Tag Archives: Irland

Anglo Irish Bank snubblar.

Posted on by
1

Finanstrollet Glufs-glufs slukar allt.

.

Det var bara några år sedan som finansvärlden vurmade för de Nordatlantiska ”mirakelekonomierna” Irland och Island. Hur det gick med det isländska miraklet vet vi redan. Den isländska befolkningen vet nu bättre än de flesta vad som händer när  glamorösa bankdirektörer får fria händer. Kort och gott – bankrutt och sparade pengar som går upp i rök medan skulderna dubbleras.

.

Sätt finanstrollen på svältkur.

.

Det irländska miraklet uppehöll skenet ett par år längre. Det fanns lite mer substans i det än det tomma luftslott som islänningarna bjöds in till. Men nu är det slut på Sturm und Drang också på Irland. Festen är över och nu ska den irländska befolkningen betala måltiden som finanstrollet Glufs-glufs satt i sig.
Den helt dominerande banken Anglo Irish Bank ligger med huvudet i giljotinen. Bankledningens vidlyftiga spekulerande på den internationella finansmarknaden gick snett, vinsterna omvandlades till ett svart hål av skulder och nu måste den irländska staten gripa in för att hindra en finansiell härdsmälta på den evigt gröna ön.
Än en gång bekräftas att ”blir det vinst är det aktieägarnas, blir det förlust är det befolkningens”. Så här sa landets finansminister Brian Lenihan i en intervju i gårdagens Financial Times för att förklara att regeringen ”saknar val”.

.

Anglo Irish Bank blommar inte längre.

.

-Om Anglo faller dras vår statsskuld med. Situationen är av vikt för hela finanssystemet inte på grund av bankens egenvärde, utan på grund av Anglos storlek i förhållande till nationens nationalräkenskaper. Inget land kan låta en sådan finansinstitution falla.
Om nu Anglo är så stor att statens finanser står och faller med bankens hälsa varför då inte helt sonika ta över banken i offentlig ägo? Då blir det inte bara förlusterna som hamnar på det offentligas lott.
Det kommer att kosta Irlands skattebetalare 35 miljarder euro att rädda banken. Men hur går det för de som lånat pengar till banken? Det vill säga de som köpt bankens obligationer med pengar som de kanske redan fått i utdelning på aktieinnehav i Anglo eller i form av skattesänkningar. För vi pratar naturligtvis om de rika, inte vanliga arbetande människor.

.

En förare av en cementblandare protesterade på sitt vis och försökte ramma grindarna till det irländska parlamentet.

.

-Oppositionspolitiker kräver att regeringen ska tvinga ägare av bankens obligationer att bära en del av bördan. Mister Lenihan upprepade att den irländska staten till fullo kommer att gottgöra ägare av bankens primärobligationer, rapporterar FT.
Än en gång har finanstrollet Glufs-glufs satt i sig allt som kom i dess väg – trerätters måltid, porslinet, besticken, bordsdukarna och ljusstakarna. Bot mot den svåra matsmältningen står det irländska folket för.

.

Media; SVD1,SVD2,DN1,GP1,AB1,DI1,

Bloggare: Alliansfritt Sverige,Svensson,Teckentydaren,Ekonomikommentarer,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Indien vid skampålen

Posted on by
6

Folket svälter – vetet ruttnar.

.

I media glänser Indien alltmer som framtidslandet där allt som glimmar är guld. TV visar program om kvalificerad arbetskraft från väst som slår sig ner i Bangalore och andra snabbt expanderande ”frizoner” i den indiska ekonomin.
Det passar bra att kalla det frizoner för den verkliga indiska ekonomin är 500 miljoner som lever på eller strax över svältgränsen.

.

Indiens härskare föredrar att barn svälter medan 55 miljoner ton säd ruttnar bort i de statliga lagren varje år.

.

Men det skiter helt enkelt den härskande indiska eliten i. I tio år har landets Högsta Domstol krävt att regeringen ska använda det överskott av säd som nu ruttnar bort i de statligt ägda lagren till att föda de miljontals indiska medborgare som svälter.
Det handlar inte om några enstaka korn. Enligt Världshälsoorganisationen är det 55 miljoner ton säd som ruttnar bort varje år. Samtidigt är, enligt samma organisation, hälften av landets barn undernärda varav hälften i sin tur  är så kraftigt undernärda att deras kroppar och hjärnor skadas för livet.
I stället för att reagera positivt på Högsta Domstolens beslut avfärdade premiärminister Manmohan Singh den med en snäsig replik att domstolen borde hålla sig borta från politiken. Den uppnästa indiska överklassen föredrar nämligen att de ”smutsiga kasterna” på samhällets botten svälter.

.

Manmahon Singh med Västbengalens regeringschef Buddhadeb Bhattacharjee. De generas inte det minsta av att ta beslut som dömer medborgare till svältdöd medan de samtalar över dignande bord.

.

-Vi kan inte ge gratis föda till alla fattiga, svarade premiärministern och undvek därmed att förklara varför de 55 miljoner ton som årligen ruttnar bort inte kan användas till att hjälpa de allra fattigaste från att tvingas se sina barn tyna bort.
Indien är kanske ”världens största demokrati” som det brukar heta vid högtidliga tillfällen. Men de härskandes förakt för det egna folket är helt i klass med de engelska lorderna som föredrog att exportera sitt vete och korn odlat på Irland i stället för att rädda livet på de hundratusentals irländare som svalt ihjäl under de stora hungeråren 1845-52.
En dag kanske Manmohan Singh sväljer fel och faller ner död med hakan i en assiett under en av sina sjurätters banketter betalda med skattepengar. Så länge det finns hopp…

.

Media; GP1,DN1,DN2,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Så tuktas en nation

Posted on by
1

SÅ TUKTAS

EN NATION

Gårdagen var ruggig. I norr orkan över fjällen. Så illa att den tuktade och skadade sju svenska jägarsoldater. Enligt ett befäl var de ”för klena”, Snöslask och stormvindar över norra Värmland och Dalarna. Trafikbegränsningar på Öresundsbron.Här hos oss jagade en hård kuling . I natt, i skenet av fullmånen har svarta regnmoln rivit sönder varandra. Men Fredrik Reinfeldt och Carl Bildt var belåtna. ”Det är en bra dag för Europa”, sa Reinfeldt på en presskonferens i Rosenbad. Även Mona Sahlin är glad och lättad. ”Det är jätteviktigt för EU att få ett modernt fördrag”, lät hon meddela. Arbetsgivarväldet i Europa och dess politiska elit är i färd med att lyckas. I går demonstrerade de hur man tuktar en uppnosig nation. Irländarna som röstade nej till Lissabonnfördraget för bara drygt ett år sedan sattes rejält på plats. Med kappsäckar fulla, om inte med guldpengar, så med gyllene euros har EU-kommissionen dragit fram över den gröna ön. Det mest obscena inslaget i Ja-sidans kampanj var när EU:s kommissionär för transporter, Antonio Tanjani reste runt i en valkampanj med Michael O`Leary, Ryanairs miljardär till chef som inte tål några fackligt anslutna på sina lågprisplan. EU:s ”opartiska information” blev en parodi.

Tillsammans gjorde de allt för att skrämma bort tidigare anhängare till Nej-sidan. De och ledare för andra storföretag, som IBM, hotade med att Irland ekonomiskt skulle isoleras från övriga Europa om de fortsatte att spjärna emot EU:s fortsatta centralisering och militarisering. Den arbetslöshet på nära 15 procent, som redan nu slagits sönder många människors vardag, skulle med ett fortsatt Nej fortsätta att raka i höjden, var det budskap som näringslivet oavbrutet dunkade fram. Till sitt förfogande hade Ja-sidan tio gånger mer euros i sina kappsäckar än Nej-sidan. Det blev en stor omsvängning i opinionen. Men det var inget entusiastiskt Ja. Irländarna gav upp efter en orkan av desinformation. Deras Ja  mumlades fram, när de tvingats ner på knä i EU:s politiska stupstock. ”En aldrig tidigare skådad koalition mellan den politiska eliten, big business, media och EU”, levererade ett Ja, underströk Joe Higgins, i juni invald som EU-parlamentariker för irländska Socialist Party. ”Hot och skrämsel tillsammans med extravaganta löften om nya jobb och ekonomisk framgång”, låg bakom segern. Nej- rörelsen på Irland har dessutom fått släpa på en stor barlast av konservativa och reaktionära borgerliga politiska krafter. Även brittiska konservativa och högerextrema krafter har lagt sig i den irländska valrörelsen. Brittiska Independent United Kingdom delade ut en och en halv miljon flygblad ( tre miljoner röstberättigade ) med sitt stöd för ett Nej. Brittiska Tories med Londons karismatiske borgmästare Boris Johnson i spetsen driver hårt frågan om en folkomröstning och ett Nej också i Storbritannien. På Toris kongress, som nu drar i gång, är det en krutdurk som rullar in på podiet. Det smutsbruna British National Party har naturligtvis också viftat med Union Jack till förmån för Nej-sidan. Smolk i bägaren för dessa brittiska högerkrafter blev paradoxalt nog att en del irländare då kanske föredrog Bryssel framför London.

”The Cairo gang” var ”Nom de guerre” på en en grupp brittiska angivare och spioner.Denna ljusskygga grupp fick troligtvis sitt namn efter det café i Dublin där de brukade hänga. I kriget dödades 1920 tolv av gängets medlemmar av IRA. ”Brysselgänget” eller EU-kommissionen har inte använt så våldsamma medel som de forna brittiska säkerhetsmännen för att kuva den irländska nationen. Pengar, skrämsel och hot var i stället var dess mer eleganta vapenarsenal.

Den irländska nationen var förtryckt av britterna under sjuhundra hänsynslösa och grymma sekler. Det irländska kriget för oavhängighet från det brittiska kungadömet tog sin början i det blodiga påskupproret i Dublin 1916. Femhundra brittiska poliser dödades. Med samma urskiljningslösa vettlöshet som gäller för NATO:s ockupationssoldater i dagens Afghanistan hade dessa poliser dödat över 1 000 civila Dublinbor. Eftersom de ”inte visste” vilka som var rebeller eller inte sköt de på allt som rörde sig. När Dublins arbetare gick ut i strejk svarade man med att döda två ledare. Arbetarnas svar blev att bilda en egen milis, Irish Citizen Army. Påskupproret slutade i ett militärt nederlag. Ledarna avrättades. Men samtidigt blev detta gnistan som helt svängde opinionen och i och med 1919 års val och förkrossande seger för republikanerna blev det ett nationellt uppror. Efter ett blodigt krig mellan 1919 och 1922 blev det nuvarande Irland självständigt. I december 1922 skeppades de sista brittiska soldaterna hem från Dublins hamn. Det första irländska parlamentet 1919 röstade med stor majoritet fram ett program där man slog fast de ekonomiska och sociala principer som man skulle arbeta efter: Clár Oibre Poblacánaighe. Det var mycket radikalt. Här skissades ett socialistiskt program, med ett gemensamt ägande av nationens resurser och produktionstillgångar, ett gemensamt ansvar för skolutbildning och äldreomsorg mm. Programmet stannade inte vid den nationella frågan utan insåg nödvändigheten att också revolutionera landets ekonomiska ochstrukturer.

Britterna slog ner Påskupproret med full kraft. Här en bild från förödelsen sedan motståndet tillintetgjorts.

EU-Kommissionens och den irländska Ja-sidans framgång i går kan bli en verklig pyrrusseger om inte de löften infrias som de irländska löntagarna fick där huvudstupa i kapitalisternas stupstock. I ett TV- program under veckan var vår EU-minister, Folkpartiets Cecilia Malmström, ovanligt ärlig när hon sa att folkomröstningen i själva verket inte hade ett dyft att göra med ekonomin. Det mesta talar för att den irländska ekonomin fortsätter att vara i brygga och då kan förväntan, bli till bitterhet och vrede. Då kan de sanningar som de irländska socialisterna sådde under valkampanjen börja gro hos många. Förväntan vändas till vrede och politiska scenförändringar. Irlands ofullbordade revolution från 1919 kan få en fortsättning i en gemensam europeisk socialistisk revolution, där vi kan överskrida inte bara nationella begränsningar, utan också göra slut på kapitalismen med dess kriser, arbetslöshet, miljöförstörelse och kulturella förfall. Det var en ruggig dag i går. Men molnen jagar vidare och under det kommande decenniet väntar säkert dramatiska sociala omvälvningar. I de politiska konfrontationer som kommer måste vi göra allt för att återskapa en demokratisk och kömpande socialistisk arbetarrörelse.

1916proc.jpg

Proklamationen av den första republiken 1916.

Skissen till ett socialistiskt program. antaget av det första irländska parlamentet 1919.

We declare in the words of the Irish Republican Proclamation the right of the people of Ireland to the ownership of Ireland, and to the unfettered control of Irish destinies to be indefeasible, and in the language of our first President. Pádraíg Mac Phiarais, we declare that the Nation’s sovereignty extends not only to all men and women of the Nation, but to all its material possessions, the Nation’s soil and all its resources, all the wealth and all the wealth-producing processes within the Nation, and with him we reaffirm that all right to private property must be subordinated to the public right and welfare. We declare that we desire our country to be ruled in accordance with the principles of Liberty, Equality, and Justice for all, which alone can secure permanence of Government in the willing adhesion of the people. We affirm the duty of every man and woman to give allegiance and service to the Commonwealth, and declare it is the duty of the Nation to assure that every citizen shall have opportunity to spend his or her strength and faculties in the service of the people. In return for willing service, we, in the name of the Republic, declare the right of every citizen to an adequate share of the produce of the Nation’s labour. It shall be the first duty of the Government of the Republic to make provision for the physical, mental and spiritual well-being of the children, to secure that no child shall suffer hunger or cold from lack of food, clothing, or shelter, but that all shall be provided with the means and facilities requisite for their proper education and training as Citizens of a Free and Gaelic Ireland. The Irish Republic fully realises the necessity of abolishing the present odious, degrading and foreign Poor Law System, substituting therefor a sympathetic native scheme for the care of the Nation’s aged and infirm, who shall not be regarded as a burden, but rather entitled to the Nation’s gratitude and consideration. Likewise it shall be the duty of the Republic to take such measures as will safeguard the health of the people and ensure the physical as well as the moral well-being of the Nation. It shall be our duty to promote the development of the Nation’s resources, to increase the productivity of its soil, to exploit its mineral deposits, peat bogs, and fisheries, its waterways and harbours, in the interests and for the benefit of the Irish people. It shall be the duty of the Republic to adopt all measures necessary for the recreation and invigoration of our Industries, and to ensure their being developed on the most beneficial and progressive co-operative and industrial lines. With the adoption of an extensive Irish Consular Service, trade with foreign Nations shall be revived on terms of mutual advantage and goodwill, and while undertaking the organisation of the Nation’s trade, import and export, it shall be the duty of the Republic to prevent the shipment from Ireland of food and other necessaries until the wants of the Irish people are fully satisfied and the future provided for. It shall also devolve upon the National Government to seek co-operation of the Governments of other countries in determining a standard of Social and Industrial Legislation with a view to a general and lasting improvement in the conditions under which the working classes live and labour.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , I pressen:SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,DN1,DN2,AB1,AB2,SDS1,SDS2,

Andra bloggare: Arbetarperspektiv,RödaMalmö,JonasSjöstedt,

Irland – Ja-sidan i furiös skrämselkampanj

Posted on by
2

Vi är för ett

socialistiskt

EUROPA

På Irland pågår den andra omröstningen om Lissabonfördraget för fullt. Även om det ser ut att bli ett svagt valdeltagande. I övriga Europa, som i Sverige, får vi inte rösta alls. Det är vad Margot Wallströms prat om ökad demokrati var värt. På Irland där människorna fick rösta och röstade Nej. Där har arbetsgivarväldet bakom EU tvingat fram en ny omröstning. Med miljoner euros i kampanjkassan och förtäckta hot om isolering och ekonomisk isolering för den gröna ön – om man åter säger ”Nej” – har ”Ja”-sidan drivit en furiös kamp för att få irländarna att ändra inställning. Här nedan återger jag en intervju från franska NPA:s hemsida med Joe Higgins, som i juni valdes in som EU-parlamentariker för Socialist Party. Ett parti som är systerparti till det svenska Rättvisepartiet socialisterna. Partiet nådde i EU-valet 2.5 procent. Men i storstaden Dublin fick Higgins ett fantastiskt resultat med 12.46 procent av de röstande och slog ut Sin Feins kandidat. I Dublins folkliga valdistrikt var hans röstetal i flera fall uppe i 30 procent. I många av de lokala val som ägde rum samtidigt nådde kandidater från Socialist Party tjugoprocentiga röstetal. Det här är en snabböversättning. Förkortad och försvenskad. Läser du franska hittar du originalet här: NPA.

Vår kampanj har ägt rum mot en bakgrund av en ekonomisk kris som vi aldrig tidigare har upplevt. Högerregeringen, alltså Fianna Fáil och De Gröna, har svarat med att skära ner på lönerna för alla anställda inom den offentliga sektorn. Den har infört nya skatter och räddat bankerna med garantier på 54 miljarder euros. I opinionsundersökningar har regeringen nu ett så svagt stöd som bara 19 procent av väljarkåren. Det har varit en del demonstrationer mot regeringen men fackföreningarnas ledare har spelat en mycket negativ roll. De har hållit tillbaka protesterna samtidigt som de erbjudit förhandlingar där man ”ska dela bördan”. Trots att arbetarklassen inte har något ansvar för krisen. Socialistiska Partiet – som kan sägas ha en ledande roll i ”Nej-kampanjen” understryker i stället att den politik som har skapat krisen är den som läggs fast i Lissabonfördraget.

Här en bild från 2005 där segrande arbetare vid Gama Constructions hyllar Joe Higgins. Efter hans avslöjande av de vidriga förhållanden som gällde för immigrantarbetarna tvingades företaget att betala ut 30 miljoner pund i skadestånd.

Vi, andra progressiva krafter och vänstern, som motsätter oss fördraget, betonar försvaret av arbetarnas rättigheter och pekar på Europadomstolens beslut (Laval, Viking,Ruffert, Luxemburg) som alla syftar till att sänka kollektivavtalens lönenivåer och nationella lagar som skyddar arbetstagarna.

En annan viktig fråga handlar om den förstärkta militarisering som får klartecken i fördraget. Europeisk vapenhandel ges officiell status och det blir lättare för den att agera på den internationella marknaden. Lissabonfördraget innnebär också klartecken för grupper av medlemsländer att gå samman i militära kampanjer där de företräder hela EU ( Nordic Battle Group! ), också Iraland. Här är motståndet till själva tanken på militära allianser stort och vi har också haft stora mobiliseringar mot kriget i Irak.

Hela etablissemanget förespråkar ett ”Ja”. De driver en kampanj som syftar till att människor ska bli rädda för ett ”Nej”. De bryr sig inte alls om innehållet i fördraget. De säger att krisen ( som de skapat ) blir värre och att Irland kommer ”att isoleras från det övriga Europa. De nonchalerar det faktum att arbetarklassen i Frankrike och Nederländerna har rösta nej till samma fördrag och svarar inte på våra frågor. I stället fokuserar de på den yttersta högerns och de ultrareligiösa gruppernas helt irrelevanta frågor som den om abort.

Helt skandalöst är det att de flesta fackliga ledare argumenterar för ett ”Ja” med hänvisning till att Deklarationen om grundläggande rättigheter får en officiell status i EU, vilket kommer att förbättra arbetande människors villkor. Det här kan vara komplicerat att förklara men vi säger att om detta fördrag innefattar rätten till facklig anslutning och till kollektiva förhandlingar – så begränsas samtidigt denna rätt av Lissabonfördragets paragraf 52 där man prioriterar arbetsgivarna och deras profiter. Den senaste tiden har vi sett fackliga strider, i främsta rummet vid Coca-Cola; MTL Docks; Thomas Cook och Carrols Joinery där beslut från Högsta domstolen har gett arbetsgivarna en mjöjlighet att förhindra strejker och ockupationer. Arbetstagarnas möjligheter att försämra sina jobb, löner och arbetsvillkor skulle inte förbättras med en endaste tum med hjälp av Lissabonfördraget.

I den här omröstningen har ”Ja” – kampanjen tio gånger mer pengar än ”Nej” – sidan. Reglerna har ändrats så att inte ens i radion gäller samma villkor för de bägge sidorna. Nittio procent av landets tidningar stödjer ”Ja” – sidan. Dessa omständigheter gör det mer troligt med ett ”Ja” denna gång. Men om det blir så kan vänstern och krafter som Socialistiska Partiet få förstärkt förtroende eftersom det är vi som har pekat på det verkliga innehållet i det fördrag som i så fall kommer att utnyttjas av EU:s olika regeringar för att förstärka deras attacker på de arbetande och den offentliga sektorn. Fördraget kan också användas för att öka EU:s militära kapacitet.

”Ja” – sidan säger att vi inte har något alternativ och att vi är ”mot Europa”. Men vi är för ett socialistiskt Europa där kontinentens enorma resurser kontrolleras demokratiskt av Europas folk och används till att gagna våra behov.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

I pressen: SVD1,SVD2,DN1,DN2,DN3,AB1,GP.

Bloggen Alliansfritt Sverige har ett fint upplägg med moderataffischer.

Bloggare om Irland:Kommunisternas blogg,

Ett dråpslag mot Europas elit…

Posted on by
1

Så beskriver den brittiska finanstidningen The Financial Times resultatet av den irländska folkomröstningen, där 53.4 procent sa Nej till Lissabonfördraget som den nya konstitutionen döpts om till efter nederlaget 2005.

-En spark rakt i ansiktet på Irlands politiska och ekonomiska etablissemang, skriver dagstidningen The Independent.

Det är bara här på hemmaplan som ledande politiker låtsas att det regnar.

–Vi har gått vidare med tidigare nej, säger Reinfeldt med ett förakt för demokratiska val som går utöver det mesta en svensk politiker någonsin visat upp. Eller så fattar han helt enkelt inte vad som skett.

En av euroländerna, där vi med vår krona som bekant inte deltar, har satt en slutlig spik i kistan i vilket den europeiska konstitutionen ska begravas. Först sa fransmännen och holländarna nej till grundlagsförslaget 2005 och la på kistlocket. Med yttersta förakt för valresultatet arbetade Nicolas Sarkozy fram ett « nytt » förslag som sades vara en teknisk banalitet som inte krävde folkomröstningar. Knepet var alltför grovt och ingen såg i det nya förslaget något annat än en omstuvning av grunderna i det redan förkastade förslaget. Men om folket inte vill rösta för en ny grundlag, som inrättar en EU-president, en utrikesminister, samordnade militära förband och en avreglerad arbetsmarknad, då låter vi dem inte rösta alls, resonerade Sarkozy och alla andra regeringschefer. Tricket lyckades nästan, eftersom 18 av de 27 medlemsländerna redan ratificerat texten. Men det var utan att ta med i beräkning det irländska parlamentets beslut att låta irländarna rösta. Antagligen var ingen i eliten rädd för ett nej. Alla politiska partier, media, företagsorganisationer och lobbygrupper var för ett ja. Bara två krafter uppmanade till en nejröst- Sinn Féin och finansmannen Declan Ganley, som värnade om Irlands extremt låga företagsbeskattning.

-Vi tolkar resultatet i en positiv anda därför det visar att folket vill ha ett socialt Europa. De känner sig trygga i Europa men vill ha största möjliga demokratiska makt, sa Sinn Féins omstridde ledare Gerry Adams.

Nu väntar ett toppmöte i Bryssel till helgen. Det blir nog inte många glada miner att föreviga för pressfotograferna. José Manuel Barosso försökte att hålla god min inför pressen i går kväll men rynkorna i pannan var djupare än vanligt. Och lite botox kan inte lösa problemet.

-Jag tror att konstitutionen lever än och nu måste vi hitta en lösning, sa Barosso. I ett samtal med Barosso menade Irlands premiärminister Brian Cowen att nejet inte var ett nej till EU.

-Var finns ödmjukheten ? Var finns känslan för att lyssna till folks bekymmer, frågade sig enligt The Independant en Sinn Féinrepresentant i den irländska radion.

Ja det kan man undra. Svaret är naturligtvis att den europeiska elitens EU-projekt aldrig varit ämnat att ge mer makt till folket. Tvärtom, är målet att skapa en politisk, diplomatisk och militär enhet som kan hävda sig tillsammans med USA i kontrollen över världspolititiken ? I den ekvationen finns det inga okända faktorer för den arbetande befolkningens sociala välmående.

I andra media: DN1,DN2,SVD,The Independent,The Financial Times,

Andra bloggar: Trotten,Svensson,Jinge,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,