"Den världskarta som inte visar var landet Utopia ligger är inte värd ett enda ögonkast." Oscar Wilde
Inlägg taggade Fackföreningar
Gott Nytt År
30 Dec 11
Mina önskningar inför 2012
.
Det är tradition att vår blogg inför ett nytt år spekulerar i vad som väntar oss. Att skriva prognoser är att sätta ut hakan. De gångna åren har våra gissningar väl varit si och så, inget att skryta över och inget att skämmas över.
Inför 2011 missade vi dock det som skulle överskugga allt annat under året –den arabiska våren. Trots att upproret startade i Tunisien just dagarna innan Jul 2010 var det ingen som såg vad som skulle komma i land efter land. Än en gång visade det levande livet att det är mycket lättare att ”förutspå” det som redan skett än att säga något vettigt om framtiden.
Så i år blir det ingen prognos om vad som kan tänkas ske 2012. I stället ska jag avslöja vad som finns på min önskelista inför det nya året. Går de i uppfyllelse är det bara att korka upp bästa champagnen till Nyår 2013. Men små framgångar och delsegrar är inte heller att förakta, speciellt inte i en period där borgerligheten tror att den kan tillåta sig allt.
Min första och högsta önskan är att 2012 går till historien som det år då den arbetande befolkningen stod upp och slog tillbaka den tre decennier långa trenden av ökade vinster på lönernas bekostnad. Den mest grundläggande av alla förändringar som nyliberalismen inneburit är den sjunkande löneandelen av bruttonationalprodukten till förmån för vinsternas andel. Det handlar om förskjutningar på några procent, upp till 10 procent i vissa länder, vilket svarar mot enorma överföringar av rikedom från de lönearbetande till de som lever på inkomst av kapital. Finansens toppar har tagit makten med benägen hjälp av underdåniga politiker. Mitt hopp är att allt fler, ja miljoner och åter miljoner, ska börja inse att dagens maktstruktur endast kan leda till allt större klyftor och orättvisor i samhället och att det finns bara ett sätt att sätta stopp på denna katastrofala utveckling –ta ifrån dem makten.
.
.
Min andra önskan inför 2012 är att den arabiska revolutionen som tog världen med överraskning för exakt tolv månader sedan ska segra. Det är långt ifrån säkert att det blir så. Mäktiga krafter i Egypten, Tunisien, Libyen med flera länder verkar, tillsammans med Obama, Sarkozy och andra försvarare av det bestående, för att de arabiska folkmassornas krav på frihet, värdighet och rättvisa inte ska rubba de härskandes grepp om makten. Farorna är många, alltifrån generaler med en kontraevolution på agendan till reaktionära fundamentalisters strävan att sätta religionen i maktens säte och kvinnorna i baksätet.
Hoppet står till alla de som de senaste tolv månaderna stått i spetsen för en verklig befrielse av de förtryckta. De har med sitt mod och sin beslutsamhet visat att allt ännu är möjligt. En seger för upproret i Syrien skulle betyda enormt mycket för att ge ny energi och stimulans till hela regionens revolt mot förtryck och despoti.
.
.
Min tredje önskan och förhoppning inför 2012 kan uppfyllas i Mittens Rike. På ett par decennier har ett par hundra miljoner kinesiska män och kvinnor dragits in i den kapitalistiska marknadsekonomin vilket gjort Kina till världens verkstad för konsumtionsvaror. Under det gångna året har många förtryckta i Kina, både arbetare och fattiga jordbrukare, rest sig mot det kinesiska kommunistpartiets envälde och den djungelkapitalism som frodas i partiets beskydd. Mitt hopp är att partiets maktmonopol bryts, att den förstelnade byråkratin störtas i gruset och att den kinesiska arbetarklassen befriar sig från sina bojor. Det blir också slutet för alla multinationella företags utnyttjande av billig arbetskraft utan rätt till organisering i självständiga fackföreningar och politiska partier. Ett sådant Kina ser jag gärna växa ut till en gigant. En stor seger för de arbetande i Kina är en seger för hela världens arbetarklass.
.
.
Med det är min önskelista slut. Jag har många andra hopp inför framtiden. Men infrias de tre önskningarna ovan då blir 2012 det år då hela Världen förvandlades. Det är väl något att se fram emot?
.
Gott Nytt År till Er alla.
.
Media:DN1,SVD1,SVD2,DN2,SVD3,DN3,DN4,SVD4,DN5,SVD5,
Bloggare: Röda Malmö,Röda Lund,KP,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Kapitalism, Nytt År, 2012, Kina, Arbetarklass
Mitt röd-gröna Bryssel
3 Dec 11
-Det är er skuld, inte vår
Text och bilder av Benny Åsman
Bryssel är inte bara glassiga bankpalats och glastorn där José Barossos hov
styr och ställer.
Det är också de arbetande människornas Bryssel. Det är det Bryssel jag trivs i, de stora fackförbundens röd-gröna front. Och gudarna ska veta att de vet hur man gör för att synas och höras. I går samlades närmare 80 000 till demonstration mot den nya regeringens budget. Jo faktiskt, Belgien har en ny regering efter 18 månaders regimkris.
.
Den fackliga fronten blir konkret när rött och grönt blandas.
.
Men det var inte för att fira den nya regeringen som de fackliga organisationerna i gemensam front mobiliserade till en jättedemonstration.
-Nej till sparplanerna, som finns i den budget som antogs häromdagen var vad de fackligt organiserade samlades kring.
-Deras kris, deras skuld – inte vår.
Så står det överst på det flygblad som den fackliga fronten publicerade inför demonstrationen. Den gemensamma kampanjen mot regeringens åtstramningsprogram centreras kring fyra teman:
.
Traditionen bjuder att fakliga demonstrationer blir glada tillställningar
.
-Pengar till kapitalet – åtstramning för oss. Kommer inte på fråga.
-Sanera det offentliga ja –försämringar nej
-Arbete, bra arbeten, arbeten åt alla.
-Ta pengarna där de finns
Den nya regeringen hann inte ens bli varm i kläderna innan de fackliga organisationerna protesterar kraftigt mot den plan som koalitionspartierna kommit överens om.
.
Stålarbetare från Mittal i Liège säger nej till nedläggningen av varmvalsverket.
.
Den innebär bland annat en höjning av rätten till förtidspension från 58 år till 60 år, lägre ersättning från a-kassan och rätt till a-kassa under kortare tid, nedskärningar i den offentliga sektorn och ett vagt uttalat hot mot de belgiska arbetarnas ögonsten –indexeringen av lönerna så att de håller någorlunda takt med inflationen. Det ger de fackliga organisationerna en säkerhet i löneförhandlingarna. De behöver inte tänka på inflationen och kan förhandla om verkliga lönelyft.
.
De stridbara arbetarna vid Caterpillar är alltid med i leden när det gäller.
.
Den nya regeringen är en koalition mellan socialister, kristdemokrater och liberaler på båda sidan om språkgränsen. För första gången på många decennier tar det franskspråkiga Socialistpartiet premiärministerposten. Det största flamländska partiet N-VA står utanför efter 18 månaders fruktlösa försök från de andra partierna att få dem med i båten. N-VA har ett självständigt Flandern som mål och räknar nog med att kunna vinna ytterligare röster i Flandern medan koalitionsregeringen tar sig an ekonomin och statsskulden. Jag tror att den nya regeringen kommer att få svårt att överleva en längre tid. Den institutionella krisen i landet är för djup för att en borgerlig regering ska kunna hålla ihop med N-VA utanför.
.
Nej till åtstramningsprogram. Ett tema som visar att folk vet att de inte är ansvariga för krisen.
.
Det faktum att de fackliga organisationerna mobiliserar tillsammans över språkgränsen visar att den nationella frågan, med separatism på programmet, framför allt är en borgerligt nationalistisk separatism som inte delas av arbetarklassen på de båda sidorna av språkgränsen.
Demonstrationen visar också något som blir allt tydligare i Europa. Den arbetande befolkningen inser att finansen och politikerna försöker att lasta över räkningen för krisen på deras axlar.
.
Sänk momsen från 21% till 6% på el, gas och eldningsolja
.
Kapitalismen har tappat i stort sett all sin legitimitet i vanliga människors ögon. Finansgubbarna ses som tjuvar och banditer som enbart har som mål att sko sig på befolkningens bekostnad. Detta är helt uppenbart i Belgien. När de fackliga ledningarna börjar prata ”antikapitalism” speglar det vad som händer i deras led.
.
-Bort med fingrarna från förtidspensionen.
.
Det innebär inte att de som reser sig mot sparplanerna ser ett konkret alternativ till dagens ekonomiska strukturer men de vägrar att acceptera konsekvenserna av ett system som kastat världsekonomin in i tre djupa kriser på tio år.
.
Solidaritet ger kraft
.
Som sig bör är det de unga som trummar på mest
.
Celine Caudron är alltid med när det händer något. Hon är medlem i Socialistiska Partiets
systerorganisation i Belgen – LCR, Ligue Communiste Révolutionnaire
.
Stämningen och påhitten saknades inte
.
Framåt och aldrig glömma. Det är möjligt att vinna.
.
På trappan till Börsen samlades ett gäng glada tomtar från Liège
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Bryssel, Belgien, Fackföreningar
Fickpengar för brittiska toppchefer
28 Okt 11
-Giriga svin styr våra företag
.
Rubriken ovan är Paul Kennys, ordförande i den brittiska fackföreningen GMB med 600 000 medlemmar. Paul Kennys skarpa utfall orsakades av en finansrapport som visar löneökningarna för landets toppchefer.
.
GMBs Paul Kenny sparar inte på krutet.
.
-Det här är ett belysande exempel på hur giriga svin styr våra företag, sa Kenny. Ilskan riktade sig mot toppcheferna i de 100 största bolagen som fick 49 procent högre inkomster under 2010. Det står att läsa i statistik från Incomes Data Services.
Samtidigt publicerades en annan rapport som visar att de genomsnittliga löneökningarna för 90 procent av landets arbetare i 294 yrken i sommarens löneförhandlingar var 2,6 procent vilket är bara hälften av inflationen. Det innebär att vissa yrkesgrupper sett sina löner minska med upp till 20 procent medan de ”giriga svinen” skott sig i vanlig stil.
I tidningen The Independant finns en kort lista över de ”girigastes” totala inkomster som verkställande direktörer i olika bolag. En vanlig arbetare i samma företag kan jobba hela livet utan att tjäna en årsinkomst för de ”giriga svinen”. I genomsnitt låg inkomsten på 40 miljoner kronor för cheferna i de 100 största företagen. Riktigt blygsamt jämfört med herrarna och en ensam dam här under.
VDs inkomster 2010:
Mick Davis (Xstrata) £18,426,105
Bart Becht (Reckitt Benkiser) £17,879,000
Michael Spencer (ICAP) £13,419,619
Sir Terry Leahy(Tesco) £12,038,303
Tom Albanese (Rio Tinto) £11,623,162
Sir Martin Sorrell (WPP Group) £8,949,985
Todd Kozel (Gulf Keystone Petroleum) £8,913,223
Don Robert (Experian) £8,601,984
Edward Bonham Carter (Jupiter Fund Management) £8,003,641
Dame Marjorie Scardino (Pearson) £8,003,6
.
Bloggare: Svensson,Röda Malmö,Röda Lund,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Löner, England,
Vår i Egypten
26 Apr 11
Revolutionen tar nya steg.
.
Tahrirtorget är fortfarande den egyptiska revolutionens symbol. I våra media sägs inte längre så mycket om den fantastiska folkresning som skakat av sig diktatorn Mubarak.
Men bilden i våra media bedrar. Samhället sjuder av politiska och sociala initiativ, organisering, strejker och demonstrationer för att skydda revolutionen och utvidga dess landvinningar.
.
Masskampen på Tahrirtorget är nu historia. Revolutionen bryter nya vägar i hela samhället.
.
Ett initiativ som kan få stor betydelse går av stapeln den 7 maj. Så här beskriver den egyptiska dagstidningen Ahram Online den konferens som då samlas i Kairo:
-I Kairos internationella konferenscentrum samlas för första gången ledande representanter för de rörelser och politiska partier som deltog i Egyptens revolution till ett nationellt möte, likväl som ett stort antal intellektuella, akademiker, fackliga aktivister och medlemmar av juridiska institutioner. Utländska gäster är också inbjudna.
Konferensen som organiseras av en koalition av den revolutionära ungdomen och politiska grupper har en dagordning med fyra punkter:
-De grundläggande principerna för en ny Konstitution
-Visioner för framtiden och vad som krävs för att skapa social rättvisa.
- Hur skapa aktionsenhet mellan alla revolutionära krafter inför de kommande parlamentsvalen.
-Skapa ett nationellt råd, sammansatt av alla politiska och revolutionära styrkor, för att stödja uppfyllandet av revolutionens löften, ge röst åt folkets strävanden och koordinera med de väpnade styrkornas Högsta Råd för att garantera att dessa mål uppnås.
.
-Alla era krav ska mötas, lovade militären. I dag inser allt fler att militären
spelar ett dubbelspel för att hålla revolutionen inom ”rimliga ramar”
.
Det är ännu för tidigt att spå om konferensens betydelse. Men magkänslan säger mig att vi kanske står inför en ny viktig fas i revolutionens utveckling. Det är extremt viktigt att revolutionära och radikala rörelser och partier som finns och som bildas dagligen kan samlas till gemensam handling och att de kan mötas i en nationell organisering av debatten och kampen. Det är bästa garantin mot en sekteristisk uppsplittring av de revolutionära krafterna och skapar det bästa tänkbara forumet för landets socialistiska krafter.
Om det nationella rådet bildas och om det kan knyta an till alla de lokala råd som finns, att de blir basen för det nationella rådet då kan vi se en demokratisk folklig maktstruktur födas. Annars finns risken att det nationella rådet blir en diskussionsklubb. Men med tanke på vilken skicklighet landets revolutionära ungdom visat hittills kanske den risken är liten.
En bra garanti för att revolutionen ska ta nya steg framåt är också en självständig organisering av de arbetandes kamp. Den nya fackliga landsorganisationen, Oberoende Fackföreningsförbundet, kallar till demonstration på Tahrirtorget 1a Maj. Medan den nya fackliga organisationen går ut och manifesterar arbetarklassens självständighet sitter lederna för den gamla statligt kontrollerade fackförbundscentralen i fängelse i väntan på åtal för korruption.
.
Ungdomen är revolutionens motor.
.
Fyra tusen arbetare vid en textilfabrik i staden Mahalla startade i lördags en strejk. Sett till kraven är det mer en politisk strejk än en facklig strejk för lön och bättre arbetsförhållanden.
Strejken är en protest mot det höga priset på den bomull som den inhemska industrin köper samtidigt som försäljningspriset på bomullstyg på världsmarknaden ligger still. Arbetarna kräver att den inhemska textilindustrin ska skyddas från världsmarknadens förödande inverkan på den egna produktionen. De vänder sig kort och gott mot nyliberalismens katastrofala inverkan på lokalproduktion i fattiga länder.
Fackliga demonstrationer på Första Maj och politiska strejker mot den kapitalistiska världsmarknadens förtryck visar att den långa vintern under Mubaraks styre är över. Våren är kommen till Egypten.
.
Media:DN1,
Bloggare:
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Egypten, Mubarak, Tahrirtorget, Revolution, Kairo
Rika som troll
28 Dec 10
I USA blir de rika snabbt allt rikare.
.
De amerikanska fackföreningarnas tankesmedja Economic Policy Institute är en guldgruva för den som söker hårda fakta om trender i den amerikanska samhällsdjungeln. De köpta propagandisternas bilder av USA synas in i minsta detalj och avslöjas för vad de är –vulgärbilder av ett allt mer ojämlikt samhälle där de rika tar åt sig allt mer av de producerade rikedomerna.
.
.
I stapeldiagrammet här under visar EPI hur de verkliga rikedomarna fördelats sedan mitten av sextitalet. I diagrammet syns hur nettorikedomarna för den rikaste hundradelen hushållen i USA utvecklats jämfört med medianfamiljens nettotillgångar.
.
Nettorikedomen är det som finns kvar när bostadslån, studieskulder och kreditkortsskulder dragits bort från alla fasta tillgångar, aktier och obligationer och kontotillgångar.
I mitten av 60-talet hade den rikaste procenten (1%) av hushållen en nettoförmögenhet 125 gånger större än medianfamiljen ”Joe the Plumber”. I fjol hade skillnaden stigit till 225 gånger medianfamiljens nettotillgångar. USA är som sagt möjligheternas land – för de som redan är rika.
GOTT NYTT ÅR.
.
Media: EPI,DN1,DN2,DN3,DN4,SVD1,DN5,SVD2,DN6,DN7,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, USA, Rikedom, Fattigdom, EPI,
Motståndets år !
25 Dec 10
2010 – året
då vi började
säga NEJ !!!
.
.
Greklands arbetare hamnar i första linjen för IMF och EU.
.
.
Sedan följer protesterna i slag.
.
.
.
.
.
Bilden visa rumänska arbetare i protest mot åtstramningarna i landet.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Italienska studenter protesterade 22 december mot Berlusconis universitets”reform”.
.
Media: AB1,AB2,DN1,SVD1,SVD2,DN2,DN3,
Bloggare: Jinge,Svensson,Röda Malmö,Alliansfritt Sverige,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Protester, 2010, EU, Italien, Frankrike, Spanien, Irland, Studenter, Skulder, Staten,
Sarkozy utser ny regering.
16 Nov 10
Rättning höger med gammal krokodil.
.
Pressuppbådet för att följa Nicolas Sarkozys ommöblering i den franska regeringen var stort och spekulationerna om vilka som skulle kastas ut i kylan gick villt i söndags.
Först överraskade Sarkozy sina trogna med att behålla François Fillon som premiärminister till förmån för Jean-Louis Borloo som allmänt tippats som den nye premiärministern. Men det var utan att räkna med den gamla hårda kärnan av gaullister i Sarkozys samlingsparti UMP. Gamla krokodiler har fortfarande imponerande huggtänder. Borloo kastades till dem som aptitretare inför ommöbleringen.
.
Med gamla krokodiler i den ”nya” regeringen tror Sarkozy på ett liv efter 2012.
.
I stället fick François Fillon uppdraget, trots att Sarkozy ser honom som en konkurrent inför presidentvalet 2012. I söndags kväll presenterade så François Fillon sina ministrar och statsråd.
Det blev rättning höger i leden och fram trädde en ”kampanjregering” inför presidentvalet 2012. Sarkozy som nu ligger på 30 procent i opinionsmätningarna måste hitta på något. Han går försvagad ur pensionsstriden trots att ”reformen” gjorts till lag av Nationalförsamlingen. Hans val är att samla den hårda högern i UMPs gaullistfraktion kring sig för att bilda en tuff kärna som får till uppgift att bädda för en seger 2012.
Att det är ett i det närmaste desperat drag visas av tre av valen till ny regering. Först och främst överraskar valet av Alain Juppé till försvarsminister. Juppé är en symbol för den gamla gaullistiska kärnan från partiet RPR och symbol för det stora regeringsnederlaget i pensionsstriderna 1995. Att låta Juppé träda fram i rampljuset igen vittnar om Sarkozys trängda läge. Juppé är en favorit i den hårda högern men inte alls populär bland ”gatans folk”.
.
Nej, vad har jag nu gett mig in i igen? Det undrar kanske Alain Juppé som förde ett tillbakadraget politiskt liv som borgmästare i Bordeaux.
.
För det andra valde Fillon att avskeda Eric Woerth, mannen som mer än någon annan symboliserar den just antagna pensionslagen. Eftersom Sarkozy säger att han segrade i pensionsstriden borde Woerth inte avsättas. Men Woerth är också inblandad i skattefuskskandalen kring miljardärskan Lilian Bettencourt och det kan bli en tung belastning inför 2012 speciellt eftersom affären är långt ifrån utagerad i rättssalarna.
Som resultat av ommöbleringen bildas det nu en mittenströmning i den borgerliga parlamentsmajoriteten. Jean-Louis Borloo samlar de utstötta kring sig och verkar ha som projekt att hämnas på Sarkozy genom att själv kandidera i presidentvalet 2012.
För det tredje stängde Sarkozy ”den öppna dörren” från segern i presidentvalet 2007. Då trumpetade han ut sina öppna vyer och inbjöd ett par ”socialister” att ta plats som ministrar. Den förre kämpen för mänskliga rättigheter och grundaren av Läkare utan gränser, Bernard Kouchner, accepterade posten som utrikesminister. Han hade ju gjort sig känd som anhängare av ”humanitär bombning” av Serbien. I söndags försvann Kouchner ut genom bakdörren. Nu har opportunisten Kouchner bränt sin politiska karriär både till höger och vänster. Det kostar på att gå ned i spagat.
.
Bernard Kouchner är inte längre i en ålder som tillåter att gå ner i spagat.
.
Kvar finns nu en hård kärna av den republikanska högern som tror att den med ännu fler ”reformer” ska kunna knäcka den franska arbetarklassens motstånd. På tur står nu sjukvården, utbildningen och de sociala skyddsnäten. Sarkozy ansluter sitt ”krigskabinett” till den front av borgarregeringar(och sossar i Grekland och Spanien) som satt sig i knäna på den internationella finansen och nu har deklarerat krig mot det som finns kvar av den sociala välfärd som byggdes under efterkrigstiden.
.
Bloggare: Inget att rapportera
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Frankrike, Sarkozy, Kouchner, Juppé, Borloo, RPR, UMP, Gaullism,
Kina
4 Jun 10
Arbetarna på Honda och Foxconn segrade.
.
Förra veckan skrev jag här på bloggen om två viktiga strider i den kinesiska industrin. På världens största elektronikföretag, Foxconn, har elva självmord bland personalen lett till stora rubriker i internationell press. På Hondas fabrik i Shenzen där drivaxlar tillverkas till bolagets fyra sammansättningsfabriker i Kina strejkade arbetarna sedan den 17 maj.
Båda konflikterna är över och de slutade båda med en klar seger för de arbetande. De anställda vid Foxconn får en löneökning på 33 procent och arbetarna på Honda får 24 procents ökning.
.
Det statligt kontrollerade fackets uppgift är att hålla tillbaka arbetarnas krav. Undrar om de valt gula skärmmössor medvetet?
Löneökningarna är i sig inte enorma för den kinesiska exportindustrin. De senaste åren har lönerna ibland flerdubblats därför att den tillgången till billig arbetskraft börjat sina i kustregionerna. De fattiga från landsbygden hittar industrijobb närmare hemorterna. Däremot är det unikt att media under flera veckor fritt kunde informera om strejken vid Honda. Det var också ovanligt att myndigheterna inte satte in polis för att slå ned de strejkande i skorna.
Det bekräftar att partiledningen i Beijing just nu söker vägar att stimulera den inhemska konsumtionen för att bryta det ensidiga beroendet av exporten. Det är en svår balansgång eftersom de utländska investeringarna i landet räknar med fortsatt tillgång till billig och fackligt oorganiserad arbetskraft.
.
På Foxconn anställs bara unga arbetare. Även de har svårt att stå ut med arbetsförhållandena.
Delar av den mest arbetsintensiva industrin, som textil och skor, har redan flyttat sin produktion till Vietnam och Kambodja.
Arbetarnas seger vid Honda och Foxconn kan få stor betydelse för kommande fackliga strider i Kina. Inte minst om arbetarna kan tvinga fram rätten att organisera fria fackföreningar.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Kina, Honda, Foxconn, Fackföreningar, Strejk,
Vad ska de nu ge bort?
7 Maj 08
Gästskribent: Kjell Pettersson
Sverige var under tjugotalet ett land som skakades av hårda konflikter på arbetsmarknaden. Förmodligen det land där det strejkades mest i hela Europa. En naturlig följd av att fackföreningsrörelsen vuxit sig stark, samtidigt som arbetsgivarna ville styra som under industrialismens tidiga år, de ville bestämma enväldigt. Vana som de var att sparka arbetare som vägrade att finna sig i egna diktaten. Fackföreningar hade de tvingats att acceptera, men fortfarande sågs dessa som något som katten släpat in.
Tjugotalet var också präglat av omfattande strider mellan kommunister och socialdemokrater. Fackföreningarna var den självklara bastion som var viktigast att ha kontrollen över. Socialdemokraterna kom att vinna denna kamp. Kommunistpartiet splittrades 1929, djupt oenigt om hur man skulle förhålla sig till stalinismens seger i Sovjetunionen. Socialdemokraterna hade sin siktskåra fast inställd på ett samförstånd med kapitalet och därmed fred på arbetsmarknaden. En fred som kom att manifesteras i Saltsjöbadsavtalet som undertecknades 1938. En uppgörelse och ett handslag mellan LO och SAF (nuvarande Svenskt Näringsliv). Arbetsgivare och arbetstagare skulle i fortsättningen lösa sina konflikter med ett gemensamt mål för ögonen, ”samhällets bästa”. Den naturliga motsättningen mellan den som utför arbetet och de som tjänar frukterna av detta arbete skulle som med ett trollspö upphöra.
För att detta skulle vara möjligt måste den fackliga verksamheten och framför allt de uppslitande avtalsförhandlingarna centraliseras. Medlemmarnas inflytande, som när det gäller rätten att rösta under de avtal som de var satta att arbeta under, måste bort, eftersom detta kunde rubba den fredliga samvaro som nu härskade på arbetsmarknaden. Bit för bit minskade medlemsinflytandet, rätten att strejka kom att urholkas till nästan ingenting, de lokala förhandlingarna och den dynamik och den aktivitet dessa födde kom så småningom att försvinna och i takt med att medlemmarnas inflytande över sina egna organisationer försvann så blev aktiviteten därefter.
Under de senaste 30 åren har mer öppna motsättningar kommit i dagern. Startskottet gick vid SAF-kongressen 1980, när dåvarande SAF-ordförande Curt Nicolin, inför entusiastiska direktörer, förklarade att samförståndstiden var över. SAF skulle nu istället bli en öppen kamporganisation. En högervåg svepte in över landet. Det behövs inga längre beskrivningar på hur det politiska och ekonomiska klimatet förändrats sedan 1980. Verkligheten talar för sig själv. Ändå har LO, denna organisation med drygt 1,8 miljoner medlemmar, under alla dessa år låtsas om att ingenting har hänt. Ledningen sitter där den sitter. Kvar vid det förhandlingsbord som arbetsgivarna lämnade i början av 1990-talet, då man i stället valde att göra upp med respektive förbund. LO-ledningen tror att Svenskt Näringsliv har planer på att komma tillbaka till de gamla tiderna, med sitt instängda och unkna samförstånd. Svensk fackföreningsrörelse står i praktiken därmed utan en nationell, central ledning när det gäller sina omedelbara intressen. Förbunden kör efter skråmässiga handlingslinjer.
I detta akuta läge, med medlemsflykt, med lika lite folk på medlemsmöten som det är i kyrkorna, med direktörsvälde, med en alliansregering som rear ut resterna av den svenska välfärden, då sätter sig denna enbarmliga LO-ledning att förhandla. Utan orsak, utan viljeinriktning och utan mandat från sina medlemmar.
Här blir det på arbetsgivarna begäran förhandlingar om ett nytt huvudavtal för svensk arbetsmarknad. En ny förhandlingsordning ska tas fram. Det är dags för ett nytt Saltsjöbadsavtal och vilken part som kommer att vinna den förhandlingsomgången råder det ingen tvekan om. Blir det inte en storm av protester från de lokala fackliga organisationer, ja då blir det LO:s alla medlemmar som, 50 år efter Saltsjöbadsavtalet, kommer att få tugga i sig en ny förhandlingsordning, där kapitalets makt återigen stärks på bekostnad av arbetet.
Läs även andra bloggares åsikter om LO, Svenskt Näringsliv, Saltsjöbadsavtalet, Politik, Fackföreningar,
Senaste kommentarer