När det knakar i golvtiljorna…

Posted on 4 Feb 2012 by Göte Kildén

Vi är mitt uppe i högvintern. Det knakar i våra golvtiljor och knarrar i farstubron. Långt upp i det inre Lappland smäller det säkert även från väl fastspikade elproppar. Här hos oss, i Alefjäll fem mil nordost om Göteborg, är kölden lindrigare. Minus 23 grader i morse. Med torpargrund från 1800-talet innebär det ändå kalla golv. Lägger vi en termometer på köksgolvet innan vedpannan fått upp draget är det inte ens 10 grader om morgonen…

Turen på två kilometer till brevlådan – fram och tillbaka – får vänta på att solen hunnit förbarma sig över oss. I stället för kaffe och papperstidning blir det kaffe och dator.

.

Var stadsjeepen en ängel eller en bov?

Ser då att prioriteringar, rubriksättning och innehåll, alltså den saluförda journalistiken, som vanligt smälter samman med politiken. Det kan röra sig om en alldaglig mindre nyhet. I Stockholm hade exempelvis en slarvig pappa inte märkt att sonen trillat ur snöpulkan, mitt på en utfart från ett garage. Nu tillhör jag den skara som tycker att stadsjeepar hör hemma på landet. Men det är en sak för sig. I det här fallet missar journalisten vad som skett, alltså fakta, därför att hon troligtvis tycker illa om stadsjeepar överhuvudtaget. För pojken hade inte ”änglavakt”, som det hävdas i artikeln. Sanningen var att han, trots en oförsiktig pappa kanske räddades till livet – tack vare att han blev överkörd av just en stadsjeep. Han klarade sig helt enkelt bra tack vare SUV:ens höga markfrigång. Hade pappan tappat honom framför en vanlig personbil hade det som nu blev en solskenshistoria kanske i stället varit en tragedi.

.

Är Carl Bildt en bov eller en ängel?

Här kokar han ihop något jävelskap

med EU: s och Portugals utrikesministrar.

Lika dålig journalistik levereras av DN:s utrikesredaktör för webbsidan, Anders Bolling. När en för många okänd ”tankesmedja” ute i Europa, ger Sveriges och Bildts utrikespolitik toppbetyg, blåser han helt sonika upp det som en stor nyhet. Det institut han hänvisar till är den ”alleuropeiska tankesmedjan Europeiska rådet för utrikesrelationer”, ECFR”. Vad varje kritisk läsare sedan förväntar sig är naturligtvis en granskning av denna ”smedja” där så märkliga tankar uppstår. Kör man runt på Google en kvart blir det övertydligt att Bollings ”alleuropeiska råd” är finansierat med hjälp av en salig blandning av hedgefonder, vinstlystna storbanker och män som valutaspekulanten George Soros. Det hela är alltså som att låta en fotbollsdomare döma i en match där hans egen son spelar i ett av lagen. Men om dessa intressanta och viktiga fakta får DN:s läsare ingenting veta.

Uppenbart är syftet med artikeln bara att pumpa in mer luft i en redan uppblåst utrikesminister.

När jag kommit så här långt i DN har solen nått fram till trädtopparnas rimfrost och det ser ut som om någon har dröst diamanter över skogsranden på andra sidan våra åkrar. Det är bara minus fjorton ute och snart är det dags för en liten skidtur. Det känns mer uppfriskande än att surfa runt på dagspressens hemsidor.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Ashton, Carl Bildt, Stadsjeep, SUV,

I media: DN1,DN2,DN3,DN4,DN5,DN6,DN7,SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,GP1,GP2,GP3,SVT1,SVT2,SVT3,

DN8,DN9,DN10,DN11,GP4,GP5,SVT4.AB1,AB2,DN12,DN13,DN14,DN15,SVT4,DN16,DN17,DN18,

SVD5,DN19.GP6, DN20,

Nazistisk terror mot tyska Vänsterpartiet

Posted on 2 Feb 2012 by Göte Kildén

.

Kommunpolitikern och vänsterpartisten Daniel Riazat som i lördags blev misshandlad av nazister från Svenska Motståndsrörelsen, planerar nu tillsammans med de andra medlemmarna i den partipolitiskt obundna organisationen Dalarna mot rasism en ny manifestation i Ludvika lördagen den 11 februari.

Dalademokraten i dag

”I lördags var de verkligen där för att skada, det var helt planerat, inget spontant. Det var tio personer och de hade kniv med sig som de aldrig hann använda”, säger Riazat till Dalademokraten. ”De försökte dra mig ut ur lokalen, men jag lyckades komma undan men blev slagen med flaskan i huvudet och kom undan med blodet rinnande mot ryggen”.

”Efter attacken kom vi överens om att det nu är ännu viktigare att stå upp för våra åsikter och kämpa mot främlingsfientlighet och rasism”, understryker Riazat i intervjun. ”Stödet har varit enormt från hela landet. Både i samtal, mail och sms”.

Självklart har han rätt. Oavsett om nynazismen har en nattstånden ideologi och aldrig blir en massrörelse i sina nuvarande former, är den ett fysiskt hot och samverkar direkt eller indirekt med rasismen i dess andra politiska skepnader.

‘

De senaste årens utveckling i Tyskland visar på en lika möjlig som skrämmande hotbild också för Sverige. Där utsätts Vänsterpartiet, Die Linke, ständigt för grova hot eller terror från den rasistiska miljön. Det som blivit vardag för dess medlemmar och andra antirasister, men samtidigt något som det etablerade samhället inte gärna vill prata om, det uppmärksammades först stort efter den inrikespolitiska chock som kom i och med att den nynazistiska terrorcellen Zwickau, Nationalsozialistische Untergrund (NSU), i november bokstavligen sprängdes efter ett misslyckat rånförsök mot sparbanken i Eisenach.

.

.

Från attentatet i Köln 2004

Uwe Böhnhardt och Uwe Mondlos flydde då till sin väntande husbil, tände eld på ekipaget och sköt sedan sig ihjäl sig själva. Efter tillslaget mot de två valde en tredje medlem i gruppens kärna, Beate Zchäpe, att spränga lägenheten i det hus i Zwickau där de haft sitt gömställe under 13 långa år. Försökte sedan själv fly, greps levande, men har vägrat att svara på frågor. Beslagen i den förstörda lägenheten var övertydliga och mycket snart stod det klart att gruppen bland annat var ansvarig för seriemorden på elva utlandsfödda småföretagare med sin bakgrund i Turkiet/Grekland (Bosporenmorden). Men också för ett attentat med en spikfylld rörbomb i Köln samt mord på en kvinnlig polis i Heilbronn.

Det söndersprängda huset i Zwickau

Det hela har blivit en rättsskandal eftersom det visat sig att tyska SÄPO mycket tidigt kände till gruppens medlemmar och hade möjligheter att redan då ingripa. Varför gjordes ingenting? En talesperson för de parlamentariskt förankrade nationalisterna i NPD har också häktats för samarbete med terrorcellen. I Zwickau hittades dessutom adresser mm till ett femtiotal medlemmar i Die Linke…

Men oavsett kopplingar till NSU eller inte har den extrema högerns terror mot de tyska vänsterpartisterna trappats upp. Det går knappt en vecka utan att fönster till privabostäder eller partikontor krossas samtidigt med nazistiska slagord på väggarna. Partimedlemmar får lappar med dödshot omväxlat med kraftiga smällare i sina brevlådot. Bromsmekanismerna i deras bilar förstörs eller så lossar man på hjulmuttrarna.

Varje gång som exempelvis Gregor Gysi, gruppledare i riksdagen för Die Linke, besöker sitt partikontor i stadsdelen Niederschöneweide, utsätts han för olika former av förföljelse. Fönstren till huset där han har sitt arbete är ofta fulla med slagord i sprayfärg. Fler och fler högerextrema flyttar in i denna stadsdel. De köper också hus. ”De ser området som sitt”, säger Gysi till Der Spiegel. ”Men jag vägrar att låta mig drivas bort”, fortsätter han. Mängder med andra partikamrater utsätts för liknande uppvaktning.

Uwe Böhnhardt och Uwe Mondlos

Inte minst Die Linkes talesperson i säkerhetsfrågor, Ulla Jelpke, som ständigt stör regeringen med obekväma frågor om exempelvis varför statistiken över högerns terrordåd är full med felaktigheter eller om var nynazisterna tillåts att ha sin konserter med vit maktmusik, är utsatt för övergrepp. Stålkulor har avlossats in mot hennes kontor och gatstenar har vräkts in genom hennes fönster. Den dystra statistik som Die Linke redovisar är 100 attacker på vänsterpartister eller partiets kontor under perioden januari 2010 t o m sommaren 2011.

Nyss släpptes en tysk film, Krigarinnan (”Kriegerin”), av den unge regissören David Wnendt. Där gestaltas Marisa som en högerextrem våldsinriktad ung östtysk kvinna. Nazisternas Lisbeth Salander? Enligt många en mycket bra film som i förväg spelade in ett scenario likt det som sedan kom att bli verklighet. Vi får hoppas att den kommer till Sverige och blir åtkomlig för en bredare publik.

,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Die Linke, NSU, Ludvika, Dalarna mot rasism,

I media:

Bloggare;

Superbluff om supersiffra

Posted on 28 Jan 2012 by Göte Kildén

.

Superbluffen i Expressen

Sent i går kväll bäddade svensk boulevardmedia med bolster och dun för Stefan Löfven.

Egentligen borde spaltmeter efter spaltmeter och extra nyhetssändningar på TV ha handlat om att Sverige kan vara på väg in i Europakten. Eller som det hette i Löfvens första mycket blygsamma linjetal: ”Sverige ska ta sitt ansvar i EU. Sveriges röst ska höras för alla människors lika värde”. Alltså en vacker omskrivning för att Juholts nej till finanspakten nu är på väg att bli ett ja.

Men i stället för detta levererades en ny opinionsundersökning från TV 4 /Novus där det slogs fast att socialdemokraternas nye partiordförande hade fått supersiffror. När Juholt dumpades hade bara 14 procent av väjarna stort förtroende för honom, hette det. Löfven däremot, han hade redan från första dagen ett stort förtroende från 58 procent av befolkningen. Supersiffror!

Att det sedan i mer finstilt och med lägre röster berättas att:

”24 procent aldrig har hört talas om Löfven, 42 procent känner inte till honom särskilt väl och det är bland de 34 procenten som väl känner till honom som han har stort förtroende…”

Det gör inget, hävdar man absurt nog:

– Det har ingen avgörande betydelse att det är så pass många som inte känner till honom ännu. Med den uppmärksamhet han nu får i alla medier kommer han snabbt bli en välkänd person, säger Ulf Kristoffersson, politisk kommentator på TV4.

Jag är ingen mästare på matematik. Men kokar man ner rubrikernas suppersiffra till fakta blir det inte så mycket kvar. Drygt hälften av 34 procent. Alltså bara lite mer än Juholts bottenrekord. Det som mätningen visar är att sjutton procent av de tillfrågade har ett mycket stort förtroende för den nye (s)-ordföranden.

Har jag bara drömt? Eller har salig dumbom återuppstått med detta ”nyhetsankare” som inte ens har bottenfäste…?

Superbluffen i Aftonbladet

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Stefan Löfven, Håkan Juholt,

I media: GP1,DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,SVT1,SVD3,DN4,GP2,SVD4,SVD5,SVD6,AB1,GP2,DN5,

SVD7,DN5,

Ut med Håkan Juholt – In med Europakten

Posted on 27 Jan 2012 by Göte Kildén

Nära nog i samma stund som socialdemokraternas VU berättade att Stefan Löfven nu av den inre kretsen korats till partiets näste ordförande, meddelades från Sveavägen att man svängt när det gäller synen på Europakten. Tillsammans med Håkan Juholt dumpades uppenbart dennes klara och entydiga nej till Angela Merkels skapelse. Anders Borg nickade säkert glatt nere i Davos och de borgerliga ledarsidorna hyllar rörelsens nye tronarvinge.

I meddelandet kränger man dessutom ut och in på sanningen genom att låtsas som om att det är den borgerliga regeringen som ändrat sig i denna strategiska fråga. Som brukligt är vid en sådan helomvändning bäddas den nya kursen in med lösa skrivningar om lika lösa villkor.

Var kampanjen mot Juholt,

egentligen en kampanj för Europakten?

Uppenbart tror partiets VU att dess medlemmar och väljare är idioter. Som om inte alla politiskt intresserade människor fortfarande skulle minnas Juholts raka besked om att en svenskt medlemskap vore att bakvägen gå med i euron…

Var detta den verkliga och nästan besatta urkraften bakom partihögerns och medias medvetna kampanj för att göra slut på Juholt? Ja, uppenbart behöver man inte vara konspirationsteoretiker för att svara jakande på den frågan. För några missade hyror och en del korkade felsägningar räcker inte för att förklara lidelsen bakom och styrkan i den förföljelse som skett av Juholt. Lika ojämn och vidrig som vore den ett av den brittiska överklassens spektakulära massdrev på en eller annan förskrämd rävstackare.

De europeiska kapitalens försök till politisk samordning i Europakten är i grunden riktad mot alla vanligare löntagare i Europa. Därför var det rätt av Juholt att spontant säga nej. En spontanitet som nu tycks ha varit det verkliga skälet till hans fall.

Frågan är hur partiets ledning och Löfven ska kunna klara ut denna fråga med sina medlemmar och väljare. Löfven må vara ”ren som snö”, som Veronica Palm hävdar. Men ”kan samtidigt inte åka skidor eftersom han fryser om händerna”, säger mamma Irene. Många radikala röster får säkert svårt att hänga med borgarna i spåret. Här är en av många bittra kommentarer, uppsnappad på Facebook:

”Partiet hade en ordförande, vald av kongress. Nu väljer makteliten i partiet en ny, efter att ha svikit vår förra ordförande. Varför skall man då sluta leden runt denna odemokratiskt valde ledare?”

Protesten är skriven av en socialdemokrat i Malmö som avslutar med att berätta att han nu tagit kontakt med Arbetarkommunen och begärt sitt utträde.

Andra medlemmar och sympatisörer kanske nöjer sig med att vända sig om på soffan och somna om.

Socialdemokratins kris är uppenbart inte över.

Den har bara försvårats.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Stefan Löfven, Håkan Juholt, Europakten, Angela Merkel, Davos,

I media: SVD1,SVD2,SVD3,DN1,DN2,DN3,DN4,DN5,SVT1,SVT2,GP1,GP2,GP3,AB1,SVT3,DN6,SVT3,

SVD4,DN6,SVD5,SVD6,DN7,DN8,GP4,GP5,SVT4,GP5,AB2,DN9,

Bloggare: Sjöstedt,RödaMalmö,Jinge,Svensson,RödaLund,

Inte handduken – men väl Stefan Löfven

Posted on 26 Jan 2012 by Göte Kildén

Socialdemokraternas Verkställande utskott och Partistyrelsen, vilka är huvudansvariga för det snabba sönderfallet av det egna partiet, kastar inte in handduken – men väl Stefan Löfven.

En kompromisskandidat som ingen kommer att bli nöjd med. Undantaget Svenskt Näringsliv som kommer att gnugga händerna av förtjusning. Göran Persson är dessutom trygg med valet och SSU tycker som sig bör att Metallbasen är ”en man att lita på”. En supporterskara som sammanvägd ändå inte lär göra Löfven till en stark röstmagnet…

Jag ska återkomma till socialdemokratins kollaps i opinionen. Men dessa rader om Löfven skrivna för drygt ett år sedan när han var med i spekulationerna om en efterträdare till Mona Sahlin duger gott till att börja med:

.

”Jag är fortfarande medlem i IF Metall. Om än som pensionär med en blygsam avgift och en blygsam aktivitet. Nu är det inte ett bullrande verkstadsgolv eller ett stormigt medlemsmöte som gäller. På sin höjd kallas vi till julkalas med kaffe och pepparkaka…

Men i mitt hjärta river det lika svårt som förr när jag ser min ordförande Stefan Löfven framträda. Det borde vara dags för en verklig gräsbrand i vårt förbund. Ett metalluppror där medlemmarna pensionerar sin ordförande – eller snarare skickar honom till den fackliga åldringsvården.

I en intervju nyligen för Aktuellt om en eventuell ny roll som ordförande för socialdemokraterna valde han att stolt – och glad som en nybliven pappa – att visa upp en bild där han satt i det svenska stridsflygplanet Jas Gripen. I och för sig fullproppat med amerikanska strategiska komponenter. Men ändå. Det var den bild av sig själv som han ville visa upp för det svenska folket. Svensk verkstadsindustri när den är som bäst. Med metallbasen i cockpiten…

Samtidigt piskades ”Ungdoms- eller Lärlingsavtalet” igenom på Metalls avtalsråd. En ren lönedumpning där arbetsgivarna ska kunna hyra in ungdomar – upp till 25 år – för skitlönen 12 481 kr/mån.

I går var det dags igen. Redan efter Mona Sahlins avskedstal eller snarare ”undergångstal” applåderade Löfven så högt det gick:

”Det var ett väldigt bra tal. Hennes stora styrka var att hon vågade ta upp frågor där vi behöver en förändring, som a-kassan. Hon tog upp betydelsen av att se a-kassan som en omställningsförsäkring.”

Nu fyller han i för SVT Aktuellt. ”A-kassan kan inte vara för evigt utan måste tidsbegränsas”. Med Löfvens borgerliga världsbild måste man välja. Höja taket i A-kassan så att fler får ut 80 procent under en kort tid. Vad han själv med Reinfeldts språkbruk väljer att kalla ”Omställningsförsäkring”. Eller en något längre omställning men då med lägre tak. För att ge A-kassan ”legitimitet” väljer han själv det första alternativet.

Vad Stefan Löfven glömt och Mona Sahlin aldrig ens funderat över är att A-kassan – som historiskt varit fackföreningsrörelsens livsnerv – inte är en kortfristigt försäkring. Inte en humanitär inrättning där man ska dela med sig lite av medlidande med dem som blivit av med sina jobb. Det handlar vare sig om välgörenhet eller ett bidrag. Det handlar om en klassolidaritet där de som har arbete med en hygglig lön motverkar lönedumpning, en försämring av de egna lönerna, genom att garantera de arbetslösa ett sådant försörjningsläge att dessa slipper att jobba för skitlöner.

Med en hög A-kassa. Inte ”i evighet” utan i väntan på ett nytt jobb med hygglig lön. Det är då vi hindrar arbetsgivarna från att försämra lönerna för alla arbetande människor. Med denna fackliga utgångspunkt går inte kampen för en bra A-kassa att stämplas som en rörelse för ”bidragstagare” eller ”förlorare”. Då blir den i stället en facklig och politisk strid för löner som vi alla kan leva av.

1:a maj demonstration – 1906 . Kaptensvägen vid Folkets Hus;

Tolvkanten, den röda bokhandeln i Malmberget.

Jag vet inte om Stefan Löfven är ute i egen sak när det gäller valet av ny ordförande i SAP. Det mer troliga är att han plogar framför Sveavägens entré för Sven-Erik Österberg, som är en av de hetaste kandidaterna i partiets jakt på en ersättare till Sahlin. För passande nog har Österberg samtidigt turnerat i media med samma budskap. Nu är tragiken lika stor oavsett vem av de bägge det hela handlar om.

Men när det gäller Löfven handlar detta inte bara om vem som ska leda SAP.

Det handlar om vem som ska leda IF Metall. När förbundets avtalsråd röstade om ”Ungdomsavtalet” var det en mycket knapp seger för ledningen. Man vann med den historiskt svaga siffran 76-71. När förbundets ordförande nu dumpar A-kassan är det dags för att bygga ett verkligt Metalluppror där verkstadsgolven gungar och bågnar av all vrede. Löfven måste dumpas. Han har säkert pensionsavtal så att han kan fortsätta med att leva i all välmåga…

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Stefan Löfven, socialdemokratins kris, Håkan Juholt,

I media: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,DN1,DN2,DN3,DN4,DN5 ,DN6,GP1,GP2,GP3,SVT1,SVT2,SVD5,DN7,

GP4,GP5,SVD6,DN8,SVD7,

Bloggare: RödaMalmö,Jinge,Zaramis,

Vi får lägga vår tid på att röja nerblåst skog…

Posted on 22 Jan 2012 by Göte Kildén

Vi har fått lite vinter i skogen och efter all regn och alla orkanbyar är det dags att röja upp bland upptornade bröten med vindfällen.

Visst, en del av trädens sena höstlöv, fortfarande färggranna, har också virvlat i väg för blåsten.

De är av jord komna och skall nu åter så vara i den sura förna, som helt täcks av de mycket åldriga, höga och mäktiga träd som har vräkts omkull.

Vi får lägga vår tid på att röja nerblåst skog. Inte med att kratta gammalt löv.

Så borde det vara – också i den politiska analysen, när nu det socialdemokratiska partiet faller- likt TV-eken på Östermalm. Murket inifrån. Från rötterna ända upp till grenverken. På samma sätt som den traditionella arbetarrörelsens alla gamla masspartier i hela Europa till stora delar har sopats bort av kapitalismens kris.

Förnyelsen handlar om nyplantering. Inte om att försöka blåsa liv i redan döda träd.

För dagen en repris av min kommentar, då för 303 dagar sedan, när Håkan Juholt valdes till rörelsens nya hövding:

Håkan Juholt – vare sig en Kamprad, en Dacke eller en Åsa-Nisse

För mig och många andra blev den socialdemokratiska valberedningens enhälliga val av Håkan Juholt som sin ordförandekandidat en riktig skräll. En högoddsare som i spelnästet Ladbrokes stod i hela 5,5 gånger pengarna.

Men vem är han? Vad står han för?

Visst som politiskt intresserad har jag sett honom av och till i TV och jag har förstått att han under åtta långa år uppfattat NATO:s invasion i Afghanistan som ”sitt” och som ”vårt” krig. Men några andra avtryck har jag inte sett. Jo, jag såg när han var sin egen ”kungamakare” genom att i höstas vara först ut med att föreslå Mona Sahlin att packa ihop och avgå. Vilket kanske tyder på en viss djärvhet. Fast förstås. Han insåg nog inte själv att det var han själv som skulle få packa upp och flytta in…

Eftersom jag bor i en region, Västra Götaland, vilken i stort sett saknar representation i den politiska statsmakt som leder landet, trots att här bor 1.5 miljoner människor eller lika många som i hela Mälarregionen, tycker jag i sig att det är kul att det är en smålänning som utsetts. Även om det är en bit härifrån till Oskarshamn så kommer det att bli oändligt skönt att då och då få höra ”en utsocknes” ta till orda i rikspolitiken. ”Allt utom en stockholmare” tycks ha varit devisen för åtskilliga ledamöter i valberedningen, heter det också insiktsfullt och aningen irriterat i Dagens Nyheters ledarkommentar.

Men smålänning? Räcker det?

Ja, eftersom han sedan kortbyxorna är uppvuxen i ”rörelsen” vet vi ändå att han inte är en småländsk Ingvar Kamprad. En som skattar snålt i London – eller inte alls. Men dessvärre är han inte heller en modern Nils Dacke. För denne forntida småländska upprorsman mot Gustav Wasas järnhårda centralisering av den svenska statsmakten, han och hans gerillamän från Södra Möre skulle nog ha bombats sönder och samman av NATO, med bifall från Juholt, om de i dag försökt sig på att göra om sin revolt. Det finns stora likheter mellan de historiska ”Småländerna” och dagens Afghanistan.

Lyssnar man till alla de omdömen som kom i går verkar Juholt snarast konkurrera med nyinspelningen av filmklassikern Åsa-Nisse. Där denne knotige och fyndige seriefigur från småländska Knohult har sitt tjuvskytte och sitt huskors Eulalia. Där har Juholt sina fortkörningar och sin Carin Jämtin. Bägge är de också roliga. Juholt sägs kunna ”gå igenom TV-rutan” på samma sätt som Åsa-Nisse en gång ”gick genom filmduken”.

Den ständige jonglören till vänster, Göran Greider, antyder till sist att Juholt ändå blir sin egen. Han är inte bara en rolig människa, en som sprider värme omkring sig, utan ”så nära man kan komma en gråsosse”. Han ”retar inte upp någon till höger eller till vänster”. Greider tror på samma sätt som den yngre drabanten Daniel Suhonen att han blir ”jättebra” som partiledare och att han kan komma att sitta i tio år.

Högoddsaren tycks därför kunna bli en vinnare också i kommande riksdagsval. En rolig gråsosse verkar vara en oslagbar kombination. Den enda i de socialdemokratiska leden som är riktigt förbannad tycks vara Stig Malm, som på ålderns höst, i egenskap av en vanlig kongressdelegat, nu får smaka på den medicin han själv alltid ordinerade som LO-ledare. Alltså en färdigregisserad kongress. När kongressen om fjorton dar väl utsett Juholt till ny ordförande, vilket lär ta 45 minuter, återstår bara ”att gå ut och ha roligt”, som Greider uttrycker det…

Ja, men när väl detta är överstökat, när smålänningen är vald. Ja, då kommer ett riktig västgötaklimax. För vad man gjort är att välja skyltdocka innan man ens vet vad man ska sälja i sin butik. Inte ens om det ska bli dagligvaror eller sällanköpsvaror. Designen är klar och skyltfönstret putsas. Men vad som ska saluföras – alltså politiken – det ska absurt nog beslutas på en kongress först i höst.

Läs också:

Håkan Juholt har gett det obegripliga ett eget ansikte
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Håkan Juholt,

I media: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,SVD5,SVD6,SVD7,DN1,DN2,DN3,DN4,DN5,GP1,GP2,GP3,GP4,

SVT1,SVT2,SVT3,SVD8,SVD9,DN6,DN7,HD1,SVD10,DN8,SVT4,GP5,DN9,SVT5,

Nu skjuter de skarpt…

Posted on 19 Jan 2012 by Göte Kildén

Det hettar till inom socialdemokratin. Klippet ovan är hämtat från Sveriges Radios hemsida. Sven Österberg tycks ladda om…

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Håkan Juholt, Socialdemokraternas VU, Sven Österberg,

I media: DN1,DN2,SVD1,SVD2,GP1,GP2,SVT1,SVT2,DN3,DN4,DN5,GP3,SVT3,SVT4,GP4,SVD3,DN6

DN7,GP5,SVT5,SVD4,DN8,DN9,GP6,SVT6,DN10,SVD5,DN11,

När general Patton pissade i Rhen…

Posted on 18 Jan 2012 by Göte Kildén

Är det omänskligt att pissa på liken av dödade fiender?

Eller är det rentav mänskligt?

Barn kissar överallt. Hanhundar pinkar på lyktstolpar.

Men varför pissar män på andra döda män

Alla vet vi att hanhundar markerar sina revir med urin. Liksom att en katt fräser och skjuter rygg när den blir rädd. Kunskapen om detta, om vad som är medfött eller inlärt, brukar kallas för etologi eller läran om djurs beteende. Men när det gäller män som pissar på män som de dödat vet vi tack och lov inte så mycket. Det finns massor med möjliga beteenden när en motståndare väl dödats. En del godkända enligt vår etik och internationella krigslagar. Andra inte.

Men de flesta samhällen lever med en gemensam uppfattning om att det är fel att vanhelga redan döda kroppar. Vi skändar inte lik efter människor. Till skillnad mot djuren begraver vi våra döda på ett eller annat sätt. Nästan alltid med riter som visar vördnad inför döden.

Till och med tyska Gestapos råbarkade sällar tyckte att det var obehagligt när inhemska ungerska pilkorsfarare flådde redan döda judar och hängde upp dem till beskådan på gatuståndens charkuterikrokar.

Det är när rädsla, hat, hämndbegär – och kanske gener – tar över från en gemensam erfarenhet, från vårt inlärda beteende. Det är när stresshormonet andrenalin fortfarande kokar efter en strid, det är först då krigare från alla läger, från såväl ”De goda” som ”De onda”, bryter mot god sed eller egna regler och vanhelgar de döda kropparna efter stupade fiender.

Pissar män på kropparna efter andra män som de själva dödat uttrycker detta naturligtvis motsatsen till vördnad. Här handlar det inte om att likt hanhunden eller råbocken att markera ett revir – vi har inte deras luktsinne- utan om att visa makt och förakt. Urin är en slaggprodukt som stinker så fort det blir varmt. Män är dessutom så funtade att sädesledaren mynnar i urinrörets slutstump. Fröna till framtiden samsas med kroppens avfall. Att pissa i ring eller på led – med eller utan döda motståndare – är därför alltid någon form av manbarhetsdåd. Som pojkar tävlar vi om vem som kan pissa längst…

Kanske var det andrenalinet som kokade över när fyra amerikanska marinsoldater lät en kompis filma när de samtidigt pissade på liken efter några dödade pashtuner i den afghanska provinsen Helmand. Det kommer vi nog aldrig att få veta. Det kan lika gärna ha varit så att de i sin bataljon redan från början lärt sig att se sina motståndare genom ett rasistiskt filter, som något helt annat än människor. Som ”De andra”. Är det inte döda människor det handlar om utan ”bara några jävla talibaner”, då upplevs det inte heller som omänskligt att skända dem.

Tittar man noga på den video som lagts ut på nätet rör det sig inte bara om ett krigsbrott. För det som visas upp är inte precis en triumfartad slutscen på en strid mellan jämbördiga kämpar. På ena sidan finns givetvis i bakgrundsterrängen eller i skyn hela NATO-alliansens övermakt med 200 000 soldater, bombflyg, obemannade droner och sina otaliga och ökända dödspatruller. I de närstrider som utkämpas backas sedan dess välutrustade och vältränade soldater alltid upp med insatser från helikoptrar, flyg och artilleri. Hur de fattiga pashtunerna på marken dött vet vi inte. Med sina enkla kläder och usla sandaler i plast, bredvid en omkullvräkt skottkärra, kanske de ”dödade talibanerna” bara är vanliga vägarbetare som dödats av misstag. Men videon förmedlar ingenting att vara stolt över. Det är inte en video som ska visas för familjer ”därhemma”. Inte ens bland tjockhudade rednecks i de amerikanska sydstaterna…

Så här vill de flesta amerikaner se och minnas sina marinsoldater. Här det berömda fotot från det historiska slaget om Iwo Jima i Stilla havet.

I den brittiska dagstidningen The Guardian har tecknaren Steve Bell ritat en politisk karikatyr över hur det skulle se ut om man i dag reste en staty över en en amerikansk soldat på ”mission” i Afghanistan…

För Vita Huset blev filmsnutten genant och en medial smutsfläck som stört förberedelserna inför det ”fredsmöte” med ”talibaner” som planerats till Quatars Doha. Det är inte så bra att pissa på folk som man vill ha fred med. Det svärtar dessutom ner propagandabilden i Väst av att NATO-alliansen i Afghanistan skulle vara en demokratins fredsängel. I Afghanistan ger de samtidigt radikala islamister en möjlighet att visa alla att ”de otrogna inte ens respekterar de döda”…

Därför har Försvarsministern själv, Leon Panetta, fördömt händelsen som “mycket beklagansvärd”. Utrikesminster Hillary Clinton sa samtidigt till media att scenen var ”helt förskräcklig”.

Den reaktionära amerikanska högern med alla sina olika avlagringar i det republikanska partiet och i den profitstyrda mediavärldens talkshower har i stället fördömt regimen Obama för att ”den fördömt sina egna soldater”. Inte ens när det är fråga om krigsbrott ska överbefälhavaren (presidenten) medverka till kritik av det slaget. ”Bara den som själv har blivit beskjuten av talibaner har rätt att komma med kritik”, menar exempelvis republikanen Allen West. I ivern att få ännu ett skäl att ge sig på Obama, oavsett konsekvenserna internationellt och för de amerikanska styrkornas egen utbildning och militära disciplin, kastar den republikanska högern alla sina traditionellt kristna och konservativa värderingar åt sidan. Det som skett är bara ett misstag, en bagatell. Ett ungdomligt pojkstreck. Kanske beklagligt. Men definitivt inte mycket beklagligt.

Stjärnskottet Dana Loesch på språng vid ett Tea party-möte

På mångas TV-skärmar har CNN också numer fått en smutsfläck över sina sändningar. Kanalen som ses som vänsterradikal i USA (!) har tidigare köpt upp en ung, färgstark och högljudd kvinnlig reporter, ofta på tvärs med den egna kanalen, för att bredda sitt spektrum av åsikter. Kvinnan, den 33 år gamla Dana Loesch, slutade att kalla sig liberal ”efter den 11 september”. Nu har hon gått ett steg längre och menar att likskändningen var ”cool”. ”Kom igen gott folk. Det är krig…Hade jag själv varit där hade jag dragit ner byxorna och gjort det också”, utropade hon…

De mer etablerade mediala rösterna har inte lika drastiskt tonfall men säger egentligen samma sak som Loesch. Om än på lite omvägar. Den krigsivrande nykonservativa, The Standard Weekly, finansierad av skandalmogulen Rupert Murdoch, drar sig exempelvis till minnes att redan general George S. Patton och Winston Churchill, två legendarer från Andra världskriget, kunde det här med att pissa på fienden. Inför fotografer och krigsreportrar tömde Patton triumferande blåsan i floden när han gick över den strategiskt så viktiga pontonbron vid Rhen 24 mars 1945. George Churchill hade då visat på sin ledarroll genom att pissa på Hitlers berömda ”ointagliga” Siegfried-Linie eller Westwalle redan tre veckor tidigare…

General Patton pissade i Rhen. Han skändade aldrig tyska lik.

Men självfallet har den obscena likskändningen i Helmand ingenting med dessa historiska anekdoter att göra. George Patton och Winston Churchill gjorde bara det som alla andra hanhundar brukar göra. De markerade revir och segrar över en ockupationsmakt. De pissade inte på dödade tyska kroppar.

Den republikanska högern i USA markerar inga revir, bara sitt eget förfall och sin egen avsky för den fattiga pashtunska nation som den amerikanska staten misslyckats med att ockupera…

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, primärval, South Carolina, Mitt Romney, George Patton, Afghanistankriget,

I media: SVD1,SVD2,DN1,DN2,DN3,DN4,GP1,GP2,SVT1,SVD3,DN5,SVD4,SVD5,DN6,GP3,SVD6.

DN7,DN8,SVT2,SVT3,SVD7,DN9,DN10,DN11,DN12,DN13,

På spaning i Vänsterpartiets politiska landskap

Posted on 10 Jan 2012 by Göte Kildén

.

Under onsdagen förra veckan började Konkursförvaltningen att skicka ut uppsägningsbeskeden till SAAB:s alla arbetare och tjänstemän.

De brev som så många bävat över i mer än två år damp till sist ner hos de anställda. Att julen fick dansas ut i arbetslöshet – och utan den ännu inte utbetalade decemberlönen – det bekymrade inte förvaltningens nitiska jurister.

Köpare från Turkiet och Kina bjuder nu på SAAB:s kvarlåtenskap…

Visserligen är intressenter från främst Kina och Turkiet i Trollhättan och bjuder på kvarlåtenskapen där den fortfarande ligger samlad, nära centrum på brinken till Göta älv och bara ett litet stycke från Stallbackabrons långa spann. Men det mesta talar för att det endast blir ödsliga industrilokaler och rivningstomter som kommer att bli kvar. Kanske bra rekvisita och bakgrundsmiljöer för Film i Väst? Vi riskerar att bli samtida vittnen till den största industrinedläggningen i Sverige sedan slakten av landets alla nybyggnadsvarv för snart fem decennier sedan. Med dominoeffekter bland underleverantörer, serviceföretag och den offentliga välfärdssektorn. Mer än tiotusen jobb är på väg att försvinna.

.

Jonas Sjöstedt pekar ut färdriktingen.

”Vänsterpartiet är ett självklart regeringsalternativ”.

Under samma ödesmättade onsdag drog Vänsterpartiet i gång sin kongress i Uppsala. Ingenting märkligt med det. Naturligtvis en ren tillfällighet.

Det märkliga var i stället att kongressen inte i något sammanhang uppmärksammade slutscenerna i detta långa ödesdrama för svensk fackföreningsrörelse och svensk välfärd. Inte minst för att regionen har haft stor betydelse för de bägge huvudkandidaterna i valet av ny partiordförande. Rossana Dinamarca är uppvuxen och bosatt i Trollhättan där hennes mamma varit SAAB-anställd och Jonas Sjöstedt bodde som barn i Vänersborg, bara en golfbana bort från tvillingstaden. Det var där han som trettonåring gick med i ”sitt universitet”, politiken och Vänsterpartiets ungdomsförbund.

Ingen av kandidterna till ordförandeposten

har krävt att SAAB ska förstatligas.

Foto: Kalle Larsson

När Jonas Sjöstedt i sitt avslutande och bejublade linjetal underströk att ”Full sysselsättning är en övergripande målsättning” och att partiet ”vill ha en industripolitik värd sitt namn”, då hade det exempelvis inte varit fel att konkretisera denna med att ta upp de egna politiska svaren för just krisens SAAB.

Att han inte gjorde detta var dessvärre ingen tillfällighet. Under hela hösten, under den mest akuta krisen, har Vänsterpartiet moltigit när det gällt SAAB:s framtid. Den har inte diskuterats, vad jag vet, vid den rundresa i landet där de olika kandidaterna till att efterträda Ohly presenterat sina politiska ståndpunkter. Från Kungsgatan 84 har det inte heller i frågan kommit några uttalanden eller utspel från partiet centralt. Politisk energi har under samma tid lagts ner på pressmeddelanden om ”bristerna i en ny djurskyddslag” eller på en uppmaning till regeringen ”att ta människors spelberoende på fullt allvar”. Men inte ett ord om SAAB:s framtid. Partiets inofficiella tidning Flamman har mest rapporterat om krisen i form av korta nyhetsnotiser. På två undantag när. Det ena är på försommaren när man i reportageform litar till DN:s motorjournalist Jacques Wallner och låter honom tala om för läsarna ”att det ser mörkt ut”. Det andra är när Dinamarca, då vice ordförande, i september först konstaterar att ”Tåget har gått för SAAB” och fortsätter med att:

”Hon hade velat att regeringen varit mer aktiv och möjligen gått in som delägare i ett långt tidigare skede. Nu vill hon istället se satsningar på en sammanhållen industripolitik. Det bästa man kan göra i dagsläget är att ge stöd till dem som jobbar på Saab, och som nu har väntat på sin lön i tre veckor, i form av utbildningssatsningar och jobbskapande.”

”Tåget har gått för SAAB”…

Svaret visar nästan övertydligt varför Vänsterpartiet konsekvent valt att inte ta i frågan. Annat än med tång. För den egna politiska strategin är den glödhet, som ett brinnande kol. Det är också därför Sjöstedt, trots att han bloggar flitigt, aldrig skrivit ett ord om detta.

Trots utsattheten för så många människor skyggar partiet helt enkelt för kravet på att staten ska gå in som ägare och hålla alla anställda skadelösa. Marknaden bygger inga tåg”, konstaterade Sjöstedt visserligen helt rätt i sitt linjetal. Han kunde ha fortsatt med att marknaden eller Wallenberg/General Motors också tröttnat på att bygga bilar i Trollhättan och att ett statligt ägande där, under kontroll av de anställda, skulle kunna innebära att dessa, väl befriade från sina ägare fick utveckla sin egen kreativitet – i samarbete med det bästa av vår forskning – till att utveckla och producera en miljöstyrd bilproduktion i världsklass.

Men detta gjorde han inte väl medveten om att en aktiv kampanj för ett förstatligande av SAAB utesluter det rödgröna samarbete och den gemensamma regeringsbildning med (s) och (mp) som i sista hand är partiets övergripande målsättning. Jan Björklund skulle mana fram sitt socialiseringsspöke och regeringsprojektet vara kört.

Skarp kritik av fackföreningsrörelsens urartade ledning rimmar dessutom illa med denna strategi. Det eftersträvade samarbetet med fackföreningsrörelsen reduceras till att i allmänna ordalag prata om ”arbetarrörelsens gemensamma värderingar”. IF Metalls och Unionens bedrövliga hantering av fordonsindustrins kris ska inte ifrågasättas. Gör man detta lägger LO in sitt veto mot det tilltänkta (s)amarbetet. Vänsterpartiet – likt en stor del av vänstern i övrigt – har dessutom inte längre fokus på ett träget och långsiktigt fackligt oppositionsarbete.

När det gällde frågan om kampen för jobben

kopplad till en socialistisk strategi,

var det ingen som klev upp i talarstolen…

För Vänsterpartiet är det i stället politisk mumma att helt fritt kunna agitera mot riskkapitalisternas vanskötsel av den privatiserade äldrevården. Att verka för att kommunerna inte förnyar kontrakten med Carema och andra snyltare på den offentliga driften är mer vattenkammat än att agitera för att SAAB ska socialiseras. Grundbulten för varje socialist, att det strategiska kreditväsendet ska socialiseras, eller att vi låter gemensamt ägda och demokratiskt styrda banker sköta kreditgivningen, den finns inte ens med i partiets lagerhållning. Ser man till de sakliga skälen borde detta ändå vara det mest naturliga i världen för ett parti som ”anpassar socialismen till vår tid”. Lika självklart som att snyta sig när man är förkyld. Det privata banksystemet är en dinosaurie som borde vara en fossil.

I sitt linjetal, där orden vägts noga, valde Sjöstedt många formuleringar med stuk från socialdemokratisk retorik på sjuttiotalet. Bland andra att vi ska ”öka samhällets inflytande över storbankerna”. Förr stod det alltid ”Arbetarpolitik och Socialism” på kongressbanderollen. I år kunde man läsa det mer slätstrukna, ”Vänster för framtiden” – på en gul banderoll..

Är det inte väl bleksiktigt?

Tja, i sig inget ont med detta. Men denna vaga och mycket beskedliga vision om framtiden räcker dessvärre inte för att bryta den borgerliga makt, den klassmakt som i grunden styr och ställer över våra liv. Alla de möjligheter om mer rättvisa, frihet, demokrati och ett resursbevarande samhälle som Sjöstedt, alla andra vänsterpartister och jag själv hoppas på, de kan inte bli verkliga om familjesfären Wallenberg och alla de andra riktigt stora och blodtörstiga riskkapitalisterna ska fortsätta att bestämma över samhällets kreditflöden. Det visste redan C H Hermansson när han skrev om hur storfinansen och dess familjer bestämmer över oss andra. Har dessa välfärdens predatorer och andra likasinnade rovdjur makten ute i Europa, då kan vi andra rösta bäst vi vill om att satsa på gröna jobb, sextimmarsdagen, skolan, vården eller andra bra förändringar. Det hårdföra kapitalet i Europa, oavsett om det är i eurozonen eller i länder som Storbritannien, är ute efter en verklig massaker på de reallöner och stora delar av den sociala välfärd som kontinentens arbetarrörelse kämpade sig till under andra halvan av förra seklet. De vill få ner kostnaderna för arbetskraft och sociala utgifter för att på så sätt bättre kunna konkurrera på världsmarknaden.

När Sjöstedt kritiserar EU drar han oftast blanka vapen och det med rätta. Sak samma med den kunniga kritiken av europrojektet. Sverige har ingen som helst anledning att vare sig byta valuta eller att ansluta sig till den nya eurozonpakten.

”För Sverige i tiden”?

När han kommer till alternativen blir däremot det mesta fel. Eller som han formulerar det hela i exempelvis en debattartikel publicerad i UNT: ”Vi har visat att vi kan hålla ordning på våra finanser själva och behöver ingen överrock från EU”…

Här kan bara menas 1990-talets krisår med Göran Persson då Vänsterpartiet var med och tog ansvar för att först med raska hugg skära ner på den gemensamma välfärden och sedan privatisera Telia. Är det så vi ska klara ”våra finanser” efter en rödgrön valseger 2014?

Borde inte siktet, eller åtminstone ”visionen”, i stället vara inställt på en gemensam, bred folklig kamp i hela Europa för en gemensam demokratisk kontroll över alla stora kreditflöden? Är det vår sak att exempelvis som Sjöstedt mena att de grekiska arbetarna ska välja pest i stället för kolera:

”Vad är en sydeuropeisk devalvering mot den fullständiga härdsmälta som vi upplever nu? Om Grekland inte återfår sin konkurrenskraft så är landet dömt att fastna i det här under mycket lång tid. Det snabbaste sättet att återfå sin konkurrenskraft är att låta valutan flyta. Då kommer turisterna att strömma dit och de kommer att exportera oliver så att det står härliga till.”

Uttalandet, som gjordes för SvD, är cyniskt. Varför ska en socialist i Sverige bekymra sig för den grekiska kapitalismens konkurrenskraft? Tror verkligen Sjöstedt att alla arbetare i Aten eller Thessaloniki kan leva på svältlöner i turistnäringen samt billig olivolja?

En gemensam träffpunkt för den här utflykten i Vänsterpartiets nya politiska landskap, från Trollhättan till Aten, är att antikapitalismen nu definitivt underordnats en tilltänkt regeringsallians med (s) och borgerlighetens moderna liberala parti (mp). Inte ens tanken på en strategi där Sveriges arbetande människor kan börja bryta med marknadens diktat, utvidga demokratin och därmed den egna makten, finns med i exempelvis det strategidokument som tagits fram inför kongressen. Detta har i stället blivit en hybrid mellan en pedagogisk handbok i hur man umgås mellan människor samt olika taktiska prioriteringar…

Det öppna och mer generösa parti som vi fått se inför och under denna kongress skapar samtidigt rika förutsättningar för att verkligen hyperventilera dessa strategiska frågor inför kongressen 2014. Det är bara att hoppas att debatten är påbörjad och inte avslutad.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Vänsterpartiet, Jonas Sjöstedt, Rossana Dinamarca

I media: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,SVD5,DN1,DN2,DN3,DN4,DN5,AB1,AB2,GP1,SVD6,DN6,DN7,SVT1,

SVD6,SVD7,DN8,SVD8,SVD8,DN9,SVT1,DN10,DN11,

Bloggare: RödaMalmö,Svensson,Jinge,

LO kan ladda med grovkalibrig tysk ammunition

Posted on 3 Jan 2012 by Göte Kildén

Industriförbunden är klara med sina centrala förhandlingar. Resultatet blev ett genomsnittligt påslag på 2.6 procent/år. Med det nya året väntar nu det som är kvar av LO:s samordning med inte minst Handels och Kommunals alla lågavlönade kvinnor. ”Vi vill ha mer än industrin”, har varit deras budskap. En löneökning med minst 860 kronor per månad plus en jämställdhetspott på minst 100 kronor, understryker Kommunals förhandlare.

Som vanligt avvisar arbetsgivarna i Sveriges Kommuner och Landsting det som egentligen borde ses som blygsamma krav. ”Alldeles för mycket. Inte minst om vi ser till den ekonomiska krisen i Europa”, menar de. Det kan alltså vara en hård drabbning i sikte. Där arbetsgivarna kan hämta sina argument direkt från Anders Borg med hans ständiga predikningar om återhållsamhet.

Gert Wagner. Vakthund för den tyska industrin.

Skäller nu på sina egna.

Sensationellt nog kan LO å sin sida nu ladda med grovkalibrig ammunition från näringslivet i Tyskland. Även där stundar viktiga avtalsförhandlingar och de har inletts med att Gert Wagner, direktör för det mäktiga Tyska institutet för ekonomisk forskning, DIW, avvisat allt prat om sedvanlig återhållsamhet som ren nonsens. DIW är inte vilken institution som helst utan en riktig tungviktare i Europas näringslivskretsar. Grundat redan 1925 är dess 185 fast anställda i Berlin, varav 102 ekonomiska forskare, industrins vakthundar. Satta att skydda den egna vinstutvecklingen.

Han har också tagit många tyska ledande fackliga företrädare på sängen, där dessa somnat in vyssade av alla tidigare godnattsagor om att det endast är låga lönekrav och minskad välfärd som kan ”rädda Europa ut ur krisen”…

Alla nyckeltal i tysk ekonomi,

pekar nu åt fel håll.

Wagner och hans institut menar nämligen att alla ekonomiska nyckeltal i den tyska ekonomin pekar på att den privata konsumtionen måste upp. ”Tyskland kan bara närma sig betalningsbalans genom en starkare inhemsk efterfrågan, vilket skulle medverka till att vi kom ut ur eurokrisen”, menar han. ”Många år av svag tysk löneutveckling har bidragit till eurokrisen”.

”Vi kan kritisera Grekland för att ha levt över sina tillgångar. Men Tyskland har levt under sina. På grund av den ojämna fördelningen mellan egendom och inkomst har den privata konsumtionen fortsatt att vara svag och det lönar sig därför allt mindre att investera här”, heter det i hans sammanfattning över läget.

Inga visdomsord för vår Anders Borg, som bara ser tagelskjortor och mer prygel som frälsningen för Europas löntagare. Men för LO:s förhandlare borde institutets slutsatser vara bästa tänkbara argument. Om de nu ”vill ta fajten” tillsammans med sina medlemmar.

Vilket kan behövas. För i dagarna redovisas de siffror som visar att LO:s 14 fackförbund fortsätter att tappa medlemmar. För 16:e året i rad. Mest minskar organisationsgraden bland de yngre. ”Nästa generation är på väg att förloras”.

Då kan det behövas lite ”fajt”…

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, LO, avtalsrörelsen, Kommnal, Handels, GWI,

I media: SVD1,DN1,DN2,DN3,GP1,AB1,