.
Fallujah ”befrias” 2004…
.
”Befrielsen är nära!” Så hette det när amerikanska ockupationsstyrkor dödade tusentals människor och förstörde tiotusentals hem i den irakiska staden Fallujah för sex år sedan. Fallujah med anor från babylonisk tid hade omkring en halv miljon innevånare före kriget. Nu när befrielsen är här finns bara hälften kvar.
.
”Befrielsen är nära!” är också den mest kända sången från 1970-talets kvinnokamp.
.
I går den åttonde mars – efter ett inslag i Frukost-TV om den internationella kvinnodagen – hängde melodin kvar i huvudet under hela dan. Så där envist som en bra låt kan bete sig. I alla media dök det upp bilder på kvinnor i kamp.
.
Samtidigt flöt Carl Bildt runt i kanalerna och pratade om valet och demokratin i Irak. Den etniska uppdelningen är avslutad och har paradoxalt nog skapat förutsättningar för trygghet och fred, fick vi veta. Det är klart. ”Härska genom att söndra” är ett recept från det brittiska imperiets dagar som fortfarande fungerar. Dessutom ”döda och söndra” ska det vara för att det hela ska bli bra. Så har också gjorts i Irak. Över en miljon människor har dödats. Tre till fyra miljoner är på flykt.
.
Men hur gick det med allt det där andra? Nu när de massförstörelsevapen som inte fanns är borta? Hur ser den demokrati ut som George Bush och Carl Bildt skapat? Är ”befrielsen” mer nära i dag än före invasionen exempelvis när det gäller landets kvinnor? ”Kan de?”, ”vill de?” och ”törs de?” som det frågas i sången . Har befrielsen kommit? Eller är den nära? Knappast.
.
En bild kan säga mer än tusen ord heter det ibland. Den här bilden från i söndags och som visar två kvinnor i Fallujah på väg att rösta säger mycket. Den är hur tydlig som helst. Om man vet att kvinnorna i staden inte tvingades till att bära burkor före amerikanarnas invasion.
.
Fallujah efter ”befrielsen”…
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekomin, politik, ”Befrielsen är nära”, ”Jösses flickor”, Internationella kvinnodagen, Irak, Fallujah, Carl Bildt, Bush
Obama bombar inte Afghanistan
av demokratisk omtanke
.
Jan Guillou är en skarpsint och oftast alldeles utmärkt moralist.
.
Synd bara att han inte är marxist.
.
Synd att han inte är marxist…
.
I sin söndagskrönika för Aftonbladet argumenterar han på ett bra sätt för varför det för honom är viktigare att kritisera USA:s utrikespolitik än talibaner, den fundamentalistiska regimen i Iran eller den galna diktaturen i Nordkorea. Varför lägga ner begränsad tid på att kritisera något där i stort sett alla som läser svenska är överens? Bättre att lägga ner sin tid på en viktig fråga där det finns skilda uppfattningar, menar han. Det är bara att hålla med. Självklart är det så.
.
Det går bra utan att dela hans underliggande analys:
.
”Men om demokratin skall segra måste dess starkaste företrädare, USA, bli bättre på att tillämpa demokrati, särskilt i sin utrikespolitik. De metoder som USA valt för att lansera vårt politiska system runt om i världen har inte varit framgångsrika. Mest beroende på att det inte går att bomba barbarerna till demokrati eller att med våld övertyga dem om att kvinnor måste klä sig oanständigt.”
.
Guillous grunduppfattning är att USA – och vi svenskar – ingår i ”världens demokratiska gemenskap”. Därför blir det en plikt ”en tvingande nödvändighet att kritisera USA för alla dem som vill kalla sig demokrater”. Men med det sättet att beskriva världen arbetar vi med idealistiska begrepp när det gäller att beskriva verkligheten och historiens förlopp. Vi förleds att tänka i banor som att det är idéer, moral och allehanda dygder som är drivkrafterna bakom förändringar. Den värsta avarten av denna historieskola i dag är Herman Lindqvist som blivit hovkrönikör på ålderns höst och än en gång försöker få oss att tro att ”Sverjes historia är dess konungars”. När man läser dagens Guillou kan man förledas till att tro att det är svåra misstag som ligger bakom USA:s försök att bomba talibanerna till demokrati. Administrationen i Vita huset vill egentligen fred och demokrati, men har valt fel sätt. På samma sätt med ockupationen av Irak. Det var goda syften. Men det mesta gick snett.
.
Nu arbetar inte President Barak Obama och Hillary Clinton för att utöka ”den demokratiska värdegemenskapen i världen”. Vita Huset i Washington arbetar åt Wall Street och vapenindustrin. Krigen i Somalia, Jemen, Irak, Afghanistan och Pakistan handlar om olja, naturgas och militärkontroll. Inte om demokrati. Det är därför man bombar innan psalmerna ska sjungas. Visst finns det mycket värdefulla demokratiska rättigheter både i Sverige och USA. Men de finns oftast trots den ”förtryckande nationen” i våra länder: borgerligheten eller borgarklassen. Det är rättigheter ”som den förtryckta nationen” erövrat. Dessutom rättigheter som ständigt hotas.
.
Jag vill inte vara småknusslig när det gäller Jan Guillou. Han har ett charmant handlag i det skrivna och han är oftast rätt ute. Men jag måste varna för bakomliggande analys. Med den kan han i ett verkligt skarpt läge komma att trampa helt galet. Det är synd att han inte är marxist.
.
.Omslag till Kommunistiska Manifestets originalutgåva 1848
.
Som en jämförelse två längre, fortfarande mycket läsvärda bitar från ”Det Kommunistiska Manifestet” , 1848, av Friedrich Engels och Karl Marx:
.
.
”Historien om alla hittillsvarande samhällen är historien om klasskamp.
Fri och slav, patricier och plebej, baron och livegen, mästare och gesäll, kort sagt: förtryckare och förtryckta stod i ständig motsättning till varandra, förde en oavbruten, än dold, än öppen kamp, en kamp, som varje gång slutade med en revolutionär omgestaltning av hela samhället eller med de kämpande klassernas gemensamma undergång.
.
I historiens tidigare epoker finner vi nästan överallt en fullständig uppdelning av samhället i olika stånd, en mångfaldig gradering av de sociala ställningarna. I det gamla Rom har vi patricier, riddare, plebejer, slavar; under medeltiden feodalherrar, vasaller, mästare, gesäller, livegna och dessutom inom nästan alla dessa klasser återigen särskilda graderingar.
Det ur det feodala samhällets undergång utgångna moderna borgerliga samhället har icke upphävt klassmotsatserna. Det har blott satt nya klasser, nya betingelser för undertryckandet, nya former för kampen i de gamlas ställe.
.
Vår epok, bourgeoisins epok, utmärker sig dock därigenom, att den har förenklat klassmotsättningarna. Hela samhället delar sig alltmer i två stora fientliga läger, i två stora, varandra direkt motsatta klasser, bourgeoisi och proletariat”
.
”Behovet av en ständigt ökad avsättning för sina produkter jagar bourgeoisin över hela jordklotet. Överallt måste den innästla sig, överallt slå sig ned, överallt skaffa sig förbindelser.
.
Bourgeoisin har genom sin exploatering av världsmarknaden givit alla länders produktion och konsumtion kosmopolitisk gestalt. Den har till reaktionens stora sorg undanryckt industrin dess nationella grund. De urgamla nationella industrierna har förintats och förintas alltjämt dagligen. De utträngs av nya industrier, vilkas införande blir en livsfråga för alla civiliserade nationer, industrier, som icke längre bearbetar inhemska råämnen, utan råvaror från de avlägsnaste områden och vilkas fabrikat förbrukas icke blott i det egna landet utan i alla världsdelar. I stället för de gamla behoven, som kunde tillfredsställas genom landets egna resurser, träder nya, vilka behöver produkter från de mest avlägsna länder och klimat för att bli tillfredsställda.”
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, talibaner, Jan Guillo, Carl Bildt, Barak Obama, USA, demokrati
”Fanor i sorgflor”
.
När soldater dör i krig kan de hedras på många sätt. Fanor med sorgflor kan sänkas, flaggor halas och maktens män brukar säga att de tänker på de stupades familjer. Det talas stort och ömsint om att de krigare som dör offrat sig för nationen, för fosterlandet, för freden eller för kungen. Ibland för Gud. När nu svenskar dör i Afghanistan säger därför Carl Bildt självfallet att ”deras insatser får inte vara förgäves” och han säger då det som måste sägas av en utrikesminister. För det går att vinna val – också på krig och egna förluster. Bara man säger rätt saker. Vid rätt tillfälle.
.
Nu är de som stupat, Gunnar Andersson och Johan Palmlöv, två yrkesofficerare som medvetet valt den militära karriären som sina jobb. Det handlar inte om en tvångskommendering. Inte om två stackars meniga, värnpliktiga soldater som beordrats till krigstjänst av Gud och stat för att sedan flygas ut till ett halvkolonialt krig långt borta i Asien.
.
.
Den svenska flaggan – i sorgligt sällskap med stjärnbaneret – nu halad på halv stång
.
Men det hindrar inte att dödsskjutningarna är sorgliga. Som så många andra män som dragit ut i krig såg sig nog de bägge officerarna som kämpar för en god sak. ”Han ville utgöra en skillnad för civilbefolkningen”, säger exempelvis Palmlövs mamma om sin son. De bägge krigarna hade självfallet matats fulla med en världsbild och en syn på Afghanistan som gjorde att de såg sin tjänstgöring under NATO – kommando som en ”fredsmission”. Som en ”närvaro” i stället för ”krig”, som Aftonbladet så riktigt skriver.
.
Alla riksdagspartier – utom Vänsterpartiet – har i riksdagen röstat för fortsatt krig och ytterst är det även ”fredsivrare” som Mona Sahlin och Maria Wetterstrand som har politiskt ansvar för att de två svenskarna – och den afghanske tolken – dödats. De har i praktiken uppmanat Andersson och Palmlöv att åka till Afghanistan och att vara beredda att offra sina liv i denna ”fredsinsats.
.
.
Samtidigt med dödsskjutningen i norr har en militär storoffensiv
( inte närvaro ) inletts i den södra provinsen Helmand.
Tiotusentals civila flyr undan de amerikanska stridsvagnarna…
.
Lars Ohlys krumsprång i denna brännande fråga blir alltmer fantasifulla. Varför inte tala om att dina tilltänkta samarbetspartners är krigsivrare? Varför låta dem behålla sin anonymitet i frågan? Varför inte ärligt medge att (v) i höst kan tänka sig att sitta med i en regering och politiskt ta ansvar för ett krig vars syfte varken är att ”gräva brunnar” eller att ”befria kvinnor från burkor” utan handlar om USA:s ekonomiska och militära strategiska intressen i Central-Asien. I stället yrar Ohly i ett uttalande om att det är en ”dålig idé” att ha en ”militär närvaro” i landet. Han oroar sig också för att ”extremismen” växer sig starkare.
.
Varför lägga sig till med krigsivrarnas språkbruk? Om det nu är extremism som växer sig stark på civilbefolkningens bekostnad kanske det är en ”bra idé” att bekämpa denna. Eller att ha en ”närvaro”. Ohly pratar inte längre ens själv om krig. Det som förr var ”ett imperialistiskt krig” blir ”närvaro” och det som förr var ”nationellt motstånd” blir ”extremism”. Är det dessutom sant, som sägs, att det var en afghansk polis som på nära håll sköt ihjäl svenskarna och den lokala tolken. Då drar denna uppgift mer än löjets skimmer över Ohlys tidigare vädjanden om att Sverige ska utbilda poliser i stället för att öka sina militära ”närvaro”. Eller är det fortfarande en bra idé med mer afghanska ”poliser”?
.
Det enda sättet att hedra minnet av Gunnar Andersson och Johan Palmlöv är att omedelbart ta hem all svensk trupp. Då har de ändå inte dött förgäves.
.
Avslutar vanvördigt med en dikt av poeten Ruben Nilsson:
.
Här vilar jag, den okände soldaten,
inunder en triumfbåges vita marmorvalv.
Man hittade min kropp – nåja – åtminstone en halv,
och jag fick fin begravning utav staten.
Jag slets itu av tyskarnas granater.
Det var på sista tampen – sen blåstes »eld upphör»,
ty det ska vara tyst och lugnt när som en mänska dör
den regeln gäller även för soldater.
Jag plockades ihop utav kamrater
och lades i en kista, som var förfärligt fin.
Min vänstra arm har suttit på en jude från Berlin -
men sånt, det spelar inte nån teater.
Nu blir jag hyllad utav diplomater,
och en och annan furste han lägger ner en krans
och ber en bön för ruttet kött från landet »Ingenstans»
och pratar stort om mina hjältedater.
Här ligger jag, den sanne demokraten,
och skrattar ganska gott med min skalles döda flin.
Ett ben från Prag, en arm från Kiel och en ifrån Berlin,
det kallar dom Den okände soldaten.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Afghanistan, NATO.ISAF, döda svenskar, Kabul, Karzai, USA, Obama, Sven Tolgfors, Carl Bildt
I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,DN1,DN2,AB1,AB2,GP1,GP2,Politiken,AB3,SVD4,DN3,GP3,AB3,
Bloggare: Arbetarperspektiv,Jinge,Svensson,RödaMalmö,
Ta hem våra soldater
”Galten” klarade inte ens en liten hemmagjord mina. Hur går det nästa gång när den stöter på en med större sprängkraft? Många svenska förare har också berättat att den likt Mercedes Klass A i sin första version, lätt tippar överända…
Carl Bildts grådaskiga blogg kallas ”Alla dessa dagar”. Egentligen borde den heta ”Alla dessa flygresor – och middagar”. Eftersom detta är det mesta han skriver om. Då och då försöker han i och för sig att leverera en skarp analys. Som när han jämförde Medvedevs roll i Syd-Ossetien med Hitlers i Tjeckoslovakien. I dag har EU:s undersökningsgrupp slagit fast att det var Bildts gode vän, den labile nyliberalen Michael Saakasvhili som inledde kriget med artilleribeskjutning och flygbombning av Tskhinvali. Men den av rysshat förblindade Bildt har aldrig kommenterat sin egen fatala diplomatiska blunder. Vid inflygningen till Kabul för två dagar sedan gjorde han, med en smått poetisk ton, ännu en skarp observation. Eftersom det var snö på bergen drog han helt enkelt slutsatsen att vintern var på gång:
En kristallklar natt med månljuset reflekterande sig i den snö som nu lagt sig på berget runt om staden. Man märker att vintern är i annalkande.
Gårdagens blogg avslutas med att han får budet om vad som hänt med de svenska soldaterna och deras afghanske tolk:
Via en skrapig telefonledning lyckades jag också tala med överste Granander för att ge mitt stöd i den svåra situationen. Det inträffade visar såväl hur viktig som hur svår den uppgift är som bl a de svenska soldaterna utför för att säkra stabilitet och skapa bättre förutsättning för ett varaktigt fredsbygge. De förtjänar – liksom alla andra; soldater, diplomater, biståndsarbetare och andra – allt det stöd vi kan ge dem.
Nu återstår kvällens andra middag med olika afghanska företrädare.
Lite besvärligt verkar det vara just nu. All FN-personals rörelser i staden har just stoppats på grund av ett säkerhetshot. Men förhoppningsvis kan vi i alla fall så småningom ta oss mot flygplatsen.
Att det som hänt än en gång demonstrerar att de svenska soldaterna har en svår uppgift är självklart. Framförallt som uppgiften är oklar. Består den i att stödja en av världens störste politiske skojare: Mutkolven Hamid Karzai?
Att det inträffade visar att uppgiften är ”viktig” är däremot ett påstående rakt upp i luften. Hade den varit ännu viktigare om alla svenskarna dött? Om inte vägminan funnits hade då den svensk/finska bataljonens insats varit mer oviktig?
Däremot är det sant att de som drabbats behöver allt stöd vi kan ge dem och den bästa hjälp de kan få är naturligtvis att komma hem tillsammans med alla de andra soldaterna från ”Camp Northern Lights”.
Det enda stöd som återstår för den afghanske tolk som dog blir ett tröstande ord vid graven…
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Afghanistan, FN, NATO, Carl Bildt, Alla dessa dagar,
I pressen: AB1,AB2,AB3,SVD1,SVD2,SDS1,SDS2,SVD3,SDS3,
Bloggare:Jinge,
Åtta av tio britter
vill ta hem sina soldater
Samtidigt som britterna och hundratals miljoner människor i Europa har helg och minns sina döda från första världskriget sker den tysta hyllningen till de fem egna soldater som sköts ihjäl av en afghansk polis. En polis som britterna själva utbildat och levt tillsammans med i månader.
Här de dödas kistor i sorgflor. ”Repatriation act”.
I dag var det nästan att svenska soldater sprängdes i luften. De klarade sig med skador. men fick samtidigt se sin afghanske tolk dödas ( enligt senaste uppgifter kan två av svenskarna ha livshotande skador )Detta i samma stund som Carl Bildt är i Kabul för att putsa fjäderskruden, eller snarare borsta manteln på Hamid Karzai. Mannen som nyss med hjälp av ett exempellöst valfusk och ett hov av krigsherrar och narkotikasmugglare påstår sig ha mandat att kunna sitta kvar som president. Det är när svenska soldater är ute på uppdrag tillsammans med militära förband, än så länge lojala med Karzai, som de blir påskjutna. Vem som skjuter eller placerar ut vägminor vet vare sig de själva eller Bildt. De kan vara anhängare till Abdullah Abdullah, Karzais främste motståndare i norr. Det kan vara knarksmugglare eller pashtuner. Eller anförvanter till människor som svenskarna skjutit ihjäl. Frågorna kring kriget i Afghanistan blir alltfler.Dags att ta hem våra soldater innan de kommer hem i svarta plastsäckar.
För britterna har det blivit allt tydligare att de egna soldaterna inte är i Afghanistan för att försvara det egna landet eller för att bekämpa terroristerna. Enligt en sensationell opinionsundersökning som tidningen Independent publicerar i dag vill nu åtta av tio britter ta hem landets trupper. Gordon Brown håller på att förlora sitt krig på hemmaplan. Varför ska vi dö för en korrupt regim? Nästan fem av tio britter, menar i samma undersökning att deras egen militära närvaro i Afghanistan bara ökar risken för terrorism på hemmaplan.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Afghanistan, Hamid Karzai, Carl Bildt, svensk militär, Kabul
Ta hem alla trupper omedelbart.
Så skedde det som måste ske. Fem unga svenska soldater skadades i dag i ett bombattentat. En vägbomb sprängdes när soldaterna passerade med sitt pansarfordon. Vad gör vi egentligen i Afghanistan? Nytta? För vem?
Ingen i regeringen kan svara på frågorna. Den svenska 
regeringen, med höken Carl Bildt i spetsen i den här frågan, skickar soldater till Afghanistan endast för att hålla sig väl med Vita Huset.
Det står alltmer klart att USAs och Natos närvaro i Afghanistan inte har minsta berättigande. Det är ett angreppskrig som förs mot landets största etniska grupp, pashtunerna. Allt prat om att försvara världen mot terrorismen är bara en tunn ursäkt. Allt prat om att hjälpa afghanerna att skapa ett stabilt demokratiskt samhälle är nonsens. En ockupationsmakt som håller en regim som Karzais under armarna och som beväpnar olika klaners krigsherrar kan aldrig mötas av annat än berättigat hat från afghanerna.
Den svenska regeringen har lett den svenska armén in i ett krig som förs i USAs och Natos namn. Varför? Hur många soldater ska dö och skadas innan krigsherren Bildt avsätts?
Ta hem alla trupper Nu!!!
I media; AB1,DN1,SVD1,SSD1,DN2,DN3,SVD2,DN4,DN5,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Afghanistan, USA, Carl Bildt,
Är Bildts
dagar räknade?
Det var den 9:e augusti i fjol som Carl Bildt med sin blogg ”Alla dessa dagar” skapade en diplomatisk skandal i Europa. Fågan är nu om hans dagar som utrikesminister är räknade? För där skrev han ner sin spontana reaktion på den näre vännen, Georgiens president Michael Saakasvhilis nattliga terrrorbombning av huvudstaden Tskhinvali med en massfördrivning av befolkningen som resultat. Med Bildts av rysskräck präglade världsbild handlade det givetvis om ett ryskt överfall på Georgien. Men inte nog med detta. Han likställde dessutom Ryssland president Medvedev och dess premiärminister Putin med Hitler. Ryssland jämfördes med Nazityskland:
”Vi accepterade inte att Milosevics Serbien intervenerade militärt i andra f d jugoslaviska stater med hänvisning till skyddet av de som har serbiska pass. Och vi har anledning att minnas hur Hitler för lite mer än ett halvt sekel sedan använde just denna doktrin för att underminera och anfalla betydande delar av Central-Europa.”
Att utan saklig grund, som utrikesminister, jämföra det Ryssland som förlorade 20 miljoner människoliv i Andra världskriget, med Hitlers Tyskland, väckte omedelbart ett enormt uppseende runt om i Europa. Carl Bildt fick uppenbart panik. Hans intuitiva rysskräck hade gott för långt. Så gott det gick försökte han sopa igen spåren efter sig. I den engelska översättning av bloggen som gjordes av Utrikesdepartementet ändrades ”Milosevics Serbien” och ”Hitler” till ”previous Serbia” och ”previous Germany”. Ett diplomatiskt falskmynteri som inte uppmärksammades av många. Men inte heller detta hjälpte särskilt mycket. Bildts uttalande slogs upp stort. Bland annat i Financial Times. Han hade brutit mot all diplomatisk etikett. I Europas diplomatiska kretsar sågs han som en patetisk rysshatare. Bränd och förbrukad som medlare.
I går kom EU:s försök till utvärdering av orsakerna till kriget i Kaukasien för drygt ett år sedan. Det högsta rådet, där Sveriges Fredrik Reinfeldt för tillfället är ordförande, fick då i sina händer, den 41 sidor långa slutrapporten från den kommission man tillsatt. ”Artilleribeskjutningen av Tskhinvali som gjordes av Georgiens väpnade styrkor natten mellan den 7:e och 8:e augusti, var startpunkten för den större väpnade konflikt som inleddes i Georgien”, heter det i rapporten. Som fortsätter: “Frågan är om detta…kunde rättfärdigas under internationell rätt. Det kunde det inte.” Georgiens och senare Bildts påståenden om att Georgiens anfall hade föregåtts av en rysk militär inbrytning i Syd-Ossetien kunde inte beläggas ( sufficiently substantiated )”. Rysslands första inledande militära försvar var däremot ”lagligt” (legal). Kommissonen menar avslutningsvis att Rysslands senare militära fortsättning, med invasion av själva Georgien, gick utöver alla rimliga gränser och därmed bröt mot internationell rätt.
Heidi Tagliavina har skrivit EU:s rapport
Den schweiziske diplomaten, Heidi Tagliavina som skrivit slutrapporten och i sitt arbete haft hjälp av ett trettiotal militäranalytiker, jurister och experter på international rätt, underströk på gårdagens presskonferens att ”inte en enda av de förklaringar som har kommit från georgiska myndigheter, i syfte att motivera attacken med internationell rätt, går att acceptera”.
Carl Bildts kort är synade. Han är en bluffmakare eller bara ett som utrikesminister oanvändbart brushuvud – likt vännen i Georgien, Saakasvhili. I sina yngre dagar när Bildt nyss gift sig med moderatledaren Gösta Bohmans dotter Mia, lät svärfar barskt undslippa sig en då vida omsjungen utsaga om sin svärson. I en intervju ute på Bohmans älskade ö i Stockholms skärgård frågade en journalist: ”Får du någon hjälp av Carl?”. ”Knappast”, blev svaret. ”Han står mest hela tiden med kikare och spanar efter ryssen”…
På åttiotalet gjorde Carl Bildt karriär i politiken genom en serie möten i Sveriges regementsstäder, där han hetsade upp folk med sitt låtsaskrig mot gäddor och ryssar i de svenska skärgårdarna. När han i dag skulle kunna ha mäklat fred i Kaukasien såg han bara ryska angripare och utrangerades av diplomatkåren. Nu är det Fredrik Reinfeldt som i Europeiska unionens råd ska leda diskussionen om det politiska eftermälet till kriget. Vore det inte klädsamt om Bildt drog sig tillbaka frivilligt? Vad tjänar det Sverige att ha ett malätet spöke från det Kalla kriget som utrikesminister?
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Carl Bildt, Alla dessa dagar, Georgien, Ryssland, Syd-Ossetien, Bildt i diplomatisk skandal, ANdra världskriget
I pressen: SVD1,
Bloggare:Schlaug,
II går trodde jag inte mina ögon.
-Bildt : Medveten förstörelse i Gaza,
ropade SVD och DN ut i stora feta rubriker.
Bildt inte längre så glad åt Peres militära framfart
Vad har hänt? Medan Israel dödade 1 300 personer varav närmare fem hundra barn var vår egen Carl tystlåten och förstående inför Israels « svar » på Hamas beskjutning av södra Israel. Han har förvisso alltid sagt att blockaden mot Gaza bör brytas men inte gjort mycket för att EU ska ändra på sitt rövslickeri av USAs totala stöd åt Israels alla handlingar oavsett om de bryter mot existerande krigslagar eller inte.
-De fungerande industrier som fanns är nu nästan totalförstörda. Och de är inte förstörda av strider utan medvetet sprängda. Det är en medveten förstörelse, säger Bildt på telefon från Gaza, rapporterar både DN och Svenskan.
-Jag talade med företagarna som drivit de här fabrikerna. De har gjort affärer med Israel och tillhör dem som verkligen förordar en freds- och försoningspolitik. Det är deras möjligheter man sprängt i luften, fortsätter vår utrikesminister.
-Raserandet av fabrikerna innebär tusentals förlorade arbetstillfällen. Det får förödande följder för näringslivet i området, menar Bildt som inte kan hitta något motiv till det israeliska agerandet, skriver DN
Man kunde illvilligt tolka Carl Bildts utbrott som grov cynism. När barnen dog höll han tyst. När småföretagen bombas ut då tar det eld och lågor i de bildtska hjänvindlingarna. Men så är det självfallet inte. Vår utrikesminister har helt enkelt på plats med egna ögon sett med vilket bärsäkeri den israeliska krigsmakten dragit fram i Gaza och känt sig som en ovälkommen gäst i helvetet.
Han ska ha heder för att öppenhjärtligt och spontant häpna inför förödelsen. Nu behövs det bara att han kräver ett slut på Israels ockupation och ett totalt tillbakadragande till 1967 års gränser. Att blockaden mot Gaza hävs. Att en palestinsk stat med östra Jerusalem som huvudstad skrivs in på den svenska regeringens program. Att han i EU kräver ett slut på unionens program för ett närmande till Israel och att unionen upphäver sin blockad av Gaza.
Då ska vi här på bloggen kalla Carl vår egen lilla Kalle.
Andra bloggare: Carl Bildt,Kritikerbloggen,Trotten,Röda Malmö,Jinge,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Carl Bildt, Israel, Palestina, Gaza
Sverige behöver
kritiska journalister
Muntadar al-Zaidi, berömd som den irakiske journalist, vilken vräkte iväg sina svettiga skor mot George Bush, söker nu politisk asyl i Schweiz ”Detta är en avskedskyss, din hund”, ropade al-Zaidi mitt under presskonferansen i Bagdad,där ockupanternas president arangerat sin avskedsföreställning. Får han inget gehör i Genève är det självklart att han ska få det här. Ett bra sätt att ”gottgöra” anseendet för vår flyktingpolitik. Nu när Anna Lindhs kompisar Göran Persson och Tomas Bodström också binds till den skandalösa avvisningen och kidnappningen av de två egyptierna.
Muntadar al-Zaidi
Al-Zaidi blev berömd och älskad över hela världen. Inte minst i arabiska länder där det är en grov förolämpning att visa ens skosulan för en annan människa. Den turkiske fabrikör som tillverkar al-Zaidis skomärke har kunnat nyanställa 100 nya arbetare för att klara efterfrågan. Att ”hund” är ett så nedsättande tillmäle kanske en del har svårt att förstå. Men i dessa kulturer är vovven inte alltid schamponerad och människans bästa vän utan en vild strykhund som med skabb och inflammerade sår lever bland sopor och avfall. ”Din jävla fähund” är nog det närmaste vi kan komma i svenskan.
Al-Zaidis skymf av Bush med hjälp av sina skokast blev
en symbol i hela världen för mostånd mot USA:s krig. Här
skor med sulorna mot amerikanska ambassaden i London.
Nu berättar tidningen Tribune i Geneve att al-Zaidi söker politisk asyl i Schweiz. Hans rättegång skjuts hela tiden upp och i sitt häkte i Bagdad utsätts han ständigt för misshandel. En arm har brutits av. Revben är sönderslagna och han har inre blödningar, har brodern berättat för BBC. Han fruktar nu för sitt liv och det är därför han genom sin advokat Mauro Poggia sökt politisk asyl i alplandet. Poggia säger att al-Zaidi skulle kunna jobba som journalist vid Förenta Nationerna.
Får Al-Zaidi avslag menar jag att det är en självklarhet att han ska få politisk asyl här i Sverige. Går det inte att ordna som ett migrationsärende har Sverige alla möjligheter att bistå denne modige man med hjälp av den nya lag om arbetskraftsinvandring som riksdagen klubbat igenom och som gäller sedan den 15 december i fjol. Lagens syfte är att vi ska öka kompetenstillförseln och motverka arbetskraftsbrist här hemma genom att söka kvalificerad personal utanför Sveriges gränser.
Muntadar al-Zaidis fall är som klippt och skuret för att svara mot andemeningen i denna lag. Den svenska journalistiken lider akut brist på kunniga och kreativa journalister som kan bevaka Mellanöstern. Al-Zaidi har dessutom arabiska som första språk ( efter finskan dessutom det tredje största språk som talas i Sverige). Varför inte ett jobb som pressansvarig för Mellanöstern hos Carl Bildt? Det vore en tydlig signal om betydelsen av mångfald också på det utrikesdepartement, som annars präglas av en snäv personalrekrytering från överklassen. SVT eller TV4 behöver säkert också en journalist som förstår vad palestinierna eller andra araber egentligen säger.
Här leker barn från al Zaidis grannfamilj med ett par av hans skor i hemmet.
Läs även andra bloggares åsikter om Politik, ekonomi, Irak, USA, Bush, Carl Bildt, Skomannen
I pressen:AB1,AB2,AB3,AB4,DN1,SVD1,SDS1,
Andra bloggare: Jinge,
Varför granskas
inte Carl Bildts
utrikespolitik?
Ryssland har nu tinat upp sin isiga relation med Carl Bildt, efter dennes famösa uttalande under Georgienkriget om att man kunde jämföra Putin/Medvedev med Hitlertyskland. Han fick komma till S:t Petersburg, gå på teater, se på platsen där Rasputin avrättades samt ta sig en ”obligatorisk dos vodka” . Rödkindad och grann kunde vår utrikesminister sedan vid middagen hålla ett rosigt tacktal där han hoppades på en snar återinbjudan.
Naturligtvis hade det varit mer korrekt att be om ursäkt för sitt misstag. Carl Bildt är i dag ganska ensam om att öppet nonchalera det uppenbara faktum att det var georgiska styrkor som inledde det senaste kriget i Kaukasien.
Detta nattliga bombangrepp mot Tskinvhali förnekas av Bildt
Som första större internationell nyhetsbyrå visar BBC just nu, utan någon form av restriktioner, ett reportage från ett besök i Syd-Ossetien. Med bilder och intervjuer dokumenteras Georgiens anfallskrig – men också de uppenbara övergreppen från rysk och sydossetisk sida när detta anfall krossades.
BBC har sedan den goda smaken att, med sitt material, ställa det egna landets utrikesminister David Miliband mot väggen och han tvingas att tillstå att ”Jag menar att den georgiska aktionen var hänsynslös och jag menar att det ryska svaret var fel och utan proportioner”.
Onekligen en bit på vägen.Labours Miliband är Bildts engelske kompanjon i utrikesfrågor och de delar en gemensam beundran för Saakasjvhilis nyliberala regim i Georgien. Kanske det snart är dags för SVT och andra svenska huvudmedia att konfrontera Carl Bildt med fakta från detta krig. Han har hela tiden ifrågasatt att det överhuvudtaget skulle ha förekommit ett georgiskt anfall. Vore det inte också på sin plats att be honom att belysa varför han förra veckan skänkte bort en halv miljard svenska skattekronor till just Saakasjvhili.
Ibland sägs det i skolorna att media ska granska makten. Gäller inte detta Carl Bildts utrikespolitik?
Läs även andra bloggares åsikter om Politik, ekonomi, Carl Bildt, Georgien, Ryssland
Senaste kommentarer