Den döde kom cyklande från vänster

Posted on 2 Feb 2011 by Göte Kildén

I en skaderapport till en av försäkringsbolaget IF:s gamla förlagor Svea -Nornan hette det att ”den döde kom cyklande från vänster”.

Så kan det bli när tanke och språk halkar och slinter iväg.

Aftonbladets hemsida…

På Aftonbladet hemsida i går slog man alla rekord i denna genre. Där har man satt i system att med förfärliga rubriker sätta skräck i oss läsare. Det kan handla om en ny svininfluensa, om väldiga snöstormar eller livsfarliga istappar. Om pedofiler i vårt nära grannskap eller klimatkatastrofer. Allt duger. Händer det inget i våra kvarter är det alltid ett brutalt mord i något annat land som kan slås upp så att det ger sken av att ha skett här hemma. ”Vargen kommer” ropar rubrikerna. Även om det bara handlar om något enstaka vargspår på den sibiriska tundran.

I dag är det ”svenskar i Australien” som hotas av en monstercyklon. Framförallt ”svenskar”.

I gårdagens tidning var jordens undergång nära. En mer närgången granskning av hemsidans artikel om ”supervulkanen” i den amerikanska nationalparken Yellowstone visar att vi nog ändå inte behöver vara så rädda. Här är några av hotbilderna:

”Det blir inget utbrott – än”. ”Än” frågar vi oss. När är det i morgon? Nästa vecka?

Gejsern Castle i Yellowstone

”Supervulkanen i nationalparken Yellowstone är världens största och förintar mänskligheten när den får nästa utbrott”, heter det i tidningen. Milda makter! Ska vi alla dö?

”Ett tecken på det är att marknivån har höjts med 25 centimeter senaste tiden. Det inträffar när glödhet magma rör sig mot ytan”, skriver man vidare. ”Vi skulle sluta våra liv i glödhet lava”. ”Något som skulle täcka halva jordklotet i aska”…

För oss läsare är förtvivlan och ångest nära. Ska vi ringa runt och varna alla andra?

Expressen har också hittat en svensk som kan drabbas…

Tack och lov kommer vi tillbaka i balans när vi mitt i skräckskildringen också hittar några tröstande ord.

Det är den svenske vulkanexperten Reynir Bödvarsson som trots allt tonar ner risken för att våra liv bokstavligen ska släckas i glödhet lava någon gång de närmaste åren. Enligt seismologen Reynir Dödvarssons gissning sker det inte något utbrott än på tusen år. Den ”markhöjning” man först berättade om har nämligen ”stannat av”. Redaktören visste detta. Men valde spänning framför sanning.

Reynir Dödvarsson berättar vidare att när ett utbrott väl kommer då skadas lantbruket över hela jorden och det blir hungersnöd. Vilket Aftonbladets flyhänte skribent tolkar som att jorden går under.

Som läsare blir vi minst sagt förvirrade. Dels sägs att vi ska få sluta våra liv i glödande lava. När det nu blir. Om tusen år lär det ändå inte vara så mycket liv kvar i oss som funderar över artikeln. Samtidigt verkar det som om påståendet är falskt eftersom bara halva jorden skulle täckas av aska. Den glödande lavan eller magman lär inte heller nå utanför den amerikanska kontinenten. Det gjorde den inte förra gången det begav sig. För 640 000 år sedan. Så här finns ändå en del hopp. Visserligen sägs att all jordbruk kommer att drabbas. Men det betyder nog inte att all jordbruk går under. Så kanske det trots allt finns hopp för att en del av mänskligheten repar sig och kan ta nya tag. Eller?

”Upp flyga orden. Stilla tanken står”, skriver Shakespear i sin Hamlet. Nästan som om Aftonbladet hade funnits också på hans tid…

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, monstercyklon, yellowstone vulkaner, Aftonbladet,

I pressen: AB1,Expr1,GP1,SVD1,SVD2,SVD3,AB2,GP2,GP3,SVT1,SVT2,SVT3,Expr2,

Bloggare: Jinge,

Mubarak och Lukasjenko – EU kastar sin ”demokratiska mask”

Posted on 1 Feb 2011 by Göte Kildén

I går var det EU-möte och dess utrikesministrar slog ihop sina inte alltför kloka huvuden.

Först på dagordningen var Vitryssland och i en handvändning fattades ett gemensamt beslut:

EU inför ett visumförbud för landets diktator Alexander Lukasjenko, två av hans söner, samt 150 personer i hans närmaste krets. Unionen fryser dessutom alla ekonomiska tillgångar för Lukasjenko och hans innersta hov. Beslutet ska ses som en protest mot det riggade presidentvalet i september i fjol när många demonstranter misshandlades och arresterades.

EU:s förhållande till Egyptens diktator, Hosni Mubarak, tog lite längre tid att reda ut. Trots att denne uppenbart har mindre stöd från sin befolkning än Lukasjenko. Mubarak har både arresterat, torterat och fängslat tusentals människor under sin tid vid makten och den senaste veckan är han personligen ansvarig för att flera hundra människor inte bara misshandlats utan också dödats.

Hosni Mubaraks händer är blodsbesudlade.

Hundratals demonstranter har dödats.

Människor vrålar ut sitt hat och kräver hans avgång.

Samtidigt som flera miljoner egyptier är i rörelse för att störta en hatad diktator kommer Carl Bildt och de andra EU-ministrarna fram till att det i det egna uttalandet är bäst att inte ens nämna diktatorn vid namn.

När jag skriver detta riktigt ångar min TV-ruta av hettan på Tahrir Square i Kairo där Aljazeera hela dagen sänder ”live” /även över internet/. En orkan av talkörer kräver att Mubarak ska bort. En mur av kvinnor arm i arm ropar att han måste arresteras. För det kokande folkhavet är det helt rätt tillfälle att så högt det går vråla ut sitt hat mot regimens förtryck. I direktsändning kan vi minut för minut, steg för steg, se hur en enastående massrörelse skriver historia. I detta nu ser vi ett stormanlopp i den politiska revolution som är i färd med att vinna en första seger. Men för BBC News berättar EU:s diplomater att det ”för stunden” inte är rätt tillfälle att nämna enskilda personer. ”Det är inte EU:s sak att bestämma vad som ska hända”, säger EU:s och vår utrikesminister baronessan Catherine Ashton. Inga tillgångar ska frysas. Inga visumförbud för Egyptens diktator och hans nye vicepresident, torteraren Omar Suleiman. I stället vill EU ha ”en välordnad övergång” och lovar diktaturen att man är villig att hjälpa den att ordna demokratiska val.

För säkerhets skull ställer Vita Huset (?) däremot in den politiska högriskmatchen i fotboll som var tänkt nu 9 februari i Kairo mellan Egypten och USA.

Varför denna dubbla standard? Varför en måttstock när det gäller Lukasjenko och en helt annan när det gäller Mubarack? Varför denna ogenerade dubbelmoral?

Frågan kräver egentligen ett längre svar. Men en sak är uppenbar. För EU, och vår regering, handlar inte utrikespolitiken om att stå på ”demokratins sida”.

Den Europeiska unionen, som juniorpartner till USA, vill först och främst att NATO ska utvidgas åt öster och norr. Sedan Berlinmurens fall 1989 har den egna maktsfären i denna region utvidgats med en mängd nya medlemsstater:

Albanien, Bulgarien, Estland, Kroatien, Lettland, Litauen, Polen, Slovakien, Slovenien, Tjeckiska republiken, Ungern, Slovenien, och Rumänien har på kort tid blivit en del av NATO.

De mörkblå fälten utgör NATO:s maktsfär i dag,

De ljusblå och gröna fälten är stater som kan vara på väg.

Målet är att integrera Ukraina

få Lukasjenko på fall och sedan få med Vitryssland.

När det gäller EU:s grannländer söderut handlar ytterst EU:s strategi, liksom USA:s, att till varje pris skydda ockupationsmakten Israel. Mubarak och hans hårdhänta regim har under trettio år varit den främsta garanten för detta genom att skoningslöst slå ner alla politiska rörelser som vill bjuda motstånd mot Israels expansionspolitik. Israel, Egypten och Saudiarabien är för EU och USA de tre fästen som gör att de gamla Västländerna fortfarande kan ha makt över framförallt en stor del av regionens energiflöden. I går sa också Angela Merkel, David Cameron och Nicolas Sarkozy i ett gemensamt uttalande att det har stor respekt för Mubaraks lugnande inflytande i Mellanöstern.

För varje kritiskt tänkande människa är det i dag uppenbart att EU kastat sin ”demokratiska mask” och i själva verket fruktar ett slut på epoken Mubarak.

Israels gräns mot Egypten.

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Lukasjenko, Vitryssland, Egypten, Mubarak, Thairtorget, Kairo, Israel, NATO

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,DN1,DN2.DN3,DN4,DN5,AB1,GP1,GP2,GP3,GP4,SVD4,SVD5,DN6,GP5,

GP6,GP7,GP8,VG1,SVD6,SVD7,SVD8,SVD9,DN7,DN8,GP9,AB2,

Bloggare: Jinge,Svensson,RödaMalmö,PerBjörklund,JonasSjöstedt,

Israel ber USA/EU lägga band på kritiken mot Mubarak

Posted on 31 Jan 2011 by Göte Kildén

Under de senaste decennierna är det tre stabila stöttepelare, Israel, Saudiarabien och Egypten, som burit upp USA:s, EU:s och Sveriges politik i Nordafrika och Mellanöstern.

När Hosni Mubaraks regim hotar att störta samman sprider sig oron i västvärlden.

George Bush eller Barack Obama.

Olika ansikten men med samma politik.

Självklart smittar den av sig till ockupationsmakten Israel. Dess högerextrema regering ser en nära framtid när den inte längre kan göra vad den vill och strunta i omvärlden. Premiärministern Benjamin Netanyahu har själv inga officiella kommentarer och har bett sina ministrar att ligga lågt. Men natten till söndag skickade utrikesministeriet ut ett direktiv till sina ambassader i USA, Canada, Kina, Ryssland och flera europeiska länder, där dessa uppmanades att så snabbt som möjligt be sina värdländer om att lägga band på sin kritik av Egyptens diktator Hosni Mubarak…

Det är den israeliska tidningen Haaretz som berättar om

regeringen Netanyahus omsorg för diktatorn Mubarak.

Exempelvis gäller det att påverka EU:s utrikesministrar som i dag sitter i möte. EU:s inställning, som självklart kalibreras med vad Vita Huset säger, kan bli avgörande för om stöttepelaren Mubarak faller inom de närmaste dagarna. Ja, kanske redan i natt eller i morgon när oppositionen i Egypten kallat till en ”miljondemonstration” för att störta den förhatliga diktatorn.

I sammanhanget är den Palestinska myndighetens och Mahmoud Abbas agerande snart betydelselöst. Bara tragiskt. De ”Palestine Papers” som Aljazeera, The Guardian och till en del Dagens Nyheter, har publicerat under veckan som gått har visat att Abbas och hans samarbetsregim på Västbanken knäfallit så djupt ner i ökensanden inför sina förtryckare att de nog aldrig lär kunna komma på fötter igen.

I lördag ringde Abbas personligen upp sin vän Mubarak och delgav denne sin oro för vad som sker i Egypten. Han underströk sitt stöd för Mubarak och sa att denne alltid hade varit till stor hjälp för den Palestinska myndigheten. En gest som kanske inte var någon större tröst för diktatorn. Snarast ett dåligt omen. För bara några dagar innan Tunisiens envåldshärskare Ben Ali tvingades att fly från sitt eget land, ringde Abbas som en av få arabiska ledare också till denne för att ge honom sitt fulla stöd.

”President” Abbas, vars mandat i själva verket gick ut för två år sedan, har fungerat som ett bräckligt stag åt stöttepelaren Egypten. Uppenbart inser han att staget också faller om pelaren rasar.

Trots allt kanske det finns en klokskap i dårskapen…

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, ekonomi, Egypten, Israel, Mubarak, Abbas, Palestine Papers

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,DN1,DN2,DN3,DN4,GP1,GP2,GP3,SVD5,DN5,GP4,GP5,GP6,SVD6,DN6.

GP7,SVD7,DN7,

Bloggare: Jinje,Svensson,RödaMalmö,

Labours Ed Miliband – I Blairs och storebrors blodiga fotspår

Posted on 30 Jan 2011 by Göte Kildén

Ed Miliband, i höstas nyvald partiordförande för ett Labourparti i kris, åkte i går på sin jungfruresa till krigets Afghanistan. Han sa sig vilja visa ”att vårt uppdrag /att döda pashtuner/ inte handlar om partipolitik utan om vad som är rätt för vårt land. Ett mer stabilt Afghanistan leder till ett säkrare Storbritannien”. Ett synsätt som i sak är absurt. Att den radikala islamismen gjort en del inbrytningar bland många britter med bakgrund i Pakistan är bara en av rekylerna från detta nykoloniala krig.

Men resan, där han flankeras av Jim Murphy och Douglas Alexander, tilltänkta som försvarsminister respektive utrikesminister, i en eventuell ny labourministär har ett helt annat syfte.

Den är inte till för att berätta sanningen om kriget utan avsikten är att hälsa USA, finanskretsarna i London City och den brittiska vapenindustrin, att kriget kommer att fortgå som vanligt, om nu Labour skulle lyckas återta regeringsmakten. Därför tiger också Miliband, på samma sätt som den svenska socialdemokratin, om upproret i Egypten.

Trion ska också träffa de såta ovännerna, NATO:s och Isaf:s överbefälhavare general David Petraeus och fuskpresidenten Hamid Karzai. Till de brittiska soldater i upproriska provinsen Helmand som de hunnit träffa, var budskapet att Miliband ville göra mer för deras familjer hemma i Hennes Majestäts örike. Något som kan behövas med tanke på hur många i de egna leden som dött eller invalidiserats för livet…

På partikongressen i höstas kunde Ed Miliband peka finger åt storebror…

Skälet till att Ed Miliband behöver visa för storfinansen var han står, att han på samma sätt som sina föregångare vill fortsätta med brittiska truppinsatser till NATO:s krig, är hans tidigare flirt med det stora krigsmotståndet bland det egna partiets vanliga medlemmar. Så sent som i september vann Ed Miliband en oblodig men oerhört rafflande valthriller över sin storebror David Miliband i kampen om vem som skulle bli ny partiledare för anrika brittiska Labour. Efter ”målfoto” segrade Ed med siffrorna 50.65 procent av rösterna mot 49.35 procent för David. Som den yngre brodern hade han haft lyckan att vara några steg efter i karriären. Han fanns i skymundan utan plats i parlamentet och behövde inte rösta för det egna partiets angreppskrig mot Irak. När opinionen svängde och ett starkt krigsmotstånd bredde ut sig kunde han därför unna sig en och annan kritisk synpunkt i frågan. Detta och att storebror setts som sammanvuxen med Tony Blair/George Brown gjorde att han under partikongressen bröstade sig före de millimetrar som krävdes för att besegra David i den spännande slutspurten om ledarskapet för Labour. Väl vald vill han nu tvätta bort alla misstankar om att denna fredsiver skulle ha varit något mer långlivat än den taktiska episod som det handlade om…

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Afghanistan, islamism, jihad, Ed Miliband, labour, NATO

I pressen: SVD1,SVD2,

Bloggare: RödaMalmö,

Mubarak nästa?

Posted on 30 Jan 2011 by Benny Åsman

Hopp om något nytt under Kairos sol?

Man måste fråga sig om den primära egenskapen hos Mubaraks diktatoriska regim är senilitet? För vem trodde sig Mubarak kunna lura med sin nybildade regering? Ta de ministrar som styr, låt dem gå ett kvarts varv runt kung sol i mitten, stanna upp och sitta ner på den tomma stolen. Det är vad som skedde.

Finns det symbolik i att ministern för luftfarten utsågs till ny premiärminister? Hans enda uppgift kanske blir att förbereda en luftbro till Riyadh i Saudiarabien. Folket önskar dem säkert trevlig resa.

Folkmassorna kräver diktatorns huvud och som svar skyfflar han runt sina ministrar och säger att han förstått sina landsmän. Inte ens Ben Ali försökte sig på ett så genomskinligt trick. Han hade åtminstone förstånd att gå när hans tid redan var förbi. Mubarak verkar tro att det finns ett liv efter den 25 januari för honom.

-Jag vill föra en dialog med folket men utan våld, mumlade mumien som fört en monolog i trettio år. Likt Ben Ali försöker diktaturen att göra kosmetiska eftergifter i hopp att demonstranterna ska tröttas ut. Likt Ben Ali verkar Mubarak följa receptet för den ”brända jordens taktik”. Sent fredag kväll försvann polisen från gatorna, inte ens en trafikpolis syntes så långt ögat nådde.

Budskapet är riktat till alla individer som saknar all form av civilt medvetande. Småtjuvar och annat samvetslöst patrask inbjuds till plundring för att skapa kaos och krav på ”lag och ordning”. I spetsen för plundrarna, för att visa vägen, hittar vi civilklädda gangsters ur diktaturens säkerhetspolis. I flera fall har individer tillhörande den fruktade svartklädda säkerhetspolisen setts leda plundring i affärer och bostadskvarter. Man kan också misstänka samma polisstyrka för att ligga bakom den kriminella vandalismen i Kairos nationalmuseum för att diskreditera revolutionen. Likt i Tunisien organiserar sig befolkningen i självförsvarsgrupper i bostadskvarteren för att skydda sina ägodelar. Från flera av dem hörs redan ropen på hjälp från armén eller att de ges vapen att försvar sig med.

De närmaste dagarna eller kanske timmarna hänger revolutionens framtid intimt samman med vilka styrkeförhållanden som utvecklas inom armén. Egyptens väpnade styrkor är stora, närmare en och en halv miljon män i vapen, men det är en värnpliktsarmé. Framför bössmynningen ser soldaten sin far, bror och syster. I går visade media fantastiska bilder av fraternisering mellan demonstranter och soldater i pansarvagnar och tanks. Bilderna påminner om historien från Ungern 1956 till Tunis 2011.

Revolutionen är i mycket ett psykologiskt krig om soldaternas samveten. De slits mellan rädslan för vad som kan vänta vid ordervägran och mardrömmen att tvingas skjuta på släkt, vänner och grannar. Vid många historiska tillfällen har revolutionära situationer sett de väpnade styrkorna slitas itu, konfronteras inbördes och/eller falla samman.

Slaget om armésoldaternas samveten i Egypten är inte över, det har knappt börjat. Den fraternisering som förekommit är ännu marginell men den visar vad som kan ske de närmaste timmarna. I dag söndag kan allt hända. Folket tror ännu på armén som institution, som en folkets kraft som inte ligger i Mubaraks hand. Det är en illusion. Det är arméns officerskast som har den verkliga makten i landet, allt sedan Nassers nationalistiska statskupp mot kung Farouk I i juli 1952. Socialismens rykte i hela den arabiska världen skadades svårt av det stalinistiska Sovjetunionens ”broderliga” kram av Nasser som utropades till ”socialismens förkämpe” i regionen. Den björntjänsten lider arabiska socialister av ännu i dag.

Den vackra vintersolen står redan högt på Kairos horisont när det här skrivs. Kanske kommer vi att äntligen se något nytt under solen i det perpetuum mobile av militära och aristokratiska diktaturer som alltid styrt i faraonernas land.

Som ett trist PS kan tilläggas att ynkryggen och förrädaren Abbas ännu en gång svikit det palestinska folket genom att uttala sitt totala stöd till Mubarak i ordalag som endast överträffas av kung Abdullah bin Abdul Aziz av Saudiarabien. Att EU och USA inte ännu övergett ”sin skitstövel” utan bara uppmanat Egyptens tyrann att putsa bort den värsta smutsen det är ingen sensation. Men att Abbas så öppet och entusiastiskt håller fast vid sin partner Mubarak är häpnadsväckande. Ett politiskt misstag i samma klass som när PLO ställde sig bakom Iraks invasion av Kuwait.

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Egypten, Kairo, Mubarak, Abbas, Den egyptiska revolitionen, Abbas, Abu Masen,

I pressen: DN1,DN2,DN3,DN4,DN5,DN6,DN7,DN8,SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,AB1,AB2,AB3,GP1,GP2,GP3,

GP4,GP5,VG1,SVD5,SVD6,DN9,GP6,GP7,GP8,GP9,SVD7,GP10,AB2,SVD8,

Bloggare: Jinge,RödaMalmö,Svensson,RödaBerget,RödaLund,Från Kairo till Världen,

Varför tiger Carl Bildt

Posted on 29 Jan 2011 by Göte Kildén

När det är protester mot förtryck och övergrepp i länder som Iran eller Vitryssland.

Då tiger inte vår utrikesminister Carl Bildt. Nej, då blir det presskonferens och hans stämma vibrerar av indignation. Ilskan frustar fradga och hans blogg ”Alla dessa dagar” glöder av vrede.

Nu är han på Värdsekonomiskt Forum i Davos och har alla möjligheter i världen – att inför mer än tusen journalister – lämna ett tydligt avtryck. Ingenting kunde vara enklare. Han har bara att säga att regimen Mubarak måste bort.

Inga brösttoner mot USA:s bäste vän i regionen…

I stället samtalar han med en och annan svensk journalist och säger att Mubarak ”måste bli mer konkret”. Han efterlyser en ”tydligare reformagenda”. På sin blogg delger han sina läsare sin ”oro” och konstaterar att internet släckts ner. Men ingenting om att diktaturen ska störtas.

I Kairo, i Alexandria, i Suez och i Assuan samlas i dag – lördag – åter hundratusentals demonstranter. Under morgonen har de räknat alla sina döda och försökt hjälpa alla som sårats. Men väljer ändå att okuvligt fortsätta sin kamp mot diktaturen. Det krav som genomsyrar alla proteströrelser är att Mubarak ska bort.

Men Bildt. Han tycker bara att Mubarak ska ”bli mer konkret”. I sak hånflinar han mot demokratin.

För övrigt. Varför är de ”rödgröna” mol tysta? Både när det gäller Tunisien och Egypten. Varför säger inte Sven Erik Österberg något? Så att partiets medlemmar får reda på var han står i frågan. Inte ens Veronica Palm, som av sina anhängare i partiet uppfattas som vänster, kunde i dagens Lördagsintervju, trots upprepade frågor, rakt på sak svara att Mubarak ska störtas. Var det bara Olof Palme som kunde tala med ljungeld om ”diktaturens kreatur”? Är den ”internationella solidariteten” bara något för historieböckerna? Varför moltiger Lars Ohly och varför säger inte Sverigedemokraterna något? Klarar inte Jimmie Åkesson av att se hur ”vanliga muslimer” kämpar för att störta sina förtryckare. Är det så att den egna fantombilden av att alla araber är jihadkrigare pulvriserats av den massörelse för demokrati och frihet som dag för dag vuxit sig allt starkare i den muslimska världen?

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Mubarak, Egypten, Kairo, Carl Bildt,

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,DN1,DN2,DN3,DN4,DN5,GP1,GP2,GP3,SVD5,SVD6,GP4,AB1,AB2,DN6,

GP5,AB3,SVD7,DN6,GP6,AB4,GP7,

Bloggare: Jinge,RödaMalmö,Svensson,RödaLund,

Halleluja – Himmelriket börjar med vårdnadsbidrag

Posted on 28 Jan 2011 by Göte Kildén

Var fjärde riksdagsledamot från Kristdemokraterna känner sig riktigt hemma bara när de deltar i en gudstjänst med Ulf Ekmans Livets ord. De vill att Himmelriket ska börja redan i jordelivet. Med ett rejält vårdnadsbidrag, abortmotstånd och ett avståndstagande från homosexualitet.

”Låten barnen komma till mig”, sa Jesus en gång till alla föräldrar. Men KD-fraktionen med sitt hjärta hos Livets ord vill att de först ska vara hemma hos sin mamma. Ingen förkortad arbetstid för bägge föräldrarna. I stället vill de ha ett fett vårdnadsbidrag som i praktiken leder till ett heltidsarbete och övertid för pappan och en mamma som kommer bort från arbetsmarknaden för resten av livet.

”Trängd och ifrågasatt från alla håll…”

Kristdemokraterna har tappat det fotfäste man haft i politiken och håller på att tyna bort. Göran Hägglund har vare sig den karisma eller den patina som Alf Svensson utstrålade. Han är trängd och ifrågasatt från flera håll. Den konservativa högerfraktionens mest kända namn är Mikael Oscarsson, grundare till abortmotståndarnas kampanjorganisation, ”Ja till livet”. Han är också en varm beundrare av Sarah Palin, den amerikanska Tea Party-rörelsens mest lysande stjärna. Med i gruppen finns också Bengt Germundsson, kommunalråd från Markaryd och det egna stjärnskottet, Ebba Busch.

De högerkonservativa ligger bakom en mycket aktiv grupp på Facebook, ”Frihet, Familj, Flit, Företagsamhet”. Gruppen vill att kristdemokraterna ska lämna ”den socialliberala mittfåran” och har passande nog en del av sina möten på Timbros lokaler i Stockholm.

På partiet kommun- och landstingsdagar vädrar de nu högljutt sitt missnöje med Fredrik Reinfeldt anpassning till mitten och socialliberalismen. Underförstått också en kritik av att Hägglund direkt efter valet på egen hand tog sig för att ifrågasätta partiets stora fokus på vårdnadsbidraget. I stället predikar Ulf Ekmans politiska avkomma i KD nattstånden högerideologi och nykonservatism.

”Nu gör du som jag säger. Annars tar f-an dig!”

Det löst framkastade förslaget från partidistriktet I Uppsala och i den lilla lokalavdelningen från Boxholm i Östergötland, att de vill se Mats Odell som ny partiledare, är däremot inte ens ett skrämskott. Han plockades bort från Reinfeldts nya regering, bland annat för sitt fiasko med Carnegie-affären, och lär inte, trots den politiske kamelont han är, lyckas med att komma tillbaka in i rikspolitiken ens med Guds hjälp.

Vad jag personligen saknar på kristdemokraternas sammankomst i dag. Det är en skarp utfrågning av EU-parlamentarikern Alf Svensson och då om hans mut- och lyxresa till diktaturens Tunisien. Hans nu störtade vän, diktatorn Ben Ali, har flytt till Saudiarabien och är efterlyst av Interpol. Det vore mer än på sin plats att han korsförhördes om denna resa 2004.

Att inget större medieföretag och ingen etablerad journalist har korsfäst pastor Svensson under dessa, revolutionens dagar i Tunisien, det är mer än häpnadsväckande. Det är riktigt uselt.

Här på lyxhotellet Abu Nawas i Gamarth utanför Tunis

levde Alf Svensson och hans fru Sonja i sus och dus.

Allt betalt av diktatorn Ben Ali . För pengar stulna från folket.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Kristdemokraterna, Göran Hägglund, Livets Ord, Ulf Ekman, FFFF,

I pressen: SVD1,DN1,Dagen1,Dagen2,DN2,SVD2,GP1,AB1,

Kaffesump eller inte – ljuset är på väg tillbaka

Posted on 27 Jan 2011 by Göte Kildén

Under morgonrundan med vår labrador Freja var det i dag 17 minus här uppe i glesbygdens Alefjäll, fem mil norr om Göteborg. Det är knirr och knarr från snön och isen. Vedpannan sjunger för fullt. Samtidigt rasar det in mildväder i norra Sverige. Maud Olofssons eldirektörer som själva tjänar miljoner och åter miljoner på kylan blir säkert besvikna. Men för mitt krympande vedförråd är det bra…

Själv vräker Maud Olofsson ur sig en massa provokationer om att man ska ”spara”. Visst, det låter sig sägas. När man som hon kan skryta med ett klädkonto på 12 000 kronor i månaden. Ett annat sätt att spara, på våra offentliga utgifter, vore att sparka ut henne från regeringen…

Läser sedan till kaffet att Per Kållberg från SMHI bestämt hävdar att det inte går att säga att vi får vargavinter ända in i april, som det amerikanska väderföretaget WSI hävdar. Dom spår i kaffesump menar han och har säkert rätt. Både väder och klimat är till sin natur kaotiska. Det onormala är normalt.

Men oavsett hur det blir med temperaturen. Så minut för minut. Dag för dag, är ljuset på väg att än en gång besegra detta eländiga mörker. Kattugglorna hoar om natten, talgoxarna ”sågar ved om dagen” och uppe i Risvedens bergsbranter ser korparna över sina mäktiga reden.

Solen har börjat att värma på ladugårdsväggens södersida och under några dagar med mildväder börjar Vipåns is att bryta upp. Snart är det dags att ta skott från krukväxterna inne och börja plocka med gamla fröpåsar för att se om det finns något för drivbänken…

Freja som den labrador hon är älskar snö och is. Mer än husse…

Men säkert undrar hon om det inte snart ska bli dags att ta ett bad i ån.

Min gamla färdkamrat under många år – och fackliga vapenbroder på Volvo Lastvagnar i Göteborg – Tomas Johansson – har som förra året varit ute på Bohusläns isiga fjordar och dragit upp massor med grann sill. Jag fick en hink i present som redan ligger i saltlake. Påskens och Midsommarens sillinläggningar är räddade.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, SMHI, vargavinter, labrador, kattuggla, vårsol, eldirektörer,

I pressen: DN1,AB1,AB2,,GP1,SVD1,DN2,GP2,DN3,

Bloggare: Jinge,

Rött på T-banans Gröna linje

Posted on 27 Jan 2011 by Göte Kildén

Det är inte bara Förbifart Stockholm som i dag riskerar rött ljus vid Högsta förvaltningsdomens prövning mot Miljöbalken. Det är också rött ljus för en del tåg och öppet för förseningar för andra på T-banans Gröna linje i Stockolms T-bana. Även blå linjen kommer att beröras.Ett femtiotal medlemmar från Syndikalistiska driftsektionen, DSTS, vill med sin endagsstrejk protestera mot försämringar för personal och trafiksäkerheten.

”Det är där vi har flest medlemmar och därför är det den Gröna linjen som främst kommer att drabbas, säger Jens Bessing. Pressansvarig i strejkkommittén.

På grund av att LO-förbundet Seko accepterat det tunga oket med ett kollektivavtal som förbjuder konflikter under avtalsperioderna råder fredsplikt för den stora majoritet av tågförarna, ungefär 80 procent, som är organiserade i Seko klubb 119.

”Men vi bemannar inte några tåg eller spärrar, vi tänker inte agera strejkbrytare, säger Caroline Evander, klubbens informationsansvarige. ”Men vi har samma krav som DSTS. Där är vi helt överens.”

De krav som riktas mot arbetsgivarna i det Hongkongbaserade företaget MTR, som sköter trafiken, är i huvudsak sammanfattade i tre punkter:

För det första kan inte längre spärrpersonalen gå på toaletten under sin arbetstid. ”Måste” man kissa blir det att ringa och då får man i bästa fall en ”inhoppare” efter femton minuter. Eller en utskällning.

För det andra måste tågförarna jobba över sex timmars långa pass utan rast.

För det tredje har MTR avskaffat de så kallade ramtiderna för tunnelbaneförarna. Med ramtiderna var det tidigare i förväg angivet om de anställda skulle jobba dag-, kvälls- eller nattpass. Nu kommer beskeden tre dagar i förväg och passen kan läggas ut hur som helst.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Strejk vid Stockholms T-bana, syndikalisterna, DSTS, Seko Klubb 119,

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,DN1,

Ska nya huvuden rulla?

Posted on 26 Jan 2011 by Göte Kildén

”Huvuden skall rulla”, lovar Rysslands premiärminister Vladimir Putin som svar på det självmordsattentat vid Domodedovos flygterminal som krävde minst 35 människors liv och skadade många fler.

Samtidigt berättar polisens tekniker på plats att attentatsmannens huvud – alldeles av sig själv – redan rullar runt i den nerblodade avgångshallen…

Människor i sorg efter självmordsbomben i Moskva.

Putins löften om blodshämnd föder bara rysk chauvinism och ny extremism. Där människor är beredda att gå så långt att de offrar sina egna liv och frivilligt låter sina huvuden rulla. Bara de tar livet av en massa ryssar samtidigt. ”Svarta änkor”, liksom bröder, svågrar och söner till dödade separatister/extrema islamister kommer att söka ny vedergällning. Det ”Andra Tjetjenienkriget” under hårdför ledning av Putin, själv ett barn av den sovjetiska säkerhetstjänsten, innebar oerhörda offer på bägge sidor i striderna. I april 2009 meddelade den ryska säkerhetstjänsten att operationen i Tjetjenien var avslutad. Men attentatet i Moskvas tunnelbana och det nu i Domodedovos nybyggda, flotta entré visar att det mest desperata nationella motståndet i norra Kaukasien i stället valt den ryska nationens hemmaplan som sin nya krigsskådeplats.

Rysk helikopter nerskjuten av tjetjenska rebeller.

En mindre uppmärksammad händelse förra veckan väcker dessutom farhågor om att Ryssland – mer än tre decennier efter sitt tio år lika långa, som blodiga krig i Afghanistan – om än i en ny skepnad planerar ett militärt återtåg in mot Hindukush`s mäktiga bergsmassiv.

Det var Afghanistans valfuskande president, Hamid Karzai, som oväntat dök upp på statsbesök i Moskva och togs emot med en varm rysskram av sin kollega Dmitrij Medvedev. Den korrupte Karzai försöker skaffa sig en större internationell vänkrets än den han redan har i Vita huset. Eller för den delen i Arvfurstens palats hos Carl Bildt. Han har sedan tidigare goda kontakter med Mahmoud Ahmadinejads iranska regim i väster, har besökt Pakistan och vill nu visa Vita Huset att han minsann på egen hand kan skaffa sig ett eget armbågsutrymme norrut. Låt vara att gränserna har ritats om. Med Ryssland har fortfarande en viktig närvaro i hela Centralasien.

Hamid Karzai i Moskva.

Men besöket var inte till bara för att mopsa sig lite mot amerikanarna i Kabul. Framförallt handlar det om att han fått NATO:s tillstånd att dra i gång ett militärt samarbete med ryssarna. Som en vängåva av Medvedev fick han i höstas 20 000 Kalashnikovgevär tillsammans med över två miljoner patroner. Nu handlar diskussionerna om att de ryska attackhelikoptrar, som en gång var så fruktade för sin manöverförmåga och eldkraft i Afghanistans trånga bergspass och dalar, åter ska tas i bruk för att urskiljningslöst döda människor i detta krigshärjade land. Ryska militärer ska också till att börja med utbilda och träna afghanska piloter. Det är säkert mer än en tillfällighet att Bildt inte kommenterat det faktum att den svenska krigsmakten fått ryska vapenbröder.

I dagens värld rör sig politiska, religiösa och nationella ideologier snabbt över gränserna. I norra Afghanistan finns det både turkmener, uzbeker, kazaker och pashtuner. Ryssland, likt Sovjetunionen på 1980-talet, riskerar nu att dras in i samma krig som Sverige. Men i en större skala. Både med egna stridsinsatser och med ett omfattande logistisk hjälparbete åt NATO/ISAF. Det blir nästan oundvikligt att hamna i motsättning till en eller flera av dessa etniska grupper och med de porösa gränser som finns mellan Centralasiens nya statsbildningar och Ryssland ökar självfallet risken för nya terrordåd i Moskva.

Putins utfall om att ”huvuden ska rulla” känns kväljande. Nästan perverst. Självfallet var det ingen tragedi i sig att diktaturens Sovjetunionen föll samman. Det var en historisk nödvändighet. Tragedin är i stället den marknadsliberalism med lokala, nationella eliters plundring av offentlig egendom som kom i stället för en demokratisk socialistisk federation av samverkande nationer. Ryska Tjetjenien, Dagestan och Ingusien, liksom många andra regioner med nationella minoriteter i den ryska staten, plågas av en skriande ojämlikhet, fattigdom och våld. Liknande förhållanden präglar vardagen i nya statsbildningar som Turkmenistan, Uzbekistan och Kazakstan där ”nationella” eliter tagit makten och hänsynslöst roffar åt sig allt de kan.

Det bästa sättet att bekämpa ”terrorism” av vilket slag det än må vara är och förblir social jämlikhet och välfärd samt politiska och nationella friheter.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Ryssland, Wladimir Putin, Tjetjenien, Hamid Karzai, terrorism,

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,SVD5,SVD6,SVD7,SVD8,DN1,DN2,DN3,DN4,DN5 ,DN6,DN7,DN8,AB1 ,GP1,GP2,GP3,

AB2,AB3,SVD9,DN9,DN10,GP4,SVD10,SVD11,DN11,AB4,DN11,SVD12,DN12,GP5,

Bloggare: Jinge,Röda Malmö,