"Den världskarta som inte visar var landet Utopia ligger är inte värd ett enda ögonkast." Oscar Wilde
Inlägg taggade Goldman Sachs
Khaddafis partners i väst.
10 Jun 11
Khaddafi spelade kasino.
.
I debatten om Libyen är ett återkommande argument att västimperialismen vill lägga vantarna på landets rikedomar, underförstått att det inte var fallet innan den folkliga resningen.
Verkligheten är dock en annan historia. Sedan de internationella sanktionerna mot Libyen upphävdes 2003 har Khaddafi och hans söner öppnat portarna på vid gavel för industri och finans från väst.
.
Hillary Clinton välkomnar familjen Khaddafi in i värmen. Här med sonen Mutassim.
.
Oljan som väst påstås dregla över låg i själva verket redan under den internationella oljeindustrins kontroll, långt innan den aktuella krisen. Men det är allmän kunskap. Däremot är det mindre känt vad ”revolutionsguiden” i Tripoli gjorde med den libyska statens oljeinkomster.
Det kan sammanfattas i en mening: familjen Khaddafi spelade kasino med oljepengarna och förlorade stort. I ett mycket intimt samarbete med världens främsta hajar i finansvärlden satsades miljardbelopp på extremt riskfyllda finanspapper. I väst fanns det ingen som helst tvekan att spela med i Khaddafis svindel med statens pengar och ingen politiker eller bankman varnade för att familjens konton fylldes med statliga pengar.
-De stora privata finansinstituten accepterade att befrukta den libyska regimens pengar trots den uppenbara risken att statens tillgångar användes till privata mål. Bankerna hjälpte till att stärka denna obscena regims makt, skriver Charmian Gooch chef för Global Witness.
.
Khaddafi var en av investeringsbanken Goldman Sachs favoriter.
.
Hur ser detaljerna ut? Allt som allt beräknas Libyens tillgångar utomlands till 160 miljarder dollar. Men i den summans finns också fast egendom som ambassadbyggnader och annat.
Det är mer intressant att se hur de likvida tillgångarna använts. I juni 2007 bildades Libyan Investment Authority. Det är vad som kallas en ”suverän fond”, det vill en statligt ägd investeringsfond som är senaste modet för oljeemiraten.
Innan finanskrisen startade hade LIA investerat 70 miljarder dollar i banker, riskfonder och andra finansinstitut. Av dem var 53 miljarder likvida finanspapper och resten fasta tillgångar. Motparten som tilläts spekulera med pengarna å Libyens vägnar var den absoluta toppen i finansvärlden, den moderna kapitalismens nervcentra.
.
Sonen Saif i reklam för BMW och fred. Rörande.
.
På ”västs” sida i affären hittar vi Goldman Sachs, Lehman Brothers och JP Morgan i USA, HSBC i Storbritannien, Société Générale i Frankrike, Deutsche Bank i Tyskland, UBS i Schweiz och en rad privata investeringsfonder och riskfonder, så kallade ”hedge-funds”.
I LIA är det Khadaffis son Saif som i praktiken hade ensamrätten över investeringsbesluten. Hans utbildning vid London School of Economics gav honom prestige som kunnig i finansproblem. Men det visade sig vara illa bevänt med kunskaperna. Miljardbelopp har gått upp i rök därför att LIA satsade sina pengar på de mest riskfyllda investeringar som finansenkasinot kunde erbjuda.
Av alla investeringar som den gode Saif satte LIAs pengar i är det Goldman Sachs riskvalutafonder som slår alla förlustrekord. Av 1,3 miljarder dollar tappade banken 98 procent. I möten med LIAs direktörer erbjöd Goldman Sachs LIA en kompensation i aktier i banken värda fem miljarder dollar. LIA vägrade och krävde alla pengar tillbaka. Annars hade LIA blivit en av bankens största delägare. Tala om att det rådde förtroende mellan Khaddafi och världens ledande bank.
.
Här Libyens Riksbank som formellt äger LIA.
.
Det gick något ”bättre” med de 1,8 miljarder dollar som LIA lät Société Générale förvalta i tre av bankens spekulativa riskfonder. LIA förlorade ”bara” 50 procent av pengarna. Men för Saif Khaddafi och familjen som blandade samman statsinkomsterna med de egna inkomsterna fanns det ändå tillräckligt över för dem själva. Att det libyska folkets pengar spelades bort på kasino bekymrade dem inte. Sonen Saif betalade en miljon dollar till Mariah Carey för att sjunga på ett privat nyårsparty i Karibien så varför inte spela med miljarder på kasino?
***
Den här videon som tagits av en soldat i Khaddafis armé visar bilder från bland annat attacken mot Benghazi och vad som hände med de ”rebeller” som fångades. Den visar också Khaddafis son Mutassim som officer.
.
Media: SVD1,GP1,SVD2,DN1,DN2,DN3,
Bloggare: Röda Malmö,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Imperialism, Libyen, Khaddafi, Banker, Olja
Obamas bankreform.
27 Apr 10
Hindrar inte nya kriser.
.
Barack Obamas reform av bankväsendet stoppades tillfälligt i Senaten när bara 57 senatorer röstade för att starta debatten. Det krävs 60 röster för att en debatt om innehållet i lagförslaget ska hållas. Republikanerna i Senaten påstår att de vill ha en lag som omöjliggör att banker i framtiden räddas med skattepengar. I själva verket är de emot en alltför strikt reglering av finansindustrin men vågar inte säga det just nu eftersom ilskan mot Wall Street är stor bland partiets väljare.
.
På Wall Street är det största buffeln som vinner.
Finanskrisen skakade om det amerikanska samhället på ett sätt som ingen person under 80 år upplevt. Miljoner hushåll tvingades lämna sina hem och miljoner åter förlorade sina arbeten. I dessa människors ögon var det bankerna som med sin aggressiva utlåning la grunden till krisen. De har helt rätt.
Finansindustrin bröt sig in människornas vardag, skörtade upp dem med finurliga värdepapper, lämnade dem på bar backe, tjänade enorma vinster utan att producera ett jota av värde, för att till sist dra med sig hela världsekonomin i den djupaste krisen på åtta decennier, för att sedan räddas från bankrutt med hundratals miljarder dollar av skattepengar. Inte undra på att Wall Street just nu ligger lågt på hitlistan bland vanliga yrkesarbetande i USA och resten av världen.
-Vissa senatorer tror att obstruktion är en bra politisk strategi och andra tror att det ger möjlighet att föra debatten bakom lykta dörrar där finansindustrins lobby kan vattna ur reformen eller döda den helt, sa Obama efter måndagens omröstning i Senaten.
.
Obamas finansreform fastnade i Senaten
Så vad innehåller då det så omstridda lagförslaget? Huvudpunkten i reformen syftar till att hindra en storbank eller ett försäkringsbolag på fallrepet från att dra med sig hela systemet i en krasch. För det ska staten skapa en fond med 50 miljarder dollar som ska användas för att omgärda en fallande bank och hindra en spridningseffekt till andra finansinstitut. Republikanerna säger att fonden är nytt sätt att rädda bankirer med skattepengar. Det är dock bara röstfiske eftersom fonden ska fyllas med 50 miljarder av bankerna själva.
Svagheten med reformen är i stället att den inte i första hand inriktar sig på att förbjuda den typ av aktiviteter som orsakade krisen. Det är som att kalla in brandkåren när en byggnad redan står i brand i stället för att anta preventiva regler som kan hindra branden att uppstå. Obamas reform ger Finansdepartementet eller riksbanken Fed rätten att stänga banker som tagit för stora risker och som hotar hela systemet.
.
Miljoner hushåll tvingades lämna sina hem.
-Men att lämna över ansvaret till ovalda tjänstemän är dagdrömmeri. Om Kongressen inte har viljan att bryta upp monstret i småbitar, kommer inte knähundar att gör jobbet åt dem. I en generation lät Fed och andra myndigheter bankerna ta hem allt större vinster medan de tog allt fler och större risker. Lagövervakare saknade viljan att gripa in och stoppa det roliga för viktiga kunder, skriver veckotidningen The Nation i en ledare.
Vilka svindlande affärer bankerna ägnat sig åt kommer nu fram i detalj i granskningen av storbanken Goldman Sachs. Banken var Kungen i det hov av finansiella aktörer som medvetet skörtade upp ett helt folk. De så kallade sub-primelånen, som fick fattiga att skuldsätta sig för husköp, och som sedan packades om som derivat, finanspapper av extremt komplex karaktär, var medvetet gjorda för att krascha.
.
Bakom Goldmans fasader arbetade hundratals ”experter” i svindel.
De gav bankerna och försäkringsbolagen ett vinstregn de aldrig tidigare upplevt. Eftersom vad som för 50 år sedan ansågs vara ekonomisk brottslighet i den nyliberala ekonomins epok hyllas som finansiellt konsthantverk fanns det inga spärrar som hindrade svindeln.
Tre år efter finanskrisens början är det fortfarande ingen som ställts till svars för den organiserade stölden av vanliga arbetande människor. Det nya regelverket som Obama vill införa begränsar bankernas möjlighet att upprepa samma sak men lämnar dörren öppen för nya vinstgivande lyckospel.
.
Media: DN1,SVD1,SVD2,DN2,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, USA, Obama, Goldman Sachs, Bankkris, Sub-primelån, Fed,
Mer om attacken mot Grekland
11 Mar 10
Nytt om marknadens pyromaner.
För ett par dagar sedan skrev jag en blogg om vilken roll Credit Deafult Swaps (CDS) spelat i den « grekiska krisen ». Ett par kommentarer menade att jag helt hamnat fel och att det verkliga problemet var grekernas leverne på för stor for utan att ha råd med det.
Nicolas Sarkozy verkar inte övertygad.
Två artiklar i gårdagens internationella press belyser i blixtljus den roll som spekulationen spelat och hur den i sista hand skapar rikedomar åt de som redan har mer än de behöver.
I New York Times publiceras en artikel(NYT) som hänvisar till en rapport av Goldman Sachs (namnet bekant?) som i fjol sommar uppmanade sina rika kunder att köpa CDS på ”utvecklade ekonomiers” statsskulder vars risker enligt Goldman var undervärderade.
-Precis när den grekiska skulden började oroa investerare bytte Goldman hatt och skickade ut ett 48-sidigt memo till sina kunder om en ”CDS-101”. Enligt rapporten gav det kunderna möjlighet ”to short credit easily”, det vill säga att spekulera mot vissa statsobligationer, skriver NYT.
I en rapport av Goldman en månad senare står det att, ”CDS är för billiga eftersom de underskattar riskerna med de utvecklade ländernas skulder som nyligen ökat kraftigt”.
-Köp CDS på de utvecklade ländernas statsskuld, uppmanade rapporten sina rika kunder.
De som fortfarande tror att det är den grekiska befolkningen som levt över sina tillgångar vill vara sig se eller höra någon annan version. Det gäller i högsta grad Anders Borg som envetet i alla media mal på om att ”grekerna fuskade” och att de har sig själva att skylla.
-Nu har grekerna ställt till det igen
Den andra artikeln som indirekt knyter an till de rikas spekulation finns i veckans nummer av Business Week. Den visar hur antalet dollarmiljonärer i USA ökat under ”krisåret” 2009.
-Miljonärsklubben i USA växte med 16 procent 2009, skriver B.W. och fortsätter:
-Familjer med en förmögenhet på mer än 1 miljon dollar , exklusive bostaden, ökade till 7,8 miljoner upp från 6,7 miljoner hushåll, skriver B.W. och hänvisar till den rapport som Spectrem Group ställt samman.
Det är klirr i kassan. Om det funnes en vettig beskattning av de rika skulle det också klirra i statskassan. Med en modest beskattning av rikedomen på 50% , i stället för dagens noll procent för många rika, handlar det om 500 miljarder dollar mer i statskassan. Utan att lämna de rika i ”nöd” skulle det räcka till hälsovård och vettiga skolor för många i riktig nöd.
Bakom Goldmans murar är många järn i elden
Men det är ju bara en tanke. Det finns ingen kraft i dagens USA som kan förverkliga den tanken. Goldman Sachs kan lugnt arbeta vidare med sin konsultverksamhet åt den grekiska staten och kassera in 100-tals miljoner euro i kommission och samtidigt uppmana sina kunder att berika sig i den spekulativa karusell som banken driver. Sällan har uttrycket att vinna på både karusellerna och gungorna varit mer passande
.
Media: DN1,DN2,SVD1,GP1,SSD1,Dagens Arena,DN3,
Bloggare: Röda Malmö,Jinge,Motvallsbloggen,Röda Göinge,Björnbrum,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Grekland, Goldman Sachs, Spekulation, CDS, Anders Borg,
Finansens pyromaner
8 Mar 10
Finansens pyromaner satte eld på Grekland.
.
I den grekiska krisen har en bokstavskombination förvirrat och förvånat många.
.
CDS? Vad är nu det för bokstavssoppa som ställt till det för de grekiska statsfinanserna?
.
.
Credit Default Swaps är orden bakom de tre bokstäverna. Men vad det verkligen handlar om är det inte många som riktigt vet. Det är vad jag tänker försöka mig på att förklara här. Men med ord och liknelser som kanske ”finansgenierna” i Nordeas värdepappersavdelning skulle fnysa åt.
.
En CDS är en sorts försäkring. När de först introducerades av banken JP Morgan 1997 var de ämnade att hjälpa ägare av obligationer att skaffa en garanti utifall utgivaren av obligationen gick i konkurs och inte kunde betala tillbaka de pengar köparen av obligationen lagt ut.
.
Men mycket snabbt insåg de matematiska ”snillena” i bankernas och försäkringsbolagens toppar att CDS var ett mycket mäktigt spekulativt vapen. I tider utan finansiella kriser, som mellan 1995 till 2007, är risken liten att ett företag eller en kommun går i konkurs och inte klarar av att betala sina obligationer. Då fungerar en CDS som en försäkring. Köparen av en CDS betalar en försäkringsavgift och säljaren garanterar köparens kapital utifall obligationsutgivaren inte kan betala (default) tillbaka sin skuld.
.
.
Men när det blir kris och många företag och institutioner hamnar i stora finansiella svårigheter är det plötsligt många ägare av obligationer som riskerar att förlora allt. Har de då försäkrat sig med CDS är det säljaren av CDS som plötsligt hamnar i snålblåst eftersom säljaren har garanterat köparens kapital. Det var på det Lehman Brothers och AIG föll.
.
Men CDS har också en egenskap som vanliga försäkringar saknar. Du kan nämligen med en CDS försäkra något du inte äger. Den bästa liknelsen jag kan tänka mig är följande: Du köper en brandförsäkring på din grannes hus, utan att ens grannen vet om det. Brinner grannens hus ner får du ut det försäkrade beloppet. Liknelsen visar också tydligt det spekulativa elementet i CDS. Du har naturligtvis intresse av att grannens hus brinner ner. Kanske så mycket att du till och med sätter eld på det.
Att marknaden för CDS numera är helt spekulativ visas av den omfattning som CDS-handeln fått. År 2004 fanns det CDS-kontrakt till ett värde av cirka 7 000 miljarder dollar. Redan det en ansenlig summa. Fyra år senare omfattade CDS-marknaden 57 000 miljarder dollar. Vilket är nästan tre gånger värdet av alla aktier på den amerikanska börsen och flera gånger mer än värdet av de underliggande obligationerna som CDS försäkrar.
.
.
Det är samma logik som ligger bakom spekulationen mot den grekiska statsskulden, det vill säga de grekiska statsobligationerna som befinner sig i cirkulation. Krisen tar formen av en trestegsraket.
.
Först började storbanker som Goldman Sachs och Deutsche Bank att i slutet av december sälja ut grekiska statsobligationer på termin, det vill säga de sålde obligationer som de inte har i sin hand med som de lovar köparen att leverera inom exempelvis en månad eller tre månader. Under tiden hoppas de att priset på de grekiska obligationerna ska sjunka så att de vid leveransdatum kan köpa upp obligationer till ett lägre pris än de redan sålt dem till. Detta blir en sorts självuppfyllande profetia. Priset sjunker och den grekiska staten måste höja ränteavkastningen på sina obligationer för att kunna emittera nya.
.
Resultatet är att just nu tvingas Grekland ge 6% avkastning på sina statsobligationer jämfört med Tysklands 2%. Summan är att en redan stor statsskuld blir ännu svårare att reducera.
.
.
Sedan tar steg två vid. Spekulanter kan ta vid och försäkra sig mot en grekisk ”default”, inställning av utbetalningarna, genom att köpa CDS för den grekiska statsobligationen. Men varför försäkra något man inte äger? Svaret är att en CDS är inte vilken försäkring som helst. Den kan köpas och säljas som vilket annat värdepapper. Spekulanten behöver inte vara intresserad av statsobligationen. Han är intresserad av att priset på sin CDS går upp när risken för en grekisk ”default” ökar. En CDS kan på det viset byta ägare 10-15 gånger under sin existens och till slut vet ingen vilka som sitter i CDS-ens båda ändar, köpare och säljare.
.
Priset för en CDS på den grekiska statsobligationen mer än fyrdubblades de senaste sex månaderna. I fjol höst kostade det 100 000 euro att försäkra 10 miljoner euro i grekiska obligationer. Nu kostar det 420 000 tusen euro. En vacker profit för den som köpte till det första priset, eller någon stans i mitten.
.
Raketens sista steg utlöses när finanspyromanerna fyller sina kassakistor. Försäljarna av CDS, främst försäkringsbolag och pensionsfonder, kan jubla över att priset på deras vara, CDS, har gått upp. Bankerna som förmedlar försäljningen av CDS kan kassera in större kommissioner, och spekulanterna, främst riskfonder, tar ut 20% i kommission av sina kunder på de alltmer värdefulla CDS.
.
.
Men vem förlorar? Att köpa en CDS är som att spela på tippset. Ägaren av CDS sitter på läktaren och hoppas att ”hans” lag ska vinna. Om Grekland ställer in sina betalningar kasserar ägaren in en fin vinst. Om Grekland inte inställer sina betalningar har sista ägaren av CDS-en förlorat sin insats, försäkringspremien. Bankerna mitt emellan vinner i båda fallen. En oavgjord match finns inte i det här tipset. Och de som förlorar oavsett matchresultatet är de som i dag demonstrerar på Greklands gator och torg.
Den grekiska ”socialistiska” regeringen tvingades av Merkel och Sarkozy att anta ett sparpaket som vanliga greker inte kommer att glömma i första taget.
-Momsen höjs från 19 till 21 procent.
-Skatten på bensin, sprit och tobak höjs
-Pensionerna fryses.
-De 700 000 statsanställdas bonusar till Jul, Påsk och semestern skärs ned med 30 procent. Det motsvarar en månadslön. Som ska läggas ovanpå de 4 procentiga lönesänkningar som redan genomförts.
Det är det pris det grekiska folket får betala för finanspyromanernas framfart.
.
Media:DN1,DN2,GP1,SVD1,SVD2,AB1,SSD1,
Bloggare: Jinge,Ekonomikommentarer,Svensson,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Grekland, CDS, Pyromaner, Obligationer, Spekulanter, JP Morgan, Goldman Sachs, Deutsche Bank
Reallönerna sjunker.
6 Nov 09
Reallönerna sjunker.
I skarp kontrast med alla glädjemedia som bara stirrar sig blinda på aktiebörsernas siffror skriver den internationella arbetsbyrån, ILO, att reallönerna världen över sjunkit de senaste 18 månaderna.
I en rapport med namnet Global Wage Report visar FN-organisationen att talet om slutet på krisen ska tas med minst en nypa salt. Vad vi bevittnar är en uppgång som bara gäller finansinkomster och i vissa industribranscher. Vinsterna hämtar sig för bankerna och spekulanter i värdepapper. I går skrev New York 
Times att storbanken Goldman Sax gått med i snitt 100 miljoner dollar i vinst per dag det senaste kvartalet. Just det, per dag.
Men ljuset i tunneln för bankirer och kapitalägare gäller inte de som arbetar hårt för att hålla takt med räkningarna. I mer än en fjärdedel av de 53 länder som rapporten omfattar sjönk reallönerna under 2008 medan den stagnerade kraftigt i resten.
För 2009 har ILO uppgifter för 35 länder och där minskade reallönerna i mer än hälften, bland annat i USA, Storbritannien, Brasilien, Japan och Sydafrika. Den största orsaken till de sänkta reallönerna är att krisen tvingat arbetarna att acceptera kortare arbetsveckor med sänkt lön. Ett konkret bevis på att i slutänden är det de arbetande som betalar Goldman Sachs 100 miljoner dollar per dag.
En artikel i dagens Financial Times visar att produktiviteten i den amerikanska industrin gått upp med hela 4.3 procent på ett år. Samtidigt skriver tidningen att arbetslösheten i oktober ökade med 175 000 personer. Av detta kan vi dra två slutsatser. Att produktiviteten ökar därför att den lilla återhämtning i industriproduktionen skett med färre anställda på vilka tumskruvarna dragits åt ytterligare ett snäpp. Och för det andra att den permanenta arbetslösheten kommer att ligga kvar på en hög nivå när konjkunturen vänder uppåt eftersom de som inte avskedats tvingas arbeta under mer press.
-Ökade profiter innan krisen bröt ut bidrog till hög likviditet på finansmarknaderna och låga räntor, medan stagnerande reallöner jämfört med produktivitetsutvecklingen, tillsammans med ökad 
ojämlikhet i inkomstutvecklingen, minskade de flesta hushållens förmåga att öka konsumtionen annat än med ökad skuldsättning, skriver ILO och sammanfattar i en mening(om än lång) krisens fysionomi.
I media:DN1,DN2,SVD1,Dagens Arbete1,Dagens Arbete2,SVD2,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, ILO, Reallöner, Goldman Sachs,
Goldman Sachs i skandal
22 Jul 09
Goldman Sachs skandalvinster
En skandal skakar den numera finkänsliga borgerligheten. Mitt i den värsta ekonomiska krisen det senaste halvseklet och efter att ha 
räddats från bankrutt av statliga skattepengar publicerar den amerikanska storbanken Goldman Sachs en rekordvinst på 3 miljarder dollar för andra kvartalet 2009.
-Skandal
-Omoraliskt
-Helt enkelt oacceptabelt
Hårda ord har inte saknats. Inte bara i socialdemokratiska kretsar hettar kinderna. Även rutinerade anhängare av de mest brutala formerna av kapitalistismens härjningar, som finansdraken The Economist, säger att nog är nog.
Det är bara ett halvt år sedan Goldman Sachs räddades från konkurs tack vare ett statligt lån på 10 miljarder dollar och grönt ljus gavs åt den ökända investeringsbanken att ändra status till vanlig affärsbank.
Men vad är det som får till och med garvade statsmän att gå i spinn? Det handler inte om pengar utan om samma statsmäns legitimitet inför sina väljare. Den ekonomiska krisen kommer allt närmare en politisk kris där de som i decennier lovat paradiset på Jorden bara marknaden gavs total frihet nu måste värja sig för att inte framstå som de främsta förespråkarna för Goldmans hutlösa vinster och vettlösa bonuspengar.
Stora pengar till aktieägarna
Hittills i år har Goldman delat ut 4,4 miljarder dollar till sina aktieägare vilket innebär att de fått 19,9 procent i utdelning på investerat kapital, inte så illa samtidigt som BNP rasar med omkring fem procent. Dessutom har banken lagt undan 11,4 
miljarder att betalas ut i bonusar till de anställda, vilket är lika med hälften av bankens nettoinkomster under första halvåret. Goldman Sachs sänder helt enkelt ut signalan att business as usual råder igen och det passar inte in i den offentliga tesen om en ny och mer moralisk finansvärld.
Många av de upprörda höjdarna spelar för galleriet. Inte så få sitter säkert själva på aktier i banken och har inget emot 20-procentig återbäring. Men girighet är bara bra om den kan verka i det tysta. När Goldman mitt i krisen uppträder som om happy days are here again trampar banken på för många politikers tår och skadar deras anseende bland upprörda medborgare.
Men frågan som måste ställas är om Goldman Sachs har rätt? Är det verkligen dags för business as usual igen? Ytligt sett kanske svaret är ja Men skenet bedrar. Det är sant att de banker som inte kraschade det senaste året nu rapporterar bättre vinster. Men det är mer klassiska bankprofiter det handlar om. De uppnås tack vare att det sedan krisens början råder en större skillnad (« spread » som bankirerna kallar det) mellan in- och utlåningsränta än under vanliga förhållanden. Till det kommer högre kommissioner på vanliga banktjänster än när tiderna var mindre tuffa.
Jag pratade helt nyligen med några kollegor på den japanska bank som jag själv arbetat i de senaste 20 åren. Jag undrade hur affärerna gick och till min förvåning sa de att vinsterna var mycket goda och lättvunna. Kunderna, framför allt japanska företag i Europa, behöver sina dagliga krediter och har inte något annat val än att betala högre räntor och kommissioner.
Japanska banker klarar sig bra i krisen. De hade sin stora kris på 90-talet.
Köpfesten är över
Men som sagt skenet bedrar. Grunderna för det senaste decenniets guldfest finns inte längre kvar. Goldman Sachs vinster är inte en svala som annonserar ett nytt finansiellt högtryck. Den skuldsättning upp över öronen som eldade på köpfesten och spekulationsbubblorna i IT-företagen och senare i subprimekrisen är över. Hushållens kapacitet att handla på krita är över. Från världsmarknadens fyra hörn rapporteras att sparandet ökar och då främst i USA och Storbritannien. Och det är inte ett sparande som går till investeringar och jobbskapande utan till att betala av skulder på hus, bil och kreditkort. Det är därför ett sparande som ytterligare driver ned hushållens konsumtion av varor och tjänster. De rikas lyxkonsumtion kan inte på långa vägar kompensera för de « vanliga » hushållens åtstramning. Den är visserligen enorm och sticker i ögonen men kan inte fylla igen alla hål.
Den ekonomiska krisen , den « reella » ekonomins kris, är inte bara en följd av den finansiella sfärens vansinnesaffärer. Det är bekvämt för den fria 
marknadens försvarare att skylla på Wall Street och hylla den « goda » ansvarsfulla kapitalismen. Men den mest grundläggande orsaken till kapitalismens aktuella tillstånd är den enorma överproduktionskris som råder inom i stort sett alla industrigrenar. Producerade varor hittar inte köpare i rätt tempo och under den hårda konkurrensens tryck, -producera mer eller dö-, översköljs marknaden av nya varor innan de gamla hunnit sluta sitt kretslopp i någons ägo.
Allt reas ut
Varor som blir kvar på marknaden, i showroom och på köpcentras hyllor, är orealiserad vinst för kapitalet, det vill säga potientiell förlust. Att det verkligen är fallet bevisas av de mer eller mindre desperata försöken att locka köpare med exceptionella erbjudanden.
- Köp en ny bil och du får en extra på köpet.
- Köp en ny dator och du får en skrivare gratis.
- Vi börjar rean med 70 %
Extrema metoder för att få fart på varornas kretslopp blir allt vanligare. För att inkassera de vinster som ligger i dvala på affärernas hyllor måste kapitalägarna sälja till priser som håller profiterna i ett strypgrepp. Det är inte enskilda finansföretags blomstrande spekulationer som kan ändra på detta. Tvärtom sätter det varuproduktionen i en ännu svårare sitts eftersom dessa finansvinster är vinster producerade i den produktiva sfären men som finanskapitalet tillägnat sig med mer eller mindre brutala metoder.
För att den rådande överproduktionskrisen ska kunna se ett ljus i tunneln krävs en djupgående förändring av dagens klassamhälle. Kort sagt krävs det en drastisk omfördelning av inkomster och rikedomar i samhället. Under den nyliberala eran har de arbetandes andel av den ekonomiska tillväxten, deras andel av BNP, sjunkit till historiskt låga nivåer. Vad som förlorats måste tas igen för att högerkrafternas attack på alla kollektiva välfärdsinrättningar ska kunna brytas.
Dagens kris är inte bara ett resultat av girighet i kvadrat i den finansiella sfären. Och krisen i den « reella » ekonomin är inte bara en följd av finanskapitalets härjningar. Vi står inte mitt i en djup konjunkturkris som snart är glömd. Vi befinner oss mitt i en historisk kris för det kapitalistiska systemet.
I media; DN1,DN2,SVD1,GP1,GP2,SSD1,DN3,SVD2,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Goldman Sachs, Bonusar, Aktier, Kris, Köpfest, Kapitalism, överproduktionskris
Senaste kommentarer