistan handlar om ett mer eller mindre ständigt krig. Kontrollen av strategiska råvaror och inringningen av Kina är egentligen det som är på dagordningen. Trots att det mest kommer att pratas lösliga datum och hållpunkter om att den korrupte Karzai ska få hela eller en stor del av säkerhetsansvaret 2014. Rysslands president Dmitry Medvedev är på plats och öppnar för ryskt logistiskt stöd och de i Hindukush så fruktade ryska jakthelikoptrarna.

.

.

Barak Obama fick det fredspris, som enligt Alfred Nobel ska ges “åt den som har verkat mest eller bäst för folkets förbrödrande och avskaffande eller minskning av stående arméer”, och sätter nu färg på tillställningen i Lissabon genom att i dag låta läcka ut att USA i provinsen Helmand  sätter in 16 stridsvagnar, eller en kontingent med M1 Abrams. Sexton stridsvagnar, vardera med sextioåtta ton stål drivna av en jetmotor och med en eldkraft som kan demolera ett hus på två kilometers håll. Här ska skjutas skiten ur pashtuner som aldrig förr.

På bilderna här talar ”fredsfursten” till nyutexaminerade kadetter på väg till fronten.

.

.

När det talas om fred är det alltid bäst att se vad som ”händer på marken”. Då vet vi redan att USA för enorma pengar  är i färd med att rusta upp sina (och Sveriges) militärbaser och flygfält i bland annat Kandahar och Mazar al Sharif. Utbyggnader som inte kommer att vara klara förrän trupperna enligt tidplanerna egentligen ska vara borta. Nu skjuter USA till nya nästan ofattbara pengar för långsiktiga investeringar i sin Kabul-ambassad. Liksom för konsulaten i Herat, Kandahar och Mazar al Sharif.

2007 skrev jag om det ofattbara bygget av en ny amerikansk ambassad i Bagdad. I verkligheten är det en ”korsfararborg” som nu tornar upp sig på den 420 000 kvadratmeter stora ”tomt” som gått åt. Prislappen blir 8 miljarder och den årliga driftkostnaden mer än en miljard. Men då håller sig den mer än 1 000 personer starka ”ambassadpersonalen” också med eget missilförsvar, restauranger, kyrkor, sjukhus, fritidsanläggningar mm. USA är i Irak för att stanna. Om än i bakgrunden.

.

Från Washington Post

.

I dag handlar de feta byggkontrakten (amerikanska Caddel Construction fick det guldkantade kontraktet) om Afghanistan. Det ska först och främst ske en massiv utbyggnad av ambassaden i Kabul. Redan i dag är den enligt USA:s ambassadör ”den största i världen med sina 1 100 modiga och hängivna anställda, rekryterade från 16 olika agenturer som jobbar nära sina militära (i praktiken NATO/ISAF) repliker i 30 provinser”. Men nu ska den bli större. Mycket större. Liksom beskickningarna ute I provinserna. Utbyggnaden kommer att kosta de amerikanska skattebetalarna 5.6 miljarder kronor och motiveras med de långsiktiga åtagandena i landet. Långt efter 2014. Delar av denna politiskt/militära hydra kommer heller inte att hinna färdigställas förrän långt efter detta magiska datum…

Hade i stället dessa stora pengar använts i soppkökens USA kunde de ha gått till att anställa 22 000 lärare, 15 000 inom sjukvården och 13 000 inom den fattiga sektor som försöker minska industrins mijlöförstörelse. Den svindlande summan är tio gånger större än det som anslagits till det statliga energiprogrammet FY2011…

I Lissabon där pratar de som förstör vår värld om att fortsätta med ett krig utan horisont.

På stadens gator är det inte heller många som dansar. Nyfattigdomen breder ut sig. Ironiskt nog till följd av det som kommit att kallas Lissabon-fördraget. Portugals arbetande människor gastkramas av EU-diktaten.

I Afghanistan dödas oskyldiga människor. I USA ringlar köerna till soppköken.

Till  Greklands gränser  och Europa strömmar tiotusentals flyktingar från ”vårt krig” därborta. Den ende som skrattar gott är nog Carl Bildt. Han hade säkert inte väntat sig att kunna få med sig både socialdemokratin och Miljöpartiet bakom NATO:s upptrappning av kriget. Inte ens socialdemokratins vänster piper om uppgörelsen…

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Lissabon, NATO:s toppmöte i Lissabon, Afghanistan, ISAF, Lissabonfördraget

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,SVD5,DN1,DN2,DN3,DN4,GP1,GP2,SVD6,SVD7,SVD8,

Bloggare: RödaMalmö,Jinge,UppkäftigaUppsala,

Dela

Vagnchefen Kenneth Wallins dröm om att bli yrkesmilitär gick bokstavligen upp i rök. Den försvann i dammet och splittret i byn Alizay bortom det bergiga Hindukush  när hans pansarvagn exploderade.

.

.

Minnesstenar för stupade svensk-finska soldater vid basen”Norrskenet”

.

Med den drömmen försvann uppenbart också oskulden hos många politiker. Eller snarare, det blev svårare att låtsas att vara oskuld. Att låtsas att Sverige inte är i krig. Att två svenskar fick sina underkroppar sönderskjutna, bara några dagar senare, gjorde det än mer omöjligt. Under valrörelsen var kriget i Afghanistan en styvmoderlig fråga. En undansopad dammråtta både i riksdagens plenisal och i alla valrörelsens debatter och utfrågningar.

.

.

”Krigsman erinran” 1947.

Fotot från Bohusläns museum av Arne Andersson.

.

När Wallins döda kropp, eller stoft som man mer sorgesamt säger under minnesstunderna, i dag flygs hem till Sverige har Överbefälhavaren Sverker Göranson kallats in till riksdagen för att berätta om hur det är att döda och dödas. Riksdagen ska informeras om vad som händer när man har fattat de beslut man har fattat. Svenska Dagbladets Martin Holmström har också försynt påpekat att:

”Under de närmast krigsliknande förhållanden som råder i Afghanistan går det inte att undvika risker, och dessa har hela tiden ökat. Och strider får dessvärre ofta en dödlig utgång för den ena eller bägge av parterna.”

”Det var det jävligaste. Det hade jag ingen a-a-ning om”, utropade Hasse Alfredsson för fyrtio år sedan när han i sin och Tage Danielssons  bästa revy, ”Dubbelgöken”, drev med den tidens politiker. Då handlade det om mjölkpriser och om att kärnkraft dödar.

Nu handlar det om krig. Detta trots att Carl Gustaf Hubertus XVI, Hertig av Jämtland och Konung av Sverige, i somras höll tal om att familjen Bernadotte alltid, under tvåhundra år, skyddat landet från krigets fasor.

Kanske var det enklare förr. Då fick vi reda på att det här med soldatliv innebar att vi också kunde dö. Jag tillhörde den sista årgången, 1966, som skulle räta på ryggen och delta i riten ”Krigsmans erinran”:

”Krigsman skall frukta Gud och vara Konungen huld och trogen. Han skall med nit och trohet uppfylla alla de plikter, honom i tjänsten åläggas /…/  Hans oavlåtliga strävan skall vara att väl bereda sig för krigets värv. Vid ofred skall han mot rikets fiender sig städse manligen och väl förhålla samt med liv och blod Konung och Fädernesland försvara.”

.

.

Sista Soldaterinran vid marinbasen i Karlskrona i somras.

Den försvinner. I stället har vi legosoldater väster om Himalaya.

.

I dag är det mer ”modernt” och riten kallas för ”Soldaterinran” och i den nya texten finns inte ett ord om att man ska vara beredd att offra sitt liv och blod. Inte ens för den nya ätten Westling. Dessutom är denna nya rit redan gammal, definitivt ”Ur tiden”:

”Det svenska försvaret skall verka för att vår fred och vårt oberoende bevaras. Det skall värna vår frihet att själva forma vår rättsordning och vår kultur. Om Sverige blir angripet, skall vi med vapenmakt hindra att landet faller i angriparens hand.”

Ceremonin säger ingenting om att våra krigsmän, i sold hos NATO och med USA:s Barak Obama som sin i praktiken högste befälhavare, själva ska delta i ett angrepp på de människor i Central-Asien som försvarar sin ”rättsordning och kultur”. Även om denna ser ut som på den tiden när en svensk kung eller en hertig deltog i fält och ledde sina krigsmän.

Riksdagens politiker offrade dessutom Kennet Wallins liv utan att veta vem som var hans fiender. Försvarsmakten konstaterar bara att ”vi vet inte vilka som dödade honom. Motståndsmän, kriminella gäng eller talibaner som ni journalister säger”. De två soldater som sköts ihjäl i februari dödades endera av en egen polis, eller av ”friendly fire” från de egna kamraterna…

Dessutom låtsas riksdagen att den inte vet någonting om att deras ledare där borta i Asien, den korrupte presidenten Hamid Karzai, med stöd av NATO, förhandlar om en uppgörelse med de människor som våra krigsmän strider med…

Men, Kenneth Wallin som inte längre spelar med i sitt hockeylag, Trångsunds IF, där han som back har motat sin sista puck. Hans yttersta uppoffring kanske ändå kan få opinionen att vända och inse att vårt bästa försvar är att omedelbart kalla hem alla soldater från det som världen i övrigt kallar Af/Pak-kriget.

De behövs här hemma för att stoppa skogsbränder och köra bandvagn i snöstormarna.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Afghanistan, ISAF, NATO, Krigsmans erinran, Kenneth Wallin, Sven Tolgfors, ÖB

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,DN1,DN2,DN3,AB1,AB2,GP1,GP2,GP3,EXpr1,EXpr2,SVD4,DN4,AB3,GP4,SVD5,DN5,

DN6,AB4,EXpr3,SVD6,DN7,GP5,GP6,SVD7,DN8,GP7,SVD8,Expr4,

Bloggare: Jinge,JonasSjöstedt,

Dela

I går gjorde Vänsterpartiets utrikespolitiske talesman, Hans Linde, ett uttalande där han slog fast att vi alla – än en gång – blivit påminda om hur säkerhetsläget i krigets Afghanistan har försämrats:

”Den dödliga attacken utanför Mazar-i-Sharif påminner oss än en gång om att säkerhetsläget i Afghanistan, även i de fyra provinser där de svenska soldaterna finns, har försämrats. Allt större delar av Afghanistan plågas av våld och attacker. De som drabbas allra värst är de civila afghanerna.”

.

.

Nu stämmer detta inte med den bild som de rödgröna gav i valrörelsen för bara drygt en månad sedan.  Då var det inte många påminnelser om att det hela höll på att gå åt helsike. I Vänsterpartiets uppgörelse med socialdemokraterna och Miljöpartiet målade man upp ett helt annat framtidsscenario:

”I inledningen av nästa år påbörjas en process där ISAF successivt, i provins efter provins, ska lämna över säkerhetsansvaret till de afghanska myndigheterna. Vi rödgröna gör idag bedömningen att någon eller några av de provinser som Sverige idag ansvarar för kan överlämnas redan tidigt under nästa mandatperiod /…./ En rödgrön regering  kommer att ha avslutat trupptillbakadragandet senast under det första halvåret 2013. Givet det vi vet idag om situationen i de provinser där Sverige finns representerat kommer denna strategi att fullföljas i sin helhet.”

Vid otaliga valmöten, intervjuer och kontakter med media betonades att ”läget på marken” var avgörande för hur det framöver skulle gå med Kabulkonferensens mål om att lämna över säkerhetsansvaret till Karzai-regimen. Nu,  i år 4:e november, skulle man gemensamt stå bakom en fortsatt truppnärvaro för att sedan stämma av läget under 2011. En gemensam grundton från de rödgröna var också att säkerhetsläget såg bra ut i de ”svensk/finska” provinserna.

Här måste jag vika in att denna Kabulkonferens inte sa ett ord om att de utländska trupperna skulle dras tillbaka. FN/NATO:s mönstring, där  näbbtippen Bildt och FN-chefen Ban Ki-Moon tvingades landa på en amerikansk flygbas på grund  av vild raketbeskjutning  mot den säkra huvudstaden, höll bara med Karzai om hans,  som alltid,  svepande förhoppningar om att på egen hand kunna ta över själva ansvaret – efter 2014.  För två månader sedan skulle denne korrupte valfuskare  exempelvis göra sig av med alla utländska säkerhetsfirmor som tjänar manna i Afghanistan. Något han tog tillbaka redan  i går. Många från Linde till drösvis med svenska journalister kan inte läsa skriven text utan upprepar bara vad de tror är sant. Senast i går kväll satt TV 4:s utrikeskommentator Rolf Porseryd och berättade,  förmodligen helt godtrogen,  att i och med ”Kabul” ska de utländska trupperna vara borta 2014. Han kunde lyssnat till Obama,Clinton,Gates eller Petreaus. De har i stället om och om igen försäkrat att det inte finns något slutdatum för ockupationen. Även om de väljer att säga ”närvaro”.

Ifrågasättandet av Kabulkonferensen är Bullshit, sa Bill. Just det, sa Bull.

.

.

Jag vet inte om Linde tror att vi som röstat på Vänsterpartiet är idioter. Men det man sa i september till det svenska folket var knappast att läget förvärrats. Eller att allt större delar av Afghanistan plågades av våld och attacker. Alltså att läget ser för jävligt ut.

Det är möjligt att Linde höll inne med sina och partiets verkliga åsikter. Ja, det är till och med troligt. Suget efter ministerposter kanske var så stort att de var beredda: Inte bara att acceptera EU utan att också ta ansvar för att strida under NATO:s fanor.

C H Hermansson, den gamle vänsterledaren, som hyllades stort vid partiets gravöl under årets valvaka, hans gamla visdomsord om att ”Sverige är en liten men hungrig imperialistisk stat”, har nog tappats bort av dagens partiledning?

Lindes uttalande ska också, enligt Dagens Nyheter, ha orsakat viss rabalder hos de rödgröna. Uppenbart skärrad för att riva mer i de sår i alliansen som Miljöpartiet redan fläkt upp säger då (v):s utrikespolitiske talesman till tidningen att:

”Jag vill verkligen slå fast att den rödgröna uppgörelsen håller. Men det är också vår linje i pressmeddelandet. De militära styrkorna ska ju avvecklas fram till våren 2013 enligt det rödgröna förslaget. Och det är vi med på, framhåller Hans Linde. ”

Men varför civila afghaner och svenska soldater ska dö i onödan i ännu tre år. Ja, kanske i ännu ett decennium. Den frågan återstår då att besvara. Om nu ”läget på marken” bara blir värre och värre.

.

Hans Linde slår knut på sig själv…

.

Uppenbart har här Hans Linde slagit knut på sig själv. Likt en metmask på den krok som hugger tag i människor med goda avsikter,  för att fiska in dem till ett regeringsansvar för svensk kapitalism och till ett försvar för den lilla men fortfarande hungriga svenska, imperialistiska statsbildningen. Är man edsvuren med sina politiska partners om att ”Kejsaren är fullt påklädd”. Fast han är spritt språngande naken. Då duger det inte med att försöka vinna billig politisk godis genom att plötsligt peka finger och säga att Majestätet inte har en tråd på kroppen.

Då blir det i stället Carl Bildt som blir bjuden på konfekt.

Hur var det då med min röst på Vänsterpartiet? Ja, tack och lov fick partiet mina valsedlar ens utan ett enda decimalkomma av illusioner om dess ledning eller dess program. Vi röstade mot alliansregeringen. En ståndpunkt jag och Benny i samsyn klargjorde flera gånger här på bloggen. Vi ville först och främst inte ses som ett hinder på vägen för alla gamla arbetskamrater och vänner som hade visst hopp om en förändring. Dessutom ville vi inte ge sverigedemokraterna större utrymme än nödvändigt.

Märkvärdigare än så var det inte att slicka igen valkuverten.

Men trots eller tack vare att vi är otrogna väljare kräver vi åtminstone en viss politisk hederlighet.

.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Afghanistan, de rödgröna, Kenneth Wallin, Hans Linde, ISAF, NATO

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,DN1,DN2,DN3,DN4,AB1,GP1,GP2,SVD5,GP3,DN5,SVD6,SVD7,

Bloggare: JonasSjöstedt,Jinge.Schlaug,Motbilder,RödaLidköping,

Dela

.

Kenneth Wallin

.

Kenneth Wallin drömde om att bli militär. Som sitt yrke i resten av livet.

Men nu har drömmen exploderat. Livet är borta.  Med en hemmagjord vägbomb.

Staffan Kihlström i Dagens Nyheter skriver att han dödats av ”upprorsmakare fientliga till de utländska militära styrkorna”.

Svenska Dagbladets Mikael Holmström har en bredare pensel:

”Området där lördagens strider och attentat inträffade har fickor med pashtunsk befolkning, den folkgrupp där talibanerna har störst stöd. Det har i flera är varit ett problemområde för den svenska truppen och de afghanska säkerhetsmyndigheterna.”

Försvarsministern Sten Tolgfors är mer prosaisk och väljer att kalla det hela för en ”IED-attack” (vägbomb).

Försvarsministern berättar dessutom klädsamt nog att han har sorg. Även kungen berättar att han sörjer…

Ett annat namn i SVD, Martin Holmström,  vet varför Kenneth har dött. Sverige tycks vara i krig:

”Men under de närmast krigsliknande förhållanden som råder i Afghanistan går det inte att undvika risker, och dess har hela tiden ökat. Och strider får dessvärre ofta en dödlig utgång för den ena eller bägge av parterna.”

.

.

Två av ”motpartens” döda barn

.

Aftonbladets Wolfgang Hansson är mer precis:

”Den där svenska neutraliteten är ett minne blott. Detta utsätter soldaterna för större fara. Talibanerna sätter fullt förståligt likhetstecken mellan Nato och USA. Allt som är Nato är lika med fienden.

Svenska soldater slåss dessutom alltmer ihop med den afghanska armén som ett sätt att utbilda landets styrkor och i ett fåfängt hopp om att de snart ska kunna ta över ansvaret för sin egen säkerhet. Detta ökar också risken för svenska förluster.

Uppdraget i Afghanistan är numera så långt bort man kan komma från ett traditionellt fredsuppdrag. FN:s roll är underordnad. Det finns inga klara frontlinjer. Fienden kan dyka upp var som helst, när som helst. Som i början av året då två svenskar sköts ihjäl när en person i afghansk arméuniform överraskande öppnade eld mot dem.

Generellt är säkerhetssituationen i Afghanistan på väg att gå från dålig till usel. Trots nio år av krig och ständigt fler Nato-trupper blir det bara sämre. Landets två senaste så kallade demokratiska val har varit ett skämt med valfusk så omfattande att det är omöjligt att bedöma om resultaten speglar folkviljan eller inte. Afghanistan börjar alltmer bli en karbonkopia av Irak när det var som värst. Där kaos är det dominerande intrycket.”

Varför Kenneth och hans kamrater ska dö i onödan. Liksom de afghaner som de själva dödar. Det återstår för riksdagen att förklara när de ska rösta om vår truppnärvaro den 4:e november.

Varför ska vi hjälpa USA/NATO och de uzbekiska och tadzjiska lokala krigsherrarna att döda pashtuner som följer FN:s deklaration om att det är rätt att göra motstånd mot en utländsk ockupation?

Varför var det fel att stödja sovjetiska trupper när de skulle ”befria” afghanska kvinnor?

Men rätt att ta del i ett regionalt krig som ytterst bara handlar om USA:s kontroll över områdets råvaror och transportleder?

För övrigt var det nog tur för Lars Ohly att de rödgröna inte vann valet. Eftersom denna moderna ”folkfront” under alla förhållanden var beredd att ha kvar svensk trupp under hela 2010 för att sedan kanske påbörja en hemtagning under 2011. I regeringsställning hade han då kort och gott varit ansvarig för det som skett…

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, poliyik, Afghanistan, NATO, ISAF, Kenneth Wallin

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,DN1,DN2,DN3,Expr1,GP1,GP2,GP3,SDS1,Expr2,GP4,GP5,SVD5,DN4,SVD6,DN5,AB1,

Bloggare: Jinge,Svensson,RödaMalmö,StefanLindgren,JonasSjöstedt,Arbetarperspektiv,

Dela

Årets fredspris till Liu Xiaobo har delas ut i skuggan av den våldsamma upptrappningen av ISAF/NATOS:s krig i Afghanistan. Fjolårets fredpristagare Barak Obama är nu regionens mest fruktade krigsherre.

.

.

Från den norska tidningen Verdens Gang

.

När det nya fredspriset nu har delats ut förmörkas festen kring ett bra val av att norska ÖB, Harald Sunde, samtidigt tvingats till att beordra en utredning om krigsbrott i de egna leden. En truppchef i Telemarksbataljonen berättade under en föreläsning vid den norska Krigshögskolan att norska soldater ska ha dödat en sårad motståndsman i Ghormac-regionen. Truppchefen sa också att soldaterna hade använt en afghan som mänsklig sköld i Maimana.

Samtidigt stormar det kring den bataljon som pekas ut. När en officer säger till sina soldater att skälet till att vara i Afghanistan är att döda. Då tolkar fotfolket detta som att vara i strid ”er bedre enn å knulle”…

Begravningen av en soldat som dog när en vägmina utlöstes har också lett till våldsamma diskussioner. Hans kamrater i bataljonen reste gemensamt till graven i Fredrikstad, ställde sig i ring runt graven, skålade och höjde rösterna i sitt stridsrop ”Till Valhall!”.  Under ceremonin var de iförda sina fältuniformer, märkta med bataljonens dödskallemärke och texten ”Jokke – We will never forget”. Märket kallas för ”Punisher”, Bestraffaren, och har sprayats på civila afghanska hus som en hälsning till ”talibanerna”.

Hyllningen till den döde kamraten, Claes Joakim ”Jokke” Olsson, avslutades med att tomhylsor ströddes över graven. Dödskallemärket sattes fast under gravstenens vita kors och man tände en ring av stearinljus.

Armén talesman, överstelöjtnant Terje Hanssen, har kommenterat det hela som ”ett uttryck för omsorg och empati”. ”Det är viktigt att man bearbetar sin sorg och hedrar en död kamrat”. Efter den häftiga debatt som varit försöker man däremot att få soldaterna att ta bort att dödskallemärken.

.

En stridsberedd norsk major…

.

Själv tror jag att han har rätt. Krig handlar om att döda. All ångest och andrealin måste ta vägen någonstans. En gång i tiden fick jag som värnpliktig kustjägare/röjdykare en liten inblick i även fredliga urladdningar. Vid landstigningsövningar med 200-båtar där soldaterna stormar in på land med granatkastare och automatkarbiner pumpade man upp sig genom att vråla ut svordomar och könsord. Vid ”Regementets dag” när man demonstrerade sina färdigheter inför familjer och vänner var befälets order obönhörlig: ”Inga jävla svordomar eller fittor” i dag. Jag har också sett en video där en amerikansk pilot på ett attackflygplan i Irak, ackompanjerad av dunkande Metallic, vrålar ut förnedrande könsord samtidigt som han skickar ut sina dödande projektiler mot människorna marken. Att de norska soldaterna ropar ”Till Valhall” i stället för ”I Jesu namn till himmelriket” är väl samtidigt bara en smaksak. Döden kräver ofta någon form av religion som tröst…

Den ”norska” debatten kan säkert bli ”svensk” den dag någon av våra soldater stupar.

Kan det finnas något bättre skäl för ett omedelbart beslut om att ta hem alla soldater nu!

Låt oss hedra Alfred Nobel, dynamitens fader, med att bara använda dynamiten till fredliga ändamål.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Afghanistan, Telemarksbataljonen, fredpriset, Nobels fredpris, ISAF, NATO

I pressen: VG1,SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,DN1,DN2,DN3,DN4,AB1,Expr1,GP1,SVD5,DN5,AB1,Expr2,GP2,VG2,SDS1,DN6,Expr3,

VG3,AB2,SVD6,SVD7,DN6,VG4,VG5,SVD8,SVD8,DN7,AB3,VG6,SVD9,SVD10,DN8,GP3,GP4,SVD11,SVD12,GP5,

Bloggare: Jinge,Svensson,RödaMalmö,

Dela

Det viktigaste skälet till att överste Gustav Fahl, chef för den nuvarande svenska styrkan i Afghanistan, väljer att nu berätta för Svenska Dagbladet om ”ett trettiotal eldstrider” är givetvis att vår krigsinsats ska diskuteras och prövas i riksdagen den 4:e november. Försvarsmakten och Tolgfors/Bildt tycker att det behövs lite ”skarp ammunition” i debatten.

.

En av våra apachehelikoptrar

.

Fahl berättar också öppenhjärtligt om att det blir allt vanligare med flygunderstöd:

”Minst tio gånger har den svensk-finska truppen varit så utsatt att den begärt in flygunderstöd från den Nato-ledda Isaf-styrkan. USA har ständigt attackplan i luften över Afghanistan som Isaf kallar in. Genom president Barack Obamas utökning av insatsen kan Sverige även få understöd av attackhelikoptrar som finns i närheten på flygbasen Marmal utanför Mazar-e-Sharif.”

Fahl far säkert inte med osanning. Men språkbruket i artikeln är förljuget eller åtminstone lika beslöjat som en afghansk kvinna. Den svensk-finska truppen har inte alls ”begärt in flygunderstöd från den NATO-ledda Isaf-styrkan”. Påståendet att ”USA har ständigt attackplan i luften över Afghanistan som Isaf-styrkan kallar in” är inte heller sant.

Den saga som svenska folket ska tro på är att vi svenskar, med ”vår fredsinsats”, påtar i en egen liten täppa däruppe i norra Afghanistan. En skyddad idyll. Vi gör det mesta för hand eller med enkla trädgårdsredskap. Längre söderut, på de vida fälten, där dundrar de stora slåttermaskinerna däremot fram i ett intensivt industrijordbruk…

Sanningen är den att den svensk-finska truppen är en del av NATO/Isaf. De amerikanska attackplan som ständigt är i luften är också en del av NATO/Isaf.

Överste Fahl behöver alltså inte begära flygunderstöd från NATO/Isaf. Han begär bara flygunderstöd från sitt högre befäl.

NATO/Isaf har gjort en rationell uppdelning av hur de egna stridsinsatserna ska fördelas. Soldaterna från Sverige, Finland, Norge och Tyskland fick hand om de regioner i norr där USA gjort upp med de lokala krigsherrarna (kanske de mest brutala i hela Afghanistan) och på så sätt skapat en för tillfället fredlig zon. Skälet var att våra soldater inte var vana vid strid och att hemmafronterna i våra länder inte var förberedda på våldsamma krigsinsatser. Våra politiker kunde lättare ”sälja” sitt stöd för ockupationen av Afghanistan genom att prata om skolor för flickor, brunnsgrävning och vägbyggen.

.

En av våra tyska vapenbröder på vakt

.

Men i sak deltar vi alla i samma krig. Med samma befäl. Vare sig det är vi ”fredliga” svenskar och tyskar i norr eller amerikaner och danskar i syd (danska soldater har fått offra sina liv för att Fog Rasmussen skulle få posten som NATO:s generalsekreterare ).

Sverige är därmed i krig också i Pakistan. USA:s militära räder in i pakistanska Waziristan sker i ISAF:s namn. Alltså inom ramen för den gemensamma krigsinsatsen.

En helt annan sak är att vare sig Fahl, Tolgfors eller Bildt någonsin rådfrågas om uppdragen för vare sig drönare eller dödspatruller.

Varför skulle president Obama bry sig om en fredlig flank i norr?

.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Afghanistan, NATO, Isaf, Mazar al Sharif, islam, terrorism

I pressen: SVD1,DN1,DN2,DN3,DN4,SDS1,SVD2,SVD3,Expr1,AB1,SVD4,SVD5,SVD6,VG1,

Bloggare: Jinge,,RödaMalmö,JonasSjöstedt,Schlaug.

Dela

Hjulet snurrar när det rör sig…

.

Redan när de är två till tre år brukar barn roat upptäcka att hjul snurrar när de rör sig.

I går upptäckte SVT Rapport samma sak. ”En av USA:s främsta experter på al-Quaida” avslöjade att ”det förhöjda terrorhotet i Europa beror på det europeiska stödet för USA”.

.

Michael Scheuer under en föreläsning

.

Så sant som det är sagt. Svårare än så är det inte att förklara även stora världshändelser.

Det var detta självklara sammanhang som gömdes undan i Regeringsdeklarationens minst sagt diplomatiska skrivning om att Sverige är i krig:

”Vi fullföljer Sveriges tradition av stöd till och medverkan i internationella fredsbevarande operationer.  Vi kommer också fortsatt att söka bred parlamentarisk förankring för dessa. Vårt engagemang i Afghanistan och Kosovo är brett och långsiktigt.”

I sitt tal till den nyvalda riksdagen valde kungen att mer eller mindre kopiera det falska fikonspråket:

”Av tradition och övertygelse har Sverige också aktivt främjat fredsarbetet genom förebyggande insatser och genom att bidra till konfliktlösningar.”

Michael Scheuer arbetade under tjugotvå år inom USA:s säkerhetstjänst CIA. 1996-1999 var han chef för den enhet som jagade Bin Laden. Numer är han forskare i säkerhetsfrågor, bloggare, professor och uppmärksammad för boken ”Imperiets Hybris”. Hans viktigaste poäng är att hoten från det ”islamistiska upproret” orsakas av USA:s krig i Irak och Afghanistan. Den radikala islamismen är ett svar på angreppskrig. Inte tvärtom. Scheuer hävdar dessutom att USA:s relation till Israel underminerar det egna landets säkerhet. En synpunkt som borde vara trivial. Men den gjorde att han fick lämna en tjänst vid tankesmedjan Jamestown foundation…

.

.

”Det islamistiska upproret” är ett svar på USA:s och ISAF:s

offensiv i Afghanistan och Pakistan.

Kort och gott. I den mån terrorhoten har någon substans och inte bara är ingredienser till för de amerikanska kongressvalen härstammar dessa från USA:s  (ISAF:S) våldsamma militära offensiv (surge) i Afghanistan – och Pakistan.

Det bästa sättet att skydda sig från dessa hot blir då att avsluta dessa krig.

Det är därför Sverige omgående ska ta hem sina soldater från Afghanistan.

Det även små barn kan förstå borde vara begripligt också för oss vuxna!

.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Afghanistan, terrorism, al-Quaida, Pakistan, ISAF, NATO, USA,

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,SVD5,DN1,DN2,DN3,GP1,GP2,GP3,SVD6,DN4,

Dela

Eftersom USA mer eller mindre ständigt är i krig. Ockuperar andra länder eller byter ut deras regeringar efter behag finns det i det egna hemlandet, något för svenska ögon och öron, så märkligt som en stor och mäktig organisation för ”Veteraner från krigen utomlands”.

Den vårdar alla sina invalider, flaggan och de patriotiska dagarna.

.

.

I måndags höll vicepresident Joseph Biden ett tal i Indianapolis för tusentals gamla soldater som samlats till organisationens årliga konvent. Hans budskap var glasklart. Först nu ”har general Petreus fått de resurser han behöver” (stora truppförstärkningar), underströk vicepresidenten. Sedan kom hans oneliner eller rubriksättning till media:

“Vi lämnar inte Afghanistan 2011. Vi inleder en övergång.”

I världen – och i Sverige – odlas det många myter om USA:s krig runt om vår planet. Den senaste är att ockupationen av Irak är över. Sanningen är att kvar på plats stannar 50 000 soldater (!) och tusentals kontrakterade ”civila specialister”. Ingjutna av betong i flera stora militära baser och en gigantisk militariserad ambassad. USA kommer att behärska Iraks luftrum och bestämmer oljekontrakten.

En annan myt är att man ska börja lämna Afghanistan om ett år. För att 2014 vara borta för gott. Inte minst de rödgrönas socialdemokrater och miljöpartister älskar att odla denna myt. De har också tvålat in sin väldoftande retorik om varför de i riksdagen röstat för den svenska krigsinsatsen med att prata om att vi strider under FN:s ljusblå fredsflagg. Ett lödder av osanningar som för övrigt Pierre Schori tvättat bort i en artikel för DN.

.

.

Samtidigt med Bidens dementi av allt sånt rödgrönt önsketänkande kompletterade  Washington Post hans politiska budskap med den ekonomiska ”hårdvaluta” som gäller. Den amerikanska kongressen är i färd med att anslå medel för budgetåret 2011 och det  blir en rekordnotering när det gäller att förstärka  och bygga ut redan befintliga militära baser i Afghanistan på 1.3 miljarder dollar eller runt 10 miljarder kronor. Den väldiga utbyggnaden av baserna och därmed de tänkta militära stridsinsatserna kommer inte att vara klara förrän mot slutet av 2012.

För att nu i en mening prata riksdagsspråk:  Menar Mona Sahlin och Maria Wetterstrand att detta vittnar om att de ”miltära insatserna ska trappas ner”?

.

.

För Sveriges vidkommande och vår stridsinsats är det sensationella i nyheten från Washington Post att man satsar stort i vårt militära närområde:

Mazar al Sharif, där svenska soldater strider, får väldiga resurser. Hundra miljoner dollar satsas på den befintliga anläggningen. Bakgrunden är allt fler stridigheter i regionen samt risken för kollaps eller kraftig försvagning för den pakistanska staten. De strategiska materiella transporterna genom Peshawar och landets nordvästra pashtunområden, det historiska Khyberpasset, hotas. En logistisk kroppspulsåder kan komma att skäras av. Därför måste en ny transplanteras in i norr (ryssen småler) .

I norr där svensklägret finns. Från Uzbekistan och Tadzhkistan in till Mazar al Sharif ska den nya logistiska ådern pulsera.

Uppenbart tror inte heller Pentagon att de svenska, norska, finska och tyska, mer stridsovana soldater. som här samarbetar med den Norra alliansens krigsherrar, kommer att klara av närstrider och egna förluster. De är helt enkelt ovana med att döda fiender. Utbyggnaden av basen löser detta genom att skapa resurser för Pentagons egna dödspatruller, som Force 323, insatshelikoptrar och kontrollbord för dronövervakning.

USA:s; NATO:s; ISAF:s och Sveriges (vi har samma befälhavare) gigantiska satsning på Mazar al Sharif plöjer helt enkelt mark för ett nytt slagfält.

Vi väntar fortfarande på Mona Sahlins och de rödgrönas utlovade besked om vad deras eventuella regeringsbildning ska fatta för beslut om Sveriges roll i Afghanistan. Vi vet vad den borgerliga alliansen vill. Carl Bildt kommer att kriga i karolinsk anda ända tills han hittar ryssen.  Karl XII:s död måste revanscheras. Men frågan till de rödgröna blir alltmer brännande:

Ska Sverige vara i krig när ni bildar regering?

Valet handlar ändå inte bara om räntorna för alla bolånetagare på det nu berömda Södermalm eller ute i Bromma.

Lars Ohly må våndas och svettas. Men det kanske är han och Vänsterpartiets beslut som fäller avgörandet om svenska soldater ska fortsatta med att döda och dödas under NATO:s flagg…

.

.

På flygplatsen Bagram Air Base utanför Kabul,

där Carl Bildt tvingades nödlanda när han nyligen

skulle hålla Karzai under armhålorna,

roar sig soldaterna efter förmåga.

Här:”The Hooters Calendar Girl Team” på en show

kallad ””Let freedom Wing”.

En bra illustration av vanvettet i Afghanistan är fakta om USA:s flyg- och militärbas i Kandahar som nyligen publicerades i Time. Göteborgs City Airport, Säve, fem mil från oss, har ett tjugotal avgångar och ankomster om dagen. Landvetter och Arlanda har naturligtvis många fler. Men i Kandahar handlar det redan om 5 000 avgångar och ankomster varje dag. Här är världens viktigaste och snabbast snurrande militära nav i dag. Basen har en kvadratmils omkrets och där finns 25 000 soldater i arbete samt många kontraktsanställda. Vad det betyder, bortsett från det militära dårskapet, i termer av koldioxidutsläpp, är väl värt att fundera över…

Är detta en fredsinsats? Är detta bra för klimatet?

Vi väntar på svar.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Afghanistan, Al Quaeda, Kabul, ISAF

I pressen: SVD1,DN1,DN2,GP1,EXpr1,DN3,DN4,

Bloggare: Jinge,Svensson.RödaMalmö,

Dela

För drygt ett år sedan blev de danska moderaternas tidigare statsminister Fogh Rasmussen utsedd till ny chef för NATO.

Priset för denna ”ära” har de danska soldaterna i Afghanistan fått betala. De har under hela kriget fått strida i provinsen Helmand där pashtunernas motstånd mot de utländska trupperna är som hårdast och har i förhållande till sina truppers storlek haft flest stupade och skadade soldater. De svenska soldaterna verkar däremot i en förstuga till köksvärmen från den Norra alliansens krigsherrar och narkotikalorder.

.

Inte bara dödsfall och sårade.

Många danska soldater får också svåra psykiska skador.

.

I dag kom besked om fler svårt sårade danskar än någonsin. Fler soldater än tidigare är också psykiskt i trasor. De 750 soldaterna som varit i Helmand sedan februari har under denna korta tid lagt ”fem kollegor i graven” och så många som 71 man har fått återvända hem i förtid, berättar tidningen Extrabladet. 16 svårt sårade under striderna medan resten framförallt dukat under för den psykiska pressen. ”Det tar på psyket att sticka in fingret i ett sår eller att lägga ett bandage på en kamrat”, konstaterar militäranalytikern Henrik Jedig Jörgensen.

Självklart är det så. Men tveklöst tar det lika mycket  - eller mer – på psyket att inte veta varför kamrater dör eller såras. Två exempel av massor demonstrerar väl pressen på danskarnas stridsmoral:

Det första exemplet handlar om den nye polischefen i Gereshk där danskarna verkar. När den gamle chefen blev arresterad för narkotikasmuggling utsågs major Esmarai till hans efterträdare. Han var beryktad för sin egen milis, ”Highway Police, som tog ut egna tullavgifter för genomfartstrafiken. Detta och korruption har gjort honom till en av områdets rikaste män. Med danskarnas hjälp minskades den privata milisens verksamhet och danskarna lyckades också få bort honom från ledningen för stadens säkerhetsorganisation. I ett huj var han sedan tillbaka som högste chef för polisen. På order från inrikesministeriet blev han nu nyckelpersonen i danskarnas samarbete med den lokala myndigheten…

.

Här försvarar danskarna sin egen ”bro över floden Kwai”…

.

Det andra exemplet handlar om danskarnas egen ”Bron över floden Kwai”. Militärsåpan utspelades kring en pansarbro som skulle säkras för att trygga bygget av en polisstation  nordost om Gereshk, vid landsbygdsstaden Rahim Kalay. I den danska arméns hemsida för det operativa kommandot beskrevs det hela som ”en av de egna ingenjörsoldaternas paradgrenar”. Det blev ett hårt arbete med pressande värme och flera gånger utsattes man för beskjutning från nära håll.

I början på maj var den storståtliga bron färdig och kunde invigas. Efter två veckor övertog de lokala afghanska myndigheterna ansvaret för bevakningen. Bara fyra dagar senare var hela paradbygget sprängt i småbitar och allt brukbart byggnadsmaterial bortforslat…

Kanske inte så konstigt att de danska soldaterna inte bara dör och skadas fysiskt utan att de också får djupa sår i sina psyken. Det kan inte vara lätt att bara strida för Fogh Rasmussen.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Afghanistan, Helmand, Danmark, Fogh Rasmussen, ISAF

I pressen: SVD1,DN1,AB1,DN2,AB2,

Bloggare: Jinge,StefanLindgren,Svensson,RödaMalmö,

Dela

Varje krig har sin tross. Sitt militära understöd. Sina kokvagnar och sin fältskär eller läkare som vi säger numer. Men där finns också prästerna och alla dessa utsatta kvinnor i ständigt underläge. ”Horor” säger krigsmännen för det mesta.  För i krig ska det inte bara dödas. Pansarvagnarna ska också kunna rulla. Det krävs både diesel och vägbygge. Vapenlåsen får inte rosta samtidigt som magarna ska fungera. Soldaterna ska kriga stort och sedan somna så väl det går.

Det ska dödas – men också pratas, drickas, ätas och skitas. Knullas och sovas.

Under vår egen stormaktstid, som under Gustav II Adolfs dagar i det trettioåriga kriget, var hela familjer med i trossen eller markservicen bakom arméerna. Som billig arbetskraft och billig lusta.

.

På gamla bataljmålningar ser vi aldrig ens en skymt av den väldiga trossen.

Här Gustav II Adolf i en stridsscen från slaget vid Dirschau 1627.

.

I dagens Afghanistan kallas trossen med modernt språkbruk för militär logistik. Kring de snart 150 000 NATO/ISAF-soldater som ska döda långt, långt där borta mellan Hindukusch` svindlande bergsryggar finns i dag en myriad kontraktsanställda. Uppåt 100 000 människor jobbar på flygfält, med vaktbolag och säkerhetsfirmor av diverse slag. Det finns dessutom tiotusentals människor, mer eller mindre godhjärtade, som arbetar i den gråzon som brukar kallas ”civila hjälpprogram”. Ofta säger man NGO:s eller Non Governmental Organisations. Biståndsorganisationer som åtminstone formellt är oberoende av sina länders regeringar.

I dagarna sker en våldsam upptrappning av de militära insatserna. Barack Obama vill göra sig förtjänt av sin Nobelmedalj. Skapa fred genom mer krig. I den politiska retoriken har det kallats för ”surge” eller en svallvåg av nya soldater. Förr sa man mer korrekt ”truppförstärkningar”, vilket naturligtvis inte låter lika bra. Sammanlagt är NATO:s stridande förband på väg att förstärkas med över 30 000 soldater.

Sverige är med i denna svallvåg. Alla partier, utom Vänsterpartiet, i riksdagen har röstat för den upptrappningen av den svenska truppinsatsen.

För Barack Obama är det politiska målet bakom den militära strategin inga humanitära drömmar eller demokratiska luftslott:

”Ingen tror att Afghanistan kommer att bli en västerländsk demokrati. Det vi vill göra är svårt, mycket svårt. Men det är ändå ett förhållandevis blygsamt mål. Vi ska helt enkelt inte tillåta terrorister att operera från denna region.”

Det ”blygsamma” målet är helt enkelt att kontrollera regionen. Dess råvaror och dess ur militär synpunkt strategiska läge med sina ”portar” mot både Central- och Syd-Asien. Målet är en med USA lojal, någorlunda stabil stat med en samarbetsfähig regering. Inget mer. Så mycket som möjligt av den redan tidigare blygsamma statliga infrastrukturen ska dessutom privatiseras och landets ekonomi bli en del av den globala ekonomin. ”Makroekonomi” säger IMF och USAID/Afghanistan i sina målsättningar. En ekonomisk politik som alltsedan Bonn-konferensen 2001 redan utarmat eller slagit ut de lokala näringar som tidigare fanns inom framförallt jordbruks- och livsmedelssektorn. I affärerna eller i marknadsstånden kommer i dag de billiga varorna från grannländerna eller de stater som ingår i ockupationsstyrkorna. Konserverna från Indien, Pakistan eller Iran. Torrmjölken från USA. De industriparker som anlagts har likt den utanför Mazar Al Sharif blivit kulisser.

Amsagorna om kvinnors rättigheter eller betydelsen av sjukvård och skolor är bara retorik eller en politiskt nödvändig del av den moderna ”trossen”. Vore kvinnors väl och ve i fokus kunde man i stället invadera Saudiarabien. Men till dess blodsdiktatur levererar USA i stället sina modernaste stridsflygplan.

Den borgerliga alliansregeringen har inga problem med att låta våra stridsinsatser vara en del av NATO:s krigsmaskineri. Svensk trupp opererar i dag norr om Hindukusch i den zon som i praktiken lever med en stilleståndspakt mellan Karzai och de forna krigsherrarna från den Norra alliansen. Enligt Carl Bildt överlägger den svenska regeringen också regelbundet med USA om den militära insatsen. ”Flera gånger i månaden”. Men självklart håller man sig dessutom med en demokratisk svada och i vår ”tross” finns också de svenska civila hjälpprogrammen. Den Svenska Afghanistankommittén, en gång bildad av övervintrande maoister 1980, ”i protest mot Sovjetunionens invasion av Afghanistan”, gör stora humanitära insatser, men kan, genom att vara ekonomiskt beroende av både regeringen och Världsbanken, ofta ses som en nyttig del av det militära härtåget. I Wikileaks amerikanska krigsdagböcker fick man mycket beröm. Symboliskt nog utsåg Carl Bildt i maj också Svenska Afghanistankommitténs generalsekreterare Torbjörn Pettersson till ny ambassadör i Kabul. Tidigare har Pettersson varit avdelningschef på SIDA och partisekreterare i Jan Björklunds krigsglada Folkpartiet. Liberaler har alltid haft lätt att skjuta med den ena handen för att sedan idka välgörenhet med den andra…

.

.

För att visa upp sina ambitioner som tilltänkt statsminister tog Mona Sahlin regeringsplanet till Afghanistan.

Där blev hon både ombäddad och nerbäddad – med skyddsväst och allt...

.

.

.

Mona Sahlin som tilltänkt statsminister har det inte lika enkelt som den borgerliga alliansen. Det är fyrtio år sedan som hon bara tretton år gammal gick med i Nacka FNL-grupp och tillsammans med sin stora förebild Olof Palme demonstrerade under banderoller om att USA skulle ut ur Indokina. Nu stödjer hon fullt ut NATO:s och Sveriges militära insats i Afghanistan på samma sätt som när hon som demokratiminister i Göran Perssons regering 2001 var med om beslutet att ställa sig bakom USA:s krig.

För att visa sig värdig som statsminister flög hon i regeringsplanet till Afghanistan för att själv vara på plats i ett par dagar. Hon träffade den korrupta narkotikaregimen i Kabul och pratade med NATO:s militärer som tyckte att hon var en ”impressive woman”. På socialdemokraternas hemsida lade man sedan ut en bildsvit med Mona mitt ibland ”våra soldater”. Hon blev kärt nerbäddad och ombädddad – med skyddsväst och allt. Som den barnfödda politikerdotter hon är tramsade hon naturligtvis mest i sina pressmeddelanden om ”att öka det civila engagemanget”. Hon tryfferade dessutom sitt stöd för bombkriget, det moderna dronkriget, med att också lägga ut ett par bilder där hon klädsamt nog kamoufleras med skaror av kvinnor och barn. Däremot, kanske självklart varför, var det mol tyst både från henne och reskamraten,  socialdemokraternas utrikespolitiske talesman Urban Ahlin, om de hemliga amerikanska dödspatruller, Task Force 373, som samtidigt avslöjades genom Wikileaks försorg. Dödspatruller som agerar på egen hand, på ”vår sida” i kriget, men vid sidan av det direkta ISAF/NATO-kommandot. Specialstyrkor som bara lyder order från USA:s försvarsminister Robert Gates eller Barack Obama själv.

.

.

En bil är en bil. Om än i kamouflage.

Även en upptrappning av ett krig är en upptrappning.

Om det än kallas för en nertrappning. Det finns inga gröna krig.

.

Miljöpartiet har en ännu svårare balansgång, med sina anspråk på att vara ett fredsparti, och tvingas därför att medvetet ljuga om det verkliga krigsläget. I Göteborgs-Posten skrev nyligen språkröret Peter Eriksson och partiets försvarspolitiske talesman Peter Rådberg en längre artikel, träffande nog rubricerad med att ”Den svenska insatsen bör trappas ner snarast”. Vi har ett krig som håller på att trappas upp, genom beslut som de bägge herrarna ställt sig bakom. Sedan hävdar man samtidigt att det ”bör” trappas ner. Vidare konstaterar man att kriget (som man är för) varit ett fullständigt fiasko och att det bara gett talibanrörelsen en möjlighet att stärka sig. Herrarna har alltså hjälpt till med att stärka talibanerna. Varför ska man för övrigt bara trappa ner något som är ett fiasko? Varför ska det inte avslutas omedelbart? För att få denna omöjliga ekvation att gå ihop förvanskar man ISAF/NATO:s militära strategi. Bland annat heter det att:

”Kabulkonferensen för ett par veckor sedan kom fram till samma sak, att vi ska ha en tidplan för att avsluta kriget. Afghanistans president, Hamid Karzai, sa att de utländska trupperna ska lämna landet 2014 och att Afghanistan själv ska ta hand om säkerheten.” GP 5.8.10.

Men detta påstående är helt enkelt inte sant. Det är ljug. Rakt igenom. Eriksson och Rådberg klär verkligheten i kamouflagedräkt. För i varje referat från Kabulkonferensen betonas att Karzai bara säger att han har som mål att den afghanska regeringen själv ska kunna ta över själva ansvaret för de militära insatserna. De utländska trupperna ska vara kvar om än med en förhoppning om att de ska kunna minskas. Både Robert Gates och Hillary Clinton har också försäkrat sin lydregim om fortsatt militärt stöd även efter 2014. Sak samma gäller Obamas löfte om att kunna minska truppinsatserna i juli 2011. I de amerikanska kongressdebatterna pratade vicepresidenten Joe Biden bort det hela genom att konstatera att det då kanske kommer att handla om en reducering med 2 000 man. Den enda passning han fick på sitt inlägg kom från demokraternas ledare Nancy Pelosoi som hoppades att ”det skulle bli betydligt fler”…

.

Gråzonen mellan militärt bistånd och civilt blir allt smalare. I veckan hittades kropparna av flera läkare

som avrättats i den norra provinsen Badakshan. De flesta med anknytning till den kristna

hjälporganisationen International Assistance Mission. Här en bild från det tidigare talibanstyret

när man förklarade varför man utvisade ”missionärerna” från samma organisation…

.

Inför valet i september pågår ett sorts chickenrace mellan de tre rödgröna partierna när det gäller kriget i Afghanistan. Vänsterpartiet som inte tidigare röstat för kriget i riksdagen har mest vånda och står inför ett ångestladdat beslut. Mona Sahlin har utlovat ett klart besked och budskapet blir säkert att insatserna och kriget ska fortsatta som förut, kanske med mer civila insatser. Ett nytt ställningstagande får vänta till hösten 2011.

Hur racet slutar återstår att se. Det brukar sägas att i varje afghans DNA finns ett givet motstånd mot utländsk trupp i det egna landet. Frågan är om detta DNA finns också hos Miljöpartiets och Vänsterpartiets förhandlare?

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Afghanistan, Mona Sahlin, Carl Bildt, de rödgröna, Kabul, talibanerna
I pressen: Dagen1,Dagen2,Dagen3,SVD,SVD1,DN1,DN2,GP1,Expressen1,SVD2,Dagen4,AB1,AB2,Expressen2,

Bloggare: Jinge,Svensson,StefanLindgren,

Dela