Tag Archives: Ekonomi

Mona menlös och tam i Dagens Arena

Posted on by
2

På direkten!

Fantomen, eller den Vandrande vålnaden är snabb som blixten. Vi kanske inte alltid hänger med. Men här  ger vi snabba, korta svar eller ser saker på vårt sätt.

Mona Sahlin väntar sig ideologiskt lappkast av Reinfeldt.

Mona Sahlin publicerade helt obemärkt en artikel med rubriken ”Världen måste lämna nyliberalismen” i Dagens Arena den 6 oktober. Det var ingen förlust för mänskligeheten att den gick helt obemärkt förbi, för en kritik mer menlös, tam och helt befriad från konkreta krav är omöjlig att producera.

Mona skriver inledningsvis att finanskrisen och klimatkrisen visar ”vilka risker som finns när politiken inte hänger med”. Redan ställs allt på huvudet. Varför anklaga de som tog alla politiska beslut om finansmarknadens avreglering och kapitalets totala rörelsefrihet för att inte hänga med ? Har Mona glömt bort att det var hennes egna partikamrater , med K-O Feldt i spetsen, som gav de svenska kapitalisterna fria händer på en allt mer avreglerad finans- och kapitalmarknad ? Mona är ändå för ung för att ha sådana minnesluckor. Alltså sopar hon historien under mattan.

-Man kan inte dra några slutgiltiga lärdomar av den pågående finanskrisen, skriver Mona. -Däremot finns det tre saker man kan peka på, fortsätter hon.

-Bonusprogrammen på finansmarknaden måste belysas och diskuteras. Felaktigt utformade bonusprogram kombinerat med ett alltför svagt ägarstyre har med största sannolikhet förvärrat krisen, är den första faktor som Mona riktar pekpinnen mot. Än en gång ställs allt på huvudet. ”Alltför svagt ägarstyre”… Vad är det hon kräver? Ännu mer makt åt aktieägarna? Det är i alla fall vad hon säger. Att giriga direktörer skott sig ordentligt på bonusprogrammen innebär inte att de stått i motsättning till aktieägarna. I stället är det det moderna ”ägarstyret” med krav på 15-procentig avkastning som skapat den kvartalskapitalism som inte ser längre än näsan räcker.

Mona pekar sedan på att ”marknaden skapar nya finansiella instrument i en allt snabbare takt”, att dessa instrument (hon syftar uppenbarligen på den så kallade derivathandeln) bidragit till krisens omfattning och att ”det gäller för lagstiftarna att vara minst lika snabbfotade som marknaden”. Rätt gissat. Än en gång ställs allt på huvudet. Det var ju lagstiftarna som banade väg för derivatinstrumenten genom att ändra bokföringsreglerna för bankerna. När man tillät bankerna att inte ta med kapital investerad i derivathandeln i sina bokslut kunde de engagera stora belopp i derivaten utan att överskrida de internationella reglerna för kvoten mellan eget och utlånat kapital. En teknikalitet kanske svår att förstå. Men om du äger 100 spänn kan du inte garantera en utlåning av 100 000 spänn. Svårare är det inte.

-För det tredje är det internationella samarbetet i finansiella stabilitetsfrågor fragmenterat och saknar muskler, skriver s-ordföranden och konstaterar därför att ”det internationella samarbetet måste förstärkas. IMF bör därför snarast belysa förutsättningarna för ett fördjupat internationellt samarbete.”

För en gångs skull ställs inte allt på huvudet men däremot är det helt huvudlöst. IMF- denna murbräcka i nyliberalismens korståg de senaste decennierna, ska alltså ”belysa” vägen framåt. Häpnadsväckande!!!

Resten av Monas artikel är bara tomma fraser om ”stabila sociala marknadsekonomier”, om en ”ny kurs” utan att säga vilken riktning som ska tas och ”ambitiösa frihandelsavtal” (en ny Doharond kanske?). När hela världspressen talar om ”kapitalismens kris” använder Mona inte ordet ”kapitalism” en enda gång i sin artikel. Det gäller att ideologiskt ligga så lågt som möjligt.  Hon är så jävla rädd att ta ord som kapitalism, klasskamp, solidaritet och socialism i munnen att politiken försvinner i finpratet. Vem vet, kanske dessa fula ord förlorar en röst i valet 2010.

Avslutningen på artikeln är helt underbar:

-Här hemma kan vi bara hoppas på att den svenska regeringen är beredd att byta ideologisk kurs- eller att vi får chansen att snart byta regering.

Vilket perspektiv!!!! Hur socialdemokratin har tänkt sig vinna valet med Mona Sahlin vid rodret är en tiotusenkronorsfråga. Om någon vill veta hur den arbetande befolkningen i Sverige ska möta den djupa recession som nu startat räcker det inte med att vänta på riksdagsvalet om två år. Ska Volvos arbetare tills dess hoppas på att Reinfeldt ”byter ideologisk kurs” ? Verkligen ett program i tiden.

I andra media: Dagens Arena,DN1,ETC,SVD1,SVD2,

Andra bloggar: Ekonomikommentar,

Svensson,Esbati,Trotten,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Sent ska syndaren vakna…

Posted on by
1

På direkten!

Fantomen, eller den Vandrande vålnaden är snabb som blixten. Vi kanske inte alltid hänger med. Men här  ger vi snabba, korta svar eller ser saker på vårt sätt.

Alan Greenspan med glorian på sned

Av Benny Åsman

I flera decennier höll en ”osynlig hand” den amerikanska cenralbankens guru , Alan Greenspan, om ryggen. Oavsett vad världsmarknaden ställde till med, krisen 1987, krisen 1998, It-kraschen 2001, så ansåg oraklet Greenspan att enda medicinen var marknadens ‘osynliga hand”, den som alltid ställer till rätta vad enfaldiga politiker klantat till.

Men sent ska syndaren vakna heter det och det gäller även en centralbankschef som i det närmaste helgonförklarats redan innan sin bortgång. Allt verkade lyckas för Greenspan. Under de stora finanskriserna och efter IT-kraschen 2001 hände inte speciellt mycket med den verkliga ekonomin i USA. Trots att Nasdaq tappade mer än femtio procent och riskkapitalisterna i Silicon Valley fick ta sitt pick och pack och  flytta ut på landet så klev den verkliga ekonomin på i samma imponerande takt. Greenspan geniförklarades.

Men vad var det han gjorde? Kort sagt sköt han den kommande krisen framför sig i flera år. När IT-kraschen fick börs och banker att svaja sänkte Greenspan räntan till nästan noll. Allt för att hindra konjunkturen att vända nedåt och för att stimulera de amerikanska hushållen att fortsätta tömma hyllorna i Wal Mart.

Men att skjuta krisen framför sig är som att skjuta snö framför sig med skyffel. Högen bara växer. Den låga räntan hindrade IT-kraschen från att sänka resten av ekonomin. Samtidigt la de låga räntorna grunden till den aktuella kraschen på bolånemarknaden, med påföljd att USAs fem största investmentbanker inte längre finns kvar och med en recession på gång som kommer att öveträffa allt vad vi sett under efterkrigstiden.

-Krisen visar sig vara mycket värre än jag någonsin kunde tänka mig, sa Greenspan inför kongresens finansutskott för ett par dagar sedan. Att han själv bidragit till dess djup medgav han indirekt.

-Jag överskattade markandens självreglerande kapacitet, sa 82-åringen trumpet.

I media:DN1,SVD1,SVD2,ETC,

Dagens Arena,

Andra bloggar: Ekonomikommentar,

Trotten,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Det finns fackligt motstånd mot varslen!

Posted on by
6

På direkten!

Fantomen, eller den Vandrande vålnaden är snabb som blixten. Vi kanske inte alltid hänger med. Men här  ger vi snabba, korta svar eller ser saker på vårt sätt.

Här låter vi arbetare vid min gamla arbetsplats Volvo Lastvagnar/Tuve ge sitt svar på de egna direktörernas varsel  och hot om massavsked. Texten är dagsfärsk och hämtad från lokala fackliga medlemstidningar på fabriken:

Schackpjäser åt direktörerna

Nästan 700 av våra arbetskamrater skall kastas ut från fabriken – 610 fastanställda och 65 visstidare. Det kan ju verka logiskt. Försäljningen går lindrigt sagt knackigt, och då måste ”kostymen” anpassas därefter. – Vi kan ju inte bygga bilar som ingen vill köpa. I motgångens stund är inte vi arbetare en resurs längre – utan en belastning. – Släng ut dem som inte behövs!

För 18 månader sedan – inför bolagstämman 2007, snurrade hjulen för fullt. Volvo tjänade mer pengar än ledningen kunde hantera. Man visste helt enkelt inte vad man skulle göra av alla pengar. För att komma undan det pikanta problemet, valde man att slänga 20 miljarder i sjön. Aktieutdelningen tredubblades mot det normala! Det ansågs inte som något problem av direktionen. Vår vinstmaskin skulle snart ha tjänat in de pengarna igen.

Nu går det inte lika bra. Då borde med samma logik ägarna betala. Vi arbetare fick ju ingen del av 2007 års ”överskottspengar” – tvärtom kraven på ökad effektivitet i verkstan har hela tiden skruvats upp – en effektivitet som enligt ledningen dessutom skulle vara garantin för våra jobb.

Verkligheten blev en annan. Från att ena dagen (fredag vecka 39) ha en inplanerad produktionsökning för nästa år kommer nästa dag (måndag vecka 40) ett varsel på nästan ett helt skift (1/3 av den totala arbetstyrkan). – Varför?

- Vi säljer inga bilar längre! – Är det så enkelt? Det visste man ju vecka 39 också. Försäljningen har gått dåligt sedan långt före semestern. Nej – det är förstås aktieägarna som spökar igen. De som fick 20 miljarder förra året. Inför dem vill ledningen nämligen visa handlingskraft. Först håller man tyst under nästan ett halvår om att försäljningen går dåligt. Sedan när detta tjuvhållande blir ohållbart. Då vänder man på en femöring, beslutar 2 veckor efter en taktökning om en kraftig neddragning och varslar i ett nafs 1/3 av de anställda. Vi är schackpjäser som offras för att våra direktörer skall visa sina muskler på börsen! När Volvo tjänar pengar tillfaller de ägarna. När det går dåligt sparkar man ut arbetarna. Att jublet på börsen snabbt kom av sig, p.g.a. den allmänna finansiella hysterin är en helt annan historia.

Slutsatsen blir ändå, att för Leif Johansson och hans fallskärmsgäng är det börsen som räknas, och hur den kan förväntas må som är viktigt. I det spelet är vi arbetare bara schackpjäser som offras utan en blink. Att behålla 1000 arbetare (totala varslet i Sverige) under ett år skulle kosta ca 400 miljoner. Det kan låta mycket. Jämför då med vinsten för Volvo under tredje kvartalet i år – 7,2 miljarder! Kostnaden för ett års ”övervintring” skulle alltså bli 5,5 % av senaste kvartalsvinsten! Jämför också med att man förra året skänkte 20 miljarder till börsen bara för att man tyckte att kassakistan var för stor. Det är inte kostnaden som gör att man sparkar ut 1000 människor i arbetslöshet. Det är direktörernas behov att visa upp handlingskraft.

Att kräva – DRA TILLBAKA VARSLEN! är därför högst realistiskt och rimligt! Kostnaden är mycket blygsam jämfört med tidigare miljardutsvävningar. Det handlar bara om att flytta fokus från hyenorna på börsen till företagets viktigaste resurs – de egna medarbetarna

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

I pressen: DN1,SVD1,AB1,AB2,,DN2,SVD2,

Bildt belönar bombpresident med halv miljard

Posted on by
1

Bildt partajar. En bombliberal…

Så har Carl Bildt varit på ännu en välgörenhetsgala. Denna gång i Bryssel, med EU-kommissionen och Världsbanken som värdar, där den västliga nyliberala kapitalismen skyfflat ner trettiofem miljarder kronor rakt ner i fickorna på Georgiens politiskt utsatte bombpresident, Michail Saakasjvhili.

Mycket stolt berättar Bildt hur han slösat bort mer än en halv miljard av våra skattepengar i en överdådig gåva till den regim i Tbliski som för drygt två månader startade ett bombkrig mot Syd-Ossetiens huvudstad Tskinvali:

”Sverige kommer att bidra med ca 400 miljoner kronor under de närmaste tre åren och vi är därmed sannolikt större än Tyskland och därmed den störste bilaterale givaren”

EU-kommissionen och Utrikesdepartementet sluddrar lite om behovet av humanitärt stöd och pengar till återuppbyggnad av vägar mm. Men detta är bara mediala kulisser.

En ringa del kommer att gå till att hjälpa de uppåt 60 000 människor som fördrevs från sina hem, när sydossetisk milis tyvärr svarade öga för öga, tand för tand på Saakasjvhilis försök att tvinga alla sydossetier att fly till Ryssland. Skulle de få dela på pengarna blir det den i Georgien ofattbara summan på en halv miljon kronor var! I Aljazeeras sändningar i går kväll visade man i ett reportage de nya motorvägsbyggen som bland annat planeras för pengarna.

…hjälper en annan bombliberal

Pengarna i övrigt tas i praktiken in i det vanliga budgetarbetet och är ett försök att hålla en president under armarna, som nu pressas allt hårdare av den inhemska oppositionen. Det feta biståndet ger dessutom regimen en möjlighet att rusta upp för ett nytt anfallskrig. Den har lovat att ta tillbaka ”sina provinser”. Sex georgiska oppositionsledare skickade också ett öppet brev till välgörenhetsgalan där de uppmanade denna att göra en strikt kontroll av pengaflödet. De menade att endast en sådan kunde hindra att pengarna inte gick till presidentens administration ( läs korruption ) utan till dem med verkliga hjälpbehov. Oppositionsledarna anklagade också Saakasjvhili för att ha provocerat fram Rysslands militära intervention.

Bildt vill bli EU-kommissionär

Varför dröser då Bildt i väg våra skattepengar? Långt mer än landet begärt.  Varför får inte Kuba något stöd trots att den senaste orkanen var en oerhört mycket mer omfattande humanitär katastrof? Varför ger Sverige mer än Tyskland, som har ett skatteunderlag som är minst nio gånger större än Sveriges och som dessutom anser sig ha råd att stödja sin bilindustri. Utöver de 400 miljonerna spenderar Bildt dessutom minst 100 miljoner till när det gäller den gemensamma gåva som EU-kommisssionen bjuder på?

Ja, för det första är han polare med Saakasjvhili. En bombliberal hjälper en annan bombliberal. Solidaritet över gränserna om man så vill.

För det andra vill Bildt gärna vara bäst i klassen så att han sedan kan få stöd för att bli Sveriges näste EU-kommissionär.

Vad tycker socialdemokraterna om denna generositet med skattemedel? Miljöpartiet? Vänsterpartiet?

I pressen: SVD1,DN1,AB1,SDS1,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

USA ett samhälle i upplösning

Posted on by
2

Ett samhälle i upplösning

Den amerikanska drömmen är bara en dröm. Den amerikanska mardrömmen är däremot nattsvart verklighet. Med finanskrisen och den efterföljande recessionen brister nu de få sociala dammar som finns kvar i USA. I New Orleans eftersattes underhållet av dammarna i åratal och följerna av Katrina blev där därefter. Nu är det de sociala skyddsvallarnas tur att rasa samman under trycket från den ekonomiska krisen.


I två delar ska jag behandla vad som pågår i det amerikanska imperiet. Här följer den första delen. I morgon följer del två.

I tält och ruckel

Del I

Scenen kunde vara från Darfur. Men det amerikanska stjärnbaneret vajar över tält som trots allt är lite färggladare än de dammiga flyktingtälten i Darfur. Scenen är från Ontario i Kalifornien och de som bor i tälten är offer för bostadslånekrisen. Liknande tältläger för subprimekrisens offer växer upp på fler än en plats i det förlovade landet. Tältlägrens krisoffer har nog ett och annat att säga om sina drömmar. Inte undra på att stjärnbanerat hissats upp- och ner i lägret i Ontario

Ur funktion.

-Bara man vill så lyckas man. Det budskapet föds varje amerikan med. Det matas in med modersmjölken. Men den sociala hissen är sedan länge ur funktion på grund av dåligt underhåll. Att bara tre procent av de som föds av den fattigaste femtedelen av befolkningen kommer att sluta sitt liv som medlem i den rikaste femtedelen är ett faktum som bara sakta börjar tränga in i det sociala medvetandet.

Men de tusentals familjer som nu hukar i tältläger och rivningsbostäder hade kanske inte tillräckligt stark vilja ? Eller ville de för mycket ? Vare sig det ena eller det andra. De blev offer för en hutlös kapitalism som med inför hägrande profiter lurade miljontals familjer att sätta sig i skuld upp över öronen. När pyramiden rasade fick de känna på den nya, moderna kapitalismen- en ren och ohämmad kapitalism som ser alla sociala skyddsnät som onödiga utgifter. Snart har den inget annat att erbjuda än kalvstek i himmelens höjd.

Dåligt rustade.

-För alltför många av oss har den politiska jämlikhet vi lyckats uppnå förlorat sin innebörd i den ekonomiska ojämlikheten. En liten grupp har koncentrerat i sina händer en nästan total kontroll över andras egendom, över andras pengar, över andras arbete och över andras liv.För alltför många av oss finns ingen frihet längre, friheten är inte längre reell.

Citatet känns dagsaktuellt men det är Franklin D Roosevelts ord från juni 1936. Trettiotalskrisen ändrade mycket i det amerikanska samhället. Det skulle ta den ohämmat giriga finanskapitalismen 50 år innan den kunde resa sig ur Wall Streets ruiner. Ur trettiotalskrisen växte däremot fram en stark och välorganiserad arbetarrörelse. Som under efterkrigstiden väl försvarade sin klass intressen och tvingade fram ett gott skydd vid sjukdom, arbetslöshet och för de äldre när det var dags att gå i pension.

I dag står tyvärr den arbetande befolkningen i USA på nytt dåligt rustad inför följderna av finanskrisen. Den sociala nedrustning som inleddes av Ronald Reagan och följdes upp av Bill Clinton för att dras ut in absurdum av George W Bush ställer nu de arbetande i en mycket svår situation. De fackliga organisationerna hade inte mycket att sätta emot nyliberalismens avregleringar och det urtunnade klassmedvetandet tillsammans med företagens aktiva sabotage mot facklig organisering har lämnat de amerikanska fackförbunden i ett minst sagt uselt skick.

Färre jobb och sämre jobb.

Den ekonomiska recessionen har redan startat i USA och hundratusentals jobb försvinner nu varje månad. I september blev 159 000 arbetslösa. Redan innan krisens början ägde en stor omstrukturering av den amerikanska arebetsmarknaden rum, vilket förklarar varför medianlönen för en arbetare i den privata sektorn stått still i flera decennier. Välbetalda jobb i tillverkningsindustrin har ersatts av sämre betalda i servicesektorn och det offentliga eller helt enkelt flyttat utomlands. Bara under 2007 försvann 5,6 miljoner arbeten på grund av utflyttning till mer vinstgivande jaktmarker. I september i år var undersysselsättningen i landet den högsta på 14 år . Med 9, 47 miljoner arbetslösa och 6,06 miljoner undersysselsatta blir summan inte mindre än 17,13 miljoner utan arbete eller heltidssökande deltidsarbetare, vilket är 11 procent av den arbetsföra befolkningen. Att de arbeten som finns minskat i kvalitet finns det klara uppgifter om. Bland män var det år 1979 så mycket som 37,7 procent av de som hade jobb som låg över medianlönen och täcktes av en sjukförsäkring och garanterad pension. År 2006 var den andelen inte mer än 27,2 procent. Detta trots att familjernas medianlön sjönk i fasta dollarpriser från 58 555 dollar år 2000 till 55 533 dollar 2005 för att sedan på nytt stiga till 56 545 i fjol. Det är en säker gissning att medianlönen för de amerikanska hushållen nu på nytt faller fritt i krisens inledning. Var det kommer att sluta återstår att se.

… fortsättning följer i morgon

Du får mat, o kamrat,
uti himmelens härliga stat!
Svält förnöjd! O var fröjd!
Du får kalvstek i himmelens höjd!

(Ur Joe Hills ‘Svarta präster’)

Andra Bloggar: Svensson,Ekonomikommentarer,

I media: DN1,Dagens Arena,SVD1,DN2,SVD2,GP,AB,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Joel Emmanuel Höglund

1879-1915

Avrättad i USA efter falsk mordanklagan

Volvo PV – Vem ska besluta över framtiden?

Posted on by
2

Arbetsmarknadsminister Littorin ryggar för alla varsel

Vi har inget att

komma med

I går tog sig arbetsmarknadsminister Littorin tid för en snabbrunda till Volvo Personvagnar. Med sig i bagaget hade han bara kalla händer. Tidigare krav från arbetare på Pressverkstaden om avgångspension för äldre arbetare, med grundidén att alla skulle kunna vara kvar i produktionen, viftas undan, liksom de krav som alltfler reser om minskad arbetstid. Det enda konkreta i detta sammanhang han kunde erbjuda var ”en möjlighet” att den omflyttning av AMS-pengar som skett till regionen också skulle gälla för nästa år.

IF Metalls och Unionens skisser om fristående institut/bolag som ska jobba med ”uthållig teknikutveckling”, ”spetskompetens” och ”utvecklingsuppdrag”, tyckte ministern var värda att diskutera. Facken har också börjat att tassa runt den känsliga kärnfrågan: om PV:s ägarförhållanden. Denna heta potatis var av naturliga skäl ingenting för Littorins kylslagna nypor. Han och regeringen har som bekant bråda dagar med att erbjuda svindlarna på finansmarknaden 1.5 biljoner av våra skattepengar.

Alla kvar i produktionen

- minskad arbetstid

Det gemensamma både för Littorin och fackens ledningar är att de accepterar PV:s rätt till varsel och massavsked. Samma inställning gällde för Mona Sahlins patetiska besök på IF Metalls expedition när varslen lagts. I ett brev till arbetarna formulerat från sittningen vid klubbstyrelsens skrivbord var hennes enda budskap:

”Nu krävs snabba extraordinära insatser till alla som drabbas så att människor kan få utbildning eller stöd till nya jobb. Det är nu solidariteten kommer att sättas på prov.”

Inget ont i mer utbildning. Men med detta och andra svåra varsel måste utgångspunkten för klassolidariteten vara en helt annan: Alla kvar i produktionen! Minskad arbetstid!

Kan man hinka en och en halv biljon av våra pengar över bankdirektörerna och kalla detta för en ”stabiliseringsplan”. Kan man naturligtvis lagstifta om ett förbud mot avsked på alla större företag. Varför inte ett rejält rådrum på två år.

Var finns alla pengar?

Låt företagen betala!

Går företagen med vinst ska de betala själva. Hävdar de förlust ska alla papper på bordet. All dold räkenskap ska fram. Inte minst gäller detta Volvo personvagnar där den heliga affärshemligheten hindrat all insyn. Volvo personvagnar måste också svara på frågan om vad Fords del av den amerikanska kongressen 135 miljarder till bilindustrin tar vägen. Hur mycket får Volvo? Fallerar ägarna kan de få ekonomiskt stöd, men bara under kontroll av de anställda och samhället. Sak samma gäller ägarna till Saab i Trollhättan. Vart går GM:s pengar. Uppenbart är dessa ägarfrågor dynamit. Facken krafsar med pincett på behörigt avstånd. Men vägrar att tända på genom att avslöja hur framförallt Ford hanterat PV:s kassaflöden.

Alla vet att kanske inte ens Ford rår över framtiden.  Volvo Personvagnars tillgångar är pantsatta hos ett bankkonsortium. Accepterar inte Ford att behålla alla anställda i produktionen – då måste dessa tillgångar socialiseras. Varför vill hela det svenska politikergarnityret bara gulla med bankerna – samtidigt som arbetarna ska trampas ner i skiten? Det var inte så länge sedan som IF Metall strök kravet på produktionens socialisering ur sina stadgar. Snarare än någon kunde ana är det dags för en renässans. Frågan om makten över samhällets stora investeringar är åter på dagordningen.

Rådrum – för framtiden

Målet med de oberoende stiftelser och bolag, samlade kring utbildning och forskning, som facken vill se, är att dessa bara ska leva med i den kapitalistiska marknadsanarki som gäller för energi, fordonsindustri och transporter. Här kan man naturligtvis dra en vinstlott i tombolan. Men som vid vanliga lotterier är det mest nitlotter som väntar.

Det rådrum som skapas genom att alla anställda kan vara kvar i produktionen måste utnyttjas till ett verkligt språng när det gäller vår framtid och dess välfärd.

Vad som krävs i dag är en fullständigt grundläggande diskussion om vilket samhälle vi vill ha.Folkliga organisationer av alla de slag. En återfödd fackförenings- och arbetarrörelse. Ja, vi måste faktiskt gå så långt att denna helt avgörande debatt måste föras i hela Europa. Det har blivit politiskt allmängods att säga att miljöfrågorna bara kan lösas i europeisk skala. Sak samma gäller naturligtvis våra transportsystem – som i sig dessutom är den kanske största miljöfrågan. Energiproduktion, transportsystem, och storstädernas boendeformer – allt detta och mycket mer måste i ett första steg ses över och läggas om i en kontinental skala. I marknadslotteriets tombola rullar BMW, Audi, Mercedes, Volvo runt. Vilka varumärken ska överleva? Vilka fabriker ska läggas ner?Men är det inte så att alla resurser behövs? Fast på lite nya sätt.

Övergångsplan

med övergångsregering

Den vinstlystna marknaden ställer bara frågan om hur man kan tjäna snabba pengar. Den bryr sig inte om alla som bara har nitlotter att hämta. Den fråga som vi människor naturligtvis måste ställa är en helt annan: Vad behöver vi för transporter i framtiden? Vi känner alla hoten om ett klimatskifte och därför är det självklart att personresor får kollektiva transportsystem som grund och bjälkar i vårt nya bygge. Spårbunden trafik och bussar fria från koldioxidutsläpp. I dag svarar exempelvis busstrafiken för 70 procent av Sveriges kollektivtrafik och den siffran minskas säkert i framtiden. Framförallt i städerna. Men samtidigt ökar behovet av ”minibussar” av alla de slag. Samt mellanstora fordon för närdistribution av varor. När det gäller tunga vägtransporter kan en del läggas över till spårbunden trafik. Framförallt fjärrtrafiken. Annan kan ersättas med lokal produktion. En hel del kommer att vara kvar. Personvagnsproduktion med bilar fria från koldioxidutsläpp kommer också att finnas kvar. Även om den halveras eller minskar ännu mer. I dessa diskussioner och avvägningar, som blir morgondagens politiska strider, verkar det självklart att det finns plats för en fortsatt personvagns- och mellanfordonsproduktion också i Sverige. Inte minst med en mänsklig arbetstid vid de olika anläggningarna. Här finns malmen, stålet samt kunskap och erfarenheter inom både Volvo och Saab sedan generationer.

Perspektivet om en övergångsplan för hela Europa låter kanske hisnande. Men det har bara att göra med ovana. Vem kunde tänka sig Internet för trettio år sedan? Eller mobiler? Ja, tänk om bara en bråkdel av dagens alla miljontals affärs- och charterresor hade till syfte en demokratisk sammanlänkning av våra ekonomiska och sociala liv?

Självfallet kräver denna sociala omvälvning en annan arbetarrörelse än dagens. Den tänkta regering med Miljöpartiet som Mona Sahlin och Lars Ohly ägnar sin tid åt. Där de träter, försonas och kannstöper har ingenting med denna vision att göra.

Det krävs, kort och gott, ett nytt socialistiskt arbetarparti.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

I pressen:DN1,SVD1,SVD2,AB1,SDS1,SDS2,ETC,DN2,

Bankerna vår största krisbransch – När varslas chefsekonomerna?

Posted on by
6

”Vår tids

shamaner”

Chefsekonomer är de finaste av de fina i ett märkligt skrå. De vill gärna se sig som Mästare i hantverket och därför får de vanliga gesällerna lite tråkigt bara kallas för bankekonomer. Men ändå misslyckas de och deras staber av folk gång på gång att bedöma de marknader som de är satta att analysera för bankernas och deras kunders räkning.

När nu bankerna har blivit vår stora krisbransch – med utlovade 1.5 biljoner kronor i garanterade skattepengar – kommer naturligtvis varslen först och främst att drabba denna misslyckade yrkeskår. Men kanske inte. Med fog ville en annan ekonom, Johan Lönnroth, en gång kalla dem för vår tids shamaner och därför hittar de säkert på någon ny besvärjelse – insvept i tordönsrök – som förklarar varför allt inte gick som tänkt.

Chefsekonom på bank? Eller modern shaman?

I veckan berättade Patric Andersson, docent i finansiell psykologi på Handelsshögskolan, i västsvenska GP att han inte var det minsta förvånad över att dessa analytiker inte lyckades pricka in finanskrisen:

”Det skulle förvåna mig mer om någon av dem haft rätt. Ekonomer är dåliga på att bedöma hur börsen eller finansmarknaden ska utvecklas, det finns det flera undersökningar som visar”

GP har med en del ”pratbubblor” från dessa ekonomins Mästare. ”Det kommer att vara fortsatt stökigt, men vi väntar oss inga större, ytterligare nedgångar” sa Johanna Möllerström, aktiestrateg på Kaupthing 31 mars i år till Dagens Industri. Sedan dess har börsen i Stockholm rasat med 30 procent. Hon fick medhåll av bland andra DK Fonders förvaltare Björn Danegårdh som tyckte att: ”Jag tror att vi under eller efter sommaren får se tecken på att den amerikanska ekonomin är mer robust än vad många väntat sig”. Djärvast i den här kretsen var ändå den famöse riskkapitalisten Christer Gardell (själv föredrar han att kallas för aktieaktivist) som i början på året rekommenderade köpläge för aktier:

”Mitt grundscenario är att den överdrivna oron för kreditkrisen kommer att lägga sig. Den globala tillväxten 2008 kommer att bli omkring 5 procent. Jag tror att vi kommer att se en uppställning på 20 procent.”

Nog tog Gardell en risk alltid. I stället för 20 procent upp är det 40 procent ner. Undrar om ens han själv och hans Cevian Capital kommer att vara kvar på marknaden. De anställda på AB Volvo där han köpt på sig en viktig post, skulle nog inte precis gråta om han själv kursar.

Klas Eklund river ur sig

på en meter

Värst ute är Skandinaviska Enskilda Bankens gamle talrör Klas Eklund. Numer upphöjd till ”Capo dei Capo” eller den civile Bossarnas boss, med titeln SEB:s senioranalytiker. Efter en studieresa till USA för ungefär ett år sedan kunde han med alla ”fakta” tillhands definitivt lugna sin egen bank och alla dess aktieplacerare:

”Problemen på subprimemarknaden består ytterligare något år, men spridningseffekterna till primemarknaden blir relativt små. Kreditoron bedarrar efter hand.”

Hade Eklund tävlat i någon annan gren än aktieanalyser , som höjdhopp , vore det som om han hade rivit ur sig på 1 meter…

Som liten tränade Stefan holm på 1 meter.

Senioren Eklund river ur sig på samma höjd…

Nu var detta inte seniorens första grova rivning. Några veckor innan IT-bubblan sprack för drygt åtta år sedan skrev han i Svenska Dagbladet om sin kyliga analytiska konst och spådde en fortsatt framgång för Den nya ekonomin. Hans mer kritiske kollega Carl Hamilton skrev roat om missen:

”På marknaden lär det faktiskt finnas de som använder Klas Eklund som ”reverse indicator”. Det vill säga, när Eklund säger köp så säljer de. När Eklund skriver halleluja-artiklar om den nya ekonomin så säljer de Framfab och köper verkstadsaktier. Man kan bli rik på det sättet.”

Ja, så kanske det är. Bankernas shamaner och ”aktieaktivister” där ute på de stormiga finansiella marknaderna kanske använder sig själva som sådana här ”omvända indikationer”. De säljer när de rekommenderar köpläge. På det sättet kan de ju bli rika. Hur skulle det exempelvis sett ut om SEB:s seniortalrör Eklund i stället skrivit om det som han måste ha sett: att en finansiell härdsmälta var oundviklig?

Eklund med ett föl från hustruns avelssstuteri. Kallad ”Klas junior”.

Får den samma bana som senioren lär den springa hem bra med pengar.

Skälighetsgraden för denna misstanke är stor. Som junior i Socialistiska Partiet var nämligen Klas Eklund en rasande god samhällsanalytiker. Dessutom en lysande pedagog. Jag har svårt att tro att det redan skymmer så mycket i synen för vår gamle Klas. Dessvärre övergav Eklund ”sin ungdoms håg för snöd vinning”, som man sa förr. Han lämnade Socialistiska Partiet när han misslyckats med att vinna dess medlemmar för tanken att Meidners löntagarfonder skulle bli partiets nya programmatiska grundval. Med en sväng förbi SIDA kom han sedan till regeringen Palme. Efter någon tids samvaro med den dåvarande finansministern Kjell Olof Feldt, sällade han sig till dennes ”Kanslihushöger” för att bekämpa ”fondsocialismen”. När den politiska sagan tog slut blev han till sist talrör för SEB och tycks nu avsluta sin karriär med att vara dess senioranalytiker.

Som Carl Hamilton sa: ”Man kan bli rik på det sättet”.



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

I pressen: DN1,DN2,SVD1,AB1,SDS1,SDS2,AB2,

Andra bloggare: RödaMalmö,Svensson,Jinge,Proletärbella,Trotten,Esbati,Loke,

Barak Obama säker segrare…eller?

Posted on by
Reply

Hudfärgen huvudfråga ?

Racet verkar kört. Var dag som går sjunker McCains aktier i samma takt som börserna. Allt han gör verkar gå snett. Sarah Palin skulle vinna kvinnorna för McCains sak. Nu flyger hon fram som en bumerang över krigsveteranens huvud. McCain red in i Washington på häst med stukad cowboyhatt för att rädda Wall Street. Det slutade i fiasko där alla uppfattade att gesten som rent röstfiske.

Rörmokar-Joe spelade rollen som nationell hjälte- för en dag. För han är inte licensierad rörmokare och dessutom är han skyldig staten obetalda skattepengar. Inte heller var det sant att han skulle drabbas av Obamas skattehöjning för de med inkomster över 250 000 dollar om året eftersom som Joe aldrig varit i närheten av sådana inkomster.

Barak Obama har nu nästan allt på sin sida. Sämre blev det inte av de senaste dagarnas händelser. Först gick Washington Post ut i en mycket uppmärksammad ledare som tar ställning för Obama som president. Nästan samtidigt gav förre statsekreteraren Colin Powell sitt öppna stöd till Obama trots att Powell alltid varit en hängiven republikan. Mer än en gammal general gapar häpet över vad som händer.

Ändå finns det en osäker faktor inför valdagen den 4 november. Inte att det som i valet 2000 och 2004 förekom tveksamheter i rösträkningen. Det kanske kommer att förekomma den här gången också. Men med Obamas försprång kan det knappast påverka utgången. Däremot kan McCain fortfarande gå segrande ur striden om HUDFÄRGEN i sista stund får det vita Amerika att byta fot väl inne i röstbåset. Det verkar inte troligt eftersom Obama tydligen lyckats övertyga de flesta vita att han är knappt färgad, för att inte tala om svart. Vågskålen verkar definitivt väga över till Obamas fördel. Men , men som sagt.

I andra media: DN1,SVD1,DN2,SDS1.DN3,

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Näringslivet vill skrota turordningsreglerna

Posted on by
1

Pensionera

LO:s och PTK:s förhandlare!

I skymundan av alla varsel om uppsägningar vill Svenskt Näringsliv skrota turordningsreglerna vid avsked. Alltså regeln om ”sist in, först ut” när anställda väl tvingas att stämpla ut för gott.

Som så många gånger förut är det den skarpsynte Kurt Junesjö, före detta förbundsjurist på LO-TCO-Rättsskydd, nu bland annat krönikör i ”Dagens arbete”, som varslar alla fackligt intresserade om detta utspel i sin granskning av den märkliga förhandling som pågår om ett nytt Huvudavtal.

Inte nog med att arbetsköparna vill ta bort den fackliga organisationens viktiga tolkningsföreträde vid lönetvister. Turordningsreglerna ska ersättas med en allmän regel om att det är den som är ”mest kompetent” som ska ha kvar jobbet. En skrivning som naturligtvis rakt av bara skulle betyda att det är företaget, med sin rätt att leda och fördela arbetet, som skulle få avgöra vem som skall till stupstocken.

Självfallet måste detta uppmärksammas. Så många som möjligt av alla fackligt engagerade måste sätta sig in i det skumraskspel som pågår. Kurt Junesjö visar själv på ett bra fackligt vägval. LO och PTK har satt två pensionärsmogna förhandlare vid denna sittning som egentligen aldrig borde ha börjat. LO:s förre avtalssekreterare Erland Olauson samt Unionens avgående förhandlingschef Lars Bonny Ramstedt. Junesjös förslag förtjänar verkligen all uppmuntran:

”Att bara sitta kvar vid ett förhandlingsbord där arbetsgivaren redovisar sådana mål tyder på stor undfallenhet från de fackliga förhandlarna. Varför ska ett starkt och välfungerande fack förhandla om framgångar som det tagit ett århundrade av facklig kamp att förhandla fram? Fram för förbättringar för arbetstagarna, inte försämringar!

Frågan är om inte LO och Unionen just i detta fall skulle kunna ta avstånd från turordningsreglerna i Las och omedelbart ge just dessa pensionsmogna förhandlare den välbehövliga vila de så väl behöver efter ett långt och framgångsrikt yrkesliv?”

Själv har jag ett annat förslag. Är det inte märkligt att Aftonbladet, med LO som storägare, inte har några rubriker och artiklar när det gäller denna förhandling om ett nytt huvudavtal? I dagsläget har man exempelvis nio stycken namn i sitt ”stall” av krönikörer.. På den egna hemsidan får vi veta att ”de brinner” för mängder med frågor. Alltifrån Mellersta Östern och hästar till EU-beslut och Malmö FF. Ingen tycks ”brinna” för arbetsrätten. Varför inte anställa Junesjö?

Mer information om huvudförhandlingarna kan man hitta på Kurt Junesjös hemsida www.kurt.nu

Illustration: Robert Nyberg

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

I pressen: AB1,

Le Monde talar med Olivier Besancenot

Posted on by
7

Ena allt motstånd i kampen

I går fredag den 17 oktober intervjuades allas vår favoritbrevbärare i dagstidningen Le Monde. Olivier Besancenot arbetar som många vet som brevbärare i Paris samtidigt som han står upp som LCRs främsta förespråkare för att bilda ett nytt antikapitalistiskt parti i Frankrike.  Partiet som ännu saknar namn håller sin bildningskongress i januari nästa år. Innan dess arbetar hundratals grupper i förberedande diskussioner om program, namn, stadgar, politiska uppgifter och ideologisk framtoning. Just nu deltar inte mindre än cirka tio tusen aktivister i dessa diskussioner. Det finns hopp om att det nya partiet kan bli en viktig faktor i den kommande krisens upplösning i Frankrike. Framtiden får visa oss facit.

Vad nytt visar krisen ?

OB : En illusion har brustit. Den som presenterade kapitalismen som en horisont omöjlig för mänskligheten att överskrida. Sen ett par veckor pratas det om en systemkris, det vill säga att systemet varit nära att falla samman av sig självt. Jag glädjer mig inte speciellt över att vad vi varnat för blev verklighet, för det är sällan som kapitalisterna betalar räkningen för krisen-det gör i allmänhet folket. I dag är alla överens om allvaret och djupet i den internationella krisen. En kris som LCR ständigt varnat för sedan subprimekrisens start sommaren 2007. Det handlar inte om en i raden av börsskutt , utan om en kris som för första gången sedan 1980 drabbar systemets hjärta- USA och det internationella bankssytemet. Systemet drunknar i sitt eget blod.

Sätter inte krisen er analys om kapitalismens oundvikliga undergång ifråga ? Den verkar ju ännu stå emot…

OB : En del av arbetarrörelsen har levt med den profetian. Att historiens hjul rullar av sig självt. Jag har aldrig trott så. Jag tillhör en generation som insett att kapitalismen är mäktig att hela sig själv till priset av kriser, sociala och ekologiska katastrofer och krig. Kapitalismen har försökt skaka av sig alla problem genom att skapa en marknad utan tyglar. Resultatet är en « ren » kapitalism, lite i stil med vad Marx upplevde för 150 år sedan. Dagens anakronism är att Sarkozy hyllar den kapitalistiska småföretagaren när det är ett fåtal storbolag som dikterar utvecklingen genom att kombinera den finansiella och industriella aktiviteten.

Vad säger du om de europeiska regeringarnas massiva investeringar för att rädda banksystemet ?

OB : Det är en skandal att offentliga medel slösas på privata företag. Posten privatiseras (ett projekt på gång. min anm.) samtidigt som banken Dexia får kapital av staten. (Banken fick 9 miljarder euro för ett par veckor sedan. min anm.) Regeringen är kapabel att på några timmar hitta tiotals miljarder euro åt de som skapat krisen men inte ett öre till krisens offer, under förevändning att statens kassa är tom. Dessutom är denna manna över bankerna ingen lösning- de stora ekonomiska prövningarna väntar ännu i Frankrike, Europa och USA. Statsbudgeten är torpederad av allt större utgifter, ständiga finansiella gåvor och mindre inkomster. Det är säkert att vi står inför en djup konjunturnedgång.

Men är inte uppköpen av banker en nationalisering , som ni ju förespråkar ?

OB : Det har inget att göra med vad vi förespråkar eftersom det är inga nationaliseringar. I regeringens krisplan är det inte ens påtänkt att staten ska ha rösträtt i de banker som köps upp. Det är rena vansinnet. I stället för att investera i banker som håller på att ta ihjäl varandra i ett marknadskrig, föreslår vi att samla alla banker, statliga som privata, i en enda samhällsbank under de anställdas, konsumenternas och kundernas kontroll. Vi måste bryta in i den privata sektorn för att möta den stora majoritetens behov och avskaffa den lilla minoritetens kontroll över ekonomin.

Krisen verkar komma lägligt för er…

OB: Krisen kan tjäna till att visa att det är på tiden, nödvändigt och möjligt att skapa ett nytt samhälle. Det går att skapa hopp i denna djupa kris. Det finns tecken som gör att alla som drabbas av krisen kan se att ett nytt kapitel kan öppnas. Därav vikten att stärka en klart antikapitalistisk vänster som bygger de förtrycktas enhet med mål att sätta stopp för de aktuella åtgärderna (privatiseringarna, min anm.) i den offentliga sektorn, för inkomststoppen, förslag till söndagsöppet, pensionsreformer … utan att vänta till 2012(nästa presidentval. min anm.) Jag föreslår ett enhetsmöte mellan hela den sociala och politiska vänstern i syfte att stödja alla initiativ till motstånd.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,