Tag Archives: finanskris

Näringslivet vill skrota turordningsreglerna

Posted on by
1

Pensionera

LO:s och PTK:s förhandlare!

I skymundan av alla varsel om uppsägningar vill Svenskt Näringsliv skrota turordningsreglerna vid avsked. Alltså regeln om ”sist in, först ut” när anställda väl tvingas att stämpla ut för gott.

Som så många gånger förut är det den skarpsynte Kurt Junesjö, före detta förbundsjurist på LO-TCO-Rättsskydd, nu bland annat krönikör i ”Dagens arbete”, som varslar alla fackligt intresserade om detta utspel i sin granskning av den märkliga förhandling som pågår om ett nytt Huvudavtal.

Inte nog med att arbetsköparna vill ta bort den fackliga organisationens viktiga tolkningsföreträde vid lönetvister. Turordningsreglerna ska ersättas med en allmän regel om att det är den som är ”mest kompetent” som ska ha kvar jobbet. En skrivning som naturligtvis rakt av bara skulle betyda att det är företaget, med sin rätt att leda och fördela arbetet, som skulle få avgöra vem som skall till stupstocken.

Självfallet måste detta uppmärksammas. Så många som möjligt av alla fackligt engagerade måste sätta sig in i det skumraskspel som pågår. Kurt Junesjö visar själv på ett bra fackligt vägval. LO och PTK har satt två pensionärsmogna förhandlare vid denna sittning som egentligen aldrig borde ha börjat. LO:s förre avtalssekreterare Erland Olauson samt Unionens avgående förhandlingschef Lars Bonny Ramstedt. Junesjös förslag förtjänar verkligen all uppmuntran:

”Att bara sitta kvar vid ett förhandlingsbord där arbetsgivaren redovisar sådana mål tyder på stor undfallenhet från de fackliga förhandlarna. Varför ska ett starkt och välfungerande fack förhandla om framgångar som det tagit ett århundrade av facklig kamp att förhandla fram? Fram för förbättringar för arbetstagarna, inte försämringar!

Frågan är om inte LO och Unionen just i detta fall skulle kunna ta avstånd från turordningsreglerna i Las och omedelbart ge just dessa pensionsmogna förhandlare den välbehövliga vila de så väl behöver efter ett långt och framgångsrikt yrkesliv?”

Själv har jag ett annat förslag. Är det inte märkligt att Aftonbladet, med LO som storägare, inte har några rubriker och artiklar när det gäller denna förhandling om ett nytt huvudavtal? I dagsläget har man exempelvis nio stycken namn i sitt ”stall” av krönikörer.. På den egna hemsidan får vi veta att ”de brinner” för mängder med frågor. Alltifrån Mellersta Östern och hästar till EU-beslut och Malmö FF. Ingen tycks ”brinna” för arbetsrätten. Varför inte anställa Junesjö?

Mer information om huvudförhandlingarna kan man hitta på Kurt Junesjös hemsida www.kurt.nu

Illustration: Robert Nyberg

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

I pressen: AB1,

Nej till avsked – två års rådrum!

Posted on by
3

En social revolution

som världshistoriens

mest demokratiska reform


I onsdags hade redaktionen för P1:s Studio 1 ett inslag om riksdagsdebatten. Finalen på politikerindustrins svenska Supervecka, som den fått heta. Med min bakgrund som socialistisk fackföreningsman under 27 år på Volvo Lastvagnar, var jag ombedd att recensera debatten. Som vanligt blev det ett kort, stubbat inslag, även om jag tror att jag fick trumma lite för ett par idéer.

Mot min vana fick jag alltså tillbringa nästan hela onsdagen med att lyssna på den så rituella riksdagsdebatten. Vilket väl inte ens riksdagsmännen gör. För att inte tala om det svenska folket i stort. Jag lyssnade för enkelhetens skull på radion och hann få ner en del anteckningar, synpunkter och frågor som jag tecknade ner. Baktanken var att använda bloggens flexibla format. I detta lite ostrukturerade material finns kanske en del användbart i diskussionen om hur socialister ska förhålla sig till den kris som snart nog tränger upp oss mot väggen. Anteckningarna kommer här. Kom gärna med synpunkter. Diskussionen har bara börjat:

För mig var det som om partiledarna hade hamnat i fel årstid. Som om ett sällskap, med goda vänner, käbblade om hur en grillkväll under sensommaren skulle läggas upp. En hård skur hade nyss dragit förbi och trädgårdsmöblerna var dyngsura. Men skulle det bli mer regn, kommer det fler skurar? Kanske ska solen titta fram igen? Ska vi vara ute i trädgården eller på verandan? Ska vi ta kött eller fisk till grillen. Vilka tillbehör? Potatis eller bara grillat bröd?

Hela debatten kändes främmande. Därför när det gäller de tunga ekonomiska och sociala grunddragen i världen är det i själva verket bister vinter och mördande kyla som klappar på dörren.

Den finansiella krisen är inte löst. Hela blodomloppet för vårt ekonomiska system har drabbats av infarkter. Nya hotar och alla ekonomer pratar om globala depressioner/recessioner i minst 2-3 år. Konjunkturinstitutet pratar om 7 procent öppen arbetslöshet nästa år. Den siffran kan utan vidare springa i väg till 10 procent.

Både Volvo Personvagnar

och Saab kan gå i konkurs

Vi kan ta ett värsta scenario. Både Volvo Personvagnar och Saab risker att gå i konkurs tillsammans med Ford och General Motors. De amerikanska ägarna står bägge på Standard & Poor`s varningslista när det gäller kreditvärdighet, som det heter. Den svenska personbilsindustrin i sin helhet kan när som helst ramla ur marknaden. Bara i år har SAAB tappat över 30 procent av sin försäljning i Europa. Jag menar nog att AB Volvos och Scanias produktion av tunga fordon för dagen inte ligger i samma farozon. De har helt andra volymer på sina marknader och en helt annan likviditet. Men delar av dess produktion och montering kan när som helst också ryckas bort. Fordonsindustrin i sin helhet sysselsätter 140 000 människor. Mellan tummen och pekfingret är då minst 100 000 jobb direkt hotade. Samtidigt finns det 1 000 företag, alltså tusen mindre eller större företag, som är underleverantörer i branschen och vars anläggningar hotar att förvandlas till nerfrysta industriella kyrkogårdar. Även många av dem som tillverkar också för kommersiella fordon, lastvagnar och bussar, eftersom de oftast tappar skalfördelar, alltså volym, i förhållande till sina konkurrenter. För stora regioner, som Väst-Sverige, kan detta utan vidare betyda arbetslöshetssiffror på tjugo, trettio procent med biljardeffekter över hela ekonomin. I kommuner, landsting och alla former av privata verksamheter. En svår recession eller depression väntar. Här är småföretagens väl och ve som dunbollar på en äng när den bitande vinterstormen når fram. .

Det är det här partiledarna borde ha diskuterat. De borde ha varnat för den sibiriska ekonomiska vinter som troligen kommer. Hur ska husen få värme? Behövs det tilläggsisolering? Har alla människor rejäla vinterkläder? I stället för att gräla om vi ska ha fisk eller kött till grillen. De borde ha slopat allt tjafs om tillbehören och om ölen skulle vara kall, eller bara källarsval…

Djup nedåtgående

ekonomisk våg

Den finansiella krisen beror i grunden på en lång nedåtgående ekonomisk rörelse. En nedåtgående våg, säger många ekonomer. Djupet i denna våg beror inte på marknadsfundamentalister, som Lars Ohly sa i riksdagen, utan på att marknaden inte fungerar. Det lönar sig inte att investera i den så kallade reella och ofta nyttiga ekonomin. Det finns ingen/inga nya varor som kan dra hela ekonomin på samma sätt som bensinmotorerna en gång kunde göra. Dessutom sammanfaller denna strukturella nergång med att den långa glamorösa epoken med lättillgänglig olja är över och att i takt med att reserverna tar slut, blir priset för att få använda denna insatsvara i så många ekonomiska aktiviteter dyrare. Att råoljepriset i dag är nere i 70 dollar fatet eller halva kostnaden jämfört med för bara några månader sedan är en tillfällig rörelse som speglar den väldiga ekonomiska avmattning som väntar. Även om råoljepriset kan backa i en nergång kommer en snabb prishöjning på olja i varje längre period med större ekonomisk aktivitet. Oavsett hur mycket oljereserver det finns kvar och hur människan än använder dessa kommer dessutom utvinningskostnaden hela tiden att stegras, eftersom det svarta guldet blir mer och mer svåråtkomligt.

Det är därför många ekonomiskt tungviktiga länder tvingats att socialisera bankernas förluster. Men de har aldrig har ifrågasatt deras privata vinster – och de tänker inte göra detta. I pokerspelet om de stora finansiella flödena har bluffen med de amerikanska bostadskrediterna synats och i det börsras som följde slets andra ekonomiska korthus med ner i avgrunden.

Biljoner till bankerna

kallar Reinfeldt för

”Trafikregler”

Regeringarnas olika bankakuter och deras olika försök till samordning sig emellan är inga vanliga ”Trafikregler” som Reinfeldt framhöll i debatten. Inte heller handlar det bara om ”Ramverk” som Maud Olofsson sa.

Deras ordval är bedrägeri. Hur kan man kalla lån för biljoner och åter biljoner kronor i Europas kapitalistiska ekononomier utan säkerhet, för vanliga enkla trafikregler? Bara Tysklands åtaganden är uppe i nära 5 biljoner kronor. Att vanlig statlig och gängse profitmedia inte reagerar på dessa ordval är trist men väntat. Reinfeldts regering har lovat att lägga förslag med samma inriktning som euroländerna enats om. Att sedan den svenska bankakuten inte får lika tidiga öppettider som en del andra länder är självklart. Vi har redan betalt för en egen svensk bankkrasch så sent som i början på nittiotalet. Skam på torra land om svenska banker redan gjort slut på alla de skattemiljarder som de då fick!

Björklund missade skolan

Ett absurt, helt snurrigt inlägg i den ekonomiska debatten, kom från Folkpartiets Jan Björklund. Han redogjorde med rätta för hur allvarliga de sociala konsekvenserna blev av 1930-talets ekonomiska depression och försökte sedan få det till att Bertil Ohlins socialliberalism under 40- och 50-talen grejade biffen och löste upp alla knutar.Helt makalöst. Det är ofint att påpeka det. Men är det så att Björklund missat samhällskunskapen i skolan. Bertil Ohlin lyckades faktiskt aldrig att erövra en parlamentarisk majoritet för sin socialliberalism. Men bortsett från denna banalitet så borde Björklund varit så påläst att han visste att det var det Andra världskrigets enorma förstörelse av världens produktiva resurser, som kunde få kapitalismen att än en gång stiga upp som en fågel Fenix ur askan. Det blev helt enkelt åter lönsamt att investera i den reella ekonomin. Massbilismens hundratalsmiljoner bilar med sin billiga bensin innebar dessutom en enorm körglädje för alla kapitalister. Ständigt nya krig, som i Korea och Vietnam, hjälpte också ekonomin att varva upp. Det fanns i sig inga sociala motiv eller någon empati i den långa uppåtgående ekonomiska våg som följde på världskriget. Rakt av rörde det sig bara om goda möjligheter till profit.

Olofsson med klädkonto

Stort som A-kassan

Olofsson och Hägglund var så bleka att det inte behövs några kommentarer. Det räcker med att veta att Maud Olofsson i veckopressen viker ut sin privatekonomi och berättar att hon har ett större klädkonto, tiotusen kronor i månaden, än vad många arbetande människor har i A-kassa. Att Göran Hägglund överhuvudtaget kom in riksdagen berodde på Kristdemokraternas kamp för att sänka bensinskatten. Ett vallöfte som han förvandlade till en skattehöjning. Lika fromt fortsätter han att mässa om kristen etik…

När det gällde Eriksson/Wetterstrand från Miljöpartiet så utelämnade de helt varje diskussion om den ekonomiska verkligheten. De är väl medvetna om världens miljökriser och hotet mot vårt nuvarande klimat. Men verkar fullständigt ointresserade av ekonomiska system. De tar det nuvarande kapitalistiska marknadssystemet för givet och diskuterar inte ens att dess grundpelare hotar att rasa. I grunden är partiet helt enkelt ett borgerligt klassparti, om än med en mer suddig väljarbas av medelklass och studerande. I mängder med frågor röstar de logiskt nog med den borgerliga alliansen, som när det gäller friskolor, skatteförslag och turordningsreglerna vid mindre företag. Beslutet nu senast att släppa det egna kravet på att Sverige ska lämna EU är en rättning åt samma håll. Uppenbart har Eriksson/Wetterstrand tillsammans med Mona Sahlin också hittat någon vacker formel för att de tillsammans ska kunna regera med en fortsatt svensk militarism och en fortsatt militär imperialism. Som i Afghanistan. En annan sak är om de kan släpa med sig de egna medlemmarna och väljarna så långt in mot mitten i svensk borgerlig politik. Det hela kan kan faktiskt sluta med den berömda rödgröna röran.

Ohly med hög svansföring

I debatten var Lars Ohlys inlägg mycket klargörande. Han har haft hög svansföring ända sedan Mona Sahlin, efter högljutt motstånd från framförallt de egna fackföreningsleden, misslyckades med att såga av Vänsterpartiet i en kommande regeringsbildning. Ohly vill inte att det egna partiet bara ska vara en dörrmatta som de andra två borstar av sig på när de går in i Rosenbad. Han vill själv gå med in.

De tolv åren som regeringsunderlag för Göran Perssons svångremspolitik har inte avskräckt vare sig hans parti eller han själv. Däremot har han och hans kamrater på samma sätt som Miljöpartiet tröttnat på att vare sig få titel eller portfölj. Nu i riksdagen hade Ohly några turer om ”marknadsfundamentalister” och ”grundläggande fel i vårt ekonomiska system”. Men egentligen var hans retorik inte mer radikal än den franske presidenten Sarkozy när denne nu gör utfall mot girigheten och den onda kapitalismen. För Ohly är kärnfrågan, den nödvändiga socialiseringen av bankväsendet i sin helhet och den demokratiska makten över dessa, helt främmande. Vi får se vad som händer i förhandlingarna mellan socialdemokratin och vänsterpartiet. Ett grundtips är att Ohly och hans parti i regeringsfrågans namn accepterar att både leva med regeringens budgettak och den svenska militarismen.

Klimatskifte hotar

Parallellt med den djupa ekonomiska krisen har vi miljöhoten i hela sin bredd, där ett hotande klimatskifte är i fokus. Om än med en väldig spännvidd när det gäller tempo och målsättningar är hela det etablerade politiska fältet överens om att t o m existensen för hela regioner och klasser är hotade. Redan i dag lever nära en miljon människor under svältgränsen. Rent vatten är Jordens största bristvara.

Ett industrisamhälle med god välfärd som samtidigt ska alstra ett minimalt utsläpp av koldioxid kräver en helt omvälvande omläggning av energiproduktion, transporter och boende. En första förutsättning för att denna ska kunna ske på ett rättvist sätt – och med en social upprustning på massor med områden – är givetvis att dessa verksamheter, liksom bankerna, är samhällsägda. Där det är makten över investeringarna som måste erövras. Både producenter och brukare måste vara med i denna gigantiska sociala omvälvning. En social revolution som skulle vara världshistoriens mest demokratiska reform!

Springer jag och andra socialister på en omöjlig ytterbana när vi försöker vinna förtroende för dessa egentligen enkla krav? Ja, det får historien utvisa, men sanningen är att de etablerade partierna alla trängs på mittbanan och tillsammans hela tiden tar ut stegen åt höger.

Inga avsked – minska arbetstiden

Med den kris som står för dörren är det helt rimligt att kräva ett rejält rådrum när det gäller varsel och avsked. För det första måste arbetstiderna i de utsatta industrierna minskas radikalt. Varför ska arbetarna på Volvo Personvagnar slita sönder kroppar och själ i ett tempoarbete som borde höra till historien. Politikerindustrin talar i dag ofta om ”moderna” förslag. Själv tycker jag att sextimmarsdag eller halverad arbetstid i krisbranscher är synnerligen moderna idéer. Vi måste kräva ett rådrum på två år. Där det är förbjudet med avsked på arbetsplatser med mer än tio anställda. Går företagen med vinst ska de betala själva. Hävdar de förlust ska alla papper på bordet. All dold räkenskap ska fram. Inte minst gäller detta Volvo personvagnar där den heliga affärshemligheten hindrat all insyn. Volvo personvagnar måste också svara på frågan om vad Fords del av den amerikanska kongressen 135 miljarder till bilindustrin tar vägen. Hur mycket får Volvo? Fallerar ägarna kan de få ekonomiskt stöd, men bara under kontroll av de anställda och samhället.

Huvudfrågan är varför bara bankerna ska tas om hand. Varför gulla med dess hänsynslösa profitjägare samtidigt som man tillåter att arbetarna sparkas ut i förnedrande arbetslöshet. Mon Sahlin avrundade gärna sina inlägg med det vackra ordet solidaritet. Vi är många som nu frågar: Solidaritet med arbetarna eller med bankerna.

Övergångsplan för ekonomin

Vad som krävs i dag är en fullständigt grundläggande diskussion om vilket samhälle vi vill ha. I det rådrum vi måste ta oss kan hela Sverige bli en studiecirkel. Folkliga organisationer av alla de slag. En återfödd fackförenings- och arbetarrörelse.Ja, vi måste faktiskt gå så långt att denna helt avgörande debatt måste föras i hela Europa. Den väldiga samhällsomvälvning jag talar om kan inte göras i ett nationellt hembygdsmuseum. Energiproduktion, transportsystem, och storstädernas boendeformer – allt detta och mycket mer måste i ett första steg läggas om i kontinental skala. EU-kommissionen, G7 och alla Europas finansministrar, de institutioner och människor som Mona Sahlin hyllade i riksdagen, de har skapat krisen och de kan bara mota bort den kortvarigt genom att ta av våra pengar, av offentliga medel, för att låta dem gå ner i finansindustrins virvel av svindel.

En annan värld är möjlig om vi organiserar oss och kämpar för den. Vi vill inte storma himlaporten. Bara ha ett samhälle värdigt oss människor. Svårare än så är det inte. Slutar med ett citat från artikel ”Marx gör comeback” i dagens Svenska Dagbladet:

Marx mest kända skrift Das Kapital i tre band har letat sig upp ur unkna boklådor och andra litterära kyrkogårdar och blivit en storsäljare.

– Marx är definitivt inne. Till och med bankfolk och företagsledare vill läsa boken som förklarar vad de gjort mot oss, säger bokförläggaren Jörn Schütrumpf på förlaget Karl-Dietz Verlag.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

I pressen: DN1,DN2,SVD1,SVD2,AB1,AB2,SDS1,

Därför fick inte Internationella Valutafonden Nobelpriset

Posted on by
2

Island:

Nyliberalism i Ragnarrök

Gästskribent Kjell Pettersson

I somras uttalade sig IMF, Internationella Valutafonden , om tillståndet för den isländska ekonomin.

Rapporten från IMF slog fast att ”institutionerna är starka och statsskulden väldigt låg” som det först hette i rapporten . ”I ljuset av detta är de långsiktiga utsikterna fortsatt avundsvärda”, fortsatte man.

Rapporten skrevs efter ett IMF-besök på Island i början av juli.

Sedan dess har som bekant hunnit strömma mängder med isvatten genom Gullfoss…

1973 fick hela  det isländska samhället på ön

Heimaey evakueras när vulkanen Eldfell vräkte ut sin lava…

Ska nu den mäktiga vulkanen Hekla också spy ut sitt förakt

över spekulationsekonomin…

Tisdagen den 14 oktober öppnade den isländska börsen efter att ha varit stängd i tre dagar. Börsindex föll som en raukasten. Den isländska Finansinspektionen har sedan konfiskerat Kaupting, Glitnir och Landesbanki. Dessa tre forna jättar som normalt står för 70-75 procent av börshandeln på Island har stoppats på marknaden.

Värdet på dessa tre före detta finans- och bankkoncerner är i dag noll.

Vad IMF, i detta nu, har att säga om tillståndet i den isländska ekonomin i är obekant. Någon nytt delegationsbesök är inte inplanerat. Utsikterna är inte längre ”avundsvärda”

Det bankrutta Natolandet Island har i marschen in i den nyliberala ragnaröken tvingats vända sig österut. Landets politiska ledare räcker ut tiggarhåven till Ryssland.

Dagen innan den isländska börsen väcktes från de döda delades nobelpriset i ekonomi ut.

Detta gick inte till IMF.

Vilket inte hade varit helt osannolikt då en av dem som tände det nyliberala bålet, Milton Friedman, fått priset.

Vilket i en hast tar oss till det Kommunistiska Manifestet. Författat 1848 av Friedrich Engels och Karl Marx. Där slås det fast;

”Behovet av en ständigt avsättning för sina produkter jagar bourgeoisien över halva jordklotet. Överallt måste den innästla sig, överallt skaffa sig förbindelser”.

Detta 1848.

Kanske kan man rekommendera IMF att läsa manifestet. Det skulle med all säkerhet ge mycket mer än att åka till Island för att totalt bomma landets ekonomiska läge.

Nobelkommittèn rekommenderas i alla enkelhet att dela ut ett speciellt Postumt Nobelpris i ekonomi till firma Engels och Marx.

”Må de härskande klasserna darra”.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

I pressen: SVD1,SVD2,AB1,SDS1,

Förlegad partidebatt. Finns det friska banker?

Posted on by
3

Finansiellt Tjernobyl?

Från euroländernas möte i Paris berättar Sarkozy att man enats om att gå in med kontanter till de ”friska bankerna”. ”Euroländerna räddar banker”, ekar Aftonbladet. För att parera alla frågor om hur mycket och var all cash ska hämtas, understryker ”Zarko” med stora franska gester att det inte handlar om gåvor utan att man bara tillåter att bankerna ska kunna fortsätta sin verksamhet. Business as usual. Självklart rättar sig Anders Borg in i leden. Den svenska kronan är inte annat än en liten bit av svansen på euron.

Tjernobyl efter reaktorkatastrofen. Ska vi få en finansiell härdsmälta?

Men hur skattepengar till finansiella system, fulla med vidriga svulster av spekulation och osäkra fordringar, kan motiveras med att man tillåter bankerna att fortsätta att sköta ruljansen som förut, det känns minst sagt ihåligt. Den ”fria” kapitalmarknaden ska få fortsatta – med lika stora och gemensamma subventioner. Hela fundamentet i nyliberalismen rasar sönder. Inte en stavelse yttrades däremot om stora och gemensamma subventioner till alla de miljoner människor som nu kommer att förvisas till arbetslöshet.

Vad som hänt är att kapitalismens finansiella blodomlopp skadats svårt av flera infarkter. Då kanske det inte hjälper med vare sig steroider, några påsar nytt blod eller blodförtunningsmedel. Med dagens politiska ramar hotas ändå det finansiella systemet att rivas sönder i en sista ristande och dödlig infarkt.

Tillåta bankerna att fortsätta som vanligt? Sarkozy och ministrarna runt euron är naturligtvis väl medvetna om att det är precis det man gjort det senaste decenniet. Nyliberalismens politiker har tillåtit allt! Gamla regleringar när det gäller banker och finansiella korthus, som spelat med derivater och andra bluffkort, har sopats undan. Kaptalismens inneboende lågkonjunkturer och ekonomiska kriser har skjutits upp med alla tänkbara former av frivola krediter. Nu när allt går åt pipan vräker man in skattemedel och hoppas att ”marknaden” ska bli på gott humör och börja pulsera som tidigare. Problemet är bara att spekulationsekonomins grund är profitfallen när det gäller den reella, den produktiva ekonomin. ”Marknaden” vill helt enkelt inte investera i denna därför att man tjänar för lite pengar. Börserna är inte längre i något avseende friska kapitalkällor för expansiva och dynamiska företag i den reella ekonomin. Visst kan man ge akut hjälp med jättelika statliga bidrag. och få några glädjeskutt på börsen. Men som Reifeldt brukar säga. Då får vi ett bidragsberoende. Det blir som att pinka på sig. Först blir det varmt och skönt. Men sen…

Kapitalismens

värdegrund

bortsopad

Hela den kapitalistiska ekonomins ideologiska värdegrund är bortsopad. Nyliberalismens profitmedier, statsapparaternas viktiga radio/TV-stationer liksom alla mörkblå tankesmedjor, tappar över en natt förmågan att ge en trovärdig bild av varför ”marknaden” tar makten i land efter land och sätter parlament och regeringar på obestånd. De kan inte ge rationella förklaringar till det som sker. Vart tog de ”oberoende riksbankerna” vägen? Varför socialiseras bankernas skulder samtidigt som vinster och bonussystem tillåts att vara privata? Varför hotas kapitalismens blodomlopp av en sista dödlig infarkt?

Därför var gårdagen partiledardebatt förlegad redan innan den började. Ett meningslöst ”Eftersnack” till regeringens budget i skuggan av tidigare G7-träff och kvällens Euro- och IMF-möten. Samtidigt som de svenska partiledarna satt i debatt började ett hetsigt nattmöte mellan Gordon Browns regering och fyra av världens storbanker: Barclays; Lloyds TBS, HBOS och Royal Bank of Scotland. När den sena manglingen är färdig förväntas de fyra kräva 500 miljarder kronor i skattemedel för att kunna fortsätta sin verksamhet! Mot den bakgrunden blev den mest radikala skillnad Mona Sahlin kunde ta fram, nämligen att regeringen missat vuxenutbildningen, inte särskilt stor. Hon har ännu inte gett ett bud i kronor i ören, samt omfattningen i tid, när det gäller A-kassan. Lars Ohly såg ut ha fått en god middag och kvällen serverad på ett fat efter Sahlins missade svängom med Miljöpartiet. Men inget parti på ”vänstersidan” ifrågasatte kapitalismen som system. Ingen talade om ett program och en regering som vägrar att ta ansvar för kapitalismens blinda marknadsekonomi - för att i stället ta skyndsamma och viktiga steg mot en socialiserad produktion och en demokratisk planhushållning. Av nödvändighet ett uppbrott som måste ske hand i hand med en återskapad arbetarrörelse och folkliga massorganisationer i hela Europa.

G7:s ledare är ”oroliga”.  Står man så här rakt , med byxorna som stuprör,

syns det inte om man pinkar på sig. Först blir det varmt och skönt. Sen…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

I pressen: DN1,DN2.DN3,DN4,DN5,AB1,AB2,AB3,AB4,SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,SVD5,SVD6,SDS1,SDS2,

SVD7,DN6,DN7,AB5,

Fetma botas inte med grädde – kallbrand inte med plåster

Posted on by
6

Varför dras med

ner i bråddjupet?

Den finansiella virveln snurrar allt fortare. Fler och fler bolåneinstitut och banker dras med ner i det svarta hålet. Flera staters ekonomier är redan hotade. Både Irland och Island har flaggat för hjälp. Virvlarna griper tag i fler och fler människor.

I Sverige håller varslen på att gå över från duggregn till skurar. Skyfall väntar och hundratusentals människor kan komma att förvisas ut från arbetsmarknaden till en förnedrande arbetslöshet – ofta ens utan den i sig så låga a-kassan.

Globalt är hundratals miljoner människors arbeten och välfärd hotade. I de kapitalistiska ekonomiernas ytterområden i Asien; Afrika och Latin-Amerika marginaliseras människor som redan lever i yttersta nöd. För de hundratals miljoner människor som dras ner i djupet väntar den hopplösa och vidriga malströmmen av sjukdomar, svält och död.

Den här dramatiseringen av vad som just nu vräker sig fram i världens ekonomier är vare sig kristendomens Armageddon eller skadeglädje från en övervintrad socialist som i årtionden har väntat på kapitalismens kollaps. Nej. Vi lever mitt i ett väldigt skred i ekonomierna och ingen kan ännu säga hur omfattande skadorna kommer att bli. Bara när detta skrivs har New York Times braskat ut tre News Alert om börsfall på min dataskärm. Ett av de mest ansedda instituten inom den borgerliga ekonomin, Deutsches Institut für Wirtschaftsforschung, DWI Berlin, med 120 väl meriterade ekonomer varnar så här ödesdigert:

”Europa är mitt i en ’en enda gång i livet kris’. Varje europé vet vad som hände när finansmarknaderna bröt upp under 1930-talets mörka år. Det är ingen överdrift att säga att detta kan hända igen om regeringarna inte lyckas att handla.”

De häftiga diskussionerna och bråken mellan Europas regeringar om hur man ska hantera eländet är repriser på de verbala tumulten i den amerikanska senaten. Angel Merkel, Tysklands kansler, var inledningsvis mycket självgod och nationell. ”Rädde sig själv, den som kan kan”, sa hon och menade att det bara var den amerikanska kapitalismens som knäat. Men i dagarna har det väldiga tyska Hypo Real Estate, på samma som sätt amerikanska Lehman Brothers, visat sig vara ett finansiellt isberg. Till synes med vackra och glänsande toppar. Men under ytan har bolåneinstitutet haft en tung barlast i form av en tät massa av osäkra fordringar.

”Varje europé vet vad som hände”….

Men ändå vill inte Merkel gå i borgen för andra stater. Hypo har fått garantier på 500 miljarder kronor och de tyska spararna fribrev. Den tyska statens åtaganden är nu så stora som 200 procent av BNP. Men ingen samordning. Den Europeiska unionens prål och ståt är en sak, men samarbete mellan olika sinsemellan konkurrerande kapital en helt annan. Inledningsvis är det Irland och Island som är värst ute. Irlands regering har tvingats att gå in och garantera bankskulder som mer än tre gånger motsvarar landets bruttonationalprodukt. Den gröna öns ekonomi har svetts av finanskrisen och vissnat ner till höstbrun bankrutt.

Ekonomiskt är Island nära att sjunka ner i Nord-Atlantens vågor, som vore det en vulkanö. Den här stora ön med sin lilla befolkning, vars reella ekonomi, fortfarande är fisket ( 60 procent av exporten ) samt ett aluminiumsmältverk i Straumsvik och en ferrosilikatanläggning i Hvalfjördur, har haft ett gäng flinka män som övergett torsken, för att i stället bli finanspirayor.

Isländsk finanspiraya…

Genom sina lyckade rov på den globala finansmarknaden har de byggt upp tillfälliga tillgångar på upp till tio gånger landets egen ekonomi. En spekulationsekonomi som har lockat öns befolkning till att själv hoppa på kreditkarusellen. Med resultat att denna gamla vikingakoloni fått samma bostadsbubbla som på Irland, med en väldig belåning av fiktiva mark- och husvärden. I det lilla Reykjaviks City, Distrikt 101, trängs fortfarande alla Range Rovers och BMW:s. Men den billiga polska arbetskraften är redan uppsagd och snart nog går många belånade bilar säkert tillbaka till återförsäljarna. Islands regering har inte lyssnat på Göran Perssons ord om att den som är satt i skuld kan mista sin frihet, utan riskerar att sätta sina egna medborgare i ofärd genom att gå i god för skulder och alltmer osäkra fordringar som sammanlagt motsvarar 350 procent av landets BNP. Det är bara valutorna i Zimbabwe och Turkmenistan som är lägre rankade än den isländska kronan. Ättlingarna till den frihetstörstande bonden och vikingen Ingólfur Arnarson som i slutet av 800-talet reste sina bopålar i Rökviken (Reykjavik) skulle nog förvånas…

I de stora ekonomiernas utmarker blir vådorna av krisen värre än i kapitalismens huvudländer. Här fläks det upp stora sår i huden på människorna. Den enorma boomen på råvaror är förbi och inte minst för länderna i Latinamerika innebär detta svåra sociala chocker. För Indien, Kina, Vietnam och många andra länder som har blivit stora producenter av billiga konsumtionsvaror till imperierna har efterfrågan redan börjat att rasa. Massarbetslösheten hotar att bli än mer grotesk.

Självfallet innebär virveln med fiansiella kriser och samverkande globala recessioner att nyckelvaran i den kapitalistiska ekonomin, oljan, blir billigare. Men priset tar sig inte ner till så låga nivåer att det skulle kunna hejda den nedåtgående spiralen. I och med att oljan på sikt sinar garanterar detta dessutom nya prishöjningar framöver.

Det finns till sist en avgörande skillnad mellan denna kris och andra förlöpare under de senaste tjugofem åren. Som exempelvis när IT-bubblan sprack. Nu till skillnad från under de två decennier vi har bakom oss, så finns det klara indikationer på att USA och andra kapitalistiska huvudländer går in i en längre period av ekonomisk stagnation. Tillväxten när det gäller investeringar i form av en ökad kapitalisering/mekanisering av produktionen i den reella ekonomin tycks vara över och vänder till sin motsats. En trend som sätter upp en skrikande varningskylt för att det nu kommer en period med sjunkande profiter och stagnerad kapitalackumulation.

Här är vi till sist tillbaka till min förstarubrik: Fetma botas inte med grädde och kallbrand inte med plåster. Det kan inte vara socialisters sak att i den debatt som nu förs skriva ut en massa recpet på hur krisen ska lindras. Vi kan låta skocken av nyliberaler bråka med varandra om hur mycket av det nya i liberalismen som man ska ha kvar. Det finns ingen som helst anledning att komma med en ”radikal” skuggbudget eller att ödsla kraft på att prata oss varma för ett ökat budgetunderskott. Tror man på det här systemet och vill man jobba med det här systemet är det naturligtvis en god sak att försöka med lite eget budgetlir. Men då är man inte heller socialist. Punkt slut.

Mitt första barndomsminne Surteskredet 1950, femtio meter från min morfars hus.

Människor hjälptes åt med snabba räddningsarbeten. Bara en människa omkom.

Nej, lika naturligt som kylan kommer under hösten, drar de våldsamma ekonomiska ras och skred som nu rullar fram, med sig öppna och hårda klasskonflikter. En löslig ”allmänvänster” måste sluta med att peta i sin egen navel och bara söka svaren på olika livsstilsfrågor för att i stället diskutera fram och orientera sig i riktning mot en konsekvent arbetarpolitik. Borgerligheten, hand i hand med en nyliberal eller halvliberal före detta arbetarrörelse, kommer att lägga undan de knivar man använt för alla nerskärningar och i stället dra i gång motorsågarna.

Både i Sverige, i Europa och i de flesta delar av övriga världen är arbetarklassen, jordbrukare och alla massor av utstötta, oerhört svaga. I dag existerar det knappt egna politiska organisationer för den stora majoriteten av människor. De breda klassorganisationerna, som fackföreningarna, är uttunnade och byråkratiserade. Oddsen är dåliga för en motoffensiv.

Men ändå innebär de häftiga skiften som nu sker att oerhört många fler människor än tidigare helt plötsligt kommer att bli öppna för alternativ. Socialistiska alternativ där vi inte finsnickrar på en skuggbudget för att lindra krisen, utan program och organisationer där vi sätter yxan till roten. Kapitalismen är i kris. En annan värld är både nödvändig och möjlig. Men först måste den gamla störtas!

Gårdagens strejk i Belgien till försvar av levnadsstandarden visar vägen

Ett sådant krisprogram börjar med ett konsekvent försvar av alla arbetande och arbetslösas ekonomiska och sociala levnadsstandard. Lönerna måste inflationsskyddas. A-kassan och sjukförsäkringssystemen måste bli värdiga på samma sätt som studiebidragen och pensionerna. Vi säger också ett tvärt nej till alla höjningar av elpriser och bränsleskatter. Det senaste årets höjning av elpriset med tio procent är bara ett sätt att plundra folk köksvägen. Vägen mot ett samhälle med minimal användning av fossila bränslen, lika minimala koldioxidutsläpp och kretslopp när det gäller alla råvaror går i stället över ombyggnader av bostäder, väldiga satsningar på kollektivtrafik samt givetvis oerhört stora satsningar på forskning kring och produktion av alternativa energiformer.

När Miljöpartiet säger att man inte längre vill att Sverige ska lämna EU är detta bara en entrébiljett till en framtida regeringsbildning med socialdemokratin. Det lyser statsrådsposter i ögonen på Eriksson och Wetterstrand. Frågan i sig är egentligen oviktig. För socialister måste det avgörande vara att EU.s borgerliga klasspolitik bekämpas och att vi i Sverige tillsammans med arbetande människor i hela Europa bygger vår makt, vårt styre. Ett folkhem på svensk mark är vacker hembygdshistoria. Men ett annat Europa är möjligt. Ett rött, ett socialistiskt Europa. De olika kapitalistiska shatteringarna och regeringarna i EU kan i dag inte enas om hur de hungriga finanspirayorna ska matas. Vi, arbetarrörelsen och folkliga rörelser i hela Europa, måste enas om gemensamma program där vi skapar förutsättningarna för socialt värdiga och ekologiskt hållbara liv. Vi ska inte betala spekulanternas förluster. Bankerna ska socialiseras tillsammans med framförallt energiproduktion och transportsystem. En sådan politisk erövring på europeisk mark, ger en första möjlighet för europeiska arbetarregeringar att samordna och verkställa nödvändiga beslut för ett socialistiskt skifte. Det kan inte vara så att det är Wall Street, Bundesbank eller Wallenberg som bestämmer över hur vi ska leva. Vad vi ska producera, hur vi ska bo, hur vi ska äta och hur vi ska roa oss. Vår politiska uppgift kan inte vara att mata pirayorna. Inte att sminka kapitalismen.

Stora ord? Visst. Men ingen kommer undan de kapitaliska skreden och vi behöver inte dras ner i det virvlande bråddjupet. Tillsamman kan vi bli fler och fler kan bli ännu fler. Samhälleliga skov är som förälskelser. I ett huj kan livet vara förändrat. Sociala massörelser dyker upp från nära nog intet. Utan motstånd väntar socialt förfall, rasism, kriminalitet och råa egoistiska ideal. Med motstånd kan vi inte vinna allt. Men en bättre värld är möjlig. I motståndet vinner vi också mänsklig värdighet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

I pressen: DN1,DN2,DN3,DN4,DN5,DN6,DN7,DN8,DN9,DN10,SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,SVD5,

SVD6,SVD7,SVD8,AB1,AB2,AB3,AB4,AB5,SDS1,SDS2,SDS3,SDS4,SDS5,PK1,PK2,PK3,VG1,AB6,

AB7,AB8,

Andra bloggare: Svensson,

Varför rädda konstlad och destruktiv kapitalbildning?

Posted on by
1

Ingen bensin på elden!

Gästskribent: Bodil Andersson, intersocialist


Stopp för de galna brandmännen som sprutar bensin på elden. Finanscentra
och regeringar ägnar sig nu kampanjer åt för att rädda verksamheter som
uteslutande går ut på KONSTLAD OCH DESTRUKTIV kapitalbildning. Det
medför värdestegringar, men världskapitalet behöver egentligen genomgå
en så gigantisk värdesänkning, att den skulle gå under. Men brandkåren
kör nu in lågorna i väggar och tak, och resultatet blir med någon
fördröjning ”firestorm”, då brandpersonalen måste fly och byggena
brinner ned till grunden.

Nej, det finns inga omvägar. Vad som måste till, och det nu, är att
arbetslagen eller folk som jobbar under samma arbetsledare ta sats för
att organisera producentföreningar, inom eller utom facket. Mot
patrullen av bossar, vore beskedet: vi leder och fördelar arbetet fr o m
nu.

Varför? För att ställa ca 400 000 sådana producent- och
driftsföreningar på fötter, bara i det här landet (överslagsberäkning
från folkräkning och fackliga rapporter). Varför? För att öppna
räkenskaper, orderböcker, licenser, patent, budgetanslag, statskulder
till offentlig utställning. Varför? För att ta nästa samlade steg, som
samordnar alla överskott inom driftsenheterna till ett samhälligt
investeringsmonopol. Ägaransvaret förläggs på producent- och
driftföreningarna.

Vad vinner befolkningsmajoriteten – i USA, EU och andra länder – på det?
De kan via investeringsmponopolet sätta igång en omindustrialisering,
med kraftförsörjningen (energikrisen) som första delmål. Minimalisering
av olja och kärnkraft, och maximalisering av vatten-, sol- och
vindkraftverk. Detta vore nödvändigtvis förenat med en helt ny
produktstandard, både i drift och hemförbrukning. Står inte kapitalets
byggda omgivningar i vägen? Inte alla, men den stora merparten, och i
stället för utrensningen av vår levnadsstandard och hela befolkningar i
sina rovdrivande jaktsällskap, är det kapitalägarna och byråkratiska
innehavare som måste flytta på sig.
Alternativet till en sådan högfartssocialisering, som skulle ta 20
kanske 30 år på sig att realisera den social kapprustning – det
apolloprojekt – som med en revolutionering av kraftförsörjningen, med en
helt annan industriell standard av drift och på produkter, släpper fram
arbetets produktivkrafter; alternativet till det är den ytterst farliga
döende kapitalet, med krascher, resursuttömning, utskjutning av
befolkningsmiljarder i värdelöshet etc., och snarare förr än senare:
global urladdning om makten. Rädda innevånarna, vatten i stället för eld, låt inte
branden sprida sig: bygg ett bålverk av klasskampsoppositionell enhet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

När bilindustrin tvärbromsar – kör regeringen in i väggen!

Posted on by
2

Inte flimmer

Inte heller svikt

HJÄRTINFARKT

I går kväll fick de anställda genom TV:s Rapport veta att Volvo Personvagnars ledning uppenbart mycket starkt funderar på ett nytt varsel innan månadens slut. ”Denna gång ska inte de anställda behöva få beskedet genom media”, hette det.

Är det bättre att få ”starka funderingar om nytt storvarsel” genom media? Ledningen för PV lever uppenbart i en helt egen värld.

Inte hjärtflimmer, inte hjärtsvikt. Utan infarkt. Hur svårt skadad är

den reella ekonomin?

Men bakgrunden till de omfattande varsel som läggs på den svenska arbetsmarknaden är uppenbar. Den finansiella infarkten på Wall Street har skadat kapitalismens hjärtverksamhet svårt. Den så kallade reella ekonomin, alltså den varuproduktion där mervärden skapas, har blivit illa åtgången. Den bristande syretillförseln, eller det bristande kreditflödet, fortsätter att skada denna så viktiga hjärtverksamhet. Vilka kammare eller förmak som skadats av den dåliga blodcirkulationen vet ingen. Bara att skadorna är svåra och kommer att förvärras av den lågkonjunktur som nära nog samtidigt rör sig in över världens viktigaste ekonomier.

I den här krisen. Där allt fler hjul stannar. Där fordonsindustrin har tvärstannat.

Ja, då kör regeringen rakt in i väggen. Maud Olofsson och Sven Otto Littorin hånar folk genom att hävda att man redan gjort tillräckligt. Bankerna ska räddas till varje pris – men inte arbetarna. Inga nya resurser för arbetsmarknadsåtgärder och framförallt inte till en människovärdig a-kassa, som skulle ge människor i den förnedrande arbetslöshet som nu erbjuds, ett minimum av värdigt liv. Maud Olofssons ”ivriga bävrar” har inte en endaste kvist att gnaga på samtidigt som bäverdammen brister. Maud Olofsson, som ena stunden pratar om sin medkänsla med folk som avskedas och den andra skryter med sitt eget klädkonto på tiotusen kronor i månaden. Lika mycket som a-kassan för många arbetslösa!

Mona Sahlin kunde för första gången sedan hon valdes till partiledare visa att socialdemokraterna och hon är beredda att åtminstone i en enda fråga föra en arbetarpolitik, om man lyckas med att erövra regeringsmakten. Varför inte omedelbart starta en väldig nationell massrörelse för en värdig a-kassa?

Diagnosen för den officiella fackföreningsrörelsens dvala är uppenbart en långvarig depression. Där är mjukt, mjäkigt och tyst. Tyst, mjukt och mjäkigt…

Här på bloggen tog vi i ett inlägg i förrgår upp de raka och hårda kraven från Umeå Verkstadsklubb. Även på andra håll finns det naturligtvis glöd och gnistor. Den fackliga motståndstidningen på Volvo Personvagnar i Göteborg, Kvasten, är ett sådant viktigt uttryck för fackligt motstånd. På min gamla arbetsplats Volvo Lastvagnar i Göteborg växer också kritiken mot den egna verkstadsklubben, som bara lufsar med företaget. Flera av gruppstyrelserna samlar sig till ett brett lokalt fackligt svar. Här är ett klipp från Gruppstyrelse 30:s ”Bulletinen”. Den gruppstyrelse som organiserar Tuvefabrikens materialhanterare:

Dra tillbaka varslet!

Vår Gruppstyrelse menar att varslet är onödigt, eftersom Volvo är ett mycket välmående företag som gjort rekordvinster under senare år. Vinsterna under 2006, 2007 och halva 2008 uppgår till svindlande 38,5 miljarder kronor. Dessa pengar har de som nu är varslade varit med om att tjäna ihop, och som tack får man beskedet att man skall lämna företaget. Det är djupt omoraliskt. Behåll de anställda och utbilda dem så att man står starkare när nästa högkonjunktur kommer. När företaget ändå väljer att varsla uppmanar vi de som skall förhandla i Verkstadsklubbens styrelse att ställa följande krav:

· Utnyttja kundflexavtalet(gula dagar) maximalt. Idag ligger kvällen/huvudspår på nästan 80 timmar plus, och avtalet säger att vi kan gå ner till 120 timmar minus(1/2-09). Detta avtal är till för just detta, att vi skall ta ut vår inarbetade tid när försäljningen går nedåt.

· Frikostiga avtalspensioner till de som vill gå innan 65 år. Företagets regler säger att man skall vara 62 år, men varför inte låta alla över 60 år få denna möjlighet. Pengar saknas ju inte…

· Kundflexavtalet säger att när företaget varslar mer än 100 anställda, skall 50 personer utbildas i ett år. Varför inte fördubbla denna siffra till 100 personer. Pengar saknas inte…

· Ett rejält omställningsbidrag/avgångsvederlag för de som snabbt vill lämna företaget. Pengar saknas inte…

· Absolut förbud mot bemanningsföretag och entreprenadföretag. Exempelvis så finns den tyska firman Terra fortfarande på fabriken och sköter transporter av färdiga bilar från fabriken.

· Absolut förbud att sälja ut jobb och verksamhet från fabriken. (Planer finns från företaget att sälja ut containeriseringen på LA4.)

· Ta hem jobb som idag utförs av andra företag, om det finns möjlighet att utföra dessa på vår fabrik.

· Satsa på utlandspacken och gör det så kallade sidospåret till Iran till riktiga packjobb. Att flagga pall till Iran, när det kommer att friställas folk och ytor går inte att försvara. Att packa till Iran på ett riktigt sätt kommer att skapa ett antal jobb.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

I pressen:DN1,DN2,DN3,DN4,DN4,SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,SVD5,AB1,AB2,AB3,SDS1,SDS2,

Nej till 700 miljarder dollar.

Posted on by
3

Krona eller klave-

du förlorar i båda fallen.

Nu är det panik. Representanthusets nej till Vita Husets krisplan skapade en chockvåg som hotar dränka hela det finansiella systemet. En finansiell tsunami som inte skådats sedan Den Stora Depressionen kan sluka allt i sin väg.

I går kväll och nu på tisdagmorgon rasar världens aktiebörser utför med en hastighet utan dess like. När paniken sprider sig då är det inte längre ekonomiska realiteter som styr. Även sunda banker och finansinstitut värderas inte längre efter vanliga ekonomiska kriterier. Skräckens psykologi tar över och bestämmer hur omfattande kraschen blir. Aktörer på finansmarknaden gissar hur andra aktörer gissar att de själva gissar för att bestämma sitt handlande. Resultatet blir en nedåtgående spiral som är mycket svår att bryta ju snävare den blir.

I dag kommer regeringar och centralbankschefer att sitta i kontinuerliga krismöten för att hitta pengar som kan stötta upp de skakiga finanshusen. Redan nu på morgonen har den belgiska regeringen skänkt sju miljarder euro till den fransk-belgiska banken Dexia som i går tappade över 30 procent på börsen i Paris.

Innan dagen är över kommer andra miljarder att ha rullat bankirernas väg. Sanningen om den självreglerande marknaden som sägs må bäst när den lämnas ifred träder fram i all sin brutalitet. Krona, då är det bankens vinst. Klave då är det dina skattepengar som behövs.

-Stäng det globala kasinot, krävde franska Attack under ESF i Malmö

Det låg två motiv bakom nejrösten i går. Vissa republikaner, (133 nej mot 65 ja ), som sa nej har en djup ideologisk motivering. Statens ingrepp i den fria marknadens funktioner är och förblir ”socialism” och usch det vill vi inte ha. Likt de döva och blinda som la armarna i kors under kraschen 1929 bryr de sig inte om en världsdepression blir följden med 100-tals miljoner nya arbetslösa och allmänt spridd misär. Andra , då främst demokrater, (141 ja mot 94 nej ), röstade nej till krispaketet därför att de är rädda att förlora omvalet till Kongressen i november. Rädda, därför att en mycket stor del av den amerikanska befolkningen är rasande över att deras pengar ska användas till att lösa ut hutlösa spekulanter på Wall Street.

Om det blir ytterligare en eller två dagar med drastiska börsras kommer nya banker och försäkringsbolag i USA och Europa att falla samman. -Festen är över, sa Nancy Pelosi. Men hennes kommentar att amerikanska skattebetalares pengar aldrig mer kommer att användas till att rensa upp på Wall Street kan visa sig vara en förhastad garanti. Om plötsligt de enorma summor, tiotusentals miljarder dollar, som finns på de så kallade derivatmarknaderna (finanspapper så komplicerade att inte ens bankerna längre kan se bak och fram på dem) blir tveksamma tillgångar då räcker inte 700 miljarder dollar långt. Amerikanska finansministeriet kan då hamna i en sits som säkert hade gjort Stalin avundsjuk. Tänka sig att bli tvungen att konfiskera hela kapitalistklassen för att rädda kapitalismen. Ett program i tiden.

I andra media: DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,AB1,

Sydsvenskan,Dagens Arena,DN4,DN5,SVD3,GP,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

-Ett ekonomiskt Pearl Harbor

Posted on by
1

På direkten!

Fantomen, eller den Vandrande vålnaden är snabb som blixten. Vi kanske inte

alltid hänger med. Men här  ger vi snabba, korta svar eller ser saker på vårt

sätt.

Vem ska betala ?

-Ett ekonomiskt Pearl Harbor. Så kallar den amerikanska finansgurun Warren Buffet den aktuella krisen. Han menar också att det inte är tid för käbbel i Kongressen om vem som bär ansvaret för situationen och vem som ska straffas.

Men det är just här problemet med George Bushs ”bankakut” ligger. Vem ska betala krisen och till vilket pris?  Warren Buffet kommer inte att förlora pengar i krisen. Det var därför han hostade upp 5 miljarder dollar och investerade dem i en av de två kvarvarande invsteringsbankerna -Goldman Sachs. Buffet är övertygad om att Kongressen kommer att anta ”räddningspaketet” och kan då räkna med stora vinster när Goldman Sachs börsvärde stiger.

Vissa medlemmar av Kongressen stretar emot eftersom de ännu har en gnutta hut i kroppen. Bushs och FEDs förslag innebär nämligen att köpa ut alla bankrutta spekulanter med skattepengar utan någon garanti för att dessa pengar någonsin kan fås tillbaka. De obetalda lån och värdepapper som bygger på osäkra bolån är nämligen nästan omöjliga att vädera i dagens läge. Vem vet hur mycket ett osäljbart hus är värt i ett kvarter fullt av andra osäljbara hus? Vissa banker värderar i dag dessa ”sub-prime”-lån till 20 öre per krona. Om den amerikanska regeringen går in och löser ut de bankrutta spekulanternas lån till 45 öre per krona så kommer bankerna och riskfonderna undan med miljoner i vinster medan skattebetalaren står för fiolerna.

Det är den verkliga vitsen med Bushs plan. Inte ett öre ska tas från de rika. Låt de som redan har det svårt städa upp skiten. Vare sig McCain eller Obama föreslår en radikalt annan lösning. Det säger allt om alternativen den 4e november.

I media: DN4,DN5,SVD3,Sydsvenskan2,AB3,SVD4,Politiken2,Dagens Arena2,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Krokodilerna gråter…

Posted on by
1

-Den galna finansvärlden ska inte styra oss. Det är rubriken på en debattartikel i dagens Le Monde, ansedd fransk dagstidning. Det märkliga med artikeln är dock inte rubriken utan vilka som skrivit den. Bara gamla politiska krokodiler. Eller vad sägs om: Jaques Delors(f.d. ordförande i Europakommissionen), Helmut Schmidt(Tysk Kansler 1974-1982), vår egen krokodil Göran Persson, Lionel Jospin(regeringschef under Jaques Chirac), Poul Rasmussen, Pär Nuder, Massimo d’Alema, Michel Rocard(f.d. fransk regeringschef) med flera andra mer eller mindre bortglömda politiker.
Herrarna sparar inte på krutet.
-Banksektorn , lite eller inte alls reglerad, har växt oavbrutet de senaste två decennierna, sägs det och
-all etik har försvunnit i affärsvärlden, klagar Göran och hans vänner.
-En värdig kapitalism (en kapitalism som resperketerar människans dignitet, för att citera d’Amartya Sen) kräver effektiva offentliga ingrepp, proklamerar skribenterna.
Vad vill då herrarna uppnå. Med den kraft som finanskapitalismens härjningar fördöms kunde man vänta sig att Göran och de andra skulle föreslå kaptalismens avskaffande. Men när de till slut kommer till skott är det inte mycket krut kvar trots att listan av åtgärder inleds med målsättningen att ”motverka krisens effekter och grundläggande orsaker”.
Inte så blyg målsättning: ”motverka krisens grundläggande orsaker”.
I ett stycke i texten står det att ”jakten efter vinst är marknadsekonomins essens”. Då kan man kanske vänta sig att denna ”grundläggande orsak” till finanskriserna ska attackeras. Tvärtom. Den önskelista som presenteras når inte upp till knäna på målsättningarna. En tankesmedja ska tillsättas, bestående av skribenterna själva, nu aktiva politiker och en del kända ekonomer och finansexperter. De ska analysera finanskriserna, identifiera de socio-ekonomiska riskerna, presentera förslag till EU och förslå en internationell konferens.
-Att föreslå en rad åtgärder för att begränsa krisens effekter, ser tummen ut som blev kvar.
Men vad saknas i texten. Jo, det viktigaste av allt. Nämligen att de politiska beslut som gav finansvärlden allt friare händer de senaste 25 åren, att avregleringen av bankvärlden och det offentligas reträtt var politiska beslut som undertecknarna till debattartikeln själva tog och var ansvariga för. Krokodiltårar…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,