"Den världskarta som inte visar var landet Utopia ligger är inte värd ett enda ögonkast." Oscar Wilde
Inlägg taggade Hamnarbetarförbundet
Hamnen tillhör oss alla
10 Sep 09
”Hamnen tillhör oss alla”
Det berättas att Gustav II Adolf en gång stod uppe på Otterhällans klippor och med ”hela handen” pekade ut över Göta älvs mäktiga mynning. ”Här ska staden ligga”, fastslog majestätet. I det privilegiebrev som han lät utfärda är andemeningen att Sverige äntligen skulle få en port mot väster. En viktig handelsstad för alla nya näringar:
Storwördigst i Åminnelse, GUDS den Allsmägtige til Äro, och Et Christeligit Samhälde til fortplantande, Wårt Rike Swerige jämwäl til synnerligit Gagn, Prydnad och Lust, före satt sig, at fundera och uppbygga en Ny Stad uti Wårt Konunga-Rike, nära wid Wäster-Hafwet, och Götha-Älfs Inlopp belägen, den samma Götheborg kallad, och redan med allehanda Byggnader och Borgerliga Inwånare besatt och populerad blifwit, och således en god Början til et redan Borgerligit Samhälde och Handels-Stad…
Under de första seklen hade staden vid Västerhavet mest militär betydelse. Göteborg var en fästning. Men med det industriella genombrottet under 1800-talets mitt raserades försvarsanläggningarna. Rederier, handelsbolag, skeppsbyggen, mekaniska verkstäder, trä- och järnhantering för export. Senare porslin, kassaskåp, kullager. En expansiv fordonsindustri. Under 150 expansiva år kom ”porten mot väster” att öppnas på vid gavel och Göteborg blev Nordens största import- och exporthamn. För 30 år sedan kommunaliserades stuveriverksamheten i vår största hamnstad. De rivaliserande stuvarna hade skapat skarpt avgränsade revir, en snårskog av ineffektivitet, där ingen heller ville ta ansvar för långsiktiga investeringar. Med kommunen som ägare gick det däremot att snabbt skapa rationella, moderna hamnanläggningar.
Det är 375 år sedan Göteborgs grundare stupade i slaget vid Lutzen. Ska den port han
öppnade åt väster nu slås igen av de nattsvarta krafterna i Göteborgs kommunalfullmäktige?
Trots att dunklet sänker sig snabbt över nyliberalismen lever dess idéer kvar hos delar av kommunalfullmäktige i Göteborg. Utan offentlighet vill dessa politiskt nattsvarta krafter än en gång privatisera stuveriverksamheten. I samma veva hoppas de också att kunna få hitta blottor på det stridbara Hamnarbetarförbundet. Den fackförening där medlemmarna själva bestämmer. I eftermiddag 15:45 samlas hamnarbetarna på Gustav Adolfs torg i Göteborg i en protest mot förslagen om en privatisering av stuveriet. Där hukar kommunalfullmäktige i sitt sammanträde inne i det anrika borgerliga Börshuset. Fasaden är skamligt nog oskyldigt vit och på taket är det smyckat med sex friskulpturer som allegoriskt hyllar de främst a borgerliga dygderna i det som en gång var liberalernas svenska huvudstad: ”Idogheten; Lyckan; Handeln; Sjöfarten; Rikedomen; Industrin.Trots alla år av socialdemokratiskt styre inne på Börshuset har dessa aldrig lyckats med att på dess granna fasad resa några statyer som hyllar rättvisan, solidariteten, jämlikheten och socialismen…
Ska de nu dessutom svika hamnarbetarna och Göteborgs befolkning genom att sälja ut och förstöra de fina, moderna hamnar som vi alla varit med om att bygga upp?
Inför protesten publiceras Hamnarbetarförbundet en skarp mycket välformulerad skrift där de på punkt efter punkt bemöter argumenten för en privatisering. Här saxar jag en del viktiga stycken:
Förslaget att privatisera hamnen har tagits fram och hittills behandlats närmast helt utan offentlig debatt, trots att ett sådant beslut påverkar över tusen hamnanställda och mångfalt fler arbetare och tjänstemän som är sysselsatta inom regionens industrier och transportsektor…Uppsplittringen av Göteborgs Hamns stuveriverksamhet är också problematisk i sig. De nuvarande privatiseringsplanerna innebär att tre konkurrerande stuveribolag, med tre olika hamnarbetarkårer och tre olika administrationer skulle operera längs kajerna. Göteborgs Hamn befann sig, innan stuveriet helt övertogs av kommunen för omkring 30 år sedan, i en liknande situation.
Vi vet av egen erfarenhet och färska exempel från övriga världen att konkurrensen mellan olika stuveribolag på samma plats leder till revirtänkande och att viktiga samordningseffekter går förlorade. Ständig köpslagning mellan de konkurrerande stuveribolagen om utnyttjande av ytor, maskiner och annat är improduktivt. Avsevärt sämre förutsättningar att flexibelt utnyttja personalstyrkan (som idag har både utbildning och vana av att arbeta över hela hamnens verksamhetsområde) över hela hamnen innebär effektivitetsförluster.Uppsplittringen av Göteborgs Hamn gör det också svårare för hamnen som helhet att parera situationer som den vi har idag, när fordonsindustrins exportvolymer rasat medan containervolymerna stått sig relativt väl genom finanskrisen. Bilhamnsarbetarna kommer inte längre kunna omplaceras för att fylla luckor i de andra hamndelarna från en dag till en annan. Det innebär också sämre anställningstrygghet för personalen.Vi hamnanställda är kritiska till hur Göteborgs Hamn fungerar idag, men vet också att bolagets nuvarande inriktning och prioriteringar är en ledningsfråga, som inte är knuten till om bolaget ägs av privata företag eller det offentliga.Vi vill därför uppmana samtliga politiker i Göteborgs kommunfullmäktige att rösta nej till förslaget att sälja ut stuveriverksamheten till privata aktörer. Låt oss istället förändra och utveckla en älskad hamn med stor potential i offentlig regi.…Det är riskfyllt och olämpligt att Göteborgs kommunfullmäktige avhänder sig makten över prioriteringar och satsningar inom vår viktiga hamn till multinationella koncerner, när regionen är så beroende av en hamnstad i fortsatt tillväxt. Staden går också miste om en viktig konkurrensfördel om den mångfald av olika rederianlöp som Göteborgs Hamn har idag skulle begränsas.
Uppsplittringen av Göteborgs Hamns stuveriverksamhet är också problematisk i sig. De nuvarande privatiseringsplanerna innebär att tre konkurrerande stuveribolag, med tre olika hamnarbetarkårer och tre olika administrationer skulle operera längs kajerna. Göteborgs Hamn befann sig, innan stuveriet helt övertogs av kommunen för omkring 30 år sedan, i en liknande situation.Vi vet av egen erfarenhet och färska exempel från övriga världen att konkurrensen mellan olika stuveribolag på samma plats leder till revirtänkande och att viktiga samordningseffekter går förlorade. Ständig köpslagning mellan de konkurrerande stuveribolagen om utnyttjande av ytor, maskiner och annat är improduktivt. Avsevärt sämre förutsättningar att flexibelt utnyttja personalstyrkan (som idag har både utbildning och vana av att arbeta över hela hamnens verksamhetsområde) över hela hamnen innebär effektivitetsförluster.Uppsplittringen av Göteborgs Hamn gör det också svårare för hamnen som helhet att parera situationer som den vi har idag, när fordonsindustrins exportvolymer rasat medan containervolymerna stått sig relativt väl genom finanskrisen. Bilhamnsarbetarna kommer inte längre kunna omplaceras för att fylla luckor i de andra hamndelarna från en dag till en annan. Det innebär också sämre anställningstrygghet för personalen.
Vi hamnanställda är kritiska till hur Göteborgs Hamn fungerar idag, men vet också att bolagets nuvarande inriktning och prioriteringar är en ledningsfråga, som inte är knuten till om bolaget ägs av privata företag eller det offentliga.Vi vill därför uppmana samtliga politiker i Göteborgs kommunfullmäktige att rösta nej till förslaget att sälja ut stuveriverksamheten till privata aktörer. Låt oss istället förändra och utveckla en älskad hamn med stor potential i offentlig regi.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Hamnarbetarförbundet, Göteborgs kommunalfullmäktige, socialdemokraterna, privatisering, Gemensam välfärd
I pressen:
Andra bloggare:
Göteborgs hamnarbetare slår tillbaka
12 Maj 09
Hamnarbetarna kontrar strejkbryteri
”Porten slår igen med en smäll”
Göteborg kallas ibland Sveriges port mot väster. I dess väldiga hamnanläggningar pulserar en stor del av landets in- och utflöde av gods. Men när Arbetarinitiativets Margaux Leduc besökte Skandiahamnen tidigt i måndags morse fick hon se att hamnarbetarna kan slå igen porten med en väldig smäll. De gigantiska hamnkranarna hade slutat att svinga sina enorma containerlaster. De kilometerlånga kajerna var öde på folk som under en söndag eftermiddag. Infarterna blockerades snabbt av köande tradare. Hamnarbetarnas truckar och bilar flockades i stället utanför Rivöbaren…
Strejken i går blockerade snabbt hamnens infarter
Margaux kom ut hit till ytterhamnarna på Norra älvstranden för en stunds diskussion med Hamnfyrans styrelsemedlem Erik Helgesson, samtidigt som förbundets medlemmar med en tvär tvåtimmars repressaliestrejk mot Hamnstyret lamslog all verksamhet.
”Bakgrunden till den här bestraffningen är att vi vägrats vara med i den förhandling om så kallad övertalighet som Hamnen nu sitter i tillsammans med Transport”, berättar Erik för Margaux. ”Detta trots att åttio procent av alla arbetare här i hamnen är medlemmar hos oss. Transport representerar bara ett fåtal av de arbetare som man vill säga upp”.
Tvåtimmarsstrejken i måndags var en fortsättning på den stridsåtgärd som Hamnarbetarförbundet tvingades att gå in i för några veckor sedan. För att minska det ekonomiska bortfallet för den enskilde medlemmen strejkade i då i genomsnitt 100 av förbundets medlemmar varje vardag under en vecka. 24 timmar var. Skälet var just att Göteborgs Hamn AB förhandlingsvägrat när det gällde turordningslistorna. Under denna konflikt använde sig Hamnstyret av två ”blixtarbetare” som strejkbrytare. En förlöpning som nu bestraffades med tvåtimmarsstrejken.
Under ett livlig meningsutbyte fick Magaux Leduc höra Eriks berättelse om hur hamnarbetarna här i Göteborg under decennier tvingats att försvara sin kämpande och demokratiska fackförening, både mot Göteborgs Hamn och LO-styret. Margaux kunde samtidigt förtydliga bilden av de sociala protesternas Frankrike. Även ”på franska” och trots fri strejkrätt är det ingen lättvindig historia att ta till strejkvapnet. Den svåra ekonomiska krisen tvingar även den franska och mycket mer brokiga fackföreningsrörelsen att använda sig av endast korta punktstrejker eller bara protestmöten efter jobbets slut. Det är framförallt i den offentliga sektorn som längre strejker iscensatts. Eller vid de företag där ägarna vill lägga ner produktionen och där de anställda alltså har allt att vinna och ingenting att förlora med mer drastiska metoder, som ockupationer eller ”boss-snapping”.
Under samtalet passerar många glada miner fikabordet. Hamnarbetarna har vridit om portlåset ordentligt och flera strejkvakter passerar fackexpeditionen och rapporterar att strejken är framgångsrik. Hamnen står still. Protesten har gått fram.
Margaux får se fackliga standar från andra länder. Symboler för internationell solidaritet.
Diskussionen på Hamnfyrans expedition avslutas med en internationell utblick. Erik är väl bevandrad med stridbarheten hos inte minst Marseilles hamnarbetare och visar en del fackliga standar från förbund i andra länder. De är placerade på hedersplats i styrelserummet och är symboler för den internationella fackliga solidaritet som ofta funnits mellan hamnarbetarna i olika länder. ”Vi vet att vi kan räkna med ett handfast stöd från arbetarna ibland annat Frankrike och USA. Där finns stor facklig stridbarhet”, understryker Erik.
Från Skandiahamnen fortsätter Magraux`s besök i arbetarnas Göteborg med en kopp kaffe på Bilbitens mysiga lilla lunchrestaurang ute vid Volvo Lastvagnars Tuvefabrik. Här är Tomas Johansson stamgäst och med vid bordet sitter också Christer Lindsjö. Bägge är de fackordföranden i två av IF Metalls lokala gruppstyrelser inne i verkstäderna. Nu ger de Marguax en bild av hur de tillsammans med fabrikens andra gruppstyrelser, trots politisk splittring, lyckats med att nå ut med en kompakt facklig protest mot företagets massvarsel. Inne i fabriken diskuteras nu hur man kan gå vidare. Hur kan alla Lastvagnars alla fackliga organisationer i landet samlas? Hur långt är medlemmarna beredda att gå? Kan man pressa IF Metalls ledning?
Margaux tillsammans med Tomas Johansson och Christer Lindsjö.
Margaux berättar om hur många arbetare i Frankrike försöker att flytta ut sina protester till befolkningen i stort. Hur de ständigt försöker vinna opinionen på sin sida. Vid lunchbordet diskuteras också Arbetarinitiativet och den gemensamma EU-valskampanj som nu är i gång mellan svenska och franska arbetare. ”En av våra huvudkandidater är fackordförande på en av Peugeots fabriker”, berättar Margaux för Christer, som själv är en av Arbetarinitiativets kandidater. Vår idé, det som vi i franska NPA vill skapa, det är ett gemensamt europeiskt antikapitalistiskt parti”.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Hamnarbetarförbundet, hamnstrejk, facklig kamp, Arbetarinitiativet, IF Metall, AB Volvo, Volvo Lastvagnar,
När våren kom till Göteborg
2 Maj 09
När våren kom…
Christer Lindsjö berättar om protesten från Volvo Lastvagnars arbetare
Ja, våren kom till Göteborg dagarna före I maj. För oss sammanföll den med Tuvearbetarnas skarpa och uppmärksammade misstroendeförklaring mot AB Volvos ledning och strejken i Göteborgs hamn från Hamnarbetarförbundet mot Hamnstyrets diskriminering av dess egna medlemmarna. Åtta av tio hamnarbetare i Göteborg är anslutna till denna demokratiska och kämpande fackförening. Hettan från dessa konflikter fanns med i Socialistiska Partiets möte på Järntorget när Christer Lindsjö, ordförande på en av IF Metalls gruppstyrelser på Tuve, samt Erik Helgesson, medlem i Hamnarbetarförbundets styrelse, i två engagerande tal berättade om sina erfarenheter och perspektiven framöver. Publiken på den myllrande röda politiska marknad som Järntorget är I maj kunde verkligen känna att här fanns den arbetarkamp och den arbetarpolitik som borde ha varit i centrum för den gamla arbetarrörelsens tåg. Anders Svensson avslutade mötet med att peka på betydelsen av Arbetarinitiativet i den politiska kampen inför valet till EU-parlamentet 7 juni.
/På NPA:s hemsida finns i dag massa härliga videoklipp från partiets I majfirande. Olivier Besancenot, en viktig talesman, demonstrerade själv på Guadelope:http: www.npa2009.org /
Erik Helgesson gisslar socialdemokratin för dess fula roll i Göteborgs hamn
När Internationalen väl klingat ut efter Socialistiska Partiets majfirande fortsatte berättelsen, hand i hand, från den sista tidens arbetarprotester. På Rättvisepartiet Socialisternas möte, två kaffestånd bort, talade bilarbetaren Kaan Özsan som varit med och försökt bjuda fackligt spjärn mot alla nerskärningar inom personvagnsindustrin. Mötets banderoller om Arbetarinitiativet ramade in det som var i centrum. Själv var jag inbjuden som gästtalare, kanske mest för rollen som en av initiativtagarna till denna kampanj och kandidatur i EU-valet. Mitt anförande har jag lagt ut här:
Först tack för inbjudan till mötet. Jag har ombetts att tala som gammal facklig aktivist, medlem i Socialistiska partiet och en av eldsjälarna bakom Arbetarinitiativet och det ska jag göra genom att berätta när våren kom till Göteborg:
För efter en lång och kylslagen senvinter, med rimfrost om morgnarna, kom allt på en gång. I ett endaste huj var våren och värmen här.Alla liljorna och vitsippor på marken. Björkarnas solgröna himmel. All fågelsång i solglittret. Från en dag till en annan kunde vi öppna våra fönster mot sommaren.
Med våren kom också Volvos arbetare. Under förmiddagen vällde arbetarna från Volvo Lastvagnars Tuvefabrik ut i vårgrönskan till ett protestmöte mot Leif Johansson och AB Volvos styrelse. En unik enhet hade smitts inne i verkstäderna – trots de ofta hårda politiska motsättningar som har funnits i de fackliga fejderna inne på fabriksgolven. Nu var det uppåt 800 arbetare som i en samlad och kraftfull protest tog en förlängd lunchrast och gick till storms mot AB Volvos ledning.
Lastvagnars arbetare har under den långa vintern manglats med ständigt nya varsel. Med en ständig oro över sig, nästan en psykisk terror, tack vare den salamitaktik som Leif Johansson och hans styrelse utsatt sina anställda för. Likt korvskivor har skikt efter skikt av arbetarkollektivet varslats bort.
Men nu brast det. Nu kom de ut i vårgrönskan med sin gemensamma misstroendeförklaring mot AB Volvos ledning. Dra tillbaka varslen eller avgå! – var kravet från massmötet, en kompakt namninsamling och IF Metalls lokala gruppstyrelser.
Det här har inte varit en rolig vecka för Leif Johansson. Ändå försökte han i förrgår visa verkligt ledarskap genom att ”ta tjuren vid hornen” genom att kalla sina anställda till ett stort informationsmöte. Tanken var att ”dämma i bäcken”. Att vinna personalen för sin syn och slippa en besvärlig offentlig konfrontation vid huvudkontoret senare samma dag. Men det mesta gick snett. Folket buade och busvisslade. Ingen kunde förstå varför han och styrelsen bränt så mycket pengar under de goda åren. Varför den inte sparat i ladan som man säger. Varför den försökt slå nära nog världsrekord i utdelning till aktieägarna genom att bara under ett par år låta 35 miljarder kronor försvinna från bolagets kassa.
Uppvaktningen vid huvudkontoret gick inte att stoppa och Johansson valde att fly fältet genom att hänvisa till en fullspäckad agenda, som det så fint heter numer. Kanske flög han upp högt i det blå med sin svindyra privatjet. Hundratals arbetare höll sig i stället kvar på jorden och körde efter jobbet i kolonn på vägen upp till huvudkontoret för att vara med när namninsamlingens krav skulle lämnas över. En hälsning från IF Metall i Umeå lästes upp och möttes med jubel:
”Vi och våra medlemmar skulle gärna ha deltagit i protesten tillsammans med er. Företagets felaktiga diagnos – för att sedan amputera bort personal och kompetens på våra fabriker i Umeå och Göteborg måste få ett slut och mötas med starka protester.
En enad kamp från alla Volvos fabriker verkar idag vara den enda medicin som biter på Volvoledningen.
Allt stöd till er idag och vår gemensamma kamp till försvar för våra jobb.”
Javisst är det så. ”Det är bara enighet som ger styrka” var också den gamla fackföreningsparoll som gång på gång var med i Tuvearbetarnas protester. För tänk om? Tänk om IF Metall:s och LO:s ledningar öppnat alla fördämningar inför dagens I maj genom en landsomfattande politisk strejk i går mot varselekonomin, bonusdirektörerna och deras regering. Då hade det bara behövts ett enda tåg här i dag. En tanke ännu så länge ”otänkbar” för de flesta. Inte kommer den heller närmare genom det som sägs vara våra egna tidningar. Aftonbladet, Dagens arbete och LO-tidningen. Där tigs motstånd och protester ihjäl.
Här är jag själv i gång. Ett tack till Tomas Johansson för bilderna från I maj.
I stället har vi fått den tragiska debatten om vad Wanja ska säga i dag – och vad Mona i dag ska säga om Wanja. Om Olle Ludvigsson, Volvo Verkstadsklubbs gamle ordförande, i dag EU-kandidat och huvudtalare däruppe på Götaplatsen senare idag, om vad han ska säga behöver vi inte spekulera i. Han brukar nämligen inte säga så mycket. I vart fall kommer han inte att prata om veckans arbetarprotest från sina gamla arbetskamrater. Eftersom han själv nyss som fackets representant i AB Volvos styrelse röstade för den senaste aktieutdelningen på 4 miljarder.
Den här våren sägs också bankpesten ha kommit till Sverige. När det gäller svinpesten som inte är lika farlig, menar man nu internationellt att den ska kallas för Den nya influensan. Något som inte gillas i svenska regeringskretsar eftersom det osökt leder tankarna till De nya moderaterna. Svinpest och moderater kan ju förknippas med varandra. Men tillbaka till bankpesten, där Anders Borg säger att ”vi har exponerats i Baltikum” genom att Swedbank och SEB där skaffat sig en massa dåliga krediter. Men varför vi skulle ha exponerats är obegripligt. Ingen av oss här, väldigt få svenskar har lånat ut några pengar till balter. Men hur som haver med detta ansvar så handlar det denna gång inte om ett litet harmlöst hemmatillverkat virus från bankernas stior i Stockholm – som under i början på 90-talet. Denna gång handlar det om ett globalt virus som genom en mutation vid den finansiella sektorns sammanbrott nått den reala eller den verkliga ekonomin, all vår produktion av varor och tjänster. Den nyliberala revolutionen såg det internationella finanskapitalet – med investeringsbanker, riskfonder och försäkringsbolag – ta makten i samhällsekonomin. Industrikapitalismens era skulle vara över.
Men i en väldig strömvirvel försvinner nu denna värld av värdepapper utan värde. Som vore det pappersskräp som sugs ner i en gigantisk kloak. Den nyliberala revolutionen har segrat ihjäl sig och världens arbetare och alla andra utsatta grupper står nu inför massiva försök till globala sociala kontrarevolutioner. Vi lever i en bråddjup global recession som våra barnbarn kanske kommer att kalla den Stora Depressionen. Om tre år kanske varannan tjugoåring är arbetslös i vårt Göteborg. Av dagens 30 000 studenter som då är färdigutbildade kanske bara 15 000 får jobb. Hur kommerdå den här stan att se ut?
Och tänk då också om den hemska sanningen är att Leif Johansson har rätt. Inte med sin hantering av aktieutdelningarna eller med sina inköp av privata jetplan för nära nog en miljard – utan helt enkelt i den meningen att aktieägarnas jakt på kortsiktiga vinter faktiskt står i motsättning till långsiktig planering, viktiga personalbehov och samhälleliga intressen.
Vi lever mitt i en exceptionell kris som kräver exceptionella politiska svar. Från socialdemokratins sida finns det inte en endaste idé, inte en endaste tanke om den väldiga omvälvning som krävs. Den har avsagt sig alla anspråk på att företräda ett framtida jämlikt demokratiskt samhälle. Den kan inte föreställa sig ett samhälle där de finansiella och industriella naven för produktion av varor och tjänster är under demokratisk ledning och kontroll. I stället för som nu helt beroende av enskilda individer med den personliga girigheten som lockbete.
Från den stora gemensamma I Majdemonstrationen i Paris. Enligt fransk press
”tycktes NPA vara närvarande överallt”…
Endast en återfödd kämpande internationell arbetarrörelse kan skapa en krisplan, ett övergångsprogram som pekar mot ett samhälle där spekulanter och privata finanshajar för gott jagats bort. Det är för denna politiska omvälvning inom arbetarrörelsen som vi socialister demonstrerar första maj 2009. Det är därför som vi i Socialistiska Partiet, tillsammans med Rättvisepartiet Socialisterna och många politiskt oberoende människor inför årets val till Europaparlamentet samlats i opposition underifrån på europeisk nivå för att sprida budskapet att kapitalismen måste bort för att jobben, välfärden och klimatet ska kunna räddas. Som en del av denna europeiska budkavle, med det franska (NPA) som en viktig inspirationskälla, har vi beslutat att föra fram en svensk antikapitalistisk kandidatur i årets EU-val. Vi vill med detta sprida det växande europeiska motståndet och understryka behovet av nya kämpande arbetarpartier. Vi vill lyfta fram både behovet och möjligheten av att bryta kapitalismens förödande grepp och sätta, som det en gång hette, folkets väl före storfinansens.
I morse njöt jag av mitt morgonkaffe till engelska BBC:s morgonnyheter. Ni vet jag har en sån där parabol på ett träd hemma. Där diskuterade man med hetta i ett reportage om det franska samhället nu är på tröskeln till en social revolution. Det hela illustrerades med bilder från Det Nya Antikapitaliska Partiets aktiviteter: NPA sågs som spjutspetsen i många av de sociala rörelserna.
Något försvenskat tänkte jag avsluta med några av de franska kamraternas paroller:
Det är kapitalismen med dess
aktieklippare och bonusdirektörer:
DET ÄR NI SOM ÄR PROBLEMET
DET ÄR VI SOM ÄR LÖSNINGEN!
ALLT TILLHÖR OSS ALLA
OCH VI SKA JAGA BORT ER!
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, I maj, Volvo, AB Volvo, Hamnarbetarförbundet, arbetarkamp.Göte Kildén
Därför förbjuds Hamnarbetarförbundet att förhandla
28 Apr 09
Varför inte rappa
Hulterström
med partipiskan?
Åtta av tio hamnarbetare i Göteborg har medvetet valt att organisera sig fackligt i Svenska Hamnarbetarförbundet. De har alltså medvetet valt bort Tranport därför att de vill ha en fackförening som de själva kan påverka och där alla förtroendevalda också är aktiva hamnarbetare.
Men i den varselförhandling som nu är i gång har Hamnledningen medvetet valt att bara prata med en femtedel av sina anställda. Endast Transport ska delta i förhandlingen. Självklart vägrade Hamnarbetarförbundet att lämna walkover, vilket skulle ha inneburit att man lämnat sina medlemmar i sticket. Förbundet tvingades tillgripa konfliktvapnet och gick ut i strejk.
I Göteborg vill socialdemokraterna inte att åtta av tio hamnarbetare ska ha några
fackliga rättigheter…
I den debatt som följt har Kommunstyrelsens ordförande i Göteborg, socialdemokraten Anneli Hulthén, ondgjort sig över beslutet. Men nog hade det varit naturligare om hon i stället tagit fram partipiskan och låtit den vina över ryggen på styrelseordföranden i Göteborgs Hamn, partibroder Sven Åke Hulterström. Med ett par rapp över ändan hade han nog snurrat runt ett varv och sett till att hamnarbetarna fått en demokratisk representation i varselförhandlingen. Anneli Hulthen spelar en politiskt spel. Hon vill helt enkelt inte ha en liten, men demokratisk och kämpande fackförening, som exempel för andra arbetare.
Hamnarbetarförbundets ordförande Björn A Borg svarar Anneli Hulthén i dagens Göteborgsposten.
Läs även andra bloggares åsikter om Politik, ekonomi, Svenska Hamnarbetarförbundet, socialdemokratin, Transport
Hamnkonflikten – arbetsgivarna ”tigger näsblod”
1 Jun 08
Strejk i Stockholms hamn 13 juni?
I den redan segdragna konflikten i Sveriges hamnar ”tigger nu arbetsgivarna om näsblod”.
Den motsättning det hela rör sig om har funnits lika länge som det har funnits lönearbete och handlar om att arbetsgivarna nu vill ta bort det redan mycket begränsade fackliga inflytande som finns när det gäller schemaläggning och övertidsarbete. Natten till 26 maj inledde Hamnarbetarförbundet och Transport en blockad av övertidsarbete, nyanställningar och inhyrning av arbetskraft och redan efter några dagar började åtgärderna ta skruv. Men arbetsgivarna valde då att bryta mot blockaden i stället för att förhandla. Övergreppen kom i Wallhamn och Varberg. Wallhamn AB, som ägs av stenrika redare i italienska Neapel och Sydkoreas Seoul, skryter med att vara ”det privata alternativet” och vill tydligen pröva med nya metoder för att på så sätt kunna konkurrera med främst det kommunägda Göteborgs Hamn. Inte nog med att man omplacerar tjänstemän till stuverijobb. Wallhamns vd Henrik Sundin stoppar dessutom bryskt anställda för att tala med Göteborgs-Postens reporter och ger sig sedan på en ombudsman från Transport som talar med en journalist från TV 4.
Konsekvensen är att Transport, med stöd från Hamnarbetarförbundet, lägger ett varsel om total arbetsnedläggelse (strejk) i Wallhamn, Terminal West (Varberg) samt Stockholms hamn från och med den 13 juni klockan 00.00.
När jag skriver detta har vi fått leva med en dag där naturen aldrig kan bli vackrare. Det lummiga och solgröna, ännu orört av regn och blåst, har gett färger och ljus som skulle fått Paris` alla impressionister att få dåndimpen. När jag sedan landar kväll med kommissarie Morse på 9:an fastnar ett av hans latinska citat i minnet: ”Det finns inget paradis utan en orm”.
Morse som är en hårdför antikapitalist skulle säkert spårat ormen till Wallhamn – denna kanske den vackraste dagen som någonsin setts…
Läs även andra bloggares åsikter om Hamnstrejk, Transportförbundet, Göteborg, blockad
Hamnarbetarna – Nu jävlas de allihop…
26 Maj 08
På en mysig morgonträff, där man smaskade frukost ihop med arbetsgivarna, försäkrade Göran Johansson (s) för två veckor sedan AB Volvos styrelseordförande Finn Johnsson att han såg Hamnarbetarförbundet som ett stort orosmoment för hamnens framtid: ”Just nu jävlas de som mycket de bara orkar”, var hans veklagan över detta vårt kanske mest stridbara fackliga förbund…
I natt bröt så en konflikt ut i Sveriges hamnar. Formellt är det den avtalsslutande parten, Transportarbetarförbundet, som sätter hamnarna i blockad när det gäller övertidsarbete, nyanställningar och inhyrning av arbetskraft. Men i praktiken är det Transport tillsammans med Hamnarbetarförbundet som sagt nej till medlarnas förslag. Björn A Borg, från Hamns styrelse säger att:
Den avgörande orsaken till detta ställningstagande är att ingen acceptabel lösning presenterats vad gäller arbetstidens förläggning och inflytandet över denna. Hittills har hamnarbetarna haft ett inflytande över schemaläggning, övertids- och skiftsystem, men detta vill arbetsgivarna nu riva upp vilket vi finner vara helt oacceptabelt och medlarna kunde inte presentera en för oss godtagbar lösning. Innehållet i förslaget vad gäller löneökningar fann vi också vara för dåligt.
Vad ska Göran säga till Finn nästa gång de har sin mysfrukost ihop? Ska han gråta ut över Finns axel och medge att just nu jävlas de allihop?
Alla vi andra som känner för arbetarrörelsens sak ställer oss naturligtvis solidariska med de kämpande arbetarna. Vi har mer än nog med trasiga arbetstider i det här landet – som arbetsgivarna dessutom vägrar att betala för!!
Läs även andra bloggares åsikter om Hamnblockad, Transportarbetarförbundet, strejk, LO, Hamnarbetarförbundet
Senaste kommentarer