.

I fredags kunde vi se varför Israels regering in i det sista höll fast vid Mubarak och efteråt beklagade att han tvingats lämna makten. I Jerusalem föredrar sionisterna att kalla sig den ”enda demokratin” i Mellanöstern vilket i själva verket innebär att de inte vill se en demokratisk utveckling i grannländer som Jordanien, Syrien och Egypten.

.

En mäktig symbol för den arabiska revolutionens enhet och solidaritet med Palestina.

.

Tiotusentals människor demonstrerade i går i Egypten i protest mot det sekteristiska våld som salafistiska grupper tycks initiera. Men i media är det ändå solidariteten med det palestinska folket kamp som lyfts fram. I Kairo, i Alexandria och Suez och Amman dominerade slagord till stöd för ett fritt Palestina.

-Folket kräver att gränsen till Gaza öppnas helt, stod det att läsa på banderoller på Tahrirtorget.

När Mubarak höll i diktaturens piska slogs varje solidaritetsyttring med Palestina ned med grovt våld. Han var lika mån om en ”stabil” relation Israel som ledarna i Jerusalem. Dessutom var den ”stabila” relationen grundbulten i USAs politik för hela regionen.

Nu hotar hela det strategiska bygget att falla samman om det inte redan gjort det. Inget kommer att kunna återgå till ”business as usual”. I Palestina känner Hamas och Fatah elden under fötterna. Den palestinska ungdomen känner sig inte längre helt övergiven av sina bröder i regionen och deras krav på enad handling har tvingat fram överenskommelsen mellan Hamas och Fatah att bilda en gemensam regering.

.

Tiotusentals människor samlades på Tahrirtorget i fredags.

.

Den arabiska våren står i full blom. Nu väntar vi på den palestinska sommaren. Det är dags att Israels ockupation av palestinskt land upphör. Med den arabiska revolutionen i ryggen öppnas äntligen en dörr till friheten för Palestinas folk.

.

Media: DN1,SVD1,GP1,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Palestina, Egypten, Kairo, Hamas, Fatah, Jordan,

Dela

Regimen dödar avsiktligt.

.

Snart har sex hundra oppositionella dödats av Bachar Assads säkerhetsstyrkor. Enligt humanitära organisationers sammanställningar har hittills 560 dödats inklusive det tjugotal som mördades i går.

-Ingen dödades i går. Allt var lugnt, säger regimens taleskvinna Reem Haddad i en telefonintervju med Al Jazeera. Bagdad Bob har tydligen bildat skola för diktaturer i arabvärlden.

.

Regimens dödliga förtryck lyckas inte skrämma bort demonstranterna från gatorna.

Men allt var långt ifrån lugnt. I ett dussintal städer trotsade tiotusentals människor militärens hot och krävde än en gång frihet, värdighet, slut på korruptionen och regimens fall.

Information från olika håll i landet pekar mot att omkring fem hundra personer per dag har arresterats den senaste veckan. De syriska fängelsehålorna är djupa och än finns det plats. Likt i Libyen finns det ingen annan utväg än att Assads familjediktatur faller eller så kommer oppositionen att krossas som i Bahrain. Ingen ”ersättare” till Assad finns i regimens bakficka. Det är allt eller intet som gäller för både Bachar Assad och den heterogena oppositionen.

.

Staden Homs har stått i centrum för kampen. I går protesterade befolkningen på nytt.

.

-Protesterna styrs av utländska terrorister, säger regimens propaganda och försöker i samma stil som Mubarak, Ben Ali och Khaddafi att vifta med det islamistiska skynket för att skrämma folk i det egna landet och för att söka stöd bland allierade i utlandet.

I utlandet finner den stöd i en ohelig allians bestående av Israel, Kina, Ryssland, Hezbollah, Iran, Hamas och Hugo Chavez. En fin samling där tyvärr Hugo Chavez är den som mest högljutt torgför regimens propaganda om en ”utländsk komplott” för att störta ”anti-imperialisten” Bachar Assad.

.

Chaves stöd till Assad går utöver de vanliga diplomatiska relationerna mellan statschefer.

.

Vilken effekt Chavez öppna och entusiastiska stöd till Khaddafi och Assad kommer att få för socialisters rykte och möjlighet att arbeta effektivt i den pågående arabiska revolutionen är det ännu för tidigt att dra någon definitiv slutsats om. Däremot lär det inte dröja innan ”principfasta anti-imperialister” i väst, inklusive Sverige, kommer ut i ett stöd till Bachar Assads regim med argument att oppositionen är ”pro-imperialistisk”. Broder Assad står ju upp mot imperialismen så lite stridsvagnar och snipers som håller ordning på folket kan man ju stå ut med.

Regimen använder det islamistiska skynket för att spela på de etniska och religiösa skillnaderna i landet. Regimen hotar den kristna minoriteten med ”ett helvete på jorden” om de ”beväpnade terroristerna” tar makten i Syrien. Det är svårt att få information om vilken hållning de kristna intar. Sett utifrån verkar de just nu stå ”neutrala” i kampen.

.

-Låt färgen rinna, inte blodet. Solidaritetsaktion utanför Syriens amnassad i Paris.

.

Däremot verkar regimens försök att skrämma den kurdiska minoriteten till lojalitet misslyckas. I går demonstrerade stora grupper i den kurdiska staden Amuda under slagorden ”Syriens folk är enade. Frihet, Frihet”.

I veckor har stora folkmassor stått upp mot ett allt brutalare våld, arresteringar och militär isolering som i staden Daraa där uppenbarligen allt nu saknas – el, vatten och förnödenheter. Ett avgörande måste komma. I sociala strider står människor ut med många umbäranden men det finns gränser och om inga stora framsteg görs i kampen inom kort finns det en stor risk för att Syrien blir ett nytt Bahrain.

Den arabiska våren närmar sig sommaren. Då blommar eller vissnar många spröda skott beroende på tillgången på livgivande vatten.

.

Media: DN1,DN2,SVD1,SVD2,GP1,GP2,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Syrien, Assad, Bahrain, Chavez, Revolution,

Dela

Varför inte till Misrata?

.

En ny konvoj Ship to Gaza planeras till årsdagen av Israels blodiga attack mot Mavi Marmara den 22 maj 2010. Israels ockupation av Västbanken och totala blockad av Gaza är illegal enligt internationell lag och flera resolutioner antagna av FN.

När Ship to Gaza angreps av Israeliska flottan och nio personer mördades ljöd ett rättmätigt ramaskri världen över. Gazas befolkning var och är i behov av förnödenheter. Bland annat byggnadsmaterial eftersom de flesta hus som bombades sönder av israeliskt flyg och artilleri fortfarande ligger i ruiner.

.

Nio personer dödades av Israel när Mavi Mamara bordades på internationellt vatten.

.

Inför konvojens avfart i maj 2010 höjdes röster från olika håll på att Ship to Gaza skulle eskorteras av marina enheter under FN-mandat. Det var ett helt korrekt krav. Belägringen av Gaza är illegal. Därför är det också riktigt att kräva en flotteskort av den nu planerade nya konvojen Ship to Gaza II.

Ship to Gaza ställer ett annat problem i belysning. Misrata är belägrat av Khaddafis styrkor som beskjuter staden i syfte att krossa folkresningen i staden och därmed kanske slå ut det sista motståndet i västra Libyen. FNs resolution 1973 tillåter att befolkningen i Misrata undsätts. Problemet är att hamnen i Misrata inte kan anlöpas i säkerhet utan marin eskort.

För vår blogg är detta inte ett stort problem. Vi anser att i båda fallen, Gaza och Misrata, kan krigsfartyg eskortera transporterna utan att det öppnar vägen för en utländsk invasion eller imperialismens kontroll över den politiska framtiden för ett fritt Libyen eller en självständig palestinsk stat.

.

I går bombade Khaddafis styrkor hamnen i Misrata.

.

Man ska vara försiktig med jämförelser och politiska paralleller. Men i det här fallet tycker jag att det är försvarbart och klargörande. I båda fallen handlar det om ett folks rätt att göra uppror mot förtryck och tyranni. I båda fallen har folket valt en politisk ledning som man som socialist kan säga mycket om.

Hamas har en djupt reaktionär politisk och social agenda för att inte tala om rörelsens moralkoder. Men det får inte hindra oss att stödja palestiniernas och Hamas rätt att göra motstånd mot den israeliska ockupationsmakten oavsett att en majoritet valt att ledas av en organisation som vi som socialister inte har något gemensamt med.

I Libyen har det folkliga upproret kastat upp en politisk ledning med ett begränsat socialt program. Men ska man ta det som ursäkt för att inte stödja den folkliga revolten mot Khaddafis tyranni?

I den internationella vänstern finns det en flygel som säger helt nej till militär hjälp till den libyska oppositionen. Den säger också nej till vapenleveranser till Benghazi och Misrata, liksom den säger nej till humanitär hjälp om det kräver flotteskort för att den ska nå fram. Man kan eventuellt säga att det är en hedersfull pacifistisk ståndpunkt.

.

Kinas Hu Jintau föredrar stabila diktaturer och oljekontrakt framför oreda och uppror.

.

Det är här den politiska parallellen med Gaza kommer in. För samma grupper som säger nej till den libyska oppositionens begäran om hjälp var inte alls emot Turkiets hot om att militärt eskortera Ship to Gaza för att bryta den israeliska blockaden. Inte ett finger höjdes för att varna för en imperialistisk inblandning som riskerade att ta kontrollen över det palestinska folkets kamp.

Vad ligger under de skilda ställningstagandena? Själv tror jag att allt faller samman till en viss syn på Khaddafis regim som en ”anti-imperialistisk” kraft i världen. Israel bedöms helt riktigt som en aggressiv ockupationsmakt och all hjälp till Gaza som legitim.

.

Chavez kramar om sin anti-imperialistiska kollega Loukachenko.

Däremot ses Khaddafis regim som en del av det anti-imperialistiska block som Chavez och Castro upptäckt. Chavez säger öppet att folkresningen i Libyen är inget annat än en manipulation av CIA och Pentagon. Gott. Med den synen blir det logiskt att säga nej till all form av hjälp till Benghazi och Misrata. Bara de folkliga resningar och politiska rörelser som är anti-USA förtjänar enligt denna syn ett stöd. Därför har Chavez exempelvis inget annat att säga om resningen i Syrien än lovord till regimen.

Om man däremot har som första prioritet att till hundra procent stödja de arabiska folkens revolt mot diktatur, förtryck och ofrihet då blir det naturligt att säga ja till all hjälp oavsett varifrån den kommer, och oavsett om det är militär eller humanitär hjälp. Befolkningen i Benghazi och Misrata begär vapenhjälp för att de själva ska kunna störta Khaddafi.  Ska inte vi stödja deras begäran?

.
Media: DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,SVD3,GP1,DN4,DN5,SVD4,DN6,SVD5,

Bloggare:Röda Malmö,Röda Lund,Jinge,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Libyen, Misrata, Benghazi, USA, Ship to Gaza,

Dela

Under de senaste decennierna är det tre stabila stöttepelare, Israel, Saudiarabien och Egypten, som burit upp USA:s, EU:s och Sveriges politik i Nordafrika och Mellanöstern.

När Hosni Mubaraks regim hotar att störta samman sprider sig oron i västvärlden.

.

.

George Bush eller Barack Obama.

Olika ansikten men med samma politik.

.

Självklart smittar den av sig till ockupationsmakten Israel. Dess högerextrema regering ser en nära framtid när den inte längre kan göra vad den vill och strunta i omvärlden. Premiärministern Benjamin Netanyahu har själv inga officiella kommentarer och har bett sina ministrar att ligga lågt. Men natten till söndag skickade utrikesministeriet ut ett direktiv till sina ambassader i USA, Canada, Kina, Ryssland och flera europeiska länder, där dessa uppmanades att så snabbt som möjligt be sina värdländer om att lägga band på sin kritik av Egyptens diktator Hosni Mubarak…

.

.

Det är den israeliska tidningen Haaretz som berättar om

regeringen Netanyahus omsorg för diktatorn Mubarak.

,

Exempelvis gäller det att påverka EU:s utrikesministrar som i dag sitter i möte. EU:s inställning, som självklart kalibreras med vad Vita Huset säger, kan bli avgörande för om stöttepelaren Mubarak faller inom de närmaste dagarna. Ja, kanske redan i natt eller i morgon när oppositionen i Egypten kallat till en ”miljondemonstration” för att störta den förhatliga diktatorn.

I sammanhanget är den Palestinska myndighetens och Mahmoud Abbas agerande snart betydelselöst. Bara tragiskt. De ”Palestine Papers” som Aljazeera, The Guardian och till en del Dagens Nyheter, har publicerat under veckan som gått har visat att Abbas och hans samarbetsregim på Västbanken knäfallit så djupt ner i ökensanden inför sina förtryckare att de nog aldrig lär kunna komma på fötter igen.

I lördag ringde Abbas personligen upp sin vän Mubarak och delgav denne sin oro för vad som sker i Egypten. Han underströk sitt stöd för Mubarak och sa att denne alltid hade varit till stor hjälp för den Palestinska myndigheten. En gest som kanske inte var någon större tröst för diktatorn. Snarast ett dåligt omen. För bara några dagar innan Tunisiens envåldshärskare Ben Ali tvingades att fly från sitt eget land, ringde Abbas som en av få arabiska ledare också till denne för att ge honom sitt fulla stöd.

”President” Abbas, vars mandat i själva verket gick ut för två år sedan, har fungerat som ett bräckligt stag åt stöttepelaren Egypten.  Uppenbart inser han att staget också faller om pelaren rasar.

Trots allt kanske det finns en klokskap i dårskapen…

.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, ekonomi, Egypten, Israel, Mubarak, Abbas, Palestine Papers

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,DN1,DN2,DN3,DN4,GP1,GP2,GP3,SVD5,DN5,GP4,GP5,GP6,SVD6,DN6.

GP7,SVD7,DN7,

Bloggare: Jinje,Svensson,RödaMalmö,

Dela

.

Man vet inte om man ska skratta eller gråta över det penibla skådespel som kallas fredssamtal mellan Israel och den Palestinska Myndigheten. I sextio år har den palestinska befolkningen väntat på rättvisa, väntat på att befrias ur de flyktingläger som redan sett flera generationer födas, väntat på att befrias från den israeliska ockupationsmaktens förtryck, exploatering och stöld av palestinsk mark.

.

Kulle efter kulle tas över av de israeliska kolonisatörerna.

.

Det är en situation som helt passar  den majoritet som i dag styr det israeliska parlamentet Knesset. Den har inga planer på att låta förhandlingarna med den Palestinska Myndigheten leda till ett avtal om en tvåstatslösning. Den vill skapa en enstatslösning utan arabisk befolkning. Det är en majoritet som Netanyahu inte kan gå emot utan att hans regeringskoalition faller och han själv avsätts som premiärminister. De religiösa och sekulära extremisterna i Knesset vet att de håller regeringen i nosring. Det är bara att vrida om en aning för att Netanyahus regering ska gå i rätt riktning – mot en allt djupare kolonisering av Västbanken.

.

Det är mer än sextio år sedan palestinierna fördrevs från sina byar i Israel.

.

-EUs hållning är helt klar: bosättningarna är olagliga enligt internationell lag, de är ett hinder för fred och hotar att omöjliggöra en tvåstatslösning,  sa Lady Ashtons talesperson Maja Kocijancic efter att Netanyahu låtit förstå att byggstoppet inte längre gäller.

EUs ”utrikesminister” Ashton var inte ensam om att omedelbart fördöma den israeliska regeringens beslut.  Sarkozy, specialisten på minoriteters rättigheter, sa efter ett möte med Abbas  att ”byggandet måste stoppas”. Hans krigshöghet Blair sa samma sak. Till sist sa Obamas utsände George Mitchell att ”USA  är besviket” men att nu gällde det att undvika att förhandlingarna upphör.

.

Sionisterna har inga planer på att sluta stjäla palestinsk mark.

.

Där ligger nu bollen. Efter byggstarten sitter Abbas fast i en omöjlig situation. Han har i månader sagt att han omedelbart avbryter samtalen om byggstoppet upphör. Nu byggs det för fullt och USA lägger hela sin tyngd på Abbas, vem annars, för att samtalen ändå ska fortsätta. Abbas vacklade redan innan byggstoppets formella slut den 26 september. Nu säger han att den Palestinska Myndigheten kommer att ta ett definitivt beslut den 4 oktober efter konsultationer med vissa arabstater. Jag vågar mig på en gissning att samtalen kommer att fortsätta därför att Abbas saknar en alternativ linje. Han och den Palestinska myndigheten blir alltmer en förvaltare av den israeliska ockupationen, dess polis är ett verktyg för att allt hårdare slå ned all opposition mot Abbas politik. Det är ingen tillfällighet att den repressiva apparaten på Västbanken byggts upp under ledning av en amerikansk general.

Jag tror att situationen kan sammanfattas med en bild .

Netanyahu till bosättarna:  -Bygg hur mycket ni vill. Men sluta för Guds skull upp att vifta med blåvita flaggor.

Abbas till den palestinska befolkningen:  -Titta de har slutat vifta med sionistiska flaggor. Vi fortsätter samtalen.

.

Media; GP1,DN1,DN2,DN3,DN4,SVD1,SVD2,SSD1,DN5,DN6,SVD3,GP2,GP3,SVD4,

Bloggare:Jinge,Alliansfritt Sverige,Svensson,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Israel, Palestina, USA, Obama, Abbas, Netanyahu, Bosättningar, Kolonier

Dela

.

De flesta av oss har säkert kvar denna dramatiska bild på näthinnan. Den 14 februari 2005 sprängdes Libanons premiärminister Rafik Hariri i luften. Ett våldsamt bombattentat ändade hans liv. Självklart rörde det sig om ett politiskt attentat.

Vem låg bakom detta välplanerade mord? Uppenbart ingen förvirrad småhandlare. Den väldiga bombkratern på rätt plats, vid rätt tidpunkt, krävde uppenbart stora resurser i form av spaning, logistik, sprängämnesexperter – och pengar.

.

.

Rafik Hariri, en korrupt politiker och miljardär i byggbranschen, då nära allierad med Saudiarabien och USA, hade före attentatet i allt hårdare ordalag kritiserat Syriens militära närvaro i landet. Bakgrunden till den syriska truppinsatsen var Libanons 15 år långa inbördeskrig, där 150 000 människor dödats. En nationell och internationell överenskommelse hade träffats i saudiska Taif 1989 som gav ett fredsmandat till den syriska militären. Självklart är varje närvaro av utländsk militär en komplex historia. Men i förhållande till exempelvis USA:s ockupationer av Irak och Afghanistan blev den syriska insatsen en av historiens mer lyckade fredsmissioner. Man fick omedelbart stopp på inbördeskriget.

Femton år senare – efter 11 september och Bush`s ”krig mot terrorismen”  – var situationen en helt annan. USA/Saudiarabien ville isolera Syrien. Israel ville ha bort den syriska militären för att få fritt fram för ett bombkrig mot Hezbollah/Libanon. Dessutom hade framförallt kristna och drusiska kapitalintressen tröttnat på syrierna, vilket ideologiskt färgade en del av befolkningen. Varje längre närvaro av utländsk militär skapar i sig dessutom ständigt växande problem.

Mordet på Hariri chockade en hel värld. Västvärldens media pekade omedelbart ut den syriska Baath-regimen med dess president Bashar al-Assad som skyldig till dådet. I Libanon bildades en antisyrisk koalition, 14-marsrörelsen, med Hariris son Saad i spetsen. Saad gick också ut i melodramatiska attacker på den syriska säkerhetstjänsten och gav den rakt av hela skulden för mordet på pappan. ”Cederrevolutionen” med näring i människor avsky över mordet och en nära nog oöverträffad medial kampanj från västvärdens alla media tvingade Syriens 15 000 soldater att lämna landet. CNN, Fox News, CBC, BBC, Sky News. Alla var de plats. Dygnet runt fick vi se ”Cederrevolutionens” väldiga demonstrationer i direktsändningar. Saads vänner från Saudiarabien kunde stärka sitt inflytande och Israel fick det militära vacuum man eftersträvat. Syriskt luftvärn var avlägsnat inför det kommande bombkriget mot landet bara ett år senare, i juli 2006! Den nya USA-vänliga koalitionen vann sedan valet till parlamentet (alla val i Libanon är odemokratiska eftersom shiiterna är kraftigt underrepresenterade) och maktbalansen i region var omkastat till de USA-vänliga regimernas fördel.

.

.

Nu fem år senare har den politiska kartan ritats om ordentligt. Israel misslyckades med att ”hugga huvudet av ormen”. Hezbollah vann en halv militär seger under bombkriget 2006. Med en enorm social, politisk och militär organisation stod man emot Israels egentligen helt överlägsna militär. Resultatet blev en moralisk och politisk triumf för Hassan Nasrallah`s organisation. Den shiitiska majoriteten i landet finns – efter en del politiska och militära konvulsioner mellan Hezbollah och främst drusernas paramilitär – åter i regeringen. Syrien har till en del lyckats bryta sin isolering och är än en gång en ”stor spelare” i regionen, som det heter i nyhetsrapporteringen. Paradoxalt nog är den syriska baathregimen – illa omtyckt som den är av USA – den mest sekulära och öppna i hela arabvärlden. Detta sagt utan att glömma att den som alla andra arabregimer leds av politiska diktaturer, som i sista hand försvarar de egna staternas kapitalistiska system från ett kokande folkligt missnöje.

I denna nya politiska geografi har Saad Hariri flera gånger markerat en nyfödd öppenhet för ett fredligt samarbete med Syrien. Bland annat mot bakgrunden att USA – på begäran från Israel – vägrat Libanon att köpa amerikanska flygplan och amerikanskt luftvärn för att kunna försvara sin gräns mot sin krigiska grannstat i väst….

I veckan kom så sensationen. I en intervju för den Londonbaserade tidningen Asharq al-Awsat tog Saad Hariri tillbaka sina tidigare anklagelser mot Syrien. Det var ”felaktiga politiska anklagelser” som låg bakom hans tidigare uppfattning, menade han nu.

Rakt upp och ner! Hela ”Cederrevolutionen” byggde alltså på en politisk lögn.

En världsnyhet som borde svärtat medias rubriker under lång tid.

.

Saad Hariri och Bashar al Assad umgås nu fryntligt som goda vänner…

.

Men västvärldens mediala karusell sedan den tiden tycks ha stannat för gott. Den tycks ha gått till skroten. I vår globala mainstream media har Saads erkännande bara skapat några krusningar. I Sverige inte ens en notis i tidningarna.

I svensk media inte ens en notis. Vore det exempelvis inte intressant att fråga vår utrikesminister om denna sensationella politiska rokad?

Själv har jag ingen åsikt om vem som ligger bakom mordet. Hezbollah hävdar att det genomfördes av Israel och har presenterat en del underlag som ger en liten fingervisning. Förarlösa israeliska drönare har före mordet tagit fotografier av den plats där bomben senare utlöstes. En del, politiskt tillsatta, utredare från FN sägs å andra sidan komma att peka ut Hezbollahs säkerhetstjänst.

Men nu sägs det att Beiruts caféer i citykärnan i huvudsak befolkas av människor från alla de otaliga säkerhetstjänster och spioner som likt gråsparvssvärmar flockas i barerna och som har hittat stadigvarande härbärgen i det som annars skulle ha varit Mellanösterns pärla.

Jag bidar alltså min tid när det gäller att slå fast vem eller vilka som var skyldiga.

Men däremot är det en skandal att svenska medias huvudström fullständigt nonchalerar Saads erkännande. Eller snarare en grå rutin. Den som vill veta någonting om vår värld hittar inte mycket i våra tidningar eller i annan media…

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Libanon, Syrien, Beirut, Damaskus, Taif-överenskommelse, Saad Hariri, Bashar al-Assad
I pressen: SVD1,SVD2

Bloggare: Jinge,Svensson,RödaMalmö,Teckentydaren,RödaLund,

Dela

I flera uttalanden har den israeliska armén, IDF, tagit avstånd från de förnedrande foton på palestinska fångar som Eden Abergil lagt ut på Facebook. Man hävdade att det bryter mot den egna etiken. Se min blogg i går.

Men den israeliska människorättsorganisation, ”Bryt tystnaden”, gav omedelbart svar på tal. Hennes uppförande är snarare norm än ett undantag, menade man och dokumenterade detta genom ett eget bildcollage på Facebook. ”Abergils bilder är resultatet av en långvarig militär kontroll av civilbefolkningen”, konstaterar gruppen.

Här är några av de senaste fotografierna:

.

.

.

.

.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Israel, IDF, Bryt tystnaden, Ship to Gaza, Palestina

I pressen: SVD1,SVD2,GP1,SSD1,

Bloggare: Jinge,

Dela

.

Det här är bilder av livet under en ockupation, kommenterade Ghassan Khatib från Den palestinska myndigheten de provokativa bilder på Facebook,  som den israeliska soldaten Eden Abergil lagt  ut på sig själv och sina arabiska fångar i handfängsel och ögonbindlar.

Fotografierna hade hon samlat under rubriken: ”Armén – Den bästa tiden av mitt liv”. Det vi ser är medveten förnedring. Fysisk övermakt. Men också ett kroppsspråk som anspelar på sexuellt övervåld.

”Eden – Oh han har en hård en för dig”, hette det också i en av kommentarerna…

Palestinska organisationer och jurister stormar. Den ockupation som nu pågått i över fyrtio år växer över i annektering och apartheid.

Men fotografierna ger oss också en bild av ockupationens ansikte. Av ockupanternas egen förnedring. Av den israeliska statens inre degenerering.

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Israel, Palestina, IDF, Hamas

I pressen: SVD1,GP1,SSD1,DN1,AB1,EXP1,

Bloggare: Jinge,RödaBerget,

Dela

”Hamnarbetarförbundet har gjort klart för bland annat svenska Ship To Gaza att om biståndsfartyg till Gaza ska avgå från svenska hamnar i framtiden, så kommer fackföreningen att organisera arbetslag för att ideellt sköta lastningen. Hamnarbetarförbundet kommer också att arbeta för att de svenska hamnarbetsgivarna upplåter kranar, kajytor och andra nödvändiga resurser för sådan lastning utan kostnad för arrangörerna.”

.

.

Svenska Hamnarbetarförbundets djärva och rakryggade blockad av israeliskt gods är över. För denna gången. Här förbundets första sammanfattning av dess konsekvenser:

Klockan 24.00 på tisdagskvällen den 29:e juni avslutades Svenska Hamnarbetarförbundets landsomfattande blockad mot gods till och från Israel. Avslutningen var helt odramatisk och innebar att blockerat gods åter gjordes tillgängligt i de svenska hamnarnas datasystem och uppställningsparker. Hamnarbetarförbundets avdelningar runtom i landet har identifierat och blockerat containrar sammanlagt med en sammanlagd vikt av närmare 500 ton. Det mesta av godset har identifierats i Göteborgs hamn, som är Nordens största. Innehållet i lastbärarna är okänt för fackföreningen, som inte aktivt sökt sådan detaljerad information utan endast klarlagt att godset varit på väg till eller från Israel. Utöver containervolymerna har även större svenska exportpartier av trävaror blivit stående på kajer i norra Sverige under konfliktveckan.

Svenska Hamnarbetarförbundet första bedömning är att hamnblockaden fallit väl ut. Det praktiska genomförandet har gått bra och aktionen har rönt stor internationell uppmärksamhet, vilket bidragit till att åter rikta medial fokus mot den palestinska civilbefolkningens lidande under Israels blockad av Gaza.

Fackföreningen har svårt att uppskatta hur stora ekonomiska konsekvenser hamnblockaden har haft, eftersom svensk handel med Israel är relativt begränsad. Efter kontakter med bl.a. berörda rederier kan man dock konstatera att stora delar av Israel-importen verkar ha blivit kvar i omlastningshamnar på kontinenten (främst Hamburg, Bremerhaven och Antwerpen) eller omdirigerats till landtransporter.

Nu påbörjar Svenska Hamnarbetarförbundet en utvärdering av den avslutade hamnaktionen. De lättnader av blockaden som Israel utannonserat är enligt FN-organet UNRWA helt otillräckliga för återuppbyggnad av området och dessutom hålls sjövägen och Gazas hamn fortfarande helt stängda. I slutet av förra veckan meddelades att de turkiska hamnarbetarfacket Liman-Is beslutat att medlemmarna inte längre kommer att hantera israeliska fartyg (mer information på http://www.sendika.org/english/), vilket innebär att hamnarbetaraktionerna nu involverar både Sydafrika, Sverige, USA (Oakland, Kalifornien) och Turkiet.

Hamnarbetarförbundet har gjort klart för bland annat svenska Ship To Gaza att om biståndsfartyg till Gaza ska avgå från svenska hamnar i framtiden, så kommer fackföreningen att organisera arbetslag för att ideellt sköta lastningen. Hamnarbetarförbundet kommer också att arbeta för att de svenska hamnarbetsgivarna upplåter kranar, kajytor och andra nödvändiga resurser för sådan lastning utan kostnad för arrangörerna.

- Den svenska hamnblockaden har haft stort genomslag genom att den uppmärksammats världen över, och det har blivit ytterligare ett i mängden civila initiativ som ökar trycket på Israel att häva Gaza-blockaden, säger förbundsordförande Björn Borg i en kommentar.

- Det skulle inte förvåna mig om det blir fler hamnarbetaraktioner framöver, nu när vi fått signaler om blockad även i turkiska hamnar, säger Borg.

- Jag är nöjd med att vi kunnat genomföra det vi varslat om, alltså att efter bästa förmåga identifiera och stoppa import och export till Israel under en vecka. Det är en viktig markering att Hamnarbetarförbundet fullföljer det vi föresätter oss, avslutar ordförande Borg.

- På en punkt har vi och stora delar av världen misslyckats. Inget av de två krav vi framfört till Israel har uppfyllts, vilket är en tragedi för de 800 000 barn som är instängda i Gaza, säger förtroendeman Erik Helgesson från Hamn4an i Göteborg.

- Israel tillåter fortfarande ingen insyn eller oberoende, internationell utredning av bordningen av den så kallade Frihetsflottiljen. ”Lättnaderna” i Gaza-blockaden som Israel talat om möjliggör ingen återuppbyggnad av området. Sjövägen är fortfarande helt stängd många varor är fortfarande förbjudna att föra in, säger Helgesson.

- Det har varit en lärorik vecka. Vi har fått hundratals uppmuntrande brev, telefonsamtal och e-post. Över 6000 svenskar har uttryckt sitt stöd för aktionen på Facebook. Stödet värmer och det är vi mycket tacksamma för, avslutar förtroendeman Helgesson.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Israel, Palestina, Gaza, Hamas, PLO
I pressen: SVD1,DN1,DN2,DN3,GP1,

Bloggare:

Dela

Den israeliska armén står för det militära beskyddet av de judiska ockupanterna på Västbanken. Ikea står för möblemangen till deras ”bosättningar” som det så trivsamt och hemmamysigt brukar heta. Vi känner till bokhyllan Billy och barnstolen Gulliver från Ikeas kataloger spridda världen över. Snart kanske möbelkedjans kunder kan läsa om besticklådan Uzi…*

.

.

Om Ikeas medlöperi med ockupationsarmén kunde vi höra i morgonekot. Dagens ledare i den liberala israeliska dagstidningen Haaretz understryker en annan sida av den strukturella rasism som helt genomsyrar den egna statsbildningen.  Tidningen riktar sina strålkastare mot det absurda förhållande som gäller för medborgarskap i Östra Jerusalem. Regeringen tal om att ”ena” Jerusalem ( med den  verkliga innebörden av att fullborda den illegala annekteringen av hela staden ) handlar i praktiken om att landsförvisa så många palestinier som möjligt. Övergrepp som accelererar drastiskt. Den senaste statistiken är från 2008 då 4 557 palestinier fråntogs sina medborgarskap.

Vad har då dessa palestinier gjort för ont? Har de umgåtts med Al Quaida i någon av Afghanistans många bergpass? Inte alls. Haaretz ger två exempel på hur denna fördrivning i det tysta går till. De två föreläsarna, med doktors grad i elektronik, Immad Hammada och Murad Abu-Khalaf, är båda två uppvuxna i Jerusalem där deras familjer har bott i generationer. Studieåren samt konsolideringen i sina yrken tillbringade de inte i Tora Bora-bergens grottor hos pashtunerna utan på amerikanska universitet. tillsammans med helt vanliga amerikaner. Men när de skulle återvända hem blev detta omöjligt. Bägge hade de fråntagits sina medborgarskap. Hammada har tvingats att leva som papperslös i sin egen stad med risk för att när som helst bli deporterad. Abu-Khalaf har förvägrats rätten att ens komma hem på besök.

.

.

Det var inte här som Hammada och Abu-Khalaf fick sina akademiska meriter…

.

Ikeas roll som medspelare i ockupationen av Västbanken, deporteringen av palestinier från Jerusalem samt förvandlingen av Gaza till ett ghetto är en symmetri som bara kan kallas för outhärdlig rasism.

När Svenska Hamnarbetarförbundet i dag inleder sin blockad av israeliskt gods är detta en solidarisk handling där LO givetvis borde ha stått med, skuldra vid skuldra, med sina kamrater i detta kämpande fackförbund. Det är också en evig skam för den svenska socialdemokratin att man fortsätter att tiga tyst om att Israels krigsminister Ehud Barak kan ha kvar sin tunga post som vice ordförande i Socialist-Internationalen. Dess styrande råd hade möte den 20-22 juni i New York och utan minsta motspjärn från denna illustra församling ( Kent Härstedt var där från Sverige ) kunde Barak lämna diskussionerna för att begära av FN:s Ban Ki-moon att alla krav på en internationell granskning av attacken på Freedom Flotilla ska begravas i tysthet…

*För den som inte är hemmastadd med vapen och vapnens bruk är Uzi en berömd och synnerligen effektiv  israelisk kulsprutepistol.

.

.

På Ikeas karta över Israel ingår talande nog både Västbanken, Gaza och Golan. Foto: Cecilia Uddén SR.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Israel, Palestina, Ikea, Gaza, Svenska Hamnarbetarförbundet, Hamas

I pressen: SVD1,DN1,DN2,GP1,GP2,AB1,GP3,

Bloggare: RödaMalmö.Jinge,Svensson,RödaBerget,

Dela