Regimen dödar avsiktligt.

.

Snart har sex hundra oppositionella dödats av Bachar Assads säkerhetsstyrkor. Enligt humanitära organisationers sammanställningar har hittills 560 dödats inklusive det tjugotal som mördades i går.

-Ingen dödades i går. Allt var lugnt, säger regimens taleskvinna Reem Haddad i en telefonintervju med Al Jazeera. Bagdad Bob har tydligen bildat skola för diktaturer i arabvärlden.

.

Regimens dödliga förtryck lyckas inte skrämma bort demonstranterna från gatorna.

Men allt var långt ifrån lugnt. I ett dussintal städer trotsade tiotusentals människor militärens hot och krävde än en gång frihet, värdighet, slut på korruptionen och regimens fall.

Information från olika håll i landet pekar mot att omkring fem hundra personer per dag har arresterats den senaste veckan. De syriska fängelsehålorna är djupa och än finns det plats. Likt i Libyen finns det ingen annan utväg än att Assads familjediktatur faller eller så kommer oppositionen att krossas som i Bahrain. Ingen ”ersättare” till Assad finns i regimens bakficka. Det är allt eller intet som gäller för både Bachar Assad och den heterogena oppositionen.

.

Staden Homs har stått i centrum för kampen. I går protesterade befolkningen på nytt.

.

-Protesterna styrs av utländska terrorister, säger regimens propaganda och försöker i samma stil som Mubarak, Ben Ali och Khaddafi att vifta med det islamistiska skynket för att skrämma folk i det egna landet och för att söka stöd bland allierade i utlandet.

I utlandet finner den stöd i en ohelig allians bestående av Israel, Kina, Ryssland, Hezbollah, Iran, Hamas och Hugo Chavez. En fin samling där tyvärr Hugo Chavez är den som mest högljutt torgför regimens propaganda om en ”utländsk komplott” för att störta ”anti-imperialisten” Bachar Assad.

.

Chaves stöd till Assad går utöver de vanliga diplomatiska relationerna mellan statschefer.

.

Vilken effekt Chavez öppna och entusiastiska stöd till Khaddafi och Assad kommer att få för socialisters rykte och möjlighet att arbeta effektivt i den pågående arabiska revolutionen är det ännu för tidigt att dra någon definitiv slutsats om. Däremot lär det inte dröja innan ”principfasta anti-imperialister” i väst, inklusive Sverige, kommer ut i ett stöd till Bachar Assads regim med argument att oppositionen är ”pro-imperialistisk”. Broder Assad står ju upp mot imperialismen så lite stridsvagnar och snipers som håller ordning på folket kan man ju stå ut med.

Regimen använder det islamistiska skynket för att spela på de etniska och religiösa skillnaderna i landet. Regimen hotar den kristna minoriteten med ”ett helvete på jorden” om de ”beväpnade terroristerna” tar makten i Syrien. Det är svårt att få information om vilken hållning de kristna intar. Sett utifrån verkar de just nu stå ”neutrala” i kampen.

.

-Låt färgen rinna, inte blodet. Solidaritetsaktion utanför Syriens amnassad i Paris.

.

Däremot verkar regimens försök att skrämma den kurdiska minoriteten till lojalitet misslyckas. I går demonstrerade stora grupper i den kurdiska staden Amuda under slagorden ”Syriens folk är enade. Frihet, Frihet”.

I veckor har stora folkmassor stått upp mot ett allt brutalare våld, arresteringar och militär isolering som i staden Daraa där uppenbarligen allt nu saknas – el, vatten och förnödenheter. Ett avgörande måste komma. I sociala strider står människor ut med många umbäranden men det finns gränser och om inga stora framsteg görs i kampen inom kort finns det en stor risk för att Syrien blir ett nytt Bahrain.

Den arabiska våren närmar sig sommaren. Då blommar eller vissnar många spröda skott beroende på tillgången på livgivande vatten.

.

Media: DN1,DN2,SVD1,SVD2,GP1,GP2,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Syrien, Assad, Bahrain, Chavez, Revolution,

Dela

.

De två mest vägande skälen till att svenska soldater ska döda och dödas i USA:s krig i Afghanistan sägs ofta vara att vi dels ska bekämpa terrorism, dels hjälpa landets undertryckta kvinnor.

Varför USA och vi inte krigar också i Saudiarabien och Pakistan har inte förklarats av vare sig moderater eller socialdemokrater. Enligt CIA finns det i dag bara ett femtiotal Al Quaida-anhängare i Afghanistan. De har sedan länge flyttat till Pakistan. Vi vet också att så gott som alla som genomförde attackerna i USA den 11 september var saudiska medborgare. I stora delar av Pakistan och Saudiarabien behandlas kvinnor dessutom efter samma måttstock som i Afghanistan.

I stället bestyckar våra fältkamrater från USA bägge dessa länder med allt tyngre vapenarsenaler. Vita huset har accepterat Islamabads kärnvapen och nu genomförs den största vapenförsäljningen i landets historia med den medeltida regimen i Riyadh.

Krigs- och fredspristagaren Barak Obama blir ledande vapenmånglare. I en första omgång får diktatorn Abdullah bin Abdul Azis tillgång till flyg för ett värde av 60 miljarder dollar. I en andra omgång handlar det om att hans flotta ska rustas upp för 40 miljarder dollar.

Saudiarabien får köpa 84 stridsflygplan, Boeing F-15. Dessutom uppgraderas landets äldre enheter. I köpet ingår dessutom 70 attackhelikoptrar, Apache, samt 36 stycken Little Birds, lätta helikoptrar som används vid specialuppdrag.

Affären sägs syfta till att i regionen skapa en militär motvikt i förhållande till Iran. Ett påstående som i sak är ren nonsens. I förhållande till Riyadh är Teheran en militär dvärg. I förhållande till sin befolkningen spenderar Saudiarabien mest pengar i världen när det gäller militär upprustning. När det gäller flyg tilldelar militära forskningsinstitut saudierna redan i dag hela 453 poäng. I samma liga får iranierna bara 84 futtiga poäng. Analytiker menar att det iranska flygvapnet snarast hör hemma på ett militärt museum…

Dessutom har USA, genom sina baser och hangarfartyg, där det kryllar av kärnvapen, redan total militär hegemoni i regionen.

.

.

Talesmän från Vita huset har konstaterat att Israel accepterar upprustningen vilket gav den brittiska tidningen The Guardian ett tillfälle att ge ett prov på syrlig brittisk ironi när den är som bäst:

Israel ser Saudiarabien som ett användbart slagträ mot Iran. Men samtidigt finns en rädsla i Tel Aviv att en lymmel till saudisk pilot skulle försöka sig på ett självmordsuppdrag mot Israel… Det löser man naturligtvis med att Israel får ännu bättre plan. Affären är redan på gång.

När det gäller rekordförsäljningen till Riyadh är sakskälet uppenbart. Obama vill blidka hemmaopinionen med jobb till krigsindustrin. Bättre än så är inte moralen för fjolårets fredpristagare.

När det gäller Sveriges affärer är Saab Bofors Dynamics på gång att sälja pansvarvärnsrobotor till de Saudiarabien. Uppskattningsvis till ett värde av ett par hundra miljoner kronor.

Bättre än så är inte moralen för Reinfeldt och hans blå kabinett…

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Saudiarabien, Riyadh, Afghanistan,

I pressen: DN1,SVD1,SVD2,Expr1,SVD3,DN2,Expr2,GP1,SVD4,SVD5,

Dela

.

Vem behöver vänner när de värsta fienderna gör allt för att hjälpa till. Det är vad Israels ledare i tysthet måste tycka om den nyttiga idiot som formellt styr i Iran. Ahmadinejad missar inte ett tillfälle att stärka Israels ställning i världsopinionen. Precis vad Netanyahu behöver efter massakern på Ship to Gaza.

I går var det dags igen. Under en presskonferens lyckades han både blåsa under de idiotiska konspirationsteorierna om vad som skedde i New York den 11 september 2001 och att förneka existensen av nazisternas judeutrotning under andra världskriget.

.

Enligt konspirationsteorierna dog inga judar eftersom de ”förvarnats”. Av vem kan man undra.

.

-Vad var den 11 september? Under fem sex dagar förbereddes och skapades en opinion för att alla skulle se en attack på Afghanistan och Irak som rättfärdig.

-Ingen sionist dödades den 11 september eftersom de en dag innan uppmanades att stanna hemma från jobbet. Det sas att 3 000 personer dödades vid incidenten men det finns inga rapporter med de dödas namn.

Att det finns en lista över 2 995 offer från 90 länder är inget hinder för galningen i Teheran. Möjligen tror han själv på konspirationsteorierna kring 11 september vilket inte gör saken bättre. Annars är det mer troligt att syftet med galenskaperna är att blåsa under den mytbildning som finns kring 11 september, speciellt hos den arabiska befolkningen i Mellanöstern.

.

Ahmadinejad spelar Israel i händerna.

Bättre blev det inte av att Ahmadinejad än en gång spelade upp sin antisemitism och förnekade existensen av mordet på cirka sex miljoner judar.

-De hittade på en historia om den så kallade Utrotningen för att oskyldigförklara en grupp, sa han till den samlade pressen och menade att det hela var en bluff för att rättfärdiga Israels tillkomst.

Vad kan man göra inför en dylik  dårskap om inte skaka på huvudet. I Jerusalem myser Netanyahu och Lieberman. Bättre propagandist för den sionistiska agendan kan ingen hitta.

.

Media;DN1,DN2,SVD1,SVD2,SVD3,GP1,GP2,AB1,SSD1,ST1,ST2,SVD4,GP3,

Bloggar: Jinge,Svensson,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Iran, Israel, 11 september 2001, Ahmadinejad, Konspiration

Dela

.

Tänker den amerikanska Kongressen driva Barack Obama till en militär konfrontation med Iran? Frågan är mer än berättigad efter förra veckans beslut i Senaten att lägga ett lagförslag om sanktioner mot alla företag som säljer raffinerade oljeprodukter till Iran eller som hjälper Iran att utöka och modernisera sina raffinaderier.

.

I Senaten har republikanska och demokratiska hökar bildat flock.

.

Republikanska hökar har i allians med lika hökaktiga demokrater drivit på för att lagförslaget ska gå till omröstning  så snabbt som möjligt.

.

-Om inte Obamas administration vill införa sanktioner mot Iran då måste Kongressen göra det, säger Senatens minoritetsledare Mitch McConnell.

.

Uppenbarligen kliar det på nytt i krigshetsarnas  avtryckarfinger. De bryr sig inte ens om den egna säkerhetsorganisationens uppfattning att det saknas bevis för att Iran har ett aktivt program för tillverkning av kärnvapen. Trots påtryckningar vägrar CIA att ta avstånd från sin rapport 2007 som slog fast att Irans kärnprogram varit fredligt sedan 2003. Internationella Atomenergikommissionen säger också att det inte finns några bevis för ett militärt kärnvapenprogram i Iran.

.

Hökarna i Jerusalem har fattat galoppen. Mona Sahlins kompis Ehud Barak sa i går att Israel förbereder sig för ett krig i stor skala i hela Mellanöstern om inte förhandlingarna med Syrien går som Israel väntar sig. När ska den europeiska socialdemokratin kapa banden med krigsförbrytaren Barak och slänga ut det israeliska arbetarpartiet ur den Socialistiska Internationalen?

.

Men liksom för Bush och Blair då de drog ut i sitt nobla krig mot Saddam Husseins Irak, spelar fakta och bevis ingen roll för krigshetsare som redan ställt in siktet. Då gäller det bara att provocera fram en incident som ursäktar de handlingar som redan planerats. Det är ingen tillfällighet att Obamas nyligen presenterade militärbudget är den största på decennier.

.

En sympatisk hund i dåligt sällskap.

.

Hur sanktioner mot företag som handlar i oljeprodukter med Iran ska kunna genomföras i praktiken verkar inte bekymra hökarna i Kongressen. Både Europa och Kina har stort handelsutbyte med Iran och USA kan inte hindra Kina från att fortsätta sin handel med landet som i fjol uppgick till 26 miljarder dollar.

.

I FNs Säkerhetsråd finns det ingen chans för USA att få utökade sanktioner mot Iran antagna om Kina använder sitt veto. Om USA väljer att införa ensidiga sanktioner ställer sig frågan hur de ska kunna verkställas. I praktiken kan en handelsblockad mot Iran bara bli effektiv om US Navy inför en sjöfartsblockad. Enligt internationella konventioner är det liktydigt med en krigsförklaring.

.

Det är svårt att förstå att en majoritet i Kongressen inte inser de tänkbara följderna av det lagförslag som nu ligger för omröstning. De borde begripa att en effektiv blockad mot Iran är en dolkstöt i ryggen på oppositionen som kommer att drunkna i den nationalistiska ryggmärgsreflex som kan följa.

.

En blockad av Iran kan bli en dödsstöt för oppositionen.

.

Kongressens agerande måste också ses mot bakgrund av hur det diplomatiska kriget med Kina utvecklas. Kinas sätt att bemöta Obama i Köpenhamn var en diplomatisk skandal.  Wen Jiabao skickade två gånger underhuggare till möten med Obama. Samtidigt är USAs vapenförsäljning till Taiwan en förstaklassens provokation just i ett läge där egentligen båda håller varandra i skägget. Kina behöver USA som exportmarknad och USA behöver Kinas valutareserver för att fylla hål i statsfinanserna.

.

I grunden visar Kongressens aggressiva lagstiftning att världen går mot en period av ökade internationella spänningar, mer vapenskrammel och konflikter kring snäva nationella intressen. Fiaskot i Köpenhamn var bara en avspegling av detta.

.

Barack Obama lyftes upp till makten av förhoppningar och entusiasm om en ny tid av mer social rättvisa och internationellt samförstånd. Han kan komma att gå till historien som den värsta krigspresidenten sedan Lyndon Johnsons dagar.

Media:DN1,DN2,SVD1,SVD2,AB1,SSD1,DN3,DN4,AB2,GP1,

Bloggar:Jonas Sjöstedt,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, USA, Israel, Iran, Kongress, Senat, Embargo, Blockad, Handelskrig, Kina,

Dela

I Jemen finns inget av intresse för världsekonomin, det är mycket fattigt och tätbefolkat och har inga viktiga naturtillgångar. Ändå toppar landet världspressens förstasidor, sedan en ung nigerian nära lyckats spränga ett amerikanskt passagerarflyg i luften.

Det gav Vita Huset en utmärkt ursäkt för att utvidga ”kriget mot terrorismen” till jemenitisk mark eftersom ynglingen säger sig ha ”utbildats” och utrustats med en bomb i Jemen. USA hade redan påbörjat sin militära inblandning i Jemen när den unge nigerianen gjorde det möjligt att slå på stora trumman. För även om Jemen är fattigt och saknar det mesta har det något som intresserar Pentagon- landets läge. Den som kontrollerar hamnstaden Aden kontrollerar hela Röda Havet och den södra infarten till Suezkanalen.

Därför allierar sig nu Washington på nytt med en liten genomkorrumperad elit i huvudstaden Sanaa. Om Karzai kontrollerar åtminstone Kabul (låt oss överdriva något) så kontrollerar presidenten Ali Abdallah Sahle’s i Sanaa knappt de egna kanslikorridorerna.

Jemen är ett djupt konservativt, starkt religiöst och traditionsbundet land där kvinnorna inte syns och där obeväpnade män betraktas som nakna. Utanför huvudstaden är det klanerna som styr. Av landets 23 miljoner innevånare är nästan hälften av den arbetsföra befolkningen saknar ett officiellt arbete och lika stor del lever på mindre än två dollar per dag. Pengar som för många går åt till att köpa av landets största inhemska produkt- den svagt narkotiska plantan Khat. Att tugga Khat är en tradition lika utbredd som snusandet i Norrlands inland.

I landets norra och sydliga provinser pågår väpnade uppror som både följer klangränser och religiösa motsättningar mellan shiiter och sunniter. I den norra provinsen Saada finns en historisk, nu utesluten, maktelit med shiitiska förtecken som saudiarabisk militär också angripit. I söder reser sig delar av eliten till väpnat uppror sedan den inte fått ta del av statens magra köttgrytor efter sammanslagningen av Nordjemen och Sydjemen år 1990.

USA har hittills ”bara” skickat militär hjälp till regimen, infiltrerat med CIA, och enligt vissa källor israeliska säkerhetstjänsten, samt utfört flera bombattacker med droner mot påstådda al-Qaidafästen. Det är troligt att Obama kommer att avstå från direkta truppinsatser. För om det finns något som skulle kunna förena landets alla klaner så är det närvaro av utländska trupper i landet. Bara häromdagen uppmanade ett hundratal religiösa dignitärer till ”Jihad” mot alla utländska trupper. Deras ord väger tyngre i det jemenitiska samhället än hundra presidentuttalanden.

Men även taktiken att bomba ”al-Qaidafästen” slår snett, som i Irak och Afghanistan. Den 17 december släppte ett förarlöst plan bomber över en by och enligt regeringen i Sanaa dödades 14 ”terrorister”. Problemet var bara att 45 civila, varav 18 kvinnor och barn, också dödades. Det säger den lokala klanledaren som nu befarar att unga män i byn verkligen går över till al-Qaida. Det är samma logik som i Afghanistan. Du bombar en ”terrorist” medan tio oskyldiga stryker med varpå tio unga arga män beslutar att ta upp vapnen. Det är inte bomber Jemen behöver, utan materiell utveckling och arbetstillfällen som kan göra lockropen till islamsk Jihad till verkningslösa rop i öknen.

Men det är ingen strategi som Barak Obama eller någon annan amerikansk president kommer att följa eftersom det enda som intresserar dem är den strategiska plats som Jemen fyller i USAs globala geostrategi. Att tillgång för USA till en flottbas i Aden är viktig orsak till Vita Husets nyvunna intresse för Jemen räcker det med att titta på en karta för att övertyga sig om. Men Jemen är också en liten länk i en lång kedja. Både Ryssland och Kina har visat intresse för Jemens hamnstad Aden men snubblat på mållinjen när USA snuvade dem på första platsen.

I stillhet har också USA ändrat attityd till diktaturen i Maynmar och den segerrusiga regimen på Sri Lanka. Det finns nu därför bara en stat från Jemen till Malackasundet vars farvatten och hamnar inte kontrolleras av USA eller dess nära allierade- nämligen Iran. Det har lett den mycket aktade journalisten och före detta indiska diplomaten M.K. Bhadrakumar till att i en lång artikel i Asia Times dra slutsatsen att den verkliga målet för USAs race efter kontroll över alla farleder och hamnar i den Indiska Oceanen är att hålla tillbaka Kinas växande roll i hela Asien. Diplomatens tes verkar vid första påsyn lite långsökt men efter närmare eftertanke tror jag att den är korrekt.

Den amerikanska imperialismen kommer inte att stillasittande se på hur Kina växer ut till en politisk stormakt med mer än bara ekonomiskt inflytande i världen och då främst i Asien. Alltsedan Sovjetunionens sammanbrott har det funnits en grundidé som styrt Pentagons militära strategi och det är att betrakta Kina som en potentiell fara och konkurrent. Under perioden 1990-2010 har USA gått från diplomati och avtal till krig till krig, Irak och Afghanistan, och byggen av militära baser i snart sagt varje land som gränsar till Kina eller som har betydelse för internationella transportleder av råvaror och industriprodukter. Sedan 9/11 har USAs militära budget dubblerats och är nu större än alla andra länder tillsammans.

Många såg Barak Obamas seger i presidentvalet som ett trendbrott i den amerikanska utrikespolitiken, bort från Bushs cowboyfasoner till polerad diplomati och internationellt samarbete. Nu har vi ett års presidentskap bakom oss och inget trendbrott syns till. Tonen och dialekten är visserligen annorlunda. Georg W. Bushs bräkiga texasdialekt och kantiga meningar har bytts ut mot en förfinad bostondialekt och strålande prosa. Men innehållet är förvillande likt.

Någon har sagt att en amerikansk president är en lokförare och inte bilist. Bilisten kan svänga hur han vill men lokföraren har bara att följa utlagda spår. Barak Obama kanske är en utmärkt lokförare som bromsar i tid när det ligger hinder på spåret. Men mer än så blir det inte.

Den amerikanska imperialismens spår är redan lagda. Ett av dem går genom hamnstaden Aden. Därför fyller Jemen massmedias huvudrubriker.

I media; DN1,DN2,SVD1,SSD1,GP1,

DN3,SVD2,GP2,

Andra bloggar: Svensson,Jinge,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, USA, Jemen, al-Qaida, Talibaner, Jihad,

Dela

Det är något förtrollat med Julen. Ja, inte stillheten, skinkan, klapparna och alla andra tillgjorda må-bra-rutiner.

Nej, men däremot hinner man knappt stänga ner datorn och hänga ut bloggskylten – stängt för Julledigt- så brakar det loss på alla fronter.

I fjol passade Israel på att attackera den oskyddade och oskyldiga civilbefolkningen i Gaza under Julfridens skydd. Nu hjälpte det inte så mycket eftersom det brutala angreppet öppnade ögonen på miljontals människor som såg det vidriga i ockupationspolitiken. Det var bara västliga politiker och ledarskribenter som fortsatte sitt envetna försvar av den Israeliska statens brott mot alla internationella lagar och fördrag.

–Satans mördare, skulle Olof Palme ha sagt i stället för Mona Sahlins mumlande om Israels rätt att försvara sig.

I år blev det likadant när jag lämnade bloggen att vila. Det började redan på Bromma flygplats. När planet från Bryssel landade hade vädrets makter beslutat att slå till obarmhärtigt. Det var med återhållsamt nöje jag kunde beskåda hur planets last med EU-funktionärer trippade fram i djupsnön på tunna och högklackade inneskor, framåtlutade och svärande i snöyran kämpande sig fram till ingången.

Väl framme i ett kyligt och snöigt Timrå stod det klart att dvärgarna som möttes i Köpenhamn för att ”rädda världen” inte ens var kapabla att virka ihop ett skynke att gömma sin egen totala nakenhet bakom.

Att det inte skulle antas ett bra och socialt rättvist avtal i Köpenhamn var uppenbart långt innan limousinerna dammades av. Men att det skulle bli ett så till den grad ynkligt papper som visades upp för världen var ändå en överraskning. Fiaskot är totalt. Bara dvärgarna själva lyckas se ”positiva aspekter” i mötets slutdeklaration. Reinfeldt ska ha heder. Med molokna ögon och slokande öron medger han att det var skit som producerades på andra sidan sundet. Men skit ska han själv ha för att han lägger hela skulden på Kina.

Utgången av mötet visar att kapitalägarna och deras representanter i de valda församlingarna inte kan och inte vill ta beslut som svarar mot vad som verkligen krävs för att ge mänskligheten en chans att effektivt tackla miljöhoten. De är bundna av kapitalets logik. Det som det inte går att göra profit på ligger inte inom deras horisont. Obamas, Sarkozys, Hu Jintaus, Merkels, Browns och Reinfeldts uppenbara oförmåga att ta tag i de verkliga problemen leder oss rakt in i väggen. Miljontals människor kommer att få lida på grund av deras patetiska käbbel och strid för det egna kapitalets intressen.

På hemmafronten brakade det också loss.

-SAAB ska läggas ned, utropade stora feta rubriker innan Jul. General Motors som gjort allt fel under 00-talet och satt sig självt på ruinens brant kunde aldrig ta till sig det som var bra med SAAB- nämligen en bra och tekniskt avancerad bil tillverkad i en av världens mest produktiva bilfabriker. I stället sattes bolaget på undantag och tvingades långsamt in i ett hörn där det saknades en utgång. Svenska kapitalister och deras regering inbillar sig att Sverige ska bygga sin framtid på innovationer, systemlösningar och kunskapsproduktion.

–De anser det ovärdigt att hålla i en skiftnyckel, som Veckans Affärer skrev i sin dödsruna över SAAB. Maud Olofsson tycker att kunde vi göra oss av med varvsindustrin kan vi väl skrota bilindustrin också. Det finns ju så många andra jobb som jobblinjen lägger grunden till: hembiträden, städpersonal, gräsklippare och annan så kallad närservice. Ja varför inte skoputsare? Så slipper direktörerna på Östermalm svärta ned fingrarna.

I Iran tog oppositionen ingen hänsyn till vår bloggtystnad. Med ett heroiskt mod visar landets unga människor att det medeltida prästerskapets samhällsagenda inte accepteras.

–Död åt diktatorn, skanderar folkmassorna och visar att ”revolutionsguiden” Khamenei inte längre kan framställa sig som vågmästare stående över futila världsliga angelägenheter. Han ses nu alltmer som en ledare för det stenreaktionära blocket vid makten. Det brutala våldet verkar minska i effektivitet. Irans folk har redan visat att det kan fälla en till tänderna beväpnad regim. Hoppas att det sker igen under det år som just inletts.  Ledarna vid makten tvekar inför hur mycket våld som kan användas innan det får motsatt effekt mot det eftersökta. När shahen fälldes blev repressionen bara tändvätska för mer motstånd. Det är ännu oklart vilken dynamik dagens protester kan få.

Ironiskt nog kan det bli Israel som räddar det iranska prästerskapets makt. Krigsgalningarna i Jerusalem gapar vitt och brett om att de tänker bomba sönder Irans ”kärnvapenanläggningar”. Får Netanyahu grönt ljus från Obama punkteras oppositionen i Iran. Den nationella reflexen tar över och prästerna räddas kvar vid makten.

För att fortsätta med Israel är det bara att konstatera att Netanyahu &Co gör som det behagar dem. Vita Huset fick sig en ny ordentlig knäpp på näsan när regeringen i Jerusalem helt obekymrat meddelade att hundratals nya bostäder ska byggas i östra delen av staden och att byggandet på Västbanken fortsätter obehindrat. Vare sig polis eller militär visar något verkligt intresse i att upprätthålla Netanyahus tillfälliga ”byggstopp”. Vilket självfallet speglar premiärministerns dubbelspel: ge västs politiker några lufttorkade fraser att gnaga på medan han ger grönt ljus till de värsta extremisterna bland bosättarna på Västbanken, vilka inte tänker ge sig innan deras dröm om ett etniskt rent Stor-Israel gått i uppfyllelse.

Den svenska bombhögerns ledarskribenter fick sig också en knäpp på näsan under helgen. Till sist visade det sig att journalisten Boström hade rätt i anklagelsen om organstölder utförda av den israeliska armén. Alla anklagelser om antisemitism och usel journalistik föll platt till marken. Den totala tystnaden i den borgerliga pressen talar sitt tydliga språk. De visste helt enkelt inte vad de skulle säga och föredrog därför att knipa käft.

Så var en Julhelg över igen. Nu tar vardagen lyckligtvis vid. Mysandet får vika för den hårda verkligheten. Det nya århundradets andra sekel tar vid och mycket talar för att det blir ett ännu sämre årtionde för den arbetande befolkningen än det som just gått i graven. Borgerlighetens agenda för 10-talet är nolltillväxt i jobb och inkomster för ”verklighetens folk” och fortsatt guldrush för de som redan har mer än de behöver.

I det kommande riksdagsvalet kommer ingen att föreslå ett politiskt program som kan sätta stopp för borgerlighetens agenda. Tyvärr bjuder den rödgröna oppositionen inte på annat än plåster och samarin, eftersom den inte vill och inte kan ta konfrontation med den kapitalistiska marknadsekonomin då den inte förstår att borgerligheten sagt adjö till klassamarbetet och ett solidariskt samhälle.

I media; DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,SVD3,AB1,ETC,SSD1,

Bloggare: Jinge,Motvallsbloggen,Röda Malmö,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Jul, Miljö, Köpenhamn, Reinfeldt, Obama, Israel, Gaza, Palme, Saab, GM, Iran, Präster, Arbetslöshet, Rika,

Dela

Skicka din protest nu!

Jag får ett larm om nya övergrepp mot fackliga ledare vid en stort statligt sockerraffinanderi i södra Iran. Ett agroindustriellt komplex där tusentals arbetare arbetar och ofta förvägras de mest elementära rättigheter. Nu har en domstol dömt sex fackliga ledare till fängelse. Deras enda brott var att i spetsen, för den från staten oberoende fackliga organisation som bildades 2007, leda en strejk. ”Regimen är helt klart ute efter att krossa fackföreningen”, säger IUF i ett pressmeddelande. IUF är den Internationella Fackliga Federationen för Livsmedelsarbetare och denna har nu startat en onlinekampanj för att få de fackliga ledarna frisläppta.

SKICKA DIN PROTEST TILL AHMADINEJAD: Klicka här!

Bilden är från en strejk 2007.

Läs även andra bloggares åsikter om Facklig solidaritet, Ekonomi, politik, Iran, Ahmadinejad, IUF

I pressen:

Dela

Antiimperialist eller antisemit ?

Irans president Mahmoud Ahmadinejad lyckades än en gång ge högerhökar som Nicolas Sarkozy och kompani en ursäkt att lämna Generalförsamlingens möte. Det är svårt att tänka sig en mer nyttig idiot än förtryckaren i Teheran. Han missar inte ett tillfälle att ge imperialismens politiska ledare chansen att framträda som förnuftets och den goda viljans ädla representanter.

Han upprepade visserligen inte sina vanliga utfall att allt om Förintelsen är lögn och påhitt. I stället målade han upp en annan variant av antisemitism- den stora judiska världskonspirationen. Benjamin Natanyahu hade säkert svårt att hålla sig för skratt. Med sådana fiender behöver Israel inga vänner.

I media: DN1,DN2,SVD1,SVD2,AB1,GP,SSD1,DN3,

Andra bloggare: J.Sjöstedt,Björnbrum,Esbati,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Iran, FN, Ahmadinejad, Israel, Sarkozy, Antisemitism, Antiimperialism

Dela

Skrota alla kärnvapen

Barack Obama anlände i dag till Moskva. Efter de nerkylda relationerna mellan Moskva och Washington under George W. Bushs presidentskap räknar Obama med att kunna förhandla fram ett nytt avtal om begränsning av antalet strategiska kärnvapen med kollegan Medvedev. Det gamla avtalet START går ut den 5 december i år.

En avfrostad relation?

Att det är lite töväder i Moskva visas av att Obama just fått grönt ljus av Medvedev för att använda ryskt luftrum för militärflyg till Afganistan. Enda villkoret från rysk sida för att skriva under ett nytt avtal är att Vita Huset ändrar sina planer på att bygga ett misilskydd i östra Europa. Alltså väsentligt ändrar i de planer som Bush drog upp.

När Barack Obama talade i Prag strax efter ha svurit presidenteden överraskade han hela världen när han sa sig vilja skapa en totalt kärnvapenfri värld. Alla kommentarer från höger till vänster menade att det var en vacker dröm men att det egentligen bara handlade om retorik och att det är en helt orealistisk idé.

Inför mötet i dag i Moskva talar amerikansk press om att de mer näraliggande målen i förhandlingarna om ett nytt START-avtal är en reducering av antalet stridspetsar på båda sidor från nuvarande  2 200 till något mellan 1 500 och 1 700. Alltid något kan man ju tycka och bättre med ett avtal som minskar antalet kärnvapen än ett som medger det motsatta.

Men det handlar ju fortfarande om ett antal som om de används kan radera ut allt liv på Jorden inom 24 timmar.

Därför är det lätt att se att ett nytt avtal i främsta hand syftar till att befästa de existerande kärnvapenmakternas monopol på atombomber. I Kairo angrep Obama Iran mycket hårt för att landet inte tydligt visar vilka syftena är med den anrikning som bedrivs. Ska det användas till civil energiutvinning eller finns det hemliga planer på en kärnvapenproduktion ? Problemet med Irans eventuella syften heter Israel. I går förklarade exempelvis en israelisk regeringsperson att Iran kan utrota Israel med en enda bomb och i New York Times lät Joe Biden förstå att USA inte hade några konkreta planer på att   hindra Israel från att slå till mot Irans anrikningsanläggningar. Hur ska någon kunna hitta en trovärdighet i en sådan politik när det samtidigt är kännt och erkänt av alla att Israel är en stor kärnvapenmakt med minst 200 atombomber till sitt förfogande. Vem inbillar man sig lura genom att påstå att Iran kan utrota Israel med en enda bomb ? Det hör hemma i Tony Blairs värld med 45 minuters varsel innan Saddam Hussein kunde släppa lös kemiska stridvapen över Europa.

Själv är jag för en total skrotning av alla atombomber och vätebomber. Det är jag av flera anledningar.

- Jag har inget fötroende för att de redan existerande kärnvapenmakterna  inte en dag kommer att använda dem i ett okontrollerbart scenario där Jordens undergång blir följden. Varför ska man lita på dem ? Varför är det säkrare med bomber i USA än i Nordkorea ? Hittills är det bara USA som använt kärvapen. Vilka garantier finns det för att det inte blir USA som igen använder sina vapen ? Inga , vad jag kan se.

- Eftersom hela Jorden kan förstöras på 24 timmar i ett atomkrig är det naturligt att de som har den verkliga kapaciteten till detta också tar första steget till en total skrotning av alla kärnvapen. Det vill säga att USA, Ryssland, Frankrike, Storbritannien, Kina och Israel börjar nedrusta omedelbart . Då kan länder som Indien, Pakistan och Nordkorea känna sig säkra och följa efter. Under en sådan process blir det naturligtvis också mycket lättare att hindra en spridning och att nya länder som Iran, Egypten, Brasilien och andra tänkbara kandidater följer efter och avstår från all kärnvapenteknologi.

Om Barack Obama verkligen vill skapa en kärnapenfri planet är det bara att börja på hemmaplan och tillsammans med de andra kärnvapenmakterna skapa en värld med ett mindre hot mot mänsklighetens fortlevnad.

I media: DN1,DN2,SVD1,GP1,SSD1,SVD2,GP2,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, USA, Israel, Nato, Kina, Iran, Nordkorea, Kärnvapen, START

Dela

Slut på semestern och ännu ett besök i mina hemtrakter vid Indalsälvens delta. Skitväder och inte en fiskpinne i vattnen. Jag som trodde att de skulle stå i kö i väntan på mina lurigt uppklädda beten.

Inte heller omvärlden väntade på min semesters slut utan tutade på i respektlös full fart framåt. I Iran drog miljoner fram på gatorna i protest mot prästregimens manipulering av valresultatet under slagordet – Ned med diktaturen. Minnena från revolutionen mot shahen 1979 flöt upp i mitt och mångas medvetande och hopp föddes att det äntligen är slut på prästerskapets förlamande grepp om landet.

För prick trettio år sedan var jag utrikesjournalist på tidningen Internationalen och följde som första uppgift vad som skedde i Iran. Varje morgon vid åttatiden passerade jag tidningskiosken på Centralen för att köpa franska Le Monde, som var den suveränt bästa tidningen i väst vad gällde ayatolla Khomeinis återvändande till Iran och shahens fall. Då fanns inte Internet och det var ett helvete att skaffa sig färsk information. I varje nummer av Internationalen fyllde jag många spalter om den senaste veckans mobiliseringar mot shahens envåldsdiktatur. Jag insåg att det var en revolution som ägde rum men i vissa vänsterkretsar kallades jag för ayatolla Åsman, på skämt av vissa på allvar av andra. De förstod inte att det var en verklig revolution som ägde rum eftersom de bara såg till de religiösa förtecknen.

Sett utifrån kan skeendet i dagens Iran synas enkelt-det är demokrati som står mot prästerskapets förtryck. Men skenet, speciellt som det presenteras i vissa media, bedrar säkert. Revolutionen i Iran 1979 och utvecklingen de gångna trettio åren fram till dagens massmobilisering och revolt mot systemet är en mycket komplicerad process, som jag långt ifrån gör anspråk på att förstå i sin helhet. Vissa ideer och slutledningar ger jag mig ändå på.

Miljoner och åter miljoner marscherade 1979 mot shahen

- Av de kandidater som Väktarrådet tillät ställa upp i valet var ingen emot den islamska republikens grundbult, att makten ligger i prästerskapets händer och den absoluta makten i « guds ställföreträdare » ayatolla Ali Khameneis händer. Ändå ligger uppenbarligen högt uppsatta religiösa ledare i luven på varandra. Det verkar som att den stenrike Rafsanjini och de besegrade presidentkandidaterna anser att den nuvarande presidenten Ahmadinejad och « revolutionsguiden » Khamenei leder republiken in i en ekonomisk och politisk återvändsgränd som sätter republikens framtid på spel. Därför har oppositionskandidaten Moussavi med Rafsanjanis stöd ställt sig själv i spetsen för de massiva protesterna och till och med manat till fortsatt mobilisering efter att ayatolla Khamenei brännmärkt demonstranterna som imperialismens verktyg och förbjudit alla demonstrationer. Det är naturligtvis ett högt spel som kan spräcka regimen uppifrån och ner.

-Slagordet « Ned med diktataturen» fanns överallt i de enorma demonstrationer som följde på valet. Det kan bara tolkas som att miljontals medborgare i landet inte längre accepterar det islamska ledarskapets legitimitet. De har helt enkelt fått nog av åsiktsförtryck, bigotteri, godtycklig rättvisa, ideologisk likriktning, utbredd korruption och ekonomiskt förfall. Men efter 30 år av religiöst styre, utan sekulära politiska alternativ, ser den majoritet av befolkningen som är född efter 1979 års revolution, inga klara alternativ till den islamska republiken. Därför kunde Moussavi, trots sin roll i den religiösa hierarkin, bli en symbol för krav på demokratiska fri- och rättigheter, en symbol för den ungdom som lider under det religiösa bigotteriet och en symbol för kvinnors krav på jämlikhet i samhället.Den kanske viktigaste konsekvensen av valet och de efterföljande protesterna är att ayatolla Khamenei spelat bort sin roll som en över alla stående, allsmäktig domare i religiösa, militära och politiska spörsmål. Genom att totalt sluta upp bakom Ahmadinejad kan ingen längre se honom som en opartisk ledare med bara den islamska republikens bästa för ögonen. I stället fyller han nu till fullo rollen som förtryckets främsta representant och ropen om « död åt diktatorn » riktas inte längre bara mot Ahmadinejad utan lika mycket mot honom själv. Enligt rykten försöker redan Rafsanjani som är ordförande i Expertrådet (som tillsatt ayatolla Khamenei) att mobilisera de två tredjedelar av rådets medlemmar som behövs för att tillsätta en ny « revolutionsguide ». I Rafsanjanis ögon riskeras hela regimens existens om Khamenei tillåts sitta kvar och härska som vilken ordinär diktator som helst. När mystiken kring revolutionsguidens gudomliga roll skingras kan hela prästerskapets politiska roll i samhället sättas ifråga. Det finns inte med på Rafsanjanis och Moussavis önskelista.

Ahmadinejad beskyddas av regimens milis.

-Ahmadinejads och ayatolla Khameneis fanatiska falang inom prästerskapet har sitt främsta stöd bland djupt religiösa människor i städernas fattigkvarter och på landsbygden. Ahmadinejad kom till makten med löftet att slå ned korruptionen och att lägga oljepengarna på de fattigas köksbord. I västliga media framställs det ofta som mutor och röstköp. Men det går inte att förneka de sociala program som han infört har förbättrat de materiella villkoren för de fattigaste. Protesterna mot valfusket och kraven på frihet bärs i första hand upp av universitetsstudenter, välutbildad och relativt välbärgad stadsbefolkning samt arbetare i större industrier som bilfabriken Khodro med 60 000 anställda.Men att det är de fattigaste i samhället som stöder Ahmadinejad är absolut inget argument för att tveka i stödet till oppositionens krav på rättvisa och frihet. Tvärtom, endast en seger för de demokratiska krafterna kan befria det iranska samhället från prästerskapets politiska diktatur.

-I väst ställs krav på att USA, EU och FN ska agera med hårda tag mot ledarna i Teheran. Men vi ska ha klart för oss att allt som kan uppfattas som en sanktion eller bestraffning av Iran bara blir en snara om halsen på den demokratiska oppositionen. Varken USA eller EU har den historiska relation med Iran som krävs för att ge effektiv hjälp till de demokratiska krafterna. Alla i Iran vet vilken roll CIA spelade när Mossadeq störtades 1953. Alla vet också att USA stödde Sadam Husseins blodiga angrepp på Iran 1980. Bara du och jag kan med vår solidaritet stödja alla progressiva krafter i Iran. Barack Obama, Javier Solana eller vår egen Carl Bildt kan bara bidra till att isolera dessa krafter.

I Media: DN1,DN2,SVD1,SVD2,SSD1,ETC,SVD3,SVD4,SSD2,DN3,

Bra bloggar: Svensson,Röda Malmö,Esbati,Motvallsbloggen,Dagens Internationalen,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Iran, USA, EU, FN, Bildt, Solana, Obama,

Dela