"Den världskarta som inte visar var landet Utopia ligger är inte värd ett enda ögonkast." Oscar Wilde
Inlägg taggade G20
Rena cirkusen i Cannes
5 Nov 11
Inte ett enda beslut av betydelse fattades
.
Cannes är mest känd för sin årliga filmfestival. Stjärnorna glider fram på den röda mattan med lyxjakterna ankrade på redden. I går smög världens politiska ”stjärnor” ut bakvägen medan södra Frankrike drunknar i årtiondets skyfall.
.
Filmfestivalen i Cannes hade kanske mer att säga om världskrisen än G20.
.
-Quelle cinéma!, säger fransmännen. Cinéma betyder ju film. Men uttrycket ”quelle cinéma” motsvarar det svenska utropet ”rena cirkusen”. I går var det inte film som visades i Cannes utan just en ren cirkus. Inte sedan Seattle 1999 har ett toppmöte slutat i ett liknande fiasko. Inte ett enda beslut av betydelse fattade av den illustra samlingen politiker, med Obama själv i spetsen. Det är som om ett omvänt förhållande råder mellan krisens allvar och politikernas initiativkraft.
Nicolas Sarkozy som var det här G20s ordförande hade bara ett snett surt leende kvar till journalisterna när han förklarade att diskussionerna om en striktare kontroll av finansmarknaden ska fortsätta i februari 2012. Han hade lika gärna kunnat säga 2015 för finansen kommer inte att sättas under vare sig Sarkozys eller någon annan politikers kontroll så länge den nyliberala dogmen om den fria marknadens förträfflighet styr i alla regeringskanslier.
.
En ny värld. Nya idéer, proklamerades i Cannes. Ett hån mot 50 miljoner arbetslösa.
.
Vi hade naturligtvis inte väntat oss att G 20 i Cannes skulle sjösätta en världsomfattande krisplan. En verklig plan med målet att skapa jobb för 30 miljoner arbetslösa i Europa och 20 miljoner i USA. För det krävs en plan som till att börja med sätter nosring på de giriga bankchefer och spekulanter som inte drar sig en sekund för att driva en hel nation och dess folk i ruin om det går att göra vinst av katastrofen. Hela det finansiella systemet måste ställas under samhällets kontroll och i dess tjänst. Att spekulera i misär ska bestraffas som det brott mot mänskligheten det är. I stället hyllas hajarna i den specialiserade finanspressen som ”smarta grabbar” med feeling för affärer.
En verklig krisplan stänger ner alla skatteparadis och harmoniserar beskattningen av företag inom ekonomiska regioner som EU. I dag konkurrerar länderna sinsemellan med lägsta möjliga vinstbeskattning för att dra till sig de internationella storbolagen. Var och en begriper ju att detta endast leder in i en nedåtgående spiral med allt lägre inkomster för samhället.
.
Rättvisa skatter, inte skatteparadis.
.
Tiotusentals miljarder dollar gömmer sig i skatteparadisen där svarta pengar blir vita och hela världens krösusar slipper undan skatt till samhället. Ingen reform i syfte att stävja finansmarknadens framfart kan bli effektiv utan att skatteparadisen stängs. I stället försöker ”vanliga” länder i EU kopiera skatteparadisen. Lilla Belgien har skapat skandal i Frankrike genom att det belgiska finansministeriet i en broschyr förklarar för franska företag hur de kan slippa undan all beskattning i Frankrike och avnjuta mycket lägre skatt i Belgien.
Detta var ett par pusselbitar i en verklig krisplan som herrarna och damerna i G20 inte ens kan stava till. 
Men i helgens Cannesfestival såg vi också att de är oförmögna att ens komma överens om en räddningsplan i äkta nyliberal anda. David Cameron säger att eurozonens kris inte är britternas problem. Angela Merkel säger att mer pengar till europeiska räddningsfonden kan vänta, det vill säga hon tycker att andra än Tyskland ska betala. Nicolas Sarkozy som gjort en skatt på alla finanstransaktioner till sin egen ploj talade för döva öron. Hur bankerna ska stärkas fanns det lika många idéer som deltagare och om hur 50 miljoner arbetslösa i G20 ska ges arbete fanns det inga idéer alls.
I Cannes visade världens ledande industrinationer att det saknas en gemenskap som kan hindra världsekonomin från att rasa utför mot en mycket djup och för de arbetande människorna förödande kris.
.
Media: DN1,DN2,SVD1,SVD2,DN3,GP1,SVT1,SVD3,DN4,SVD4,DN5,DN6,SVD5,SVD6,
Bloggare: Röda Malmö,Röda Malmö2,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, G20, Cannes, Merkel, Obama, Sarkozy, Cameron, Skatteparadis,
G20 bäddar för kris.
12 Nov 10
Maffian smilar upp sig på familjefotot.
.
.
Ridån har gått ner. De breda leendena slätats ut och de långa knivarna slipas redan. G20 har avslutat sitt familjemöte. Likt för filmens maffia är det yttre skenet viktigast. Kramarna, ryggdunkandet och fjäsket ingår i spelet som har som enda mål att undvika öppna konflikter, inte att lösa dem. Lösningen tror de finns på en mörk bakgård där konkurrenten ska kläs av inpå bara skinnet och lämnas åt hundarna.
Det avslutade mötet är det närmaste en maffiakarikatyr man kan komma. Den gemensamma avslutningskommunikén säger inget annat att problemen med världsekonomins obalans ska studeras till ett följande möte i mitten av 2001 i Frankrike. Tills dess är statscheferna ens om att vara oense.
Bakgrunden till de spänningar som blivit så tydliga efter finanskrisen är att modellen med Kina som finansierar USAs skuldberg i utbyte mot export av billiga varor till den amerikanska marknaden inte längre fungerar. De amerikanska hushållen kan inte längre konsumera mer än vad de tjänar. Därför talas det plötsligt om ”länder som exporterar för mycket” som om det skulle vara mer ”omoraliskt” än ”länder som importer för mycket”.
.
Alla som kastar sig ut i den iskalla konkurrensen på världsmarknaden kommer inte upp välbehållna.
.
-Ingen nation ska ta för givet att deras väg till välfärd går via export till USA. Ojämn tillväxt och växande obalans lockar fram icke samordnade lösningar i stället för globala lösningar. Men oordnade politiska handlingar kommer bara att leda till värre resultat för alla, skrev Barack Obama i sitt brev till G20.
Bakom fikonspråket skymtar den amerikanska kapitalismens beslut att ta i med hårdhandskarna för att bevara och framför allt utöka den egna industrins andelar på världsmarknaden. Det strategiska partnerskapet med Kina är över. Vi går mot ett allt tuffare krig om marknader och vinster som en följd av den värsta finanskrisen på åttio år. I det kriget är det de arbetande som blir offren. Artilleriet har redan öppnat eld mot allt vad social välfärd heter. David Cameron lägger grunden för nyutgåvor av Dickens romaner. Den nya republikanska majoriteten förbereder en ny framtid för Vredens druvor. Sarkozy planerar en politik som på nytt kan skicka Victor Hugo till best-seller listorna.
.
Charles Dickens skulle inte sakna inspiration till nya mästerverk i dagens värld.
.
Den som misstar smilen på familjefotot från Seoul för belevad samvaro mellan ”våra” ledare kommer att bli djupt besviken. Den internationella borgarklassen har förklarat den arbetande befolkningen öppet krig. I slaget om marknader och vinster finns det inte längre någon plats för sociala eftergifter till ”samhällsbärarna”. Bördorna att bära bara växer i takt med ”lösningarna” på krisen.
.
Media; GP1,DN1,DN2,DN3,SVD1,AB1,SVD2,SSD1,DN4,SVD3,
Bloggare: Teckentydaren,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, G20, Seoul, Kina, USA, Obama, Krig, Marknad,
Nytt G2 i Alefjäll.
5 Sep 10
I de storas fotspår.
.
Det länge emotsedda G2-mötet i Alefjäll gick av stapeln i veckan. Bloggens grundare har likt de stora i världen gjort till en årlig vana att träffas under trevliga former för att dryfta mänsklighetens miserabla liv.
.
De stora paraderar gärna men deras G-möten är mästerverk i intighet.
.
För dig som eventuellt inte vet vad ett G-möte är handlar det om de årliga mötena mellan den rika världens statschefer. Vi är ju bara chefer över vår egen blogg. Det räcker dock som ursäkt för att mötas i Alefjäll en gång om året och dryfta ditten och datten, likt statscheferna.
Sett till pressuppbådet, som var imponerande och hur säkerhetsstyrkan sattes på hårda prov, fanns det tydligen stora förväntningar på årets G2 i Alefjäll.
.
När alla viktiga resolutioner klubbats var det dags för ett kraftfullt proletärt handslag och att klinga en skål med eget källvatten från Alefjäll. En anspråkslös liten kvällssupé med färska skaldjur från Västerhavet eller ”havets frukter”, ”fruits de mer” som man säger i Åsmans andra hemland, fick avsluta det historiska mötet.
,
.
Den grundmurade pakten mellan Åsman i Bryssel och Kildén i Alefjäll visade sig lika gediget orubblig som vanligt. Inga världshändelser kan rubba den. Hur skulle det gå till? Vi ger ju inga löften om att lösa mänskligheten från sina gissel. Det är därför som de ”stora grabbarna” delar sig som amöbor. G5 blev G7 som blev G8 som blev G15 och till sist G20. Tomheten i deras deklarationer ökar exponentiellt med antalet deltagare.
.
Skuggfigurer från någons säkerhetstjänst skymtades bland buskagen. Men de insåg snabbt att inget av vikt överlades. Inga brandbomber, inga attentat. Inget av intresse för kvällspressen.
.
Paparazzi höll sig i skinnet sedan chefen för vaktstyrkorna visat att ingen jävel skulle släppas över bron.
.
Vad har det hjälpt? Inget G-möte i den stora världen har lyft upp de arbetande från slit och släp till ro och välmående. Det var ju inte heller meningen med något av dem. Tvärtom, kapitalets intressen har alltid stått i centrum. Därav de glada minerna under middagarna och på alla familjefoton efter avslutat värv.
.
Under en förhandlingspaus besökte Bloggen den fackliga kämpen på Volvo lastvagnar – Tomas Johansson. Den historiska alliansen mellan arbetarrörelsens fackliga och politiska grenar bekräftades.
.
Trots säkerhetstjänstens järnring runt toppmötet lyckades ”Skogens drottning” och hennes årskalv ta sig fram i skogsbrynet.
.
I Alefjäll var det också glada miner och gälla skall. Inte speciellt över stora framgångar i arbetet på att skapa en bättre värld. Men matsedeln gav upphov till solskensminer och solen själv var extremt givmild under mötesdagarna. Allt inbjöd till lättja.
.
Under skimrande dagrar mättade med höstsol bytte Åsman gymmet i Bryssel mot det idoga arbetet med att fylla vedboden inför den vinter som stundar…. medan Kildén funderade över världssituationen.
.
.
Seriösa ämnen lyste helt med sin frånvaro. Mötet tog dock ett beslut av historisk betydelse. I dessa dagar av moraliskt förfall och religiös fanatism antog vi en resolution som reser kravet på förbud av kort-korta kjolar.
.
.
Inte en millimeter ovanför knäskålen ska synas på offentliga platser. Vita europeiska män är alltför lätt att förleda. Deras brunstighet måste stukas i anständighetens, guds, allahs och asagudarnas namn. Tor är stor.
.
Årets G2 avslutades i samma stil som det började.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, G2, G20, Blair, Sarkozy, Volvo, Kildèn&Åsman, Alefjäll
Trettiotalspolitik
7 Jun 10
Krigsförklaring mot Europas arbetare.
.
- Finansministrarna i världens ledande ekonomier skrotade i lördags stimulanspolitiken och medgav därmed att finansmarknadens oro över statsskulderna tvingat fram mer fokus på minskade budgetunderskott, skriver Financial Times som en sammanfattning över G20-mötet i den sydkoreanska staden Busan.
.
.
Med Angela Merkel i mitten styr G20 ekonomin käpprätt åt…
Översatt till mer vardagligt språk är det en direkt krigsförklaring mot alla löntagare, speciellt i Europa, som de mäktiga kom överens om. Det tidigare högljudda pratet om att det var dags att knyta upp svansen på de internationella storbankerna tystnade till en viskning. Upp till varje land för sig att ta bankirerna i örat. Vad det innebär behöver ingen tvivla om –business as usual- rör inte mina profiter.
Nej vad som ska röras är den sociala välfärd som ännu finns kvar i arbetarrörelsens vagga, det industriella Europa. Det tyska finanskapitalet lett av Angela Merkel tillsammans med en nyvunnen bundsförvant i Torys George Osborne klubbade igenom en depressionspolitik som kan visa sig lika förödande som president Hoovers politik efter kraschen 1929, det vill säga leda rakt in i en djup social och ekonomisk kris framför allt i EUs randstater likt Grekland, Portugal, Spanien, Ungern och Rumänien.
.
Herbert Hoover körde ekonomin i botten. Roosevelt försökte att lyfta den ur avgrunden
I det sistnämnda landet, Rumänien, har lien redan skördat sina offer. Från den första juni sänktes de statsanställdas löner med 25 procent och pensionerna med 15 procent. I ett land där den lagstiftade minimilönen är cirka 1 500 kronor, kan den antagna politiken inte leda till annat än social katastrof.
G20s kommuniké säger att syftet måste vara att rädda de utsatta ländernas från att gå omkull på grund av okontrollerade statsskulder och budgetunderskott. Men i själva verket handlar det att rädda bankerna som sitter inne med hundratals miljarder euro i tvivelaktiga fordringar på ”svaga” länders obligationer.
I valet mellan att stimulera ekonomin, som G20 ännu i april sa var en prioritet, och finanskapitalets kortsiktiga intressen tvekade inte finansministrarna att visa vilka som bestämmer – bankirerna.
.
Hank Paulson symboliserar de hårt knutna banden mellan Wall Street och den politiska makten.
-Det är en stor majoritet för att en uppryckning av statsfinanserna är prioritet nummer ett. En minoritet är för att stödja tillväxten, sa Frankrikes finansminister Christine Lagarde.
I minoriteten hittar vi USAs finansminister Tim Geithner som visade oro för att en lägre tillväxt i Europa ska dra ned hela världsekonomin. Barack Obama sa redan i fjol att USA måste ta sig ur sin djupa kris genom ett stöd till den amerikanska exportindustrin. Men om tillväxten kraschar i Europa finns det ingen chans för USA att öka sin export. Även i klubben G20 är man sig själv närmast.
Sig själv närmast är också medlemmarna i klubben AAA. Det är de euroländer, med Tyskland i spetsen, vars statsobligationer klassas av kredivärderingsbyråerna, S&P, Moody’s och Fitch med tre A, det vill säga som helt riskfria utgivare av statsobligationer.
.
Moody’s glada gäng samlat till AAA-utdelning
Om inte den europeiska arbetarrörelsen lyckas säga nej till alla ”reformer” av arbetsmarknaden, pensionerna, utbildningen och annan social service som nu väntar runt hörnet väntar en social nedrustning och en attack på reallönerna som de arbetande i Europa inte upplevt sedan den stora depressionen på trettiotalet.
Det är trettiotalspolitik som planeras. Enbart en klasskamp som knyter an till de bästa kamptraditionerna under förra seklet har en chans att stoppa kapitalets frontalangrepp. Det gäller inte bara de ”lata” arbetarna i södra Europa. Det finns ingen AAA-klubb där tyska, svenska eller brittiska arbetare kan söka medlemskap och skydd.
.
Media; DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,GP1,GP2,Dagens Arena,Fokus,SVD3,AB1,DN4,AB2,DN5,SVD4,AB3,
Bloggare: Svensson,Röda Berget,Jinge,Ekonomikommentarer,Röda Malmö,Sjöstedt,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, G20, Sydkorea, Moody’s, Grekland, Depression, Tyskland, Merkel, Osborne
Brysselbluff av Reinfeldt – Nya bonusballonger i bankvärlden
26 Okt 09
Bluff om Bonusballonger
”Som jag ser det, sprack bonusbubblan i kväll, sa statsminister Fredrik Reinfeldt och sträckte nöjt på sig, efter att ha suttit som ordförande och lett EU:s toppmöte i Bryssel den 18 september. ”Nu räcker det. Vi behöver komma ifrån den nuvarande ersättningskulturen som baseras på kortsiktiga bonusar”, fortsatte han. I Sveriges – och i världens alla stora – TV-kanaler visades ett inslag med den glade svenske EU-ordföranden som sa sig ha lyckats med att spräcka bonusbubblan…
Vad drömmer den lille pojken om? Att bli bankdirektör i Swedbank?
Veckan efter åkte han till G20:s toppmöte i Pittsburgh och godkände ett avtal där det stod att ”en betydande del av ersättningen skall (should) vara rörlig”. ”En betydande del” angavs till 40 -60 procent. Pengamånglaren Mats Odell uppmanade snabbt de svenska bankerna att ”väga in besluten från Pittsburgh”. Sagt och gjort: Bankerna hörsammade finansministerns maning, läste besluten från G20 mycket noga och förväntas i dess anda, trots stora förluster betala sina ”aktörer” eller snarare, spelare, i runda slängar 5 miljarder kronor i bonusar. Swedbank som är med i statens garantiprogram, vilket innebär att du och jag tar riskerna, kommer trots en förlust på 7-10 miljarder, att släppa upp nya bonusballonger till ett värde av 800 miljoner.
I Labours och Gordon Browns England är det samma sak. Det som spräcktes i Bryssel var inte bonusbubblan utan snarare förtroendet för Reinfeldts förmåga att få bankdirektörerna att hålla tillbaka sin lystnad på mer rikedom. Londons ”City” eller finansvärld fortsätter också obekymrat att servera sina anställda frikostiga bonusar. Där förväntas slutsumman bli omkring 60 miljarder. Många äcklas över frosseriet och kallar bankdirektörerna för feta katter.
I ett land med fortsatt recession har det så uppenbara svindleriet fått till och med en del av den finansiella eliten att reagera. Multimiljardären George Soros ( som tillsammans med Carl Bildt en gång sänkte den svenska kronan ) sa så här i går:
”I dag finns det gömda subventioner till bankerna, tack vare att de får låna statliga pengar till vad som i praktiken är nollränta. Så de pengar de tjänar är inte något som vunnits av folk som tagit risker. Det är gåvor från regeringen, dolda gåvor, så jag anser inte att dessa pengar skall användas till att betala ut bonusar”.
Swedbanks direktörer pratar inte gärna om sina enorma förluster i Baltikum och Ukraina. De väljer i stället att tala stort om vinsterna i Sverige. Men är det inte så att dessa vinster, på samma sätt som i Gordon Browns England, bara varit möjliga tack vare de statliga garantier, som vi ytterst står för? Varför yvas över vinster där skattebetalarna stått och står för riskerna? Än har inte Reinfeldt kommenterat sitt fiasko. Kanske var det statsministerns eget självförtroendet som sprack där nere i Bryssel?
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Swedbank, SE-banken, Bryssel, Fredrik Reinfeldt, bonusar, bonusbubblor, finanskris, lettland, Ukraina
I pressen: Independent,DN1,
Musen som röt i Pittsburgh
28 Sep 09
Musen som röt i Pittsburgh
- Vi välkomnar väldigt mycket slutsatstexterna som de nu ligger. Jag ser det som stora svenska framgångar och framgångar för EU, sa en nöjd Fredrik Reinfeldt efter att familjefotot i Pittsburgh avklarats. Att förberedelserna för miljötoppmötet i Köpenhamn inte avancerade en millimeter bekymrade honom inte märkbart.
Men vad var det då som var så positivt och framgångsrikt?
Han var nöjd med att vaga löften kanske senare kommer att skrivas om till regler som antas internationellt.
- Det är bra skrivningar om behovet av att långsiktigt verka för uthålliga offentliga finanser, tyckte vår nya Tage Erlander.
Det kan vara på sin plats att titta lite närmare på vad som G20 kläckte i Pittsburgh. De viktigaste punkterna handlade om bonusar för bankirer och värdepappershandlare (golden boys), regler för storleken på bankernas eget kapital i förhållande till utlåningen, G20 som ersättare för G8 och Internationella Valutafondens och Världsbankens roller och sammansättning.
Inget tak på bankirernas bonus.
Ska det sättas ett tak på de bonusar som bankerna betala ut till sina direktörer och ”traders”? Om den frågan rådde det redan motsättningar innan mötet.
-Festen är över, lovade Anders Borg ett par veckor innan Pittsburgh.
-Sätter G20 inget tak på bonusarna lämnar Frankrike mötet, sa trotsigt Nicolas Sarkozy innan han bordade sin Airbus.
Kravet på ett bonustak var en gemensam linje för Tyskland, Frankrike och några andra länder tillsammans med Sverige.
På det vanliga familjefotot syns inga sura miner
USA och Storbritannien var emot ett tak och föreslog i stället att en stor del av bonusarna ska fördelas över en treårsperiod och kopplas till företagets resultat samt eventuellt tas tillbaka utifall risktagandet lett till förluster. På Wall Street och i London City är storbankerna rädda att ett tak på bonusarna ska få ”de bästa elementen” att fly till Singapore, Dubai och andra nya finanscentra.
Resultatet av mötet blev som väntat en uppslutning bakom USAs position. Jag vet inte hur stora mössen är i Pittsburgh men rytandet var knappt hörbart. Inte ett enda beslut togs för att sätta ”stopp på festen” som Borg sa. Nicolas Sarkozy som skulle lämna mötet skröt i stället demagogiskt om att G20s beslut var en ”revolution”. Fransmännen som brukar känna igen en revolution då den sticker upp huvudet undrar nog om Sarkozy fått fnatt.
Enligt Obama och Brown ska 50-60 procent av bankirernas bonus bindas för en treårsperiod och bero på företagets resultat. Alltså ska 40-50 procent delas ut under samma villkor som förr. För en vanlig löntagare är 40 procent av en bankirs bonus mer än ett decenniums inkomster. Var det någon som sa ”revolution”?
Georg Brown sa på sin kant att ”åtagandena om 
bonusarna innebär slutet på ett oacceptabelt och skamlöst system”. Bankmän på Wall Street sa däremot till dagstidningen Financial Times att bankerna redan fungerar efter sådana regler (bästa praxis, som de kallar det) men att det var ”bra att det sattes ned på pränt”. Så var det med den ”revolutionen”. Wall Street inser att inget som ministrarna i Pittsburgh gjorde hotar finanskapitalets intressen.
Inga hinder för spekulationen
Det andra viktiga problemet som de stora i G20 tvistade om är vilka regler som ska gälla för storleken på bankernas egna kapital i förhållande till deras utlåning. Avregleringen av finansmarknaden gav banker och andra finansinstitut möjlighet att till maximum utnyttja den så kallade ”hävstångseffekten”. När bankerna var ”ansvariga” kunde de kunde de låna ut tio till femton gånger mer än det egna kapitalet. I den avreglerade djungelfinansens tid blev det vanligt att bankerna lånade ut upp till 40 gånger det egna kapitalet. När allt gick bra gav det vinster på upp till 25 procent på det egna kapitalet. Men i utförsbacken som startade hösten 2007 vändes logiken för många och det överdrivna risktagandet dränkte små som stora. Lehman Brothers var den största av dem alla.
Helgens G20 var helt oförmöget att anta riktlinjer för hur bankerna i framtiden får använda ”hävstången” för att öka de egna vinsterna. Varje land ”rekommenderas” att övervaka bankernas kapital och i slutet av 2010 ska internationella regler antas. Tro det den som vill. Ingen bindande överenskommelse antogs och motsättningarna mellan USA och EU i den här frågan är djupa. Det var därför som inte ens en tillstymmelse till bindande text antogs i frågan.
Motsättningarna mellan europeiskt kapital och amerikanskt kapital är seriösa. Nya bokföringsregler går emot de europeiska bankernas intressen om storleken på det egna kapitalet ökas från nuvarande 8 procent till 10 procent av utlåningen. Därav de suddiga skrivningarna om att reglerna ska harmoniseras till slutet av 2010. Men motsättningarna inom det internationella bankkapitalet är för stort för att ett nytt regelsystem ska vara antaget inom ett år. Därför angav G20 inga konkreta riktlinjer om hur reglerna ska se ut.
Nu ska det stå klart att nya regler inte kommer att hindra nya spekulationsbubblor där bankerna än en gång spelar huvudrollen. Financial Times berömde chefsekonom 
Martin Wolf menar att finanssystemet som växer fram ut krisen ”är värre än det som föregick krisen”.
-De som överlevt krisen utgör ett oligopol av finansiella monster, alltför stora och alltför sammanbundna för att kunna gå omkull. De är vinnarna för det är de som fått mest statligt stöd. Man kan lätt förutse deras framtida uppträdande när man tar i beaktning allt som underlättar risktagning, skriver Wolf och drar ett löjes skimmer över G20s bekymmer över reglerna.
-Det är som att rätta till raderna av liggstolar på Titanics fördäck, ytterst futilt.
-Att låta skötseln av finansiella etablissemang styras av aktieägarnas intressen är rena vansinnet eftersom de bidrar med endast tre procent till utlåningen. Sett till deras kapitalistiska struktur är de stora finansinstituten som gjorda för att spekulera med skattebetalarnas pengar, skriver Martin Wolf.
G20 ersätter G8.
Det har legat i luften länge. Det forna G7 eller G7 + Ryssland= G8 behövde utvidgas för att spegla ändrade styrkeförhållanden på världsmarknaden. I G20 ingår nu Kina, Indien, Brasilien, Sydkorea och Sydafrika. Av diplomatiska orsaker var detta en nödvändig förändring. Kina kan inte lämnas utanför en grupp som diskuterar världsekonomin. Men samtidigt ligger accenten på ”diskuterar”. G8 var ingen ekonomisk världsregering utan bara en samordningsklubb, ofta dominerad av motsättningar. Att G20 skulle kunna bli något annat än ett ännu vidare diskussionsforum är högst osannolikt.
Det är samma diplomatiska nödvändigheter som ligger bakom mötets rekommendation att inflytandet i Internationella Valutafonden och Världsbanken bör justeras. I dag har exempelvis Italien lika stort inflytande i Valutafonden som Kina, trots att Kinas ekonomi har mångfalt större betydelse för världsekonomin än Italiens.
G20 en orkesterdirigent?
-Vi måste agera tillsammans så att återhämtningen skapar nya jobb och nya industrier och samtidigt förhindra den typ obalans och överdrifter som ledde oss in i krisen, sa Barack Obama till ministrarna i G20.
Den ekonomiska orkestern saknar dirigent.
Det låter fint men kommer aldrig att bli verklighet. Det finns ingen orkesterchef för världsekonomin. Samma dag som Obama uttalade sin önskan om samarbete stod det i en liten tidningsnotis i amerikansk press att CIA tillsatt en arbetsgrupp som ska studera framtida miljöproblems hot mot USAs nationella säkerhet, vad gäller flyktingströmmar, höjda vattennivåer, matförsörjningen och tillgången till råvaror. Varför inte tillsätta en internationell arbetsgrupp eller satsa all energi på att göra stora framsteg i Köpenhamn?
Obama vill skapa nya jobb och nya industrier. Gott och väl. Men det helt överskuggande problemet för existerande industri är den enorma överproduktionen i viktiga grenar. Martin Wolf varnar för stora ”monster” i finansvärlden som leker med skattepengar. Men ut ur den aktuella krisen växer det också fram allt större industriella monster som helt fritt kan spela på världsmarknaden.
Medan världens politiska ledare ägnar sig åt att städa på Titanics fördäck går världen mot en allt intensivare kapitalistisk konkurrens där det första som kommer i kläm är den redan hårt utsatta sociala välfärd som den industrialiserade världens arbetande människor kämpat sig till under ett sekel av upp- och nedgångar i klasskampen.
I media: DI,ETC,DN1,DN2,Dagens Arena,
Andra bloggare: Ekonomikommentarer,Björnbrum,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, G20, G8, Pittsburgh, Reinfeldt, Borg, Obama, Sarkozy, Brown, Spekulation, Banker, Kina, Indien, Brasilien
G2-möte i Ale Fjäll
12 Sep 09
G2-möte i Ale fjäll.
I veckan höll bloggen Kilden&Åsman sitt årliga stabsmöte i en undandragen lokalitet för att i lugn och ro, under omfattande säkerhetsåtgärder, besluta om den närmaste framtidens publicistiska agenda. Vi är bara två i staben så ingen annan än vi själva tar beslut om bloggens politik och eftersom vi ju är lika långa behöver vi inte likt Nicolas Sarkozy bekymra oss över om någon är huvudet högre på familjefotot.
Som för alla G-möten är det familjefotot och menyn som är viktigast. Så även under G2-mötet i Alefjäll. För att lätta på stämningen hölls mötet under mindre strikta former ,utan slips- och kavajtvång. Ingen Berlusconi var med så inga call-girls syntes till.
Däremot lades det ned mycket arbete på utspisningens kvalitet. På öppningsmiddagen serverades inget mindre än stekt kummel med nyplockad King Edward och grönsallad. Mums, tyckte deltagarna. Sen visade bloggmästare Kildén hur smöret ska fräsas för att färsk strömming ska bli till flundra.
Dagen efter fick smaklökarna något att njuta av- kokt värmlandskorv med äkta pepparrotsås och King Edward igen, naturligtvis.
Som under alla G-möten med självaktning måste det naturligtvis ges möjligheter till avkoppling och fysisk aktivitet. För att ligga rätt i tiden fanns det därför tillgång till ett ekologiskt Friskis&Svettis. Vår belgiskplacerade bloggmästare, Åsman, prövar här hur det att att bygga muskler i harmoni med naturen och dess kretslopp. Inga eldrivna löparband här, minsann.
Till mötets avslutning hade traktens facklige gigant, kamrat Johansson, bjudits in för att under gemytliga former diskutera ett framtida klassamarbete. Kan LO kan vi. Här vilar inga hämningar. En viss skillnad är dock att vi samarbetar inom vår egen klass…
För att riktigt sprida avundsjuka och träta bland deltagarna på väg till G20-mötet i Pittsburg bjöds det hos oss på varligt hemlagat rotmos med fläsklägg. Efter den gastronomiska höjdpunkten somnade deltagarna trots att läggen serverades med bara rent källvatten. Nu var det inte så noga eftersom alla viktiga problem redan var avklarade.
Mötet avslutades utan att en slutdeklaration antogs och toppmötets betydelse för framtiden kan diskuteras. Det kommer att nog tävla med G20 om intighet för mänskligheten.
Den som däremot verkligen gladdes över att mötet avslutats var Freja, chefen över G2s vaktstyrka.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, G20, G2, Pittsburg, Sarkozy, Kildén, Åsman, Ale, LO,
Inför G20 i Pittsburg
9 Sep 09
Borgs kompisar bråkar.
Efter G20-mötet i London försökte Anders Borg och hans ministerkompisar att presentera sammankomsten som en stor framgång på vägen mot ett sundare och mindre riskfyllt finanssystem.
Högsta hönsen samlade i London
Men vad som beslutades eller rättare sagt inte beslutades i London kommer inte att ha någon större inverkan. Det var mest ett möte som i sina slutrekomendationer slätar över de verkliga motsättningar som fanns innan och under mötet. Fasaden inför nästa G20-möte som hålls i Pittsburg den 24-25 september fick inte visa upp alltför många sprickor.
Men vad var det då man gjorde i London? Media visade på ett tydligt om än ytligt sätt att den verkliga motsättningen gick mellan Nicolas Sarkozy/Angela Merkel å ena sidan och George Brown/Tim Geithner å den andra. I sak gällde skillnaden om bankernas bonussystem eller deras kapitaliseringsnivå skulle sättas högst på dagordningen.
Sarkozy/Merkel och vår egen finans-Borg gick hårt ut innan mötet och argumenterade för ett tak på bonussytemet, att det inte ska vara knutet till kortsiktiga utan till långsiktiga resultat och att bonusar ska kunna krävas tillbaka om bankchefernas och värdepappershandlarnas resultat är negativa.
Från Brown och den amerikanska finansministern Geithners sida förkastas idén om ett tak på bonussystemet och i stället kräver de att bankerna ska tvingas hålla ett större eget kapital i förhållande till utlåningen. Den existerande Baselkonventionen säger att bankernas eget kapital ska vara minst 8 procent av utlåningen. Brown/Geithner vill öka kravet till minst 10 procent.
Vad betyder motsättningen och vilka särintressen speglar den. Londons City och Wall Street är världens två största och helt dominerande finanscentra. Det är vad socialdemokraten Brown och demokraten Geithner försvarar när de säger nej till ett tak på bonusarna för finansvalparna.
-För att behålla och dra till oss de bästa elementen på marknaden kan vi inte lägga ett tak på bonusarna för då kan de bästa lockas till Singapour, Dubai eller Hongkong, tänker de utan att säga det rent ut.
Dubais oljepengar används till att bygga ett nytt finanscentra
Av precis samma anledning vill Sarkozy/Merkel att bonusarna ska begränsas och kontrolleras bättre. De försvarar finansintressen i Frankfurt och Paris, som också är finanscentra men som bara når upp till Citys och Wall Streets knän. De kan inte konkurrera med de stora och tappar därför ”genierna”. Att det är samma genier som spekulerade världsekonomin ut över avgrundens brant verkar inte bekyma någon.
I stället för att hacka på bonussystemet vill Brown och Geithner att bankernas eget kapital ska stärkas. Argumentet är att med exempelvis 10 procent eget kapital i förhållande till utlånade medel kan bankerna klara sig bättre i en krissituation och bättre täcka kreditförluster. Under denna fråga ligger också skilda intressen mellan europeiska kapitalgrupper och anglo-saxiska. De amerikanska bankerna använder en större ”hävstång” i sin kreditgivning. Det innebär att de tar större risker i föhållande till det egna kapitalet. Anta att det egna kapitalet motsvarar siffran 10 och det utlånade kapitalet siffran 100 då är hävstången 10 gånger det egna kapitalt. Exemplet visar också det relativt futila i 8 eller 10 procents eget kapital som bufferrt. Om en bank gör 10 procents förlust på sina 100 utlånade enheter då mostvarar det hela det egna kapitalet och banken måste förklaras i 
konkurs. Det var vad som hände med Bear Stearns och Lehman Brothers. Bara i fredag förra veckan gick fyra amerikanska småbanker omkull. De blev offer för samma logik. Här ser vi att en kvot på 8% eller 10% inte betyder speciellt mycket när en verklig kris slår till. Det kan bara spela roll i en « normal » situation. De europeiska bankerna ser inget intresse i att köpa mer statsobligationer och att ge ut mer aktier för att öka det egna kapitalet, medan de amerikanska har intresse att göra så därför att reglerna för vad som kan räknas som eget kapital är vidlyftigare i USA.
När Borg och hans kompisar samlas i Pittsburg i slutet av månaden kommer det inte att ändra mycket i det krig på liv och död som världens banker och finanscentra är indragna i. De största och mäktigaste går redan segrande ur striden och det är skattepengar som hjälpt till att göra de överlevande bankerna och finansinstituten mäktigare än någonsin.
Det ska vi inte vänta oss att Sarkozy, Merkel och vår egen Borg kommer att vilja ändra på.
I media: DN1,DN2,SVD1,SVD2,ETC,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, G20, Pittsburg, London, Sarkozy, Geithner, Merkel, Brown, Borg, Basel II, Banker, Finanskris,
Senaste kommentarer