"Den världskarta som inte visar var landet Utopia ligger är inte värd ett enda ögonkast." Oscar Wilde
Inlägg taggade Internationalen
-Vi skjuter våra generaler.
16 Jul 11
Norsk gökunge kackar i franskt bo.
.
-Jag tycker det är dags att avskaffa militärparaden den 14 juli. Den speglar en gången epok.
Med de orden fick Eva Joly det franska etablissemanget att sätta baguetten i halsen.
-Hur fan vågar hon? Norska är hon också. Angripa vår stolta armé.
.
Eva Joly lyckades reta upp hela den franska borgerligheten med endast ett par ord.
.
Från höger till långt ut på vänsterkanten hördes upprörda, ja rent av ursinniga, utbrott mot den fransk-norska berömda åklagaren, tillika miljöpartiets presidentkandidat Eva Joly. Det är en ovanlig bana som den färgrika norskan följt. Från norsk skönhetsdrottning 1961, via giftermål med en fransman 1967 och medföljande franskt medborgarskap, till framstående åklagare i Frankrike med affärer som Bernard Tapies och oljebolaget Elfs brott i Afrika på sin meritlista, och till sist presidentkandidat för miljöpartiet Europe Ecologie-Les Verts.
Men när man kackar i militärens paradstövlar då hjälper inte imponerande meriter i den franska rättvisans tjänst. Plötsligt ylar den nationella högern om hennes dubbla nationalitet och att hon borde åka hem till Norge eftersom inte förstår sig på fransk historia och landets stolta traditioner.
.
Den 14 juli påminner stridsvagnarna om franska kolonialkrig
inte om folkets stormning av Bastiljen 1789.
Att den franska högern från Marine Le Pen till regeringspartiet UMP reser ragg förvånar inte. Men den arbetande befolkningens självutnämnda representanter i Socialistpartiet deltar också aktivt i drevet mot den norska gökungen.
-Det är normalt att vi åtminstone en dag om året kan hylla våra väpnade styrkor. Det är en mycket dålig idé att ifrågasätta våra traditioner, sa en indignerad Ségolène Royal. Problemet är bara att de franska socialisterna tillsammans med resten av Europas socialdemokrater hyllar de väpnade styrkorna 365 dagar om året, inte bara en dag, och det ända sedan de kastade ut hela kontinentens arbetare i krig mot varandra då de i augusti 1914 röstade för krigskrediter till det ”stora patriotiska kriget”.
.
I Flandern ligger en hel generation av unga män begravda,
offer i det ” stora patriotiska kriget”.
.
Inte är det bättre i dag. När de hyllar militären den 14 juli hyllar de också Frankrikes otaliga kolonialkrig genom åren och den franska militärens krig i Afghanistan vid sidan av USA och Nato. Även längre ut på vänsterkanten trampade Eva Joly på tår i blå-vit-röda färger. Vänsterfrontens ledare Jean-Luc Mélanchon, som i och för sig är för Jolys idé att ersätta militärparaden med en ”medborgarparad”, försvarade ändå den militära styrkeuppvisningen med minst sagt tveksamma formuleringar.
-Den 14 juli firas först och främst den stora franska revolutionen 1789. Militärparaden påminner alla utländska makter vad det kostar att ge sig på Frankrike och vår Republik. En ”medborgarparad” tätt efter militärparaden vore ett bra sätt att visa oligarkin och den internationella finansen att den främsta avskräckande kraften i Frankrike är folket, skriver den gode Jean-Luc i en presskommuniké.
Ett minst sagt förvånande uttalande från en kandidat som vill ena alla antikapitalistiska krafter i landet och bekämpa imperialismen. Inte har det mycket att göra med innehållet i den sång som Eugène Pottier skrev 1871 till hyllning av Pariskommunens kämpar.
Till krigets slaktande vi dragits,
vi mejats ner i jämna led.
För furstars lögner har vi slagits,
nu vill vi skapa evig fred.
Om de oss driver dessa kannibaler,
mot våra grannar än en gång,
vi skjuter våra generaler
och sjunger broderskapets sång.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Frankrike, Eva Joly, Krig, Militär, Nationaldag
Zorba och solidariteten – greken i våra hjärtan
14 Maj 10
Jag är lite för rastlös för filmer. Ofta är de dessutom så förbaskat förutsägbara. Men det finns många undantag. ”Zorba” är en av dem. Filmen och musikens ledmotiv dök omedelbart upp när jag läste detta i veckans nummer av Internationalen:
.
,
- Svenska skattebetalare ska inte betala för att grekerna väljer att gå i pension i 40-årsåldern. Det är oacceptabelt, så formulerade sig finansminister Anders Borg i radioekot på söndagen. Det är bara ett exempel på hur stereotypa Greklandsbilder med nedlåtande klang sprids från politiker och etablerade media – med förutsägbar nedsippringseffekt till nätkommentarer och fikarummens diskussioner: ”Grekerna vill inte jobba”, ”se bara på alla som sitter i timmar på kaféerna”…
.
Det som verkligen är oacceptabelt är emellertid att Greklands arbetare demoniseras. Greklands arbetare bär inte skulden för krisen. Det är inte de som lever på korruption. Det var inte de som ”lurades” och dolde skuldsättningen, så att landet kunde slinka med i eurosamarbetet 2001. För detta bär den grekiska eliten och EU-kommissionen delat ansvar. Andra länder har använt liknande ”kreativ bokföring” – se bara exempelvis på Berlusconis Italien – utan att utmålas som nationer av skurkar.
.
.
Det är inte Greklands arbetare som har levt över sina tillgångar. Det är de oreglerade, giriga finansmarknaderna – ”schakalerna” som de kallas i en krönika i brittiska Observer i söndags – som angriper arbetande människor i land efter land. Den finanskris som seglade upp under 2007 och blev akut 2008 har inte gått över, bara hållits i schack. Staterna räddade bankerna med upplånade medel, och bankerna tackar nu för hjälpen genom att kräva att staterna skär ned på den skuld som blev resultatet. Krisplaner till banker och storföretag samt skattesänkningar för de rika har också gjort sitt för att öka budgetunderskotten.
Greklands arbetare är inte de första som schakalerna nafsar på. Irlands arbetare drabbades när landet gick med på sänkta löner och försämrad välfärd. I Lettland har delar av akutsjukvården monterats ned, när den offentliga budgeten krympts och landets bruttonationalprodukt rasat med 25 procent på två år.
Och det slutar inte heller med Grekland. I Rumänien annonseras sänkta löner för offentliganställda med 25 procent. Härnäst väntas krisen slå sina klor i Spanien och Portugal – bortom hörnet väntas Storbritannien bli nästa land till rakning. Skillnaden mot tidigare är att Greklandskrisen, och de kommande kriserna, kan bli så mycket farligare för hela den europeiska stabiliteten, vilket tvingar Anders Borg och andra finansministrar till helgmöten för att diskutera nödåtgärder.
Men Greklands arbetare är inte offer. Greklands arbetare är framförallt ett föredöme för oss alla, i ett läge när arbetande människor över hela Europa befinner sig på defensiven och arbetslösheten är rekordhög;
- i ett läge när sociala skyddssystem monteras ned i allt fler länder och fackföreningar pressas tillbaka;
- i ett läge när tre partiledare i brittisk TV med snarlika bakgrunder och snarlika kostymer framför snarlika åsikter om behovet att skära ned på offentliga utgifter och stoppa invandringen;
- i ett läge när Svenska Dagbladet (7/5) kan avslöja den hemlighet som bägge blocken vill dölja – vänsterpartiets högersväng;
- i ett läge när de tidigare årens sociala mobiliseringar i Frankrike gått över i besvikelse hos de mest radikala efter bakslagen i regionalvalen.
- i det läget säger hundratusentals greker ifrån, demonstrerar och genomför generalstrejk. På universitetet hänger demonstrationsplakaten som angriper orättvisan i samhället. Det finns hundratusentals människor som inte är beredda att acceptera sin egen regerings och EU-elitens diktat.
Vi kan inte enkelt imitera grekernas aktioner eller ta över deras radikala tradition. Men vi kan låta oss inspireras, och säga att det inte är Greklands arbetare – eller för den delen Europas eller världens arbetare – som ska betala krisen. Om den grekiska befolkningen tvingas betala det pris EU och valutafonden satt upp, kommer det inte bara att leda till verklig social misär, utan risken är också stor att landet sjunker ned i en depression.
.
.
Alternativet är en verklig stödplan för arbetare i alla våra länder; en stödplan som till varje pris försvarar jobben och den offentliga sektorn, en stödplan som angriper schakalerna tar över deras banker och lägger skatt på finanstransaktioner, en stödplan som äntligen gör tanken på frigörelse möjlig att tänka för alla oss som låsts in i marknadens fängelser. Det är kapitalismen som är oacceptabel – bara det.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Grekland, Kefi, Zorba, Anders Borg, finanskrisen
Valsensation i England – dom bruna större än Labour
27 Jun 08
En brittisk demonstration mot BNP
Socialdemokraterna
leker med elden
Gordon Brown fick i morse i sitt hem på Downing Street Nr 10 besked om ett mycket smärtsamt valresultat i ett brittiskt fyllnadsval. Detta samtidigt som han ska fira att det gått ett år sedan han tog över efter Tony Blair. Det var parlamentsplatsen efter den nyvalde konservative borgmästaren för London, Boris Johnson, som skulle återbesättas.
Mandatet går traditionellt till högern så det var ingen sensation att de konservativas kandidat tog hem en mycket klar majoritet med 10.116 röster. Labours nästan totala tapp av sina traditionella väljare var däremot en sensation. Partiets kandidat förlorade depositionsavgiften och blev med bara 1,066 röster utmarkerad inte bara av The Green Party, med 1.3221 röster, utan för första gången även av det bruna partiet, British National Party, med 1.243 röster.
När jag såg nyheten flimra till på datorskärmen hade jag precis läst färdigt en intervju med Åsa Linderborg i tidningen Internationalen. Hennes mörka profetia bekräftas redan nu i England. ”Tror du sossarna kommer att kunna vända trenden ifall de vinner nästa val?”, frågar tidningens Katarina Wikström. Åsa Linderborgs svar manar till mer än eftertanke:
”Nej, jag tror inte det. De kan inte bedriva någon vettig opposition mot borgarna för deras politik är inte radikalt annorlunda. Nyckeln ligger i fördelningspolitiken. Folk kommer att bli jättebesvikna på socialdemokraterna när de märker att kapitalet inte omfördelas mer rättvist. Och då leker man verkligen med elden för då kommer högerextremismen att bryta igenom på allvar.”
Läs även andra bloggares åsikter om Labour, fyllnadsval, nazister, British National Party, Nationella Motståndsrörelsen, Sverigedemokraterna, politik, socialdemokraterna, Åsa Linderborg
Nystartad blogg
21 Apr 08
Denna blogg skrivs av Göte Kildén, en av de tidigaste medlemmarna RM, en av föregångsorganisationerna till Socialistiska Partiet (SP) och under många år en stridbar fackföreningsman på Volvo Lastvagnar i Göteborg och Benny Åsman en av grundarna av Bolsjevikgruppen som sen kom att bli den andra av de organisationer som blev grunden till dagens SP.
Bägge två har också under lång tid varit medarbetare och skribenter i tidningen Internationalen och skrivit inlägg på bloggen Mullvaden. De inlägg som redan finns på bloggen är tidigare publicerade på den sistnämnda bloggen.
Läs även andra bloggares åsikter om Socialistiska Partiet, Mullvaden, Internationalen, Göte Kildén, Benny Åsman





Senaste kommentarer