"Den världskarta som inte visar var landet Utopia ligger är inte värd ett enda ögonkast." Oscar Wilde
Inlägg taggade de rödgröna
(M) + (S) = SANT
26 Okt 10
.
När Mona Sahlin nu försöker sy ihop en överenskommelse, med Carl Bildt, om hur de i riksdagen ska kunna ge ett fortsatt mandat för vårt krig i Afghanistan, borde hon dra sig till minnes hur historiens gång var när det gällde kriget i Vietnam. Redan som trettonårig engagerade hon sig i Nacka FNL-grupp och hon vigde sedan en del av sina unga politiska liv åt att protestera mot USA:s sanslösa krig i Sydost-Asien. Några reflexer av gammal internationell solidaritet finns det säkert kvar därinne i huvudet. Men en påminnelse kan vara på plats för alla de yngre människor som inte var med:
Skotten i Dallas 1963, när president Jonh F Kennedy sköts ihjäl i sin paradbil, sammanföll med en upptrappning av USA:s krig i Vietnam. Ett krig man villigt tagit över efter vietnamesernas militära triumf, när dessa 1954 förintade den franska, ”ointagliga”, garnisionen i Dien Bien Puh.
.
För att undkomma fransmännens bombflyg arbetade
20 000 vietnamesiska bönder, arbetare och soldater
med att sköta alla transporter genom djungeln.
Såväl artilleri som mat. Ombyggda cyklar klarade laster på 200 kilo.
.
Kennedys skyddsling, katoliken / i det buddistiska Vietnam / och den brutale diktatorn Ngô Dình Diêm, hade, ödesmättat nog, mördats vid samma tidpunkt som Förenta staternas president, och vicepresidenten Johnson som ryckte in och tidigare kallat denne brutale diktator för Sydost-Asiens ”Winston Churchill”, fick finna sig i att med gott mod, under ett knappt år, stödja de sex sydvietnamesiska presidenter som hans köpta lokala militär av- och tillsatte i en virvlande intern maktkamp.
I sin valrörelse för omval 1964 lovade Johnson att avveckla USA:s militära engagemang i Syd-Ostasien. Säkerhetsansvaret skulle i stället lämnas över till vietnameserna. Men väl omvald ökade han i stället successivt insatserna. Vi fick se ”surge” efter ”surge”. ”Svallvåg” efter ”svallvåg” som det heter med dagens nyspråk. Truppförstärkningar sa man förr. 1964 fanns det 18 000 amerikanska soldater i Vietnam. 1969 räknades insatsen till smått otroliga 500 000 man, varav de flesta var stridande. Kriget blev en humanitär katastrof för Vietnam. Två till tre miljoner människor dödades. För USA:s vidkommande slutade det hela med en militär katastrof. I ett förnedrande nederlag. 50 000 amerikaner dödades, 300 000 sårades och 1975, två år efter Jonsons död, kunde vi i TV se hur de sista soldaterna i panik flydde tillsammans med ambassadpersonal och vietnamesiska kollaboratörer i helikoptrar ut till sina hemvändande hangarfartyg…
.
.
I en uppgörelse mellan Reinfeldt/Bildt och Sahlin, mellan regeringen och socialdemokratin, kommer man säkert göra samma piruett som en gång Lyndon Johnsson. Mona Sahlin säger att hon ”har fått besked av Reinfeldt om ett möjligt slutdatum i Afghanistan” och att detta gör ”att det finns utgångspunkter för en bred uppgörelse vilket är viktigt både för truppen i Afghanistan och för Sveriges säkerhetspolitiska anseende”. Hennes slutkläm om detta med vårt ”säkerhetspolitiska anseende” ska förstås som att vi ska kunna visa på fortsatt lojalitet med USA.
Svenska soldater är inte i Afghanistan för att skydda kvinnor eller för att verka för demokrati, även om de som skickas ut själva tror så, hävdade Gunnar Åselius, professor vid Försvarshögskolan, i PI:s God morgon världen” i söndags. Det verkliga syftet för Sverige är att signalera vår tillhörighet med Väst och att öka ”svenskt inflytande i världen … men det är svårt för politiker att tala öppet om”.
Det är två slutdatum som parterna kommer att haka upp sig på. Dels en möjlig början 1 juli nästa år, som är den tidpunkt då USA hoppas att ”svallvågen” ska kunna börja dra sig tillbaka. Dels den tidpunkt som finns med vid den omtalade Kabulkonferensen, vilken slöt upp bakom Afghanistans fuskvalde president Hamid Karzai och biföll hans förhoppning om att själv kunna ta över hela säkerhetsansvaret innan slutet av år 2014.
Under den valrörelse vi hade ljög såväl Miljöpartiet som Vänsterpartiet om denna konferens. Man bytte medvetet ut innehållet i den samstämmighet som fanns där i Kabul, om den förhoppning som fanns om att afghanerna själva skulle kunna ta över själva säkerhetsansvaret, mot ett falskt påstående om att beslutet skulle ha gällt att ta hem alla utländska trupper vid samma tidpunkt. På så sätt kunde man låtsas som att överenskommelsen med socialdemokratin inte var ett alltför stort avsteg från de egna förslagen. I de rödgrönas uppgörelse undveks frågan och där underströks dessutom att avvecklingstakten skulle bedömas i förhållande till ”läget på marken”. I de rödgrönas överenskommelse om Afghanistan släpptes aldrig lojaliteten med ISAF/NATO och USA och dess försök till ett proamerikanskt statsbygge i landet.
Ingen ansvarig vare sig för ISAF eller NATO, vare sig för Vita huset eller Pentagon, har heller i något sammanhang påstått att alla utländska trupper ska dras tillbaka 2014. I stället har de alla understrukit, i all tänkbar media, att motsatsen gäller så länge som den afghanska militären och polisen inte klarar av det fulla ansvaret på egen hand.
Gör man sig besväret att lyssna till Australiens nyvalde premiärminister, socialdemokraten Julia Gillard, är detta lika tydligt. I sitt parlament den 19 oktober slog hon först fast att Karzai förväntades ta över ansvaret i slutet av 2014. Sedan hette det att:
”Jag ska vara tydlig /…/ Det Internationella samfundet kommer att fortsätta med att vara engagerat i Afghanistan efter 2014 och Australien kommer att fortsätta med att vara engagerat. Det kommer fortfarande att vara en roll med utbildning/träning och andra defensiva uppgifter…”
För den som inte är van att tolka det nyspråk som används är det denna roll med ”utbildning/träning och andra defensiva uppgifter” som de svenska soldaterna sysslar med i dag. De strider helt enkelt tillsammans med marionettarmén. Med den självpåtagna rätten att döda dess motståndare…
Det är dessa lösa skott eller lösa tidsramar som Reinfeldt/Sahlin kommer att hänvisa till när det gäller ett politiskt säljbart ”slutdatum”. Allt för att i riksdagen få klartecken för ett fortsatt svenskt krig under NATO:s fanor.
Hur Miljöpartiet och Vänsterpartiet, som maskat sig själva på kroken, hur de ska göra. Ja, se det får bli en annan historia…
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Afghanistan, De rödgröna, Kabul, NAT/ISAF
I pressen: SVD1,SVD2,DN1,DN2,DN3,AB1,AB2,Expr1,GP1,SDS1SVD3,DN4,GP2,Expr2,
Bloggare: Jinge,,RödaMalmö,JonasSjöstedt,
I morgon vräker vi Reinfeldt från Sagerska
18 Sep 10
,
.
När Olof Palme mördats och Ingvar Carlsson fick flytta in i statsministerbostaden Sagerska palatset försökte han få media att kalla sin nya lya för Sagerska huset. Det kändes inte så bra för en gammal socialdemokrat att regera från ett palats…
I snart fyra år har Fredrik och hans Filippa slitit tiljorna i denna gamla paradvåning.
I morgon har vi chansen att vräka dom. Fredrik har levt i utanförskap, på generösa statliga partibidrag, och skulle må bra av att på måndag slå en signal till något bemanningsföretag. Finns det inte åtminstone ett sexmånadersvikariat?
Eller varför inte börja med en affärsidé? Ett sätt att ”växa som människa” som han betonade i gårdagens avslutande partiledardebatt. Varför inte då dra några lärospån från denna gamla sedelärande historia från Småland:
En lanthandlare utanför Vetlanda ringde en dag på sextiotalet upp den framgångsrike grosshandlaren ”Big Bengt”. Upprörd frågade handlaren ”Hördu Bengt, den där sillen du sålde till mig förra veckan går ju inte att äta – den är ju jäster”? Big Bengt svarade snabbt att ”För hälvitte! Du skall väl inte äta sillen. Du ska sälja den!”…
I Fredrik Reinfeldts samhälle spelar det ingen roll vad man säljer. Bara man tjänar pengar. Man kan sälja derivat på en bank eller dyra lån. Kraftfulla luftvärnsrobotar till diktaturen i Saudi-Arabien. Eller varför inte jäst sill? Filippa Reinfeldt är inte bara ”statsministerfru”. Hon säljer som landstingsråd ut sjukvården till privata profitörer ( kreativa entreprenörer brukar Maud Olofsson säga)…
Hittar nu inte Reinfeldt någon gammal, jäst sill. Misslyckas han med att få till det med något bemanningsföretag. Ja, då återstår det som är kvar av Arbetsförmedlingen. Är han kvar i A-kassan blir det kanske svårt att klara sig med dess 12 000 netto i månaden. Goda råd blir dyra. Men kanske kan någon energisk coach få till det. Men det blir svårt. Har man levt i utanförskap i trettio år är det inte så lätt att låta den egna individen inom sig växa och tränga in sig i kön bland den halv miljon svenskar som söker jobb. Konkurrensen där ute om ”de riktiga jobben är stenhård”. ”Arbetslinjen” har blivit en succé…
Men nog kan han och Filippa lägga sitt livspussel även om vi vräker dem från Sagerska. Efter de väldiga skattesänkningar de fått i sina bidragssystem – till skillnad från pensionärerna – lär de ha sparat en del i madrasserna.
Tveka inte av barmhärtighet. Ta chansen! Vräk dem från Sagerska Palatset i morgon!
.
.
I tidigare inlägg på vår blogg har vi understrukit vikten av att rösta bort högern från regeringsmakten genom att välja (s) eller (v). Miljöpartiet ser vi som i grunden ingenting annat än borgerlighetens nya moderna liberaler. Klatschigt klädda i grönt.
Vi har sagt att det är viktigt att rösta på (v) eller (s) därför att dessa bägge partier trots allt, i någon mening, fortfarande refererar till arbetarrörelsen. För principiellt är det ingen större skillnad mellan de bägge ”arbetarpartierna”. Vänsterpartiet företräder oftast en något radikalare borgerlig reformpolitik. Å andra sidan har man ett minimalt eget inflytande i arbetarklassen.
För min egen del innebär det troliga parlamentariska läge som stundar att jag i riksdagsvalet väljer att rösta på Vänsterpartiet. I en eventuell koalitionsregering kommer Vänsterpartiet inte att finnas med. Vare sig man vill det eller inte. Det innebär att vi trots allt skulle få ett riksdagsparti till vänster som kan formulera ett alternativ till den högeropposition som Sverigedemokraterna kommer att driva.
**************
Rösta på Socialistiska Partiet!
Socialistiska Partiet ställer inte upp i riksdagsvalet, men i följande 5 kommuner kan man rösta på Socialistiska Partiet:
Eskilstuna, Göteborg, Hässleholm, Köping och Lidköping. I Umeå uppmanar vi till en personröst på Jan-Olov Carlsson (Socialistiska Partiet) som kandiderar på Vänsterpartiets valsedel till riksdagen. Om valsedeln för Socialistiska Partiet saknas i röstningslokalen kan du skriva Socialistiska Partiet på en blank valsedel. Var dock uppmärksam på att skriva partinamnet korrekt och tydligt för att inte riskera att den räknas som ogiltig. I Stockholm uppmanar avdelningen väljarna att i riksdagsvalet kryssa Dror Feiler!
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Fredrik Reinfeldt, Filippa Reinfeldt, Sagerska Palatset, de rödgröna, Dror Feiler, Ali Esbati, sverigedemokraterna, Jimmie Åkesson
.
I pressen:SVD1,SVD2,SVD3,DN1,DN2,DN3,DN4,AB1,AB2,AB3,AB4,GP1,GP2,GP3,GP4,SDS1,SDS2,SDS3,Expr1,Expr2,
DN5,Expr3,EXpr4,SDS4,SVD4,SVD5,GP5,VK1,GP4,SDS5,SVD5,AB5,AB6,Expr5,Expr5,GP5,
Bloggare: RödaMalmö,Jinge,Svensson,RödaGöinge,RödaLund,RödaGöinge,Teckentydaren,Motvallsbloggen,
Vänsterpartiet viker ner sig
27 Aug 10
.
Den överenskommelse som träffats finns nu på papper och läser man noga stämmer den bra med min sammanfattning nedan. Vad som tillkommit är att man valt att precisera en skillnad i förhållande till den borgerliga alliansen, som sagt att man kan tänka sig att förstärka den svenska truppinsatsen. De rödgröna ger däremot ett vallöfte om att fortsätta kriget som förut. Vänsterpartiet som tidigare har röstat emot den nuvarande truppinsatsen i riksdagen har nu accepterat denna. Partiet har helt enkelt lovat att man i regeringsställning är berett att ta ansvar för att Sverige ska fortsätta att strida under NATO:s flagg. Löftet om att trupperna ska vara hemma först efter tre års fortsatt dödande, 2013, är diffust och man har valt att gardera sig med följande skrivning: ”Givet det vi vet idag om situationen i de provinser där Sverige finns representerat kommer denna strategi att fullföljas i sin helhet”…
.
Inom de ramar som de rödgröna själva valt att spika ihop klarade Mona Sahlin ”Utfrågningen” i SVT hyfsat. Riktigt bra. Väljer man att i stort knappt ens röra vid det rika Sverige. Väljer man att skruva ner förväntningarna på ”Världens bästa välfärd”, som (v) trumpetar om, för att i stället ta ansvar för statsapparatens hårda kärna. Inte minst dess militär.
Då kan man inte anklagas för att en rödgrön regering inte omedelbart vill ta hem de svenska trupperna från Afghanistan.Väljer man att helt avstå från att öka beskattningen av de besuttnas kapitalinkomster – då måste man naturligtvis ha skattehöjningar för breda lager som sitt ledmotiv i valrörelsen.
.
.
För min del är den största skillnaden mellan de två regeringsalternativ som står till buds deras syn på A-kassan. Om än med helt otillräckliga nivåer och med snabba trappsteg utför är de rödgrönas alternativ här ett helt annat. Mona Sahlin använder humanistiska argument för att försvara sitt och de rödgrönas förslag. ”Man måste ha en dräglig levnadsnivå”. Detta är naturligtvis inte i sig fel och är för den enskilde arbetaren naturligtvis den kanske mest ömmande frågan. Men många av oss som arbetat fackligt vet också att en bra A-kassa är en effektiv broms mot arbetsgivarnas ständiga försök till lönedumpning. I det ”tysta klasskrig” som pågår i Sverige är den borgerliga alliansen försämring av A-kassan det värsta exemplet när det gäller angreppen på arbetarklassen i stort. Den är det främsta hotet mot vår levnadsstandard.
.
De Nya liberalerna
.
Självklart kommer jag att rösta mot Reinfeldts Miljonärsparti. Vare sig det kallar sig Högerpartiet, Moderaterna eller Det nya arbetarpartiet. Men då väljer jag inte heller De nya Liberalerna. Även om de väljer att kalla sig Miljöpartiet.
Jag håller för näsan och röstar på (v) eller (s). Trots allt. På grund av deras trots allt fortfarande slappa, snart uttänjda band till oss. Vad jag väljer kommer att bero på dagsformen…
Om det handlar om de respektive partiernas kondition och dagsform – eller min egen – är en fråga som du får fundera över.
Samtidigt finns ett slutbud från de rödgröna också när krisen kommer. Även om (v) ojar sig. När vargen är här och vi får ”dubbeldipp” i ekonomin. När den svenska exportindustrin kanske står still. Då har även de rödgröna slipat knivarna. ”De länder i EU som inte håller budgetdisciplinen ska straffas hårt”, menar Mona Sahlin i sin nya bok ”Möjligheternas land”. På grund av den osynliga och odemokratiska marknaden ska vi inte själva ha frihet att välja. Kollapsar svensk exportindustri har vi inga val. Väljer vi då viktiga miljösatsningar i stället för budgetnerdragningar eller att ge ensamstående föräldrar (i utanförskap) mer stöd. Då ska vi straffas. Straffas hårt. Det är budgetdisciplinens piska som ska snärta. Hårt. Alla reformer kommer att ifrågasättas. På samma sätt som för den borgerliga alliansen.
Ordning ska härska i Stockholm.
Kapitalets makt ska inte inskränkas.
.
.
Börsens puls 1948 – 2006.
Ordning ska härska i Stockholm.
Börsbolagens muskler bär framtiden.
Även under en rödgrön regering.
.
Uppenbart kommer de rödgröna när som helst att krysta fram sin gemensamma syn på kriget i Afghanistan. Redan nu står det klart att Lars Ohly och Vänsterpartiet har vikt ner sig. Rejält. Redan i veckan antydde Ohly i Expressen vad som var på gång: ”Det krävs en ”civil strategi”, menade han, pratade om en ”kompromiss” och vi såg framför oss en diffus plan av militär nertrappning till förmån för mer civila hjälpprogram. Undanflykter som min generation vande sig vid att fnysa åt alltsedan Vietnamkrigets många år av USA:s historisk kolonial terror…
.
.
I går fyllde Sahlin i en del av de oklarheter som Ohly lämnade åt sidan. På samma sätt som tidigare Peter Eriksson och Peter Rådberg anknöt hon till ”Kabulkonferensen” där Afghanistans korrupte valfuskare Hamid Karzai menade att ”han har som mål att de afghanska styrkorna själva ska kunna ta över säkerhetsansvaret 1914”. Eriksson/Rådberg förvanskade detta önskescenario till något helt annat på GP:s debattsida 5.8.10:
”Kabulkonferensen för ett par veckor sedan kom fram till samma sak, att vi ska ha en tidplan för att avsluta kriget. Afghanistans president, Hamid Karzai, sa att de utländska trupperna ska lämna landet 2014 och att Afghanistan själv ska ta hand om säkerheten.” GP 5.8.10.
I en tidigare blogg skrev jag att detta var ljug. Ljug rakt igenom:
”För i varje referat från Kabulkonferensen betonas att Karzai bara säger att han har som mål att den afghanska regeringen själv ska kunna ta över själva ansvaret för de militära insatserna. De utländska trupperna ska vara kvar om än med en förhoppning om att de ska kunna minskas. Både Robert Gates och Hillary Clinton har också försäkrat sin lydregim om fortsatt militärt stöd även efter 2014. Sak samma gäller Obamas löfte om att kunna minska truppinsatserna i juli 2011. I de amerikanska kongressdebatterna pratade vicepresidenten Joe Biden bort det hela genom att konstatera att det då kanske kommer att handla om en reducering med 2 000 man. Den enda passning han fick på sitt inlägg kom från demokraternas ledare Nancy Pelosoi som hoppades att ”det skulle bli betydligt fler”…
Mona Sahlin har fått bättre information. Eller snarare. Hon vet att det inte går att komma med felaktiga uppgifter. I går for hon inte med osanning. Hon bara förvanskade betydelsen av samma konferens:
”Det (2014) är ju någon sorts bortre slutdatum för alla utländska militära insatser”
Sedan gavs vi intrycket av att Sverige måste börja trappa ner i tid. ”Om vi ska kunna lämna över ansvaret 2014”.
När det gäller Afghanistan kommer vi alltså att få en uppgörelse från de rödgröna där Sverige under kanske minst fyra år till, under hela regeringsinnehavet, alltså under samma tid som det outhärdligt långa Första Världskriget varade, ska vara i krig under NATO:s flagg. Det kommer att viras in i silkespapper av civila program, utbildning av poliser (som skjuter ihjäl våra egna soldater) och insatser för ”flickorna”, som Sahlin betonade. ”En civil strategi”, kommer Ohly att säga. ”En kompromiss. Men vi har kommit en bra bit på väg”.
.
.
Då sa Vänsterpartiet: Sluta bomba Vietnam!
Nu ska man vara med och bomba Afghanistan/Pakistan…
.
Ja, ja. Min gode Lars. Även General Petreaus har en ”civil strategi”. Liksom en gång McNamara, Kissinger och Nixon.
Det blir ändå ristat i sten att du och Vänsterpartiet valde att vilja ta regeringsansvar för ett imperialistiskt krig. Du, Lars Ohly, kommer inte att bli försvarsminister. Det sägs att du ska bli socialminister och kanske kan du peta in en eller annan bromskloss när det gäller Sahlins och Erikssons/Wetterstrands privatiseringsiver. Men du och ditt parti kommer att vara ansvarigt för ett imperialistiskt krig. För Carl Bildts krig.
När kläderna faller ser man kropparnas skröplighet.
Det är bara att hoppas att vi efter ett sådant eventuellt regeringsinnehav får ett uppbrott för ett nytt demokratiskt och kämpande socialistiskt parti.
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Afghanistan, Mona Sahlin, Lars Ohly, SAP, Vänsterpartiet,
I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,SVD5,DN1,DN2,DN3,AB1,AB2,AB3,AB4,AB5,Expr1,Expr2.GP1.GP2,AB1,SVD6,DN4,AB6,SDS1,SVD6,GP3,
SVD7,SVD8,
Bloggare: Jinge,Svensson,RödaMalmö,JonasSjöstedt,Teckentydaren,Björnbrum,
De rödgröna i kamouflagedräkt
11 Aug 10
.
Varje krig har sin tross. Sitt militära understöd. Sina kokvagnar och sin fältskär eller läkare som vi säger numer. Men där finns också prästerna och alla dessa utsatta kvinnor i ständigt underläge. ”Horor” säger krigsmännen för det mesta. För i krig ska det inte bara dödas. Pansarvagnarna ska också kunna rulla. Det krävs både diesel och vägbygge. Vapenlåsen får inte rosta samtidigt som magarna ska fungera. Soldaterna ska kriga stort och sedan somna så väl det går.
Det ska dödas – men också pratas, drickas, ätas och skitas. Knullas och sovas.
Under vår egen stormaktstid, som under Gustav II Adolfs dagar i det trettioåriga kriget, var hela familjer med i trossen eller markservicen bakom arméerna. Som billig arbetskraft och billig lusta.
.
På gamla bataljmålningar ser vi aldrig ens en skymt av den väldiga trossen.
Här Gustav II Adolf i en stridsscen från slaget vid Dirschau 1627.
.
I dagens Afghanistan kallas trossen med modernt språkbruk för militär logistik. Kring de snart 150 000 NATO/ISAF-soldater som ska döda långt, långt där borta mellan Hindukusch` svindlande bergsryggar finns i dag en myriad kontraktsanställda. Uppåt 100 000 människor jobbar på flygfält, med vaktbolag och säkerhetsfirmor av diverse slag. Det finns dessutom tiotusentals människor, mer eller mindre godhjärtade, som arbetar i den gråzon som brukar kallas ”civila hjälpprogram”. Ofta säger man NGO:s eller Non Governmental Organisations. Biståndsorganisationer som åtminstone formellt är oberoende av sina länders regeringar.
I dagarna sker en våldsam upptrappning av de militära insatserna. Barack Obama vill göra sig förtjänt av sin Nobelmedalj. Skapa fred genom mer krig. I den politiska retoriken har det kallats för ”surge” eller en svallvåg av nya soldater. Förr sa man mer korrekt ”truppförstärkningar”, vilket naturligtvis inte låter lika bra. Sammanlagt är NATO:s stridande förband på väg att förstärkas med över 30 000 soldater.
Sverige är med i denna svallvåg. Alla partier, utom Vänsterpartiet, i riksdagen har röstat för den upptrappningen av den svenska truppinsatsen.
För Barack Obama är det politiska målet bakom den militära strategin inga humanitära drömmar eller demokratiska luftslott:
”Ingen tror att Afghanistan kommer att bli en västerländsk demokrati. Det vi vill göra är svårt, mycket svårt. Men det är ändå ett förhållandevis blygsamt mål. Vi ska helt enkelt inte tillåta terrorister att operera från denna region.”
Det ”blygsamma” målet är helt enkelt att kontrollera regionen. Dess råvaror och dess ur militär synpunkt strategiska läge med sina ”portar” mot både Central- och Syd-Asien. Målet är en med USA lojal, någorlunda stabil stat med en samarbetsfähig regering. Inget mer. Så mycket som möjligt av den redan tidigare blygsamma statliga infrastrukturen ska dessutom privatiseras och landets ekonomi bli en del av den globala ekonomin. ”Makroekonomi” säger IMF och USAID/Afghanistan i sina målsättningar. En ekonomisk politik som alltsedan Bonn-konferensen 2001 redan utarmat eller slagit ut de lokala näringar som tidigare fanns inom framförallt jordbruks- och livsmedelssektorn. I affärerna eller i marknadsstånden kommer i dag de billiga varorna från grannländerna eller de stater som ingår i ockupationsstyrkorna. Konserverna från Indien, Pakistan eller Iran. Torrmjölken från USA. De industriparker som anlagts har likt den utanför Mazar Al Sharif blivit kulisser.
Amsagorna om kvinnors rättigheter eller betydelsen av sjukvård och skolor är bara retorik eller en politiskt nödvändig del av den moderna ”trossen”. Vore kvinnors väl och ve i fokus kunde man i stället invadera Saudiarabien. Men till dess blodsdiktatur levererar USA i stället sina modernaste stridsflygplan.
Den borgerliga alliansregeringen har inga problem med att låta våra stridsinsatser vara en del av NATO:s krigsmaskineri. Svensk trupp opererar i dag norr om Hindukusch i den zon som i praktiken lever med en stilleståndspakt mellan Karzai och de forna krigsherrarna från den Norra alliansen. Enligt Carl Bildt överlägger den svenska regeringen också regelbundet med USA om den militära insatsen. ”Flera gånger i månaden”. Men självklart håller man sig dessutom med en demokratisk svada och i vår ”tross” finns också de svenska civila hjälpprogrammen. Den Svenska Afghanistankommittén, en gång bildad av övervintrande maoister 1980, ”i protest mot Sovjetunionens invasion av Afghanistan”, gör stora humanitära insatser, men kan, genom att vara ekonomiskt beroende av både regeringen och Världsbanken, ofta ses som en nyttig del av det militära härtåget. I Wikileaks amerikanska krigsdagböcker fick man mycket beröm. Symboliskt nog utsåg Carl Bildt i maj också Svenska Afghanistankommitténs generalsekreterare Torbjörn Pettersson till ny ambassadör i Kabul. Tidigare har Pettersson varit avdelningschef på SIDA och partisekreterare i Jan Björklunds krigsglada Folkpartiet. Liberaler har alltid haft lätt att skjuta med den ena handen för att sedan idka välgörenhet med den andra…
.
.
För att visa upp sina ambitioner som tilltänkt statsminister tog Mona Sahlin regeringsplanet till Afghanistan.
Där blev hon både ombäddad och nerbäddad – med skyddsväst och allt...
.
.
.
Mona Sahlin som tilltänkt statsminister har det inte lika enkelt som den borgerliga alliansen. Det är fyrtio år sedan som hon bara tretton år gammal gick med i Nacka FNL-grupp och tillsammans med sin stora förebild Olof Palme demonstrerade under banderoller om att USA skulle ut ur Indokina. Nu stödjer hon fullt ut NATO:s och Sveriges militära insats i Afghanistan på samma sätt som när hon som demokratiminister i Göran Perssons regering 2001 var med om beslutet att ställa sig bakom USA:s krig.
För att visa sig värdig som statsminister flög hon i regeringsplanet till Afghanistan för att själv vara på plats i ett par dagar. Hon träffade den korrupta narkotikaregimen i Kabul och pratade med NATO:s militärer som tyckte att hon var en ”impressive woman”. På socialdemokraternas hemsida lade man sedan ut en bildsvit med Mona mitt ibland ”våra soldater”. Hon blev kärt nerbäddad och ombädddad – med skyddsväst och allt. Som den barnfödda politikerdotter hon är tramsade hon naturligtvis mest i sina pressmeddelanden om ”att öka det civila engagemanget”. Hon tryfferade dessutom sitt stöd för bombkriget, det moderna dronkriget, med att också lägga ut ett par bilder där hon klädsamt nog kamoufleras med skaror av kvinnor och barn. Däremot, kanske självklart varför, var det mol tyst både från henne och reskamraten, socialdemokraternas utrikespolitiske talesman Urban Ahlin, om de hemliga amerikanska dödspatruller, Task Force 373, som samtidigt avslöjades genom Wikileaks försorg. Dödspatruller som agerar på egen hand, på ”vår sida” i kriget, men vid sidan av det direkta ISAF/NATO-kommandot. Specialstyrkor som bara lyder order från USA:s försvarsminister Robert Gates eller Barack Obama själv.
.
.
En bil är en bil. Om än i kamouflage.
Även en upptrappning av ett krig är en upptrappning.
Om det än kallas för en nertrappning. Det finns inga gröna krig.
.
Miljöpartiet har en ännu svårare balansgång, med sina anspråk på att vara ett fredsparti, och tvingas därför att medvetet ljuga om det verkliga krigsläget. I Göteborgs-Posten skrev nyligen språkröret Peter Eriksson och partiets försvarspolitiske talesman Peter Rådberg en längre artikel, träffande nog rubricerad med att ”Den svenska insatsen bör trappas ner snarast”. Vi har ett krig som håller på att trappas upp, genom beslut som de bägge herrarna ställt sig bakom. Sedan hävdar man samtidigt att det ”bör” trappas ner. Vidare konstaterar man att kriget (som man är för) varit ett fullständigt fiasko och att det bara gett talibanrörelsen en möjlighet att stärka sig. Herrarna har alltså hjälpt till med att stärka talibanerna. Varför ska man för övrigt bara trappa ner något som är ett fiasko? Varför ska det inte avslutas omedelbart? För att få denna omöjliga ekvation att gå ihop förvanskar man ISAF/NATO:s militära strategi. Bland annat heter det att:
”Kabulkonferensen för ett par veckor sedan kom fram till samma sak, att vi ska ha en tidplan för att avsluta kriget. Afghanistans president, Hamid Karzai, sa att de utländska trupperna ska lämna landet 2014 och att Afghanistan själv ska ta hand om säkerheten.” GP 5.8.10.
Men detta påstående är helt enkelt inte sant. Det är ljug. Rakt igenom. Eriksson och Rådberg klär verkligheten i kamouflagedräkt. För i varje referat från Kabulkonferensen betonas att Karzai bara säger att han har som mål att den afghanska regeringen själv ska kunna ta över själva ansvaret för de militära insatserna. De utländska trupperna ska vara kvar om än med en förhoppning om att de ska kunna minskas. Både Robert Gates och Hillary Clinton har också försäkrat sin lydregim om fortsatt militärt stöd även efter 2014. Sak samma gäller Obamas löfte om att kunna minska truppinsatserna i juli 2011. I de amerikanska kongressdebatterna pratade vicepresidenten Joe Biden bort det hela genom att konstatera att det då kanske kommer att handla om en reducering med 2 000 man. Den enda passning han fick på sitt inlägg kom från demokraternas ledare Nancy Pelosoi som hoppades att ”det skulle bli betydligt fler”…
.
Gråzonen mellan militärt bistånd och civilt blir allt smalare. I veckan hittades kropparna av flera läkare
som avrättats i den norra provinsen Badakshan. De flesta med anknytning till den kristna
hjälporganisationen International Assistance Mission. Här en bild från det tidigare talibanstyret
när man förklarade varför man utvisade ”missionärerna” från samma organisation…
.
Inför valet i september pågår ett sorts chickenrace mellan de tre rödgröna partierna när det gäller kriget i Afghanistan. Vänsterpartiet som inte tidigare röstat för kriget i riksdagen har mest vånda och står inför ett ångestladdat beslut. Mona Sahlin har utlovat ett klart besked och budskapet blir säkert att insatserna och kriget ska fortsatta som förut, kanske med mer civila insatser. Ett nytt ställningstagande får vänta till hösten 2011.
Hur racet slutar återstår att se. Det brukar sägas att i varje afghans DNA finns ett givet motstånd mot utländsk trupp i det egna landet. Frågan är om detta DNA finns också hos Miljöpartiets och Vänsterpartiets förhandlare?
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Afghanistan, Mona Sahlin, Carl Bildt, de rödgröna, Kabul, talibanerna
I pressen: Dagen1,Dagen2,Dagen3,SVD,SVD1,DN1,DN2,GP1,Expressen1,SVD2,Dagen4,AB1,AB2,Expressen2,
Bloggare: Jinge,Svensson,StefanLindgren,
Almedalen – långt, långt borta från Afghanistan
7 Jul 10
.
Sverige är i krig.
Vi har svenska soldater långt, långt borta i Central-Asien som under NATO-flagg strider om kontrollen över regionens råvaror…
.
.
Solen skiner över Visbys medeltida murar och stadens vackra röda rosor. I lagom tid för TV:s Rapportsändningar bänkar sig en del turister i Almedalens sommargrönska och lyssnar till vad riksdagspartiernas ledare har att säga om framtiden.
Ingen pratar om kriget långt, långt där borta. Om pashtuner, uzbeker, tadzjiker, turkmener eller hazarer. Eller om den fuskande och korrupte Karzais förhandlingar med den hänsynslöse krigsherren Hektamayar. Ingen politiker vill heller prata om att de svenska trupperna lever i lä av regimens uppgörelse med den lika hänsynslösa Norra Alliansen.
En gång, för länge, länge sedan, skrev Vänsterpartiets ordförande C H Hermansson, sina berömda ord om att Sverige visserligen var ”ett litet, men hungrigt imperialistiskt land”.
Våra storföretag och investerare blir aldrig mätta. De vill vara med och kalasa på andra nationers råvaror och tillgång till billig arbetskraft.
Därför har nu värnplikten avskaffats och det lilla, men hungriga, imperialistiska Sverige kan lite mer smidigt, med yrkessoldater delta i kriget långt, långt där borta i Asien.
.
.
.
Därför är det bra att Pierre Schori i dag på Aftonbladets kultursida uppmärksammar det som sker:
Afghanistan har också blivit ett stort, svart hål för Sveriges och Europas fredsbevarande insatser under FN-flagg. Det finns inte en enda svensk beväpnad soldat i FN-ledda operationer. Men i det officiella Sverige tycks ett slags tystnadens konformism råda, trots att svenska soldater slåss under Nato-flagg, vilket undergräver vår militära alliansfrihet, vår förmåga att ge effektivt stöd åt Afghanistans nationsbygge och vår tidigare starka lojalitet med FN:s fredsbevarande blå baskrar.
Schori är en politiker och diplomat från förra seklet och konstaterar sorgset att vi numer strider under NATO-flagg. Fast alla politiker endera låtsas att vi där långt, långt borta kämpar för freden under FN:s flagg. Eller så säger de ingenting. De överlåter åt officeren Jan Björklund att prata NATO.
För i Almedalen diskuteras inte Afghanistan. Solen skiner, politiker och journalister klyver näbb på dagarna och klingar glas om kvällarna. Vad de gör på nätterna vet vi inte. I vart fall är det dygnet runt kav tyst om vårt krig.
Inte ens Lars Ohly tog upp kriget. Inte med ett enda ord. Hans långa tal var bara en önskelista om all välfärd som partiet drömmer om. Ändå är han om några månader beredd att sätta sig i regeringen för vårt lilla, men hungriga imperialistiska land. Han är beredd att ta ansvar för de svenska krigsinsatserna långt, långt där borta i Central-Asien. Under NATO-flagg och med USA-imperialismens nye militäre Messias David Petreus som befälhavare. Som efter skiftbytet med MCChrystal klargjort att han kommer att lätta på dennes restriktioner för flygbombningar av civila mål…
Bakgrunden till tystanden är de rödgrönas överenskommelse i frågan om EU:s och NATO:s roll som krigförande parter. Där hette det att:
”EU är en central utrikes- och säkerhetspolitisk aktör. FN:s säkerhetsråd kan ge andra regionala organisationer, som exempelvis EU, Nato och AU, Afrikanska unionen, uppdraget att leda en fredsbevarande operation. EU har utvecklat sin kompetens att leda alltmer komplexa operationer. Sverige har deltagit i praktiskt taget alla fredsfrämjande insatser som EU har genomfört. En rödgrön regering anser att även EU:s insatser ska ske med ett FN-mandat. Sverige ska fortsätta det aktiva engagemanget och deltagandet i internationella insatser inom ramen för FN, EU, Nato och OSSE.
Blir det nu ett regeringsskifte. Kommer vi då att se Ohlys bleka anlete skymta bakom en gardin i Rosenbad när demonstranterna drar förbi och ropen skalla:
.
Krossa, krossa USA-imperialismen!
Sverige ut ur Afghanistan!
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, NATO, ISAF, Almedalen, Lars Ohly, Afghanistan, de rödgröna, Pierre Schori
I pressen: SVD1,DN1,AB1,SVD2,SVD3,SVD4,
Bloggare: Jinge,
Lars Ohlys Via Dolorosa
28 Jun 10
.
När den korsfäste Jesus till sist gav upp andan sägs att ”Det blev mörkt i hela landet. Att förlåten i templet rämnade i två delar. Jorden skakade och klipporna rämnade”.
När DN i midsommarhelgen berättade att Lars Ohly till sist spikats fast av Mona Sahlin och gett upp andan för allt EU-motstånd. Då var det Midsommar och som vanligt ljusare än annars i hela landet. I våra hem var det inte ens någon enstaka gardin som fladdrade till och än mindre var det några klippor som sprack…
.
Det kanske suckades över sill och jordgubbar hemma hos en del nostalgiska vänsterpartister. Men Lars Ohly och hans parti har vandrat sin Via Dolorosa eller Smärtornas väg ända sedan det blev klart att Vänsterpartiets strategiska mål reducerats till något så simpelt som att få sitta i en nyliberal regering tillsammans med SAP och Miljöpartiet.
I det dokument som DN publicerat accepteras både EU och NATO som institutioner för fred och säkerhet:
”EU är en central utrikes- och säkerhetspolitisk aktör. FN:s säkerhetsråd kan ge andra regionala organisationer, som exempelvis EU, Nato och AU, Afrikanska unionen, uppdraget att leda en fredsbevarande operation. EU har utvecklat sin kompetens att leda alltmer komplexa operationer. Sverige har deltagit i praktiskt taget alla fredsfrämjande insatser som EU har genomfört. En rödgrön regering anser att även EU:s insatser ska ske med ett FN-mandat. Sverige ska fortsätta det aktiva engagemanget och deltagandet i internationella insatser inom ramen för FN, EU, Nato och OSSE.
I dagens huvudledare konstaterar DN att ”Vänsterpartiet lägger sig platt i EU-politiken”. Aftonbladets dito hälsar Ohly ”välkommen till Bryssel” och på sin hemsida förkunnar vänsterpartisterna nyfrälsta och trosvissa att ”De Rödgröna ska vrida EU åt vänster”. I SvD är Folkpartiets Birgitta Ohlson både nymornad och sur. ”Den gemensamma plattformen är ingenting annat än socialdemokratins politik”, menar hon. Men varför i all världen bråka om det? Varför förvånas ministern över att hjulen är runda?
.
Lars Ohly har nu accepterat SAP:s EU-politik
Den återuppståndne Ohly, han skrattar lika glatt som alltid och konstaterar i Ekot att när det nu i Lissabon-fördraget blivit klart att det militära och ekonomiska samarbetet inom EU förstärkts ”får vi inom ramarna för detta försöka ladda in så mycket radikal politik som möjligt”.
Jonas Sjöstedt, sedan länge välkommen som parlamentariker för v i Bryssel, nu riksdagskandidat för partiet i Västerbotten, tycker inte heller att det hela är något att orda om:
”Men visst finns det skrivningar i överenskommelsen som jag hellre hade varit utan. Dit hör det okritiska stödet för EUs militära samarbete. Det speglar tyvärr den utveckling som EU redan har genomgått när Lissabonfördraget trumfades igenom mot folkviljan i flera medlemsländer. Tyvärr är det detta EU-fördrag som gäller även om vi får en rödgrön regering….”
Detta när den sociala revolten mot kapitalismens kris och EU rasar i många europeiska länder samtidigt som socialistiska och antikapitalistiska partier och grupperingar diskuterar en gemensam politik för att spräcka EU:s glashus och störta dess institutioner ner i det grus där de hör hemma…
.
En utsatt äldre kvinna vid en massdemonstrationi Bukarest mot regeringens nerskärningar i den sociala budgeten. Hon är ett av offren för EU:s ekonomiska diktat för Rumänien. I bakgrunden den polismakt som de rödgröna både vill stärka och samarbeta med…
.
Jag avrundar i dag med att citera en bitsk kommentar till Sjösteds blogg. Den talar för sig själv:
Kenta,
Jag har länge vart ganska ”pissed off” på samarbetet med sosseborgarna och grönmupparna. Den här skiten, tillsammans med att vänstern fullständigt verkar sakna stake att få till ett snabbt tillbakadragande från Afghanistan i förhandlingarna med sosseborgarna gör att jag, hur jävla sorgligt det än känns, nu överger vänsterpartiet.
EU shiten är för mig ett kapitalets projekt att förtrycka arbetarklassen. Snacket om EU-kritik och att påverka innefrån är inget annat än bullshit…vi knäcker inte kapitalet på det sättet utan spelar bara med och stärker det. Som socialist (…ja kalla mig gärna kommunist) ställer jag inte upp på det och har vänsterpartiet inte stake att stå emot ja då tackar jag för mig.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, EU, De rödgröna, den rödgröna alliansen, Vänsterpartiet, Lars Ohly
I pressen: SVD1,DN1,DN2,DN3,DN4,AB1,
Bloggare: Jinge,RödaMalmö,JonasSjöstedt,
Här måste rivas – för att få luft och ljus
3 Maj 10
.
Håll gärna för näsan
Men rösta mot högern!
.
När August Strindberg i dikten Esplanadsystemet skrev ner sin inspirerade fras, ”Här rivs för att få luft och ljus”, var det inte för att applådera rivningshysteri i stil med grävskopornas gravläggning av åldriga svenska stadskärnor under 1960- och 70-talen. Han skrev för att hylla genombrottet ”för det nya samhället och dess moderna livsstil”. Det var detta som var luften och ljuset för den gode August. Inte minst arbetarrörelsens uppmarsch och nya demokratiska landvinningar.
.
”Gamla Klara” i Stockholm revs brutalt.
Det var inte detta August Strindberg syftade på
när han diktade om luft och ljus.
.
När den rödgröna alliansen i dag lägger sitt budgetalternativ handlar det däremot definitivt inte om att riva ner det gamla, förbrukade samhället. Detta samhälle där en helt okontrollerbar och kapitalistisk marknad, med avsky för folklig demokrati, våldtar varje utrymme där vi människor lever. Marknaden med dess hunger efter vinster ska fortsätta med att lägga våra ”livspussel”.
I Sverige, som det kanske sista landet i Europa, upprepas nu det som prövats och förbrukats i land efter land. Vi ser en allians mellan arbetarrörelsen bägge gamla sunkiga partier och ett modernt socialliberalt borgerligt parti, Miljöpartiet. Där erbjuds vi inte, ”luft och ljus”, men lovas en bättre skötsel av ”den gamla halvruttna fastigheten”.
Många av jordskreden i mina bygder, som Surte- eller Tuverasen har orsakats av att saltet i gamla havsbottnar tvättats ur. Friktionen i de leror som markerna vilar på har minskat. Jordmassorna har gett sig i väg. Husen har rasat. Människor har omkommit.
De ”rödgröna”, som förr skulle ha kallats för folkfront, lovar att sköta fastigheten, ”Sverige”, bättre än moderaternas och deras spridda flock av borgerliga småpartier. De vill förvalta fastigheten på ett helt nytt sätt . Med en del nya fönsterramar. Här och där lovas vi inglasade balkonger. Några får nya kök. Trappuppgångarna ska snyggas upp. ”Stambytet”, med en första renovering av A-kassan, är dessutom självklart viktigt. Men fastigheten är ändå samma nerkörda kåk som för regeringen Reinfeldt. Vi lovas ”utredningar” om kommande renoveringar och därmed oklarheter och svikna vallöften.
Samtidigt är det en förvaltning där ”folkhemmet” eller ”välfärden” som det heter numer, vilar på det som är lösa leror. Där saltet har sköljts bort. Finanskrisens väldiga regn har dränerat hela den världsekonomi, där Sverige är en pyttedel.
Det som måste rivas får stå kvar helt orört. Klassamhället består. Inte en enda andning om kapitalskatter. Den omtalade ”Förmögenhetsskatten” är tom retorik. För att inte tala om den helt grundläggande förutsättningen för att våra liv ska få utvecklas på ett bättre sätt: en konfiskering eller socialisering av de banker och bolag som har makten över avgörande beslut för vår framtid.
Dessutom vet alla, som ägnat lite tid åt att fundera över framtiden, att vi inte kan riva det gamla utan att det sker som en del av åtminstone ett första steg, i en europeisk omvälvning eller revolution, där Europas arbetande människor tillsammans erövrar makten över sina liv. Ett första steg där kapitalismens och EU:s glaspalats rämnar. Där vi sedan kan bygga ett verkligt Rött och Grönt Europa. Ett Europa där mänskligheten för första gången skulle kunna pröva att leva sina liv i en socialistisk demokrati. Inte till namnet, som i stalinismens avskyvärda folkdemokratier, utan i samhällen med bredast tänkbara yttrandefrihet. Vare sig begränsad av brutala bankdiktaturer eller av lika brutala stalinistiska enpartistater. Det var mer än en tillfällighet att Wanja Lundby-Wedin, som är ordförande för det stora Europafacket, i sitt 1 Majtal ( arbetarrörelsens internationella högtidsdag ) häpnadsväckande nog inte överhuvudtaget tog itu med hur solidariteten med Greklands just nu utsatta arbetande befolkning ska hanteras.
Även Sveriges krig i Asien, framförallt då i norra Afghanistan, ska fortsätta. En till två miljarder om året anslås till detta vansinne. Vänsterpartiet blir i regeringsställning ansvarigt för ett imperialistiskt krig, helt underordnat USA:s jakt på kontroll över Central-Asiens råvaror. Ett krig där Norges rödgröna regering (som pumpar upp olja hej vilt) i dag, som en brutal påminnelse, får försöka hantera problemet med att ett tiotal norska ”fredssoldater” skadats av ”upprorsmän”. Två allvarligt. En livshotande. I november är det kanske Lars Ohly som får lägga ner kransar över sina soldater…
.
I går skadades flera norska ”fredssoldater” i Afghanistan.
I november kanske det blir Lars Ohly
som får lägga ner kransar över sina fallna svenska soldater…
.
Men hur man nu än vrider och vänder sig. Vi tvingas trots allt alla att leva i denna gamla slitna ”fastighet” – ett tag till. Vare sig den är på glid eller inte. Är det då inte någon skillnad mellan ”fastighetsskötarna”? När vi väl är framme i september, hur ska vi rösta? Eller ska vi inte rösta alls?
Visst, vi måste bygga ett nytt, lika brett som levande demokratiskt socialistiskt parti, ett parti som både kämpar för värdiga sociala liv och försöker förstå och ta itu med ekologins betydelse för oss och framtida människor. Men samtidigt med detta. Själva valhandlingen, i riksdagsvalet?
Jag själv skulle aldrig lämna några garantier för att det ena alternativet är ”bättre än det andra”. Det kanske kan bli så att de nyrenoveringar som de rödgröna lovar, verkligen, av de flesta, får betalas med avgifter, skatter och räntor, som Reinfeldts borgerliga varnar för. Det finns socialister som glatt vill beskatta och höja avgifter, oavsett klass, bara det sker i namn av olika goda moraliska omskrivningar. Hade Lars Ohly och Gudrun Schyman fått styra ( tillsammans med Keynes i stället för Marx ) , kanske vi alla svenskar i dag hade varit ”greker” eller åtminstone morgondagens ”britter”.
Men, och det är ett viktigt men. Det skulle aldrig falla mig själv in att bojkotta eller strunta i valet, utan ett eget alternativ, att medvetet ställa sig ”i vägen” för alla de människor som hoppas på en förbättring med de rödgröna. Varför göra något så dumt som att riskera att bli syndabock och dessutom hjälpa fram Sverigedemokraterna?
I denna fråga, när det gäller själva valet, är jag och bloggkompisen Benny överens:
Håll gärna för näsan. Men i september röstar vi mot högern!
.
.
Esplanadsystemet
.
Där gamla kåkar stodo tätt
och skymde ljuset för varandra,
dit sågs en dag med stång och spett
en skara ungfolk muntert vandra
Och snart i sky
stod damm och boss,
då plank och läkt
de bröto loss.
Det ruttna trät,
så torrt som snus,
det virvlar om
med kalk och grus.
Och hackan högg
och stången bröt
och väggen föll
för kraftig stöt.
Och skrapan rev
och tången nöp,
att taket föll
och skorsten stöp.
Från kåk till kåk
man sig beger,
från syll till ås,
allt brytes ner.
En gammal man går där förbi
och ser med häpnad hur man river.
Han stannar; tyckes ledsen bli,
när bland ruinerna han kliver.
– ”Vad skall ni bygga här, min vän?
Skall här bli nya Villastaden?”
– ”Här skall ej byggas upp igen!
Här röjes blott för Esplanaden!”
– ”Ha! Tidens sed: att riva hus!
Men bygga upp? — Det är förskräckligt~”
– ”Här rivs för att få luft och ljus;
är kanske inte det tillräckligt?”
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, de rödgröna, den rödgröna alliansen, budgetalternativ, Thomas Östros, Lars Ohly, Afghanistan
I pressen: SVD1,SVD2,DN1,DN2,AB1,GP1,GP2,GP3,GP4,SVD3,SVD4,Expressen1,Expressen2,SVD4,AB2,
Bloggare: RödaMalmö,Jinge,AlliansfrittSverige,RödaGöinge,Arbetarperspektiv,JonasSjöstedt,EttHjärtaRött,
Bluff om pensionärsseger
25 Mar 10
.
ÖVERENS OM PENSIONSMINSKNING
.
.
Vid gårdagens duell i TV4:s Kvällsöppet saknade programledaren Lennart Ekdahl egna ambitioner. Det var aldrig tal om att syna vad duellanterna egentligen sköt med för ammunition. I stället varvades debatten med fullständigt meningslösa avbrott där ”tittarna” på låtsas fick komma till tals genom högläsning från en laptop av diverse hejarklacksmejl. Kanske ett försök att imitera SVT:s OS-studio?
Därför kunde duellen avslutas med att ”pensionärerna” utropades som kvällens och det kommande valets vinnare. En bluff som sedan kopierats till andra media.
Men varför idiotförklara snart nog två miljoner människor? De flesta pensionärer, som vuxit upp utan miniräknare, är ganska bra på att lägga ihop plus och dra ifrån minus…
.
Oavsett vilken partiledare som överlever höstens valduell
är pensionärerna valets förlorare
I har pensionerna minskat med omkring 300 kronor i månaden. Netto. Nästa år sänks de med lika mycket eller nära nog lika mycket. Allt enligt den ”gudomliga” pensionsöverenskommelse som partierna enats om. I går bedyrade också såväl Reinfeldt som Sahlin att detta är en överenskommelse som står fast. I höst och under nästa år väntas både inflation och räntor ta fart uppåt. Samtidigt kommer det säkert att smaskas på med både dyrare avgifter och energiskatter. Oavsett regeringsbildare. Att i detta perspektiv ge pensionärerna vaga löften om skattesänkningar och därmed kanske göra minskningen av pensionerna något mindre smärtsamma är vanligt skitigt politiskt vardagshantverk. Inte mer. Låt säg att skattesänkningen genomsnittligt skulle bli på 150 kronor netto/månaden. Summerar man sedan alla poster är det i själva verket så att pensionärerna blir förlorare – även nästa år och oavsett vem av de tilltänkta regeringsbildarna som överlever den skarpa ammunitionen i höstens verkliga duell.
Det börjar bli dags för alla grå pantrar att sträcka på ryggarna och vässa klorna…
.
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om valduell, Mona Sahlin, Fredrik Reinfeldt, TV 4:s kvällsöppet, pensionsöverenskommelsen, moderaterna, socialdemokraterna
.
I pressen:SVD1,SVD2,DN1,AB1,AB2,SDS1,
Bloggare: Jinge,
De rödgröna i Underlandet…
2 Mar 10
Brandrök över Europa
.
.
.
”Hyperinflationen sprider sig som en pestsmitta från land till land och håller Europa i ett förlamande grepp.
.
Panikslagna politiker pressade av skenande räntor och hotande statskonkurs stänger skolor, tömmer sjukhus och låter arméns pansarvagnar rosta till skrot i regnet. Pensionärerna har sedan länge berövats sina utlovade pengar och huttrar övergivna i förfallna hus.
.
Regeringar faller lika tätt och tungt som äpplen i en oktoberträdgård och gatorna fylls av miljontals demonstranter.
.
Året är 2021 och brandröken hänger tung över Europas huvudstäder. Överdriven dystopi? Visst. Men inte bara domedagsprofeter utan även högst sansade ekonomer börjar nu varna för en mörk framtid om inget görs.”
.
Andreas Cervanka i Svenska Dagbladet
.
.
.
Svenska Dagbladets Andreas Cervanka tycker om djupa spadtag. Läsarna ska ha sitt. Här gräver han kapitalismens grav i ett nästan bibliskt Armageddon. Han pekar på allt djupare hål i statskassorna. Inte bara på de stora underskotten i de olika ländernas löpande budgetar utan också på de gigantiska strukturella svarta hål som finns när det gäller framtida åtaganden om pensioner och sjukvård..
.
Eftersom offentliga inkomster och utgifter i en kapitalistisk ekonomi fungerar på samma sätt som för vilket företag eller vilken butik som helst kommer domedagen allt närmare. Produktivitet och vad man producerar har ingen betydelse. De regeringar som nu bannar Grekland har på ”hemmaplan hela trädgårdar med nedgrävda finanspolitiska lik”. Polen, en av värstingarna i klassen, har exempelvis ofinansierade framtida åtaganden, när det gäller pensioner och sjukvård, som motsvarar BNP för hela 15 år. Grekland nästan nio år. Frankrike fem. USA lika många. Sverige drygt fyra år. I logik med detta ropar Cervanka efter helt nya politiska grepp när han sedan går vidare i sin artikel:
.
”Ekonomer har i årtionden påpekat att västvärldens länder kör mot ett stup. Men det har legat så långt bort i tiden att ingen velat låtsas om problemet, än mindre ta tag i det. Men finanskrisen har gjort att avståndet krympt. Framtiden är snart här. Och det har finansmarknaderna fattat. Så vad kan politikerna göra?”.
Det finns tre scenarier, menar han. Det enklaste är att låta centralbankerna trycka mer pengar. Men det leder till superinflation vilket utarmar köpkraften. Det andra scenariot är att sitta med armarna i kors och blunda. Men med ett allt större skuldberg klättrar också räntorna i höjden och situationen blir till sist ohållbar. Den tredje möjligheten och den ”enligt de flesta ekonomer” bästa utvägen är rejäla skattehöjningar kombinerat med minskade utgifter och bantade förmåner.
.
.
Men, frågar sig till sist Cervanka, ”vilken EU-politiker harklar sig och slänger upp den lilla handgranaten vid nästa toppmöte?”. ”Det handlar om en sanering så tuff att Göran Perssons hårda 90-talbudgetar framstår som sockervadd”.
.
Nära nog samtidigt med att jag levde mig med i Cervankas dramaturgi läste jag ett referat från ett anförande och en diskussion med finansminister Anders Borg vid Handelshögskolan i Göteborg. Som brukligt är i akademiska högborgar var tonen där uppsluppen, frikostig och inte så snipig som den blir i mer officiella politiska sammanhang. Borg hade inte med sig någon handgranat till mötet. Men däremot några rejäla smällare. Han trodde inte på några nya stora skattesänkningar framöver. I stället menade han att ”höjda skatter är avgörande för att behålla en stabil ekonomi i framtiden”. Nu väntar ”en miljöskatt på koldixoid ( höjt bensinpris och dyrare elräkning ), höjda skatter för alkohol och tobak, samtidigt som det inte blir fråga om någon sänkning av fastighetsskatten”.
.
Johan Lönnroth fick en klapp på axeln…
.
Alla tvinnskruvar ska dras åt. En i taget. Först A-kassan och våra sociala försäkringssystem. Sedan höjda skatter och avgifter. Det är en moderat medelväg bra långt från den gamla partiledaren Bo Lundgrens ”Den enda vägen”. Där målet för färden alltid var just ”Sänkt skattetryck”. Anders Borg markerade än en gång att det egna partiet makat sig in mot mitten.
.
I den andan tillät han sig också att vara generös och öste beröm över Göran Perssons hårda sanering av statens finanser. Ja, han reste faktiskt ett helt monument över denne senare så gisslade ”hövding” för arbetarrörelsen. Även Vänsterpartiet och Miljöpartiet tilldelades i rättvisans namn varsin statyett. Borgs välvilliga ord kom som ett svar på en fråga från Vänsterpartiets förre talesman i ekonomiska frågor Johan Lönnroth. Denne ville veta om det inte i ljuset av det Borg nu ser framför sig, var en god sak att redan på nittiotalet ta tag i statens utgifter. Lönnroth vädjade helt enkelt om en retroaktiv klapp på axeln för att han, Lars Bäckström (nu välmående landshövding), Schyman och Ohly då villigt ställde partiets röster till förfogande för regeringsunderlaget och dess nerskärningspolitik. Han fick också en värmande klapp:
.
”Det är klart att Göran Perssons historiska insats är monumentalt betydelsefull för Sverige. Vi kan ha haft olika synpunkter på hur man borde sanerat vår ekonomi. Men den sanering de / (s) + (v/mp) / gjorde är oerhört viktig för att vi har en god ordning i vår ekonomi.”.
.
Kapitalismens pendel går av och an. Det ena regeringsalternativet avlöser det andra. Men klockan eller systemet står stadigt och fortsätter att gå som förut. Trots att dess tid borde vara ute…
.
Jag tillhör inte dem som tror på en lagbunden historia. Jag tror vare sig på planetens eller kapitalismens omedelbara undergång. Gång på gång har det visat sig att marknadssystemet, att kapitalismen likt en fågel Fenix kan resa sig ur askan. Men med de lösningar som nu sätts upp på den politiska dagordningen i Europa – med både ”sockervadd” från nittiotalet till hårda piskslag i Cervankas sociala inferno, finns det alla goda skäl i världen för att en gång för alla göra slut på ett system som förstör både vår jord och oss människor.
.
Den stora tragiken är då den traditionella arbetarrörelsens politiska urartning och dess enorma fattigdom när det gäller alternativ. Beskäftiga, halvliberala ekonomer som Johan Lönnroth och Lars Bäckström satt en gång i lag med finansminister Nuder, räknade nödvändiga skattebaser och summerade tillsammans alla nödvändiga nerskärningar ute på skolor och i sjukhus. Lars Ohly satt som partisekreterare och motade den interna kritiken. Vi fick det Gustav Fridolin kallat ”nittiotalets förlorade ungdomsgeneration”.
.
Runt om i det Europa där det nu luktar brandrök är det i land efter land i första hand socialdemokratin som får rollen att skära hårt i den offentliga välfärden. I Grekland är det socialdemokraten Andreas Papandreou som tar ansvaret för marknadssystemet. I Spanien är det socialdemokraten José Zapatero. Oftast med stöd av gamla vänsterpartier. Fackföreningarna tröttas ut med protestdemonstrationer som ledningarna håller kemiskt fria från socialistiska program.
.
Inte heller i Sverige vecklar den rödgröna alliansen ut några röda fanor. Varje försök att ens snegla åt ett perspektiv om de arbetande människornas Europa, ett Rött Europa, hålls undan. Symboliskt nog är Wanja Lundby-Wedin ordförande för ”det mäktiga Europa-facket”. Vem skulle ens komma på tanken att fråga henne hur hon ser på Europas framtid? Nej, EU ska vara kvar liksom militarismen och NATO. Banker och finanscentra lämnas i fred. Avindustrialiseringen av Väst-Europa ska fortsätta. Fossila bränslen ska fasas ur med främst kärnkraft. Jordbruk och djurhållning ska bli mer och mer konkurrensutsatta och därmed mer profitstyrda. Sociala välfärdssystem begränsas. Inte minst pensionerna…
.
.
På våra biografer har man i morgon premiär för Tim Burtons nya version av Alice i Underlandet. Den lär bli sevärd och borde ses inte minst av de rödgrönas företrädare. Varför inte Sahlin,Wetterstrand, Eriksson och Ohly på samma parkettrad? Under föreställningen kan de då samfällt fundera över ett mycket tänkvärt uttalande från Lewis Carroll som på 1800-talet skrev den ursprungliga sagan om Alice:
.
”Om du inte vet vart du är på väg kommer du att hamna någon annanstans!”
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Sveriges BNP, Stora budgetunderskott, ANders Borg, Johan Lönnroth, de rödgröna, Ett Rött Europa
I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,DN1,DN2,DN3,DN4,AB1,AB2,AB3,GP1,GP2,
Bloggare: RödaMalmö,Jinge,AlliansfrittSverige,JonasSjöstedt,EttHjärtaRött,RödaLund,
.
De rödgröna i majoritet – nu fattas bara politiken
13 Dec 09
Christina Husmark-Persson –
de ”rödgrönas” bästa valarbetare…
”Det är ingen valvinnare med en cancersjuk som måste söka jobb”, säger SIFO i sin kommentar till den andra opinionsmätning i rad där de rödgröna får egen majoritet. Christina Husmark-Persson lyckades uppenbart på egen hand med det som inte Mona Sahlin klarat av. Att vända fokus bort från alla ”fuskare” som rider på våra sociala försäkringssystem till den döende cancersjuke som måste söka heltidsjobb.
Christina Husmark-Persson och Sven Otto Littorin sköter oppositionens valarbete på egen hand…
De rödgröna har majoritet – nu fattas bara politiken.
Ska 500 000 människor gå arbetslösa 2011? Eller ”bara” 450 000? Ska hela Sverige sättas i arbete – med en plan för energi, produktion, transporter och boende som börjar sätta stopp för den jakt på profiter som skapat massarbetslösheten och alla miljöhot?
Ska skattebördorna öka för oss som redan bär mest? Eller ska de banker och bolagsherrar som skapat krisen själva betala för den? Ska kapitalinkomster få en skarp beskattning?
Hur går det med den gigantiska motorvägssatsningen ”Förbifart Stockholm”?
Ska de svenska trupperna lämna Afghanistan?
Frågorna kan staplas i högar. Det går säkert att vinna val utan ett regeringsprogram i tjänst hos de stora grupperna av löntagare. Det kan Christina Husmark-Persson i bästa fall ordna på egenhand…
Men till vad nytta? Utan en arbetarpolitik värd namnet väntar bara år av ännu mer uppgivenhet, besvikelse och demoralisering…
På sin blogg Röda Malmö har bloggkamraten Ronny Åkerberg ett fint reportage från gårdagens rödgröna Köpenhamn. Demonstrationen i går blev en folkfest och en styrkedemonstration för den miljökamp som måste fortsätta. Läs här: Röda Malmö.
Även Röda Lund har nu vaknat:
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, SIFO, de rödgröna, regeringen, Mona Sahlin
I pressen: SVD1,SVD2,AB1,AB2,GP1,GP2,
Bloggare: Jinge,Svensson,RödaGöinge,JonasSjöstedt,RödaBerget,EttHjärtaRött,
Senaste kommentarer