Tag Archives: Besancenot

Guadeloup hedrar en kämpe.

Posted on by
Reply

Guadeloup begraver en kämpe.

I söndags begravdes Jaques Bino i den lilla stadsdelen Petit Canal i Guadeloups huvudort Pointe-à-Pitre. Jaques Bino var en av generalstrejkens ledare, en välkänd figur i LKP, Lyannaj kont pwofitasyion, ( kommitten mot exploatering.) Jaques dödades förra veckan vid en skottväxling mellan ett ungdomsgäng och gendarmeriet när han passerade en vägspärr med sin bil. Det är inte ännu fastställt vems kula som satte punkt för Jaques Binos liv.

Jaques Bino draperad i sin fackförenings banér

I LKP samlas alla fackliga organisationer tillsammans med folkliga rörelser och vissa politiska organisationer. I över en månad har LKP lett generalstrejken och samtidigt förhandlat med regeringen i Paris som uppenbarligen vill dra ut på strejken och trötta ut befolkningen i hopp att den ska vända sig bort från LKP. Hittills har det helt misslyckats. Solidariteten med strejken är intakt. Men det är tungt att försaka inkomst och kanske sitt arbete och om de strejkande inte snart lyckas driva igenom sina krav kommer Sarkozy att gå segrande ur striden.

Därför ville också flera politiska ledare från den franska vänstern visa sin solidaritet med strejken genom att närvara vid begravningen. Bland dem var bland annat Olivier Besancenot och Ségolène Royale, vänsterns anti-kapitalist respektive pro-kapitalist. Royale uppmanade Sarkozy att omedelbart gå med på LKPs krav på 200 euro mer i månaden för alla arbetande och menade att regerigen aldrig hade handlat som den gör om det varit generalstrejk i ett departement på franska fastlandet.

LKPs strejkvakter visar Ségolène Royale vägen

Olivier Besancenot sa i möte med LKP att hans uppgift i Frankrike blir att mobilisera till största möjliga solidaritet med de strejkande. Redan i lördags den 21 februari hölls demonstrationer i hela Frankrike med bland annat närmare 30 000 deltagare i Paris.

Besancenot, Arlette Laguiller och J-C Melanchon solidariska med LKP

-Grupperna i LKP känner problemen i minsta detalj, har en helhetsbild av situationen och är mycket beslutsamma, skriver Olivier i en direktkommentar från Guadeloup till NPAs hemsida och fortsätter.

-LKP är utan konkurrens strejkens ledare. Regeringen Sarkozy kan vänta sig problem. Och vi har ett exempel att följa. När ska vi skapa ett enhetligt allomfattande kollektiv mot exploateringen i Frankrike ?

I media: Inga svenska media skriver om den nu en månad långa generalstrejken. Mer blod måste flyta för att våra drakar ska vakna till liv.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Protesternas Tour de France

Posted on by
1

-Kapitalismen är sjuk-låt den dö.

Det sa en engagerad demonstrant till tidningen Libération i stridens hetta. En röst bland ett par miljoner som i går demonstrerade mot den kapitalistiska krisen och regeringens politik

-De största demonstrationerna på 20 år.

Så sammanfattade fackföreningen CFDTs ledare François Chérèque gårdagens mobilisering i den franska generalstrejken som riktades mot den ekonomiska krisen, arbetslösheten, dyrtiden och regeringen Sarkozys genomborgerliga politik. Enligt polisen demonstrerade strax över en miljon personer. De fackliga organisationerna säger dubbelt upp. Jag tror sanningen ligger närmare den fackliga siffran,  för fransk polis har ett mycket dåligt rykte vad gäller beräkning av demonstrationsdeltagare. Polisens uppgift om 60 000 i Marseille måste vara en medveten lögn sett till hur långt tid det tog för deltagarna att gå de tre kilometer som demonstrationen varade.

Alla fackliga organisationer enades på gatan

För första gången sedan 2006 samlades alla åtta fackliga landsorganisationerna i en gemensam aktion. Resultatet lät inte vänta på sig. Enheten i strejken och på gatan lockade en rekordstor uppslutning i de mer än 150 demonstrationer som hölls över hela landet.

Martine Aubry (PS), Olivier Besancenot (NPA),Georges Marie Buffet (PCF)

I Paris tog det fyra timmar innan de sista deltagarna kunde lämna Place de la Bastille. Det var minst 200 000 som samlats för att visa missnöjet med den regerande högern. Likt i alla andra av de 159 städer där gatans parlament tog till orda var blandningen av folk i demonstrationen imponerande. Ett märkligt rollspel ägde rum under dagen. Vare sig Socialistpartiet eller Kommunistpartiet deltog som partier i demonstrationen. I Paris stod socialisternas partiledare och väntade i samlad trupp på demonstrationen för att likt Cesaer hälsa kompanierna som defilerade. Men orsaken var inte att socialistpartiet inte ville delta som parti i demonstrationen utan att de inte vågade delta i fruktan att ge intryck av att de ville profitera på demonstrationen.

I Marseille deltog närmare 200 000 personer. Siffran är svår att värdera men faktum är att tre timmar efter att demonstrationen satt sig i rörelse väntade folkmassor ännu på att lämna samlingsplatsen.

-Det är gymnasister, hamnarbetare, studenter, tullpersonal, sjukhusanställda, cyklister, hundar, lärare, kulturarbetare, arbetare från Lidl och Printemps, petrokemin, hamnmyndigheterna, bankerna, EDF (elbolag) och Eurocopter. En majoritet är offentligt anställda, skriver dagstidningen Libération.

-Till och med förtroendvalda från Socialistpartiet var med, tillägger tidningen spydigt.

I resten av landet var antalet deltagare i demonstrationerna mycket högt. Bordeaux 100 000. Toulouse 90 000. Clermont-Ferrand 60 000. Lyon 30 000. Lille 35 000. Le Mans 15 000. Listan kan göras mycket längre men det räcker med att sammanfatta : alla rekord sedan den stora mobiliseringen mot regeringen Juppé 1995 slogs i går. För att se alla detaljer stad för stad klicka här.

I Bordeaux deltog 100 000

Betydelsen av dagen är att det inte handlade om en enkel protest mot den ekonomiska krisen eller något enskilt beslut från Nicolas Sarkozys regering. Protesterna och det stora deltagandet i generalstrejken visar att det rör sig om en generaliserad social kris där regimen tappat sin legitimitet. Sarkozys brösttrummande som till att börja med imponerade på allmänheten har nu omvandlats till ett löjligt gestikulerande som få imponeras av. De stora mobiliseringarna de senaste åren handlade om konkreta krav. 1995 var det Juppéregeringens motreformer för socialförsäkringarna och arbetsvillkoren på järnvägen och i tunnelbanan som förkastades av gatan. 2003 mobiliserade massorna mot pensionsreformen och 2006 var det den nya lagen CPE om korttidskontrakt på arbetsmarknaden för ungdomar under 26 år. I går däremot var det den råa kapitalismens härjningar och regimens gåvor till finansen som förkastades av folkmassorna.

Det var mycket trångt i Paris

I går morse intevjuades Olivier Besancenot av radiostationen Europe 1 där han bland annat sa :

-En dags strejk och demonstrationer är bra men räcker inte till för att slå omkull Sarkozy. I dag är det gatan som röstar ett misstroendevotum mot regeringen, sa Olivier och syftade på det misstroendevotum mot regeringen som Socialistpartiet krävt i Nationalförsamlingen men som avvisades av densamma.

I media; SVD1, Ja, det är allt som finns i svenska media än så länge. DN har inte en linje trots att tidningen håller sig med stjärnreporter på plats i Paris. Aftonbladet har inte ens Frankrike på sin karta.

Här har du en rad bilder att njuta av:

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

I pressen: AB1,

Olivier Besancenot i franska TV2

Posted on by
2

-Ett parti som tar kamp

I förrgår intrevjuades än en gång Olivier Besancenot i ett franskt media. Den här gången i det mycket populära morgonprogrammet Télé Matin i France2. Här under kan du följa intervjun som varade i något över åtta minuter.

Télé Matin: Jag ska börja med något som berör dig direkt. Bolaget Tasers (som tillverkar elpistoler; m.anm) åtal mot dig för förtal gillades inte av rätten. Du friades. Vad drar du för slutsats av domen? Ska elpistolen förbjudas?

Besancenot: Ja, åtminstone borde det hållas en folkomröstning om polisen  ska få använda dem eller inte. De skapar ju bara ett nytt problem. Jag påminner om att det är bara två år sedan, dag för dag, som två ungdomar dödades under en polisjakt. Och för tre år sedan i Clichy-sur-Bois hände samma sak. Varje gång leder det till upplopp följt av falska diskussioner bland politikerna om att det behöver diskuteras hur man kan skapa ett bättre förhållande mellan polisen och lokalbefolkningen. Och så är man beredd att i dag utrusta hela poliskåren, speciellt närpolisen, med elpistoler. Vi kräver en grundlig debatt bland annat baserad på Amnesty Internationals rapport som säger att flera dödsfall orsakade av taserpistoler skett i USA och Kanada.

Télé Matin: Bolaget Taser anklagas i sin tur för att ha spionerat på dig och din familj. Vad händer i fallet?

Besancenot: Åtalet har sin gång och jag hoppas att rättvisa ska skipas och att de ansvariga ställs till svars. (Uppgifter i dagens, 26/11, Le Monde pekar mot att kanske säkerhetspolisen hade ett finger med i övervakningen. I så fall finns Sarkozys finger också med; m.anm)

Télé Matin: I ett annat domslut dömdes gruppen Droit au logement (Rätt till bostad) för att i fjol ha satt upp tält för de hemlösa på en gata i Paris. Hur ser du på den domen?

Besancenot: Som ett politiskt motiverat och upprörande domslut. Droit au logement döms till 12 000 euro i böter för att ha gjort vad? Jo ,för att ha visat upp bostadsproblemet i Frankrike. Vad begär man av de hemlösa? Att de lugnt ska gå och kola av i Vincennesskogen, långt ifrån allas blickar? Det finns organisationer som kräver att existerande lagar för expropriering ska användas för att ta över tomma bostäder. Vi ska komma ihåg att det i tätorterna finns tusentals kvadratmeter bostadsyta lediga och det är inte individer och familjer utan stora företag som spekulerar i dessa fastigheter. Lagen förutser att människor som saknar bostäder ska inkvarteras i tomma fastigheter.

Télé Matin: Men det ligger ju ett domslut bakom. Ska man inte respektera domstolsbeslut, som i ditt personliga fall exempelvis?

Besancenot: Jag är inte egoist och jag är tillräckligt pragmatisk för att veta att även om domen var positiv för min del så har rättvisan två ansikten. Det gäller för de hemlösa och för familjerna till de döda ungdomarna där ingen rättvisa skipats ännu tre efteråt, samtidigt som ungdomar ställs inför rätta omedelbart.

Télé Matin: Det råder oro i den offentliga sektorn. I veckan mobiliserade posten (som hotas av privatisering; m.anm) och i dag är det strejk här på France2 (den enda statliga kanalen i Frankrike; m.anm). Har du en känsla av att den offentliga sektorn är hotad?

Besancenot: Ja visst, posten, TV, sjukvården, undervisningen och en rad andra områden är hotade. Det behövs en gemensam mobilisering i alla sektorer. Om jag förstått det rätt blir det strax stormöte här i era lokaler. Så jag tar tillfället i akt att uttrycka min solidaritet med alla i personalen som strejkar.

Télé Matin: Vilken är enligt dig risken för det offentligt ägda mediat?

Besancenot: Det handlar om medias oberoende av regeringsmakten, om kanalens chef ska utses av presidenten. Det är inte ett struntproblem. Kom ihåg att TF1 (en privat kanal) redan leds av en nära vän till Sarkozy och om France2′s chef också utses av presidenten är det allvarligt. Det handlar också om finansieringen. Den statliga teven måste få tillräckliga resurser för att skapa program med kvalitet och ge sin personal resurser därefter.

Men Jag säger än en gång att vi alla, inom posten,TV, sjukvården och undervisningen behöver varandra i kampen. Regeringens logik är densamma i alla sektorer, nämligen privatisering och räntabilisering. Vi står i dag mitt i en ekonomisk kris där det förbereds en nationalisering av banker som håller på att gå under. Samtidigt privatiserar man offentliga företag som går med vinst.

Télé Matin: Är det en bra affär för er att Socialispartiet krisar?

Besancenot: Det är inte en bra affär för någon till vänster. Vid sidan av Sarkozy ser jag inte vem som kan gnugga händerna inför det bedrövliga spektakel som vänstern, speciellt Socialistpartiet visar upp. Men jag fäller heller inga tårar. Det gäller att förstå vad som sker. Socialisterna skördar nu vad de sått under snart 30 år. Det  är ett parti som blivit allt mer liberalt, ett parti som blivit allt mer ett med statens institutioner och som drabbas av sin totala fixering vid presidentvalet. (2012 m.anm.)

Télé Matin: Så det finns inga viktiga politiska skillnader?

Besancenot: Nej, den politiska motion som antogs (vid kongressen i Reims: m.anm) slår fast att PS är för den kapitalistiska marknadsekonomin. Det är en fråga om personligheter som tycker olika om vägen till presidentvalet 2012 och nu exploderar situationen i PS. Den enda slutsatsen jag drar för folk i vänstern är att de måste sluta se PS som den främsta politiska och sociala motståndaren till regeringens politik och att det behövs en ny vänster. Vi i det Nya Antikapitalistiska Partiet (NPA) vill inte nyskapa vänstern vi vill skapa en ny vänster, en antikapitalistisk vänster.

Télé Matin: Ja, men ni vill väl vinna över PS väljare?

Besancenot: Vi vänder oss till alla människor till vänster för att säga att det finns ett alternativ. Men vårt mål är inte att profitera på andras misär.

Télé Matin: Är det ni som utgör oppositionen i dag?

Besancenot: Vi gör allt för att skapa en sådan opposition. Det finns förresten redan ett motstånd, men det är ännu bara ett socialt motstånd. Problemet för de tiotusentals, ja hundratusentals, som kämpar på olika sociala fronter, är att det saknas ett politiskt instrument, de har inget parti som företräder dem. Vårt Nya Antikapitalistiska Parti som officiellt bildas i januari har som mål att bli en politisk förlängning av alla dessa strider.

Télé Matin: Men kommer ni inte alltid att vara ett parti i opposition? Eller kan vi en dag få se Olivier Besancenot som minister i  en regering?

Besancenot: Ja så här tidigt på morron kan man ju låta tankarna flyga iväg. I så fall blir det enbart som medlem i en antikapitalistisk regering. Men för att göra vad? Exempelvis att förbjuda alla avsked i företag som går med vinst, att öka lönerna och bygga ut den offentliga sektorn. Det blir en antikapitalistisk regering uppburen av en unik massmobilisering, för jag inbillar mig inte för en sekund att en sån regering kan skapas i en period av politiskt och socialt lugn. En antikapitalistisk regering vore först och främst en ny typ av makt, som fungerar från botten och uppåt, inte tvärtom som nu. För mig är demokratin och den sociala frågan intimt sammanknutna. Så om vi bygger ett nytt parti är det också för att ändra alla hierarkier. Jag tror inte att våra idéer för alltid kommer att vara i minoritet. De är inte genetiskt programmerade för evig opposition. Vi tror att man redan nu kan skapa en majoritet i vissa frågor,(avsked, minimilön,rätt till bostad etc: m.anm.) i företagen, fattigkvarteren och bland ungdomen.

Télé Matin: Men hur skapas dessa majoriteter?

Besancenot: Tillsammans med människorna naturligtvis. Det glöms bort ibland.

Télé Matin: Med Kommunistpartiet?

Besancenot: Jag tror att det behövs gemensamma kampanjer med PCF och andra organisationer, inklusive Socialistpartiet, mot högerns politik. Ta posten som

Postarbetare protesterar mot Sarkozys privatiseringsplaner

exempel. Förra lördagen var vi ute på gatorna för att försvara posten. Det finns nu en nationell samordning, fackligt och politiskt, av kampen som måste föras gemensamt. Jag tror att vi alla tillsammans kan stå emot högern och segra. När vi lägger förslag gör vi det oberoende av PS (eller PCF och andra; m.anm) inte av sekteristiska skäl, utan för att PS är för den kapitalistiska marknadsekonomin och de förslag som vi lägger är , som exempelvis att ta tillbaka de subventioner som getts till företag som nu avskedar, förslag som går emot marknadsekonomin. Vi är inte bara ett oppositionsparti, vi ställer också förslag. Men det är för oss ändå motståndet som är viktigast och i stället för att räkna om rösterna i PS borde alla som avskedas varje vecka räknas. Jag vet att arbetarna i vår sista skidfabrik kommer att symboliskt begrava det sista paret skidor som tillverkats i Frankrike. Jag tycker att det behövs en symbolisk nationell dag för alla arbetare som avskedas.

Mer information: I tidskriften International Viewpoint finns en intressant diskussion mellan Alex Callinicos(Grekland) och François Sabado(Frankrike) om bygget av en ny antikapitalistisk vänster i Europa. Senaste nytt är också att ett  antikapitalistiskt parti grundades den gångna helgen i Spanien. Det får vi återkomma till senare när vi har tillgång till mer information. Läs här Callinicos och Sabados artiklar på engelska

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Martine Aubry slog ut Ségolène Royal

Posted on by
Reply

Martine Aubry med minsta marginal

I går kväll röstade det franska socialistpartiet fram en ny partiledare. I strid med alla prognoser vann Martine Aubry posten som partiledare med minsta möjliga marginal. Med 42 röster fler än Ségolène Royal, eller 50.02% mot 49.98%, är årets politiska överraskning ett faktum. Innan kongressen i Reims och omröstningen i går kväll såg alla media Madame Royal som Socialistpartiets kommande partiledare.

För första gången i partiets historiar stod två kvinnor mot varandra. Ségolène Royal mot Martine Aubry. De står för två klart motstridiga linjer för partiets framtid. Ségolène Royal har ända sedan hennes förlust mot Nicolas Sarkozy i fjolårets presidentval förklarat att hon står för ”förändring och föryngring” av partiets politik. För anhängarna till Ségolène Royal innebär ”förändring” att kasta loss alla gamla band med den franska arbetarrörelsen och skapa ett social-liberalt parti som slåss om ”mittenväljarna” i Frankrike. Med ”föryngring” menas att göra sig av med alla gamla ”krokodiler” som förknippas med förre regeringschefen Lionel Jospin, veteranen Laurent Fabius och François Holland.

De franska socialisterna har röstat

Martine Aubry säger att socialistpartiet på nytt måste kasta sig in i hetluften och finnas med i alla de proteströrelser och fackliga strider som blir allt vanligare i dagens Frankrike. Hon och hennes anhängare känner hur oppositionen mot Sarkozys högerpolitik glider ur partiets händer och att den nya antikapitalistiska vänstern med Olivier Besancenot i spetsen blir allt mer en kraft att räkna med. Det stora problemet för Aubrys falang är att de människor som kämpar i olika rörelser och fackliga organisationer vet hur Aubry och hennes vänner agerade under Lionel Jospins regeringstid. Det var Martine Aubry som la fram lagen om 35 timmars arbetsvecka men som sedan urholkade sin egen lag så till den grad att den för de flesta arbetare kom att skapa mer problem än den löste, allt bara för att Aubry ville underlätta övergången till 35 timmar för företagsägarna.

Nu väntar en mycket osäker tid för partiet. Hade Ségolène Royal vunnit är det mycket troligt att partiets splittrats genom att ”vänstern” kring den unge Hamon gått sin egen väg. Nu verkar det mindre troligt att det sker en splittring. Royal har ingen fast sammansvetsad falang kring sig. Hon spelar mycket på den egna personen och ett nytt ”modernt” språk, befriat från partiets traditionella jargong. Det är i stället Martine Aubry som ställs inför problemet att bara halva partiet står bakom henne. Hur många käppar som Royal och hennes vänner sätter i hjulet avgör om Aubry paralyseras eller inte.

Det enda som står klart är att Socialistpartiet på nytt kommer att prata om socialism och kapitalismens elände. Men att det blir just bara prat är ingen dålig gissning.

PS: Nu på lördagmorgon kräver Ségolène Royal att valet ska gå om nästa torsdag. På vilka grunder hon gör det är oklart. Hon säger att valresultatet kan ifrågasättas, men utan att klaga på valfusk eller annan manipulation av resultatet. Enligt stadgarna är det partistyrelsen som annonserar det definitiva resultatet nu på tisdag. Martine Aubry har redan sagt att omval inte kommer ifråga. 42 röster mer är naturligtvis lite eftersom 134 784 deltog i omröstningen, eller 58.87% av det totala antalet medlemmar i partiet. Men det kan ju knappast vara en giltig ursäkt för att organisera nyval.

I media: DN1,DN2,SVD1,Politiken,DN3,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Franska Socialistpartiet i hundslagsmål

Posted on by
Reply

Vem ska leda

det « mjuka «

arbetarpartiet ?

Skrivet av Benny Åsman

-Mellan oss och kommunistpartiet finns det ingenting, sa general De Gaulle en gång när han beklagade sig över att det saknades ett ”mjukare” arbetarparti i oppositionen.

-Vi vill inte ha en situation där det inte finns någonting mellan oss och monsieur Besancenot”, sa i går Nices borgmästare i ett snackprogram på den franska TV-kanalen Antenne 2.

Gamla visdomsord från general de Gaulle  - än en gång till heders

Borgmästarens svar kom på journalistens fråga om regeringspartiet UMP gladdes över det pågående hundslagsmålet i det franska Socialistpartiet. Det är ytligt sett ett mycket märkligt uttalande. Det vore väl inte så tokigt om socialispartiet splittras upp till en spillra och att den enda verkliga motståndaren blir Olivier Besancenots Nya Anti-kapitalistiska Parti? Vore det inte lättare för borgarpartierna att vinna alla val i ett sådant läge? Men Nices borgmästare, Christian Estrosi, gav själv svaret på frågan:

.-Vi behöver en ansvarsfull opposition, svarade han reportern.

-Vi behöver nyttiga idioter, vore en bra översättning…

De borgerliga partierna kan inte kanalisera de strömningar bland de arbetande i samhället som börjar ifrågasätta hur den kapitalistiska marknaden hunsar vanligt folk, att banker och rika går skadefria ur kriserna medan de arbetande får betala krisen två gånger, först via skatter och sedan med arbetslöshet. För att fånga in upproriska stämningar behövs det en ”ansvarsfull socialistisk opposition”. Det är den rollen som Socialistpartiet ska spela. I kväll röstar medlemmarna om vem som ska bli partiordförande och efterträda François Holland. Partiet har ett lite märkligt sätt att utse partiledare. Det sker genom en allmän medlemsomröstning. Partistyrelsen sätts samman av kongressen och speglar representativt olika tendenser i partiet, medan partiledaren utses av medlemmarna i direktval och blir därmed också omöjlig att avsätta annat än av kongressen. I kväll står valet mellan Ségolène Royal och Martine Aubry.

Martine Aubry och Ségolène Royal

Båda kandidaterna står för en ”ansvarsfull” linje. Båda vill bilda en regering vars uppgift blir att vårda kapitalismen i kris, inte att ersätta den med ett nytt samhälle där de arbetandes väl går före det privata vinstintresset. Men de är oense om metoderna. Ségolène Royal vill släppa alla band till den traditionella arbetarrörelsen och skapa ett parti i Tony Blairs smak, medan Martin Aubry har mer band till partiets ”socialistiska traditioner”. Det var Aubry som under Lionel Jospin införde lagen om 35 timmarsvecka.

Men oavsett utgången av kvällens val så blir patiledarens roll den som De Gaulle ville se- en nyttig idiot.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

I pressen: AB1,SVD,

Le Monde talar med Olivier Besancenot

Posted on by
7

Ena allt motstånd i kampen

I går fredag den 17 oktober intervjuades allas vår favoritbrevbärare i dagstidningen Le Monde. Olivier Besancenot arbetar som många vet som brevbärare i Paris samtidigt som han står upp som LCRs främsta förespråkare för att bilda ett nytt antikapitalistiskt parti i Frankrike.  Partiet som ännu saknar namn håller sin bildningskongress i januari nästa år. Innan dess arbetar hundratals grupper i förberedande diskussioner om program, namn, stadgar, politiska uppgifter och ideologisk framtoning. Just nu deltar inte mindre än cirka tio tusen aktivister i dessa diskussioner. Det finns hopp om att det nya partiet kan bli en viktig faktor i den kommande krisens upplösning i Frankrike. Framtiden får visa oss facit.

Vad nytt visar krisen ?

OB : En illusion har brustit. Den som presenterade kapitalismen som en horisont omöjlig för mänskligheten att överskrida. Sen ett par veckor pratas det om en systemkris, det vill säga att systemet varit nära att falla samman av sig självt. Jag glädjer mig inte speciellt över att vad vi varnat för blev verklighet, för det är sällan som kapitalisterna betalar räkningen för krisen-det gör i allmänhet folket. I dag är alla överens om allvaret och djupet i den internationella krisen. En kris som LCR ständigt varnat för sedan subprimekrisens start sommaren 2007. Det handlar inte om en i raden av börsskutt , utan om en kris som för första gången sedan 1980 drabbar systemets hjärta- USA och det internationella bankssytemet. Systemet drunknar i sitt eget blod.

Sätter inte krisen er analys om kapitalismens oundvikliga undergång ifråga ? Den verkar ju ännu stå emot…

OB : En del av arbetarrörelsen har levt med den profetian. Att historiens hjul rullar av sig självt. Jag har aldrig trott så. Jag tillhör en generation som insett att kapitalismen är mäktig att hela sig själv till priset av kriser, sociala och ekologiska katastrofer och krig. Kapitalismen har försökt skaka av sig alla problem genom att skapa en marknad utan tyglar. Resultatet är en « ren » kapitalism, lite i stil med vad Marx upplevde för 150 år sedan. Dagens anakronism är att Sarkozy hyllar den kapitalistiska småföretagaren när det är ett fåtal storbolag som dikterar utvecklingen genom att kombinera den finansiella och industriella aktiviteten.

Vad säger du om de europeiska regeringarnas massiva investeringar för att rädda banksystemet ?

OB : Det är en skandal att offentliga medel slösas på privata företag. Posten privatiseras (ett projekt på gång. min anm.) samtidigt som banken Dexia får kapital av staten. (Banken fick 9 miljarder euro för ett par veckor sedan. min anm.) Regeringen är kapabel att på några timmar hitta tiotals miljarder euro åt de som skapat krisen men inte ett öre till krisens offer, under förevändning att statens kassa är tom. Dessutom är denna manna över bankerna ingen lösning- de stora ekonomiska prövningarna väntar ännu i Frankrike, Europa och USA. Statsbudgeten är torpederad av allt större utgifter, ständiga finansiella gåvor och mindre inkomster. Det är säkert att vi står inför en djup konjunturnedgång.

Men är inte uppköpen av banker en nationalisering , som ni ju förespråkar ?

OB : Det har inget att göra med vad vi förespråkar eftersom det är inga nationaliseringar. I regeringens krisplan är det inte ens påtänkt att staten ska ha rösträtt i de banker som köps upp. Det är rena vansinnet. I stället för att investera i banker som håller på att ta ihjäl varandra i ett marknadskrig, föreslår vi att samla alla banker, statliga som privata, i en enda samhällsbank under de anställdas, konsumenternas och kundernas kontroll. Vi måste bryta in i den privata sektorn för att möta den stora majoritetens behov och avskaffa den lilla minoritetens kontroll över ekonomin.

Krisen verkar komma lägligt för er…

OB: Krisen kan tjäna till att visa att det är på tiden, nödvändigt och möjligt att skapa ett nytt samhälle. Det går att skapa hopp i denna djupa kris. Det finns tecken som gör att alla som drabbas av krisen kan se att ett nytt kapitel kan öppnas. Därav vikten att stärka en klart antikapitalistisk vänster som bygger de förtrycktas enhet med mål att sätta stopp för de aktuella åtgärderna (privatiseringarna, min anm.) i den offentliga sektorn, för inkomststoppen, förslag till söndagsöppet, pensionsreformer … utan att vänta till 2012(nästa presidentval. min anm.) Jag föreslår ett enhetsmöte mellan hela den sociala och politiska vänstern i syfte att stödja alla initiativ till motstånd.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Frankrike: Nya antikapitalistiska partiet…

Posted on by
1

Vi blir många  !

Första viktiga steget i bygget av ett nytt anti-kapitalistiskt parti i Frankrike togs helgen 28-29 juni. Då samlades 800 delegater från hela landet i Paris för att diskutera alla aspekter i detta unika partibygge.

En kort tillbakablick kan vara till hjälp. Det var under LCRs(fransk sektion av Fjärde Internationalen) sommaruniversitet 2007 som Olivier Besancenot lanserade idén att skapa ett nytt parti som inte bara blir  samma gamla LCR i nya fjädrar. Alla som ser sig stå till vänster om Socialistpartiet är välkomna var budskapet. Vid LCRs kongress i januari 2008 beslutade en klar majoritet att sätta idén i verket.

Samla erfarenheter

I dag sex månader senare finns det 300 arbetsgrupper i landet plus ett hundratal under bildande. Tillsammans handlar det om cirka 9 000 deltagare. När delegaterna samlades förra veckan var mer än hälften personer som aldrig varit med i LCR. Däremot saknar många av dem inte erfarenhet från kamp i olika sociala rörelser. Och det är uppenbarligen behovet att samla alla erfarenheter i ett nytt anti-kapitalistiskt parti som inte viker sig i kampen mot landets högerregering som motiverade delegaternas närvaro.

Arbetet under konferensen gjordes huvudsakligen i olika kommissioner. En kommission om etapperna i partibygget, om feminismens plats i partiet, om hur den ekologiska kampen placeras i klasskampen, och flera andra kommissioner.

Konferensens var ett stort steg framåt och den bekräftar att det vägval LCRs kongress gjorde i januari var riktigt. Utgångspunkten var att öppna dörrarna för alla aktivister från olika samhälleliga kampfronter , att priviligiera en mobilisering underifrån i stället för att vända sig till olika redan existerande politiska organisationer som redan under regionsvalen visade att de inte kunde komma överens om ett gemensamt agerande.

Kongress i januari

Konferensen valde en interimstyrelse på 60 personer, varav 23 från LCR, som ska leda arbetet med att förbereda en ny konferens i oktober och en grundningskongress i januari 2009. Innan dess kommer LCRs sommaruniversitet i augusti att helt ägnas åt NPAs framtid.

Redan nu finns det enighet om att NPA inte ska ha vare sig en partiordförande eller en generalskreterare. Det blir en kollegial ledning med flera språkrör. Vad partiet slutligen ska heta vet ingen ännu. Till kongressen i januari ska de lokala arbetsgrupperna lämna in sina förslag och sen avgörs frågan av en majoritet av kongressen.

I sitt 4-minutersinlägg sa Olivier Besancenot att partiet ska bli en « vänster som bekämpar kapitalismen, som är internationalistiskt, antirasistiskt, ekologiskt, feministiskt, ett parti som revolterar mot all diskriminering ».

Socialistpartiet oroat

Ségolène Royals socialistparti visar stor tveksamhet om hur det ska agera inför Besancenots enorma framgångar i olika opinionsundersökningar och NPAs självständiga plats till vänster om dem. Före detta premiärministern Jean Pierre Raffarin från högerpartiet UMP, sammanfattade socialisternas dilemma : « Vilken är partiets strategi ? Rättning vänster eller riktning centrum ? » Socialistpartiet har redan klart deklarerat att partiet är för marknadsekonomin och en slags socialliberalism. I grunden är partiledning överens med det flesta av Sarkozys motreformer och att det är riktning centrum som gäller är det ingen tvekan om. Men trycket från den kritiska vänstern till vänster om partiet oroar och de senaste dagarna har Ségolène Royal gått ut i hård retorik mot Sarkozys regering. Samtidigt säger PS att NPA kommer att spela samma roll som Le Pens Nationalfront under 90-talet då Le Pen vägrade stödja högern i omvalen mellan höger och vänster. Men jämförelsen haltar grovt eftersom LCR alltid sagt att den verkliga motståndaren är högern.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Nytt anti-kapitalistiskt parti i Frankrike…

Posted on by
1

I helgen, 28-29 juni, håller det Nya Antikapitalistiska Partiet, i vardande, sin första större nationella samling för att diskutera vad som återstår att göra innan en konstituerande kongress kan hållas vid årets slut. Målet att göra ett kvalitativt språng framåt verkar ligga inom räckhåll. Det finns redan 300 arbetsgrupper i landet med cirka 8 000 deltagare , vilket Alain Krivine i dagens Le Monde säger är över förväntan. LCR som är den franska sektionen av Fjärde Internationalen kommer att upplösa sig självt i det nya partiet när en kongress förklarar bildat. Då är förhoppningsvis 10 000 – 12 000 medlemmar i ett parti som på allvar kan ta upp kampen mot den franska högerregeringens anti-sociala « reformer ». Ett parti som också vägrar att kompromissa med det franska socialistpartiet som alltmer anammar en ljum social-liberalism.

Samtidigt som NAP formas kliver LCRs presidentkandidat Olivier Besancenot fram i opinionsundersökningarna som den främste motståndaren till Sarkozys högerpolitik. I dag lördag den 29 juni har den största franska dagstidningen Le Monde en första sida med huvudrubriken : Olivier Besancenot skakar om vänstern. Med det menar Le Monde att socialistpartiet är skakat. Partiledningen har redan tillsatt en arbetsgrupp för att lägga upp en strategi och taktik för hur socialisterna ska bemöta hotet från vänster. I den senaste opinionsundersökningen från 19 juni publicerad av Le Figaro, fransk högertidning, anser en majoritet av de tillfrågade att Besancenot är den främste motståndaren till Sarkozy politik. En tankesmedja som arbetar för Socialistpartiet oroar sig för den plats som NPA kan få till vänster om sossarna.

-Medan PS debatterar sin allianspolitik och om behovet att anamma vissa nyliberala idéer öppnas nya perspektiv för den strömning som Besancenot representerar, skriver Jean Jaurès-fondationen.

Det blir ett spännande halvår fram till NPAs födelse, som vi kommer att följa regelbundet.

I media: Le Monde,Rouge,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,