I de storas fotspår.

.

Det länge emotsedda G2-mötet i Alefjäll gick av stapeln i veckan. Bloggens grundare har likt de stora i världen gjort till en årlig vana att träffas under trevliga former för att dryfta mänsklighetens miserabla liv.

.

De stora paraderar gärna men deras G-möten är mästerverk i intighet.

.

För dig som eventuellt inte vet vad ett G-möte är handlar det om de årliga mötena mellan den rika världens statschefer. Vi är ju bara chefer över vår egen blogg. Det räcker dock som ursäkt för att mötas i Alefjäll en gång om året och dryfta ditten och datten, likt statscheferna.

Sett till pressuppbådet, som var imponerande och hur säkerhetsstyrkan sattes på hårda prov, fanns det tydligen stora förväntningar på årets G2 i Alefjäll.

.

När alla viktiga resolutioner klubbats var det dags för ett kraftfullt proletärt handslag och att klinga en skål med eget källvatten från Alefjäll. En anspråkslös liten kvällssupé med färska skaldjur från Västerhavet eller ”havets frukter”, ”fruits de mer” som man säger i Åsmans andra hemland, fick avsluta det historiska mötet.

,

.

Den grundmurade pakten mellan Åsman i Bryssel och Kildén i Alefjäll visade sig lika gediget orubblig som vanligt. Inga världshändelser kan rubba den. Hur skulle det gå till? Vi ger ju inga löften om att lösa mänskligheten från sina gissel. Det är därför som de ”stora grabbarna” delar sig som amöbor. G5 blev G7 som blev G8 som blev G15 och till sist G20. Tomheten i deras deklarationer ökar exponentiellt med antalet deltagare.

.

Skuggfigurer från någons säkerhetstjänst skymtades bland buskagen. Men de insåg snabbt att inget av vikt överlades. Inga brandbomber, inga attentat. Inget av intresse för kvällspressen.
.

Paparazzi höll sig i skinnet sedan chefen för vaktstyrkorna visat att ingen jävel skulle släppas över bron.

.

Vad har det hjälpt? Inget G-möte i den stora världen har lyft upp de arbetande från slit och släp till ro och välmående. Det var ju inte heller meningen med något av dem. Tvärtom, kapitalets intressen har alltid stått i centrum. Därav de glada minerna under middagarna och på alla familjefoton efter avslutat värv.

.

Under en förhandlingspaus besökte Bloggen den fackliga kämpen  på Volvo lastvagnar – Tomas Johansson. Den historiska alliansen mellan arbetarrörelsens fackliga och politiska grenar bekräftades.

.

Trots säkerhetstjänstens järnring runt toppmötet lyckades ”Skogens drottning” och hennes årskalv ta sig fram i skogsbrynet.

.

I Alefjäll var det också glada miner och gälla skall. Inte speciellt över stora framgångar i arbetet på att skapa en bättre värld. Men matsedeln gav upphov till solskensminer och solen själv var extremt givmild under mötesdagarna. Allt inbjöd till lättja.

.

Under  skimrande dagrar mättade med höstsol bytte Åsman gymmet i Bryssel mot det idoga arbetet med att fylla vedboden inför den vinter som stundar…. medan Kildén funderade över världssituationen.

.

.

Seriösa ämnen lyste helt med sin frånvaro. Mötet tog dock ett beslut av historisk betydelse. I dessa dagar av moraliskt förfall och religiös fanatism antog vi en resolution som reser kravet på förbud av kort-korta kjolar.

.

.

Inte en millimeter ovanför knäskålen ska synas på offentliga platser. Vita europeiska män är alltför lätt att förleda. Deras brunstighet måste stukas i anständighetens, guds, allahs och asagudarnas namn. Tor är stor.

.

Årets G2 avslutades i samma stil som det började.

.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, G2, G20, Blair, Sarkozy, Volvo, Kildèn&Åsman, Alefjäll

Dela