Vem behöver AAA?

.

Det går knappt en dag utan att media rapporterar om den ena eller andra staten som fått sitt kreditbetyg sänkt. Är det inte Standard&Poors som sänker Italiens ”betyg” så hoppar Moodys upp som gubben ur lådan och varnar för att hela eurozonen inklusive Tyskland, Holland och Luxemburg riskerar att förlora högsta noteringen –AAA.

.

.

Men vad är det för orakel vi har att göra med? Vilka kristallkulor ser dessa institut in i när de dömer ut hela nationer och ofta skapar självuppfyllande profetior om ond bråd död. De uppträder närmast som offentliga domstolar som värderar brottslingens lista av dåd och delar ut straff därefter. Men det handlar vare sig om offentliga inrättningar eller ”opartiska” domare.

De tre stora som de kallas – Standard&Poors, Moody’s och Fitch – är alla tre privata företag, de två första ägda av amerikanskt kapital och Fitch av franskt kapital. De två första är jättarna på ”betygsmarknaden” och vanligtvis vänder sig intresserade till Fitch bara om de två stora är oense i ett omdöme.

Den första och egentligen enda frågan som behöver ställas är: Varför har dessa privata företag ett monopol på att värdera hela nationers kreditvärdighet och varför kryper all världens regeringar inför dessa institut  som tydligen kan tvinga ner vilken stat som helst på knä? Det finns bara ett svar. Vi lever i en värld där finansen dikterar staters och industriföretags agendor.

.

.Varför ska privatägda bolag med oklara kriterier ställa hela nationer till svars?

.

Att det förhåller sig så är i sig absurt. Ännu märkligare blir deras makt när man ser tillbaka på det ”betyg” de själva förtjänar. Riktiga råttbon har getts AAA för inte så länge sedan. Ni kanske minns affären Enron, det amerikanska energibolaget som i oktober 2001 föll samman som ett korthus. Bakom en blänkande fasad hade företagets ledning genom bluff, finansmontage i skatteparadis och kokade böcker, lett bolaget långt utöver klippkanten. Fallet blev förödande. Enron var ett råttbo med AAA på dörren. Ett betyg som både S&P och Moody’s villigt utfärdat. De hade inget sett och inget hört. Förtroendeingivande eller hur? Världens dittills största svindel och påföljande konkurs hade gått dem obemärkt förbi.      

Ändå bleknar skandalen med Enron jämfört med deras betygssättning av de banker och låneinstitut som satt fast upp till halsen i det som kom att kallas sub prime-kraschen. Derivatpapper baserade på lån till människor som en vanlig hästhandlare visste inte kunde betala tillbaka vad de lånat gavs AAA av de ”hedervärda” kreditvärderarna.

Vad har dessa ”betygsgivare” för meriter som ger dem rätt att värdera hela nationers kreditvärdighet? Inga alls. Man skulle nästan kunna falla till föga för en konspirationsteori om att deras roll är att hjälpa nyliberala regeringar att skapa hotbilder som gör det lättare att driva igenom sparplaner på befolkningarnas bekostnad. Nu tror jag inte det är fallet. Det är redan illa nog ändå.

.

.

Men däremot visar ”betygssystemet” att finansvärlden har överhanden mot enskilda regeringar som tvingas anpassa sig för att inte få sänkt betyg.

Om det nu ska behövas ett system för riskvärdering är lösningen hur enkel som helst. Det är bara att via lagstiftning förbjuda dessa privatägda bolag att betygsätta riskerna med statligt utgivna obligationer. Inrätta ett internationellt icke vinstdrivet institut ägd av medlemsstaterna med uppgift att värdera riskerna med olika statspapper och låt de privata riskvärdera Bank of America, Exxon, IBM, Siemens och andra multinationella bolag. Då är det bara aktieägarnas pengar de bollar med. 

.

Media: DN1,DN2,DN4,SVD1,SVD2,AB1,DN5,DN6,SVD3,GP1,GP2,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Finans, Skulder, Banker,

Dela