Tag Archives: Grekland

Upphäv statsskulden

Posted on by
32

Betala inte statsskulden.

Den är redan betald.

.

Ett spöke hemsöker Europa. Det hängs ut som en varning för att vanan att ”leva över sina tillgångar” leder till kriser som den Grekland just nu sitter fast i.
När statsskulden beskrivs rusar media i taket och skrämmer nyfödda med feta rubriker: DU FÖDS MED 70 000 I SKULD, eller någon annan fantasisumma.

.

Vem blir inte ledsen när man sitter fast i skuldfällan?

Nyliberala ekonomer påminner oss ständigt att Staten måste uppföra sig som en ansvarsfull familjeförsörjare och inte spendera mer än vad familjen klarar av. Men när en så ovanlig figur som en ansvarsfull familjeförsörjare ser över hushållets utgifter och upplåning kollar han/hon också alltid in vilka tillgångar familjen har. Hur ska familjen annars kunna planera vad den kan låna för sina framtida investeringar och utgifter?
Samma sak gäller också för en stats utgifter och skulder om än med två viktiga skillnader: staten kan eventuellt låta sedelpressarna rulla vilket en familj inte kan och staten kan instifta skatter vilket familjeförsörjaren inte kan.
Men likt en familj ska Staten naturligtvis se till vilka tillgångar som finns. Att skrämma upp befolkningen med att den är skyldig astronomiska summor utan att samtidigt tala om hur stora våra gemensamma tillgångar är måste anses oärligt om inte rent av en bluff för att få gemene man att svälja beska mediciner.

.

EUs politik är inte bättre än kvacksalveri.

För det är precis vad det handlar om– beska mediciner. Europas samtliga regeringar viftar med spöket och kräver av befolkningen att den ska dra åt svångremmen under ett antal år framåt. En dags rubriker i internationell press visar vad som väntar de arbetande. Den aktade franska dagstidningen Le Monde hade den 25 maj bland annat följande rubriker om den ekonomiska krisen:
-Storbritannien: Drottningen godtar åtstramning
-Italien antar ett sparpaket på 24 miljarder euro
-Europa kräver att Grekland drar åt tumskruven ett varv till
-IMF kräver snabba reformer av Spanien
-Danmark stramar åt.
-Storbritannien: Sparpaket på 6,2 miljarder pund
Ett litet axplock som kan tiodubblas. Varje land i EU tävlar nu om vem som kan locka befolkningen till att svälja den beskaste medicinen. Att det handlar om en hästkur ska ingen tvivla över.
Men hur är det egentligen med statsskulden och dess påstådda farlighet för ett lands ekonomiska situation? Greklands statsskuld som ligger kring 130 procent av BNP sägs ligga långt över smärtgränsen för ett land och ett bevis på att landets befolkning är ett gäng slösare.

.

Angela Merkel letar förebilder i naturen.

Det kan starkt ifrågasättas att statsskuldens storlek i sig är ett problem. Därför att det beror mycket på vilka som äger statsskulden. Speciellt när det gäller att skydda sig mot hajarna på den internationella finansmarknaden. Se till Japans statsskuld som nu ligger strax kring 200 procent av BNP, det vill säga mycket högre än alla länder inom eurozonen som nu pekas ut som ansvarslösa skojare.  Ändå finns det ingen som spekulerar mot den japanska yenen och driver landet mot ruinens brant.
Var är hemligheten? Jo, att den japanska statsskulden till 95 procent ägs av landets hushåll och därmed inte kan hamna inom räckhåll för de stora bankernas och fondernas giriga handlare. Det är den nyliberala avregleringen av kapitalrörelserna och utbudet av statsobligationer på den internationella marknaden som gett storbankerna och kapitalfonderna möjlighet att låna ut pengar till enskilda stater genom att köpa ett lands obligationer.
Hur har olika staters skuld hamnat i bankirernas händer? Den nyliberala offensiven för sänkta skatter segrade i snart sagt alla länder i OECD. Undantagslöst var det de rikaste som fick mest pengar i fickan tack vare skattesänkningarna på inkomster och på kapitalvinster. Staten fick därmed lägre inkomster.  ”Teorin” att lägre skatter leder till högre tillväxt och därmed större statsinkomster är rent nonsens. För att uppväga skattebortfallet lånade allt fler stater pengar genom att ge ut obligationer. Med avregleringen av finansmarknaderna och kapitalets fria rörelser över gränserna kunde sparkapital köpa upp de statliga obligationerna och få ränta på dem.
Man kan säga att de rika fick jackpott både på gungorna och karusellerna. Först lägre skatter. Sedan köp av statsobligationer för pengar som inte staten beskattade längre, Och till sist säkra inkomster i form av ränta på statsobligationerna. Fiffigt va?

.

Vissa har vunnit på både gungorna och karusellerna.

Så gick det som det gick. De fattigaste länderna i EU skuldsatte sig mer än andra för att kunna hänga med i EU-karusellen. Enligt IMF såg skuldsättningen 2009 ut på följande sätt:
Italien 116% av BNP, Grekland 115, Portugal 77, Frankrike, 77, Tyskland 73, Storbritannien 68, Irland 65 och Spanien 53 % av BNP. Diktatet från Maastricht om maximum 60% av BNP i statsskuld ligger som synes i ruiner. Samma sak gäller regeln om maximum 3%-igt budgetunderskott.
EUs/IMFs räddningspaket är inte en hjälp till Grekland. Det är i första hand en garanti till de storbanker och kapitalfonder som sitter på enorma summor av grekiska statsobligationer så att de kan vara säkra på att utlånade pengar kommer att betalas tillbaka. Enligt Reuters har Europas banker cirka 2 300 miljarder euro i statsobligationer från Grekland, Spanien, Portugal, Irland och Italien i sina bankvalv. Inte undra på att de biter på naglarna inför perspektivet av en skuldsanering eller ännu värre, ett stopp på återbetalningarna.
Den så kallade hjälpen till Grekland är i själva verket lån till Aten med ränta på fem-sex procent och med stenhårda villkor. I utbyte kräver Tyskland, IMF och andra EU-länder att statens utgifter, förutom de militära, ska kapas med knäna.
Att det ska drabba de arbetandes levnadsstandard och pensionärernas inkomster presenteras som ett axiom. Det skrivs alla på näsan att det inte finns någon annan lösning än restriktioner och ”reformer” som ger människorna skrämselhicka.
Ingen verkar ha dragit lärdom av den djupa 30-talsdepressionen. Sänkta statsutgifter, lägre löner och pensioner, sämre social service och andra ”besparingar” bara skjuter den ”verkliga ekonomin” i sank. Med mindre pengar i fickan spenderar befolkningen mindre på köp av varor och tjänster, företagen avskedar och den onda spiralen tar fart. Att aktiemarknaderna dök på nytt efter den första dagens eufori då sparpaketet lanserades beror på att alla inser vad som kommer att bli följden av den svältkur som EUs regeringar planerar- en ny och djup recession.

.

30-talets soppkök är tillbaka.

Det är främst Angela Merkel och det tyska industrikapitalet som ligger på för att EU ska krypa bakvägen ut ur krisen. Det är en stenålderspolitik som allt mer liknar 30-talets vansinne. Egentligen ska den tyska industrin tacka ”slösarna” i södra Europa för den tyska exportindustrins stora framgångar de senaste fem åren. Hade alla länder i EU följt samma väg som Tyskland, det vill säga sänkt levnadsstandard för de arbetande och allt för exportindustrin, hade det inte funnits några köpare av Merkels varor.
Men kan man gå andra vägen? Kanske man ska spendera sig ur krisen? Varför inte attackera vinsterna i framför allt finanskarusellen och höja den arbetande befolkningens andel av ett lands totala inkomster till den nivå som rådde innan den ”nyliberala revolutionen”?
-Det begriper ju en barnunge att det inte går eftersom det är vinsterna som ger investeringarna och jobben, svarar i kör borgerliga och socialdemoratiska politiker, bankirer, professorer, och andra  förståsigpåare.

.

Men det finns fakta som ingen av dem gärna pratar om. En allt större del av ekonomins vinster realiseras i finanssektorn trots att den själv inte producerar något av värde. Och en allt större del av dessa vinster går inte till nyinvesteringar i den ”verkliga ekonomin” utan till ökad aktieutdelning. Det är pengar som på nytt injiceras i finanssfären eftersom det är där vinstsugna kapitalägare de senaste decennierna snabbast gjort sina kap.
Alltså skulle man kunna med en solidarisk och internationellt inriktad arbetarrörelse minska aktieutdelningen i företagen och öka lönerna utan att det påverkar företagens utgifter. Vad som tas från aktieutdelningen hamnar i lönekuverten. Summan av företagens utgifter ändras inte och investeringarna påverkas inte. Dessutom ger naturligtvis ökade löner mer i statskassorna som därmed får lättare att upprätthålla en god samhällsservice.
Wanja Lundby-Wedin är ordförande i de europeiska fackföreningarnas konfederation och borde ha något att säga om hur EUs regeringar går till frontalattack mot den arbetande befolkningen. Är det någon som hört henne säga något om solidaritet med Greklands arbetare?

.

Vadå solidaritet med Greklands arbetare?

Ändå har de som säger att det är nys och orealistiskt att styra över aktieutdelningen till lönekuverten helt rätt. Men bara därför att Bryssel och EUs medlemsregeringar helt sitter i knäna på de internationella storbankerna. Hur den internationella bankfinansen räddades av gigantiska offentliga stödpaket under 2008 är bästa beviset för dess samband med den politiska makten. Att nu samma banker och fonder dessutom tar sig in köksvägen och fritt kan spekulera mot de svagare europeiska ländernas statsskulder utan motstånd är bara bevis för samma intima relation.
-Ta det tillbaka, sjunger Mikael Wiehe på sin senaste CD. Ja varför inte. Ta allting tillbaka som den arbetande befolkningen förlorat under de nyliberalas flitiga ”reformerande” av samhället. Det är ett helt program i sig. Men det kan inte förverkligas utan att all makt att spekulera i din framtid tas  ifrån bankirerna och utan att samhällets beslut om investeringar och konsumtion styrs av verkliga sociala behov och inte enskilda kapitalägares behov av så stora vinster som möjligt.
De pengar som bankirer och fondförvaltare använt till att köpa statsobligationer och till att spekulera med mot statsskulden kommer från de gigantiska övervinster som finansvärlden sugit åt sig på bekostnad av de arbetandes inkomster de senaste decennierna och som får allt svårare att hitta vinstgivande objekt att investera i den ”verkliga ekonomin”. Därför cirkulerar de allt snabbare i en karusell vars enda funktion är att omfördela redan producerade rikedomar till de som inte behöver mer.
.

Den gode Mikael har lösningen.

-Ta det tillbaka. Så ska det låta. I praktiken innebär det att statsskulden ska upphävas, kort sagt förklaras ogiltig. Varför betala tillbaka pengar till en finansindustri när det handlar om pengar som till att börja med togs ifrån dig, mig och alla andra arbetande människor av samma industri efter att den ”enda politiska vägens” män och kvinnor ändrat lagar och regler så att hajarna kunde göra vad de gjort.
Upphäv statsskulden. Det är också att upphäva politikens kryperi för finansvärlden. Det är att bryta upp de avtal och regler som antagits i Bryssel, att rasera det EU som sitter i marknadens knä. Det är att bygga ett annat Europa där våra gemensamma ekonomiska, ekologiska och sociala behov sätts i högsätet.
Det är att skapa ett antikapitalistiskt politiskt alternativ till de borgerliga och socialdemokratiska partier som ser sig som goda förvaltare av kapitalismen.

.

Media:DN1,DN2,SVD1,SVD2,SVD3,GP1,GP2,AB1,DN3,SVD4,AB2,

Bloggare: Alliansfritt Sverige,Ekonomikommentarer,Sjöstedt,Motvallsbloggen,Röda Malmö,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Zorba och solidariteten – greken i våra hjärtan

Posted on by
4
Jag är lite för rastlös för filmer. Ofta är de dessutom så förbaskat förutsägbara. Men det finns många undantag. ”Zorba” är en av dem. Filmen och musikens ledmotiv dök omedelbart upp när jag läste detta i veckans nummer av Internationalen:

.

,
- Svenska skattebetalare ska inte betala för att grekerna väljer att gå i pension i 40-årsåldern. Det är oacceptabelt, så formulerade sig finansminister Anders Borg i radioekot på söndagen. Det är bara ett exempel på hur stereotypa Greklandsbilder med nedlåtande klang sprids från politiker och etablerade media – med förutsägbar nedsippringseffekt till nätkommentarer och fikarummens diskussioner: ”Grekerna vill inte jobba”, ”se bara på alla som sitter i timmar på kaféerna”…

.

Det som verkligen är oacceptabelt är emellertid att Greklands arbetare demoniseras. Greklands arbetare bär inte skulden för krisen. Det är inte de som lever på korruption. Det var inte de som ”lurades” och dolde skuldsättningen, så att landet kunde slinka med i eurosamarbetet 2001. För detta bär den grekiska eliten och EU-kommissionen delat ansvar. Andra länder har använt liknande ”kreativ bokföring” – se bara exempelvis på Berlusconis Italien – utan att utmålas som nationer av skurkar.
.
.
Det är inte Greklands arbetare som har levt över sina tillgångar. Det är de oreglerade, giriga finansmarknaderna – ”schakalerna” som de kallas i en krönika i brittiska Observer i söndags – som angriper arbetande människor i land efter land. Den finanskris som seglade upp under 2007 och blev akut 2008 har inte gått över, bara hållits i schack. Staterna räddade bankerna med upplånade medel, och bankerna tackar nu för hjälpen genom att kräva att staterna skär ned på den skuld som blev resultatet. Krisplaner till banker och storföretag samt skattesänkningar för de rika har också gjort sitt för att öka budgetunderskotten.
Greklands arbetare är inte de första som schakalerna nafsar på. Irlands arbetare drabbades när landet gick med på sänkta löner och försämrad välfärd. I Lettland har delar av akutsjukvården monterats ned, när den offentliga budgeten krympts och landets bruttonationalprodukt rasat med 25 procent på två år.
Och det slutar inte heller med Grekland. I Rumänien annonseras sänkta löner för offentliganställda med 25 procent. Härnäst väntas krisen slå sina klor i Spanien och Portugal – bortom hörnet väntas Storbritannien bli nästa land till rakning. Skillnaden mot tidigare är att Greklandskrisen, och de kommande kriserna, kan bli så mycket farligare för hela den europeiska stabiliteten, vilket tvingar Anders Borg och andra finansministrar till helgmöten för att diskutera nödåtgärder.
Men Greklands arbetare är inte offer. Greklands arbetare är framförallt ett föredöme för oss alla, i ett läge när arbetande människor över hela Europa befinner sig på defensiven och arbetslösheten är rekordhög;
- i ett läge när sociala skyddssystem monteras ned i allt fler länder och fackföreningar pressas tillbaka;
- i ett läge när tre partiledare i brittisk TV med snarlika bakgrunder och snarlika kostymer framför snarlika åsikter om behovet att skära ned på offentliga utgifter och stoppa invandringen;
- i ett läge när Svenska Dagbladet (7/5) kan avslöja den hemlighet som bägge blocken vill dölja – vänsterpartiets högersväng;
- i ett läge när de tidigare årens sociala mobiliseringar i Frankrike gått över i besvikelse hos de mest radikala efter bakslagen i regionalvalen.
- i det läget säger hundratusentals greker ifrån, demonstrerar och genomför generalstrejk. På universitetet hänger demonstrationsplakaten som angriper orättvisan i samhället. Det finns hundratusentals människor som inte är beredda att acceptera sin egen regerings och EU-elitens diktat.
Vi kan inte enkelt imitera grekernas aktioner eller ta över deras radikala tradition. Men vi kan låta oss inspireras, och säga att det inte är Greklands arbetare – eller för den delen Europas eller världens arbetare – som ska betala krisen. Om den grekiska befolkningen tvingas betala det pris EU och valutafonden satt upp, kommer det inte bara att leda till verklig social misär, utan risken är också stor att landet sjunker ned i en depression.

.

.
Alternativet är en verklig stödplan för arbetare i alla våra länder; en stödplan som till varje pris försvarar jobben och den offentliga sektorn, en stödplan som angriper schakalerna tar över deras banker och lägger skatt på finanstransaktioner, en stödplan som äntligen gör tanken på frigörelse möjlig att tänka för alla oss som låsts in i marknadens fängelser. Det är kapitalismen som är oacceptabel – bara det.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,DN1,DN2,GP1,GP2,SVD5.

Mer om vargflocken

Posted on by
2

Full pott för bankirerna

.

Det är inte alla som känner av kristiderna. De som satt oss alla i smeten klarar sig själva över förväntan. Jag talar naturligtvis om de stora amerikanska investeringsbankerna som med sina vidlyftiga affärer nästan körde det internationella finanssystemet ner i avgrunden.
Nu jublar de över rekordaffärer. De fyra största av dem har kammat hem full pott under årets första kvartal. Inte en enda dag utan stora vinster på den högt spekulativa värdepappershandeln. Det är mycket ovanligt att ett helt kvarter går utan en enda dags förlust.

.

Goldman Sachs ledare kan glädja sig över goda spekulationsvinster.

Bank of America tjänade mer än 100 miljoner dollar per dag under 26 av kvartalets 61 affärsdagar.
JP Morgan tjänade enorma 180 miljoner dollar per dag i visserligen bara 9 dagar men kunde sedan glädja sig åt 90 miljoner under 39 handelsdagar.
Goldman Sachs som gjort sig ett internationellt namn på Greklands bekostnad fick också bingo varje dag under kvartalet. Enligt bankens ledning är det första gången det sker i den förnäma firmans historia. Med minst 100 miljoner dollar per dag i vinst under 35 dagar och mer än 25 miljoner dollar de resterande dagarna i kvartalet kan Goldman känna sig nöjd.

.

Den fjärde bankjätten, Citigroup, gjorde också vinst varje dag på sin spekulativa verksamhet. De exakta siffrorna publiceras av banken bara en gång om året.
Vad ska man säga om sådana nyheter? I finanspressen haglar naturligtvis lyckönskningarna om fortsatt goda affärer. Att Barack Obama och Europas regeringar nu lägger fram den en åtstramningsplanen efter den andra för att pressa fram pengar ur de arbetande så att bankerna och finansinstituten kan garanteras återbetalning av de statsobligationer de sitter inne med är bästa beviset på att skam går på torra land.

.

Rövarbaronen JP Morgan

Inte ett öre borde bankerna få tjäna på handel med spekulativa värdepapper. Ta ifrån dem varenda intjänad krona och starta en social upprustning är riktig plan för världsekonomin, inte social devalvering till varje pris. Att socialisera bankerna och försäkringsbolagen är enda sättet att en gång för alla stoppa den ”vargflock” som Anders Borg angrep häromdagen.

.

Media: DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,SVD3,GP1,GP2,AB1,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Solidaritet med Greklands befolkning

Posted on by
4

World Social Forum höll i dagarna ett rådsmöte och antog då följande solidaritetsuttalande med den grekiska befolkningens kamp mot den sociala nedrustning som EU och IMF tvingat på landet i hopp om att glädja och lugna hajarna på den internationella finansmarknaden.

.

.

Solidaritet med Greklands folk mot finansmarknaderna.

Finansmarknaderna har tagit Grekland till måltavla i flera månader. För att ”lugna marknaderna” och ”återställa förtroendet” har EU och IMF tvingat på Greklands folk en drastisk åtstramningskur. Pensionsåldern höjs till 67 år samtidigt som pensionerna fryses. Lönerna i den offentliga sektorn sänks med 15 procent och den privata sektorn får det lättar att avskeda. Mervärdesskatten höjs från 19 till 21 procent. Andra liknande åtgärder planeras. Åtstramningskuren kommer att kasta Greklands ekonomi in i depression och en social katastrof.
Vi vet av erfarenhet. Krisen i Grekland är bara ett ytterligare exempel på årtionden av finansoro, som skövlat och skuldsatt länder världen över, speciellt på det södra halvklotet inklusive 80-talets skuldkris som definitivt satte många länder i Afrika och Latinamerika i skuld. Det gäller också de mexikanska, asiatiska och ryska finanskriserna i slutet av 90-talet och den argentinska 2001-02. Detta är inte isolerade händelser utan resultatet av oreglerade och omättliga finansmarknader.
Med Island och Grekland i backspegeln har finansmarknaderna redan andra europeiska länder i siktet. Portugal och Spanien ligger i skottlinjen medan Irland och Frankrike hotas. Stödpaketen till bankerna, alla ”krisplanerna” och skattelättnaderna för de rikaste har grävt djupa hål i staternas budgetar. Våra regeringar har räddat bankerna från bankrutt utan att begära något i ersättning. Nu attackerar samma banker olika länder och har fria händer att spekulera mot dem. De är tillbaka för att profitera på befolkningen om igen.
Utmaningen är enkel: vem ska betala räkningen? EU har antagit en ”grekisk räddningsplan” men lånen kommer bara att gagna spekulanterna inte det grekiska folket. Dessutom är lånen ingen lösning på lång sikt.
Sociala rättigheter hotas överallt. Om människorna inte reagerar kraftigt kommer de att ställas mot varandra som nu sker med grekerna som målas ut som ”fuskare” och ”oansvariga”. Ingen vet var det kan sluta. För att stoppa denna nedåtgående spiral måste vi mobilisera och stå tillsammans med grekerna. I går den 5 maj organiserade de fackliga organisationerna och sociala rörelser en generalstrejk och uppmanade internationella sociala rörelser, nätverk och organisationer till solidaritet.
Vi som är medlemmar i World Social Forums internationella råd tar tillfället i akt under vårt möte här i Mexico för att uttrycka vår solidaritet med de grekiska och europeiska rörelserna och stöder kraven på starka åtgärder mot finansens spekulation och för en verklig finansiell solidaritetsplan till gagn för det grekiska folket i stället för med finansmarknaderna och spekulanterna. Krisen i Grekland stärker vår beslutsamhet att sätta oss emot den nyliberala finanspolitiken och kämpa för människornas suveränitet över ekonomin, i Syd som i Norr.

7 May 2010

Signerat:

Rita Freire, CIRANDA, Brazil
Viriato Tamele, CJE, Mozambique
Gustave Massiah, CRID, France
Ryu Mikyung, KCTU, Korea
Christope Aguiton, ATTAC, France
Geneviève Azam, ATTAC, France
Nicola Bullard, Focus on the Global South, Thailand
Edward Oyugi, SODNET, Kenya
Mireille Fanon-Mendes-France, Fondation Frantz Fanon
Allam Jarrar, Palestinian NGO network, Palestine
Chico Whitaker, Brazilian Commission Justice and Peace, Brazil
Moema Miranda, Ibase, Brazil
Virginie Vargas, Articulacion Feminista Marcosur, Peru
Taoufik Ben Abdallah, Enda, Sénégal
Abbé Antoine Ambroise Tine, Italie
Babacar Diop, ICAE-PALAE, Sénégal
Demba Moussa, Forum Africain des Alternatives, Sénégal
Dan Baron, IDEA, Brazil-Wales
Celina Valadez, Dinamismo Juvenil, Mexico
Diana Senghor, PANOS, SénégalAlexandre Bento, CUT, Brazil
Salete Valesan, IPF, Brazil
Jason Nardi, Social Watch, Italy
Hélène Cabioc’h, AITEC, France
Nicolas Haeringer, ATTAC, France
Nathalie Péré-Marzano, CRID, France
Azril Bacal, Uppsala Social Forum, Sweden/Peru
Francine Mestrum, Global Social Justice, Belgium
Hector-Leon Moncayo, Alianza Social Continental, Colombia
Leo Gabriel, Austrian Social Forum, Austria
Wilhelmina Trout, World March of Women, South Africa
Bheki Ntshalintshali, COSATU, South Africa
Ivette Lacaba, COMCAUSA, Mexico
Samir Abi, ATTAC Togo/ROAD, Togo
Olivier Bonfond, CADTM, Belgium
Walter Baier, Transform!, Austria
Diego Azzi, CSA, Brazil
Marco A. Velazquez N., RMALC, Mexico
Miguel Santibanez, ALOP, Chile
Hector de la Cueva, Alianza Social Continental
Jennifer Cox, PPEHRC, USA
Jorge Lopez, CAMBIOS, Mexico
Ana Esther Cecena, Red en Defensa de la Humanidad, Mexico
Lorena Zarate, HIC-AL, Mexico
Refaat Sabbah, Alternatives International, Palestine
José Miguel Hernandez, CCFSM, Cuba
Maria Atilano, World March of Women, Mexico
Monica Di Sisto, FAIR, Italy
Yoko Kitazawa, Japan Network on Debt & Poverty, Japan
Marcela Escribano, Alternatives
Vinod Raina, Alternatives Asia, India
Njoki Njoroge Njehu, Daughters of Mumbi Global Resource Center, Kenya
Ali Karamat, Pakistan Peace Coalition (PPC)/Pakistan Institute of Labour Education and Research, Karachi (PILER), Pakistan
Piero Bernocchi, Italian Coordination for ESF and WSF, Italy
Ana Prestes, OCLAE
Feroz Mehdi, Alternatives International
Amit Sengupta, Peoples Health Movement, India
Osvaldo Leon, Agencia Latinoamericana de Información
Joaquin Constanzo, IPS, Uruguay

.

Media: DN1,DN2,SVD1,SVD2,SVD3,GP1,AB1,AB2,AB3,

Bloggare: Jinge,Svensson,Motvallsbloggen,Röda Malmö,Biology&Politics,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Vänsterpartiet, finanskrisen och kampen i Grekland

Posted on by
12
.

När solidariteten flög sin kos…

.

Vi är många som undrar varför Lars Ohly varit tyst som en mussla när det gällt solidariteten med Greklands kämpande människor. Den internationella solidariteten? Vart tog den vägen? Nu när det grekiska folket i våg efter våg av förbittring visar vad de tycker om den slakt på välfärden som socialdemokraten Papandreou, på uppdrag från Greklands rika, EU och IMF, börjat att iscensätta.

.

.

Vi vet vad de svenska socialdemokraterna anser. Leif Pagrotsky är personlig rådgivare åt Papandreou och partiets utrikespolitiske språkrör, Urban Ahlin, mässar dagligen i media om att Greklands ”stabiliseringsprogram” måste drivas igenom…
När det gäller Ohly fick vi ett besked i går. Han svarade som om han  redan vore en Göran Persson och som om det först och främst handlar om börsens och marknadens väl och ve. I SVT:s Rapport, i ett reportage från den partikongress som mals i gång i dag, ställdes han mot väggen när det gällde Grekland:

.

”Du nämnde inte Grekland i din inledning?
”Självklart är en så här allvarlig finanskris i ett av Europas länder allvarligt också för oss. På det sättet kommer kanske vissa reformer att fördröjas..”
.
Mer blev det inte. Solidariteten flög sin kos.
När det gäller kapitalismens kris har inte heller Vänsterpartiets opposition några svar. Den tror att grundbulten till alla problem är otillräckliga skattehöjningar. En ny färdriktning kan bara stakas ut med rejäla skattehöjningar för alla. Om än mest för de rika.
Inför generalstrejken i Grekland under den vecka som gick underströk många av Europas antikapitalistiska grupper och partier att kampen och framtiden måste handla om någonting helt annat. Vi måste kämpa för  ett program, ytterst för regeringar, som bryter med kapitalismen. Inte minst för ett offentligt bankväsende och ett finansiellt system under offentlig kontroll. Här saxar jag en bit från detta program:

.

Grekland är just nu i stormens öga. Grekland är en av flera sårbara europeiska ekonomier, delvis på grund av skuldsättning under högkonjunkturen delvis på grund av problemen att konkurra med eurozonens gigant Tyskland. Under tryck från finansmarknaderna, EU-kommissionen och den tyska regeringen har George Papandreous regering rivit upp sina vallöften och annonserat nedskärningar motsvarande fyra procent av nationalinkomsten.
Grekland har lyckligtvis sedan 70-talet en imponerande historia av socialt motstånd. Efter ungdomsrevolten i december 2008  följde den grekiska arbetarrörelsen upp med en våg av strejker och demonstrationer som svar på regeringens krispaket. Vi gläds också över den isländska befolkningens nej till att betala bankernas skulder.
Greklands arbetare behöver all solidaritet från socialister, fackföreningar och antikapitalister. Grekland är helt enkelt det första landet som finansmarknaderna siktat in sig på. Andra står på tur i första hand Spanien och Portugal.
Vi behöver ett program med åtgärder som kan lyfta ekonomin ut ur krisen. Ett program som prioriterar människornas behov inte jakten på profiter och som tar en demokratisk kontroll över marknaden. Vi måste stå upp för ett antikapitalistiskt svar som sätter vårt liv, vår hälsa och våra arbeten före profiterna.
  • Alla nedskärningar i de offentliga utgifterna måste stoppas- stoppa ”pensionsreformerna”, hälsa och utbildning är inte till salu.
  • En garanterad rätt till arbete och ett offentligt program för gröna arbeten, industrier för förnyelsebar energi, och för renovering av alla privata och offentliga byggnader för att minska koldioxidutsläppen.
  • För ett offentligt bankväsende och ett finansiellt system under offentlig kontroll.
  • Sluta utpeka invandrare och flyktingar som syndabockar- legalisera dem.
  • Nej till militära utgifter. Ta hem alla västliga trupper från Irak och Afghanistan. Skär ned de militära utgifterna och upplös Nato.
Vi syftar till att organisera europeiska solidaritetsaktioner mot nedskärningar och kapitalismens attacker. En seger för de grekiska arbetarna kommer att stärka motståndet överallt.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,
I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,SVD5,DN1,DN2,GP1,GP2,GP3,Expr1,DN2,SVD6,Expr2,Expr2,Expr4,DN3,

Bloggare: RödaMalmö,Jinge,

Grekland brinner.

Posted on by
7

Klass mot klass i Grekland och Europa.

.

Den grekiska tragedin handlar om inget mindre än ett klasskrig. Gårdagens demonstrationer i Aten var ingen söndagspromenad. Närmare 60 000 människor samlades för att skrika ut sitt hat mot landets korrupta och totalt egoistiska ledare, bankirer, affärsmän och andra som skott sig på den arbetande befolkningen och som stulit allt som stjälas kan av statens resurser. Kort sagt, det rådde revolutionära stämningar i huvudstaden.

.

Alla seriösa reportage från Aten lämnar samma intryck. De demonstrerandes ilska var till 100% riktat mot den egna härskande klassen som alla vet inte betalar ett öre i skatt. Det är inte ens i första hand kravet på uppoffringar för att lösa landets ekonomiska situation som retar upp grekerna utan känslan av total orättvisa, att det är bara den vanliga människan med begränsade resurser som ska kramas som en citron. Alla vet att de som sitter på feta bankkonton inom och utom landet kommer att slippa undan alla uppoffringar.
Det är verkligt sprängstoff som förklarar den upproriska stämningen. De styrande har tappat all legitimitet i folks ögon. Många ser säkert EUs och IMFs ingripande som ett försök att rädda vad som räddas kan. I gårdagens demonstration fanns knappt en banderoll riktad mot EU. Allt hat riktades mot den egna borgarklassen som man inte tror kapabel att styra landet ur den djupa kris det befinner sig i.

.

I själva verket är naturligtvis EUs ”hjälp” inte en hjälp till Grekland utan manna för bankirer och fonder som nu får sina krav på den grekiska statsskulden tillgodosedda. Så här skriver exempelvis Financial Times chefsekonom Martin Wolf i dag.
-Nu krävs av Grekland att göra vad Latinamerika tvingades till på 80-talet. Det ledde till ett förlorat årtionde, Vinnarna var de utländska långivarna. Dessutom, när nu långivarna betalas för att fly, vem ska ersätta dem? Räddningspaketet kommer under  många år att stoppa Greklands tillgång till marknaden på acceptabla villkor. Mer pengar kommer att behövas om en skuldsanering ovist avvisas.
-Det är ytligt sett Greklands räddning, men i själva verket en livlina (bail-out) för bankerna, skriver den gode Wolf och konstaterar att ”desperata tider kräver desperata åtgärder”.

.

Att rädda bankerna och finansbolagen ska göras på de arbetandes bekostnad. Den gemensamma euron hindrar enskilda länders kapitalägare från att devalvera sig ur krisen.  I stället ska krisen lösas med en social devalvering. De grekiska arbetarna är de första offren i den europeiska kapitalistklassens gemensamt planerade offensiv. De som inbillar sig att andra länders arbetare ska slippa undan kommer att väckas brutalt. Nu gäller det att inse med vilka solidariska band måste knytas. Upp till och var och en att stödja de grekiska arbetarna nu och andra sedan eller att falla in bakom den vidriga nationalism som sprids av media i form av slaskreportage om den ”korrupta grekiska befolkningen”.

.

Till sist ett par ord om de som gör allt för att sabotera kampen. Tre vanliga bankanställda personer dog i går. Tacka de svartklädda galningarna för det. Med Molotov-cocktails lyckades de inte bara med att bränna inne tre människor utan också att dämpa stämningen bland den demonstrerande folkmassan som lämnade gatorna redan under eftermiddagen. Bravo. Med sådana vänner behövs inga fiender.

Media; DN1,DN2,SVD1,SVD2,AB1,DN3,SVD3,GP1,AB2,VG,

Bloggare: Svensson,Jinge,Motvallsbloggen,Röda Malmö,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

I dag går drevet mot grekerna, sedan mot britterna…

Posted on by
26

.

Här i Akropolis föddes många värdefulla demokratiska idéer.
Är det dags för den europeiska arbetarrörelsens återfödelse?

I morgon gäller det våra jobb och våra pensioner!

.

Det är lätt att ryckas med av drev. Hetsjakt på djur – eller människor – som inte kan försvara sig. Musklerna spänner sig. Blodet och andralinet pulsar.
Det kan gälla överklassens rävjakt på ett brittiskt gods. Det kan gälla förföljelserna mot judarna under nazisternas Kristallnatt i Tyskland. Eller mot araberna i Gaza – och i Europa. Mot romerna i Rumänien eller i Berlusconis Italien.
Dreven kan vara mer oskyldiga. Inte lika blodfulla och genomgripande. Som mot Tiger Woods där en hel värld ska ha åsikter om hur han ska leva sitt privatliv. Eller kabinettssekreterare Lars Danielsson under tsunamikatastrofen. Denne Danielsson som med Åsa Linderborgs ord nyligen ”hudflängdes från december 2005 till juli 2007 och gjordes nästan personligen ansvarig för att 500 svenskar mist sitt liv i en naturkatastrof”.
I dag går drevet mot grekerna. Inte mot Greklands giriga och korrupta kapitalister och politiker. Inte mot de banker som spekulerar i valutor och arbetslöshet. Nej. Drevet går mot grekerna. Den fräna blodlukten lägrar sig över nästan hela mediavärlden.

.

Ett av de värsta exemplen har jag sett i en av Europas mest ansedda borgerliga tidningar, Times of England. Där angriper en kolumnist ”grekerna” på ett sätt som gör att man mår illa. Dessutom ”sydlänningar” i det stora hela. En av hans slutsatser, om än ironisk, är att dessa länder inte hör hemma i EU utan borde bilda en egen union:
”Ett handelsblock kallat något i stil SESB (Södra Europas Siesta- och Bidragszon). För länder där man går och lägger sig klockan elva om förmiddagen. Sedan vaknar upp fem timmar senare och kräver några miljarder kontant innan middagen som ersättning för den bomull och tobak som man inte producerat. I en sådan union skulle nog grekerna känna sig mer bekväma. Det skulle stämma kulturellt…”
Syftet är uppenbart. Krönikören är inte bara ute efter att göra sig lustig med hjälp av fördomar. Han och Times är aktivister i den europeiska borgarklassens gemensamma attack på Europas arbetande människor. Som Anders Borg underströk i förrgår. Även England har enorma underskott som måste angripas…
I morgon är det val i Storbritannien. Redan dagen efter kommer en ny brittisk regering att börja planera för alla ”nödvändiga” angrepp på det egna landets befolkning. ”Britterna” är på många sätt lika belånade som ”grekerna” och är det inte så att engelsmännen egentligen bara vill titta på fotboll och dricka sig plakata på sina pubar?
I övermorgon kan det vara Sveriges tur. ”Vi måste arbeta längre”. ”Vi kan inte gå i pension innan 69 år”. ”Föräldrarledighet och den femte semesterveckan är lyx som vi inte längre ha råd med”. ”Sätt alla jäkla sjukpensionärer i arbete”…
Det är därför vi i dag alla är greker. Deras kamp är vår! Låt dig inte luras av ”drevkarlarna” i media.  Läs mer.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

I pressen: SVD1,SVD2,DN1,AB1,AB2,GP1,GP2,Expressen1,Expressen2,AB1,EXpr.3,SVD3,GP3,Exprs.4,DN2,AB3,GP4,

Bloggare: Jinge,RödaMalmö,

Finanskrisen

Posted on by
12

Vi är alla greker.

.

EUs medlemsländer och Internationella Valutafonden, IMF, tvingades slutligen att släppa hjälpen till den grekiska regeringen för att undvika en bankrutt innan mitten av maj. Hundratio miljarder dollar i lån under en period av tre år har nu Papandreous regering till sitt förfogande. De virrhjärnor på både höger- och vänsterkanten som mumlar i skägget om att ”varför ska vi hjälpa lata greker som inte arbetar tillräckligt” glömmer att det handlar om lån under vanliga kommersiella villkor.

.

Merkel har i det längsta hållit hårt i börsen.

Vi bör hellre rikta vår ilska mot den finansvärld som till att börja med skapade krisen med sin brottsliga verksamhet i skumraskpapper som satt miljontals människor på bar backe. Nu står de där igen och ger  uppnosiga råd till ”allmänheten” om att den måste strama åt livremmen och stå ut med slakten av den offentliga servicen. Allt för att rädda inkomsterna för de hajar som tvingat upp räntan på grekiska statsobligationer till svindlande höjder.

.

Finanskrisen har visat rätta ansiktet på de som fiskat i grumligt vatten.

Till det har de fått villig hjälp av kreditvärderingsbyråer som Standard&Poors och andra pyromaner på marknaden. Men när det gällde att hålla ett öga på det svindleri som Lehman Brothers och Goldman Sachs ägnade sig åt då var Standard&Poors och Moodys i stället glada supporters.
Nu är det den arbetande befolkningen och pensionärerna i Grekland som ska betala krisen. ”Socialisten” Papandreou tänker klämma dem som citroner för att minska statens underskott och skulder. Lönerna för de offentligt anställda fryses under tre år samtidigt som systemet med en 13e och 14e månadslön skrotas. I praktiken leder det till cirka 15 procents lönesänkningar. Pensionsåldern höjs till 67 år vilket är en förlängning på över tio år för vissa yrkesgrupper. Mervädesskatten, som ju alltid drabbar de fattiga mest, höjs från 21 procent till 23 procent. Nya regler ska göra det mycket lättare för privatägda företag att avskeda anställda.

.

Första Maj sa Greklands arbetare nej till Papandreous krispaket.

1a Maj var det stora demonstrationer i Grekland och de arbetandes fackliga organisationer visar att Papandreous krispaket inte kommer att genomdrivas utan starkt motstånd. I den kampen behöver de grekiska arbetarna, studenterna och pensionärerna vårt stöd. En seger för det grekiska motståndet är också det bästa försvaret för resten av Europas arbetare mot de planer som smids i Bryssel och medlemsländerna. Krisen ska betalas av den arbetande befolkningen. Det är de härskandes plan. Bankirerna och finanshajarna kan lugnt fortsätta sin kriminella spekulation mot länder och befolkningar.

..

Greklands öde kan avgöras av de herrar på Wall Street som tar sig för Universums härskare.

Det är alla progressiva krafters uppgift att sätta en käpp i det ekorrhjul som  Europas arbetare ska stängas in i.
Till Första Maj samlades ett stort antal antikapitalistiska organisationer i Europa till ett gemensamt uttalande till stöd för de arbetande i Grekland. Nästa steg blir att organisera stöd för den generalstrejk som hålls i Grekland 5 maj. För att dra vår bloggs strå till stacken publicerar vi uttalandet från 30 april och manar alla att stå solidariska med Greklands arbetare.
Vi är alla greker i finansens ögon.

************

Uttalande om den europeiska krisen av anti-kapitalistiska organisationers kollektiv.

30 april 2010
Den globala ekonomiska krisen fortsätter. Enorma summor har pumpats in i det finansiella systemet – 14 tusen miljarder dollar sammanlagt i USA, Storbritannien och euroländerna och 1,4 tusen miljarder dollar i ny bankutlåning i Kina- i ett försök att stabilisera världsekonomin.
Ändå återstår det att se om åtgärderna räcker till för att skapa en hållbar återhämtning. Tillväxten i de utvecklade ekonomierna är ännu tvekande medan arbetslösheten fortsätter att stiga. Det finns farhågor om att en ny finansbubbla växer fram i Kina.
Krisens utdragna karaktär – den värsta vi upplevt sedan trettiotalets stora depression – visar att orsakerna finns att söka i det kapitalistiska systemets verkliga natur.
Efter en våg av avsked fokuseras nu krisen i Europa till den offentliga sektorn och välfärdssystemet.
Samma finansmarknader som räddades tack vare statliga stödpaket angriper nu de ökade offentliga utgifterna som det medförde. De kräver kraftiga nedskärningar i de statliga utgifterna. Det är borgerlighetens försök att befria de ansvariga för krisen, speciellt bankerna, och föra över kostnaderna på den arbetande befolkningen, inte bara de anställda i den offentliga sektorn utan också på konsumenterna av offentlig service. Kravet på åtstramning och ”reformer” av den offentliga sektorn är bästa beviset för att nyliberalismen fortsätter att dominera politiken trots att den intellektuellt diskrediterats av krisen.
Grekland är just nu i stormens öga. Grekland är en av flera sårbara europeiska ekonomier, delvis på grund av skuldsättning under högkonjunkturen delvis på grund av problemen att konkurra med eurozonens gigant Tyskland. Under tryck från finansmarknaderna, EU-kommissionen och den tyska regeringen har George Papandreous regering rivit upp sina vallöften och annonserat nedskärningar motsvarande fyra procent av nationalinkomsten.
Grekland har lyckligtvis sedan 70-talet en imponerande historia av socialt motstånd. Efter ungdomsrevolten i december 2008  följde den grekiska arbetarrörelsen upp med en våg av strejker och demonstrationer som svar på regeringens krispaket. Vi gläds också över den isländska befolkningens nej till att betala bankernas skulder.
Greklands arbetare behöver all solidaritet från socialister, fackföreningar och antikapitalister. Grekland är helt enkelt det första landet som finansmarknaderna siktat in sig på. Andra står på tur i första hand Spanien och Portugal.
Vi behöver ett program med åtgärder som kan lyfta ekonomin ut ur krisen. Ett program som prioriterar människornas behov inte jakten på profiter och som tar en demokratisk kontroll över marknaden. Vi måste stå upp för ett antikapitalistiskt svar som sätter vårt liv, vår hälsa och våra arbeten före profiterna.
  • Alla nedskärningar i de offentliga utgifterna måste stoppas- stoppa ”pensionsreformerna”, hälsa och utbildning är inte till salu.
  • En garanterad rätt till arbete och ett offentligt program för gröna arbeten, industrier för förnyelsebar energi, och för renovering av alla privata och offentliga byggnader för att minska koldioxidutsläppen.
  • För ett offentligt bankväsende och ett finansiellt system under offentlig kontroll.
  • Sluta utpeka invandrare och flyktingar som syndabockar- legalisera dem.
  • Nej till militära utgifter. Ta hem alla västliga trupper från Irak och Afghanistan. Skär ned de militära utgifterna och upplös Nato.
Vi syftar till att organisera europeiska solidaritetsaktioner mot nedskärningar och kapitalismens attacker. En seger för de grekiska arbetarna kommer att stärka motståndet överallt.
Signerat;
Grekland: Aristeri Anasynthes, Aristeri Antikapitalistiki Syspirosi, Organosi Kommuniston Diethniston Elladas-Spartakos, Sosialistiko Ergatiko Komma, Synaspismos Rizospastikis Aristeras ; Syriza ;
Belgien : Ligue Communiste Révolutionnaire – Socialistische arbeiderspartij ;
Storbritannien: Socialist Resistance, Socialist Workers Party ;
Cypern : Ergatiki Dimokratia ; Yeni Kıbrıs Partisi (YKP) ;
Frankrike : Nouveau Parti Anticapitaliste ;
Italien : Sinistra Critica ;
Irland : People Before Profit Alliance, Socialist Workers Party ;
Kroatien : Radnička borba ;
Nederländerna : Internationale Socialisten, Socialistische Arbeiderspartij ;
Polen : Polska Partia Pracy, Pracownicza Demokracja ;
Portugal : Bloco de Esquerda ;
Ryssland : Vpered ;
Schweiz : Gauche anticapitaliste, Mouvement pour le socialisme /Bewegung für Sozialismus, solidaritéS ;
Serbien : marks21 ;
Spanien : En lucha/En lluita, Izquierda Anticapitalista, Partido Obrero Revolucionario ;
Sverige: Socialistiska Partiet
Turkiet : Devrimci Sosyalist İşçi Partisi, Özgürlük ve Dayanışma Partisi.
Tyskland: internationale sozialistische linke, marx21, Revolutionär Sozialistischen Bund ;
Österrike : Linkswende ;
Media:DN1,DN2,SVD1,GP1,SSD1,SVD2,SVD3,SVD4,Expressen,DN3,

Bloggare: Svensson,Jinge,Röda Malmö,Sjöstedt,Motvallsbloggen,Björnbrum,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Solidaritet med Grekland

Posted on by
8

Strejker och Solidaritet

.

De grekiska fackföreningarnas och studenternas kamp mot Papandreous hutlösa åtstramningspolitik är en test före hela Europa. I Bryssel ger Kommissionen direkta order till Aten om hur befolkningen ska tvingas till att betala den av bankerna och spekulanterna framtvingade krisen. Alla Europas ledande politiker och arbetsgivare följer noga händelserna för att utvärdera om en ”grekisk plan” för krisen kan anpassas till hela EU. Därför är grekernas kamp också vår kamp.
Här under publicerar vi en text av Andreas Sartzekis, medlem i OKDE-Spartakos, sektion av Fjärde Internationalen, som summerar de senaste veckornas händelser.
Därunder följer ett solidaritetsuttalande undertecknat av tre av Europas mer framträdande revolutionärer. Olivier Besancenot, den röda brevbäraren, behöver ingen närmare presentation. Francisco Louça är ledare för den portugisiska organisationen Bloco de Esquerda och ledamot i Portugals parlament.  Boguslaw Zietek är partiledare för det nybildade Polska Arbetarpartiet PPP, som inför EU-valet deltog i den europeiska kampanj som bland annat det franska NPA och det svenska Arbetarinitiativet organiserade. PPP har sitt ursprung i den radikala delen av Solidarnosc och organiserar många fackliga aktivister. Inför EU-valet samlade PPP in 130 000 namnunderskrifter vilket krävdes för att få delta.

****************


Grekland efter den andra generalstrejken…

Generalstrejken den 11 mars drevs fram efter att arbetarna satt press på de fackliga ledningarna i GSEE (facket i den privata sektorn) och ADEDY (offentliga sektorns fackförening). GSEE hade tänkt sig separata demonstrationer längre fram. Men det folkliga ursinnet mot det ”andra räddningspaketet”, som EU tvingade fram i början av mars, tvingade facken att agera snabbare. Vilket ledde till strejkerna och de mäktiga demonstrationerna första veckan i mars.
Det var stor uppslutning i strejkerna. Inga transporter fungerade och skolor och posten var stängda. Missnöjet är stort med Giorgos Papandreous ”socialistiska regering”, som valdes i höstas för att jaga ut högern och lägga om politiken.

.

Papandreou söker stöd inom EU.

Demonstrationen i Aten samlade tiotusentals deltagare, kanske hundra tusen och i vilket fall fler än den 24 februari. Stämningen i demonstrationen var glasklar- det är inte arbetarna som ska betala krisen.
Tyvärr består den traditionella fackliga splittringen. PAME som leds av det grekiska kommunistpartiet KKE kallade till en egen samling, med sina egna talare och i demonstrationen blandades bra och usla slagord. Man kunde höra och se direkt anti-kapitalistiska paroller, men också, speciellt bland de unga, självgoda slagord om PAME vars fackliga splittringstaktik under strikt sekteristisk kontroll av KKE aldrig upphört.
Deras paroller till stöd för strejkande poliser visar KKEs varumärke –nationell samling. PAMEs paroll om ”enhet mellan folket och polisen” verkade inte övertyga en del av deltagarna i PAMEs demonstration.
Den andra demonstrationen samlade ett stort antal avdelningar från GSEE och ADEDY där de radikala arbetarna lät höra sin röst i två stora politiska block av antiliberaler och antikapitalister. Syrizia (Radikal Vänsterunion) insisterade på att kampen måste fortsätta och Antarsya(nybildad antikapitalistisk front av 10 organisationer) att det är kapitalisterna som ska betala krisen.
Polisen försökte krossa demonstrationen och det verkar vara regeringen PASOKs enda kort. I demonstrationen i Aten den 5 mars sköt polisen tårgas mot Manolis Glézos medlem i Syrizia, en veteran från motståndet mot nazismen. Den outtröttlige 88-åriga kämpen tvingades söka upp sjukhus. Han  är en levande symbol för kampen sedan han och hans kamrat Santos en natt i maj 1941 rev ned naziflaggan från Akropolis, en första gest i den massiva motståndsrörelsen i kampen för störtandet avden gamla kapitalistiska världen.

Sojetiskt frimärke till Manolis Glezos ära.

På dagordningen står nu en mobilisering mot regeringens sanslösa attacker. En regering som leds av Giorgos Papandreou, ordförande för Socialistiska Internationalen. Regeringens politik kan få drastiska effekter på arbetslösheten. De närmaste månaderna kan den stiga till 20 procent enligt arbetsministern själv samtidigt som produktionen sjunker.
Den här veckan väntar flera sektoriella strejker, exempelvis för de anställda i den offentliga elbranschen. Vad som självfallet bör stå på dagordningen och det utan att vänta är nya nationella obegränsade mobiliseringar.
Trots de materiella svårigheterna och hetsen i media om nationell samling är arbetarna beredda för mobilisering. I dag söndag (14 mars) visar en opinionsundersökning i dagstidningen Eleftherotypia att 62 procent av befolkningen är beredd att mobilisera mot regeringens antisociala åtgärder.

Andreas Sartzekis

14 mars 2010

**********

Solidaritet med Greklands arbetare.

Deklaration av  Francisco Louça (Portugal), Boguslaw Zietek (Polen)
Olivier Besancenot (Frankrike)


För andra gången har de grekiska arbetarna på uppmaning av sina fackliga organisationer paralyserat landet för att säga nej till den outhärdliga åtstramning som Papandreous socialistiska regering antagit så att staten kan fortsätta att ge miljarder till banker och andra finansinstitut som spekulerar i den grekiska statsskulden.
I demonstrationer landet över har de arbetande visat sin styrka och beslutsamhet. Allt har stått still- flyg, båtar, tåg, tunnelbana, bussar. Skolor har stängts, likaså administration och banker, hälsovården gick på sparlåga, fabriker stod still, radion och teven sände inget.
De gav regeringen och dess europeiska kollegor det enda svar de förtjänade.
Vi uttalar vår fulla solidaritet med Greklands arbetare och folk. I övriga Europa upprepar vi vår vägran att betala kostnaderna för en kris som endast bankerna, finanshajarna och företagsägarna är ansvariga för. Det är upp till dem att betala.
Låt oss ena våra krafter i den gemensamma kampen
11 mars 2010

.

Media: DN1,SVD1,GP1,Dagens Arena,DN2,SVD2,

Bloggar: Svensson,Röda Malmö,Jinge,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Bild-Zeitung i vidrig, stortysk kampanj mot Grekland

Posted on by
11

EN SKYMF MOT ALLA GREKER…

.

.

Europeiska unionen och bankvärlden har satt grimma på Greklands regering. Landets budgetunderskott ska betalas genom en åtstramningspolitik som främst drabbar landets låginkomsttagare, arbetslösa och pensionärer.
Nu är detta ingen enkel sak. I Grekland finns ett starkt fackligt och folkligt motstånd mot attackerna. Gång på gång har massrörelser inom alla delar av samhället i demonstrationer och strejker sagt nej till dessa ultimatum från Bryssel och det europeiska finanskapitalet. Som i dag när Grekland än en gång har stannat som en följd av en ny strejkvåg.

.

.


I dag stannar bland annat Greklands 30 000 taxibilar…

.


I två bloggar har Benny visat hur de ”fina” finanskretsarna bokstavligen varit medskyldiga till att driva Greklands statsfinanser mot ”ruinernas branter”. Seriösa inlägg har faktiskt föreslagit att landet ska sälja några av sina vackra öar och antika ruiner för att komma ur sitt trångmål..
Anders Borg nöjer sig med att prata om de grekiska regeringarnas fusk. Han nämner aldrig de banker och företag vid namn som sett till att karusellen bara snurrat fortare och fortare. ”I sista hand är det grekerna själva som levt över sina tillgångar och de får de allt betala själva”, menar man. Borg och EU:s andra finansministrar vill inte att det överhuvudtaget ska finnas ens en idé om klassolidaritet från den europeiska arbetarrörelsen i förhållande till det folkliga motstånd som demonstreras i Grekland. De är helt enkelt rädda för att grekernas aktioner också ska spridas till andra länder och att politiken därmed, i land efter land, skulle få en helt annan dagordning. Vem ska betala? Vi eller bankerna? Kan vi i längden leva med ett ekonomiskt marknadssystem som låter de rika förstöra både våra liv och miljön? Är det inte nog med snart 30 miljoner arbetslösa?

.

Många tyskar vill under vintern njuta både av sol och den grekiska
livsstilen. I dag bygger barnen sandborgar och befästningar på
stränderna. För sjuttio år sedan handlade det om riktiga värn…

.

I Tyskland har en del av media gjort allt för att lägga skulden på grekerna själva. Springerpressens ökända boulevardtidning Bild-Zeitung har gått i främsta ledet och har på löpsedlar och förstasidor orkestrerat en vidrig chauvinistisk kampanj mot den grekiska nationen. Till vardags lämnar många tyskar under den kalla och grå vintern sitt land för att njuta av den grekiska solen och livsstilen. Under solparasollerna på stränder och terrasser låter man sig passas upp av underbetald arbetskraft. Läppjar på en drink eller en öl och njuter av det goda livet. Men allt detta ska nu lämnas därhän och glada semesterminnen ska blekna bort som gamla kort i ett album. Nu gäller det att tycka illa om ”grekerna”. Städerska eller hotelldirektör. Enkel matros eller stenrik redare. Facklig gräsrotsaktivist eller korrupt politiker. Alla dras de över en kam. Alla är de greker. Lata och fuskande greker…
Hemsidan World Socialist Web Site  (WSWS) har gjort en bra genomgång av Bildt-Zeitungs material. När Greklands premiärminister George Papandreou i förra veckan kom till Berlin möttes han från tidningens sida med ett arrogant öppet brev. Det började storståtligt och stortyskt med:
Herr Premiärminister. När Ni läser dessa ord kommer ni att ha satt Er fot i ett land som är väldigt annorlunda från ert.  Ni är i Tyskland.
I det öppna brevet förklarar man sedan för Papandreou att i Tyskland, till skillnad från hur det ser ut i Grekland, så är de flesta människor inte lata utan arbetar fram till 67 års ålder. I Tyskland behöver man inte heller betala tiotusentals kronor i mutor för att få en sjukhussäng. Tidningen fortsätter sedan med att ”visserligen har vi också en hög utlandsskuld, men den kan vi betala eftersom vi stiger upp tidigt på morgonen och arbetar hela dagen”.
Bild-Zeitungs kampanj är naturligtvis en skymf mot Greklands alla människor. Inte minst mot bakgrund av den tyska ockupationen under Andra världskriget och det inbördeskrig som växte fram i motståndet mot nazisterna. Borgerliga och socialdemokratiska politiker i landet kan utnyttja hetsen mot den egna nationen. De återkallar minnen av det historiska motståndet mot tyskarna och hoppas att deras egna fingrar, kladdiga från alla syltburkar där man själva smakat, inte ska synas. I bloggar och i tidningar, från mun till mun, berättas om att krigsåren krävde 558 000 döda och 830 000 invalidiserade människor. Av Greklands 80 000 judar dödades 70 000. Femtio procent av all industri förstördes. Sjuttiofem procent av vägnätet och järnvägen mm.

.

Tyska infanterisoldater går in i Grekland under Andra världskriget
Vad som händer är att Bild-Zeitung kastat handsken och får ett slag över ansiktet tillbaka.
Vilket är vad man önskat. En nationell konflikt i stället för en klasskonflikt. Över hela kontinenten fruktar makthavarna ett samlat europeiskt fackligt motstånd mot nyliberalismen.
WSWS visar med ett par exempel hur verkligheten ser ut. Den ekonomiska eliten både i Grekland  och i Europa ger socialdemokraten Papandreou sitt fulla stöd för hans attacker på Greklands arbetande människor. Ett exempel är den grekiska miljadärsfamiljen Latsis. Med hjälp av enorma vinster från sin stora rederiverksamhet etablerade man för 25 år sedan den grekiska Eurobanken. Latsis fick då 10.3 miljoner euro från den grekiska staten i en affär som godkändes av Europakommisssionen. EU:s ordförande José Barroso är en nära vän till familjen vars överhuvud Spiros Latsis nu har en förmögenhet på 6.7 miljarder euro.

.

.

Det fanns – och finns – ett starkt antikapitalistiskt motstånd i Grekland.
Här en bild från motståndsarmén under Andra världskriget.

.

I kampanjen mot Grekland skälls det ofta över landets dåliga produktivitet inom industrin. Men vad man inte säger är att det är europeiska banker och företag som basar. Alltsedan man införde euron 2001. Priserna på livsmedel i Grekland sätts i dag av tyska och franska livsmedelskoncerner och är högre än i övriga Europa trots att lönerna i Grekland ligger långt under andra länders. När tysk media och landets styrande kretsar anklagar ”grekerna” för korruption är detta hyckleri i den högre skolan. Det tyska företaget Siemens ( tillverkade för övrigt Andra världskrigets gaskamrar i utrotningslägren ) äger som exempel sju fabriker i Grekland. Nyligen avslöjades det att Siemens 1999 gav Papandreous parti PASOK miljoner D-mark för dess europeiska valkampanj. I utbyte ställde PASOK upp med en industripolitik helt inriktad på avreglering och privatisering…
Inte minst Anders Borg borde alltså hålla tand för tunga. Han har en gång för alla lovat oss att det är slut med bankernas spekulationer.  Det som har skett i Grekland borde enligt hans löften egentligen inte ha kunnat ske. Själv undrar jag också lite över socialdemokraten Leif Pagrotskys roll. Han är officiell rådgivare åt den grekiska regeringen och personlig vän med Papandreou. Vad är det egentligen för goda råd han har gett?

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

I pressen: SVD1, DN1,GP1

,