Vare sig ”Stilla Natt”
eller frid i det ”Heliga landet”
I mitt första bloggfönster efter långhelgen återger jag italienaren Vittorio Arrigonis berättelse om hur barnen blir till änglar i de ghetton som Israel skapat på den lilla strandremsa som vi kallar för Gaza. Det är en intensiv och gripande skildring direkt från striderna i Gaza Citys gränder och bostadskvarter. Arrigoni berättar både om bombkrevader och operationsbord med amputerade ben och barn som blivit till köttslamsor. Han är inne i helvetets förgård.
Sent i går kväll, när jag var färdig med översättningen, gick jag ut i skogen för en längre runda med hunden. Allt var täckt med rimfrost. Både de ståtliga furorna, de buskiga smågranarna och all björksly som sticker upp i gläntorna. I den kalla, klara arktiska luften trollade halvmånen fram skimmer, glimmer och glitter överallt. Med stjärnhimlens lysande broderier som valv över oss. Bäcken som porlade vilt så sent som i förrgår hade frusit till tystnad. Det enda jag och min Freja hörde var en råbock som skällde och brålade. Men inte ens här gick det att släppa tankarna på Arrigonis drama eller över de bilder som i vardagsrummet hela tiden rullar från Aljazeeras TV-kanal. Jag funderade över hur det nu kunde vara med stridslarmet i Palestina – det är vare sig ”Stilla natt” eller frid i det ”Heliga landet” – och det kändes som en ynnest att kunna få leva i detta lugn och att kunna få andas in denna fridfulla natt.
Men när vi har möjlighet och när vi kan måste vi göra allt för att stödja det palestinska motståndet!
När barn blir till änglar
Artikeln är nerskriven av Vittorio Arrigoni och publicerades först i den italienska vänstertidningen Il Manifesto. Arrigoni är på plats i Gaza och aktiv i International Solidarity Movement som är engagerat i ett brett hjälparbete för utsatta palestinier. Både på Västbanken och Gaza. Arrigoni liksom många av hans kamrater bloggar hela tiden om sitt arbete och sina upplevelser från det helvete Israel har bombat fram på Gazaremsan: www.palsolidarity.org/
De senaste dagarna har jag varit I Jabilia, Bet Hanun, Rafah och Gaza City. Platser som nu finns på min egen karta över helvetet. Vad än den israeliska militären säger, vilket experterna på desinformation i Europa och USA återger likt papegojor, vad de än säger, så har jag dessa dagar varit ögonvittne till bombningar av moskéer, skolor, universitet, sjukhus, marknader och mängder med civila byggnader.
Den medicinskt ansvarige för sjukhuset Al Shifa har bekräftat att han fick ta emot telefonsamtal från IDF, den israeliska armén, där man gav honom order om att evakuera sjukhuset eftersom det skulle attackeras med en skur av missiler. Men sjukhusledningen vägrade att ge efter för hoten ( Se fotnot 1 ).
Egentligen skulle jag sova nere vid hamnen, fast vi inte har kunnat sluta våra ögon de senaste fyra dygnen, men varje natt bombas den oupphörligen. Där hör man inte längre ambulansernas sirener, i sina förtvivlade utryckningar, eftersom det inte finns kvar en endaste levande själ. Alla är döda och där får man känslan av att gå in på en kyrkogård efter en jordbävning. Det hela känns som en onaturlig katastrof, som ett utbrott av hat och cynism, vilket likt smält bly förintar människornas kroppar ( fotnot 2 ). Helt emot vad de sagt så förenar katastrofen alla palestinier. Den för dem samman till en enda enhet. Det här är folk som kanske inte skulle ha hälsat på varandra tidigare, eftersom de tillhört olika politiska fraktioner i opposition till varandra.
Bomberna strömmar ner från skyn som regn. Från tiotusen meters höjd. Du kan vara säker på att de inte gör någon skillnad mellan om det hänger en flagga från Hamas eller en från Fatah från din fönsterbräda. Dom är inte ens mindre explosiva om du är en italienare. Det finns ingen kirurgisk precision när det gäller militära operationer. När Israels flyg och krigsfartyg bombar är det bara läkarna som får göra kirurgiska ingrepp. Utan att tveka måste de amputera ben och armar till stumpar – fast de skulle kunna ha räddats. För det finns ingen tid, du måste rusa, och den tid det skulle ta att behandla ett svårt skadat ben, kan betyda döden för nästa patient i tur, som väntar på en blodtransfusion. Bara på sjukhuset i Al Shifa finns det 600 patienter med mycket kritiskt tillstånd, samtidigt som det bara finns 29 respiratorer.
Man har brist på det mesta. Framförallt utbildad personal. Vi var också uttröttade. Inte så mycket på grund av de sömnlösa nätterna utan mest på grund av apatin och medlöperiet från regeringarna i Väst. I grunden Israels medbrottslingar. Av dessa skäl beslöt vi i går natt att en av våra båtar från ”Free Gaza Movement” skulle lämna Larnaca på Cypern, lastad med medicinsk personal och tre ton medicin. De skulle ha anlöpt här i morse – men jag väntade förgäves. Båten blev infångad av elva israeliska krigsfartyg nittio sjömil från Gaza och dessa försökte sänka den på internationellt vatten. De rammade vår båt tre gånger med ett maskinhaveri och en läcka i skrovet som följd. Av ren tur är besättningen och passagerarna i livet och de har lyckats att få in båten tilll en libanesisk hamn.
Alltmer frustrerade över den ”civiliserade” världens tystnad kommer mina vänner snart att göra ett andra försök. De har redan hunnit lsta om medicinen från vår skadade bår, ”Värdigheten”, till en annan båt som nu är färdig att avsegla direkt till Gaza.
Vi är övertygade om att Israels kriminella kraft, när man trampar ner mänskliga rättigheter och internationell lag, aldrig kommer att nå samma styrka som vår beslutsamhet när det gäller försvaret av mänskliga rättigheter. Många journalister som intervjuar mig, frågar om den humanitära situationen för palestinierna i Gaza, ungefär som om problemet bara handlar om mat, vattten, elektricitet och brist på bränsle. När det i själva verket handlar om den stat som orsakar allt detta. Den stat som stänger gränserna och bombar Gazas el- och vattenkraftverk.
Det är ändlösa köer till de få bagerier som fortfarande har sina fönster halvöppna. 40 – 50 människor skuffas om att få tag på det sista brödstycket. En av bagarna, Ahmed som är en av mina vänner, berättade om sin stora fruktan under de senaste dagarna. Han är mer rädd för en pöbel än för bomberna. Bråk har redan exploderat utanför hans butik. Förut var polisen ute för att hålla ordning, men nu kan man inte se en enda uniformerad polisman i hela Gaza. En del gömmer sig. De andra ligger alla begravda två meter ner i marken. En del vänner till mig ( Fotnot 3 ).
Här var ännu en massaker på barn i Jailia. Två unga bröder, träffades av en israelisk bomb, när de åkte med sin åsnekärra. Det här är bara en stillbild av den historiska tragedi som vi tar del av varje minut, varje timma, samtidigt som vi förlorar vänner, bröder, släktingar. Stridsvagnar, attackflygplan, droner, Apachehelikoptrar. Världens största och mest vildsinta krigsmakt anfaller ett folk, vilket som på Jesus Kristus tid, har åsnor som sitt viktigaste transportmedel.
Under den tid jag skriver, har 55 barn. enligt Al Mizan, ett centrum för mänskliga rättigheter, varit utsatta för bombangrepp. 20 är döda och de övriga svårt skadade. Israel har förvandlat palestiniernas sjukhus till fabriker för änglar och inser inte hur mycket hatsom skapas i Palestina och i resten av världen. Utanför mitt fönster hör jag dånet från nya explosioner och förstår att de löpande banden i ängelfabrikerna fortsätter att spotta fram nya änglar…
För resten av mitt liv kommer de här små, sönderslitna och amputerade kropparna, vars liv släktes redan innan de kunde gå i blom, att vara en återkommande mardröm. Att jag fortfarande kan hitta kraft nog för att berätta om hur deras liv släcktes beror bara på att jag vill skapa rättvisa för dom som inte längre har en röst, kanske till hjälp för dom som inte kunde höra.
Förbli mänsklig
Vittorio Arrigoni
1. Israel hävdar att den palestinska milisen ”gömmer sig bland civila”. Inte minst då i bunkrar under sjukhusen. Den egna militären menar tydligen att moståndsmännen ska ställa upp sig i kolonner ute i öknen, så att mördarna i sina amerikanska F16-plan, däruppe på tiotusen meters höjd, ska kunna träffa rätt med en gång…
2. Här syftar Arrigonis metafor med ”smält bly” på det vidriga namn Israel har gett sin massaker. Nämligen ”Gjuten bly ”. Där man tänker på den egna ståndaktigheten ( den ståndaktiga tennsoldaten ) och all den bly som används till den dödande ammunitionen, till granaterna och till bomberna.
3. Under det första överraskande bombanfallet riktade Israel enbart in sig på Gazas poliskår. Inte på de olika miliserna. Hundratals ordningspoliser dödades. Syftet var uppenbart att skapa socialt kaos och misär.
Läs även andra bloggares åsikter om Politik, ekonomi, Gaza, Israel, Palestina, Israels bombkrig, regeringen, Reinfeldt, Bildt, Sahlin,
I pressen: AB1,DN1,DN2,SVD1,SVD2,SDS1,SDS2,
Andra bloggare:Jinge,Rawia Morra,Röda Malmö,Svensson,Esbati,
Alliansfritt Sverige,Proletärbella,Motbilder,
