.

I söndags gick USA:s vicepresident Joseph Biden ut med regeringens än så länge grövsta angrepp på WikiLeaks chefredaktör Julien Assange. Vita Husets rovdjur visade sina huggtänder genom att kalla publicisten och journalisten för en ”high-tech terrorist” i en intervju med TV-kanalen NBC. På en fråga från programledaren David Gregory instämde Obamas högra hand i att WikiLeaks måste ses som ”kriminell” organisation.

Nu har USA på egen hand skapat sitt moderna Vilda västern där alla som regeringen ser som ”terrorister” när som helst kan sättas upp på säkerhetstjänsternas dödslistor.

Rovdjuren vittrar redan blod och den bild vi fått av det svenska rättsväsendet och anklagelserna mot Assange för våldtäkt är minst sagt fladdrig och otydlig.

I en färsk intervju med David Frost i TV-kanalen Aljazeera berättar WikiLeaks grundare att han inte ens kan säga offentligt att han misstror det svenska juridiska systemet. Då förverkar han sin borgen! I stället väljer han att göra detta indirekt genom ”att försöka skapa klarhet i hur det fungerar”. Han är uppenbart övertygad om att någon eller några personer i den svenska regeringen har ett kommunicerande kärl med någon eller några ansvariga i den amerikanska säkerhetssfären. På många håll har jag sett att man pekat ut Karl Rove, politiska strateg för Bush och personligen god vän med Fredrik Reinfeldt. I intervjun säger Assange dessutom att den svenska socialdemokratin kan vara djupt involverad i det som sker. Han skämmer vidare ut Mona Sahlin genom att i den globala kanalen för en hel värld berätta om hennes och socialdemokratins kovändning ifråga om Sveriges stridande förband i Afghanistan.

.

Här är hela intervjun:

David Frost med Julien Assange

Samt en viktig kommentar och påfyllnad:

.

Kommentar från Lasse:

Som jag förstod det var det än värre än kovändningen:

“Opposition party leader in recent election being hauled in to the US embassy, why? Because she had made statements saying that when we get elected where going to take Swedish troops out of Afghanistan. She came in and she said don’t worry about that, that’s all for the people once we are in government we are not going to do that.”

Jag har inte hört om detta, men stämmer det är det bedrövligt.

Svar:

Mycket talar nog för det. De rödgrönas valplattform innehöll skrivningar som lämnade helt öppet för samma inriktning som nu blev en gemensam uppgörelse mellan regering och Miljöpartiet och (s). Vilket Mikaela Valtersson underströk för kritikerna i sitt parti. (V) däremot som sågats av efter valförlusten hade ingen anledning, att som tidigare ”täcka” uppgörelsen utan kunde brassa på om att den var ett stort svek mm. Vänsterpartiet som aningslöst sett Mona Sahlin som ”sin partner” och spottat spe på hennes kritiker inom partiet fick dessutom säkert dårdimpen när man insåg sin egen missbedömning. Det var hugaligen Sahlin själv som fortfarande var emot en viss drift vänsterut och samarbete med (v).

WikiLeaks tidigare dokument som drog ner byxorna på Urban Ahlin, som egentligen uttryckte samma sak, talar för att det kan vara korrekt.

Väl i regeringsställning, med de alltmer inflammerade stridszonerna i norr, hade (v) säkert inte haft något att sätta emot, vid en eventuell omprövning av datum. Acceptera eller försvinna! (S) och Miljöpartiet hade kunna fortsätta på egen hand om (V) mot förmodan valt att försvinna. Den minoritetsregeringen hade fått fart på skutan med hjälp av de borgerliga.

Det finns troligen en samstämmighet från regeringens sida och (s) att det vore bäst för alla parter om Assange försvann för gott. I en cell i USA:s Gulag av fängelser, utan tillgång till media och kontakter med omvärlden eller nerknuffad från en balkong. Hur han försvinner spelar mindre roll. Bara den ”virtuella terroristen” förlorar kontakten med internet.

Resan bort till landet Ingenstans kan ju börja i ett häkte i Sverige…

.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Julien Assange, WikiLeaks, Aljazeera, David Frost, Karl Rove, Anna Ardin,

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,DN1,DN2,

Bloggare: Jinge,RödaMalmö,Svensson,Teckentydaren,

Dela

.

När Olof Palme mördats och Ingvar Carlsson fick flytta in i statsministerbostaden Sagerska palatset försökte han få media att kalla sin nya lya för Sagerska huset. Det kändes inte så bra för en gammal socialdemokrat att regera från ett palats…

I snart fyra år har Fredrik och hans Filippa slitit tiljorna i denna gamla paradvåning.

I morgon har vi chansen att vräka dom. Fredrik har levt i utanförskap, på  generösa statliga partibidrag, och skulle må bra av att på måndag slå en signal till något bemanningsföretag. Finns det inte åtminstone ett sexmånadersvikariat?

Eller varför inte börja med en affärsidé? Ett sätt att ”växa som människa” som han betonade i gårdagens avslutande partiledardebatt. Varför inte då dra några lärospån från denna gamla sedelärande historia från Småland:

En lanthandlare utanför Vetlanda ringde en dag på sextiotalet upp den framgångsrike grosshandlaren ”Big Bengt”. Upprörd frågade handlaren ”Hördu Bengt, den där sillen du sålde till mig förra veckan går ju inte att äta – den är ju jäster”? Big Bengt svarade snabbt att ”För hälvitte! Du skall väl inte äta sillen. Du ska sälja den!”…

I Fredrik Reinfeldts samhälle spelar det ingen roll vad man säljer. Bara man tjänar pengar. Man kan sälja derivat på en bank eller dyra lån. Kraftfulla luftvärnsrobotar till diktaturen i Saudi-Arabien. Eller varför inte jäst sill? Filippa Reinfeldt är inte bara ”statsministerfru”. Hon säljer som landstingsråd ut sjukvården till privata profitörer ( kreativa entreprenörer brukar Maud Olofsson säga)…

Hittar nu inte Reinfeldt någon gammal, jäst sill. Misslyckas han med att få till det med något bemanningsföretag. Ja, då återstår det som är kvar av Arbetsförmedlingen. Är han kvar i A-kassan blir det kanske svårt att klara sig med dess 12 000 netto i månaden. Goda råd blir dyra. Men kanske kan någon energisk coach få till det. Men det blir svårt. Har man levt i utanförskap i trettio år är det inte så lätt att låta den egna individen inom sig växa och tränga in sig i kön bland den halv miljon svenskar som söker jobb. Konkurrensen där ute om ”de riktiga jobben är stenhård”. ”Arbetslinjen” har blivit en succé…

Men nog kan han och Filippa lägga sitt livspussel även om vi vräker dem från Sagerska. Efter de väldiga skattesänkningar de fått i sina bidragssystem – till skillnad från pensionärerna – lär de ha sparat en del i madrasserna.

Tveka inte av barmhärtighet. Ta chansen! Vräk dem från Sagerska Palatset i morgon!

.

.

I tidigare inlägg på vår blogg har vi understrukit vikten av att rösta bort högern från regeringsmakten genom att välja (s) eller (v). Miljöpartiet ser vi som i grunden ingenting annat än borgerlighetens nya moderna liberaler. Klatschigt klädda i grönt.

Vi har sagt att det är viktigt att rösta på  (v) eller (s) därför att dessa bägge partier trots allt, i någon mening, fortfarande refererar till arbetarrörelsen. För principiellt är det ingen större skillnad mellan de bägge ”arbetarpartierna”. Vänsterpartiet företräder oftast en något radikalare borgerlig reformpolitik. Å andra sidan har man ett minimalt eget inflytande i arbetarklassen.

För min egen del innebär det troliga parlamentariska läge som stundar att jag i riksdagsvalet väljer att rösta på Vänsterpartiet. I en eventuell koalitionsregering kommer Vänsterpartiet inte att finnas med. Vare sig man vill det eller inte. Det innebär att vi trots allt skulle få ett riksdagsparti till vänster som kan formulera ett alternativ till den högeropposition som Sverigedemokraterna kommer att driva.

**************

Rösta på Socialistiska Partiet!

Socialistiska Partiet ställer inte upp i riksdagsvalet, men i följande 5 kommuner kan man rösta på Socialistiska Partiet:

Eskilstuna, Göteborg, Hässleholm, Köping och Lidköping. I Umeå uppmanar vi till en personröst på Jan-Olov Carlsson (Socialistiska Partiet) som kandiderar på Vänsterpartiets valsedel till riksdagen. Om valsedeln för Socialistiska Partiet saknas i röstningslokalen kan du skriva Socialistiska Partiet på en blank valsedel. Var dock uppmärksam på att skriva partinamnet korrekt och tydligt för att inte riskera att den räknas som ogiltig. I Stockholm uppmanar avdelningen väljarna att i riksdagsvalet kryssa Dror Feiler!

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Fredrik Reinfeldt, Filippa Reinfeldt, Sagerska Palatset, de rödgröna, Dror Feiler, Ali Esbati, sverigedemokraterna, Jimmie Åkesson
.
I pressen:SVD1,SVD2,SVD3,DN1,DN2,DN3,DN4,AB1,AB2,AB3,AB4,GP1,GP2,GP3,GP4,SDS1,SDS2,SDS3,Expr1,Expr2,

DN5,Expr3,EXpr4,SDS4,SVD4,SVD5,GP5,VK1,GP4,SDS5,SVD5,AB5,AB6,Expr5,Expr5,GP5,

Bloggare: RödaMalmö,Jinge,Svensson,RödaGöinge,RödaLund,RödaGöinge,Teckentydaren,Motvallsbloggen,

Dela

I går berättade AB Volvos presstjänst för SVT Västnytt att sanktionerna mot Iran nu innebär att komponenter och material för 400 lastvagnar, som skulle exporteras till Iran för lokal montering inte får skickas.

Lastvagnar eller lastvagnskomponenter ingår inte i EU:s eller FN:s blockad. Men USA agerar på egen hand och stryker krediterna. Iran kanske, som tidigare, vänder sig till indiska banker. Dessa struntar oftast i vad man säger i Washington…

Den svenska regeringen och dess talesman Carl Bildt är emot sanktionerna. Man bedömer, helt rätt, att dessa är kontraproduktiva. Ytterligare isolering av Iran och mer arbetslösa människor stärker bara det reaktionära prästväldet.

Men Carl Bildt är som oftast inte bara talesman för regeringen. Han är också språkrör för USA:s krigsindustri och landets kamp över kontrollen av oljan i Mellanöstern. Därför accepterar Bildt diktaten från Washington. Sverige har inte längre någon egen utrikespolitik.

.

Varför bråka? Vi följer er. Vad ni än gör…

.

Däremot går det bra för AB Volvo att bygga och exportera lastvagnar till Israel.Tunga fordon som lätt byggs om så att de passar för militärens bruk…

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Carl Bildt, AB Volvo, Iran, Ahmadinejad

I pressen: GP1,GP2,SVD1,SVT2,DN1,AB1,

Dela

I gårdagens TV-utfrågning blev Reinfeldt ordentligt tillknölad.

Men trots att han är statsminister för ett Sverige som befinner sig mitt i ett skoningslöst krig fick han absurt nog inte en enda fråga om varför våra soldater nu strider under NATO:s flagg.  SVT:s regi var uppenbart att vi väljare inte ska bekymra oss för vad som händer långt där borta i Afghanistan. I samma syfte har vår alliansregering avskaffat värnplikten. Dör en kontraktsanställd soldat, en legosoldat, blir det inte lika uppmärksammat som när en värnpliktig rekryt stupar…

.

Bara under de sex senaste dagarna har 26 amerikanska soldater dödats…

.

Det naturliga hade varit att man frågat Reinfeldt exempelvis om varför vi är med och dödar civila. För som en del av ISAF/NATO:s krigsinsats var Sverige i går självklart lika ansvarigt som USA för att den egna militären dödade tio afghanska valarbetare. En vänsterhänt mördare kan naturligtvis inte stå upp i rätten och skylla sitt eget dåd på att han inte kan ta ansvar för vad den högra handen ställt till med. Alla militära insatser från ISAF/NATO sker under ett gemensamt ansvar. Vare sig det handlar om förarlösa drönare, speciella dödspatruller eller reguljära stridande förband.

.

.

I går var det dags igen. Under häftig raketbeskjutning från flera olika flyginsatser dödades ett tiotal valarbetare som färdades i en bilkonvoj i den norra provinsen Takhar. ISAF/NATOS:s kommando hävdade att man eliminerat ”terrorister”. Men provinsguvernören Abduljabar Taqwa bestred detta helt och hållet. ”Det finns inte ens talibaner i vårt område”, hävdade han bestämt. En av de skadade var Abdulawahid Khorasani, kandidat i det parlamentsval som sker denna månad. Det var hans valkampanj som var på väg i en konvoj till distriktet i Rostaq. Bland de dödade fanns medlemmar i hans familj och flera anhängare till hans kandidatur. En annan av de dödade var en lokal militär kommandoledare, Aminullah, som inte haft eller har samröre med talibanerna.

”Jag trodde att de utländska trupperna var här för att ge oss säkerhet och demokrati”, sa Khorasani till BBC. ”Jag trodde att de skulle hjälpa oss att klara av valkampanjerna till parlamentet. I stället anföll de oss”…

I Sverige rullar moderaternas valbuss fram i lugn och ro på vägarna. I Afghanistan deltar vi i ett krig där våra styrkor först flygbombar en valkonvoj. Sedan fortsätter med att döda med hjälp av automateld från två stridshelikoptrar.

Hade det inte varit lämpligt att i går ställa några frågor om detta till Reinfeldt?

.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Afghanistan, Fredrik Reinfeldt, SVT, ISAF/NATO

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,DN1,AB1,AB2,AB3,AB4,Expr1,Expr2,Expr3,EXpr4,EXpr5,GP1,GP2,

Bloggare: Jinge,Svensson,RödaMalmö,Teckentenydaren,

Dela

Först några ord från i fjol:

”Almedalen” är en vedervärdig historia. En släktträff där den elit som förstör Sverige – i god gamman tillsammans med media kan tumla runt med varandra några dagar och nätter . Ett Almedalen där Maud Olofsson stampar, hoppar och tjoar om att det nu behövs bäverekonomier i hela Europa…Nästa år – i sommarhettan inför valen 2010 – vore det bättre om debatterna och alla sammankomster tog plats i verkligheten. Varför inte i Köping med sin urlakade industri och offentliga sektor som då kommer att vara representativ för regeringens ”arbetslinje”. I ett land som förfärat väntar på att arbetslösheten ska gå upp emot en halv miljon arbetslösa…”

.

.

Mitt förslag i fjol om en flytt till Köping var naturligtvis en fråga med ett på förhand givet svar, en ”figur” som det heter i retoriken. Den elit som nyss roade sig så att säga kungligt i huvudstaden med dess prinsessbröllop är nu på sommarkollo i Visby. Det högklackade och slipsarna är kvar i Stockholm. Nu är det uppkavlade skjortärmar och lätta sommarblusar som gäller. Eliten är på grönbete i Almedalen. Gnabbas på dagen och sörplar vitt vin tillsammans under långa, ljusa sommarnätter…

Varför överge allt detta? En flytt till Köping är i sammanhanget naturligtvis lika otänkbar som en flytt till Rinkeby, Gävle eller Hammarkullen…

.

Vem ska skyddas från vem? En bild av en  demokratisk tummelplats för Rinkebys ungdomar. Självklart vore det otänkbart för Stockholms journalistkår att ha sitt sommarkollo på så nära och miljösmart avstånd…

.

I radio, TV och i tidningar får vi veta att det ”Almedalen” visar upp är ”en vital demokrati”. Här får politiker och andra makthavare ”kontakt med vanligt folk”. Här kan alla prata med alla. En ”mötesplats” för idéer…

Det är naturligtvis inte sant. Själv tror jag att själva energin bakom ”Almedalen”, alltsedan Olof Palmes debut 1968, faktiskt är den politiska journalistkåren. Hit kommer i år över 600 journalister. Framförallt från Stockholm. Här kan de under en betald semestervecka skicka politiska vykort till övriga Sverige. Rusigt röda rosor och medeltida stadsmurar ger en vacker och billig scenografi. Vare sig politikerna vill det eller inte tvingas de att åka dit och vara med. Framförallt ett valår. Journalistkåren är på plats och de flesta svenskar är på semester. Många tittar trots ledigheten på TV:s nyhetssändningar eller sneglar i någon tidning. Den som då inte är med finns inte…

SVT har exempelvis flyttat sin nyhetsstudio från utsikten över slottet till det sommarsköna Visby. Varje dag sänder frukost-TV, Rapport och Aktuellt. Under dagarna rullar hela tiden dessutom direktsändningar från olika seminarier i SVT Forum/Kunskapskanalen. Partiledarnas intervjuer, utspel och tal är klockrent anpassade efter TV:s tider.

Självfallet lockas marknadens alla månglare av journalistuppbådet. I år har arrangörerna registrerat 1396 arrangemang. De flesta kommersiella. Priserna för att kunna slå upp ett stånd och vistas här är nästan astronomiska. Vill man hyra ett hus, under veckan, kostar det 30-40.000 kronor…

Politikerna klarar sina utgifter med hjälp av sina försörjningsstöd från staten. Alla de riksdagspartier som ges medialt utrymme kan bara klara sina egna ekonomier i allmänhet och sina utgifter i Visby med hjälp av de skattefinansierade partistöden. När medlemmarna lämnar och medlemsavgifterna bara ger småsummor står staten unikt nog för den politiska ruljansen. Pengar som egentligen aldrig ifrågasätts av den journalistkår som här ogenerat och glatt klingar glas med de politiker som de sägs granska…

.

Ankommande flyg till Visby 5.7.10

.

Dubbelmoralen bakom Almedalsveckan luktar som mest om man under några dagar går till hemsidan för Visby airport och tittar på listan över ankommande flyg. Här landar flygplanen tätt. Nästan alla från Stockholm. En stor del av journalistkårens elit sägs bo i Bromma. De kan nästan kliva på planen direkt från de egna trädgårdsgångarna.

Både riksdagspolitikerna och journalisterna älskar att tala om ”klimatsmarta lösningar”. Här vräker de ut en ton koldioxid per skalle bara för att för en stund slippa hettan i storstan. På samma sätt som de rika stockholmare som flygpendlar mellan huvudstaden och  sina  pittoreska sommanästen inom och utom Visbys ringmurar. Varje flygresa innebär lika mycket mer CO2 i atmosfären som en fattig indisk eller kinesisk bonde tillför under ett helt år.

Av ren självbevarelsedrift granskar inte heller journalisterna de egna och politikernas helt onödiga flygresor.

Vore det inte mer ”klimatsmart” att trots allt byta Almedalen mot Köping eller Rinkeby? Flyget mot tåg eller T-bana?

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Almedalen, Rinkeby, Lars Ohly, Visby airport,

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,DN1,DN2,DN3,DN4,AB1,AB2,AB3,GP1,GP2,DN5,GP3,SVD4,GP4,SVD4,SVD5,GP5,AB4,

Bloggare: Jinge,RödaMalmö,

Dela

ÖVERENS OM PENSIONSMINSKNING

.

.

Vid gårdagens duell i TV4:s Kvällsöppet saknade programledaren Lennart Ekdahl egna ambitioner. Det var aldrig tal om att syna vad duellanterna egentligen sköt med för ammunition. I stället varvades debatten med fullständigt meningslösa avbrott  där ”tittarna” på låtsas fick komma till tals genom högläsning från en laptop av diverse hejarklacksmejl. Kanske ett försök att imitera SVT:s OS-studio?

Därför kunde duellen avslutas med att ”pensionärerna” utropades som kvällens och det kommande valets vinnare. En bluff som sedan kopierats till andra media.

Men varför idiotförklara snart nog två miljoner människor? De flesta pensionärer, som vuxit upp utan miniräknare, är ganska bra på att lägga ihop plus och dra ifrån minus…

.

Oavsett vilken partiledare som överlever höstens valduell

är pensionärerna valets förlorare

I har pensionerna minskat med omkring 300 kronor i månaden. Netto. Nästa år sänks de med lika mycket eller nära nog lika mycket. Allt enligt den ”gudomliga” pensionsöverenskommelse som partierna enats om. I går bedyrade också såväl Reinfeldt som Sahlin att detta är en överenskommelse som står fast. I höst och under nästa år väntas både inflation och räntor ta fart uppåt. Samtidigt kommer det säkert att smaskas på med både dyrare avgifter och energiskatter. Oavsett regeringsbildare. Att i detta perspektiv ge pensionärerna vaga löften om skattesänkningar och därmed kanske göra minskningen av pensionerna något mindre smärtsamma  är vanligt skitigt politiskt vardagshantverk. Inte mer. Låt säg att skattesänkningen genomsnittligt skulle bli på 150 kronor netto/månaden. Summerar man sedan alla poster är det i själva verket så att pensionärerna blir förlorare – även nästa år och oavsett vem av de tilltänkta regeringsbildarna som överlever den skarpa ammunitionen i höstens verkliga duell.

Det börjar bli dags för alla grå pantrar att  sträcka på ryggarna och vässa klorna…

.

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om valduell, Mona Sahlin, Fredrik Reinfeldt, TV 4:s kvällsöppet, pensionsöverenskommelsen, moderaterna, socialdemokraterna
.
I pressen:SVD1,SVD2,DN1,AB1,AB2,SDS1,

Bloggare: Jinge,

Dela

Midvinterblot…

Av hävd ska vi blota i kväll. Det är midvinter och 17. 47 står solen som lägst på himlen. Planetens norra del, där vi lever, har sin maximala lutning bort från solen och vi har vår kortaste dag och vår längsta natt.

Alla traditioner kring julen handlar egentligen om att betvinga mörkret och kylan. Om att solhjulet skall vända. Om vår längtan efter solens återkomst med ljuset och värmen.På sätt och vis var därför klimatmötet i Köpenhamn en historisk paradox. I tusentals år har vi människor på jordens norra delar offrat till gudarna och vädjat om solens och värmens återkomst. Under vår historiska järnålder när klimatet blev kallare och granen vandrade in och tog över från de stora lövskogarna, när sälfettet fräste i lamporna och kådiga facklor fladdrade i mörkret, då offrades vildsvinen eller gårdsgrisarna i väldiga midvinterblot.

Men i Köpenhamn var det inte släkter och stammar som möttes för att med ett väldigt blot blidka gudarna med hopp om att solen och värmen skulle återvända.

För det är inte längre gudarna som rår utan starka indicier talar för att människan själv genom sin förintande snabba förbränning av jordens fossila material skapat ett varmare klimat. I Köpenhamn träffades kapitalistiska regeringar från världens alla stater och sa sig försöka komma fram till ett avtal för att minska planetens uppvärmning.

Mötet blev ett fiasko och till Dagens eko i radion sa vår och Europas tillfällige ”hövding” Fredrik Reinfeldt att det var ”alldeles uppenbart att det saknades politisk vilja att stå upp emot klimathotet”. Han fokuserade först på Kinas ledare som de största svikarna. Senare även på USA:s. Fast med tillägget att Barack Obamas besök ändå ”gav nerv till mötet” . Denne kom inte med något nytt. Men till skillnad från Bush ska Obama och hans nya administration ändå ha insett problemen med jordens uppvärmning, menade Reinfeldt.

”Vår hövding” raljerade sedan över Kinas och andra länders syn på ”västvärldens historiska klimatskuld . ”Detta är sant. Men då visste vi inte bättre. Nu måste vi se framåt. Bara för att vi gjorde fel behöver inte andra göra om våra misstag”, var hans syn. Att varje amerikan i dag bidrar med fyra till fem gånger så mycket utsläpp av CO2 som en genomsnittlig kines ska trollas bort från statistiken. Eller att vi svenskar inte bara bilar till våra jobb utan också unnar oss att flyga som skottspolar över världen…

Det blev ett nattsvart Köpenhamnsmöte…

Bakom denna grova manipulation av fakta och föraktet för de miljarder människor som kämpar för sin överlevnad, för värme och mat för dagen, finns en annan bister dagordning. De fossila bränslen som förbrukas i en allt snabbare takt är inte förnyelsebara. De kommer att ta slut inom ett par generationer.

Ja, de har redan börjat ta slut. Den verkliga ”agendan” när det gäller jordens resurser av olja, naturgas och kol är att det redan i dag råder fullt krig om vem som ska ha makten över dessa tillgångar. USA har erövrat den miltära kontrollen över världens sista stora oljeresurs, Iraks rika fält,  och ett av de viktigaste skälen till att Obama ökat truppinsatserna i Afghanistan är landets geopolitiska betydelse när det gäller Centralasiens tillgångar av olja och naturgas…

Summa summarum. Samtidigt som världens ledare träffas och säger sig vilja minska användningen av fossila bränslen råder det fullt krig om de tillgångar som finns kvar. Här handlar det om ännu en historisk paradox. Bara i Irak och Afghanistan har USA, inklusive ”civila” kontrakterade legotrupper, uppåt en halv miljon soldater för att döda tills den sista oljedroppen är räddad till hemmafrontens american way of life. Är det någon som tror att det kommer att finnas kvar en enda amerikansk soldat i Irak – om 20 -30 år – när oljan är slut. För att kriga om ökensanden?

Kjell Aleklett, internationellt erkänd professor i fysik från Uppsala och expert på hur mycket fossila resurser det finns kvar på vår jord, framhåller ständigt att oavsett storleken på klimathoten så är mänsklighetens stora ödesfråga det enkla faktum att våra billiga, fossila bränslen är på upphällning. Han menar att de värsta scenarier som finns när det gäller våra klimat aldrig kommer att bli verkliga därför att oljan, naturgasen och kolen helt enkelt tar slut.

År 2050. Om bara trettio år. Då har jordens befolkning ökat med tre miljarder människor och vare sig det har blivit ett bra klimatavtal eller inte så måste fossila bränslen till stora delar höra till gårdagen. De som finns kvar kommer att vara extremt dyra.

Redan i dag måste därför en stor del av mänsklighetens gemensamma resurser inriktas på en övergång till förnyelsebara energislag. Produktion, transporter och boende måste klara sig utan olja, gas och kol.

Det är vad årets midvinterblot måste handla om. Vare sig det sker i dag. På julafton med Kalle eller Anna Anka. Eller på juldagen med Jesus.

Jag hade egentligen inte tänkt avsluta årets sista blogg och helghälsning med några politiska slutsatser. Den drömda julefriden skulle ha sin plats. Med rimfrost på träden och knirr och knarr i snön där vår labrador glatt kutar omkring med isflak i gapet. Men det går inte att komma ifrån det viktigaste av allt. När det gäller vår gemensamma framtid.

Den drömda julefriden skulle ha sin plats. Med rimfrost på träden och knirr och knarr i snön. Här har mina gamla lagg från Telemarken kommit fram…

För visst går det att förändra världen. Det finns en möjlighet. Men för att lyckas krävs det globala antikapitalistiska massorganisationer och socialistiska partier. Den gamla arbetarrörelsen är helt enkelt förbrukad. Så svårt är det. En väldig men helt nödvändig uppgift tar vid. Vi måste bygga ett nytt, öppet och demokratiskt socialistiskt ungdoms- och arbetarparti.

Det får bli min enkla midvinterhälsning till alla bloggens läsare. Ha det så skönt.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, midvinter, vintersolståndet, klimathotet, klimatavtal, Köpenhamn, Barck Obama, Fredrik Reinfeldt,

I pressen:SVD1,SVD2,DN1,DN2,AB1,

Dela

Blev du förvånad?

Blev du också förvånad när den engelska baronessan lady Catherine Ashton av Upholland i torsdags kväll utsågs till din och hela Europeiska unionens utrikesminister?

Inte så konstigt. Du var inte ensam. Av EU:s 400 miljoner människor var det säkert mindre än en promille som kände till något om denna lady. Hon själv blev lika förvånad som du. Samtidigt som hon på torsdag eftermiddag höll på att boka en biljett med snabbtåget Eurostar från Bryssel hem till London, kom ett sms från EU-kommissionens ordförande, José Barroso, som berättade att hon fått jobbet att vara taleskvinna i utrikesfrågor för dig och mig.

Herman van Rumpuy, Lady Cathy Ashton och Fredrik Reinfeldt.

Hur det gick till? Ja, skulle det hela ha skett i den ordning som Margot Wallström brukar fabulera om, med öppenhet, transparens och demokrati, då skulle baronessan ha synats från topp till tå. Söm efter söm i hennes förflutna skulle ha tråcklats upp. Hon skulle ha fått svara på frågor om inställningen till kriget i Afghanistan, Israels annektering av Jerusalem och fortsatta ockupation av Västbanken . Hon skulle ha fått berätta hur hon ser på svälten i världen, bristen på rent vatten och alla miljöhot och tala om vart alla EU:s hjälppengar ska riktas in på och vad alla ambassader ska syssla med. Ställt upp i ett val. Men det enda vi nu fått veta är att hon aldrig i hela sitt liv ställt upp i ett demokratiskt val av något slag. Alla hennes politiska uppdrag har varit utnämningar. Som på medeltiden har hon dubbats till sina uppdrag.

I brittisk press berättas det i dagarna om hur kohandeln gick till, där Fredrik Reinfeldt var auktionist i sin egenskap av EU-rådets siste tillfällige ordförande. Långt innan besluten i torsdags var det klart att Tony Blair var ute ur leken. Veckan innan hade han fått beskedet från både Angela Merkel och Nicolas Sarkozy. De pratades vid flera gånger i telefon och Blair fick veta att de inte hade något horn i sidan när det gällde honom personligen, men att kristdemokraternas stora framgångar i det senaste EU-valet, gjorde att de kände sig tvingade att förorda en konservativ högerman till posten som president, nämligen Sarkozys politiske lillebror och tilltänkte springpojke Herman van Rumpuy. Vad de kanske inte sa i klartext var att Blair dessutom var ifrågasatt av många europeiska socialdemokrater – för sin roll i Irakkriget /med undantag för Aftonbladet!/.

Inte till Bryssel. Men borde häktas för en krigsrätt i Haag.

Dessa visste förmodligen också att det i Storbritannien skulle dra i gång en ny parlamentarisk undersökning om hur dess regering ”skött kriget”, Chilcot Inquiry, där det redan läckt ut uppgifter som understryker att Blair snarare borde sättas i häkte inför krigsrätt i Haag än att vara EU:s utrikesminister. Direkt efter beskedet ringde Blair till Gordon Brown och sa att loppet var kört.

Trots detta. Nästan in i det sista stod Brown fast vid Blair. Taktiken var klar. ”Får vi inte Tony, då ska vi ha en annan tung post”. Browns vänner i bankvärlden ville ha en tung kommissionärspost med ansvar för ekonomi och bankregler. De ville inte att ”fransmännen”, pressade av sin hemmaopinion, skulle in och stöka till det med regler för hur deras finansiella spelhålor i City ska skötas. Men för en gångs skull lyssnade Brown mer på sina valstrateger. I och med att han satsat hårt på Blair skulle rubrikerna kunnat bli förödande. I stil med ”Brown förlorare – igen!”. Nej, bättre då att byta ut Blair, som redan var förlorad, mot en brittisk utrikesministerpost. Då kunde det i stället bli segerrubriker som ”Brown segrade – brittisk utrikesminister”. Rubriker som Brown mer än väl behöver i vårens viktiga val.

Tänkt och gjort. Men denna taktik krävde stöd från EU:s socialdemokratiska partigrupp, vilken i och för sig var beredd att ge jobbet till den unge och till synes framgångsrike brittiske utrikesministern David Miliband. Ett val som föll Brown i smaken. Då kunde han gradera upp sin gamla antagonist i regeringskabinettet, näringsminister Lord Peter Mandelson, genom att ge denne posten som ny utrikesminister. En utnämning som helhjärtat skulle kunna dra med honom i en gemensam valkampanj. Men den rockaden föll på att Miliband sa nej. Han hade i stället uppenbart planer på att vid lägligt tillfälle kunna ta över efter Brown och ville därför inte lämna England. Brown fattade sig snabbt och lanserade i stället först Mandelson som kandidat till utrikesministerposten, sedan sin gamle försvarsminister Geoff Hoon. Men bägge ansågs sakna glans och fick inget stöd hos de europeiska socialdemokrater, som nu ”ägde” utnämningen, eftersom de i god ordning sagt till Reinfeldt att de accepterat högermannen Rumpuy som unionens president. Browns sista kort blev då lady Cathy Ashton. Visserligen en nära nog obemärkt EU-byråkrat. Men hon var en effektiv byråkrat och dessutom kvinna och det räckte för partigruppen i Bryssel, som gärna ville se åtminstone en kjol i all gubbröra. Kohandeln blev klar. Reinfeldt kunde klubba beslutet.

Öronmärkta av EU. Kohandeln är klar…

Brown fick sina positiva rubriker och en häpen Ashton fick sitt sms. Därför fick du också över en natt en okänd baronessa till utrikesminister…

Nja. Riktigt så enkelt är det ändå inte. Presidenten, Rumpuy, har också en hel del att säga till om när det gäller utrikespolitiken. Liksom EU-kommissionens ordförande, Barroso. När det sedan verkligen gäller stora strategiska beslut gör ändå de stora medlemsstaterna som de vill. Med den nya axeln Berlin/Paris som tyngsta komponent.Som det heter i kommentarerna. Barak Obama vet fortfarande inte vem han ska ringa till i Europa…

Det politiska statsbygget för Europas kapitalister är skört. Lissabonfördraget är i hamn. Men EU fortsätter att sakna politisk legitimitet hos Europas folkliga lager. Hur den öppna arbetslösheten, på i dag över tjugo miljoner människor, ska hindras från att bara skena i väg, det har inte denna valprocess berört med ett enda ord. Det enda som är klart och samstämmigt från de partigrupper och statschefer som kohandlat, är att de vill att vi arbetande människor ska fortsätta med att betala kapitalismens kris.

EU är inte en union för oss som arbetar. Det är ett försök till statsbildning som vi måste riva ner ända till grunden. Tillsammans med antikapitaliska rörelser och partier i hela Europa. I denna strid, som kan växa fram i kampen mot lönesänkningar, sociala försämringar, massarbetslöshet, krig och miljöförstörelse, kan vi också börja bygga vårt Europa! Det röda Europa!

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, EU, EU.president, Fredrik Reinfeldt, Lady Cathy Ashton, Tony Blair, Irak

I pressen: AB1,

Dela

Med bara rumpor?

När presidentvalet var klart firade Reinfeldt och EU-rådet på en pub i Bryssel. Obs andra personer på bilden…

Blir EU rumphugget med den nyvalde presidenten Herman van Rumpuy? Står ”vi” där med rumpan bar när världsledarna träffas för att göra upp?

Aftonbladets ledarsida har haft nyliberalismens gudfader i Europa, inte minst när det gäller arbetsrätten, Tony Blair, som sin kandidat och tidningen raljerar därför stort med den nykorade presidenten:

Den okände 62-åringen (som har en blogg med Haiku-dikter på flamländska) flyttar från ett kontor i Bryssel till ett annat. I tio år har Unionen brott­ats med att få en ny konstitution på plats – bara för att slutligen tillsätta en okänd belgare. Den nye EU-presidentens huvudsakliga erfarenhet av en internationell konflikt är bråket mellan Belgien och Nederländerna om muddringen i floden Scheldt. Knappast vad som ger Europa tyngd internationellt. I värsta fall innebär detta att vi får en union med huvudsakligt fokus på sin egen navel: att subventionera franska bönder, diskutera institutioner, låtsas att Turkiet inte finns, bygga högre murar mot omvärlden och jaga illegala immigranter. EU borde ha bestämt sig för att bli något annat. Och då skulle man ha siktat högre än Herman Van Rompuy.

Den brittiska finanstidningen Economist hade också Blair som sin kandidat och konstaterar nu besviket att Europa inte är berett att dela världsscenen med sina rivaler. Kandidater som van Rumpuy och Lady Ashton har setts  som ”europeiska pygméer”. Det brukar sägas att redan USA:s Henry Kissinger klagade. ”Vem ska jag ringa, när jag vill ringa Europa”, ska han ha ironiskt ha frågat. Hans efterföljare Hillary Clinton vet nu att hon ska ringa van Rumpuy. Men uppenbart måste hon själv sedan ringa runt till en Angela Merkel eller en Nicolas Sarkozy. Eller får van Rumpuy ringa runt och föreslå en telefonkonferens.

Nej, Aftonbladet och Economist misslyckades med att frälsa Europa med en stark ledare. Det var nog lika bra. På något sätt känns det bättre med en konservativ president som skriver Haiku-dikter och intresserar sig för att muddra floder än en president som Blair, som visserligen dyrkar påven lika högt som van Rumpuy, men framförallt älskar bankvärlden i London City och amerikanska bombplan lika mycket som han hatar varje tanke på en bra arbetsrätt. När det gäller den förmenta socialisten Catherine Ashton vet vi inte så mycket. Men hon är av Blairs virke. Bär också titeln baronessan lady Ashton av Upholland. En gång ordförande i överhuset, House of Lords, där hon drev i genom Lissabonfördraget. Har aldrig någonsin varit kandidat i ett enda demokratiskt val utan har dubbats till sina titlar i kraft av börd.

Men i grunden är den valprocedur vi sett en tragisk historia. Det enda som fattades innan Fredrik Reinfeldt i går kom ut till pressrummet var att det först hade puffat ut vit rök från EU-rådets möte. På samma sätt som när en ny påve har valts av de inlåsta kardinalern i Roms Sixtinska kapell…

”Papisternas” kardinaler inlåsta i Sixtinska kapellet …

Margot Wallström har under åren i Bryssel oavbrutet talat om EU:s transparens eller genomskinlighet. Om demokrati och folklig förankring. Samtidigt har vi fått ett Lissabonfördrag där vi förvägrats rösta och vi, du och jag (!), har fått en president och en utrikesminister, som kohandlats fram i slutna rum. Nu har Wallström gjort sitt och fått sin miljonpension och ”vi” har fått en president på halsen, vars åsikter och program vi aldrig kunnat syna i ens en liten, liten tillstymmelse till demokratisk process. Kanske inte helt fel att min bloggkompis Benny sedan några år pluggat hårt med att lära sig mer flamländska. Vem vet. Han kanske översätter och lägger ut några av van Rumpuys Haiku-dikter på vår blogg…

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, EU, EU:s president, van Rumpuy, Lady Ashton, Fredrik Reinfeldt, Tony Blair,

I pressen: AB1,AB2,AB3,AB4,SVD1,SVD2,DN1,DN2,SDS1,

Andra bloggare:Jinge,RödaMalmö,AlliansfrittSverige,

Dela

Bluff om Bonusballonger

”Som jag ser det, sprack bonusbubblan i kväll, sa statsminister Fredrik Reinfeldt och sträckte nöjt på sig, efter att ha suttit som ordförande och lett EU:s toppmöte i Bryssel den 18 september. ”Nu räcker det.  Vi behöver komma ifrån den nuvarande ersättningskulturen som baseras på kortsiktiga bonusar”, fortsatte han. I Sveriges – och i världens alla stora – TV-kanaler visades ett inslag med den glade svenske EU-ordföranden som sa sig ha lyckats med att spräcka bonusbubblan…

Vad drömmer den lille pojken om? Att bli bankdirektör i Swedbank?

Veckan efter åkte han till G20:s toppmöte i Pittsburgh och godkände ett avtal där det stod att ”en betydande del av ersättningen skall (should) vara rörlig”. ”En betydande del” angavs till 40 -60 procent. Pengamånglaren Mats Odell uppmanade snabbt de svenska bankerna att ”väga in besluten från Pittsburgh”. Sagt och gjort: Bankerna hörsammade finansministerns maning, läste besluten från G20 mycket noga och förväntas i dess anda, trots stora förluster betala sina ”aktörer” eller snarare, spelare, i runda slängar 5 miljarder kronor i bonusar. Swedbank som är med i statens garantiprogram, vilket innebär att du och jag tar riskerna, kommer trots en förlust på 7-10 miljarder, att släppa upp nya bonusballonger till ett värde av 800 miljoner.

I Labours och Gordon Browns England är det samma sak. Det som spräcktes i Bryssel var inte bonusbubblan utan snarare förtroendet för Reinfeldts förmåga att få bankdirektörerna att hålla tillbaka sin lystnad på mer rikedom. Londons ”City” eller finansvärld fortsätter också obekymrat att servera sina anställda frikostiga bonusar. Där förväntas slutsumman bli omkring 60 miljarder. Många äcklas över frosseriet och kallar bankdirektörerna för feta katter.

I ett land med fortsatt recession har det så uppenbara svindleriet fått till och med en del av den finansiella eliten att reagera. Multimiljardären George Soros ( som tillsammans med Carl Bildt en gång sänkte den svenska kronan ) sa så här i går:

”I dag finns det gömda subventioner till bankerna, tack vare att de får låna statliga pengar till vad som i praktiken är nollränta. Så de pengar de tjänar är inte något som vunnits av folk som tagit risker. Det är gåvor från regeringen, dolda gåvor, så jag anser inte att dessa pengar skall användas till att betala ut bonusar”.

Swedbanks direktörer pratar inte gärna om sina enorma förluster i  Baltikum och Ukraina. De väljer i stället att tala stort om vinsterna i Sverige. Men är det inte så att dessa vinster,  på samma sätt som i Gordon Browns England, bara varit möjliga tack vare de statliga garantier, som vi ytterst står för? Varför yvas över vinster där skattebetalarna stått och står för riskerna? Än har inte Reinfeldt kommenterat sitt fiasko. Kanske var det statsministerns eget självförtroendet som sprack där nere i Bryssel?

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Swedbank, SE-banken, Bryssel, Fredrik Reinfeldt, bonusar, bonusbubblor, finanskris, lettland, Ukraina

I pressen: Independent,DN1,

Dela