"Den världskarta som inte visar var landet Utopia ligger är inte värd ett enda ögonkast." Oscar Wilde
Inlägg taggade Carl Bildt
Korruptionsskandal i Kabul – är Sverige inblandat?
26 Aug 10
.
I dag skriver New York Times om en ny riktigt präktig korruptionsskandal i Afghanistan. När president Hamid Karzais kanske närmaste medarbetare, Mohammed Zia Salehi, nyligen greps anklagad för korruption, satt han inte länge i sitt häkte. Efter ett telefonsamtal till presidenten kom flera av dennes personliga sändebud till den afghanska antikorruptionsenhet som arresterat honom. Hans cell låstes snabbt upp och Salehi som bland annat är chef för Det nationella säkerhetsrådet sattes på fri fot.
I dag kan tidningen berätta att Salehi finns på CIA:s lönelista.
Ett avslöjande som har stora konsekvenser också för hur vi ska se på Sveriges roll i Afghanistan. Vad säger Carl Bildt?
.
Hamid Karzai och Barak Obama
.
En officiell amerikansk talesman bekräftar att praktiken med att avlöna regeringsmedlemmar är förnuftig. Även om det visar sig att dessa senare visar sig vara korrupta och motbjudande:
”Om vi beslutar att vi aldrig ska ha att göra med någon i Afghanistan som – utan vår inblandning – sticker ner handen i syltburken. Ja, då kan vi lika gärna lämna landet med en gång. Ska vi jobba med underrättelsearbete i en krigszon då kommer vi inte att få våra uppgifter från en Moder Teresa eller en Mary Poppins.”
Mutkolven – och alltså CIA-agenten Salehi – greps nu också när han hade hela näven nerkörd i sylten. En bandad telefonavlyssning visade att han ville ha en bil till sin son i utbyte mot ett stopp för den undersökning som myndigheterna inlett mot det ökända finansbolaget New Ansari. Ett skumraskföretag som bildades redan under talibanstyret och sedan dess har expanderat till att bli ett av Afghanistans viktigaste finansiella nav. Företagets affärsidé är att hjälpa till med att transferera flödet av kapital ut från Afghanistan till säkra placeringar i främst Dubai. Det ställe där miljarder med dollar hamnar för att säkra ett andra boende och ett liv i lyx för många ledande afghaner. Det är där ”sylten” hamnar.
Men efter president Karzais ingripande är nu allt avblåst och Salehi en fri man.
Han förblir den politiska ”överlevare” han alltid har varit. Fungerar ofta i rollen som kurir mellan olika rivaliserande stammar och militära allianser. Han har skickligt navigerat mellan olika krigsherrar och deras skiftande roller. Tidigare i år var han tillsammans med Engineer Ibrahim, då afghansk säkerhetschef, under en hemlig förhandling med ”moderata talaibaner” under ett möte i Dubai. Började som översättare åt den kanske mest brutale och hänsynslöse av alla Afghanistans krigsherrar, Abdul Rashid Dostum. Uzbekernas dominanta ledare, som blev berömd när han under kriget mot talibanerna 2001 lät 2000 krigsfångar dö inne i containrar som ställts ut i solen.
.
Abdul Rashid Dostum under presidentvalet
Kriminella och oppositionella brukade han bestraffa genom att binda dem på marken för att sedan låta en stridsvagn slita sönder kropparna. Under USA:s och senare vårt krig i Afghanistan har han av och till varit en av ISAF/NATO:s samarbetspartner. Oftast genom sin kontroll över Mazar al Sharif. Efter ett tillfälligt uppehåll i Turkiet kom han tillbaka under fjolårets presidentval och spelade då en viktig roll genom sitt stöd för just Hamid Karzai.
Dagens avslöjande väcker många frågor i USA. Men även här i Sverige. Vad säger utrikesminister Carl Bildt om det som i praktiken är ”vårt” samarbete med denne Zia Salehi? Är det rätt att muta en av de mutkolvar som det sägs att vi är där för att bekämpa. Använder Sverige också direkt denne Salehi som kurir till Dostum, Afghanistans självutropade nye Timur Lenk? För självklart är våra soldater under ett visst beskydd från denne? Dessutom. Sverige ger en stor del av sitt bistånd direkt till den afghanska myndigheten. Vilka garantier finns för att dessa pengar inte hamnar i Dubai?
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Afghanistan, Salehi, Karzai, Barak Obama, Al Quaeda, Carl Bildt
I pressen: DN1,SVD2,SVD3,SVD4,SVD5,AB1,
Bloggare: Jinge,Svensson,RödaMalmö,StefanLIndgren,
Vyssan lull – Mona Sahlin både nerbäddad och nersövd…
28 Jul 10
.
Det är fyrtio år sedan det begav sig och runt Värmdön har det flutit många kubikmeter vatten från vår vackra Östersjö, sedan Mona Sahlin, bara tretton år gammal, 1970 gick med i Nacka FNL-grupp med sitt motto om att USA måste bort från Indokina.
Jag var förälskad i Olof Palme har hon berättat: ”Jag gick med Palme. Inte med partiet.”
Två år senare kunde hon lyssna till Olof Palmes jultal om bombningarna av Hanoi…
.
.
I dag välkomnar hon kriget i Afghanistan.
För nu vill hon bli statsminister. I en annan tid. Som sin kompis och andra idol ”Tony”, han ”Blair” om nu någon glömt detta socialdemokratiska stjärnskott i öriket väster om oss. Åren går och hans krig består. Om än han själv har fått gå.
Göran Persson talade med sin ”Tony” och Mona var med i idolklubben. Hon lärde sig att rösta som Persson. När Sverige gick in med egna ockupationstrupper i Afghanistan var hon – faktiskt ”demokratiminister…”
Nu har hon varit på plats i ett par dagar. Träffat den korrupta narkotikaregimen i Kabul. Hon har pratat med NATO:s militärer som tycker att hon är en ”impressive woman”. Imponerande? Ja, hon har bäddat ner sig djupt, djupt och blivit kärt ombäddad. Hon har – självklart – träffat svenska soldater, på samma sätt som drottningprinsessan och Daniel. Nästan som att krama högvakten.
Som den barnfödda politikerdotter hon är, tramsar hon naturligtvis mest om ”öka det civila engagemanget”. Som sagt hon tryfferar sitt stöd för bombkriget, vårt moderna ”dronkrig” om den prövning av kriget som ska ske i riksdagen hösten 2011. Bra politikerdatum! Då kan hon vänta på Barack och se hur vindarna blåser. Då kan hennes och Ohlys beslut prövas mot Obamas lovade reträtt i juli 2011…
Sedan kan ju trupperna dröja sig kvar några år till. Tryffera med lite civilt. Men så här ser sanningen ut: Den danska tidningen Politiken har i dagarna räknat ut att kriget bara för Danmark, Tyskland, Storbritannien och USA har kostat 2 450 miljarder svenska kronor när det gäller militära hårdvaror. Slutsumman för de fyrtio länder som deltar i kriget ligger säkert på häpnadsväckande 3 000 miljarder eller tre biljoner koronor. Detta gäller militära hårdvaror. Slutsumman för de fyrtio länder som deltar i kriget ligger säkert på häpnadsväckande 3 000 miljarder eller tre biljoner koronor.
Mer än tio gånger så mycket som hela världen betalat för den civila återuppbyggnaden av landet.
Ombäddad, nerbäddad, nersövd:
När trollmor har lagt sina elva små troll
och bundit dom fast i svansen,
då sjunger hon sakta för elva små trollen
de vackraste ord hon känner:
Ho aj aj aj aj buff,
ho aj aj aj aj buff,
ho aj aj aj aj buff buff!
Ho aj aj aj aj buff.
Allt är en bluff. Läs Wikileaks!
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Afghanistan, Mona Sahlin, Palme, Vietnam, Ohly, USA, Barack Obama
I pressen: Expressen1,DN1,AB1,SVD1,SVD2,AB1,Expressen2,
Sådan herre – sådana hundar
27 Jul 10
.
”Den verkliga historien är att det är krig. Det är den ena jävliga händelsen efter den andra, det är det ena barnets död efter det andra. Det här är historien om kriget. De flesta av dödsfallen är resultatet av vardagen i krigets skit, inte av de stora händelserna, berättade Julian Assange när han släppte Wikileaks alla dokument om kriget i Afghanistan.
.
”Påfallande ointressant”, sa Bildt.
Mona Sahlin var tyst. Hon hade hoppat i galen tunna. Skittunnan eller ”latrinen” som det heter i det miliära. Hon landade i Kabul samma timma som skiten skvätte nästan till den lilla nästippen på Bildt.
När de gäller nyheter från omvärlden har de stora tidningarnas utrikesredaktioner bantats rejält. Bevakningen blir allt mer fattig och sporadisk och under högsommaren ser uppenbart dess skrivbord och redaktörsstolar mest se ut som öde brandtomter. Sverige är i krig och det är uppenbart ”påfallande ointressant”…
Det som borde ha varit ”påfallande” är den nye chefen för våra soldater i Afghanistan. Detta eftersom han blir den nye länken mellan försvarsministern, Robert Gates och republikanernas militäre Messias, David Petreus. Det är James Mattis som nominerats till att överta Petraeus förra tjänst. Som innebär att Mattis blir chef för USA:s Centrala militärkommando med ett övergripande ansvar för Afghanistan, Irak och Mellanöstern i stort. Obama lär inte heller hålla något rådslag med Bildt, som han hoppats på, när det gäller denna utnämning. Trots att general Mattis blir överordnad chef för de svenska trupperna däruppe i Mazar al Sharif…
Inte heller lär Mona Sahlin fråga efter sin nya befälhavare…
Förmodligen ointressant. Men sådan herre – sådan hund och fredspristagarens Obama har nu fullbordat sin militära republikanska treenighet. Gates. Mattis och Petreus och vi har att göra med en minst sagt färgstark general som sprider massor med så kallade one-liners omkring sig. Men om detta mumlar Bildt ”påfallande tyst”. General Mattis har feta meriter från både Mellanöstern och Central-Asien när det gällt specialuppdrag som gått ut på att döda upprorsmän. I april 2004 ledde han USA:s första anfall på staden Fallujah för att senare planera den belägring som ödelade staden. I fält har han haft flera smeknamn som ”Kaos”, ”Stridsmunken” och ”Mattis – Den galna hunden”. Mest uppmärksammad har han blivit för ett uttalande där han sagt att det är kul att döda. Hans dårprat videofilmades och har blivit en bestlooker på You Tube i hela den muslimska världen:
”Det är faktiskt kul att strida. Du vet det är ett helvetes liv och jag ska vara helt uppriktig. Jag tycker om skränet. Du går in i Afghanistan där du har killar som spöar kvinnor i fem år bara för att de inte burit slöja /…/ såna killar har hur som helst ingen manbarhet kvar. Så det är helvetes kul att skjuta dom.”
Barak Obama lever samtidigt med sitt löfte om att börja dra tillbaka trupper i juli 2011 och är nog plågsamt medveten om att krigets smått ofattbara kostnader blir allt svårare att hantera när nerskärningar i den offentliga sektorn och kontrareformer på det sociala fältet står högst upp på agendan i de flesta av de krigförande länderna. Den danska tidningen Politiken har i dagarna räknat ut att kriget bara för Danmark, Tyskland, Storbritannien och USA har kostat 2 450 miljarder svenska kronor när det gäller militära hårdvaror. Slutsumman för de fyrtio länder som deltar i kriget ligger säkert på häpnadsväckande 3 000 miljarder eller tre biljoner koronor.
Mer än tio gånger så mycket som hela världen betalat för den civila återuppbyggnaden av landet.
Den militära ”svallvågen” sägs ska sjunka tillbaka nästa år. Men har den då spolat bort ”talibanerna”? Knappast. Fler soldater på bägge sidor och ännu fler civila kommer att ha dött. Mer infrastruktur kommer att ha förstörts. Men ingen kommer att ha segrat i det som under ytan inte alls handlar om ”ett krig mot terrorismen” utan om ett nationellt motstånd mot en utländsk ockupation och en fortsättning på tidigare inbördeskrig. I en färsk opinionsundersökning gjord av en amerikansk tankesmedja har Bildt och de andra deltagarna i Kabulkonferensen fått budskapet att ISAF/NATO har misslyckats med att få ett förtroende i södra Afghanistan. En majoritet av befolkningen tycker att ISAF:s krig har förvärrat situationen och en stor majoritet är emot den planerade offensiven i Kandahar. Om general Mattis väljer att göra Kandahar till Afghanistans Falluja lär inte opinionen vridas över till ISAF:s fördel.
.
Talesättet om ”att hoppa i skittunnan” har nog aldrig mer varit på plats.
Mona Sahlin, som här 2 007, glatt prövar Jas Gripen, vill nu, snart åtta år efter att hon röstat
för krig bilda sig ”egen uppfattning om verkligheten”….
,
Sanningen är att kriget inte går att vinna. Det är missmodet och pessimismen som härskar i Kabul. ”Jag ser inte ett enda skäl till att dö för Afghanistan”, skriver tidningen Guardian dagarna innan Wikileaks för en stund berättar om krigets skitiga vardag och citerade då en europeisk toppdiplomat i Kabul för att visa på verkliga stämningen i det europeiska följe som finns kring den korrupte presidenten Karzai. Tidningen läcker också ut nyheten att USA bakom ryggen på sina utfästelser om förväntade segrar gett både Karzai liksom Pakistan och Saudiarabien större friheter när det gäller en uppgörelse, en politisk kompromiss med ”talibanerna”. Ökända krigsherrar som Gulbuddin Hekmatyar och Jalaluddin Haqqani finns med i diskussionerna.
Mycket litet talar för sådana uppgörelser. Varför skulle ”talibanerna” gå med på fred om de tror att de är i färd med att vinna? Dessutom är det politiskt möjligt att ”vinna” genom att ge exempelvis en nerblodad krigsherre som Hektamatyar en roll som makthavare. Han som USA fortfarande efterlyser som en ”global terrorist”? I bakgrunden finns dessutom hur som haver den dominante ledaren, mullah Omar, som lär ha passat på att offentliggöra en egen ”dödslista” inför Kabulkonferensen i förra veckan. En lista med namnen på alla ledande personer i Karzais regeringskabinett…
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Wikileaks, Carl Bildt, Mona Sahlin
I pressen: SVD1, SVD2, SVD3, DN1,AB1 AB 2, GP1, GP 2,DN2,DN3,
Bildt kan aldrig flyga ifrån verkligheten
20 Jul 10
.
”Djävligt kul att skjuta dom”
.
Under fyra vidrigt långa år rasade det Första världskriget.
Under minst lika många smärtsamma år ska kriget i Afghanistan fortsätta. Det krig som också blivit vårt och som redan plågat landet i snart tio år…
Mer precist hoppas våra krigsherrar att man i slutet av år 2014 ska kunna lämna över säkerhetsansvaret till ”afghanska styrkor”. Hur de utländska truppreträtterna kommer att se ut är sedan en helt annan sak, som Carl Bildt mycket irriterat och skyndsamt påpekat till den media som trott något annat..
.
.
Nya amerikanska soldater på väg till Helmands upproriska provins
.
.
I sak är naturligtvis denna lösa utfästelse om 2014 bara ett sätt att försöka lugna alla krigströtta människor i de länder som strider under NATO:s flagg.
I verkligheten pågår en upptrappning av kriget. Barak Obamas berömda ”surge” eller ”svallvåg” av nya soldater slår just nu med full kraft in över Afghanistan. Lämnar vi nyspråket bakom oss är det beslutade truppförstärkningar som håller på att fullföljas. Även Sverige, med stöd i riksdagen av socialdemokraterna och Miljöpartiet, har varit med om att bida till denna större truppinsats.
Fredspristagaren Barak Obama har samtidigt tvingats att ändra i sin militära kommandokedja. Trots att han var Carl Bildts och Fogh Rasmussens favorit som ansvarig för NATO/ISAF i Afghanistan, tvångspensionerades nyss general McChrystal utan vidare spisning efter en intervju där han och hans stab ifrågasatt Vita husets politiska auktoritet (patetiskt nog hade Bildt yrat något om att Obama vid chefsbytet borde rådslå med länder som Sverige). Som McChrystals efterträdare valde Obama general David Petraeus, republikanernas militäre Messias. George Bush`s militäre hök, den förre CIA-bossen Robert Gates, fortsätter samtidigt som Obamas försvarsminister. Ny länk mellan Gates och Petreaus blir däremot generalen för marinkåren James Mattis som nominerats till att överta Petraeus förra tjänst. Mattis blir alltså chef för USA:s Centrala militärkommando med ett övergripande ansvar för Afghanistan, Irak och Mellanöstern i stort. Obama lär inte heller hålla något rådslag med Bildt när det gäller denna utnämning. Trots att general Mattis blir överordnad chef för de svenska trupperna däruppe i Mazar al Sharif. Obamas militära treenighet fullbordas Bildt förutan.
.
.
Fredspristagaren Obama väljer sin väg…
.
.
När de gäller nyheter från omvärlden tycks de stora tidningarnas utrikesredaktioner ha bantats rejält. Bevakningen blir allt mer fattig och sporadisk och under högsommaren måste uppenbart redaktionslokalerna mest se ut som öde brandtomter och inte många rader har heller ägnats åt den nye chefen för våra soldater i Afghanistan. Det är mer än märkligt eftersom vi nu har att göra med en färgstark general som sprider massor med så kallade one-liners omkring sig. Mattis har feta meriter från både Mellanöstern och Central-Asien när det gällt specialuppdrag som gått ut på att döda upprorsmän. I april 2004 ledde han USA:s första anfall på staden Fallujah för att senare planera den belägring som ödelade staden. I fält har han haft flera smeknamn som ”Kaos”, ”Stridsmunken” och ”Mattis – Den galna hunden”. Mest uppmärksammad har han blivit för ett uttalande där han sagt att det är kul att döda. Hans dårprat videofilmades och har blivit en bestlooker på You Tube i hela den muslimska världen:
”Det är faktiskt kul att strida. Du vet det är ett helvetes liv och jag ska vara helt uppriktig. Jag tycker om skränet. Du går in i Afghanistan där du har killar som spöar kvinnor i fem år bara för att de inte burit slöja /…/ såna killar har hur som helst ingen manbarhet kvar. Så det är helvetes kul att skjuta dom.”
Obama har utsett en militär treenighet av republikanska hökar till att leda sin offensiv i Afghanistan, men lever samtidigt med sitt löfte om att börja dra tillbaka trupper i juli 2011 och är nog plågsamt medveten om att krigets smått ofattbara kostnader blir allt svårare att hantera när nerskärningar i den offentliga sektorn och kontrareformer på det sociala fältet står högst upp på agendan i de flesta av de krigförande länderna. Den danska tidningen Politiken har i dagarna räknat ut att kriget bara för Danmark, Tyskland, Storbritannien och USA har kostat 2 450 miljarder svenska kronor när det gäller militära hårdvaror. Slutsumman för de fyrtio länder som deltar i kriget ligger säkert på häpnadsväckande 3 000 miljarder eller tre biljoner koronor.
Mer än tio gånger så mycket som hela världen betalat för den civila återuppbyggnaden av landet.
.
.
Vad händer när ”svallvågen” sjunker tillbaka?
Här plågas amerikanska soldater av en sandstorm.
.
.
Den militära ”svallvågen” sägs ska sjunka tillbaka nästa år. Men har den då spolat bort ”talibanerna”? Knappast. Fler soldater på bägge sidor och ännu fler civila kommer att ha dött. Mer infrastruktur kommer att ha förstörts. Men ingen kommer att ha segrat i det som under ytan inte alls handlar om ”ett krig mot terrorismen” utan om ett nationellt motstånd mot en utländsk ockupation och en fortsättning på tidigare inbördeskrig. I en färsk opinionsundersökning gjord av en amerikansk tankesmedja har Bildt och de andra deltagarna i Kabulkonferensen fått budskapet att ISAF/NATO har misslyckats med att få ett förtroende i södra Afghanistan. En majoritet av befolkningen tycker att ISAF:s krig har förvärrat situationen och en stor majoritet är emot den planerade offensiven i Kandahar. Om general Mattis väljer att göra Kandahar till Afghanistans Falluja lär inte opinionen vridas över till ISAF:s fördel.
Sanningen är att kriget inte går att vinna. Det är missmodet och pessimismen som härskar i Kabul. ”Jag ser inte ett enda skäl till att dö för Afghanistan”, hette det i gårdagens brittiska tidning Guardian som citerade en europeisk toppdiplomat i Kabul för att visa på verkliga stämningen i det europeiska följe som finns kring den korrupte presidenten Karzai. Tidningen läcker också ut nyheten att USA bakom ryggen på sina utfästelser om förväntade segrar gett både Karzai liksom Pakistan och Saudiarabien större friheter när det gäller en uppgörelse, en politisk kompromiss med ”talibanerna”. Ökända krigsherrar som Gulbuddin Hekmatyar och Jalaluddin Haqqani finns med i diskussionerna.
Mycket litet talar för sådana uppgörelser. Varför skulle ”talibanerna” gå med på fred om de tror att de är i färd med att vinna? Dessutom är det politiskt möjligt att ”vinna” genom att ge exempelvis en nerblodad krigsherre som Hektamatyar en roll som makthavare. Han som USA fortfarande efterlyser som en ”global terrorist”? I bakgrunden finns dessutom hur som haver den dominante ledaren, mullah Omar, som lär ha passat på att offentliggöra en egen ”dödslista” inför Kabulkonferensen. En lista med namnen på alla ledande personer i Karzais regeringskabinett…
.
.
Bildt lär komma med några karska uttalandet efter givarträffen. Framförallt som han säkert känner sig lite ärrad och stolt efter raketbeskjutningen av Kabuls flygfält. Han kan nödlanda på en amerikansk bas men verkligheten kan han aldrig flyga ifrån…
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Afghanistan, Carl Bildt, Kabul,
I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,DN1,DN2,AB1,GP1,DN3,SVD5,DN4,AB2,AB3,
Bloggare: JonasSjöstedt,Jinge,RödaMalmö,
.
Carl Bildt – vår Pinocchio
24 Jun 10
.
General McChrystals skitprat om USA:s högsta politiska ( och militära ) ledning, under några ölrundor i Kabul, med en journalist från tidningen Rolling Stones kunde naturligtvis bara sluta på ett sätt. Han fick sparken.
Carl Bildts parader i sammanhanget bekräftade att den svenska truppinsatsen i Afghanistan fungerar som ett viljelöst regionalt understöd för USA:s krig. Bildt är USA:s kasperdocka. Eller nickedocka. Vår moderne Pinocchio.
.
.
Barak Obama var tvingad att ”stämma i ån” för att inte McChrystals och hans närmaste rådgivares arrogans och uppenbara avoghet med ”politikerna därhemma” skulle bli till en flod av missnöje inom den amerikanska officerskåren i gemen. ”Krig är ingen tebjudning”, brukar det heta och ingen överbefälhavare i världen tillåter naturligtvis tveksamheter från sina egna generaler. Inte ens om dessa yppas på en ”ölbjudning”…
McChrystals lösmynthet handlade egentligen om att det egna kriget i Afghanistan inte går som tänkt. NATO:s förluster är större än någonsin. Under det snart nio år långa kriget har 1000 egna soldater stupat. De flesta under juni i år! Den omskrutna offensiven i Marja under senvintern handlade mest om att, till journalisternas och fotografernas fromma, flytta runt en del potemkinkulisser. När det gäller den nu utlovade offensiven i Kandahar vet man inte hur den ska gå till – utan svåra civila förluster. McChrystals och Petreus strategi sägs vara att vinna människors ”själar och hjärtan” innan de blir ihjälslagna. Nu får man gå till verket utan denna första smörjelse. Fler afghaner (och amerikanska militärer) än någonsin är också kritiska till den korrupte presidenten Hamid Karzai.
.
.
Under den amerikanska offensiven i Marja arrangerades
flera möjligheter till gruppfoton av stridande militär…
.
På sin blogg menade Bildt i går att det skulle vara ”utpräglat olyckligt” med att avsked för McChrystal. I en intervju med TT förklarade han att frågan minsann inte bara var en fråga för den amerikanske presidenten. Kanske tänkte han sig att han – Carl Bildt – skulle bli uppringd för konsultationer? Så här hette det i intervjun:
TT: Skulle du ha förståelse för president Obama om han skulle göra sig av med general McChrystal som befälhavare?
- Till och börja med ska man ha klart för sig att general McChrystal är befälhavare för en internationell operation även om huvuddelen av styrkorna är amerikanska. Han är inte primärt, från vår utgångspunkt, amerikansk befälhavare. Han är Nato-befälhavare. Så frågan bör ställas till Nato-högkvarteret.
TT: Anser du att president Obama inte förfogar helt och hållet själv över frågan om McChrystals framtid?
- Det är en god fråga, svarar Bildt och gör en för honom ovanligt lång tankepaus.
- Jag tror i och för sig att han förfogar över den, men det är klart han gör det i väldigt formell bemärkelse. Men det är klart att det är någonting som rimligtvis måste vara föremål för någon form av samråd, eftersom det är en Nato-funktion. McChrystal har ju också specifikt amerikanska roller som Obama förfogar över helt och hållet. Men Nato-funktionen är dock något annorlunda och dessutom för Isaf, som är bredare än Nato, säger Carl Bildt.
Han bekräftar också att om befälhavaren i Afghanistan får sparken så måste det bli en fråga för Isaf, där Sverige är ett av de 18 länderna tillsammans med de 28 Nato-medlemmarna.
Tja. Nu blev det inte mycket till samråd. Inte ens med NATO:s generalsekreterare, den danske krigsherren Fogh Rasmussen. Ändå hade han på samma sätt som Bildt gått ut och talat väl om McChrystal och försökt släta över hans ”fadäser”…
Än mindre blev det naturligtvis något rådslag med ISAF. Inte ens Bildt blev uppringd…
Men som den sprattlande kasperdocka han är ställde han sig naturligtvis in i ledet och gjorde på sin blogg en nära nog fältmässig honnör för den nye befälhavaren:
General David Petreus, som nu blir ny ISAF-befälhavare, har ett mycket gott anseende. Vi har – bägge med bakgrund också på Balkan – träffats ett antal gånger och haft intressanta samtal.
Självfallet kommer han nu att ha också vårt stöd.
I dag, så här inför den statligt påbjudna midsommarafton i morgon ( årets längsta dag var redan i måndags ), skriver Bildt att ”nu nalkas två-tre dagar av avkoppling, sol och familj. En liten time-out”.
Vi är naturligtvis många som hoppats att den inte skulle ha varit så liten…
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, NATO, ISAF, Afghanistan, Marja, Obama, Carl Bildt, Alla dessa dagar,
.
Bildts blogg – inte precis någon skärmvältare
19 Apr 10
.
Carl Bildts blogg är ingen skärmvältare. Mest en grådaskig och trist loggbok över flygplatser och flygresor världen över. Eftersom den nog rankas som Sveriges malligaste blogg handlar den givetvis dessutom om Bildts egen stora betydelse.
.
Bildts blogg – inte precis någon skärmvältare...
.
Den senaste tiden har bloggen handlat om hans mödor och väldiga strapatser under en resa från London till en träff med de 2 500 moderater som tillsammans med vårens kajor flockades i stora svärmar i Göteborg. Själv höll jag mig nogsamt borta. Men kunde på TV 4 se skandalscenen där förre moderatledaren Ulf Adelssohn ( han är inte adlig…), i ett ögonblick där han inte fattat att kameran gick, öppet hotade kanalens reporter, om hon sände något mer om valfusket bland moderaterna i Stockholm. Att inslaget inte blev uppmärksammat i övrig media var förbluffande. Tänk om förre partiledaren Göran Persson hotat en TV-reporter? Lever vi redan i ett Berlusconi – land?
Från London till Göteborg hade Bildt tagit sig först med tåg under engelska kanalen till Bryssel. Sedan med bekväm bil till min gamla hemstad. Att döma av bloggen tycks det ha varit ett plågsamt dygn. Men utrikesministern kunde ändå hinna med ”att åter uppleva Öresundsbrons skönhet”. Missade han helt utsikten från bron? Danmarks och Skånes vackra kustlinjer?
Efter att tvingats till ännu en tågresa, från Göteborg, kom Bildt välbehållen hem till Stockholm. Han hade redan på moderatstämman insett att det var färja och bil som gällt också för att ta sig till begravningen av den polske presidenten Lech Kaczynski i polska Krakow. Noterade säkert snabbt att både Barak Obama och kungen ställt in sina resor till Polen. Att då släpa sig dit verkade onödigt och skulle nog inte i sammanhanget uppfattas som något större etikettsbrott från den svenske utrikesministerns sida. Dessutom sågs inte den extremt konservative Kaczynsky med särskilt blida ögon av Bildt och Europas andra nyliberaler. Deras man är rivalen, pemiärministern Donald Tusk. På bloggen hette det:
”Jag övervägde ett tag att sätta mig i bil här för att ha en möjlighet att komma fram till morgondagens statsbegravning i Krakow i Polen, men slutsatsen blev att den situation som nu håller på att uppkomma nog snarare kräver min närvaro i Stockholm under måndagen, och färden tillbaka skulle komma att ta än längre tid än färden dit.”
Varför Carl Bildt behövs i Stockholm är det nog ingen mer än han själv som vet. Hade Obama lyckats flyga till Krakow bakvägen hade Bildt säkert bilat hur långt som helst för att få lov att stå vid hans sida.
Nu när nattens friska ostanvindar för en stund har blåst bort lite aska där uppe i skyn och flera flyg sägs vara på väg till USA. Då kanske Bildt ändå kan hitta en VIP-flygstol på något plan. De flesta av ”Alla dessa dagar” har Bildt ändå USA:s utrikesminister Hillary Clinton som sin första och främsta arbetsgivare. När han flyger jorden runt och hjälper olika bombliberaler att ta makten – eller att behålla makten. Kommer han väl upp där i skyn kanske vinden kantrar igen och så blir vi av med honom. Om inte för gott. Så i alla fall för ett bra tag.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, flygstopp, Carl Bildt, vulkanaska, Arlanda, Landvetter, Island,
I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,DN1,DN2,DN3,AB1,AB2,GP1,GP2,GP3,GP4,Expressen,GP4,SVD4,SSD1,
Demokrati och jämställdhet i burka?
9 Mar 10
.
Fallujah ”befrias” 2004…
.
”Befrielsen är nära!” Så hette det när amerikanska ockupationsstyrkor dödade tusentals människor och förstörde tiotusentals hem i den irakiska staden Fallujah för sex år sedan. Fallujah med anor från babylonisk tid hade omkring en halv miljon innevånare före kriget. Nu när befrielsen är här finns bara hälften kvar.
.
”Befrielsen är nära!” är också den mest kända sången från 1970-talets kvinnokamp.
.
I går den åttonde mars – efter ett inslag i Frukost-TV om den internationella kvinnodagen – hängde melodin kvar i huvudet under hela dan. Så där envist som en bra låt kan bete sig. I alla media dök det upp bilder på kvinnor i kamp.
.
Samtidigt flöt Carl Bildt runt i kanalerna och pratade om valet och demokratin i Irak. Den etniska uppdelningen är avslutad och har paradoxalt nog skapat förutsättningar för trygghet och fred, fick vi veta. Det är klart. ”Härska genom att söndra” är ett recept från det brittiska imperiets dagar som fortfarande fungerar. Dessutom ”döda och söndra” ska det vara för att det hela ska bli bra. Så har också gjorts i Irak. Över en miljon människor har dödats. Tre till fyra miljoner är på flykt.
.
Men hur gick det med allt det där andra? Nu när de massförstörelsevapen som inte fanns är borta? Hur ser den demokrati ut som George Bush och Carl Bildt skapat? Är ”befrielsen” mer nära i dag än före invasionen exempelvis när det gäller landets kvinnor? ”Kan de?”, ”vill de?” och ”törs de?” som det frågas i sången . Har befrielsen kommit? Eller är den nära? Knappast.
.
En bild kan säga mer än tusen ord heter det ibland. Den här bilden från i söndags och som visar två kvinnor i Fallujah på väg att rösta säger mycket. Den är hur tydlig som helst. Om man vet att kvinnorna i staden inte tvingades till att bära burkor före amerikanarnas invasion.
.
Fallujah efter ”befrielsen”…
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekomin, politik, ”Befrielsen är nära”, ”Jösses flickor”, Internationella kvinnodagen, Irak, Fallujah, Carl Bildt, Bush
Synd att Jan Guillou inte är marxist
28 Feb 10
Obama bombar inte Afghanistan
av demokratisk omtanke
.
Jan Guillou är en skarpsint och oftast alldeles utmärkt moralist.
.
Synd bara att han inte är marxist.
.
Synd att han inte är marxist…
.
I sin söndagskrönika för Aftonbladet argumenterar han på ett bra sätt för varför det för honom är viktigare att kritisera USA:s utrikespolitik än talibaner, den fundamentalistiska regimen i Iran eller den galna diktaturen i Nordkorea. Varför lägga ner begränsad tid på att kritisera något där i stort sett alla som läser svenska är överens? Bättre att lägga ner sin tid på en viktig fråga där det finns skilda uppfattningar, menar han. Det är bara att hålla med. Självklart är det så.
.
Det går bra utan att dela hans underliggande analys:
.
”Men om demokratin skall segra måste dess starkaste företrädare, USA, bli bättre på att tillämpa demokrati, särskilt i sin utrikespolitik. De metoder som USA valt för att lansera vårt politiska system runt om i världen har inte varit framgångsrika. Mest beroende på att det inte går att bomba barbarerna till demokrati eller att med våld övertyga dem om att kvinnor måste klä sig oanständigt.”
.
Guillous grunduppfattning är att USA – och vi svenskar – ingår i ”världens demokratiska gemenskap”. Därför blir det en plikt ”en tvingande nödvändighet att kritisera USA för alla dem som vill kalla sig demokrater”. Men med det sättet att beskriva världen arbetar vi med idealistiska begrepp när det gäller att beskriva verkligheten och historiens förlopp. Vi förleds att tänka i banor som att det är idéer, moral och allehanda dygder som är drivkrafterna bakom förändringar. Den värsta avarten av denna historieskola i dag är Herman Lindqvist som blivit hovkrönikör på ålderns höst och än en gång försöker få oss att tro att ”Sverjes historia är dess konungars”. När man läser dagens Guillou kan man förledas till att tro att det är svåra misstag som ligger bakom USA:s försök att bomba talibanerna till demokrati. Administrationen i Vita huset vill egentligen fred och demokrati, men har valt fel sätt. På samma sätt med ockupationen av Irak. Det var goda syften. Men det mesta gick snett.
.
Nu arbetar inte President Barak Obama och Hillary Clinton för att utöka ”den demokratiska värdegemenskapen i världen”. Vita Huset i Washington arbetar åt Wall Street och vapenindustrin. Krigen i Somalia, Jemen, Irak, Afghanistan och Pakistan handlar om olja, naturgas och militärkontroll. Inte om demokrati. Det är därför man bombar innan psalmerna ska sjungas. Visst finns det mycket värdefulla demokratiska rättigheter både i Sverige och USA. Men de finns oftast trots den ”förtryckande nationen” i våra länder: borgerligheten eller borgarklassen. Det är rättigheter ”som den förtryckta nationen” erövrat. Dessutom rättigheter som ständigt hotas.
.
Jag vill inte vara småknusslig när det gäller Jan Guillou. Han har ett charmant handlag i det skrivna och han är oftast rätt ute. Men jag måste varna för bakomliggande analys. Med den kan han i ett verkligt skarpt läge komma att trampa helt galet. Det är synd att han inte är marxist.
.
.Omslag till Kommunistiska Manifestets originalutgåva 1848
.
Som en jämförelse två längre, fortfarande mycket läsvärda bitar från ”Det Kommunistiska Manifestet” , 1848, av Friedrich Engels och Karl Marx:
.
.
”Historien om alla hittillsvarande samhällen är historien om klasskamp.
Fri och slav, patricier och plebej, baron och livegen, mästare och gesäll, kort sagt: förtryckare och förtryckta stod i ständig motsättning till varandra, förde en oavbruten, än dold, än öppen kamp, en kamp, som varje gång slutade med en revolutionär omgestaltning av hela samhället eller med de kämpande klassernas gemensamma undergång.
.
I historiens tidigare epoker finner vi nästan överallt en fullständig uppdelning av samhället i olika stånd, en mångfaldig gradering av de sociala ställningarna. I det gamla Rom har vi patricier, riddare, plebejer, slavar; under medeltiden feodalherrar, vasaller, mästare, gesäller, livegna och dessutom inom nästan alla dessa klasser återigen särskilda graderingar.
Det ur det feodala samhällets undergång utgångna moderna borgerliga samhället har icke upphävt klassmotsatserna. Det har blott satt nya klasser, nya betingelser för undertryckandet, nya former för kampen i de gamlas ställe.
.
Vår epok, bourgeoisins epok, utmärker sig dock därigenom, att den har förenklat klassmotsättningarna. Hela samhället delar sig alltmer i två stora fientliga läger, i två stora, varandra direkt motsatta klasser, bourgeoisi och proletariat”
.
”Behovet av en ständigt ökad avsättning för sina produkter jagar bourgeoisin över hela jordklotet. Överallt måste den innästla sig, överallt slå sig ned, överallt skaffa sig förbindelser.
.
Bourgeoisin har genom sin exploatering av världsmarknaden givit alla länders produktion och konsumtion kosmopolitisk gestalt. Den har till reaktionens stora sorg undanryckt industrin dess nationella grund. De urgamla nationella industrierna har förintats och förintas alltjämt dagligen. De utträngs av nya industrier, vilkas införande blir en livsfråga för alla civiliserade nationer, industrier, som icke längre bearbetar inhemska råämnen, utan råvaror från de avlägsnaste områden och vilkas fabrikat förbrukas icke blott i det egna landet utan i alla världsdelar. I stället för de gamla behoven, som kunde tillfredsställas genom landets egna resurser, träder nya, vilka behöver produkter från de mest avlägsna länder och klimat för att bli tillfredsställda.”
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, talibaner, Jan Guillo, Carl Bildt, Barak Obama, USA, demokrati
Hedra de döda soldaterna – ta hem trupperna
8 Feb 10
”Fanor i sorgflor”
.
När soldater dör i krig kan de hedras på många sätt. Fanor med sorgflor kan sänkas, flaggor halas och maktens män brukar säga att de tänker på de stupades familjer. Det talas stort och ömsint om att de krigare som dör offrat sig för nationen, för fosterlandet, för freden eller för kungen. Ibland för Gud. När nu svenskar dör i Afghanistan säger därför Carl Bildt självfallet att ”deras insatser får inte vara förgäves” och han säger då det som måste sägas av en utrikesminister. För det går att vinna val – också på krig och egna förluster. Bara man säger rätt saker. Vid rätt tillfälle.
.
Nu är de som stupat, Gunnar Andersson och Johan Palmlöv, två yrkesofficerare som medvetet valt den militära karriären som sina jobb. Det handlar inte om en tvångskommendering. Inte om två stackars meniga, värnpliktiga soldater som beordrats till krigstjänst av Gud och stat för att sedan flygas ut till ett halvkolonialt krig långt borta i Asien.
.
.
Den svenska flaggan – i sorgligt sällskap med stjärnbaneret – nu halad på halv stång
.
Men det hindrar inte att dödsskjutningarna är sorgliga. Som så många andra män som dragit ut i krig såg sig nog de bägge officerarna som kämpar för en god sak. ”Han ville utgöra en skillnad för civilbefolkningen”, säger exempelvis Palmlövs mamma om sin son. De bägge krigarna hade självfallet matats fulla med en världsbild och en syn på Afghanistan som gjorde att de såg sin tjänstgöring under NATO – kommando som en ”fredsmission”. Som en ”närvaro” i stället för ”krig”, som Aftonbladet så riktigt skriver.
.
Alla riksdagspartier – utom Vänsterpartiet – har i riksdagen röstat för fortsatt krig och ytterst är det även ”fredsivrare” som Mona Sahlin och Maria Wetterstrand som har politiskt ansvar för att de två svenskarna – och den afghanske tolken – dödats. De har i praktiken uppmanat Andersson och Palmlöv att åka till Afghanistan och att vara beredda att offra sina liv i denna ”fredsinsats.
.
.
Samtidigt med dödsskjutningen i norr har en militär storoffensiv
( inte närvaro ) inletts i den södra provinsen Helmand.
Tiotusentals civila flyr undan de amerikanska stridsvagnarna…
.
Lars Ohlys krumsprång i denna brännande fråga blir alltmer fantasifulla. Varför inte tala om att dina tilltänkta samarbetspartners är krigsivrare? Varför låta dem behålla sin anonymitet i frågan? Varför inte ärligt medge att (v) i höst kan tänka sig att sitta med i en regering och politiskt ta ansvar för ett krig vars syfte varken är att ”gräva brunnar” eller att ”befria kvinnor från burkor” utan handlar om USA:s ekonomiska och militära strategiska intressen i Central-Asien. I stället yrar Ohly i ett uttalande om att det är en ”dålig idé” att ha en ”militär närvaro” i landet. Han oroar sig också för att ”extremismen” växer sig starkare.
.
Varför lägga sig till med krigsivrarnas språkbruk? Om det nu är extremism som växer sig stark på civilbefolkningens bekostnad kanske det är en ”bra idé” att bekämpa denna. Eller att ha en ”närvaro”. Ohly pratar inte längre ens själv om krig. Det som förr var ”ett imperialistiskt krig” blir ”närvaro” och det som förr var ”nationellt motstånd” blir ”extremism”. Är det dessutom sant, som sägs, att det var en afghansk polis som på nära håll sköt ihjäl svenskarna och den lokala tolken. Då drar denna uppgift mer än löjets skimmer över Ohlys tidigare vädjanden om att Sverige ska utbilda poliser i stället för att öka sina militära ”närvaro”. Eller är det fortfarande en bra idé med mer afghanska ”poliser”?
.
Det enda sättet att hedra minnet av Gunnar Andersson och Johan Palmlöv är att omedelbart ta hem all svensk trupp. Då har de ändå inte dött förgäves.
.
Avslutar vanvördigt med en dikt av poeten Ruben Nilsson:
.
Här vilar jag, den okände soldaten,
inunder en triumfbåges vita marmorvalv.
Man hittade min kropp – nåja – åtminstone en halv,
och jag fick fin begravning utav staten.
Jag slets itu av tyskarnas granater.
Det var på sista tampen – sen blåstes »eld upphör»,
ty det ska vara tyst och lugnt när som en mänska dör
den regeln gäller även för soldater.
Jag plockades ihop utav kamrater
och lades i en kista, som var förfärligt fin.
Min vänstra arm har suttit på en jude från Berlin -
men sånt, det spelar inte nån teater.
Nu blir jag hyllad utav diplomater,
och en och annan furste han lägger ner en krans
och ber en bön för ruttet kött från landet »Ingenstans»
och pratar stort om mina hjältedater.
Här ligger jag, den sanne demokraten,
och skrattar ganska gott med min skalles döda flin.
Ett ben från Prag, en arm från Kiel och en ifrån Berlin,
det kallar dom Den okände soldaten.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Afghanistan, NATO.ISAF, döda svenskar, Kabul, Karzai, USA, Obama, Sven Tolgfors, Carl Bildt
I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,DN1,DN2,AB1,AB2,GP1,GP2,Politiken,AB3,SVD4,DN3,GP3,AB3,
Bloggare: Arbetarperspektiv,Jinge,Svensson,RödaMalmö,
Alla dessa flygresor…
12 Nov 09
Ta hem våra soldater
”Galten” klarade inte ens en liten hemmagjord mina. Hur går det nästa gång när den stöter på en med större sprängkraft? Många svenska förare har också berättat att den likt Mercedes Klass A i sin första version, lätt tippar överända…
Carl Bildts grådaskiga blogg kallas ”Alla dessa dagar”. Egentligen borde den heta ”Alla dessa flygresor – och middagar”. Eftersom detta är det mesta han skriver om. Då och då försöker han i och för sig att leverera en skarp analys. Som när han jämförde Medvedevs roll i Syd-Ossetien med Hitlers i Tjeckoslovakien. I dag har EU:s undersökningsgrupp slagit fast att det var Bildts gode vän, den labile nyliberalen Michael Saakasvhili som inledde kriget med artilleribeskjutning och flygbombning av Tskhinvali. Men den av rysshat förblindade Bildt har aldrig kommenterat sin egen fatala diplomatiska blunder. Vid inflygningen till Kabul för två dagar sedan gjorde han, med en smått poetisk ton, ännu en skarp observation. Eftersom det var snö på bergen drog han helt enkelt slutsatsen att vintern var på gång:
En kristallklar natt med månljuset reflekterande sig i den snö som nu lagt sig på berget runt om staden. Man märker att vintern är i annalkande.
Gårdagens blogg avslutas med att han får budet om vad som hänt med de svenska soldaterna och deras afghanske tolk:
Via en skrapig telefonledning lyckades jag också tala med överste Granander för att ge mitt stöd i den svåra situationen. Det inträffade visar såväl hur viktig som hur svår den uppgift är som bl a de svenska soldaterna utför för att säkra stabilitet och skapa bättre förutsättning för ett varaktigt fredsbygge. De förtjänar – liksom alla andra; soldater, diplomater, biståndsarbetare och andra – allt det stöd vi kan ge dem.
Nu återstår kvällens andra middag med olika afghanska företrädare.
Lite besvärligt verkar det vara just nu. All FN-personals rörelser i staden har just stoppats på grund av ett säkerhetshot. Men förhoppningsvis kan vi i alla fall så småningom ta oss mot flygplatsen.
Att det som hänt än en gång demonstrerar att de svenska soldaterna har en svår uppgift är självklart. Framförallt som uppgiften är oklar. Består den i att stödja en av världens störste politiske skojare: Mutkolven Hamid Karzai?
Att det inträffade visar att uppgiften är ”viktig” är däremot ett påstående rakt upp i luften. Hade den varit ännu viktigare om alla svenskarna dött? Om inte vägminan funnits hade då den svensk/finska bataljonens insats varit mer oviktig?
Däremot är det sant att de som drabbats behöver allt stöd vi kan ge dem och den bästa hjälp de kan få är naturligtvis att komma hem tillsammans med alla de andra soldaterna från ”Camp Northern Lights”.
Det enda stöd som återstår för den afghanske tolk som dog blir ett tröstande ord vid graven…
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Afghanistan, FN, NATO, Carl Bildt, Alla dessa dagar,
I pressen: AB1,AB2,AB3,SVD1,SVD2,SDS1,SDS2,SVD3,SDS3,
Bloggare:Jinge,
Senaste kommentarer