"Den världskarta som inte visar var landet Utopia ligger är inte värd ett enda ögonkast." Oscar Wilde
Inlägg taggade ISAF
De rödgröna och NATO – när kommer de ut ur garderoben?
25 Aug 10
.
Eftersom USA mer eller mindre ständigt är i krig. Ockuperar andra länder eller byter ut deras regeringar efter behag finns det i det egna hemlandet, något för svenska ögon och öron, så märkligt som en stor och mäktig organisation för ”Veteraner från krigen utomlands”.
Den vårdar alla sina invalider, flaggan och de patriotiska dagarna.
.
.
I måndags höll vicepresident Joseph Biden ett tal i Indianapolis för tusentals gamla soldater som samlats till organisationens årliga konvent. Hans budskap var glasklart. Först nu ”har general Petreus fått de resurser han behöver” (stora truppförstärkningar), underströk vicepresidenten. Sedan kom hans oneliner eller rubriksättning till media:
“Vi lämnar inte Afghanistan 2011. Vi inleder en övergång.”
I världen – och i Sverige – odlas det många myter om USA:s krig runt om vår planet. Den senaste är att ockupationen av Irak är över. Sanningen är att kvar på plats stannar 50 000 soldater (!) och tusentals kontrakterade ”civila specialister”. Ingjutna av betong i flera stora militära baser och en gigantisk militariserad ambassad. USA kommer att behärska Iraks luftrum och bestämmer oljekontrakten.
En annan myt är att man ska börja lämna Afghanistan om ett år. För att 2014 vara borta för gott. Inte minst de rödgrönas socialdemokrater och miljöpartister älskar att odla denna myt. De har också tvålat in sin väldoftande retorik om varför de i riksdagen röstat för den svenska krigsinsatsen med att prata om att vi strider under FN:s ljusblå fredsflagg. Ett lödder av osanningar som för övrigt Pierre Schori tvättat bort i en artikel för DN.
.
.
Amerikansk soldat nergrävd i en bunker i Afghanistan.
Ser på cowboyfilm…
.
.
Samtidigt med Bidens dementi av allt sånt rödgrönt önsketänkande kompletterade Washington Post hans politiska budskap med den ekonomiska ”hårdvaluta” som gäller. Den amerikanska kongressen är i färd med att anslå medel för budgetåret 2011 och det blir en rekordnotering när det gäller att förstärka och bygga ut redan befintliga militära baser i Afghanistan på 1.3 miljarder dollar eller runt 10 miljarder kronor. Den väldiga utbyggnaden av baserna och därmed de tänkta militära stridsinsatserna kommer inte att vara klara förrän mot slutet av 2012.
För att nu i en mening prata riksdagsspråk: Menar Mona Sahlin och Maria Wetterstrand att detta vittnar om att de ”miltära insatserna ska trappas ner”?
.
.
För Sveriges vidkommande och vår stridsinsats är det sensationella i nyheten från Washington Post att man satsar stort i vårt militära närområde:
Mazar al Sharif, där svenska soldater strider, får väldiga resurser. Hundra miljoner dollar satsas på den befintliga anläggningen. Bakgrunden är allt fler stridigheter i regionen samt risken för kollaps eller kraftig försvagning för den pakistanska staten. De strategiska materiella transporterna genom Peshawar och landets nordvästra pashtunområden, det historiska Khyberpasset, hotas. En logistisk kroppspulsåder kan komma att skäras av. Därför måste en ny transplanteras in i norr (ryssen småler) .
I norr där svensklägret finns. Från Uzbekistan och Tadzhkistan in till Mazar al Sharif ska den nya logistiska ådern pulsera.
Uppenbart tror inte heller Pentagon att de svenska, norska, finska och tyska, mer stridsovana soldater. som här samarbetar med den Norra alliansens krigsherrar, kommer att klara av närstrider och egna förluster. De är helt enkelt ovana med att döda fiender. Utbyggnaden av basen löser detta genom att skapa resurser för Pentagons egna dödspatruller, som Force 323, insatshelikoptrar och kontrollbord för dronövervakning.
USA:s; NATO:s; ISAF:s och Sveriges (vi har samma befälhavare) gigantiska satsning på Mazar al Sharif plöjer helt enkelt mark för ett nytt slagfält.
Vi väntar fortfarande på Mona Sahlins och de rödgrönas utlovade besked om vad deras eventuella regeringsbildning ska fatta för beslut om Sveriges roll i Afghanistan. Vi vet vad den borgerliga alliansen vill. Carl Bildt kommer att kriga i karolinsk anda ända tills han hittar ryssen. Karl XII:s död måste revanscheras. Men frågan till de rödgröna blir alltmer brännande:
Ska Sverige vara i krig när ni bildar regering?
Valet handlar ändå inte bara om räntorna för alla bolånetagare på det nu berömda Södermalm eller ute i Bromma.
Lars Ohly må våndas och svettas. Men det kanske är han och Vänsterpartiets beslut som fäller avgörandet om svenska soldater ska fortsatta med att döda och dödas under NATO:s flagg…
.
.
På flygplatsen Bagram Air Base utanför Kabul,
där Carl Bildt tvingades nödlanda när han nyligen
skulle hålla Karzai under armhålorna,
roar sig soldaterna efter förmåga.
Här:”The Hooters Calendar Girl Team” på en show
kallad ””Let freedom Wing”.
En bra illustration av vanvettet i Afghanistan är fakta om USA:s flyg- och militärbas i Kandahar som nyligen publicerades i Time. Göteborgs City Airport, Säve, fem mil från oss, har ett tjugotal avgångar och ankomster om dagen. Landvetter och Arlanda har naturligtvis många fler. Men i Kandahar handlar det redan om 5 000 avgångar och ankomster varje dag. Här är världens viktigaste och snabbast snurrande militära nav i dag. Basen har en kvadratmils omkrets och där finns 25 000 soldater i arbete samt många kontraktsanställda. Vad det betyder, bortsett från det militära dårskapet, i termer av koldioxidutsläpp, är väl värt att fundera över…
Är detta en fredsinsats? Är detta bra för klimatet?
Vi väntar på svar.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Afghanistan, Al Quaeda, Kabul, ISAF
Danmarks ”Bron över floden Kwai”
24 Aug 10
.
För drygt ett år sedan blev de danska moderaternas tidigare statsminister Fogh Rasmussen utsedd till ny chef för NATO.
Priset för denna ”ära” har de danska soldaterna i Afghanistan fått betala. De har under hela kriget fått strida i provinsen Helmand där pashtunernas motstånd mot de utländska trupperna är som hårdast och har i förhållande till sina truppers storlek haft flest stupade och skadade soldater. De svenska soldaterna verkar däremot i en förstuga till köksvärmen från den Norra alliansens krigsherrar och narkotikalorder.
.
Inte bara dödsfall och sårade.
Många danska soldater får också svåra psykiska skador.
.
I dag kom besked om fler svårt sårade danskar än någonsin. Fler soldater än tidigare är också psykiskt i trasor. De 750 soldaterna som varit i Helmand sedan februari har under denna korta tid lagt ”fem kollegor i graven” och så många som 71 man har fått återvända hem i förtid, berättar tidningen Extrabladet. 16 svårt sårade under striderna medan resten framförallt dukat under för den psykiska pressen. ”Det tar på psyket att sticka in fingret i ett sår eller att lägga ett bandage på en kamrat”, konstaterar militäranalytikern Henrik Jedig Jörgensen.
Självklart är det så. Men tveklöst tar det lika mycket - eller mer – på psyket att inte veta varför kamrater dör eller såras. Två exempel av massor demonstrerar väl pressen på danskarnas stridsmoral:
Det första exemplet handlar om den nye polischefen i Gereshk där danskarna verkar. När den gamle chefen blev arresterad för narkotikasmuggling utsågs major Esmarai till hans efterträdare. Han var beryktad för sin egen milis, ”Highway Police, som tog ut egna tullavgifter för genomfartstrafiken. Detta och korruption har gjort honom till en av områdets rikaste män. Med danskarnas hjälp minskades den privata milisens verksamhet och danskarna lyckades också få bort honom från ledningen för stadens säkerhetsorganisation. I ett huj var han sedan tillbaka som högste chef för polisen. På order från inrikesministeriet blev han nu nyckelpersonen i danskarnas samarbete med den lokala myndigheten…
.
Här försvarar danskarna sin egen ”bro över floden Kwai”…
.
Det andra exemplet handlar om danskarnas egen ”Bron över floden Kwai”. Militärsåpan utspelades kring en pansarbro som skulle säkras för att trygga bygget av en polisstation nordost om Gereshk, vid landsbygdsstaden Rahim Kalay. I den danska arméns hemsida för det operativa kommandot beskrevs det hela som ”en av de egna ingenjörsoldaternas paradgrenar”. Det blev ett hårt arbete med pressande värme och flera gånger utsattes man för beskjutning från nära håll.
I början på maj var den storståtliga bron färdig och kunde invigas. Efter två veckor övertog de lokala afghanska myndigheterna ansvaret för bevakningen. Bara fyra dagar senare var hela paradbygget sprängt i småbitar och allt brukbart byggnadsmaterial bortforslat…
Kanske inte så konstigt att de danska soldaterna inte bara dör och skadas fysiskt utan att de också får djupa sår i sina psyken. Det kan inte vara lätt att bara strida för Fogh Rasmussen.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Afghanistan, Helmand, Danmark, Fogh Rasmussen, ISAF
I pressen: SVD1,DN1,AB1,DN2,AB2,
Bloggare: Jinge,StefanLindgren,Svensson,RödaMalmö,
De rödgröna i kamouflagedräkt
11 Aug 10
.
Varje krig har sin tross. Sitt militära understöd. Sina kokvagnar och sin fältskär eller läkare som vi säger numer. Men där finns också prästerna och alla dessa utsatta kvinnor i ständigt underläge. ”Horor” säger krigsmännen för det mesta. För i krig ska det inte bara dödas. Pansarvagnarna ska också kunna rulla. Det krävs både diesel och vägbygge. Vapenlåsen får inte rosta samtidigt som magarna ska fungera. Soldaterna ska kriga stort och sedan somna så väl det går.
Det ska dödas – men också pratas, drickas, ätas och skitas. Knullas och sovas.
Under vår egen stormaktstid, som under Gustav II Adolfs dagar i det trettioåriga kriget, var hela familjer med i trossen eller markservicen bakom arméerna. Som billig arbetskraft och billig lusta.
.
På gamla bataljmålningar ser vi aldrig ens en skymt av den väldiga trossen.
Här Gustav II Adolf i en stridsscen från slaget vid Dirschau 1627.
.
I dagens Afghanistan kallas trossen med modernt språkbruk för militär logistik. Kring de snart 150 000 NATO/ISAF-soldater som ska döda långt, långt där borta mellan Hindukusch` svindlande bergsryggar finns i dag en myriad kontraktsanställda. Uppåt 100 000 människor jobbar på flygfält, med vaktbolag och säkerhetsfirmor av diverse slag. Det finns dessutom tiotusentals människor, mer eller mindre godhjärtade, som arbetar i den gråzon som brukar kallas ”civila hjälpprogram”. Ofta säger man NGO:s eller Non Governmental Organisations. Biståndsorganisationer som åtminstone formellt är oberoende av sina länders regeringar.
I dagarna sker en våldsam upptrappning av de militära insatserna. Barack Obama vill göra sig förtjänt av sin Nobelmedalj. Skapa fred genom mer krig. I den politiska retoriken har det kallats för ”surge” eller en svallvåg av nya soldater. Förr sa man mer korrekt ”truppförstärkningar”, vilket naturligtvis inte låter lika bra. Sammanlagt är NATO:s stridande förband på väg att förstärkas med över 30 000 soldater.
Sverige är med i denna svallvåg. Alla partier, utom Vänsterpartiet, i riksdagen har röstat för den upptrappningen av den svenska truppinsatsen.
För Barack Obama är det politiska målet bakom den militära strategin inga humanitära drömmar eller demokratiska luftslott:
”Ingen tror att Afghanistan kommer att bli en västerländsk demokrati. Det vi vill göra är svårt, mycket svårt. Men det är ändå ett förhållandevis blygsamt mål. Vi ska helt enkelt inte tillåta terrorister att operera från denna region.”
Det ”blygsamma” målet är helt enkelt att kontrollera regionen. Dess råvaror och dess ur militär synpunkt strategiska läge med sina ”portar” mot både Central- och Syd-Asien. Målet är en med USA lojal, någorlunda stabil stat med en samarbetsfähig regering. Inget mer. Så mycket som möjligt av den redan tidigare blygsamma statliga infrastrukturen ska dessutom privatiseras och landets ekonomi bli en del av den globala ekonomin. ”Makroekonomi” säger IMF och USAID/Afghanistan i sina målsättningar. En ekonomisk politik som alltsedan Bonn-konferensen 2001 redan utarmat eller slagit ut de lokala näringar som tidigare fanns inom framförallt jordbruks- och livsmedelssektorn. I affärerna eller i marknadsstånden kommer i dag de billiga varorna från grannländerna eller de stater som ingår i ockupationsstyrkorna. Konserverna från Indien, Pakistan eller Iran. Torrmjölken från USA. De industriparker som anlagts har likt den utanför Mazar Al Sharif blivit kulisser.
Amsagorna om kvinnors rättigheter eller betydelsen av sjukvård och skolor är bara retorik eller en politiskt nödvändig del av den moderna ”trossen”. Vore kvinnors väl och ve i fokus kunde man i stället invadera Saudiarabien. Men till dess blodsdiktatur levererar USA i stället sina modernaste stridsflygplan.
Den borgerliga alliansregeringen har inga problem med att låta våra stridsinsatser vara en del av NATO:s krigsmaskineri. Svensk trupp opererar i dag norr om Hindukusch i den zon som i praktiken lever med en stilleståndspakt mellan Karzai och de forna krigsherrarna från den Norra alliansen. Enligt Carl Bildt överlägger den svenska regeringen också regelbundet med USA om den militära insatsen. ”Flera gånger i månaden”. Men självklart håller man sig dessutom med en demokratisk svada och i vår ”tross” finns också de svenska civila hjälpprogrammen. Den Svenska Afghanistankommittén, en gång bildad av övervintrande maoister 1980, ”i protest mot Sovjetunionens invasion av Afghanistan”, gör stora humanitära insatser, men kan, genom att vara ekonomiskt beroende av både regeringen och Världsbanken, ofta ses som en nyttig del av det militära härtåget. I Wikileaks amerikanska krigsdagböcker fick man mycket beröm. Symboliskt nog utsåg Carl Bildt i maj också Svenska Afghanistankommitténs generalsekreterare Torbjörn Pettersson till ny ambassadör i Kabul. Tidigare har Pettersson varit avdelningschef på SIDA och partisekreterare i Jan Björklunds krigsglada Folkpartiet. Liberaler har alltid haft lätt att skjuta med den ena handen för att sedan idka välgörenhet med den andra…
.
.
För att visa upp sina ambitioner som tilltänkt statsminister tog Mona Sahlin regeringsplanet till Afghanistan.
Där blev hon både ombäddad och nerbäddad – med skyddsväst och allt...
.
.
.
Mona Sahlin som tilltänkt statsminister har det inte lika enkelt som den borgerliga alliansen. Det är fyrtio år sedan som hon bara tretton år gammal gick med i Nacka FNL-grupp och tillsammans med sin stora förebild Olof Palme demonstrerade under banderoller om att USA skulle ut ur Indokina. Nu stödjer hon fullt ut NATO:s och Sveriges militära insats i Afghanistan på samma sätt som när hon som demokratiminister i Göran Perssons regering 2001 var med om beslutet att ställa sig bakom USA:s krig.
För att visa sig värdig som statsminister flög hon i regeringsplanet till Afghanistan för att själv vara på plats i ett par dagar. Hon träffade den korrupta narkotikaregimen i Kabul och pratade med NATO:s militärer som tyckte att hon var en ”impressive woman”. På socialdemokraternas hemsida lade man sedan ut en bildsvit med Mona mitt ibland ”våra soldater”. Hon blev kärt nerbäddad och ombädddad – med skyddsväst och allt. Som den barnfödda politikerdotter hon är tramsade hon naturligtvis mest i sina pressmeddelanden om ”att öka det civila engagemanget”. Hon tryfferade dessutom sitt stöd för bombkriget, det moderna dronkriget, med att också lägga ut ett par bilder där hon klädsamt nog kamoufleras med skaror av kvinnor och barn. Däremot, kanske självklart varför, var det mol tyst både från henne och reskamraten, socialdemokraternas utrikespolitiske talesman Urban Ahlin, om de hemliga amerikanska dödspatruller, Task Force 373, som samtidigt avslöjades genom Wikileaks försorg. Dödspatruller som agerar på egen hand, på ”vår sida” i kriget, men vid sidan av det direkta ISAF/NATO-kommandot. Specialstyrkor som bara lyder order från USA:s försvarsminister Robert Gates eller Barack Obama själv.
.
.
En bil är en bil. Om än i kamouflage.
Även en upptrappning av ett krig är en upptrappning.
Om det än kallas för en nertrappning. Det finns inga gröna krig.
.
Miljöpartiet har en ännu svårare balansgång, med sina anspråk på att vara ett fredsparti, och tvingas därför att medvetet ljuga om det verkliga krigsläget. I Göteborgs-Posten skrev nyligen språkröret Peter Eriksson och partiets försvarspolitiske talesman Peter Rådberg en längre artikel, träffande nog rubricerad med att ”Den svenska insatsen bör trappas ner snarast”. Vi har ett krig som håller på att trappas upp, genom beslut som de bägge herrarna ställt sig bakom. Sedan hävdar man samtidigt att det ”bör” trappas ner. Vidare konstaterar man att kriget (som man är för) varit ett fullständigt fiasko och att det bara gett talibanrörelsen en möjlighet att stärka sig. Herrarna har alltså hjälpt till med att stärka talibanerna. Varför ska man för övrigt bara trappa ner något som är ett fiasko? Varför ska det inte avslutas omedelbart? För att få denna omöjliga ekvation att gå ihop förvanskar man ISAF/NATO:s militära strategi. Bland annat heter det att:
”Kabulkonferensen för ett par veckor sedan kom fram till samma sak, att vi ska ha en tidplan för att avsluta kriget. Afghanistans president, Hamid Karzai, sa att de utländska trupperna ska lämna landet 2014 och att Afghanistan själv ska ta hand om säkerheten.” GP 5.8.10.
Men detta påstående är helt enkelt inte sant. Det är ljug. Rakt igenom. Eriksson och Rådberg klär verkligheten i kamouflagedräkt. För i varje referat från Kabulkonferensen betonas att Karzai bara säger att han har som mål att den afghanska regeringen själv ska kunna ta över själva ansvaret för de militära insatserna. De utländska trupperna ska vara kvar om än med en förhoppning om att de ska kunna minskas. Både Robert Gates och Hillary Clinton har också försäkrat sin lydregim om fortsatt militärt stöd även efter 2014. Sak samma gäller Obamas löfte om att kunna minska truppinsatserna i juli 2011. I de amerikanska kongressdebatterna pratade vicepresidenten Joe Biden bort det hela genom att konstatera att det då kanske kommer att handla om en reducering med 2 000 man. Den enda passning han fick på sitt inlägg kom från demokraternas ledare Nancy Pelosoi som hoppades att ”det skulle bli betydligt fler”…
.
Gråzonen mellan militärt bistånd och civilt blir allt smalare. I veckan hittades kropparna av flera läkare
som avrättats i den norra provinsen Badakshan. De flesta med anknytning till den kristna
hjälporganisationen International Assistance Mission. Här en bild från det tidigare talibanstyret
när man förklarade varför man utvisade ”missionärerna” från samma organisation…
.
Inför valet i september pågår ett sorts chickenrace mellan de tre rödgröna partierna när det gäller kriget i Afghanistan. Vänsterpartiet som inte tidigare röstat för kriget i riksdagen har mest vånda och står inför ett ångestladdat beslut. Mona Sahlin har utlovat ett klart besked och budskapet blir säkert att insatserna och kriget ska fortsatta som förut, kanske med mer civila insatser. Ett nytt ställningstagande får vänta till hösten 2011.
Hur racet slutar återstår att se. Det brukar sägas att i varje afghans DNA finns ett givet motstånd mot utländsk trupp i det egna landet. Frågan är om detta DNA finns också hos Miljöpartiets och Vänsterpartiets förhandlare?
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Afghanistan, Mona Sahlin, Carl Bildt, de rödgröna, Kabul, talibanerna
I pressen: Dagen1,Dagen2,Dagen3,SVD,SVD1,DN1,DN2,GP1,Expressen1,SVD2,Dagen4,AB1,AB2,Expressen2,
Bloggare: Jinge,Svensson,StefanLindgren,
Almedalen – långt, långt borta från Afghanistan
7 Jul 10
.
Sverige är i krig.
Vi har svenska soldater långt, långt borta i Central-Asien som under NATO-flagg strider om kontrollen över regionens råvaror…
.
.
Solen skiner över Visbys medeltida murar och stadens vackra röda rosor. I lagom tid för TV:s Rapportsändningar bänkar sig en del turister i Almedalens sommargrönska och lyssnar till vad riksdagspartiernas ledare har att säga om framtiden.
Ingen pratar om kriget långt, långt där borta. Om pashtuner, uzbeker, tadzjiker, turkmener eller hazarer. Eller om den fuskande och korrupte Karzais förhandlingar med den hänsynslöse krigsherren Hektamayar. Ingen politiker vill heller prata om att de svenska trupperna lever i lä av regimens uppgörelse med den lika hänsynslösa Norra Alliansen.
En gång, för länge, länge sedan, skrev Vänsterpartiets ordförande C H Hermansson, sina berömda ord om att Sverige visserligen var ”ett litet, men hungrigt imperialistiskt land”.
Våra storföretag och investerare blir aldrig mätta. De vill vara med och kalasa på andra nationers råvaror och tillgång till billig arbetskraft.
Därför har nu värnplikten avskaffats och det lilla, men hungriga, imperialistiska Sverige kan lite mer smidigt, med yrkessoldater delta i kriget långt, långt där borta i Asien.
.
.
.
Därför är det bra att Pierre Schori i dag på Aftonbladets kultursida uppmärksammar det som sker:
Afghanistan har också blivit ett stort, svart hål för Sveriges och Europas fredsbevarande insatser under FN-flagg. Det finns inte en enda svensk beväpnad soldat i FN-ledda operationer. Men i det officiella Sverige tycks ett slags tystnadens konformism råda, trots att svenska soldater slåss under Nato-flagg, vilket undergräver vår militära alliansfrihet, vår förmåga att ge effektivt stöd åt Afghanistans nationsbygge och vår tidigare starka lojalitet med FN:s fredsbevarande blå baskrar.
Schori är en politiker och diplomat från förra seklet och konstaterar sorgset att vi numer strider under NATO-flagg. Fast alla politiker endera låtsas att vi där långt, långt borta kämpar för freden under FN:s flagg. Eller så säger de ingenting. De överlåter åt officeren Jan Björklund att prata NATO.
För i Almedalen diskuteras inte Afghanistan. Solen skiner, politiker och journalister klyver näbb på dagarna och klingar glas om kvällarna. Vad de gör på nätterna vet vi inte. I vart fall är det dygnet runt kav tyst om vårt krig.
Inte ens Lars Ohly tog upp kriget. Inte med ett enda ord. Hans långa tal var bara en önskelista om all välfärd som partiet drömmer om. Ändå är han om några månader beredd att sätta sig i regeringen för vårt lilla, men hungriga imperialistiska land. Han är beredd att ta ansvar för de svenska krigsinsatserna långt, långt där borta i Central-Asien. Under NATO-flagg och med USA-imperialismens nye militäre Messias David Petreus som befälhavare. Som efter skiftbytet med MCChrystal klargjort att han kommer att lätta på dennes restriktioner för flygbombningar av civila mål…
Bakgrunden till tystanden är de rödgrönas överenskommelse i frågan om EU:s och NATO:s roll som krigförande parter. Där hette det att:
”EU är en central utrikes- och säkerhetspolitisk aktör. FN:s säkerhetsråd kan ge andra regionala organisationer, som exempelvis EU, Nato och AU, Afrikanska unionen, uppdraget att leda en fredsbevarande operation. EU har utvecklat sin kompetens att leda alltmer komplexa operationer. Sverige har deltagit i praktiskt taget alla fredsfrämjande insatser som EU har genomfört. En rödgrön regering anser att även EU:s insatser ska ske med ett FN-mandat. Sverige ska fortsätta det aktiva engagemanget och deltagandet i internationella insatser inom ramen för FN, EU, Nato och OSSE.
Blir det nu ett regeringsskifte. Kommer vi då att se Ohlys bleka anlete skymta bakom en gardin i Rosenbad när demonstranterna drar förbi och ropen skalla:
.
Krossa, krossa USA-imperialismen!
Sverige ut ur Afghanistan!
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, NATO, ISAF, Almedalen, Lars Ohly, Afghanistan, de rödgröna, Pierre Schori
I pressen: SVD1,DN1,AB1,SVD2,SVD3,SVD4,
Bloggare: Jinge,
Dödade norska soldater – Ett enat storting bär ansvaret!
29 Jun 10
.
Ett Eko från framtiden
.
Det är svårt att avgöra var ekon kommer ifrån. De rullar runt och kastas fram och tillbaka.
I politiken kan de komma både från det förflutna och från framtiden.
I samband med att de Rödgröna i Sverige i helgen blev överens om positiva skrivningar när det gäller NATO:s roll som ”säkerhetspolitisk aktör” /efter beslut i FN:s säkerhetsråd/, upprepade socialdemokratins utrikespolitiska talesman Urban Ahlin sina gamla slitna fraser om varför (s) är emot tanken på ett slutdatum för kriget i Afghanistan:
”Sverige har gått in i Afghanistan tillsammans med andra länder, och då ska vi också lämna tillsammans med dem.”
.
.
I går hördes ett eko av detta i vårt grannland Norge. Där var det Jens Stoltenberg, statsminister för den rödgröna regeringen, som använde samma typ av vädjan till lagmoral och sammanhållning för att – trots fyra dödade norska soldater – fortsätta med att argumentera för ett norskt krigsdeltagande. Men hans ord är samtidigt ett eko av vad vi kommer att få höra från en tänkt svensk rödgrön regering i morgon. När det blir svenska soldater som stupar. I Norge står Sosialistisk folkeparti bakom den nykoloniala krigspolitiken. I Sverige är Vänsterpartiet – med en viss bångstyrighet – på väg att rätta in sig i ledet.
.
Turid Thomassen. Ordförande för Roedt. Foto: Brage Aronsen
.
Inte minst därför är det viktigt att här återge en kommentar i frågan från Turid Thomassen, ordförande för det livaktiga norska revolutionära partiet Roedt:
.
”Det är allvarligt när statsminister Jens Stoltenberg, helt orörd, håller fast vid att Norge ska fortsätta med att delta i kriget i Afghanistan. Detta oavsett vad som sker med de norska soldater som skickas dit och att alltfler civila afghaner dödas som en följd av kriget.
När nu fyra nya norska soldater har dödats, upprepar Stoltenberg det slitna påståendet om att Norge är i Afghanistan därför att FN har bett om det och att ”vi gick in tillsammans med våra allierade och att vi ska gå ut tillsammans med dem”. Att statsministern gång på gång upprepar denna framställning av bakgrunden till kriget gör den inte mer sann. Norge är i Afghanistan därför att USA bad oss om det och fick FN att godkänna en redan genomförd ockupation av landet 2001. Det är tragiskt att regeringen inte vill diskutera de grundläggande orsakerna för att vi deltar i kriget samtidigt som den fortsätter med att offra norska soldaters liv och gör sig själv medansvarig för att tusentals civila afghaner dödas. Ännu mer tragiskt är att det är ett enat Storting som är med på färden. Under de åtta år som har gått sedan Norge gick in i kriget har det inte där en endaste gång tagits initiativ till en seriös debatt med utgångspunkt i förslag om att avsluta det norska miltära stödet åt den USA-ledda ockupationen.”
.
.
Den norska rödgröna regeringens krigsminister, socialdemokraten Grete Faremo, är en vacker symbol för det ”moderna” och det ”rödgröna”. I tidens anda har hon rätt genus för sin senaste kommendering i en regering ledd av Mona Sahlins systerparti på andra sidan kölen. Passande nog var hon i början på nittiotalet först ”biståndsminister”. Därpå tog hon hand om de rikas lagar i sin roll som ”justitieminister”. För att avsluta den delen av karriären med att som grön ”oljeminister” borra efter olja ute i Nordsjöns djupa och känsliga vatten. Efter en sväng i det privata näringslivet kom hon sedan tillbaka i en mer krigisk skepnad. Där biståndet inte passar. Där får vi skjuta ihjäl folk. Modernt till tusen? Eller ett eko från kolonialismen?
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Afghanistan, NATO, ISAF, Norge, Urban Ahlin, De Rödgröna, Jens Stoltenberg, Obama
I pressen: DN1,SVD1,SVD2,GP1,VG4,VG5,VG6,VG1,VG2,AB1,VG3,VG7,GP2,VG8,
Bloggare: Jinge,Svensson,Teckentydaren,
Carl Bildt – vår Pinocchio
24 Jun 10
.
General McChrystals skitprat om USA:s högsta politiska ( och militära ) ledning, under några ölrundor i Kabul, med en journalist från tidningen Rolling Stones kunde naturligtvis bara sluta på ett sätt. Han fick sparken.
Carl Bildts parader i sammanhanget bekräftade att den svenska truppinsatsen i Afghanistan fungerar som ett viljelöst regionalt understöd för USA:s krig. Bildt är USA:s kasperdocka. Eller nickedocka. Vår moderne Pinocchio.
.
.
Barak Obama var tvingad att ”stämma i ån” för att inte McChrystals och hans närmaste rådgivares arrogans och uppenbara avoghet med ”politikerna därhemma” skulle bli till en flod av missnöje inom den amerikanska officerskåren i gemen. ”Krig är ingen tebjudning”, brukar det heta och ingen överbefälhavare i världen tillåter naturligtvis tveksamheter från sina egna generaler. Inte ens om dessa yppas på en ”ölbjudning”…
McChrystals lösmynthet handlade egentligen om att det egna kriget i Afghanistan inte går som tänkt. NATO:s förluster är större än någonsin. Under det snart nio år långa kriget har 1000 egna soldater stupat. De flesta under juni i år! Den omskrutna offensiven i Marja under senvintern handlade mest om att, till journalisternas och fotografernas fromma, flytta runt en del potemkinkulisser. När det gäller den nu utlovade offensiven i Kandahar vet man inte hur den ska gå till – utan svåra civila förluster. McChrystals och Petreus strategi sägs vara att vinna människors ”själar och hjärtan” innan de blir ihjälslagna. Nu får man gå till verket utan denna första smörjelse. Fler afghaner (och amerikanska militärer) än någonsin är också kritiska till den korrupte presidenten Hamid Karzai.
.
.
Under den amerikanska offensiven i Marja arrangerades
flera möjligheter till gruppfoton av stridande militär…
.
På sin blogg menade Bildt i går att det skulle vara ”utpräglat olyckligt” med att avsked för McChrystal. I en intervju med TT förklarade han att frågan minsann inte bara var en fråga för den amerikanske presidenten. Kanske tänkte han sig att han – Carl Bildt – skulle bli uppringd för konsultationer? Så här hette det i intervjun:
TT: Skulle du ha förståelse för president Obama om han skulle göra sig av med general McChrystal som befälhavare?
- Till och börja med ska man ha klart för sig att general McChrystal är befälhavare för en internationell operation även om huvuddelen av styrkorna är amerikanska. Han är inte primärt, från vår utgångspunkt, amerikansk befälhavare. Han är Nato-befälhavare. Så frågan bör ställas till Nato-högkvarteret.
TT: Anser du att president Obama inte förfogar helt och hållet själv över frågan om McChrystals framtid?
- Det är en god fråga, svarar Bildt och gör en för honom ovanligt lång tankepaus.
- Jag tror i och för sig att han förfogar över den, men det är klart han gör det i väldigt formell bemärkelse. Men det är klart att det är någonting som rimligtvis måste vara föremål för någon form av samråd, eftersom det är en Nato-funktion. McChrystal har ju också specifikt amerikanska roller som Obama förfogar över helt och hållet. Men Nato-funktionen är dock något annorlunda och dessutom för Isaf, som är bredare än Nato, säger Carl Bildt.
Han bekräftar också att om befälhavaren i Afghanistan får sparken så måste det bli en fråga för Isaf, där Sverige är ett av de 18 länderna tillsammans med de 28 Nato-medlemmarna.
Tja. Nu blev det inte mycket till samråd. Inte ens med NATO:s generalsekreterare, den danske krigsherren Fogh Rasmussen. Ändå hade han på samma sätt som Bildt gått ut och talat väl om McChrystal och försökt släta över hans ”fadäser”…
Än mindre blev det naturligtvis något rådslag med ISAF. Inte ens Bildt blev uppringd…
Men som den sprattlande kasperdocka han är ställde han sig naturligtvis in i ledet och gjorde på sin blogg en nära nog fältmässig honnör för den nye befälhavaren:
General David Petreus, som nu blir ny ISAF-befälhavare, har ett mycket gott anseende. Vi har – bägge med bakgrund också på Balkan – träffats ett antal gånger och haft intressanta samtal.
Självfallet kommer han nu att ha också vårt stöd.
I dag, så här inför den statligt påbjudna midsommarafton i morgon ( årets längsta dag var redan i måndags ), skriver Bildt att ”nu nalkas två-tre dagar av avkoppling, sol och familj. En liten time-out”.
Vi är naturligtvis många som hoppats att den inte skulle ha varit så liten…
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, NATO, ISAF, Afghanistan, Marja, Obama, Carl Bildt, Alla dessa dagar,
.
Vi behöver ingen bombvänster
20 Apr 10
.
Ta hem soldaterna – NU!
.
”Nej till kriget” i Afghanistan är rubriken för den ledare som Helle Klein skrivit i dagens Aftonbladet.
En bra utgångspunkt. Men när det gäller slutsatserna slirar hon rejält. Problemen sägs vara:
”Sammanblandningen mellan USA:s krig mot terrorismen och FN:s Isaf-styrka, som ska bidra med säkerhet och utbilda afghansk polis och militär och möjliggöra humanitära insatser, är djupt problematisk. Att FN-styrkan dessutom leds av Nato och av en amerikansk general gör inte saken bättre.”
Men är det inte i själva verket Klein som blandar bort korten? För i det krig som pågår handlar det överhuvudtaget inte om en sammanblandning utan om en medveten arbetsfördelning. För ner till den sista patronen är detta USA:s krig . Där varje insats är underordnad USA:s mål. Vare sig FN eller Sverige skulle överhuvudtaget bry sig över Afghanistans öde om det inte hade varit för att USA vill använda landet som ett nav för sina strategiska mål i det råvarurika Centralasien. Svenska soldater är i Afghanistan och dödar eller lär människor att döda för att tjäna amerikanska intressen. Svenska soldater har dött och kommer att dö för stjärnbaneret. Skulle Barak Obama helt plötsligt välja att ta hem sina trupper skulle självklart inte en enda stridande svensk soldat vara kvar i landet.
Alla taktiska insatser i detta krig är underordnade USA:s strategiska mål.
Det finns bara ett krig. Det må sedan ha många fronter. Som livsmedelstransporter, träning av lokala ”poliser” (krigets verkliga förlorare), kökshandräckning eller fältsjukhus. Vare sig det handlar om en stupad soldat, en sjuksköterska som försökt rädda livet på den fallne eller en präst som läser böner över den dödes själ, är dessa människors uppoffringar taktiska insatser i USA:s krig.
.
.
Även i Tyskland har socialdemokraterna och ”Die Grüne” försökt att
dämpa motståndet mot de egna krigsinsatserna genom
att låtsas som att Wehrmacht med sina stridsvagnarna är på plats
för att skydda kvinnor. Soldaterna sägs
gräva brunnar med sina höghastighetsgevär…
.
.
Men så sent som i förra veckan sköt stolta lokala afghanska krigare
sönder en tysk pansarvagn med granatgevär.
.
Här begravs tre av de fyra tyska soldater som dödades.
I Tyskland vill Die Linke (Vänstern) att de egna trupperna ska tas hem
direkt. Socialdemokraterna och det tyska Miljöpartiet
vill fortsätta krigsinsatsen.
.
”Det behövs ett rödgrönt alternativ till bombhögern”, argumenterar Klein. Det är bara att hålla med. Men i sak får vi en ”bombvänster” i regeringsställning om de rödgröna vinner valet. Sveriges krigsinsats kommer att fortsätta. Först om ett och ett halvt år – hösten 2011 – har socialdemokraterna/miljöpartiet sagt att det kan bli en eventuell omprövning av bombhögerns redan fattade beslut.
En inställning som självklart kan påverkas av en starkare svensk antikrigsrörelse. Men då handlar det om att kräva en omedelbar hemtagning av stridande svenska förband. Inte om att ”mildra” krigsinsatsen genom att göra en ny arbetsfördelning inom NATO:s och FN:s gemensamma ramar.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Afghanistan, ISAF, USA, Barak Obama, Kabul, Karzai
I pressen: AB1,
Bombar de som ska skyddas
22 Feb 10
Dags att sluta med hyckleriet
.
Så var det dags igen. Är det inte en glad bröllopsfest som bombas sönder och samman, så är det en sovande familj eller folk som förtvivlat försöker komma åt lite bränsle. Den här gången var det tre bussar som slets sönder. Fullsatta med civila. Mest barn. Vi brukar inte rakt av lägga ut material från annat håll. Men dels står det svenska hyckleriet med vår ”fredsmission” oss långt upp i halsen. ”Våra grabbar och tjejer” står som bekant under samma NATO-befäl som leder stridsflygplanens piloter. Dels är artikeln nedan mycket skarp och bra. Den är hämtat från tidningen Internationalen där både Benny och jag brukar medverka.
.
De två i Afghanistan stupade svenska officerarna har fått media att svämma över av “patriotism” och krafter inom Folkpartiet har påpassligt krävt en utökad svensk truppnärvaro. Det är alltid sorgligt när människor dör i krig, och den nu pågående brittisk amerikanska offensiven har krävt många dödsoffer – också bland civila. Det är bland annat därför vi socialister är motståndare till USA:s Englands, Tysklands, Sveriges och andra västmakters krig i Afghanistan.
.
De tre bussarna bombades av stridsflyg.
I förra veckan dödades tolv civila av detta High Mobility Artillery Rocket System.
.
Det finns inget mer hycklande, mer falskt och mer fräckt än de borgerliga partiernas (och socialdemokraternas) stöd till den svenska militära närvaron i Afghanistan. En argumentationslinje som med förkärlek drivs är att de västkapitalistiska staternas närvaro syftar till de afghanska kvinnornas frigörelse och till att garantera flickors skolgång.
.
Dessa partier hoppas att historien suddat ut hur de på 1980-talet förhöll sig till det dåvarande kriget i Afghanistan, men vi har inte glömt.
.
När Sovjetunionen stred i Afghanistan försvarade sig även denna stormakt med argumentet att man ville garantera framåtskridande och kvinnofrigörelse. Och sant var att de mot Sovjet kämpande islamska fundamentalisterna. skar halsen av kvinnliga skollärare, bekämpade jordreformer och brände skolor. Samtliga svenska borgerliga partier (och socialdemokraterna) slöt upp och stödde dessa fundamentalistiska mujaheddin – Sovjet skulle ju bekämpas. Sanningen var också att USA:s stöd till dessa islamistiska fundamentalister trappades upp redan före det sovjetiska intåget.
.
Sovjetregimen såg en vänligt sinnad regim i ett grannland hotas av USA-stödda islamister och Röda armén tågade in. Moskvas första intresse var sannerligen inte de afghanska kvinnornas rättigheter. Det handlade först och främst om att förhindra att en fientlig regim kom till makten. Den sovjetiska krigföringen gick – precis som dagens västmakters – ut över civilbefolkningen. Fundamentalisterna stärktes, precis som de idag stärks av den västkapitalistiska krigföringen. CIA tränade och utrustade män som Usama Bin Laden. Man bedrev en ursinnig terror mot den sovjetstödda Kabulregimen och mot alla sociala och politiska reformer. Vi upprepar: den svenska borgerligheten stödde dessa krafter, beskrev dem som befrielsekämpar. Vi frågar nu er borgerliga politiker: tror ni att vi alla glömt detta?
.
När så Sovjetunionen drog sig ur Afghanistan och dess lydregim sedermera föll utbröt ett kaotiskt och förödande inbördeskrig mellan de islamistiska krigsherrarna. USA satsade då på en ny rörelse som lovade att ta kontroll och skapa ordning; de ultrakonservativa talibanerna. Vi frågar alla försvarare av det USA-ledda “kriget mot talibanerna”: Tror ni att vi glömt detta?
Men när Usama Bin Laden bildar al-Qaida, till och med initierar terrordåd mot det amerikanska fastlandet och skyddas av talibanerna så anfaller USA sin gamla samarbetspartner – kriget mot terrorismen proklameras. Usama Bin Laden hade dock varit terrorist långt innan dess, men då riktade han med USA:s stöd sin terror mot den sovjetstödda Kabulregeringen, mot kvinnliga skollärare och flickskolor. Tror ni att vi alla glömt det?
.
Att tro att USA och dess hjälptrupper (England, Sverige, Finland, Danmark, Tyskland med flera) nu plötsligt skulle drivas av motivet att skapa demokrati och jämställdhet är, om man studerat de senaste trettio årens afghanska historia, följaktligen absurt.
.
USA:s krig handlar om att man vill säkra denna del av världen under sin kontroll. Om det kräver en uppgörelse med talibanerna så kommer vi att få se en sådan. För några veckor sedan gick USA:s militära ledning i Afghanistan ut med budskapet att man inte bara försöker få/köpa över basmedlemmar och mellanchefer i talibanapparaten. En uppgörelse med själva talibanledningen, där denna skulle garanteras en plats vid köttgrytorna, uteslöts inte. Talibanledaren Mullah Omar ska ha svarat med att beordra ett stopp på attacker mot flickskolor. Talibanerna och USA har kunnat komma överens förr och kan det säkert även i framtiden. Kriget gäller inte demokratiska rättigheter och jämställdhet. I detta spel är Sverige, för att använda den forne VPK-ideologen Jörn Svenssons ord, “en liten hungrig imperialiststat”. Den svenska härskande klassen söker en roll under det stora imperiets vingar.
.
För anständiga människor återstår det bara att kräva att denna lilla hungriga imperialiststat omedelbart lämnar Afghanistan. Liksom vi kräver att den stora imperialistmakten gör det.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Afghanistan, civila offer, USA, NATO, ISAF, Kabul, Helmand, McChrystal,
Gärna fler medaljer – men inga fler från Afghanistan
18 Feb 10
Inga fler medaljer från Afghanistan…
.
När en segrare i de olympiska spelen tar emot sin guldmedalj är detta jublande ögonblick kanske dennes finaste minne i livet.
.
När de svenska officerarna Gunnar Andersson och Johan Palmlöv tilldelades Försvarets förtjänstmedaljer i guld var de inte ens i livet.
.
Gunnar Anderssons och Johan Palmlövs postuma förtjänstmedaljer…
.
De stupade svenska soldaterna ”fick fin begravning utav staten…” som det heter i Ruben Nilssons visa om ”Den okände soldaten”. Deras stoft togs emot på Ärna flygplats utanför Uppsala med både honnörsstyrka, fanvakt och musikkår. En överflygning genomfördes samtidigt med JAS 39 Gripen. Överflygningen skedde i formationen ”Förlorad kamrat i strid” där ett flygplan lämnade formationen medan de övriga fortsatte framåt…
.
Blir det en ny triumf med ännu ett OS-guld för det svenska hockeylandslaget är jag övertygade om att ”Hjältarna från Vancouver” också kommer att hedras och eskorteras – men då av en välkomstformation från flyget – när de ska landa på Arlanda…
.
.
Den olympiska flaggan förnedras och släpas i skiten…
.
Både den antika och den moderna idén om olympiader är att fred ska råda så länge den olympiska elden brinner på lekarnas eller tävlingarnas huvudarena. Men när lågan i år under högtidliga former tändes i Vancouver, då inledde samtidigt absurt nog Förenta Nationerna och NATO sin militära storoffensiv mot staden Marjah i Afghanistan. Rustade upp över öronen med den modernaste militära teknologi som världens skådat och skyddade av satellitspaning, droner, apachehelikoptrar och artilleri sattes 15 000 stridande soldater in mot vad som uppskattades till ett tusental talibaner. Den olympiska flaggan med sin vita bakgrund och sina sammanlänkade ringar som symbol för nationell försoning vanärades på så sätt öppet och släpades i skiten så mycket som det överhuvudtaget går.
.
Fredlig idrott som en ”civiliserad” form av tävlan, kamp eller strid blandas ihop med krigets råa våld och dödande. Vår statsminister Fredrik Reinfeldt hyllar våra medaljörer. Låt vara att medaljerna är i olika valörer. Han gläds med Charlotte Kalla och Björn Ferry och deltar i sorgen över Gunnar Andersson och Johan Palmlöv. Allt insvept i blågula fanor.
.
.
Både kronprinsessan Victoria och hennes prinsgemål Daniel Wrestling besökte nyligen de svenska soldaterna i deras läger ”Nordiskt norrsken”. Kan man fläta ihop stundande storståtligt kungabröllop med Sveriges krig i Afghanistan kan många hjärtan vinnas. Wrestling ska för övrigt tydligen få titeln, eller har fått titeln som Hertig över Västergötland. På fornnordiska hette det härthoger och innebar att man var en vald krigsledare. Ska Ockelbos stolthet leva upp till den granna utmärkelsen och alltså bli min härförare också här i Ale kommun. Då får han allt först börja med vanlig krigstjänst där borta i Mazar il Sharif. Då räcker det inte med ett flygstopp och lite fika därborta…
.
.
För oss alla som är blågula i själ och kropp under OS eller andra stora internationella tävlingar och fäller en tår när svenskarna vinner eller blir förskräckta när Anja Persson kraschar, kan det vara svårt att se saker och ting med klara ögon när det gäller ”Sveriges fredsinsats” i Afghanistan. Vi ”sviker” inte en Marcus Hellner bara för att han inte orkade hela vägen fram. Vi människor har uppenbart stam- eller klankänsla i våra gener. Om inte så bär vi i vart fall med oss sådana kulturer sedan tiotusentals år tillbaka. En supporter överger inte sitt lag i motgång. Man håller på sin klubb eller på ”de svenska” även när det går dåligt. Vi går aldrig över till motståndarna. Vi håller samman till varje pris. Man överger inte sin förening eller klubb. Är inte en avfälling till sitt parti. Inte en kättare som överger sitt trossamfund. Man tar inte ens med sig god korv till lunch när andra bjuds bara grönt…
.
”Avfällingen”. Gammalt vykort av den värmländske konstären Jac Nygren
.
I de kriminella gängen golar man inte. I krig deserterar man inte. I krig överger man inte sina vapenkamrater. Man lämnar inte heller en sårad eller stupad kamrat efter sig. På hemmafronten sviker man inte heller. Man befryndar sig inte med fienden. Man begår inte högförräderi. Det var till alla dessa djupt rotade starka känslor som Carl Bildt vädjade i riksdagens utrikesdebatt om Afghanistan:
.
”Sverige är på plats för att bekämpa fattigdom, främja långsiktig utveckling och stödja det afghanska folket. De förluster som drabbat oss var inte förgäves. Bara genom att fullfölja vårt uppdrag i Afghanistan visar vi att våra uppoffringar inte varit förgäves. Sverige kommer att fortsätta att verka i Afghanistan.”
.
En helt förfalskad verklighetsbeskrivning. Men det är mot denna bakgrund som det nu basuneras ut att den svenska opinionen har svängt när det gäller kriget i Afghanistan. Efter dödskjutningarna av Andersson och Palmlöv. Över debatten i riksdagen var det sorgflor och i så gott som all media har vi i hemmafronten uppmanats att hedra minnet av de stupade genom att sluta upp ”bakom våra soldater”. Expressen och många andra tidningar vill att vi alla ska bära Kustjägarveteranernas eller Fredsbaskrarnas Det gula bandet”.
.
.
”Är du för eller emot Sveriges deltagande i FN:s militära insats i Afghanistan?”. Så enkelt ställdes frågan i den undersökning som TV:s Rapportstudio beställde av Synovate. Inte en enda stavelse om att det också är NATO:s krig. De flesta svenskar är spontant för FN eller åtminstone tanken med FN och förknippar organisationen med fred. Den starka verkställande militära kraften bakom kriget nämns inte. Att direkt efter förlusten av de bägge svenska officerarna, mitt under det blågula eller svenska sorgearbetet, ställa frågan på detta sätt, kan naturligtvis inte annat än ge ett utfall med en kraftig opinionsförskjutning. Vem vill svika? Vem vill överge kamrater fallna i strid? Framförallt när våra sinnen piskats blågula?
.
Men kriget i Afghanistan är inte vårt krig. Det är NATO:s krig, beskyddat av FN, som ytterst bara handlar om USA:s och en del västländers globala militära intressen samt jakt på kontrollen över råvaror som olja och naturgas i Central-Asien.
.
Vi vill gärna ha fler medaljer av ädel valör i Vancouver. Men inga fler från Afghanistan.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, OS-guld, Anja Persson, Charlotte Kalla, Marcus Hellner, Afghanistan, Försvarsmakten, NATO, ISAF
I pressen: SVD1,SVD2,AB1,AB2,AB3,SDS1,GP1,GP2,DN1,AB1,
Bloggare: RödaMalmö,Jinge,Svensson,EttHjärtaRött,RödaLund,Motvallsbloggen,
Hedra de döda soldaterna – ta hem trupperna
8 Feb 10
”Fanor i sorgflor”
.
När soldater dör i krig kan de hedras på många sätt. Fanor med sorgflor kan sänkas, flaggor halas och maktens män brukar säga att de tänker på de stupades familjer. Det talas stort och ömsint om att de krigare som dör offrat sig för nationen, för fosterlandet, för freden eller för kungen. Ibland för Gud. När nu svenskar dör i Afghanistan säger därför Carl Bildt självfallet att ”deras insatser får inte vara förgäves” och han säger då det som måste sägas av en utrikesminister. För det går att vinna val – också på krig och egna förluster. Bara man säger rätt saker. Vid rätt tillfälle.
.
Nu är de som stupat, Gunnar Andersson och Johan Palmlöv, två yrkesofficerare som medvetet valt den militära karriären som sina jobb. Det handlar inte om en tvångskommendering. Inte om två stackars meniga, värnpliktiga soldater som beordrats till krigstjänst av Gud och stat för att sedan flygas ut till ett halvkolonialt krig långt borta i Asien.
.
.
Den svenska flaggan – i sorgligt sällskap med stjärnbaneret – nu halad på halv stång
.
Men det hindrar inte att dödsskjutningarna är sorgliga. Som så många andra män som dragit ut i krig såg sig nog de bägge officerarna som kämpar för en god sak. ”Han ville utgöra en skillnad för civilbefolkningen”, säger exempelvis Palmlövs mamma om sin son. De bägge krigarna hade självfallet matats fulla med en världsbild och en syn på Afghanistan som gjorde att de såg sin tjänstgöring under NATO – kommando som en ”fredsmission”. Som en ”närvaro” i stället för ”krig”, som Aftonbladet så riktigt skriver.
.
Alla riksdagspartier – utom Vänsterpartiet – har i riksdagen röstat för fortsatt krig och ytterst är det även ”fredsivrare” som Mona Sahlin och Maria Wetterstrand som har politiskt ansvar för att de två svenskarna – och den afghanske tolken – dödats. De har i praktiken uppmanat Andersson och Palmlöv att åka till Afghanistan och att vara beredda att offra sina liv i denna ”fredsinsats.
.
.
Samtidigt med dödsskjutningen i norr har en militär storoffensiv
( inte närvaro ) inletts i den södra provinsen Helmand.
Tiotusentals civila flyr undan de amerikanska stridsvagnarna…
.
Lars Ohlys krumsprång i denna brännande fråga blir alltmer fantasifulla. Varför inte tala om att dina tilltänkta samarbetspartners är krigsivrare? Varför låta dem behålla sin anonymitet i frågan? Varför inte ärligt medge att (v) i höst kan tänka sig att sitta med i en regering och politiskt ta ansvar för ett krig vars syfte varken är att ”gräva brunnar” eller att ”befria kvinnor från burkor” utan handlar om USA:s ekonomiska och militära strategiska intressen i Central-Asien. I stället yrar Ohly i ett uttalande om att det är en ”dålig idé” att ha en ”militär närvaro” i landet. Han oroar sig också för att ”extremismen” växer sig starkare.
.
Varför lägga sig till med krigsivrarnas språkbruk? Om det nu är extremism som växer sig stark på civilbefolkningens bekostnad kanske det är en ”bra idé” att bekämpa denna. Eller att ha en ”närvaro”. Ohly pratar inte längre ens själv om krig. Det som förr var ”ett imperialistiskt krig” blir ”närvaro” och det som förr var ”nationellt motstånd” blir ”extremism”. Är det dessutom sant, som sägs, att det var en afghansk polis som på nära håll sköt ihjäl svenskarna och den lokala tolken. Då drar denna uppgift mer än löjets skimmer över Ohlys tidigare vädjanden om att Sverige ska utbilda poliser i stället för att öka sina militära ”närvaro”. Eller är det fortfarande en bra idé med mer afghanska ”poliser”?
.
Det enda sättet att hedra minnet av Gunnar Andersson och Johan Palmlöv är att omedelbart ta hem all svensk trupp. Då har de ändå inte dött förgäves.
.
Avslutar vanvördigt med en dikt av poeten Ruben Nilsson:
.
Här vilar jag, den okände soldaten,
inunder en triumfbåges vita marmorvalv.
Man hittade min kropp – nåja – åtminstone en halv,
och jag fick fin begravning utav staten.
Jag slets itu av tyskarnas granater.
Det var på sista tampen – sen blåstes »eld upphör»,
ty det ska vara tyst och lugnt när som en mänska dör
den regeln gäller även för soldater.
Jag plockades ihop utav kamrater
och lades i en kista, som var förfärligt fin.
Min vänstra arm har suttit på en jude från Berlin -
men sånt, det spelar inte nån teater.
Nu blir jag hyllad utav diplomater,
och en och annan furste han lägger ner en krans
och ber en bön för ruttet kött från landet »Ingenstans»
och pratar stort om mina hjältedater.
Här ligger jag, den sanne demokraten,
och skrattar ganska gott med min skalles döda flin.
Ett ben från Prag, en arm från Kiel och en ifrån Berlin,
det kallar dom Den okände soldaten.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Afghanistan, NATO.ISAF, döda svenskar, Kabul, Karzai, USA, Obama, Sven Tolgfors, Carl Bildt
I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,DN1,DN2,AB1,AB2,GP1,GP2,Politiken,AB3,SVD4,DN3,GP3,AB3,
Bloggare: Arbetarperspektiv,Jinge,Svensson,RödaMalmö,
Senaste kommentarer