"Den världskarta som inte visar var landet Utopia ligger är inte värd ett enda ögonkast." Oscar Wilde
Inlägg taggade Bryssel
Betala statsskulden eller inte?
12 Dec 11
Är du skyldig?
.
Skuld. Statsskuld. Att vara skyldig. Det låter osunt. Själva ordet ”skuld” skapar olust när det uttalas på
svenska, tyska och holländska. Att vara ”skyldig” har två helt olika betydelser i vårt språk. När man lånar pengar till ett husköp eller sätter sig i skuld för att skaffa sig en gedigen utbildning är det bara ett ord för en finansiell handling. Man kan också vara ”skyldig” till ett brott eller en omoralisk handling. I engelskan, med ”debt” och ”guilt” och franskans, ”dette” och ”coupable”, finns inte denna tvetydighet som antyder att det är omoraliskt att vara satt i skuld.
Den här lilla språkliga utsvävningen vill bara visa att på vårt eget språk är det en moralisk förpliktelse att betala sina skulder och inte bara ett finansiellt åtagande.
-Den som är satt i skuld är inte fri, sa den gode Göran med moralisk basröst. Det är naturligtvis nonsens i ekonomisk mening eftersom ett lån kan ge en människa möjligheten att befria sig från underkastelse och rent av slaveri. Fråga vissa kvinnor i Bangladesh vad en minikredit betytt för dem.
-Är man skyldig ska man betala för sig, är därför en logik som det är speciellt svårt att argumentera emot i länder med germanska språk. När grekerna i raseri ropar ut att ”det är inte vår skuld – vi betalar inte” upprörs många och tycker som Göran Persson.
I debatten om hur krisen i Europa ska betalas har det därför i första hand argumenterats för hur den ska betalas inte om den ska betalas. Nyliberaler höjer ögonbrynen och frågar vad det är för fel med att rädda bankerna och kapitalägarna. Annars blir Marknaden förbannad och det vill vi inte vara med om. Socialdemokrater och mer socialt ansvariga borgare säger i stället att visst ska skulderna betalas men bördan för det ska fördelas mer rättvist. De som har stora inkomster och förmögenheter ska bära en större del av bördan än fattiga människor, menar de. Att detta inte är en självklarhet visar debatten i USA där republikanerna hukande under Tea partys piskrapp säger nej till varje skattehöjning för dollarmiljonärerna.
.
.
Inom EU handlar också debatten mest om hur skulderna ska betalas, inte om de ska betalas. Ska det privata bankkapitalet dela bördorna för det kaos som finansen självt skapat eller är det nationerna, det vill säga skattebetalarna, som ska stå för kalaset? Ska de ”lata grekerna” själva stå för fiolerna eller krävs det solidaritet inom den europeiska unionen?
Den verkliga frågan som måste resas är OM de olika ländernas statsskuld ska betalas. För det är inte alls självklart att statsskulderna ska betalas även om det är vad det ”sunda förnuftet” dikterar -är man skyldig ska man betala. För att bli lite personlig undrar jag om du skulle känna dig skyldig att betala en skuld som en släkting lyckats ta i ditt namn? Samma problematik kan man nysta i vad gäller olika länders statsskuld och fråga sig:
-Hur har skulden uppkommit?
-Vad har lånen använts till?
Kort sagt, är en skuld legitim? Eller är delar av statsskulden en illegitim skuld som befolkningen inte kan ställas till svars för? Vilka delar av statsskulden bör betalas tillbaka?
Allt detta är frågor som det finns all anledning att ställa och finna svar på innan en ”skuld” förklaras legitim.
.
CADTM (Kommitten för annulereing av tredje världens skuld) har i 20 år krävt att fattiga länders skuld ska avskrivas. Nu kan CADTM också rikta sina blickar mot Europa. På CADTM hittar du massor av information om hur en offentlig revision kan gå till.
.
Hur kan det gå till? Svaret finns redan. Organisera en offentlig revision av statsskulden för att undersöka vilka lån den består av, vilka som äger statsskulden och vad de olika lånen använts till blir uppgiften.
I Grekland har kravet på en offentlig revision av statsskulden fått folklig förankring och olika statligt oberoende kommittéer arbetar redan. Initiativ för en offentlig revision har redan tagits i Frankrike av Attac och är på gång i Irland.
Det finns också ett viktigt historiskt exempel att hänvisa till. I juli 2007 beslutade Equadors nyvalde
president Rafael Correa att låta en internationell kommitté undersöka landets statsskuld. Efter fyra månaders arbete förklarade den att inte mindre än 3,9 miljarder dollar av statsskulden kunde anses som illegitim. Till mångas förvåning sa sedan Correa att den illegitima delen av skulden inte skulle betalas av Equador.
År 2001 inställde Argentina sina avbetalningar på statsskulden och begärde att omstrukturera den. Än i dag har inte Argentina betalat tillbaka sin ”skuld’ till Parisklubben (de 7 rikaste fordringsägarna) som i sin tur inte säger något för den vill inte att det ska talas vitt och brett om att man kan ställa in betalningarna av statsskulden om det skulle innebära outhärdliga konsekvenser för landets befolkning att betala den.
En offentlig revision är naturligtvis inte lika lätt att genomföra i EU som det var i Equador. Där fanns en ny regering som mobiliserade befolkningen i kamp mot kapitalägarna och de stora jordägarna. Vi kan knappast vänta oss att Anders Borg ska starta en revision eller ens uppmuntra till något sådant. Men det bör inte hindra att folkliga initiativ tar tag i problemen och börjar nysta upp statsskuldens olika trådar. Det är vad som nu sker i Grekland.
Men vad är en illegitim skuld? Det är viktigt att svara på frågan eftersom det krävs konkreta svar för att kunna besvara en kritik som exempelvis säger att vi vill ta ifrån småspararna deras surt förvärvade pengar. Det enklaste och mest klara fallet av en illegitim skuld är lån en diktator tagit för att betala import av vapen som används för att slå ned den egna befolkningen. Ska det libyska eller det syriska folket betala den del av statsskulden som använts till vapenköp? Naturligtvis inte. De vapenproducerande länder som sluter vapenkontrakt med blodiga diktatorer ska inte klaga om de förlorar allt när folket tar makten.
.
Ska Libyens folk betala de ryska S-75 SAM som Khaddafi köpt?
.
Men den grekiska skulden? Är den också illegitim? Det kan bara en verklig revision av skulden fastställa. De lån som den grekiska regeringen tvingats ta därför att den fört en nyliberal politik med skattesänkningar för de rika ska inte betalas. Det är lån till följd av sänkta skatteinkomster för staten, en följd av en politik som tjänar en liten minoritet i samhället. Det är inte upp till den stora majoriteten av de arbetande att betala konsekvenserna av en politik som enbart gynnar en liten minoritet.
Men drabbas inte småspararna om en stat vägrar att betala sina obligationer? Svaret är att de få obligationer som vanliga hushåll och enskilda småsparare har i byrålådan inte kan betraktas som illegitim. Dessa småsparare ska garanteras återbetalning till 100 % via ett system av positiv diskriminering. Ett krav på en offentlig revision kan aldrig få ett brett folkligt stöd om inte vanliga småsparares pengar garanteras. Och det är verkligen inget problem. Det är en ytterst begränsad minoritet som äger den övervägande delen av emitterade statsobligationer.
Det måste sägas högt och tydligt att vi vägrar att acceptera sparprogram som saboterar den sociala servicen, utbildningen av våra barn, vården av gamla och sjuka och pensionerna för de som avslutar ett långt liv av arbete och slit för att betala tillbaka pengar till redan rika människor som placerat pengar i statsobligationer som de fått tack vare nyliberala regeringars skattesänkningar. Det är en illegitim skuld som den arbetande befolkningen inte ska betala.
.
På den fria andrahandsmarknaden krävs omöjliga räntor för grekiska statsobligationer.
.
Vi går in i en period av ytterst skärpta klasstrider, där den europeiska borgarklassen satt som mål att avskaffa de sociala skyddsnät som ännu fungerar för att hävda sig i den internationella konkurrensen. Statsskulden används som ett vapen i den kampen. Därför intar ett krav på en revision av statsskulden en central plats i ett radikalt försvar av den arbetande befolkningens välfärd. Det är ett vapen i kampen som kan förklara varför det inte är vi som ska betala den statsskuld som orsakats av en politik som enbart tjänat de rikas intressen.
.
Bloggare: Röda Malmö,Sjöstedt,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Skuld, EU, Grekland, Anders Borg, Tea Party
I media: SVD1,SVD2,SVD3,DN1,DN2,AB1,GP1,GP2,SVD4,SVD5,DN3,DN4,DN5,SVD5,SVD6,DN6
Toppmöte i Bryssel
9 Dec 11
Mera pengar till bankerna
.
-Ödestimmen för euron är slagen. Det är vad medias budskap trummat fram i
snart en vecka. I så fall verkar de politiker som samlats i Bryssel inte ha läst sina dagstidningar. För det var det vanliga ”käbblet” i Bryssel.
Käbbel naturligtvis inom citattecken eftersom det verkligen handlar om minst sagt allvarliga saker inte minst för Europas arbetande befolkning.
Men först en kommentar till ett ”missförstånd” som ofta repeteras i vänsterpressen då den ser förslaget om en omskrivning av EU-fördragen som ett bevis på att Bryssel, det vill säga EUs centrala byråkrati, tar över allt mer makt på bekostnad av de nationella parlamenten.
Vad vi varit åskådare till de senaste veckorna är inte Bryssel som spänner musklerna utan nationella regeringar inom EU. Det är inte Barosso och Van Rompuy (hört talas om honom?) som dikterar politiken. Det är Angela Merkel med Nicolas Sarkozy i släptåg, som dikterar dagordningen och fattar besluten.
-Låt ECB ge ut euroobligationer så att alla medlemsstater får tillgång till billiga krediter. NEIN, svarade den tyska riksbanken och Merkel. Med ursäkten att det kan skapa dåliga vanor i de ”slösaktiga” länderna så att de inte drar åt svångremmen på den egna befolkningen tillräckligt hårt. Att Tysklands enorma handelsöverskott till 70 bygger på underskott i andra EU-länder ser hon inte som ett problem.
.

Det enda politikerna är överens om – allt tuffare åtstramningspaket
.
Van Rompuy fick sig också en känga. I stället för att skriva om EU-fördraget ville han lägga till vissa formuleringar till det existerande avtalet och därmed undvika omröstningar i bångstyriga nationella parlament. NEIN, svarade Merkel. Kommer inte på fråga.
Men vad har konkret beslutats i Bryssel? Konkret, ingenting ännu. Merkel och Sarkozy är överens om att skriva in en ”gyllene regel” i ett nytt fördrag med innebörden att budgetunderskotten inte får överstiga tre procent av BNP över en konjunkturcykel och om det sker ska automatiska ”bestraffningar” delas ut såvida inte två tredjedelar av medlemmarna beslutar annorlunda. Men detta är bara förslag ännu.
.
Merkel och Draghi, med Trichet och Van Rompuy som tjuvlyssnar.
.
Däremot visade den Europeiska Centralbanken vad som ligger den varmt om hjärtat. Bankens nye chef, italienaren Draghi, meddelade strax innan mötet i Bryssel att ECB sänker sin utlåningsränta till 1 procent och att de privata bankerna får obegränsad tillgång till krediter under de närmaste tre åren. Det beräknas att EUs banker behöver en kapitalförstärkning med 115 miljarder euro enligt de nya ”stresstester” som utförts.
Konkret betyder det att medan politikerna brottas i Bryssel ser ECB än en gång till att det privata bankkapitalet i Europa kan räkna med att gå skadelösa ur alla svindlande affärer de ägnat sig åt med de offentliga pengar de redan fått. Nu kan de låna av ECB till 1 procent och sedan själva låna ut pengarna till stater med bytesbalansproblem för cirka 5 procent. Enligt Draghi ska ECBs beslut hindra en kredittorka (credit crunch) och låta bankerna låna ut pengar till ”hushåll och småföretag” som han uttryckte det. Tro det den som vill. Pengarna kommer att användas till att spekulera mot grekiska, spanska, och andra länders statsskuld och till att förbättra bankernas egna kapitalreserver.
David Cameron vägrade delta i en kompromiss och därför går nu förhandlingarna vidare inom eurozonen med ytterligare vissa länder. Extremnationalisterna i Budapest gjorde Cameron sällskap och Sverige och Tjeckien vill konsultera sina parlament.
.
London City -världens största finanscentrum.
.
Förklaringen till att Cameron hoppade av finns i London City som är världens centrum för det fiffel och båg som dagligen omsätter hundratals miljarder dollar och euro. Derivathandel, valutahandel och all annan spekulation har London som plattform. Den skatt på finansiella transaktioner som framför allt Sarkozy trycker på för gillas inte av finansens mäktiga fondchefer som sitter i London. David Cameron är bara deras springpojke.
.
Media: DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,SVD3,SVT1,DN4,AB1,SVD4,GP1,DN5,DN6,
Bloggare; Röda Malmö,Jinge,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, EU, Bryssel, Merkel, Sarkozy, Cameon, ECB
Mitt röd-gröna Bryssel
3 Dec 11
-Det är er skuld, inte vår
Text och bilder av Benny Åsman
Bryssel är inte bara glassiga bankpalats och glastorn där José Barossos hov
styr och ställer.
Det är också de arbetande människornas Bryssel. Det är det Bryssel jag trivs i, de stora fackförbundens röd-gröna front. Och gudarna ska veta att de vet hur man gör för att synas och höras. I går samlades närmare 80 000 till demonstration mot den nya regeringens budget. Jo faktiskt, Belgien har en ny regering efter 18 månaders regimkris.
.
Den fackliga fronten blir konkret när rött och grönt blandas.
.
Men det var inte för att fira den nya regeringen som de fackliga organisationerna i gemensam front mobiliserade till en jättedemonstration.
-Nej till sparplanerna, som finns i den budget som antogs häromdagen var vad de fackligt organiserade samlades kring.
-Deras kris, deras skuld – inte vår.
Så står det överst på det flygblad som den fackliga fronten publicerade inför demonstrationen. Den gemensamma kampanjen mot regeringens åtstramningsprogram centreras kring fyra teman:
Traditionen bjuder att fakliga demonstrationer blir glada tillställningar
.
-Pengar till kapitalet – åtstramning för oss. Kommer inte på fråga.
-Sanera det offentliga ja –försämringar nej
-Arbete, bra arbeten, arbeten åt alla.
-Ta pengarna där de finns
Den nya regeringen hann inte ens bli varm i kläderna innan de fackliga organisationerna protesterar kraftigt mot den plan som koalitionspartierna kommit överens om.
Stålarbetare från Mittal i Liège säger nej till nedläggningen av varmvalsverket.
.
Den innebär bland annat en höjning av rätten till förtidspension från 58 år till 60 år, lägre ersättning från a-kassan och rätt till a-kassa under kortare tid, nedskärningar i den offentliga sektorn och ett vagt uttalat hot mot de belgiska arbetarnas ögonsten –indexeringen av lönerna så att de håller någorlunda takt med inflationen. Det ger de fackliga organisationerna en säkerhet i löneförhandlingarna. De behöver inte tänka på inflationen och kan förhandla om verkliga lönelyft.
De stridbara arbetarna vid Caterpillar är alltid med i leden när det gäller.
.
Den nya regeringen är en koalition mellan socialister, kristdemokrater och liberaler på båda sidan om språkgränsen. För första gången på många decennier tar det franskspråkiga Socialistpartiet premiärministerposten. Det största flamländska partiet N-VA står utanför efter 18 månaders fruktlösa försök från de andra partierna att få dem med i båten. N-VA har ett självständigt Flandern som mål och räknar nog med att kunna vinna ytterligare röster i Flandern medan koalitionsregeringen tar sig an ekonomin och statsskulden. Jag tror att den nya regeringen kommer att få svårt att överleva en längre tid. Den institutionella krisen i landet är för djup för att en borgerlig regering ska kunna hålla ihop med N-VA utanför.
Nej till åtstramningsprogram. Ett tema som visar att folk vet att de inte är ansvariga för krisen.
.
Det faktum att de fackliga organisationerna mobiliserar tillsammans över språkgränsen visar att den nationella frågan, med separatism på programmet, framför allt är en borgerligt nationalistisk separatism som inte delas av arbetarklassen på de båda sidorna av språkgränsen.
Demonstrationen visar också något som blir allt tydligare i Europa. Den arbetande befolkningen inser att finansen och politikerna försöker att lasta över räkningen för krisen på deras axlar.
.
Sänk momsen från 21% till 6% på el, gas och eldningsolja
.
Kapitalismen har tappat i stort sett all sin legitimitet i vanliga människors ögon. Finansgubbarna ses som tjuvar och banditer som enbart har som mål att sko sig på befolkningens bekostnad. Detta är helt uppenbart i Belgien. När de fackliga ledningarna börjar prata ”antikapitalism” speglar det vad som händer i deras led.
-Bort med fingrarna från förtidspensionen.
.
Det innebär inte att de som reser sig mot sparplanerna ser ett konkret alternativ till dagens ekonomiska strukturer men de vägrar att acceptera konsekvenserna av ett system som kastat världsekonomin in i tre djupa kriser på tio år.
Solidaritet ger kraft
.
Som sig bör är det de unga som trummar på mest
.
Celine Caudron är alltid med när det händer något. Hon är medlem i Socialistiska Partiets
systerorganisation i Belgen – LCR, Ligue Communiste Révolutionnaire
.
Stämningen och påhitten saknades inte
.
Framåt och aldrig glömma. Det är möjligt att vinna.
På trappan till Börsen samlades ett gäng glada tomtar från Liège
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Bryssel, Belgien, Fackföreningar
Efter lång natt i Bryssel
27 Okt 11
Är krisen över?
.
Det är något märkligt med alla dessa toppmöten. En lösning på eurokrisen var långt borta. Det sa i alla fall många toppolitiker och media. Sedan är det som om någon lyft trollstaven och så är alla överens om en lösning. Är det ett spel för galleriet som ska visa offentligheten att våra toppolitiker verkligen tar ansvar för framtiden?
Vilket som, så basunerade media i går morse ut att Merkel, Sarkozy och alla andra under stora ansträngningar manglat fram ett räddningspaket för att hindra det grekiska dramat att sluta i kaos .
Mötet i Bryssel enades om ett fyrapunktsprogram som bland annat likviderar 100 miljarder euro av den grekiska statsskulden.
.
En sista natt med gänget?
.
-
Bankerna som innehar grekiska statsobligationer går med på att halvera deras värde. Det motsvarar 100 miljarder euro. Vilka som förlorar dessa fordringar är höljt i banksekretessen. De största beloppen hålls av grekiska och franska banker.
-
EUs räddningsfond ska förstärkas från 250 miljarder euro som finns kvar i kassan till 1 000 miljarder euro så att resurser ska finnas att tackla en kris i Spanien eller Italien.
-
Grekland får tillgång till 100 miljarder euro i januari
-
Bankernas ska öka sin egen kapitaltäckning till 9 procent och de som inte klarar av det på egen hand ska få hjälp av EU.
Det här låter som tuff medicin för de privata bankerna eftersom de går med på att skriva av hälften av sina fordringar på den grekiska staten. Men skenet bedrar. De som äger obligationerna har redan inkasserat hög avkastning på dem i flera år kanske. Börsuppgången efter mötet i Bryssel är också kompensation. Vad de stora kapitalägarna förlorar på gungorna kommer igen via karusellen.
Dessutom finns det något extremt osunt i systemet. Ingen vet vilka som i sista hand äger dessa obligationer och vilka pengar som använts för att köpa dem. Stora belopp bara förvaltas av bankerna å privata kunders vägnar och de gömmer sig oftast bakom brevlådeföretag i skatteparadisen. Det krav som förts fram i Grekland på en offentlig räkenskapskontroll skulle visa vilka som äger obligationerna och hur de finansierats. Både en och två finansiärer i skatteparadisen föredrar att förlora halva värdet på sina obligationer än att träda fram i offentlig belysning.
.
Sarkozy vek sig inför Merkels krav på privata bankernas bidrag.
.
En bisarr affekt av pakten i Bryssel är att flera grekiska banker kommer att nationaliseras, trots att EU och IMF ständigt tjatar om att Papandreou ska privatisera allt som går att privatisera. Men de privata grekiska bankerna sitter inne med 44 miljarder i statsobligationer som plötsligt halveras i värde. Papandreou var dock inte sen med att garantera att de som förstatligas så snart som möjligt ska privatiseras på nytt. Underförstått –staten ska ta hand om förlusterna och rädda de privata kapitalägarna.
Har börsen rätt när den gör glädjeskutt efter besluten i Bryssel? Knappast, för det verkligt stora problemet som ligger i en nära framtid är en eventuell djup recession till följd av de groteska åtstramningspaket som alla regeringar i Europa är i färd med att köra ner i halsen på den arbetande befolkningen. Nödlösningen för den grekiska statsskulden kanske hindrar en omedelbar inställning av Greklands avbetalningar och en krasch för ett antal banker i Europa. Men den ekonomiska stagnationen, med låga investeringar i den reella ekonomin, en ökande arbetslöshet och allt fler människor som faller ner i ren missär kan komma att köra Europas ekonomier i botten.
Två saker utanför Europa kan påverka utvecklingen. Dels hänger mycket på vad som händer i USA. Om den republikanska majoriteten i Kongressen sluter upp bakom de mest reaktionära förslagen om nedskärningar av allt som luktar kollektiva försäkringar, arbetslöshetsunderstöd och andra offentliga utgifter då ökar risken betydligt för att hela världsekonomin faller ner i en djup svacka.
.
Kinas byggboom kan sluta i ett hårt fall
.
Om dessutom den kinesiska ekonomin börjar få kalla fötter då är en världskris garanterad. Det finns tydliga tecken på att den kinesiska ekonomin är skörare än vad som landets ledning vill medge. Byggboomen i kuststäderna börjar ta formen av en gigantisk spekulationsbubbla och de lokala och regionala myndigheterna har skulder som får den grekiska statsskulden att blekna. Kommunistpartiets ledning tassar fram på tunn is. Den enorma valutareserven är en god stötdämpare men om byggboomen exploderar då kan den snabbt smälta bort.
.
Medaia;DN1,DN2,SVD1,SVD2,SVD3,SVT1,DN3,SVD3,GP1,
Bloggare;Sjöstedt,Röda Malmö,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Grekland, EU, Euro, Kris, Merkel, Sarkozy
Bryssel i Rött
24 Mar 11
/

I går var det vår i Bryssel. Solen sken i kapp med glada ansikten som alla protesterade mot toppmötet i staden. Här under hittar du ett litet fotoreportage som jag hoppas ska värma i den svenska senvintern.
-Grundtonen är röd. Så poetisk var Metall i Namur.
.
-Nej tack till ett antisocialt Europa.
Det tycker det socialistiska fackförbundet FGTBs flamländska sektion.
.
Inga sura miner när solen och solidariteten värmer.
.
-Se upp. Ett socialt Europa i fara. Ja till ett solidariskt Europa.
.
En beskattning av alla finansiella transaktioner kräver FGTB.
.
Det Europeiska Fackförbundet deltog också i organisationen.
.
Det fina vädret lockade fram klara toner. Lägre pris på hushållsenergin kräver FGTB.
.
-Allt tillhör oss. Inget tillhör dem.
De fackliga ungdomssektionerna av FGTB deltog massivt.
.
FGTBus finns med i alla demonstrationer som organiseras i Bryssel.
.
-Solidaritet i kampen. Det är melodin för fackets avdelningar i södra Belgien
.
I Bryssel är en demonstration utan en frit-kop otänkbar.
En strut med pommes-frites och majonäs kan inte många belgare motstå. Tyvärr.
.
I den sociala protesten enas det mångkulturella samhället.
Ingen ber kvinnan att gå hem och ta av sig sjalen innan hon öppnar munnen.
.
De anställda i sjukvården fanns på plats.
.
Vart tog pengarna till bankerna vägen?
.
Kapitalismen är farlig för hälsan.
.
-Metall i Liège i står i spetsen för kampen.
.
De sociala protesternas skiftande ansikten. Ingen lämplig miljö för Åkessöner.
.
En grekisk arbetare mitt i allt rött.
Här under hittar du två länkar till amatörvideon jag gjort själv. Sett till kvaliten ligger betoningen på ”amatör”. Men de ger i alla fall lite av den stämning som råder när belgiska arbetare samlas till protest.
PS; Notera att Dagens Nyheter lyckats sätta rubriken ”Upplopp i Bryssel” på sin artikel om dagens demonstration. Kan det ingå i en policy för att tävla med kvällstidningarna?
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Belgien, Bryssel, EU, FGTB, Fackförening.
Kan Khaddafi segra?
3 Mar 11
Tänk om…
.
Ja, tänk om Khaddafi skulle rulla tillbaka den libyiska revolutionen och återta kontrollen över hela territoriet. Det är bara ett «tänk om…», men en kantring i internationella medias tonläge de senaste dagarna anger att Washington och Bryssel börjar tvivla på utgången av vad som nu måste betecknas som ett inbördeskrig.
Det är ett skräckscenario för «våra» ledare som redan kastat sista tärningen och sagt adjö till Khaddafis styre. Nu finns ingen väg tillbaka för strategerna i Pentagon och Nato. Paradoxalt nog kanske skräckscenariot är den enda utvecklingen av inbördeskriget som öppnar vägen för en imperialistisk inmarsch i Libyen med syftet att säkra kontrollen över landets olja och gas.
.
I slaget om Brega kompenserade det individuella modet saknaden av militär organisering.
.
Nu tror jag att skräckscenariot, inte för USA och Bryssel, men för det libyiska folket, inte kommer att spelas upp. Det kan komma att ta längre tid och större offer än väntat att bryta ned elitbrigadernas och legoknektarnas stridsvilja och störta Khaddafi. Men än verkar det vara den troliga utgången av kampen. Revolutionens krafter och mod sinar inte och segervissheten saknas inte, vilket så tydligt framgår av varje litet videoklipp som vi kan se.
Men rapporterna från slaget om oljestaden Brega visar att den militära kapaciteten och organiseringen står i omvänt förhållande till stridsviljan. Det verkar inte ännu finnas en samordning mellan olika stridande smågrupper. Var och en skjuter i sitt hörn och åker dit det verkar mest brådskande. Det myckna pratet om att marschera mot Tripoli verkar tills vidare vara mest prat. Utåt finns inget som bevisar att det verkligen förbereds. Det ger naturligtvis Khaddafi tid att organsiera sina trupper, att köpa mer lojalitet bland osäkra tripolibor och att gå till motanfall med större enheter än vad som skett hittills.
Om detta skulle ske och revolutionen börjar vackla då öppnas vägen för en oundviklig utländsk invasion. Washington kan helt enkelt inte tillåta Khaddafi att återta kontrollen. Samma sak gäller för Bryssel och Natos ledning. Om Vita Huset beslutar att en militär inmarsch är nödvändig då kommer ett eventuellt nej i FN’s säkerhetsråd att väga lätt och fösas åt sidan som inför attacken mot Irak 2003.
.
Just nu meddelas att Hugo Chavez vill organisera ”fredsförhandlingar” mellan Khaddafi och oppositionen. Det verkar vara ett mer än dödfött initiativ. Vad ska de förhandla om? Dela på makten?
.
Oppositionens ledare verkar nu vara eniga om vilken hjälp de vill ha. I går manade den « nationella interimsregeringen » väst att flygbomba Khaddafis militära ställningar. Det är ett steg längre än kravet på en no-fly zon i början av veckan. Vänder framgångarna ryggen åt revolutionen blir nästa logiska steg att acceptera utländska trupper som skydd mot Khaddafis hämnd.
Men dit är ännu steget långt. I USA finns ingen enighet om vad som ska göras. I Kongressen höjer de vanliga krigshökarna rösten och kräver en omdelbar no-fly zon. De vet vad det innebär men säger det inte rakt ut. Det gjorde i stället försvarsministern Robert Gates i går.
.
Arabförbundets ordförande Amr Moussa sa i går att förbundet kan besluta om en no-fly zon över Libyen. Samtidigt upprepade han förbundets nej till en invasion från USA/Nato.
-En no-fly zon börjar med en attack mot det libyiska luftförsvaret. Det är så en no-fly zon skapas. Sedan kan vi flyga hur vi vill utan att oroa oss för att våra pojkar skjuts ned, sa Gates för att visa på de militära svårigheter som en no-fly zon möter.
Blir det här scenariot verklighet då är det den arabiska revolutionens första stora nederlag. Vinner Khaddafi utan att utländska trupper ingriper då väntar en hämndens timme som kommer att få Augusto Pinochet att framstå som en korgosse.
Ingriper USA/Nato med marktrupp är det för att fylla det « maktvakuum » som imperialismens ledare avskyr och därmed garantera att kontrollen över oljan och gasen förblir i « rätta händer ».
För den arabiska revolutionen vore en utländsk militär inmarsch en katastrof. Det skulle ge vatten på kvarnen för de reaktionära tyranner som ännu biter sig fast vid makten. Redan nu skyller exempelvis president Saleh i Jemen revolutionen på USA och Israel. Det är en propaganda som kan få luft under vingarna om Libyen invaderas och vrida hjulen tillbaka inte bara i Libyen utan också i Egypten, Tunisien, Bahrain och i resten av den arabisktalande världen.
.
Media:DN1,DN2,DN3,DN4,AB1,SVD1,SVD2,SVD3,GP1,DN5,DN6,SVD4,SVD5,GP2,DN7,
Bloggare: Jinge,Svensson,Röda Malmö,Intisbloggen,Röda Malmö2,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Libyen, USA, Nato, Bryssel, Khaddafi, Obama,
EU fäller EU
8 Dec 10
Vem är Marknaden ?
.
Varje dag får vi oss itutat att Marknaden tycker si och så, att Marknaden kräver lägre ränta, högre ränta, mindre statsskuld, mera statsskuld och så vidare tills man tröttnar
och accepterar det oundvikliga: Den där Marknaden har sina fingrar i allt och är så mäktigt att det är lika bra att lägga sig platt med alla fyra i luften och följa minsta vink om inte ett finansiellt helvete ska bryta loss och slunga oss ner i avgrunden. Stilla rovdjuret och släng till det hela bytet.
Det är den slutsats som våra politiker dragit i alla fall. De har alla hoppat upp i knäet på Marknaden och viftar ivrigt på svansen (hästsvansen också) för att visa att Marknadens minsta lilla önskan är som gudsord.
Den heliga Marknaden används som ursäkt för allt som görs. Allt från lönesänkningar i den offentliga sektorn till miljardrullning in i bankernas kassavalv. Marknadens humör är den enda ursäkten som används för att motivera de extremt skadliga ”sparpaket” som det ena europeiska landet efter det andra kör ner i halsen på sin befolkning.
Men vem är egentligen Marknaden? Vad döljer sig bakom denna Hydra? I tabellen här under ser du hur olika staters statsskuld ser ut och framför allt vem (Marknaden) som sitter inne med de olika staternas skulder. Vem är det som tar strupgrepp på Portugal och Grekland?
.
Statsskuldens sammansättning 2008 (i %)

(*) i % av BNP
Källa: Eurostat,JEDH,Hussonet n°29
.
Vad kan vi utläsa av tabellen ovan? Först kan vi se att i Storbritannien och Portugal finns extremvärdena för inhemsk ägo av statens skulder. Nästan hela den portugisiska statsskulden finns i utländsk ägo (98,7%) medan ”bara” 34,7% av den brittiska statsskulden ägs av utlandet.
Vi ser också att statsskulden ökat kraftigt mellan 2008 och 2010 i länder som utsatts för Marknadens uppvaktning, som Portugal, Irland och Grekland.
Men det är den tredje raden i tabellen (*EU) som är intressantast. Den visar nämligen att huvuddelen av Portugals, Greklands och Irlands statsskulder ägs av finansiella aktörer inom Europa. Det är det rätt ansiktet på den mystiska Marknad som sägs ligga bakom allt.
.
EU är ett gissel för Europas arbetande befolkning.
.
Portugals skuld ägs till över hälften av banker och fonder skrivna i Tyskland (16,3%), Frankrike (26,6%), Belgien (6,2%) och Luxemburg (6,3%). Tabellen visar generellt att huvuddelen av europeiska staters skulder ägs av aktörer inom EU.
Marknaden sägs hota euron och den Europeiska Unionen. Men sanningen är att det är Europa självt som kör omkull. Tyska, franska och andra spekulanter i obligationer och andra värdepapper skapar själva krisen genom att driva upp kraven på avkastning för att låna pengar till exempelvis Portugal. Ursäkten sägs vara risken att inte få alla sina pengar tillbaka. Men om nu EU ska vara den ekonomiska enhet som alla gubbar i Bryssel talar sig varma för är ju saken mycket enkel. Skriv av skulderna inom Europa och ersätt de småsparare som eventuellt kommer i kläm. De stora spekulanterna behöver ingen hjälp. Det är de som skapat krisen. Konfiskera hela finansväsendet och ställt det under samhällelig kontroll.
.
Media;GP1,DN1,DN2,SVD1,SVD2,Dagens Arena,Fokus,SVD3,DN3,
Bloggare: Svensson,Röda Malmö,Sjöstedt,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, EU, Marknaden, Spekulation, Portugal, Irland, Grekland, Spanien,
Urspårad solidaritet
5 Okt 10
Högerns nyttiga idioter.
.
Förra veckan samlades hundratals aktivister från hela Europa i Bryssel för att under en vecka demonstrera sitt stöd åt de papperslösa invandrare som fastnat i fästning Europas valv. Protesterna organiserades av No Border Camp, ett europeiskt nätverk mot stängda gränser och främlingsfientlighet.
.
.
Det organiserades flera demonstrationer Bryssels centrum som tilltalade åskådare på trottoarerna eftersom demonstranterna spelade musik, slog på trummor och uppförde gatuteater till stöd för alla strandsatta i Europa. TV var på plats flera gånger och reportage visades i olika kanaler.
Tyvärr passade ett trettiotal politiska idioter på att utnyttja tillfället till att organisera en helt vansinnig kommandoräd mot en polisstation i ett folkligt kvarter i Bryssels centrum. Vilken grupp eller grupper dessa ”revolutionens förtrupper” tillhör är inte ännu känt.
Men de lyckades helt vända medias intresse bort från demonstranternas stöd till de papperslösa. I stället hamnade en sönderslagen polisstation i centrum speciellt eftersom ett par poliser skadades. Det är visserligen sant att polisen vid flera tillfällen hindrade demonstrationen och att vissa kvarter stängdes av för demonstranterna som klagade över att deras demokratiska rättigheter trampades under polisens stövlar.
Men att ta det som ursäkt för att organisera en meningslös raid mot en polisstation långt ifrån demonstrationsvägen är dålig politik och framför allt kontraproduktivt. De papperslösas problem hamnar vid sidan av debatten som i stället koncentreras till ”demonstranternas våld”.
.

Stödet till de papperslösa är viktigt. Men inte handlingar som vänds emot dem.
.
Polisen tog fast fem personer av den grupp på ett trettiotal maskerade ”hjältar” som attackerade polisstationen med armeringsjärn och stenar. Nu riskerar de fem års fängelse eftersom deras handling inte var en spontan reaktion under en demonstration utan en i förväg planerad aktion mot ett mål som inte ens låg i närheten av den plats där demonstrationerna ägde rum.
Unga engagerade människor riskerar nu fem år i fängelse bara för att de inte kan inse att deras ”revolutionära handlingar” tjänar den borgerliga höger de tror sig bekämpa.
.
Media: GP1,DN1,AB1,AB2,DN2,SVD1,SVD2,
Bloggare:Röda Lund,Jinge,Svensson,Röda Malmö,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Bryssel, Anarkism, No Border Camp, Media, Polis,
Olle Svenning – talskrivare åt Mona Sahlin?
3 Okt 10
.
.
I dag skriver Olle Svenning en rivig ledare i Aftonbladet. Väl värd ett långt citat:
”Det behövs bara ett uns av politisk fantasi och social empati för att se konfliktlinjerna. Den ekonomiskt och politiskt dominerande eliten har definierat finansmarknaden och storbankerna som ”systemviktiga”. De måste till varje pris räddas, också till priset av gigantiska statliga ekonomiska underskott. Kostnaderna vältras över på löntagare och socialt marginaliserade. Socialförsäkringar vacklar eller faller omkull.
Politiken utsätts för restriktioner. EU-kommissionen, befriad från demokratisk legitimitet, kräver att straff utkrävs för länder med bristande budgetdisciplin. Ett effektivt vapen för ytterligare social nedrustning. Paul Krugman skriver med elegant ironi: ”Budgetunderskotten har hindrat oss från att ramla ner i avgrunden.”
Jag lyssnar på EU-kommissionens ordförande. Han använder slitna metaforer: löntagare, arbetslösa och arbetande fattiga måste inse att det inte finns någon gratis lunch, säger han.
Nåja, soppköken serverar igen.
Jag tänker på parollen från gamla EU-kampanjer: Skapa ett löntagarnas Europa.
I dag administrerar såväl höger- som vänsterregeringar nedmonteringen av välfärdssystemen och fackliga rättigheter. ”Den enda tankens politik”, den asociala marknadsekonomin, härskar.”
Med bara en uns av samma fantasi kan man fundera över hur valrörelsen skulle sett ut om Svenning varit talskrivare åt Mona Sahlin. Hon som i socialdemokratins namn tävlar med Anders Borg om att EU måste smiska, eller piska, de regeringar som bryter mot unionens heliga budgetdisciplin…
Det är när Svenning kommer fram till en värdering av det förra seklet som hans text kollapsar:
”Blixtsnabbt, efter ett antal miserabla europeiska val, undertecknar enklare tänkare socialdemokratins dödsattest. Det är de senaste decenniernas socialdemokratiska politik som ligger i dödsryckningar, inte själva den bärande ideologin. Socialdemokratin bäddade in kapitalismen tämligen väl fram till det eländiga 1980-talet. Uppbäddning pågår och sociala restriktioner är på väg att falla, de stora konflikterna förbereds.
En het höst och vinterns missnöje väntar. Full fart mot 1848 eller 1968.”
Bäddat in? Tämligen väl? Med två världskrig? Varför hoppa över 1914 och 1939?
Granskar man historien inser man också att det i dag är mindre utrymme än någonsin för en blomstrande nationell kapitalism. Där vi kan bädda in oss i ett orört hörn. Det räcker med ”hot” om en skattehöjning på 49 öre för att hela havet ska storma. Skulle vi lyckas med en bra avtalsrörelse – då flyttas kapital och jobb.
I dag mer än någonsin krävs en samordning och ett gemensamt program för arbetarrörelsen i Europa. Därför var det mer än uselt att LO/Unionen var helt frånvarande från den stora europeiska fackliga manifestationen i förra veckan. Se Bennys bildreportage här:
Europas arbetare demonstrerar.
Men med detta i minne vore det naturligtvis ett riktigt språng framåt om Svennings ledare kunde vara med i eftervalsdebatten. Socialdemokratins och vänsterpartiets skygglappar för vad som händer i Europa hindrar inte minst den genomlysning av sverigedemokraternas nationella inskränkthet som krävs.
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Olle Svenning, Mona Sahlin, Arbetarepartiet socialdemokraterna, Bryssel
I pressen: AB1,SVD1,DN1,Expr1,GP1,SVD2,DN2,SVD3,GP2,
Bloggare: Svensson,Jinge,Teckentydaren,JonasSjöstedt,






















Senaste kommentarer