"Den världskarta som inte visar var landet Utopia ligger är inte värd ett enda ögonkast." Oscar Wilde
Inlägg taggade Göran Persson
Häxmästarens giftiga brygd
15 Dec 11
.
Så många veckor har inte flytt sedan den giriga bankvärldens eget husorgan, Financial Times, korade vår Anders Borg till Europas bästa finansminister. I sin motivering menade tidningen att han är ”häxmästare bakom en av Europas bäst presterande ekonomier” … tack vare … ”en stark uppbackning för en ansvarsfull ekonomisk politik”.
.

.
Utmärkelsen var givetvis också en politisk handling. Med denna ville tidningen slå ett slag för mer åtstramning, mer budgetsanering och mer nedskärningar i våra ekonomier. Den ”ansvarsfulla” ekonomiska politik som nu iscensätts i många europeiska stater. Med en samtidig och långvarig recession som sin naturliga efterbörd.
I Sverige vet vi – som har hågkomster från 1990-talet – att Borg inte har blandat till sin giftiga brygd på egen hand. Receptet har han ärvt från Göran Persson som tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet under dessa år svarade för de nedskärningar i ekonomin, som alltsedan dess efterlämnat ett stort sediment av strukturell massarbetslöshet. Framförallt många av landets unga människor saknar inte bara egna bostäder utan också egna jobb. Inkomstklyftan i Sverige har vidgats under snart trettio år.
Nu kommer de gamla arbetslöshetssiffrorna att överlagras av nya. Hyckleriet om regeringens ”arbetslinje” blir uppenbar när siffrorna om nya stora varsel stiger snabbt. Dubbelt så många unga förvisas för gott till en usel tillvaro som förtidspensionärer. De trampas för alltid ner i samhällets dyiga bottnar. Fler människor än tidigare tvingas också att söka socialbidrag.
I dagens Aftonbladet varnar ledaren för det som sker och ger samtidigt sina råd för framtiden:
.
Europa skakar, arbetslösheten växer och regeringen måste handla.
.
När industrin bromsar följer den privata tjänstesektorn efter.
Till sist drabbas också offentlig service när skatteinkomsterna sjunker.
Dit är det ännu långt, men problemen på arbetsmarknaden syns ändå tydligt i Arbetsförmedlingens senaste rapport.
.
Sverige behöver en tilläggsbudget där allt fokus ligger på att höja sysselsättningen och hålla fart i ekonomin. En del förslag skulle Anders Borg kunna hämta hos oppositionen, som större utbildningssatsningar och en fungerande a-kassa.
.
Men räcker detta? Är det nog med en liten ”tilläggsbudget”? Är det denna vision, som gör att en svårt skadeskjuten opposition åter kan få luft under vingarna? Små, tillfälliga plåster på redan stora, variga sårytor och ingen politik alls för en fullt möjlig genomklappning av den svenska exportindustrin.
Den liberala borgerlighetens moderna parti, Miljöpartiet, rustar sig inför krisen med att göra sig av med vänsterns och sitt gamla krav på sex timmars arbetsdag. I spetsen för detta går Gustav Fridolin. Han har tvättat av sig ungdomsradikalismen, satt på sig kostym, med det obligatoriska tillbehöret slips och går in i medelåldern med att i riksdagen ha blivit ansvarig för maskrosornas industripolitik. Sin bok om ”Blåsta: nedskärningsåren som kostade en generation” har han lagt åt sidan. ”Vi lever i en ny tid och måste då ompröva våra krav”, heter det nu. Det är bara att hoppas att partiets medlemmar i en revolt omprövar honom som sitt språkrör.
Socialdemokratin för sin del är på väg ner i opinionsinstitutens källare. Men när inte Göran Perssons lärjungar sliter hårtestarna av varandra letar de trots allt förtvivlat efter ”rörelsens starka berättelse om framtiden”. Är det inte hög tid att sätta denna på pränt? Åtminstone för de medlemmar som uppfattar sig själva som partiets vänster. Partikongressen 2013 vore ett utmärkt tillfälle.
.

.
För mer utbildning i all ära, men är det inte nödvändigt att se till att det finns bra jobb när utbildningen väl är klar? Att kunna jobba med det ”goda arbetet”, som så många är överens om att vi ska satsa på, stora investeringar i uthålliga energikällor, en gigantisk satsning på en bra kollektivtrafik, ”miljörenoveringar” av hus och industrier samt en kraftig ökad personaltäthet inom omsorg, skola och vård. Sak samma med A-kassan. Den ingår i den fackliga rörelsens centrala nervsystem och ska självklart vara 90 procent av förlorad lön. Men ska vi inte arbeta för ett samhälle utan A-kassa? En gemenskap där alla har möjlighet att arbeta med meningsfulla arbeten?
Sanningen är givetvis att de ”goda berättelserna” uteblir därför att de kräver en politisk strid, en uppgörelse med bankväldet. Ska framtiden inte mörkläggas av ekonomisk depression måste finanskapitalet helt enkelt fråntas styret över samhällets viktigaste flöden av krediter. Fåtalsväldet ersättas med folkvälde, som det hette förr. Annars blir all oppositionspolitik som en barkbit på ett stormigt hav.
En bra gemensam välfärd förutsätter ett gemensamt ägande av bankväsendet.
Enklare, eller svårare än så, är det inte.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Anders Borg, varsel, Gustav Fridolin, Göran Persson
I media: AB1,SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,SVD5,DN1,DN2,DN3,GP1,SVT1,SVD6,SVT2,SVD7,AB2,SVD8,
Bloggare: RödaMalmö,
Betala statsskulden eller inte?
12 Dec 11
Är du skyldig?
.
Skuld. Statsskuld. Att vara skyldig. Det låter osunt. Själva ordet ”skuld” skapar olust när det uttalas på
svenska, tyska och holländska. Att vara ”skyldig” har två helt olika betydelser i vårt språk. När man lånar pengar till ett husköp eller sätter sig i skuld för att skaffa sig en gedigen utbildning är det bara ett ord för en finansiell handling. Man kan också vara ”skyldig” till ett brott eller en omoralisk handling. I engelskan, med ”debt” och ”guilt” och franskans, ”dette” och ”coupable”, finns inte denna tvetydighet som antyder att det är omoraliskt att vara satt i skuld.
Den här lilla språkliga utsvävningen vill bara visa att på vårt eget språk är det en moralisk förpliktelse att betala sina skulder och inte bara ett finansiellt åtagande.
-Den som är satt i skuld är inte fri, sa den gode Göran med moralisk basröst. Det är naturligtvis nonsens i ekonomisk mening eftersom ett lån kan ge en människa möjligheten att befria sig från underkastelse och rent av slaveri. Fråga vissa kvinnor i Bangladesh vad en minikredit betytt för dem.
-Är man skyldig ska man betala för sig, är därför en logik som det är speciellt svårt att argumentera emot i länder med germanska språk. När grekerna i raseri ropar ut att ”det är inte vår skuld – vi betalar inte” upprörs många och tycker som Göran Persson.
I debatten om hur krisen i Europa ska betalas har det därför i första hand argumenterats för hur den ska betalas inte om den ska betalas. Nyliberaler höjer ögonbrynen och frågar vad det är för fel med att rädda bankerna och kapitalägarna. Annars blir Marknaden förbannad och det vill vi inte vara med om. Socialdemokrater och mer socialt ansvariga borgare säger i stället att visst ska skulderna betalas men bördan för det ska fördelas mer rättvist. De som har stora inkomster och förmögenheter ska bära en större del av bördan än fattiga människor, menar de. Att detta inte är en självklarhet visar debatten i USA där republikanerna hukande under Tea partys piskrapp säger nej till varje skattehöjning för dollarmiljonärerna.
.
.
Inom EU handlar också debatten mest om hur skulderna ska betalas, inte om de ska betalas. Ska det privata bankkapitalet dela bördorna för det kaos som finansen självt skapat eller är det nationerna, det vill säga skattebetalarna, som ska stå för kalaset? Ska de ”lata grekerna” själva stå för fiolerna eller krävs det solidaritet inom den europeiska unionen?
Den verkliga frågan som måste resas är OM de olika ländernas statsskuld ska betalas. För det är inte alls självklart att statsskulderna ska betalas även om det är vad det ”sunda förnuftet” dikterar -är man skyldig ska man betala. För att bli lite personlig undrar jag om du skulle känna dig skyldig att betala en skuld som en släkting lyckats ta i ditt namn? Samma problematik kan man nysta i vad gäller olika länders statsskuld och fråga sig:
-Hur har skulden uppkommit?
-Vad har lånen använts till?
Kort sagt, är en skuld legitim? Eller är delar av statsskulden en illegitim skuld som befolkningen inte kan ställas till svars för? Vilka delar av statsskulden bör betalas tillbaka?
Allt detta är frågor som det finns all anledning att ställa och finna svar på innan en ”skuld” förklaras legitim.
.
CADTM (Kommitten för annulereing av tredje världens skuld) har i 20 år krävt att fattiga länders skuld ska avskrivas. Nu kan CADTM också rikta sina blickar mot Europa. På CADTM hittar du massor av information om hur en offentlig revision kan gå till.
.
Hur kan det gå till? Svaret finns redan. Organisera en offentlig revision av statsskulden för att undersöka vilka lån den består av, vilka som äger statsskulden och vad de olika lånen använts till blir uppgiften.
I Grekland har kravet på en offentlig revision av statsskulden fått folklig förankring och olika statligt oberoende kommittéer arbetar redan. Initiativ för en offentlig revision har redan tagits i Frankrike av Attac och är på gång i Irland.
Det finns också ett viktigt historiskt exempel att hänvisa till. I juli 2007 beslutade Equadors nyvalde
president Rafael Correa att låta en internationell kommitté undersöka landets statsskuld. Efter fyra månaders arbete förklarade den att inte mindre än 3,9 miljarder dollar av statsskulden kunde anses som illegitim. Till mångas förvåning sa sedan Correa att den illegitima delen av skulden inte skulle betalas av Equador.
År 2001 inställde Argentina sina avbetalningar på statsskulden och begärde att omstrukturera den. Än i dag har inte Argentina betalat tillbaka sin ”skuld’ till Parisklubben (de 7 rikaste fordringsägarna) som i sin tur inte säger något för den vill inte att det ska talas vitt och brett om att man kan ställa in betalningarna av statsskulden om det skulle innebära outhärdliga konsekvenser för landets befolkning att betala den.
En offentlig revision är naturligtvis inte lika lätt att genomföra i EU som det var i Equador. Där fanns en ny regering som mobiliserade befolkningen i kamp mot kapitalägarna och de stora jordägarna. Vi kan knappast vänta oss att Anders Borg ska starta en revision eller ens uppmuntra till något sådant. Men det bör inte hindra att folkliga initiativ tar tag i problemen och börjar nysta upp statsskuldens olika trådar. Det är vad som nu sker i Grekland.
Men vad är en illegitim skuld? Det är viktigt att svara på frågan eftersom det krävs konkreta svar för att kunna besvara en kritik som exempelvis säger att vi vill ta ifrån småspararna deras surt förvärvade pengar. Det enklaste och mest klara fallet av en illegitim skuld är lån en diktator tagit för att betala import av vapen som används för att slå ned den egna befolkningen. Ska det libyska eller det syriska folket betala den del av statsskulden som använts till vapenköp? Naturligtvis inte. De vapenproducerande länder som sluter vapenkontrakt med blodiga diktatorer ska inte klaga om de förlorar allt när folket tar makten.
.
Ska Libyens folk betala de ryska S-75 SAM som Khaddafi köpt?
.
Men den grekiska skulden? Är den också illegitim? Det kan bara en verklig revision av skulden fastställa. De lån som den grekiska regeringen tvingats ta därför att den fört en nyliberal politik med skattesänkningar för de rika ska inte betalas. Det är lån till följd av sänkta skatteinkomster för staten, en följd av en politik som tjänar en liten minoritet i samhället. Det är inte upp till den stora majoriteten av de arbetande att betala konsekvenserna av en politik som enbart gynnar en liten minoritet.
Men drabbas inte småspararna om en stat vägrar att betala sina obligationer? Svaret är att de få obligationer som vanliga hushåll och enskilda småsparare har i byrålådan inte kan betraktas som illegitim. Dessa småsparare ska garanteras återbetalning till 100 % via ett system av positiv diskriminering. Ett krav på en offentlig revision kan aldrig få ett brett folkligt stöd om inte vanliga småsparares pengar garanteras. Och det är verkligen inget problem. Det är en ytterst begränsad minoritet som äger den övervägande delen av emitterade statsobligationer.
Det måste sägas högt och tydligt att vi vägrar att acceptera sparprogram som saboterar den sociala servicen, utbildningen av våra barn, vården av gamla och sjuka och pensionerna för de som avslutar ett långt liv av arbete och slit för att betala tillbaka pengar till redan rika människor som placerat pengar i statsobligationer som de fått tack vare nyliberala regeringars skattesänkningar. Det är en illegitim skuld som den arbetande befolkningen inte ska betala.
.
På den fria andrahandsmarknaden krävs omöjliga räntor för grekiska statsobligationer.
.
Vi går in i en period av ytterst skärpta klasstrider, där den europeiska borgarklassen satt som mål att avskaffa de sociala skyddsnät som ännu fungerar för att hävda sig i den internationella konkurrensen. Statsskulden används som ett vapen i den kampen. Därför intar ett krav på en revision av statsskulden en central plats i ett radikalt försvar av den arbetande befolkningens välfärd. Det är ett vapen i kampen som kan förklara varför det inte är vi som ska betala den statsskuld som orsakats av en politik som enbart tjänat de rikas intressen.
.
Bloggare: Röda Malmö,Sjöstedt,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Skuld, EU, Grekland, Anders Borg, Tea Party
I media: SVD1,SVD2,SVD3,DN1,DN2,AB1,GP1,GP2,SVD4,SVD5,DN3,DN4,DN5,SVD5,SVD6,DN6
”Varglyan” under polisbevakning…
18 Nov 11
.
I ett klarsynt ögonblick kallade Anders Borg nyligen den lystna finansmarknaden för ”vargarna”. Han hade – åtminstone för en liten stund – insett att hungriga rovdjur som jagar i flock ersatt demokratiska beslut. Vår finansminister lär aldrig komma till insikt om att han själv och hans regering i sak gör allt för att försvara dessa predatorer som river eller skadar så mycket mänskligt liv. I går fick New Yorks borgmästare miljardären Michael Bloomberg kalla ut stora skaror av polis för att skydda den egna börsen, hjärtat för den globala kapitalismen.
.

.
I tisdags skedde ett samtidigt angrepp över hela USA på den ockupationsrörelse som under två månader spritt gnistor ut över världen. Genom en intervju I BBC med Oaklands borgmästare Jean Quan samma dag vet vi att överfallen på tältläger och demonstrationer i de olika delstaterna var samordnad av den politiska och federala polisiära makten. Avslöjande nog berättade hon att ”Nyligen var jag med om en konferens med 18 städer runt om i landet som hade samma situation som oss och där det som hade börjat som en politisk rörelse med politiska läger hade hamnat i en situation där de som tagit initiativen inte längre hade kontroll över situationen….”.
.

.
Här blockeras ”Bank of America” i Los Angeles
.
Skälet till de massiva angreppen under veckan är uppenbart att gnistorna från rörelsen fått en del flagor i det så eldfängda amerikanska samhället att börja fatta eld. Delar av fackföreningsrörelsen har öppet visat sympati för rörelsen och har i många delstater deltagit i en del aktioner. Miljoner människor är arbetslösa och miljoner vräks från sina hem. Samtidigt som Bloomberg och andra girigbukar roffar åt sig mer och mer av landets rikedomar och vägrar att ens betala skatt. Finansvärlden och de etablerade politiska partierna är rädda för storbrand.
.

.
New York i går
.
I går var ockupationsrörelsen tillbaka och visade att den inte stukats utan i stället fått större sympatier. Runt om i USA firade den sin födelse för två månader sedan. I New York var det en hel flora med aktioner. Under förmiddagstimmarna omringade demonstranter den mäktiga och symboliska börsen och pekade på så sätt ut för många var ”varglyan” finns. Senare under dagen var mängder med människor ute vid olika tunnelbanestationer och ombord på tågen och argumenterade för sin sak. På kvällen kulminerade aktiviteterna vid Foley Square, Brooklyn Bridge, när över 30 000 demonstranter samlades för att protestera mot att det fria ordet i USA drivs bort från sina mötesplatser: ”Det politiska systemet ska tjäna oss alla! I dag är det Wall Street som äger Washington”, var ledmotivet i alla protester.
.

.
Vid Foley Square samlades 30 000 demonstranter
.
”Miljardärernas polis”, som den kallas, arresterade mer än 240 aktivister. Fem av dem anklagas för ”våldsamt överfall”. Bland annat en ung kille som kastat ett litet batteri på en polis och sedan stulit hans hatt. Hans slogs blodig vid gripandet…
.

.
Stal en polishatt…
.
Flera av New Yorks främsta fackliga företrädare hamnade också i arresten. De deltog i en blockad av Brooklyn Bridge, med vita T-shirts och 99 % tryckt på brösten. New Yorks broar har kommit i blickfånget eftersom deras sönderfall, på grund av bristande underhåll, så tydligt visar att alla pengar kastas till vargarna och få går till underhåll av gemensamma tillgångar.
.

.
Runt om i i tunnelbanetågen argumenterade
ockupationsrörelsen för sin sak.
Ibland räckte detta för att hamna i finkan…
.

.
Hur morgondagen ser ut för rörelsen vet vi inte. Tusentals unga människor i en ny generation har kastat sig in i antikapitalistisk aktion och har vägrat att kalkera etablerade politiska rörelser och koncentrerat sig på att visa sin avsky för ojämlikheten i det kapitaliska samhället. Vilket ger både styrka – men också svagheter. Vintern är i antågande och nya mötesplatser och bredare social rum krävs. Till en del tycks den kunna få husrum inom fackföreningsrörelsen, vilken själv ser sig hotad till döds av den reaktionära politiska offensiven i USA. Vid minst åtta universitet runt om i landet var det dessutom strejker i går.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Wall Street, Occupy Wall Street, varglyan, Anders Borg
I media: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,DN1,DN2,DN3,GP1,DN4,DN5,SVD5,SVD6,AB1,DN6,SVD7,
Det är dom rika som ska ha stryk
7 Feb 11
.
”Man måste vara stryktålig för att leda det socialdemokratiska partiet”, sa Göran Persson till SVT:s agenda. Det kommer alltid stenhård kritik från de borgerliga och de dominerar helt massmedia. Men den kommer också inifrån det egna partiet, menade han.
Men har han inte fått allt om bakfoten?
.


.
.

.
För visst är det så att det alltid kommer spö och slag från de borgerliga. Om man nu vill leda ”arbetarrörelsen”. Ömhudad kan man inte vara. För en normalt funtad hårdhuding är detta ändå inget problem. Har man bara en entusiastisk uppslutning från rörelsens djupa medlemsled går det att hantera allt skäll från motståndarna och det var här det brast för Persson. Han fick för många hugg i ryggen från folk i den egna partiorganisationen. ”Jag blev till sist för trött”, sa han i går.
Skälet till att han fick hinkvis med kritik över sig, också från sin egna, var givetvis att han såg till att socialdemokratins historiska väljarunderlag fick betala 1990-talets hårdhänta ”sanering av statsfinanserna”.
Göran Persson, med stöd av Miljöpartiet och Vänsterpartiet, lät de rikare få mer och de sämst lottade ännu mindre. Han misshandlade sina egna.
Hade han i stället valt att ge borgerligheten stryk. Hade han gett sig på de rika i stället för de mest utsatta i vårt samhälle.
Då hade han själv klarat sig bättre.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Göran Persson,
I pressen: AB1,
Det var Göran Persson som gav klartecken
19 Nov 10

.
.
Vansinnesdådet mot Anna Lindh har gjort och gör att det självklart är svårt att granska hennes handel och vandel som utrikesminister. För många var det oerhört smärtsamt när det blev klart att hon på svensk mark lämnat över två egyptier till amerikanska säkerhetsagenter som tog dem till förväntad tortyr i Hosni Mubaraks fängelsehålor.
Men man behöver inte ”öppna hennes grav” för att begripa att det var Göran Persson som generöst gav USA möjligheter att klampa omkring över svenska lagrum.
Den finaste stunden i vår förre statsministers liv kanske var i Göteborg i samband med EU:s toppmöte och besöket från George Bush. Jag glömmer aldrig bilderna när han filmades och fotograferades tillsammans med krigspresidenten. Kinderna var rosa av glädje och hela ansiktet log.
Anna Lindh kan vila i frid och det är bortkastad tid att som Dagens Nyheter söka efter Hans Dahlgren, hennes högra hand i politiken, för att försöka skapa klarhet i vem som gav USA tillåtelse att spionera på svenska medborgare.
I stället ska naturligtvis Göran Persson kallas till konstitutionsutskottet. Sak samma med vad som sker i dag. Var det till exempel USA:s spioner som tipsade SÄPO om ett ogrundat ”terrorhot” i centrala Göteborg. Det är ingen mening att fråga Beatrice Ask. Lika meningslöst som att fråga SÄPO. Den har som uppgift att ljuga. Det är i Carl Bildts skrivbord som alla viktiga papper finns.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Anna Lindh, USA-spionage på Sverige, Göran Persson
Bloggare: Svensson,
Göran Persson – läromästare för brittiska högern
25 Maj 10
.
I högerns Storbritannien faller nu den smärtsamma bilan. Den slipas och vässas först med en nerskärning på 70 miljarder av statens utgifter. Men kommer sedan att falla tungt, skarpt och obönhörligt.
.
![]()
.
”Reformpaketen” som det heter i Svenska Dagbladet kommer att innefatta nerdragningar i statens utgifter som förväntas bli minst tio gånger så stora. I detta en gång så majestätiska örike, som knappt har lyckats få nästippen ur en lång recession och där två och en halv miljon människor redan är arbetslösa, förväntas nu massavsked inom den offentliga sektorn. Femhundra- till sexhundratusen huvuden kommer att hamna i huvudstocken under den nye ”bödeln”, högerns finansminister George Osborne.
.
.
Inspirerad av Göran Person och Anders Borg
kavlar George Osborne upp ärmarna…
.
Sensationellt nog är det vår gamle statsminister Göran Persson som åkallats som ikon och läromästare. Med Fredrik Reinfeldt och Anders Borg som rådgivare!
Märkligt nog är det grav tyst om detta i Sverige. Normalt brukar tidningar och TV bli alldeles till sig i sina trasor om någon svensk uppmärksammas utomlands. Men att sätta upp rubriker om att Göran Persson blivit gudfader, med Reinfeldt som tolk, till David Camerons nya regering kanske stör den slentrianmässiga mediala bilden av det svenska valet. Där man efter förmåga försöker måla upp ett sceneri med konfrontationspolitik och två nära nog oförsonliga allianser som står mot varandra…
Men i drottningens Storbritannien är detta en braskande nyhet. En längre artikel i gårdagens The Times visar väl hur melodierna går. Med en hedervärdig rubrik om att ”Den svenska modellen inte är så trevlig för den som drabbas” berättar tidningens korrespondent i Stockholm, David Sharrock, om den ”svenska paradoxen”, om hur det kommer sig att ”det mest otänkbara har skett, att en välfärdsstat har inspirerat David Cameron i hans uppdrag att få till stånd ett snabbt och våldsamt slut på Storbritanniens underskott”.
Vad skett är att David Camerons Tories noga har studerat hur Sverige hanterade sina massiva budgetunderskott under 1990-talets första år. Fredriks Reinfeldt säger att han arbetat nära ihop med Cameron: ”Hans situation liknar den svenska under det tidiga 1990-talet”, menar han. ”Med ett underskott i ungefär samma storleksordning”. Sharrock betonar att den brittiske finansministern George Osborne och Anders Borg också står ”nära varandra”. Reinfeldt understryker att han inte gett råd om var exakt besparingarna ska ske. ”Det är väldigt tufft att nå målen”. Men ”Mr Cameron får inte vara rädd för att bli impopulär”.
.
.
”Man har bara ett enda skott”
.
I sin artikel berättar Sharrock vidare att denna kompromisslösa inställning har varit ett beskt piller för det svenska folket. I dag har det gått så långt att ”regeringen har beslutat att sjuka inte längre räknas som sjuka”. Allt för att spara i budgeten. ”Under de två årtionden som nu har gått har reformer som denna varit centrala för olika svenska regeringar, vare sig de varit höger eller vänster, vilket är helt omstörtande när det gäller den stereotypa bilden av Europas mest ´socialistiska´stat”…
”Det svåra är inte att inse vad du måste göra. Utan göra det – och du måste göra det snabbt”, berättar Göran Persson själv för Times, vars korrespondent beundrande konstaterar att ”Mr Persson nu ses som den som verkligen kan få till stånd nerskärningar”.
”När man har ett underskott i er storlek. Måste man presentera ett program för helheten och man har bara ett skott till förfogande”, hävdar den förre socialdemokratiske hövdingen och numer herrgårdsbonden Persson stolt. När bilan ska falla. Då ska den falla för gott…
”Vid den tiden stod vi vid avgrundens rand”, säger ekonomen Klas Eklund till Times som sedan berättar att Eklund fått ”credit” som en av den svenska socialdemokratins första ”blairiter”. ”Vi trodde att vi var Guds utvalda folk”, fortsätter Eklund. ”Tidigare försök att strama åt utgiftspolitiken var tillfälliga och oplanerade. Ekonomin var överhettad. Mellan 1976 och 1983 devalverade vi vår valuta sex gånger. Men när vi gick in i nittiotalet hade vi kommit till repets ände”.
Scharrock sammanfattar sedan hur hårdhänt politiken var under Perssons styre. Vi fick betala miljarder för att rädda bankerna. Riksbanken blev ”oberoende” och regeringens kapade överlag alla offentliga verksamheter till knäna. ”150 000 jobb försvann inom den offentliga sektorn”, slår han fast.
.
.
I stället för budgetåtstramning
ägnar sig Klas Eklund nu åt att strama åt tyglarna för sina hästar…
.
Det är om denna tid som Gustav Fridolin skrev sin bok ”Blåsta! Nedskärningsåren som formade en generation”. Massarbetslösheten bet sig fast. Ungdomen och alla ensamstående mammor blev de stora förlorarna. Privatiseringseländet bredde ut sig. Sharrock har hittat en chef för ett privat vårdbolag som glatt berättar ”att till och med vänstern har insett att privata företag är bättre ägare när det gäller att förbättra kvalitén”.
”Mr Eklund tror att den starka vänskapen mellan Mr Cameron och den svenske statsministern har haft betydelse för han inställning när det gäller hur man ska klara budgetnedskärningar”. ”När du talar med honom (Reinfeldt) får du intrycket av att han har försökt att förstärka Camerons beslutsamhet”, avrundar Klas Eklund för Times. Denne Eklund som har ett snille för sig. Började som medlem i KPMLr, fortsatte i Socialistiska Partiet, vandrade sedan vidare till Kjell Olof Feldts ”blairiter” i rosornas krig. Efter sitt politiska värv med att avreglera finansmarknaderna blev han logiskt nog talrör för SE-banken, där han lyckades med att avsluta sin karriär med att som rådgivare åt bankens kunder totalt missa de två svåra börsras som varit….
.
.
Vem kunde tänka sig att den en gång
så oskyldige rekryten Persson skulle hamna i historieböckerna
som en förebild för brittiska Tories?
,
Eklund lär försvinna ur historien. Men Göran Persson håller sig kvar. Som högerns ikon och läromästare. Vid ett seminarium vid Handelshögskolan i Göteborg för en tid sedan framhöll även där Anders Borg Göran Perssons stora betydelse. Passande nog var även Gudrun Schyman på plats och framhöll att även hon (liksom Lars Ohly och Fridolins Miljöpartiet) minsann var med om att dra åt svångremmen…
.
.
När drottning Elisabeth i dag läser upp Camerons regeringsförklaring svävar faktiskt Göran Perssons ande över det hela. Själv minns jag när näringslivets oldtimer Nr 1 P G Gyllenhammar flög ända från England till Stockholm bara för att få avtacka Persson när denne lämnade in som statsminister och partiordförande:
”Vi kommer att komma i håg Göran Persson som den man, vilken räddade svensk ekonomi”, var hans budskap när alla vi andra sörjde alla de jobb som gått förlorade…
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Storbritannien, David Cameron, George Osborne, Drottning Elisabeth
I pressen: SVD1,SVD2,DN1,DN2,AB1,GP1,GP2,GP3,GP4,GP5,SVD3,DN3,DN4,
Bloggare: Jinge,Svensson,Röda Göinge,Röda Malmö,
I den ohämmade kapitalismens värld…
30 Jun 08
Huka er- reform på gång.
I tre dagar kommer vi att publicera en följetong om hur nyliberalismen lyckats pervertera och ta till sig ordet ”reform”. Det som en gång var ett honnörsord i arbetarrörelsen sprider nu rädsla om vad som väntar.
Del I :
Ords innebörd växlar med tider och mode. För ordet reform gäller det kanske mer än vanligt. När arbetarrörelsen i sin ungdom krävde refomer då tändes hopp om bättre levnadsvillkor bland de arbetande människorna. Åtta timmars arbetsdag blev norm. Barnarbete förbjöds. Sjukkassan inrättades. Arbetslöshet betydde inte längre omedelbar katastrof. Undervisningen demokratiserades och alla ungar fick gå minst nio år i skolan. ATP inrättades och att bli gammal betydde inte längre att sitta på undantag om man saknade sparade medel. Reformer gav hopp och ordet smakade bra.
Sedan början av 80-talet ger ordet en bitter eftersmak. Reform blir synonym för försämringar av redan fungerande sociala skyddsnät och förordningar. När Göran Persson och numera Reinfeldt säger att något måste reformeras då hukar sig de flesta och undrar vad ska de nu ta ifrån mig. Pensionsreformens syfte är att försämra pensionerna. Arbetsmarknadsreformer är till för att underlätta exploateringen av arbetskraften. Listan på « reformer » som i själva verket är steg bakåt kan göras lång.
Tage Erlander: ATPs grundare
Reformer som var reformer.
Efter andra världskrigets slut sågs inte kapitalismen med blida ögon. För stora delar av den internationella arbetarrörelsen var den roten till allt ont. Om Sovjetunionen inte varit ett skräckexempel på socialism som spelade borgerligheten i händerna är det många historiker som frågar sig hur klasstriderna i Grekland, Italien och Frankrike efter andra världskrigets slut kunde ha slutat. Med Saltsjöbadsavtalet 1938 slöt den svenska socialdemokratin klassfred med SAF(Svenska arbetsgivarföreningen) och eftersom svensk industri kunde producera och exportera till ett sargat Europa, i behov av allt, fanns det plats för reformer som verkligen var reformer. Kapitalet kunde skapa sig en social legitimitet och ge mer eller mindre vad den lovade, som kortare arbetstid, fler semesterveckor, fri skolgång för barnen och så småningom ATP som hindrade äldre från att sättas på backen.
Men den främsta orsaken till att kapitalismen kunde skapa sig legitimitet i de arbetandes ögon var det faktum att reallönerna ökade stadigt i takt med produktivitetsutvecklingen. I kolletivavtalen mellan LO och SAF var det aldrig frågan om att frukterna av den stigande produktiviteten enbart skulle tillfalla kapitalägarna. Full sysselsättning och årligen stigande reallöner garanterade social stabilitet och lugn på arbetsplatserna. Ur detta föddes också en ideologi om blandekonomi och en krisfri kapitalism. Både ekonomer och politiker omfattade den brittiska ekonomen George M. Keynes recept för styrning av kapitalismen via statliga ingrepp i den privata sektorn . Med hjälp av industripolitik, räntepolitik och penningpolitik ansågs staten ha de nödvändiga instrumenten för att « planera » den moderna kapitalismen. Enligt den dominerande ideologin var det inte de som ägde produktionsmedlen som bestämde över den privata industrins produktion utan företagens verkställande direktörer som oftast inte var stora aktieägare i företaget. I
den ekonomiska litteraturen kallades det « the managerial revolution ». I verkligheten var det bara en parentes i efterkrigstidens kapitalistiska anpassning till arbetarrörelsens styrka.
Oljekris och stagflation.
Med oljekrisen 1973 och den följande stagflationen, låg tillväxt kombinerat med hög inflation, blev det tvärstopp i det positiva reformerandet. De stadiga reallöneökningarna hade börjat undergräva de kapitalistiska företagens vinstmarginaler. I USA började vinstnivåerna i industrin att minska redan 1967 och i Europa mellan 1970-74. Lönernas andel i nationalinkomsten hade helt enkelt blivit för stor i
John Myanard Keynes
kapitalägarnas tycke eftersom vinsten hamnade i kläm. Enligt Eurostat nådde löneandelen i Europas industriländer sin högsta nivå med 76.3 procent 1975. Fram till dess hade inflationen hållit löneandelen i schack, men mellan 1972 till 1975 steg löneandelen flera procentenheter vilket motsvarade enorma belopp i rena pengar. För höga löner , inflation på mer än tio procent och stagnerande tillväxt var för mycket för kapitalägarna att svälja. Motoffensiven kom snabbt och brutalt. Att arbetarrörelsen inte var beredd att möta offensiven med en effektiv mobilisering av sina trupper hjälpte naturligtvis till.
…fortsättning följer i morgon tisdag 1 juli
Hel linje: lönernas andel av nationalinkomsten i EU-15 (skala till vänster)
Streckad linje: genomsnittliga inflationen i EU-15 (skala till höger)
Källa:Eurostat
Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Erlander, Reinfeldt, Göran Persson, ATP, JM Keynes, reform, SAF, nyliberalism,
New Labour kollapsar – Blair köper lyxslott
4 Maj 08
Dagen efter att Tony Blairs skapelse New Labour nära nog rasade samman i kommunalvalen, blev det offentligt att paret Blair köpt på sig ännu en bostad. Redan tidigare har makarna två bostäder i London, ett par lägenheter i Bristol och ett hus i Tony Blairs tidigare valkrets Durham. Den nya egendomen är ett drömslott – som de fick för 60 miljoner kronor. Trots att Göran och hans Anitra vräkte på bra när de byggde sin herrgårdsgula villa i Sörmland hamnade de i strykklass. Ett norrläge när det gäller status. Det som ändå fortsätter att förena Göran med ”sin” Tony blir de gemensamma idealen och drömmarna om ett mondänt godsägarliv.
För Tony Blair är det bara ett Sir från drottning Elisabeth II som fattas. Men adelskapet lär nog inte vara långt borta. Fast det är klart, mellan avgången som partiledare och slottsköpet hann Blair konvertera till den katolska kyrkan och det brittiska hovet ser inte med alltför blida ögon på papisterna. Vem minns inte från historieböckerna hur drottningens föregångare Elisabeth I lät halshugga sin katolska kusin och rival, Maria Stuart.
Intressant?
Bloggat: Svensson,
Läs mer: Tariq Ali i Counterpunch
I vanlig media: DN1, DN2, DN3, SVD1, SVD2, SVD3, SVD4, SVD5,
Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Blair, Göran Persson, Gordon Brown, godsherrar








Senaste kommentarer