"Den världskarta som inte visar var landet Utopia ligger är inte värd ett enda ögonkast." Oscar Wilde
Inlägg taggade Belgien
Lyckad generalstrejk i Belgien
31 Jan 12
Det mesta stod still när
Belgiens arbetare storstrejkade
.
Gårdagens generalstrejk i Belgien var en framgång för de fackliga organisationerna som stod för initiativet. Trots den hätska kampanjen i media och från de politiska partiernas sida var uppslutningen i strejken i det närmaste total på de större arbetsplatserna.
En framgång i meningen att vanliga medlemmar i de fackliga organisationerna kunde visa vad de verkligen tycker om regeringens planer på att låta befolkningen betala för den kris som finansvärlden skapat och som Europas regeringar räddat den ur genom att lägga de privata skuldbergen på det offentligas axlar.
Om det ska bli en framgång i bredare bemärkelse beror i mycket på hur de fackliga ledningarna tänker fortsätta mobiliseringen och vilket tryck de kommer att utsättas för från sina medlemmar.
Här under hittar du en kort bildkvalkad från gårdagens generalstrejk i Belgien.
Här filtreras infarten till tevestationen RTBF av aktiva från de fackliga
organisatörerna. Socialistiska FGTB är klädda i rött,
Kristdemokratiska CSC i grönt.
.
FGTBs ordförande Anne Demelenne lovar tuffare tag om
regeringen inte lyssnar till fackens krav.
Infarten till Bryssels flygplats blockerades redan i arla morgon.
Tågen stod stilla hela dagen
I minus 1°C värmde det med öppen eld i morgonstund.
Den röda och gröna enheten i kampen lovar gott för framtiden.
De flesta stora industrier i landet var i strejk,
både i Flandern och Vallonien.
Kampviljan är det inget fel på.
Alla stora hamnar i Flandern var blockerade.
Gent, Antwerpen och Zeebrugge var i strejk.
Bilder: Bilderna ovan finns i den flamländska dagsgtidningen De Morgen.
.
Media;DN1,DN2,SVD1,SVD2,SVT1,SVT2,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Beglien, Strejk, Antwerpen, Gent, Zeebrugge, Namur
Generalstrejk i Belgien
30 Jan 12
Socialistpartiets högerpolitik en utmaning för de fackliga organisationerna
.
I dag måndag 30 januari står Belgien still. Fabriker, hamnar, skolor, posten, flyget, tågen, tunnelbana, bussar och mycket annat är i strejk. De fackliga organisationerna har gemensamt utlyst ett dygns strejk. Det är ett mäktigt svar på den nya ”vänsterregeringens” planerade högerpolitik. En strejk som ändå kräver en aktiv fortsättning för att sätta stopp för den planerade svångremspolitiken.
Regeringskrisen i Belgien varade i ett och ett halvt år innan en ny koalition såg dagens ljus. Nytt världsrekord utan regering blev det, men slutprodukten var ingen framgång för landets löntagare. Socialistpartiet som vann stort i valet fick efter många turer uppdraget att bilda regering med partier från Flandern och Vallonien. SPs partiledare Elio Di Rupo blev därmed landets första socialistiska premiärminister på flera decennier.
.
Med ett tjockt S i namnet vill Socialistpartiet profilera sig som förvaltare av välfärden.
.
Knappt utsedd till premiärmininister visade Di Rupo vilka herrar han tänker tjäna. Liksom i andra europeiska länder användes omedelbart statsskulden som en ursäkt för att lansera ett budgetförslag som ”med ansvariga” åtgärder ska sanera statens finanser. De fackliga organisationerna fattade omedelbart galoppen och förkastade budgeten och sparprogrammet som ett angrepp på den arbetande befolkningens köpkraft och sociala välfärd.
-Vi är inte ansvariga för krisen. Låt de ansvariga betala, är ett vanligt fackligt svar på kraven på åtstramning.
En första snabbt organiserad strejk hölls i slutet av oktober med en varning att nya strejker skulle följa om regeringen, speciellt socialisten Elio Di Rupo, inte lyssnar till de fackliga organisationernas krav på förhandlingar om ”sparpaketens” innehåll. Ett krav som ignorerades helt av den nya regeringen. I stället har samtliga media dragit igång en smutskastningskampanj mot de fackliga organisationerna som anklagas för att skada ”landets intressen”. Facket ”skjuter sig självt i foten”. Strejken ”tjänar inget till , regeringen har redan fattat sina beslut”. De strejkande anklagas nästan för ”terrorism”, de tar ”hela befolkningen som gisslan”. Listan av angrepp mot de fackliga organisationerna kan göras mycket lång. Man kan nästan tro att det är facken som är ansvariga för den ekonomiska krisen.
.
Elio Di Rupo är en andra generationens invandrare. Hans familj flyttade från Italien till Belgien efter kriget för att jobba i de vallonska kolgruvorna, Hans uppväxt var mycket fattig. Det kanske förklarar varför han numera alltid uppträder i fluga, dock alltid röd.
.
Den fackliga rörelsen i Belgien är mycket stark och har en stolt historia av omfattande strider för de arbetandes intressen, inte minst den stora generalstrejken årsskiftet 1960-61, då landet stod stilla i över tre veckor. Den förrevolutionära strejken krossades till sist då tre tusen belgiska soldater togs hem från Tyskland. Två tusen arbetare arresterades varav hälften senare dömdes till kortare fängelsestraff och böter. Bland de hundratals som skadades i gatustriderna med militär och polis dog två strejkande stålarbetare i Liège.
I dag är 2,5 miljoner belgare medlem i någon av de fackliga organisationer som täcker de båda språkregionerna. I Vallonien är de flesta med i det socialistiska FGTB och i Flandern tillhör en majoritet det katolska CSC. Historiskt har de båda stora förbunden alltid haft en fot i det politiska lägret via Socialistpartiet och Kristdemokraterna. ”Den belgiska kompromissen” kallas det när förhandlingar med de fackliga organisationerna lett fram till löneavtal och sociala reformer. I dag är det slut med det. Den nya regeringen har inte ens samtalat med de fackliga organisationerna.
.
Metallare ”blåser av” politikernas snålspel och kräver nya regler.
.
Socialistpartiet har definitivt förankrat sig i den nyliberala fåran och ska ”ta sitt ansvar” så att marknadens gudar inte vredgas. I dag finns det inget parti representerat i det nationella parlamentet som inte bekänner sig till ”marknadsekonomin”, vilket konkret betyder att 2,5 miljoner arbetares röster väger lättare än ett stort A mindre från kreditvärderaren Standard & Poor’s.
I de fackliga leden kokar ilskan över dövheten i parlamentet och regeringen och på lokal och regional nivå tar fackliga instanser uttalanden och initiativ som kanske kan leda till en nationell anstormning mot den nya regeringens sparpaket.
-Vi metallare i MWB-FGTB vägrar att kasta in handduken. Vi är mer än någonsin mobiliserade i bygget av ett alternativt samhälle till det som de ansvariga för krisen och deras megafoner målar upp, säger Nico Cué, ledare för metallförbundet i FGTB. Ett språk som metallaren Stefan Löfven, numera partiledare för Sveriges socialdemokrater, sedan länge glömt bort. Numera ger det honom bara kalla kårar.
I staden Namur kallade metallförbundet MWB till debatt om hur kampen mot regeringens angrepp ska kunna utvecklas till en lyckad motoffensiv. Det gjordes med stor öppenhet. Vid sidan av Socialistpartiet och det kristdemokratiska CdH inbjöds också de gröna i Ecolo, Ptb (belgisk variant av svenska KP) och LCR systerparti till svenska SP.
-Generalstrejken 30 januari är bara en början. Om regeringen inte lyssnar till oss organiserar vi nya, ännu hårdare aktioner de kommande veckorna. Då kan det bli 48-timmars eller 72-timmars strejker, sa J-M Hutsebout från MWB till de 300 fackliga aktivister som samlats i fackföreningens lokal.
.
Céline Caudron från LCR sitter längst till höger (eller vänster om man vill). Metallförbundets lokala initiativ i Namur var lyckat.
.
Céline Caudron från LCR varnade för att regeringen vill genomföra en social nedrustning i en omfattning som inte skett förr.
-Det är målet och det är därför regeringen försöker marginalisera fackföreningarna. Vi måste se till att strejken den 30 januari blir lyckad och också arbeta ut en plan för den fortsatta kampen. Socialistpartiet försvarar inte längre arbetarnas intressen. Det har blivit ett socialliberalt parti. Fackföreningarna måste föra fram ett politiskt alternativ och med två och en halv miljoner medlemmar har facken den demokratiska legitimiteten att göra det, sa Céline bland annat i paneldiskussionen.
.
Beslutsam kamp är ett kännetecken för de belgiska fackföreningarna.
.
I toppen på de fackliga organisationerna hoppas man ännu att den ”belgiska modellen” av samförstånd mellan facken och partierna ska bestå och att de arbetandes behov tillfredsställs i förhandlingar mellan ”parterna”. Vare sig i FGTBs eller i CSCs ledning verkar man inse att nya tider råder. Borgarna och kapitalägarna vill inte längre kompromissa med de arbetande. De fackliga organisationerna har inte längre politiska representanter i parlamentet som de kan påverka i ”demokratiska former”. Därför är strejken i dag viktig. Styrkan i de ”utomparlamentariska” striderna kommer att avgöra om de arbetande kan slå tillbaka den borgerliga offensiven.
Europafacket EFS organiserar den 29 februari en protestdag mot åtstramningsprogrammen i Europa. Stora demonstrationer planeras över hela kontinenten. Vad kommer LO att göra? Organisera solidaritet med resten av Europas arbetare eller galamiddag i Saltsjöbaden?
.
Media:DN1,DN2,SVD1,DN3,SVD2,SVT1,DN3,DN4,SVD3,DN5,DN6,SVD4,SVT2,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Belgien, Generalstrejk, Elio Di Rupo, Nyliberalism, Bryssel
Mitt röd-gröna Bryssel
3 Dec 11
-Det är er skuld, inte vår
Text och bilder av Benny Åsman
Bryssel är inte bara glassiga bankpalats och glastorn där José Barossos hov
styr och ställer.
Det är också de arbetande människornas Bryssel. Det är det Bryssel jag trivs i, de stora fackförbundens röd-gröna front. Och gudarna ska veta att de vet hur man gör för att synas och höras. I går samlades närmare 80 000 till demonstration mot den nya regeringens budget. Jo faktiskt, Belgien har en ny regering efter 18 månaders regimkris.
.
Den fackliga fronten blir konkret när rött och grönt blandas.
.
Men det var inte för att fira den nya regeringen som de fackliga organisationerna i gemensam front mobiliserade till en jättedemonstration.
-Nej till sparplanerna, som finns i den budget som antogs häromdagen var vad de fackligt organiserade samlades kring.
-Deras kris, deras skuld – inte vår.
Så står det överst på det flygblad som den fackliga fronten publicerade inför demonstrationen. Den gemensamma kampanjen mot regeringens åtstramningsprogram centreras kring fyra teman:
.
Traditionen bjuder att fakliga demonstrationer blir glada tillställningar
.
-Pengar till kapitalet – åtstramning för oss. Kommer inte på fråga.
-Sanera det offentliga ja –försämringar nej
-Arbete, bra arbeten, arbeten åt alla.
-Ta pengarna där de finns
Den nya regeringen hann inte ens bli varm i kläderna innan de fackliga organisationerna protesterar kraftigt mot den plan som koalitionspartierna kommit överens om.
.
Stålarbetare från Mittal i Liège säger nej till nedläggningen av varmvalsverket.
.
Den innebär bland annat en höjning av rätten till förtidspension från 58 år till 60 år, lägre ersättning från a-kassan och rätt till a-kassa under kortare tid, nedskärningar i den offentliga sektorn och ett vagt uttalat hot mot de belgiska arbetarnas ögonsten –indexeringen av lönerna så att de håller någorlunda takt med inflationen. Det ger de fackliga organisationerna en säkerhet i löneförhandlingarna. De behöver inte tänka på inflationen och kan förhandla om verkliga lönelyft.
.
De stridbara arbetarna vid Caterpillar är alltid med i leden när det gäller.
.
Den nya regeringen är en koalition mellan socialister, kristdemokrater och liberaler på båda sidan om språkgränsen. För första gången på många decennier tar det franskspråkiga Socialistpartiet premiärministerposten. Det största flamländska partiet N-VA står utanför efter 18 månaders fruktlösa försök från de andra partierna att få dem med i båten. N-VA har ett självständigt Flandern som mål och räknar nog med att kunna vinna ytterligare röster i Flandern medan koalitionsregeringen tar sig an ekonomin och statsskulden. Jag tror att den nya regeringen kommer att få svårt att överleva en längre tid. Den institutionella krisen i landet är för djup för att en borgerlig regering ska kunna hålla ihop med N-VA utanför.
.
Nej till åtstramningsprogram. Ett tema som visar att folk vet att de inte är ansvariga för krisen.
.
Det faktum att de fackliga organisationerna mobiliserar tillsammans över språkgränsen visar att den nationella frågan, med separatism på programmet, framför allt är en borgerligt nationalistisk separatism som inte delas av arbetarklassen på de båda sidorna av språkgränsen.
Demonstrationen visar också något som blir allt tydligare i Europa. Den arbetande befolkningen inser att finansen och politikerna försöker att lasta över räkningen för krisen på deras axlar.
.
Sänk momsen från 21% till 6% på el, gas och eldningsolja
.
Kapitalismen har tappat i stort sett all sin legitimitet i vanliga människors ögon. Finansgubbarna ses som tjuvar och banditer som enbart har som mål att sko sig på befolkningens bekostnad. Detta är helt uppenbart i Belgien. När de fackliga ledningarna börjar prata ”antikapitalism” speglar det vad som händer i deras led.
.
-Bort med fingrarna från förtidspensionen.
.
Det innebär inte att de som reser sig mot sparplanerna ser ett konkret alternativ till dagens ekonomiska strukturer men de vägrar att acceptera konsekvenserna av ett system som kastat världsekonomin in i tre djupa kriser på tio år.
.
Solidaritet ger kraft
.
Som sig bör är det de unga som trummar på mest
.
Celine Caudron är alltid med när det händer något. Hon är medlem i Socialistiska Partiets
systerorganisation i Belgen – LCR, Ligue Communiste Révolutionnaire
.
Stämningen och påhitten saknades inte
.
Framåt och aldrig glömma. Det är möjligt att vinna.
.
På trappan till Börsen samlades ett gäng glada tomtar från Liège
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Bryssel, Belgien, Fackföreningar
Första Världskriget tog slut i dag.
11 Nov 11
Nicolas Sarkozy skändar de döda
.
I dag 11 november är det helg här i Belgien till minne av alla som stupade i förra seklets första barbari. På
Flanderns öppna leriga slätter stupade miljoner unga män i generalernas prestigefyllda kamp för trettio meters framryckning. I dag finns bara de ändlösa gravfälten kvar. Ett litet kors med namnet på en ung soldat, det är allt. Den siste överlevande soldaten dog i fjol. Tio miljoner soldater dog och tjugo miljoner skadades i det ”stora patriotiska kriget”.
I Frankrike är det inte helgdag. Men traditionen vill att presidenten hyllar de som stupade under landets fana. I år trampar president Nicolas Sarkozy på de dödas minnen och skymfar de miljontals unga män ur arbetar- och bondeled som aristokratiska officerare drev till slakt. I stället för att hedra den fjärdedel av landets unga män som dog har Sarkozy beslutat att 11 november är en dag då alla soldater som dött under fransk flagg ska hedras.
Den politiska manövern bakom är en skymf mot de miljoner ungdomar som tvångsmobiliserades och skickades in i döden av medaljklädda generaler eftersom de buntas ihop med dagens krigshundar som frivilligt anmäler sig till tjänst under den franska imperialismens fana i Afghanistan och andra avlägsna platser i världen.
.
Franska militärhistoriker beskriver slaget vid Verdun som en ”taktisk seger”.
.
Politikern Sarkozy drar sig inte för att skymfa första världskrigets döda i syfte att legitimera franska legoknektars smutsiga hantverk i fanans tjänst. I dag ska han ge en speciell hedersbetygelse till de 25 franska legosoldater som dött i Afghanistan. Det franska socialistpartiet har inte ens orkat resa ett frågetecken över Sarkozy fula manöver.
.
I slaget vid Verdun skickades hundratusentals soldater i döden för att vinna hundra meter. 163 000 franska och 143 000 tyska soldater dödades i det 10 månader långa slaget i nordöstra Frankrike.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Första Världskriget, Sarkozy
Slag mot stålverk i Liège
13 Okt 11
Indiska ArcelorMittal lägger ned
.
Det kom som en blixt från klar himmel. I går eftermiddag meddelade den indiske stålbaronen Mittal att varmvalsverket i den belgiska industristaden Liège läggs ned och att de över tusen anställda avskedas.
.
Svåra tider väntar för de tusen anställda. Kampen förbereds.
.
Det är ett svårt slag mot en region med redan hög arbetslöshet. Det handlar om minst fem tusen arbeten som drabbas när alla underleverantörer och lokala firmor som berörs räknas in. I 200 år har Lièges arbetare tillverkat järn och stål. I decennier har de också stått i spetsen för arbetarklassens kamp för bra arbetsvillkor, korrekta löner och respekt för ingångna avtal med de fackliga organisationerna.
Just den sista punkten gör nu de arbetande och de fackliga ledarna rasande. Det är mindre än en vecka sedan företaget backade i en konflikt om visstidsanställning och facket proklamerade en stor seger. Redan då visste naturligtvis ledningen vilket besked som väntade. Chocken för de anställda är enorm och känslan av att ha ljugits rätt upp i ansiktet kan vändas till en våldsam försvarskamp. Stålarbetarna i Liège har redan visat vad de kan uträtta när det kommer till strid.
.
I dalgången mellan floderna Sambre och Meuse
har järn och stål närt berfolkningen i 200 år.
.
ArcelorMittals verk i Liège tillhör ståljättens mest produktiva enheter i hela Europa och strategin bakom nedläggning är svår att förstå för de fackliga ledarna som i går hänvisade till koncernens uppköp av malmgruvor världen över och de enorma vinster som görs.
-ArcelorMittal är ren och skär kapitalism, sa en facklig ledare till belgiska RTBF och menade att bolagskoncernen dessutom inte går att lita på.
.
För François Gomez, ledare i facket FGTB, väntar svåra dagar.
.
–Alla ska veta att de inte håller sitt ord, sa fackets representant, som också förklarade att arbetarna helt tappat förtroendet för den lokala ledningen i Liège. De kallas för ”legoknektar” av arbetarna och facket har redan meddelat att inga förhandlingar kommer att hållas med de lokala cheferna.
Det är ännu för tidigt att sia om hur den här striden kommer att sluta. Det finns inte fog för stor optimism. Tusen arbetare ställd mot jätten ArcelorMittal har inte kraften att ensamma segra. De närmaste dagarna kommer de säkerligen att vända sig till den regionala vallonska regeringen med krav på socialisering av stålverket eller att driften tas över av andra bolag som exempelvis det franska Usinor.
En hård strid väntar. Här på bloggen kommer vi att följa vad som händer. Stay tuned.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Finanskrisen, facklig kamp i Europa, EU, Liège,
Bryssel i Rött
24 Mar 11
/
I går var det vår i Bryssel. Solen sken i kapp med glada ansikten som alla protesterade mot toppmötet i staden. Här under hittar du ett litet fotoreportage som jag hoppas ska värma i den svenska senvintern.
-Grundtonen är röd. Så poetisk var Metall i Namur.
.
-Nej tack till ett antisocialt Europa.
Det tycker det socialistiska fackförbundet FGTBs flamländska sektion.
.
Inga sura miner när solen och solidariteten värmer.
.
-Se upp. Ett socialt Europa i fara. Ja till ett solidariskt Europa.
.
En beskattning av alla finansiella transaktioner kräver FGTB.
.
Det Europeiska Fackförbundet deltog också i organisationen.
.
Det fina vädret lockade fram klara toner. Lägre pris på hushållsenergin kräver FGTB.
.
-Allt tillhör oss. Inget tillhör dem.
De fackliga ungdomssektionerna av FGTB deltog massivt.
.
FGTBus finns med i alla demonstrationer som organiseras i Bryssel.
.
-Solidaritet i kampen. Det är melodin för fackets avdelningar i södra Belgien
.
I Bryssel är en demonstration utan en frit-kop otänkbar.
En strut med pommes-frites och majonäs kan inte många belgare motstå. Tyvärr.
.
I den sociala protesten enas det mångkulturella samhället.
Ingen ber kvinnan att gå hem och ta av sig sjalen innan hon öppnar munnen.
.
De anställda i sjukvården fanns på plats.
.
Vart tog pengarna till bankerna vägen?
.
Kapitalismen är farlig för hälsan.
.
-Metall i Liège i står i spetsen för kampen.
.
De sociala protesternas skiftande ansikten. Ingen lämplig miljö för Åkessöner.
.
En grekisk arbetare mitt i allt rött.
Här under hittar du två länkar till amatörvideon jag gjort själv. Sett till kvaliten ligger betoningen på ”amatör”. Men de ger i alla fall lite av den stämning som råder när belgiska arbetare samlas till protest.
PS; Notera att Dagens Nyheter lyckats sätta rubriken ”Upplopp i Bryssel” på sin artikel om dagens demonstration. Kan det ingå i en policy för att tävla med kvällstidningarna?
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Belgien, Bryssel, EU, FGTB, Fackförening.
Terrorister gripna i Antwerpen ?
24 Nov 10
En ”göteborgare” i Antwerpen ?
.
Den belgiska polisen grep i natt sju personer i Antwerpen som redan dömts som ”islamska terrorister” i media. Samtliga gripna är män mellan 20 och 30 år och med dubbla nationaliteter.
Polisens taleskvinna i Antwerpen förklarade omedelbart efter gripandet att sju personer ”tillhörande en terroristorganisation” gripits på morgontimmarna.
.
En av de anhållna i Antwerpen.
Sedan gav kvinnan ett par preciseringar som får en att omedelbart tänka på de anhållna ”terroristerna” i Göteborg som snabbt visade sig vara helt oskyldiga medborgare med arabiska förnamn.
-De planerade attentat i Belgien, sa poliskvinnan och svarade sedan svävande på journalisters frågor om det fanns konkreta planer.
-Nej det fanns inte ännu några konkreta attentatsmål.
Lägg märke till det skickliga ”inte ännu”. Ett par av de gripna tillhör en reaktionär fundamentalistgrupp – Sharia4Belgium – som gjort sig känd för sina extrema ståndpunkter men som aldrig begått konkreta brott enligt belgisk lag.
Summan av hela affären är att nu kan man ryckas upp ur sin säng klockan fyra på morgonen och anklagas för terrorism enbart på grund av vad man sagt eller skrivit på en blogg. De gripna är islamska extremister. De gör allt för att deras åsikter ska bli kända. Men är det ett brott?
.
Kommunistjågaren Joseph McCarthy viftade ofta med papper som han sa innhöll namnen på avslöjade spioner.
.
Det fanns en tid i väst när du också kunde ryckas upp ur sängen mitt i natten och åtalas för dina idéer. Men då var offren kommunister. Under McCarthys häxjakt på ”spioner” på 50-talet räckte det med att se snett på kärnvapnen för att hamna i trångmål. I Sverige finns det ännu personer som upplevt internering och fångenskap för sina åsikters skull. De kommunister som internerades under kriget stod till svars enbart för sina idéer, inte någon olaglig handling.
Det blir kanske utgången av gårdagens arresteringar av ”terrorister” i Antwerpen. En riktig göteborgare på belgiska.
.
Bloggare: Svensson,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Islam, Antwerpen, Terrorism,
Amerikanska gangsters i Belgien
15 Nov 10
Brink’s i fejkad konkurs.
.
Efter nästan tre veckors strejk i värdetransportföretaget Brink’s Belgium förklarade sig företaget i konkurs och la skulden för konkursen på de strejkande.
Men bakom konkursen ligger riktiga amerikanska gangstermetoder och ekonomisk brottslighet. I en tidigare blogg förklarade jag att anledningen till strejken var att företaget ville ändra de anställdas status till kategorin ”ouvrier”(arbetare). Det var då inte riktigt klart vilken fördel det skulle ge företaget. Den facklige ledare som varnade för att Brink’s hade planer på att lägga ned sin verksamhet för att kunna avskeda de anställda i Belgien hade rätt.
.
Brinks ledning i Belgien uppträder som amerikanska gengsters.
Då blir det också klart varför bolaget ville ändra de anställdas status. Det är nämligen lättare och mindre kostsamt att avskeda arbetare än tjänstemän. Beskedet om konkurs kom som en chock för de strejkande. Men snabbt byttes chocken mot ilska. Fackföreningarna har förstärkt blockaden mot Brink’s för att hindra ledningen från att avlägsna transportbilarna och viktiga handlingar från kontoren.
Det politiska etablissemanget i Belgien är också upprört. Vice premiärministern Joël Milquet som försökte att medla i konflikten fick sig en knäpp på näsan av Brink’s ledning som sa att deras avtalsförslag inte var förhandlingsbart. Nu väntar en rättslig prövning av Brink’s agerande. De fackliga organisationerna har lagt in krav på åtal för en falsk konkurs i syfte att omstrukturera bolaget. De menar att syftet är att avskeda alla anställda för att öppna på nytt med ny personal med status ”arbetare” som anställda. Det är inte säkert att Brink’s kommer att lyckas med sina gangstermetoder.
.
De anställda blockerar in- och utfarter till Brink’s för att hindra att företaget tömmer lokalerna.
.
Lagen om falsk konkurs är hård och Brink’s har också brutit mot ”Renaultlagen” genom att vägra förhandla med facket. Brink’s ledning trodde sig göra en smart manöver. Det kan visa sig bli en mycket dyr affär för de amerikanska ägarna av Brink’s.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Belgien, Brink’s, Fackföreningar, Avsked, Konkurs, Gangsters,
Strejk vid Brinks Belgien
12 Nov 10
Snart inte en sedel i hande(l)n.
.
En mycket hård arbetskonflikt utkämpas i Belgien sedan snart en månad. Personalen vid penningvärdetransportföretaget Brink’s strejkar sedan den 23 oktober och redan har flera banker problem att fylla sina sedelautomater.
Brinks är i amerikansk ägo och bolagets aktieägare visar att det enda som räknas är vinsten. Personalen vid företagets fyra filialer i Belgien strejkar i protest mot Brinks beslut att ändra personalens anställningsvillkor.
.
Den röda kepsen och halsduken visar att mannen är medlem i den socialistiska fackföreningen FGTB.
.
De ska klassas om som arbetare(ouvriere) från den nuvarande statusen som tjänstemän(employé). I Belgien innebär den skillnaden inget för lönerna men däremot följer sämre villkor för semestrar och andra sociala förmåner. Brink’s vill helt enkelt försämra sina anställdas arbetsvillkor. Just i en situation där de nationella fackförbunden sitter i förhandlingar med motparterna för att diskutera fram skapandet av en gemensam status för de båda kategorierna, där arbetarnas villkor blir desamma som tjänstemännens. Inte tvärtom som Brink’s tänkt sig.
De amerikanska ägarna av Brink’s visar att de söker en hård konflikt. Efter fjorton dagars strejk har Brink’s ledning inte ens accepterat att möta de fackliga organisationerna. I stället för att mjuka upp strejkfronten har bolagets handlande lett till total strejk med en personal som verkar fast besluten att ta strid till sista droppen. FGTB misstänker att Brink’s eventuellt söker en hård konflikt i syfte att förklara företaget i konkurs vilket skapar en känsla bland personalen att det är en strid om allt eller intet.
.
Det amerikanska Brinks vägrar kliva ur sina pansarbilar förhandla med de strejkande.
.
Belgiens inrikesminister har lekt strejkbrytare och använt BNBs (belgiska riksbankens) fordon och under poliseskort transporterat pengar till Brink’s kunder – banker, varuhus, biografer och andra med behov av cash.
I sig visar det att penningtransporterna är av nationellt intresse och inte borde ligga i händerna på privata bolag med ansvar i första hand inför aktieägare med ett enda intresse – vinst.
Strejken vid Brink’s är inte slut på långt när. Ledningen lägger dövörat till, de fackliga organisationerna och personalen vid Brink’s är mer beslutsamma än någonsin. De närmaste dagarna gäller det att hitta sedelautomater som inte affischerar tomt.
.
Brinks fyra filialer i landet nlockeras till 100% av de anställda. Inte ett fordon släpps ut.
.
Media:
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Belgien, Pengar, Banker, Brinks, Sedelautomater
Val i Belgien
14 Jun 10
Ohelig allians eller landet spricker.
.
Söndagens val i Belgien inte bara bekräftade den allt djupare sprickan mellan norr och syd, mellan Flandern och Vallonien. En avgrund öppnades upp och om inte en ohelig allians mellan det fransktalande socialistpartiet och det flamländska separatistpartiet NV-A kan brygga över sprickan riskerar Belgien att gå under på relativt kort sikt.
.
Bart De Wever segrade. Lägg märke till att det flamländska lejonet bytt plats med en stjärna i EUs flagga.
Resultatet i söndags var nämligen mer extremt än någon väntat sig. NV-A går segrande ur valet och blir det största partiet i Flandern med 30 procent av rösterna och därmed samtidigt det största partiet i landet med 17,4 procent. På andra sidan avgrunden vann PS, socialistpartiet, en stor seger och återtog platsen som det största fransktalande partiet i Vallonien. Alla andra formationer tappade mark. Nyliberalerna i MR och Open-VLD förlorade mest av alla. Till vänster om socialistpartiet fanns det förhoppningar kopplade till en vänsterfront, Front des Gauches, efter att en opinionsundersökning i Bryssel visat på 11 procent tillsammans med de före detta maoisterna i PTB. Något måste har varit grundligt fel i undersökningen. Front des Gauches fick strax över 20 000 röster i Vallonien plus Bryssel och kom därmed inte ens upp till 1 procent.
Hur en regering ska kunna bildas frågar sig nu många. Kungen är regeringsbildare i det belgiska systemet och nu måste han ge en partiledare uppgiften att försöka bilda en koalitionsregering. Men valresultatet lämnar inte mycket utrymme för manövrer. På den flamländska sidan är Bart De Wevers NV-A omöjligt att runda. Ingen fungerande regering kan bildas utan NV-A. Det är kanske den belgiska statens räddning. Bart De Wever som säger sig vara för ett självständigt Flandern måste kompromissa med Socialistpartiet och därmed spä ut sitt vin med vatten. Hans anhängare som väntar sig något annat än en kompromiss à la belge kan snabbt tappa tålamodet och strömma tillbaka till extremisterna i Vlaams Belang som förlorade stort och tappade nästan hälften av sina röster från senaste valet.
.
Elio di Rupo vann stort i Vallonien. Den röda flugan bär han alltid.
Socialistpartiets chef Elio Di Rupo är given ledare för Vallonien och det fransktalande Bryssel och måste likt Bart De Wever hålla för näsan och kompromissa med separatisterna på andra sidan språkgränsen. På valkvällen sa de båda att en hand måste sträckas ut över språkgränsen för landet ska kunna räddas. För De Wever var det redan ett första avsteg från den separatistiska vägen.
Två scenarier öppnar sig. Endera lyckas Di Rupo och De Wever att snabbt bilda en koalitionsregering, hur otänkbart det än var innan valet. Dess uppgift blir då att hitta en formel för ökad regional självständighet inom ramen för ett federalt Belgien. Eller så misslyckas regeringsbildandet och landet blir utan regering under lång tid. I så fall kan separatisterna i norr säga att Belgien är omöjligt att regera och att den de facto splittringen ska befästas formellt genom att utropa ett självständigt Flandern. Vad det kan föra med sig för Bryssels status verkar oöverskådligt just nu. Huvudstaden ligger i Flandern men 88 procent av befolkningen talar franska.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Belgien, Flandern, Vallonien, Bryssel, Kris, Separatism
Senaste kommentarer