"Den världskarta som inte visar var landet Utopia ligger är inte värd ett enda ögonkast." Oscar Wilde
Inlägg taggade Fackligt
IKEA i fortsatt blåsväder
17 Feb 10
Striden på IKEA i Frankrike fortsätter.
.
Förra veckan rapporterade vi om att personalen i IKEAs 26 butiker i Frankrike inte tänker nöja sig med företagets skambud i löneförhandlingarna. De anställdas fackliga organisationer kräver 4 procents påslag för alla medan företaget bjöd noll procent plus 1,2 procent i ”meritbaserade” påslag.
.
Hur ska matchen sluta?
.
Företagets huvudkontor i Plaisir, strax utanför Paris, ockuperades hela förra veckan av fackliga ledare och i lördags hölls fackliga protester i 23 av de 26 varuhusen. Bara ett av dem tvingades att stänga helt medan anställda gjorde punktstrejker i resten. Det är ett stort problem för de fackliga organisationerna att en stor del av personalen arbetar under korttidskontrakt och inte vågar delta i de fackliga aktiviteterna eftersom de kan avskedas med kort varsel.
.
Men strejkerna är ändå historiska. Det är första gången som IKEA-Frankrike stött på fackligt motstånd i den här skalan. Fackens krav på 4 procent bygger på erfarenhet från de två föregående årens löneutveckling. De anställda fick 1,5 % i generellt påslag 2008 och 0,5 % förra året medan samtidigt inflationen var 2,8 % respektive 0.9 %, det vill säga tydliga reallönesänkningar båda åren. Exemplet visar hur viktigt en indexreglerad lön är för att underlätta den fackliga kampen. När man får igenom typ 2% då vet de anställda att det verkligen är två procent och slipper se efter förhandlingsåret om utslaget blir negativt eller inte.
.
I måndags möttes parterna på nytt och IKEA la ett nytt bud som ska ge 1% generellt påslag och 1% i meritvärderade påslag. De fackliga organisationerna som väntat sig ett bättre bud meddelade omedelbart att kampen fortsätter och huvudkontoret i Plaisir ockuperades på nytt. I dag onsdag manar dessutom facken de anställda i IKEAs lagerbyggnader att punktstrejka och hålla sympatiaktioner med de anställda i varuhusen.
.
IKEA-Frankrike för första gången i hård konflikt med de anstälda.
.
Inget är ännu avgjort. Får inte de anställda mer stöd utifrån och bättre uppslutning bland de anställda med korttidskontrakt är det möjligt att IKEA går segrande ur striden. De äldre i företaget ser med nostalgi tillbaka på IKEAs debut i Frankrike.
.
-Sedan IKEA de senaste 20 åren letts av ett holdingbolag är det klappjakten på profiter som härskar, medan vår grundare Ingvar Kamprad hade en mer utvecklad social inställning, säger Henri Bru som varit med från början. Om skillnaden var så stor är väl tveksamt. Den gode Ingvar hade också god näsa för var profiterna fanns.
.
Medai: DN1,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, IKEA, Frankrike, Kamprad, Strejk, Blockad,
Nej från Fords arbetare – Historiskt nederlag för USA:s fackbyråkrati
3 Nov 09
-Nu är det nog!
I går det blev klart. Ett förslag till ett nytt sexårigt lönesänkningsavtal – utan strejkrätt -kvaddades fullständigt i en omröstning bland Fords 41 000 arbetare i USA. Trots en oerhört intensiv Ja-kampanj, både från företagets ledning och bilarbetarfackets högsta toppar, röstade en förkrossande majoritet nej till förslaget.
Här röstar arbetare vid Dearborn Truck Plant.
”Vi har helt enkelt fått nog. Vi har gjort tillräckligt med eftergifter”, menade Gary Walkowicz, ordförande för den viktiga avdelningen,”Local 600” Dearborn Truck Plant, och en av de främsta kritikerna av sin fackliga ledning. När UAW:s vicepresident Bob King, tillika ordförande för det mäktiga förbundets alla Ford-anställda, besökte den klassiska marken i Rouge, Michigan, blev han på ett stort möte utbuad av sina medlemmar, som hela tiden avbröt honom med att gemensamt sjunga ”No!No!”, när han tragglande försökte reda ut alla ”missförstånd” om den föreslagna uppgörelsen. I omröstningen vid just Dearborn visade det sig senare att 92 procent av arbetarna protesterade mot avtalet genom att rösta nej. När alla röster i landet räknats in stod det klart att hela 70 procent av arbetare i produktionen hade sagt nej. I gruppen ”yrkesarbetare” var motståndet ännu större. Där sa 75 procent nej.
Att Fordchefen Alan Mullaly hade blå skjorta och UAW:s Bob King flaggade med en röd slips spelade ingen roll. De skakade hand för att markera samsynen när det gällde det lönesäkningsavtal som arbetarna sedan avvisade…
Både för Fords anställda världen över /också för arbetarna vid Volvo Personvagnar/, liksom för alla andra arbetare måste detta rungande Nej ses som en viktig signal om ett begynnande fackligt motstånd mot alla försök att vältra över kostnaderna för kapitalisternas kris på oss arbetare. Det är en signal som kan tillföra ”lite nytt blod”, lite mer energi till lokalt fackligt aktiva här hemma i Sverige och en varningsflagga till våra förhandlare i den avtalsrörelse som så smått har börjat.
I USA är förbundet för bland annat arbetarna i fordons- och flygplansindustrin, UAW, en gigant med en halv miljon medlemmar. Men dessvärre är det också ur facklig synpunkt en pervers organisation. Det är en facklig massrörelse, vars ledning är i färd med att förvandla den egna organisationen till vad som brukar kallas ”en gul fackförening”. Amerikanarna säger ”corporate union”. Alltså en fackförening som inte längre är oberoende av det egna företaget och därför inte kan stå på medlemmarnas sida. I USA har UAW varit en viktig del av Barak Obamas krispaket för bilindustrin. En plog som skyfflat undan varje försök till fackliga protester. I ersättning för väldiga eftergifter när det gällt löner, sjukförsäkringar och pensionsavtal för de förstatligade kolosserna Chrysler/GM har UAW fått krediter/aktier som gör att man under en ”övergångstid” är huvudägare för dessa stora koncerner. Alltså arbetsgivare till sina egna medlemmar!
Men inte nog med detta. Det är dessa ”konkursavtal” som UAW:s ledning, hand i hand med Fords direktörer, nu rakt av bara ville översätta till Ford Motor Companys alla avtalsområden för metallarbetare. Samtidigt visar de fackliga upproren inom UAW/Ford, med möten och organiserade flygbladsutdelningar, att det lokalt fortfarande är möjligt med ett relativt självständigt fackligt arbete inom organisationens ramar. Fortsättningen blir spännande och viktig även för oss. De amerikanska bilarbetarnas protest var en historisk milstolpe. Det var första gången sedan 1982 som UAW:s byråkratiska ledning åkte på ett nederlag i en nationell omröstning. Under de år som gått sedan dess har en väldig industriell infrastruktur och hundratusentals arbetsmöjligheter omintetgjorts. I de diskussioner som nu kommer efter protesten blir det självklart nödvändigt att inte bara säga nej utan att också nå fram till förslag om vad en verklig socialisering av kreditväsende och storindustrin skulle kunna innebära.
I USA, såväl som i de flesta andra länder, får arbetarna rösta om föreslagna avtal? Varför inte i Sverige?
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, fackligt, Ford, Nej till Fordavtal, avtalsrörelsen.UAW, finanskris
Från Septemberalliansen i Umeå
18 Sep 09
”Alla tusenmilamarscher
börjar med ett steg”
Även i Umeå blev det en liten, men energisk manifestation mot högerpolitiken i Septemberalliansens namn. Löven på stans berömda björkar har vissnat och älgjakten är sedan länge i gång. Men under den ”vända” som togs och under mötet på torget fanns en envis framåtanda. På en mejllista hittade jag ett av talen, av Nils Lindholm, nu arbetslös metallare som skolar om sig till sjuksköterska. Innehållet och tonen i det han säger gör att talet angår och säkert berör många fler än de som läser mejllistan. Här är det:
Hej, mitt namn är Nils Lindholm och jag är medlem Socialistiska Partiet. Jag har nyss flyttat till Umeå för att studera till sjuksköterska. För drygt ett år sedan jobbade jag som svetsare hos hisstillverkaren Alimak uppe i Skellefteå. På min avdelning jobbade vi fem skiftlag med en produktion som var igång sju da`r i veckan tjugofyra timmar om dygnet. Vår orderkö sträckte sig till horisonten och framtiden såg tämligen ljus ut. Så såg det ut när jag gick på semester sommaren 2008.
När vi kom tillbaka från semestern dröjde det inte länge förrän VD:n samlade till ett stormöte och första varslet kom. Krisen hade kommit till staden och jag tillhörde de första som fick gå. Under hösten kom flera varsel slag i slag och sen en god tid tillbaka jobbar endast ett skiftlag kvar på min forna avdelning. Fyra av fem har alltså fått gå.
Efter Alimak fick jag det tveksamma nöjet att spendera 3 månader på Volvo Lastvagnar här i Umeå och bevittnade hur den kolossen sögs in i krisen med massuppsägningar som följd.
Nils Lindholm kom från jobbet som svetsare till kolossen Volvo Lastvagnar bara för att bli uppsagd. Här en bild från den lokala verkstadsklubbens protestdemonstration.
Många i Sverige har likt mig under det senaste året upplevt liknande saker. Det är många med mig som har fått betala ”Kapitalismens Kris”. Många med mig som har sett sina inkomster krympa och fått sin materiella och sociala trygghet utbytt mot en växande osäkerhet inför framtiden. Många med mig har gått från att med sina arbetskamrater diskutera AIK:s, Lövens eller Umeå IK:s senaste resultat och form till att diskutera sin egen form med regeringens jobbcoacher som vill få en att skapa ”flow” och stärka sitt varumärke.
Som om arbetslösheten berodde på en dålig ”image” ?!
Fast å andra sidan kanske jag är fel ute. Herrarna Reinfeldt och Borg lyckades ju genom en förändring av sin image skaffa sig jobb 2006. Ja, de tog sig hela vägen till Rosenbad. Ni minns kanske alla ”Det Nya Arbetarpartiet” ?
Det yttre må ha ändrats men politiken är densamma som på Bildts och Lundgrens dagar. Faktum är att det är en acceleration av vad all borglig politik heter. Det är massiva realisationer på folkets egendom till förmån för privatkapitalet, det är skattesänkningar och ökad frihet för de som har och minskad A-kassa, sänkta löner och höjda avgifter till de som inte har.
Det är egoismens och hopplöshetens politik. Och vet ni det är själva målet. Reinfeldt vill så egennytta och cynism för han vet att om hans parti ska bli statsbärande som han vill så kan det endast ske i ett Sverige som är splittrat, i ett Sverige där ”jaget” går före ”vi”, i ett land där folk vänder politiken ryggen. I det landet frodas de borgerliga.
Här gäller också motsatsen: För oss som tror på solidaritet, jämlikhet och rättvisa, för oss som tror på en utveckling av det gemensamt ägandet snarare än en avveckling krävs engagemang av ett politiskt aktivt folk som bärs fram av progressiva visioner. Visioner som pekar på möjligheterna till en bättre värld där alla får vara med och bidra, i en värld där människor och miljö sätts före kortsiktiga profiter, i en värld där ”vi” sätts före jaget.
Vi står idag hösten 2009 långt ifrån en sådan värld. Fler kommer att sluta sig till de arbetslösas skara nu i höst. Senast läste jag att 400 tjänster skall bort i Västerbottens landsting. Den borgliga offensiven fortsätter och Svenskt Näringsliv ser sin chans att göra upp med historiska oförätter som LAS, nationella kollektivavtal, skälig lön och annat otyg. Samtidigt som Sverigedemokraterna bultar på dörren till Riksdagen. Allt detta medan motståndet förblir svagt
Ändå är jag glad för att vi samlats här idag för att protestera mot högerpolitikern. Det kanske kan ses som smått i sammanhanget men alla tusenmilamarscher börjar med ett steg och jag hoppas vi i framtiden kan se tillbaka på denna kväll den 15 september 2009 som litet steg men viktigt steg mot vad som då är en rättvis, jämlik och solidarisk värld.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Volvo Lastvagnar, Umeå, Septemberalliansen, Reinfeldt, massarbetslöshet
Därför förbjuds Hamnarbetarförbundet att förhandla
28 Apr 09
Varför inte rappa
Hulterström
med partipiskan?
Åtta av tio hamnarbetare i Göteborg har medvetet valt att organisera sig fackligt i Svenska Hamnarbetarförbundet. De har alltså medvetet valt bort Tranport därför att de vill ha en fackförening som de själva kan påverka och där alla förtroendevalda också är aktiva hamnarbetare.
Men i den varselförhandling som nu är i gång har Hamnledningen medvetet valt att bara prata med en femtedel av sina anställda. Endast Transport ska delta i förhandlingen. Självklart vägrade Hamnarbetarförbundet att lämna walkover, vilket skulle ha inneburit att man lämnat sina medlemmar i sticket. Förbundet tvingades tillgripa konfliktvapnet och gick ut i strejk.
I Göteborg vill socialdemokraterna inte att åtta av tio hamnarbetare ska ha några
fackliga rättigheter…
I den debatt som följt har Kommunstyrelsens ordförande i Göteborg, socialdemokraten Anneli Hulthén, ondgjort sig över beslutet. Men nog hade det varit naturligare om hon i stället tagit fram partipiskan och låtit den vina över ryggen på styrelseordföranden i Göteborgs Hamn, partibroder Sven Åke Hulterström. Med ett par rapp över ändan hade han nog snurrat runt ett varv och sett till att hamnarbetarna fått en demokratisk representation i varselförhandlingen. Anneli Hulthen spelar en politiskt spel. Hon vill helt enkelt inte ha en liten, men demokratisk och kämpande fackförening, som exempel för andra arbetare.
Hamnarbetarförbundets ordförande Björn A Borg svarar Anneli Hulthén i dagens Göteborgsposten.
Läs även andra bloggares åsikter om Politik, ekonomi, Svenska Hamnarbetarförbundet, socialdemokratin, Transport
Volvos Vidriga Varsel
23 Apr 09
Volvos
Vidriga
Varsel
Under många långa decennier satt budskapet om att ”Volvos Värde Varar” bra i munnen. Nu smakar rubriker som ”Volvos Vidriga Varsel” eller ”Volvo Varslar Värst” bättre. Det är bara Leif Johansson som kan fortsätta att se glad ut. Volvoaktiernas värde har ökat rejält.
AB Volvo delar sitt varumärke med amerikanska Volvo PV. Vi vet hur Ford har rattat personvagnarna rakt ut i öknen. Samtidigt som konsumenterna ville ha miljöbilar gav man sig ut i ett Safarirally med sin satsning på dyra och bensintörstiga stadsjeepar som naturligtvis körde fast i marknadens dyner och sandstormar. AB Volvo tävlar nu med Fords bossar i Detroit om att skita ner det egna varumärket.
När bildirektörerna i USA skulle ta sig till kongressförhören för att tigga om förmånliga miljardlån från staten – blev de utsatta för spott och spe från hela det amerikanska samhället. De var så enfaldiga att de valde att flyga från Detroit ner till Washington med sina exklusiva, svindyra jetflygplan. Smäleken blev så svår och genant att de vid nästa kongressutfrågning, fick hålla sig på jorden och bila ner till huvudstaden i företagets egna bilar.
Leif Johansson och de andra lackskorna i AB Volvos styrelse lever så högt upp i det blå att de inte lärde sig ett skvatt av denna PR-katastrof. Inte nog med att de under de senaste åren först har tömt det egna bolagets kassa på 35 miljarder i utdelning till lystna aktieägare – samtidigt som de lagt varsel efter varsel för de metallare i företaget som skapat alla dessa värden. Mitt i opinionsstormen mot alla bonussvinerier deklarerade de dessutom stolt att de nu gjort klart med ett generöst bonusprogram för flera hundra av de egna cheferna. Men trots brända fötter av all hånfull kritik och ett tillfälligt stopp för bonusfyrverkeriet valde man att ligga kvar med beställningen på två nya exklusiva privata jetflygplan till den hangar på Säve flygfält som de delar med Ericsson. Samtidigt som man spottade sina anställda rakt i ansiktet med ett nytt varsel. Ett vidrigt varsel som i dag fick ett fräscht svar av IF Metalls verkstadsklubb vid Umeverken:
Far och flyg!
Uppsägningar för somliga, nya privatjet för andra. Priset för Volvodirektörernas nya flygplan motsvarar att 2000 anställda kunde gå kvar med full lön och kompetensutvecklas för framtiden… Mitt i denna turbulens landar nyheten om att Volvo köpt två nya jetplan för direktörernas resor. Två helt nya plan fastän de tidigare två planen bara hade några år på nacken… Volvos ledning är bildligt och bokstavligt uppe och flyger i det blå. Det är så anmärkningsvärt att det är svårt att hitta ord för en kommentar.
En kommentar kan vara på sin plats. IF Metallklubben har gjort en snabb överslag om vad dessa två nya jetplan istället skulle kunna ge för positiva effekter för de anställda i produktionen. Pengarna som planen kostar skulle räcka till att dra tillbaka varsel och uppsägningar för 2000 metallare och betala lönerna för dessa under 1 års tid…
De två Falcon 7X som styrelsen beställt bara för att de inte orkar åka egen limousine från Hisingen till Landvetter i Göteborg tillhör de mest exklusiva affärsflygplanen på marknaden. Här ska nära en miljard av företagets pengar gå upp i rök…
Moderaternas Fredrik Reinfeldt är smart nog att utnyttja AB Volvos PR-mässiga kraschlandning till att motivera varför hans egen regering valt att bara se på när den svenska fordonsindustrin slutar att rulla:
- När företag som i många år gått med vinst gör aktieutdelningar och samtidigt ställer krav på att vi med skattemedel ska gå in och täcka kostnader för den löpande verksamheten, då går det inte ihop för mig. Då kan jag ha synpunkter på att man inte använt en del av de pengarna man delade ut, säger han syrligt.
Här får han in en hård spark på taskarna också på socialdemokratin och fackföreningsrörelsen. Den som träffas hårdast är mångårige ordförande för Volvo Verkstadsklubb, Olle Ludvigsson. Numer i skepnad som arbetarrörelsens ”fackliga dragplåster” i EU-valet där han är andre namn på partilistan. I ett val där han manar till ”nationell samling” och säger sig vilja inte bara representera facken utan också ”i Bryssel värna industrins intressen”.
Ludvigsson sitter på så många stolar samtidigt att han inte ens i spagat kan nå fram till alla på en gång. Som Verkstadsklubbens, alltså sina egna medlemmars representant i AB Volvos styrelse, röstade han för den senaste miljardrullningen till aktieägarna. Vid en liknande tur i Scanias styrelse röstade däremot hans fackliga kollegor nej till en utdelning. Ludvigsson är dessutom en av arkitekterna bakom Metalls uppmärksammade lönesänkningsavtal. I förhandlingar med Ford lyckades han och Verkstadsklubben i Göteborg till en del förbättra det nationella ramavtal som slöts. Ett avtal som AB Volvo däremot vägrar att kopiera. ”Pengarna har gått till aktieutdelningar ” efter styrelsebeslut som välsignats av Ludvigsson. Han har helt enkelt blivit blåst av Leif Johansson som blott och bart tänker på att Värdet på Volvos aktier ska Vara.
Ludvigssons dilemma är detsamma som gäller för hela eliten i arbetarrörelsen. I retoriken angriper de girigheten hos de värsta kapitalisterna och kritiserar kortsiktigheten hos regeringen Reinfeldt. Men i verkligheten är de inte beredda till ett verkligt uppbrott från det liberala marknadssystem som håller på att bryta samman. Deras egna navelsträngar är en del av kapitalismens blodomlopp. Genom den avskyvärda praxis, som Metall tillämpar, så tillfaller exempelvis inte arvoden från de förtroendevaldas styrelseuppdrag i företagen de egna klubbkassorna. År efter år har exempelvis då Olle Ludvigsson inkasserat en månadslön som är dubbelt så stor som den som betalas ut till de medlemmar som valt honom. Ett system som i längden naturligtvis korrumperar även den bästa människan i världen…
I tidningen ”Aktuellt i Politiken” som är det socialdemokratiska partiets livorgan talar man om Olle Ludvigsson som ett ”fackligt dragplåster” i EU-valet. Men är han verkligen det? När han som på bilden här svidat om för ett av sina många styrelsesammanträden för AB Volvo har han snarast fungerat som ”en munkavle på medlemmarna”.
I EU-valet finns det däremot arbetarkandidater som står för en liten spirande facklig motståndsrörelse mot nyliberalismen. De finns på Arbetarinitiativets valsedel. Vill du veta mer. Klicka här: ARBETARINITIATIVET.
Läs även andra bloggares åsikter om Politik, ekonomi, fackligt, Volvo, SAAB, AB, Volvo, Umeå Verkstadsklubb, Olle Ludvigsson, IF Metall
I pressen:AB1,AB2,DN1,DN2,SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,DN3,
Andra bloggare:RodaMalmo,Svensson,Alliansfritt Sverige,Jinge,Spanbinge,Proletärbella,Trotten,
Sågverksarbetare vägrar att kapa skäggen
24 Feb 09
Vi låter skäggen
VÄXA
Med för stora lager, den antistrejklagstiftning som finns, hand i hand med en orkeslös central facklig byråkrati, är det givetvis svårt att hitta fackliga kampformer. I Färila utanför Ljusdal protesterar de anställda genom att de helt enkelt vägrar att raka sig. Bakgrunden till protesten är att ledningen för Setra, Sveriges största träindustriföretag, med vikande konjunkturer som argument har beslutat att lägga ner två av sina sågar. Lövholmen i Norbottens län och så Färila som ligger i Gävleborgs län och anställer 60 sågverksarbetare. Till Ljusdals-Posten säger en av ”de orakade”, Tor Lindqvist:
”Det är som inför ett slutspel i hockey. Endera dör vi eller så vinner vi. Och då rakar vi oss”
Tor Lindqvist och hans kamrater menar att den utredning, som utgick från en MBL-förhandling, inte överhuvudtaget beaktats. Setras beslut om nerläggning av den anrika sågen var helt diktatoriskt.
Protesterna växer i kapp med skäggen får vi hoppas. Även om kampformen kanske inte är helt renlärig ur feministisk synpunkt…
PS. Undertecknad har i solidaritet med de kämpande arbetarna i Färila också lagt ner både hyvel och rakapparat. DS.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Färila, Sera, Ljusdal, facklig kamp.skägg, antistrejklagstiftning
LO -Dörröppnare för Svenskt näringsliv
17 Feb 09
LO ÖPPNAR
DÖRREN
Gästskribent: Kjell Pettersson
LO och PTK öppnar nu dörren för att inskränka rätten till sympatiaktioner vid strejker.
Kritiken är stark från företrädare för olika fackliga organisationer. Under 2007 föreslog LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin att arbetsmarknadens parter skulle inleda förhandlingar om ett nytt huvudavtal med syfte att får fram ett nytt regelverk för parterna på arbetsmarknaden. Svenskt Näringsliv svarade ja på inviten och sedan några månader pågår förhandlingar mellan svenskt Näringsliv, LO och tjänstemannakartellen PTK.
Ytterst lite har hittills sipprat ut från förhandlingsträffarna. Medlemmarna inom LO och PTK har knappt en aning om att de äger rum, än mindre vad de handlar om. Vilka krav som LO driver i förhandlingar är också höjt i dunkel. Men nu har en springa i den hittills stängda förhandlingsdörren öppnats. Svenskt Näringsliv har sedan lång tid drivit att strejkrätten ska försämras ytterligare och att rätten till sympatiaktioner ska försvinna.
Pang bom får vi plötsligt reda på att LO och PTK nu säger ja till ett förslag från Svenskt Näringsliv om att begränsa rätten till sympatistrejker i det nya huvudavtalet. ”Man får ta fighten själv först. Det är väl inte orimligt med en viss fördröjning när det gäller sympatiaktioner. Man får vänta lite innan man ropar på sina kompisar”, säger Lars-Bonny Ramstedt, förhandlingschef för PTK. LO-tidningen uppger att parterna arbetar med ett förslag som i korthet innebär att ett fack måste vänta några veckor innan ett annat fack kan gå ut i sympatiaktioner. För närvarande finns inga sådana begränsningar. Lars-Bonny Ramstedt säger för sin del att hans uppfattning är att LO, PTK och Svenskt Näringsliv i stort är överens om detta.
I LO-borgen härskar den fackliga byråkratin. Här sitter 150 anställda,
väl avlönade av medlemmarna, och planerar att frivilligt beskära strejkrätten
När detta sipprade ut kom omedelbart reaktioner från en rad fackliga företrädare. Kritiken är mycket hård:
”Det var just det här vi var oroliga för på gräsrotsnivå? Varför överhuvudtaget ge sig in på att sälja sympatiaktioner”, frågar Annika de Klonia, vice ordförande i Handels avdelning 20 i Stockholm. Johan Lindholm, Byggettans ordförande i Stockholm säger för sin del ” Det är helt oacceptabelt. Vi behöver konflikträtten. Utan den rubbas balansen mellan parterna. Det känns som en försvagning av fackens ställning är på gång”. Johan Lindholm betonar att LO inte har några som helst mandat från förbunden att genomföra förändringarna. Dessutom framhåller han att varje fackförbund ska bestämma över sina konfliktåtgärder. Jeanetta Sjojic sitter i IF Metall styrelse på Alfa Laval i Malmö. Hon för sin del säger att hon inte kan se något skäl för facken att vara med i diskussionerna med svenskt Näringsliv. ”Det är jävligt kasst när de ger sig på sympatiaktionerna. Många fack står och faller med rätten till sympatiaktioner”. Slutligen William Frank, ordförande för Volvo Lastvagnar i Umeå. Frank, som för sin del tycker att det är skönt att han är gammal och snart ska sluta med det fackliga arbetet.
”Vi måste ha en möjlighet att ta till konflikt om vi inte kan komma överens med arbetsgivarna. I förslagen som är på gång kommer en rad massa andra aktörer in. Det bli svårt att göra något och det blir svårt att förklara varför folk ska vara med i fackföreningarna om de inte längre kan vara kamporganisationer utan försäkringsföreningar. Jag tycker inte vi ska kliva undan på det här viset”, säger William Frank till LO-tidningen.
Återstår så för LO-ledningen att ta ställning.
Om man ska vara en kamporganisation eller en försäkringsförening.
Utan att gå händelserna i förväg om det nya Huvudavtalet är det klart att LO-ledningen för länge sedan har gjort sitt val. Det där med kamp ”hör inte hemma i Sverige” som Wanja Lundby-Wedin kanske skulle uttrycka saken…
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, fackligt.strejkrätt, vilda strejker, LO.LO-tidningen, Volvo
Vi vann – skriver Janne sopgubbe
14 Feb 09
”Nu är jag en riktigt
GLAD SOPGUBBE”
Efter några dagars vild strejk åkte Liselotte Lööf AB och moderaternas borgarråd Ulla Hamilton på en riktig sopa och tvingades slå back. Detta efter indirekta och demokratiska förhandlingar med de strejkande själva. Det återstår att se om LLAB håller sina löften. Poänglönesystemet ska vara kvar. Månadslönen med lönesänkning är borta. Det finns också löften om att arbetsmiljön och belastningstak ska finnas med i kommande upphandlingar. Men de arbetare som nu svetsats samman genom sin strejk håller garden uppe om löftena skulle svikas. Under strejken fick vår blogg ett uppskattat längre inlägg från en av de strejkande: ”Janne sopgubbe”. Han är nu tillbaka med en hälsning:
Bild/Proletären
Ja, då var strejken slut.
Vi vann på alla punkter. Skönt. Nu kan man pusta ut och veta att jag kan jobba med sopor resten av livet. När man passerar 50 orkar man kanske inte springa längre och då vet jag att jag inte får sparken för att jag blir långsammare, plus att jag inte behöver jobba övertid för att få hem soporna. Vidare kan jag känna mig trygg över att få behålla den fasta anställningen vid entreprenörsbyten. När upphandlingarna kommer vart femte år.
Najs!! Nu är jag en riktigt glad sopgubbe. Till alla som klagar över några sopgubbars höga löner: Käften på er! De finns många som tjänar betydligt mer. Tex undervattens svetsare. Du behöver dykcertifikat, god kondition och svetslicens. Lön: Ett par miljoner om året. Undervattenssvetsare jobbar bara ett par månader om året. Vilka lyxlirare!! Fan va avundsjuk jag blir. Vem som helst kan bli undervattensdykare, sopgubbe, direktör, sjuksyster, direktör, städare, busschaufför . . . . eller?!?
Läs tidigare inlägg om sopstrejken och alla kommentarer:
http://www.fjardeinternationalen.se/blog/2009/02/06/renhallningsarbetarna-ratar-pa-ryggen/
http://www.fjardeinternationalen.se/blog/2009/02/07/stall-soppasen-utanfor-stadshuset/
http://www.fjardeinternationalen.se/blog/2009/02/09/berattelsen-fran-en-sopgubbe/
http://www.fjardeinternationalen.se/blog/2009/02/10/den-riktiga-sopan-ar-ulla-hamilton-m/
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, sopstrejken, vild strejk, facklig kamp, arbetarkamp.Ulla Hamilton, moderaterna
Ställ soppåsen utanför Stadshuset
7 Feb 09
STÄLL SOPPÅSEN
DÄR DEN HÖR
HEMMA
I Svenska Dagbladet får stockholmarna tips om hur de ska ta hand om sina sopor under strejken:
Så tar du hand om dina sopor under strejken
• Knyt ihop plastkassarna väl och bunkra upp, när sophämtningen kör i gång ska allt tömmas i soprum, kärl och containrar.
• Om soporna inte får plats, förvara sopsäckarna i källarutrymmen inomhus.
• Om strejken fortsätter lovar Trafikkontoret i Stockholms stad att på måndag komma med information om tillfälliga soplösningar.
• Tänk på att du inte får köra soporna själv till Högdalstippen, återvinningsstationerna tar inte emot hushållssopor.
Är det inte bättre att ställa påsen utanför Stadshuset? En vacker solidaritetsgest med ”sopgubbarna” och en doftprotest mot privatiseringarna av Stockholm stad. Varje tisdag leder där det moderata borgarrådet Ulla Hamilton sina sammanträden med Trafik- och renhållningsnämnden.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Stockholm, sopstrejken, Ulla Hamilton, moderaterna, vild strejk
I pressen: DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,SVD5,DN4,DN5,DN6,
Andra bloggare: RödaMalmö,
Marknadssystemet kollapsar – varslen vräker sig över Sverige
13 Jan 09
Räddningsplan för
Jobben
Välfärden
Miljön
Varslen fortsätter att vräka sig över Sverige. 1 000 anställda ska bort på Alfa Laval. 1200 på Telia och nu nya storvarsel på Volvo Lastvagnar. På Volvo där jag själv tidigare har arbetat i 27 år och där många vänner och familjemedlemmar har sina rötter, där plågar ledningen nu ytterligare sina anställda med ännu ett varsel. Våra vardagsliv rivs itu. 1 600 metallare ska vräkas undan. Umeå 610 Göteborg 350. Skövde 400. Köping 200, På Volvo Umeå är det dessutom 60 tjänstemän som ska skyfflas undan.
Volvo Lastvagnars huvudkontor. Här sitter ”herrarna”, vippar med lackskorna, läser av börsen
och fattar sedan sina kortsiktiga beslut om att skyffla bort tusentals arbetare…
På Volvo hänvisar ledningen som tidigare till att marknaden för tunga lastvagnar är som en flämtande stearinstump. På grund av alla annulleringar är det en negativ utveckling i orderböckerna. Lastvagnsmarknaden är alltid lågkonjunkturens stormsvala. När åkarna inte längre förväntar sig något att transportera i sina bilar köper de inte några nya fordon. De drastiska åtgärderna görs i panik och präglas av kortsiktighet. Ansvariga chefer bligar hela tiden på aktiemarknaden och tänker mest på aktieägarnas väl och ve. Att sänka kostnadsstrukturerna så här häftigt i en varselextremism– kan långsiktigt bli mycket dyrt.
Fackföreningsrörelsens krav är självklara: Stoppa Varslen! Dra ner på arbetstiderna! Men vi måste också se längre framöver. Här handlar det inte bara om tillfälliga svackor i marknaden med reguljära omställningar, förändringar och en del personliga tragedier – utan om ett system i kris! Många nakna, kyliga siffror från ekonomins värld säger oss att en mycket långvarig ekonomisk depression börjar ta ett kvävande hårt, halsgrepp på hela den globala världsekonomin. Det är stora delar av Sveriges industriella strukturer som hotas av ödeläggelse. Med det sjuka marknadssystem, kapitalismen, som vi lever med innebär detta också på sikt oundvikligen att hela grunden för vår välfärd sprängs sönder. När bilbyggarna eller teleoperatören inte längre arbetar och betalar skatt då måste också sjukvårdsbiträden och skolkökstanter skickas i väg.
Marknadssystemet störtar samman. Kapitalismens triumf lyser inte så länge till…
Därför måste vi också ta fackliga och politiska initiativ som kan svara på denna systemkris. Från den lilla studiecirkeln om ekonomi på den egna avdelningen, till hela rådslag i alla folkliga organisationer, i alla tänkbara och otänkbara sammanhang måste vi utveckla en nödvändig räddningsplan för jobben, välfärden och miljön. En verklig socialisering av produktionen står på dagordningen, även om det för många låter som förlegade, gamla historiska tankegångar. Men bara om några månader kommer säkert dessa idéer att diskuteras på varje arbetsplats och i varje hem. De som tror att vi för evigt kan leva med en blomstrande marknadsekonomi kommer snart att se att deras egna föreställningar om världen kommer att rasa samman som ett korthus.. Så här säger Volvo Verkstadsklubb/Umeå:
”Tungt ansvar vilar på Volvo men också på regeringen
Klubbens krav på åtgärder från företagets sida är desamma, men ännu hårdare ställda denna gång. Nu riskerar anställda med lång tid på fabriken sina jobb. Då om någonsin måste alla åtgärder göras för att rädda varje enskilt jobb.
Men våra krav är också mycket skarpa på regeringen. Nu måste det till åtgärder. Nu måste ”arbetslinjen” gå före arbetslöshetslinjen.
Men även den fackliga rörelsen måste agera tydligare och kraftfullare. Det behövs en facklig krisplan. Nu.”
Läs även andra bloggares åsikter om Politik, ekonomi, varsel, Volvo Lastvagnar, facklig räddningsplan
Senaste kommentarer