"Den världskarta som inte visar var landet Utopia ligger är inte värd ett enda ögonkast." Oscar Wilde
Inlägg taggade bäver
Bosättare eller vandringsman?
14 Nov 11
Nya sjöar när hösten går i blom…
6 Sep 11
.
.
I dag om morgonen hade vi fått flera nya sjöar efter de senaste dygnets regn. Vackert är det. Grodorna har fått blött vatten under fötterna och vårt sista tranpar klafsar runt och stortrivs innan flytten söderut.
.
.
”Trädmord” berättar man om i Stockholm. Hos oss är det mer fredligt. Bävern var här under försommaren. Nu är den på återbesök nere vid vår å, bara ett femtiotal meter från vårt gamla soldattorp i Alefjäll fem mil nordost om Göteborg. Genom Grönån och Röbackaån tar de sig hit från Göta älv. Vår by heter i dag Björbäck. Men namnet kommer nog inte från att här växte björk. I gamla tider sa man troligtvis Bäverbäcken. Detta eftersom bäver då mest hette bjor om jag tolkat gamla namnböcker rätt.
Det är bara att tacka och ta emot för hjälpen. Järnspis, kakelugnar och vedspisen ska ha sitt. Men annars har jag så det räcker. Fick hjälp av grannen med sin traktor att ta hem tio kubikmeter ek som blev kvar på ett luftigt ställe i våras. Den ska kapas och klyvas och hoppeligen inte behöva tas in till vedpannan förrän nästkommande vinter. Lyssnar till Jan Guillou som berättar om sin nya romanserie, Brobyggarna, i SVT:s frukost-TV. Han säger sig ”gå ner till gymmet”, när själen behöver ro. Jag går ut till vedbacken. Mitt politiskt korrekta eko-gym!
.
.
Under hösten lägrar sig annars mörkret över en allt större del av dygnet och det vimlar av vemod både i naturen och i våra sinnen. Men hos oss har nattfrosten ännu inte varit på besök, så även sensommaren får en chans att blomma ut. I söndags tog jag en del bilder på lite av den fägring som även tidig september kan bjuda.
.
.
Luktärterna klättrar allt högre i en pimpinellaros. Blommorna är riktiga skönheter och doften bättre än alla parfymer i världen.
.
.
Vid stugknuten har vi en del ståndaktig röd Rudbeckia som ändå har sett sina bästa dagar.
.
.
Sista kalaset. När våra lindar blommar sjunger hela trädgården. Men nu är den stora festen över och de bin som överlevt uppsöker tacksamt de blommor som dröjer sig kvar. Här en visit hos en vit Rosenskära som kanske borde kallas för Vitskära.
.
.
Här bjuder Kärleksörten ut sig. Inte helt ogenerat utan med en klädsam rodnad.
.
.
En lättsam Malva letar efter kvällssol. En av mina många favoritblommor.
.
.
Även en och annan nyponros lapar i sig av höstsolen.
.
.
Men den är bra sent ute. Nästan alla andra grannar har hunnit med att bli till frodiga, saftiga nypon med sprakande gulröda färger som riktigt ropar till koltrastarna: ”Kom och ta mig! Kom och ta mig!”.
.
.
Men den här vill inte så många ta i. En lång räkel till brännässla med snart färdiga fröställningar. Men månaderna flyger fram och i april kan dess färska skott bli till en mustig, mild vårsoppa som inte bränns det allra minsta.
.
.
Rallarrosen eller Tjärblomstret i vacker höstskrud. Vi hoppas att den får en stor renässans när Den stora järnvägssatsningen väl kommer.
.
.
En åldrad Krusskräppa. Som barn när det var kokkaffe som gällde lekte vi alltid att fröna var kaffebönor. I fonden är ett stort bestånd höstastrar på väg att slå ut.
.
.
.
Mot trädgården och allt ätbart stegar till sist en ung älgtjur. Får skaffa mig ett bättre objektiv som kan fånga alla vilda djur runt stugknuten. Märkligt att den här kommer så nära vår frysbox. Men den vet förstås att det bara är i norra Sverige som älgjakten har satt i gång.
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, översvämningar, regn, höstblommor, älgjakt, ösregn
I media: DN1,GP1,GP2,GP3,GP4,
Kyliga men kära lekar…
20 Apr 11
.
I går kom våren för att stanna. Hundra meter från vårt hus ligger den lilla Vipsjön som är ett omtyckt lekvatten för traktens paddor. I år har de klarat vinterdvalan bra under all snö och kommer hit långväga ifrån. Deras vintervisten och sedan deras sommarrevir kan ligga så långt som 2 kilometer från lekplatsen. Nu heter det att man ska inte gå över ån efter vatten. Men ändå är det precis det som våra paddor gör. För mellan oss och sjön rinner en bräddfull å och dess kraftiga ström måste korsas för att de ska kunna leka i samma vatten som det de en gång kom ifrån.
.
.
I den goda värmen tog jag mig över den svajiga spången för att se på detta levande underverk och möttes av hundratals, kanske tusentals, kväkande paddor. I full fart med sina kyliga men kära lekar.
.
.
Hade någon av våra kvällstidningar varit här hade tummelplatsen slagits upp som en orgie eftersom flera hanar samtidigt försöker sig på att erövra samma hona. Men som synes finns det i sista hand bara plats för en av alla ivriga hanar…
.
.
Här är en stackare som blivit över.
.
.
Eller så är den bara slutkörd…
.
.
I åkanten, bara sjuttio meter från vårt hus, härjar en bäver. I år har jag inte sett den. Men dess kraftiga huggspån går inte att ta fel på.
.
.
Ännu har vi inte hört om något dammbygge uppströms där det finns mer sly och unga träd. Förmodligen är det unga bävrar från Göta älv, en mil ner, som söker sig upp i vattendragen och letar efter partners och nya boplatser. Bara en gång har jag sett en bäver. Då var den på väg in i trädgården. Men valde till sist att vända och skumpa tillbaka ner i ån.
.
.
.
Ett mer sorgligt vårtecken är saven som rinner ymnigt från stubbarna till några nyss avverkade björkar. Som ett blodflöde från en redan död kropp.
.
.
.
Det går bra att sätta vin på färsk björksav. Men då får man hänga upp holkar och tappa som på gummiplantagen.
.
.
En glad överraskning är att en liten del av vår timjan och oregano har överlevt den svåra vintern. Krukan var nergrävd i massor med löv.
.
.
Min promenad avslutas med några smörgåsar ute på bänken. Vårens första primör är som vanligt gräslöken som traditionellt får pryda kaviar och ägg. Det blir även en gräslöksrand bredvid en dutt riven pepparrot och majonäs på den kallrökta laxen. Till avslutning en brödkant med färskost ,vitlök och tomat.
Kan man ha det bättre?
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, vår, kärlekslekar, paddor, björksav, bäver
En bäver har siktats vid Vinga…
22 Jun 10
.
Läsarbild från Göteborgs-Posten. Malin Minborg.
.
Nja, inte vid Vinga. Men inte så långt ifrån. Det var inte en ”stock som rörde sig” utan en bäver. Det berättar Malin, Elin och deras pappa Per-Åke Minborg för GP om sin överraskande upptäckt i Göteborgs hamn. Alldeles vid Operans kajer inne i stans city. Vid Göta älvs södra utflöde. Säkert en i längden bättre turistattraktion än det pariserhjul som nu satts upp en bit bredvid…
Likt Carl Bildts inbillade ryska ubåtar. Fast nu på riktigt, håller bävern på att än en gång erövra Sveriges vattendrag. Med de alltmer utbredda vildsvinen och bävrarna är vi tillbaka till en del av stenålderns djurliv. I dag räknar man med att det finns 100 000 bävrar i Sverige.
Bilden nedan är inte en bäver utan vår labrador Freja som i går på min ortodoxa midsommar, den verkliga, tog sig en svalkande simtur i Vipån som flyter fram förbi vårt gamla båtmanstorp. Ån byter sedan namn till Röbakaån, kallas sedan för Grönån för att till sist förena sig med mäktiga Gautr Elf ( Odens älv ). Som numer, med ett sentida romanskt stuk, har fått namnet Göta älv. För några år sedan kom här faktiskt en ung bäver upp från ån in mot vår trädgård. Kanske på spaning efter ett nytt revir…
.
.
Freja tar ett midsommardopp i Vipån
.
Under historiens lopp har bävern alltid fascinerat oss människor. Främst dess ”bostadsbyggen”. En del indianer lär ha sett bävern som Jordens skapare. De menade att den byggt upp fastlandet med hjälp av gyttja som hämtats från sjöbotten. I Europa såg man bävern som ett dygdemönster. Flitiga djur med ordning och reda omkring sig. Som i målningen nedan som är från 1800-talets bäverjakt i Kanada. Pälsjägarna hade för sig att de mytiska djuren bodde i små, prydliga lägenheter.
I Norden använde man både bäverns svans och tänder i allehanda läkekonst. Åt en gravid kvinna av svansen kunde det underlätta hennes förlossning. Petade man tänderna med bäverns dito slapp man tandvärk. Så här berättade den medeltida författaren Olaus Magnus om bävrarnas märkliga liv:
.
”I Norden finns otaliga floder ävensom sådana träd som bäst lämpar sig till virke för bävrarnas hyddor, vilka de bygger med underbar konst, varvid naturen själv är deras läromästare. De drar flockvis ut för att fälla timmer som de avskär med tänderna och sedan på underligt sätt forslar till sina boplatser. De tar nämligen ut ur sin flock en som är oduglig till arbete, trög, lat eller skröplig av ålderdom, helst dock en som tillhört ett annat samhälle men övergivit sina kamrater, och lägger honom baklänges på marken med benen i vädret så att kroppen tjänstgör som ett fordon. Mellan hans höfter och ben lägger de timret till rätta och släpar honom så till sina boplatser, där de avlastar timret. Därpå drar de ånyo ut och vänder tillbaka igen, till dess de påbegynta små husen är färdiga. Dessa består av en eller två kamrar..”
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, miljö, Göta älv, bäver, labrador, midsommar
.
I pressen: GP1,
Senaste kommentarer