"Den världskarta som inte visar var landet Utopia ligger är inte värd ett enda ögonkast." Oscar Wilde
Inlägg taggade Barak
En dag i New York
22 Sep 11
Postad av Benny Åsman i Bloggar
Abbas begär erkännande av FN
.
Palestinska Myndighetens chef Abbas begär i morgon fredag att FN erkänner Palestina som en självständig stat. Begäran riktas till Säkerhetsrådet som vi redan nu kan säga inte kommer att tillfredställa det palestinska kravet. USA kommer att lägga in sitt veto om det överhuvudtaget kommer till omröstning. För just nu agerar Israel och USA i kulisserna för att Säkerhetsrådet inte ens ska ta upp frågan i sin session så att USA ska slippa använda sin vetorätt.
.

Trion som inte kan leverera vad palestinierna kräver.
.
Den Palestinska Myndigheten begär stöd för sin sak från alla länder men från Carl Bildt kan palestinierna inte vänta sig något eftersom Sverige inte längre har en egen utrikespolitik. Utrikesdepartementet är numera inget annat än en kopieringsbyrå som väntar på originalen från Vita Huset.
För det palestinska folkets frihet kan ett FN-beslut bli mycket viktigt. Det skulle förvandla Israels ockupation av ”omstridda” territorier till en ockupation av en självständig stat. Följderna på det internationella planet är svåröverskådliga. Men chansen att Abbas begäran om ett erkännande ska förverkligas är mycket små.
För i praktiken ser bilden helt annorlunda ut. Israel har i flera decennier prioriterat ”förhandlingar” med den palestinska ”partnern” under USAs ”medlande”, medan bosättning efter bosättning, koloni efter koloni, motorväg efter motorväg byggts ut på sedan 1967 ockuperad mark. Det ”Palestina” som den Palestinska Myndigheten i dag kontrollerar ser mest ut som Ålands skärgård –små karga öar omgivna av israeliskt vatten. Vem som tar sig från en ö till en annan kontrolleras av den israeliska ockupationsarmén medan de israeliska ”bosättarna” tar sig fram obehindrat på motorvägar reserverade för bosättarna.
.

Duon som är överens.
.
Den nuvarande statsledningen i Israel, med Netanyahu, Barak och halvfascisten Lieberman i spetsen, har inga som helst planer på att låta palestinierna bilda en självständig stat på Västbanken, för att inte tala om en stat med östra Jerusalem som huvudstat. Deras mål är att, under USAs skyddande vingar, helt kolonisera Västbanken och göra varje palestinsk statsbildning omöjlig, samtidigt som fikonlövet ”tvåpartsförhandlingar” ska skyla den nakna sanningen. Det har varit och är de israeliska ledarnas politiska grundbult.
Den arabiska våren har brutit in som en ”tsunami” över det israeliska politiska landskapet, som Ehud Barak uttryckte det. Men den enda slutsatsen regeringen Netanyahu dragit är att köra ner klackarna i marken ännu hårdare i hopp att det lynniga ”vårovädret” ska dra över. Israel har i årtionden haft två trogna allierade i regionen som nu fått nog av Israels ”arrogans” som Erdogan säger. In i det sista klamrade sig Israels diplomati fast vid Ben Ali och i ännu högre grad Mubarak. ”Stabila diktaturer” passade mycket bättre in i de israeliska ledarnas tal om att vara den ”enda demokratin” i regionen än yviga folkliga uppror som inte längre accepterar de arabiska despoternas kohandel med USA/Israel om palestiniernas liv.
Våren i Kairo skakade om alla relationer mellan de härskande i Mellanöstern. Israel befinner sig i konflikt med sina två främsta allierade –Turkiet och Egypten. Den civila regeringen i Ankara, under ledning av Erdogan, kunde inte undvika att kräva en ursäkt från Netanyahu för mordet på nio turkiska deltagare i Ship to Gaza. Hans väljare på hemmaplan krävde handling.
.

På Västbanken hoppas folket att deras land erkänns som 194e medlemmen i FN.
.
-Det handlar om stolthet, svarade Netanyahu och vägrade att gå Erdogan till mötes. Nu eskalerar det diplomatiska kriget mellan Jerusalem och Ankara. Samtidigt sker närmast samma sak i förhållandet till militärrådet i Kairo. Netanyahu vägrar ge en officiell ursäkt för dödskjutningarna av egyptiska gränsvakter trots att generalerna i Kairo visat att öppningen av gränsövergången till Gaza bara var en tillfällig flirt med gatans krav på hemmaplan.
Den turkiska regeringens hårda linje mot Israel ska inte tas för ett bevis på en ny radikalism i Ankara, eller ens ett uns ”anti-imperialism”. Erdogans rundresa i den arabiska världen är mer ett tecken på att den allt starkare turkiska kapitalismen har regionala ambitioner som nu kan få spelrum när USAs direkta inflytande i området skakas. Kravet på ursäkt för morden på skeppet Mavi Marmare är naturligtvis helt berättigat och Israels vägran att erkänna sin skuld säger allt om ledarna i Jerusalem.
.
Israel mördade nio personer på Mavi Marmara.
.
Men Erdogan använder också frågan till att undvika att ljus kastas över angreppen på det kurdiska PKK. Turkiskt flyg attackerar regelbundet kurdiska frihetskämpar inne på irakiskt och syriskt territorium. De hårda orden mot Bachar Assad hindrade inte heller Erdogan från att utvisa till Syrien en syrisk officer som deserterat i utbyte mot fem kurder fängslade i Syrien. Hyckleriet och dubbelspelet är uppenbart.
Ehud Barak har rätt i att den arabiska våren piskat upp en politisk tsunami som redan sopat undan tre diktaturer i regionen och som hotar att förvandla hela den arabiska världen. Till och med de stora protesterna i Israel mot dyrtiden kan inte ses isolerad från den arabiska revolutionen trots att de protesterande hittills inte förhåller sig till den palestinska ”frågan”. Inom parentes, en svaghet som kan bli den israeliska proteströrelsens stötesten och undergång.
-Hur man än vänder sig har man ändan där bak, är nog det ordspråk som Barack Obama mest tänker på när USAs politiska och diplomatiska intressen i Mellanöstern dryftas i Vita Huset. Turkiet är medlem i Nato och har därför enligt alliansens regler rätt till militärt stöd från alla andra medlemmar i Nato vid en konflikt med Israel. Om Erdogan ger en ny konvoj till Gaza marin eskort är inte en ”incident” med Israel otänkbar. För USA är det ett mardrömscenario utan någon verklig lösning. Det finns inte en chans i h-vetet att USA ska göra något annat än fullt ut stödja sionisterna i Jerusalem trots att Turkiet är med i Nato. Alla medel kommer att användas för att ta Ankara i örat.
.
Medlemar i samma militärallians men i konflikt över Palestina.
.
I de fina talen ges alltid palestinierna ”rätten” till en egen stat. Men i praktiken har USA ända sedan Camp David inte gjort något annat än gett Jerusalem grönt ljus för sin politik. Ibland hålls ett rosa kort upp för ”olagliga” nybyggen men det stoppas ganska snart ner i bakfickan igen. De två amerikanska chefsdiplomater som nyligen besökte Abbas vägrade att ens fördöma utbyggnaden av redan existerande kolonier på Västbanken. I stället sa de till Abbas att det var en fråga om ”naturlig befolkningstillväxt”, vilket Netanyahu och de andra extremisterna i Knesset säger varje dag då de utfärdar nya byggtillstånd.
I Förenta Nationerna kommer USA att stoppa palestiniernas krav på erkännande som stat. Går det till omröstning i Säkerhetsrådet och om minst nio av de femton medlemmarna säger ja till Abbas begäran kommer USA att lägga in sitt veto. Det är något som Obama helst av allt vill undvika eftersom det skjuter i sank tilltron till hans vision som den målades upp i talet i Kairo. Hans budskap till arabiska ”gatan” att USA står på folkens sida i kampen för demokrati kommer att framstå som det tomprat det handlar om.
.
Varje dag byggs nya hus på ockuperad mark.
-Det finns inga genvägar till fred, sa Obama i onsdags inför FNs generalförsamling. Så sant, så sant. I årtionden har parhästarna USA/Israel lett det palestinska folket i nosring på alla tillgängliga omvägar för att alltid komma tillbaka till ruta ett –nya ”fredsförhandlingar” som aldrig lett till annat än nederlag för den palestinska saken.
Att den Palestinska Myndighetens chef Mahmoud Abbas nu trotsar USA och vill driva frågan till sin spets i FN beror på att karusellen av ”fredsförhandlingar” inte längre inger hopp bland palestinierna. Det uttrycktes tydligt i de massiva demonstrationer på Västbanken som häromdagen tryckte på Abbas i hopp att han inte än en gång ska vika ner sig inför Israel. Den Palestinska Myndigheten har gått så långt det är möjligt i sitt samarbete med USA/Israel. Ytterligare eftergifter skulle definitivt klassa myndigheten som Israels polis på Västbanken.
En ny fas öppnas upp i Mellanöstern. Den arabiska våren sätter alla etablerade politiska allianser ifråga och ”samtalen” mellan Israel och den Palestinska Myndigheten har nått vägs ände. Befolkningen på Västbanken har insett att de inte leder dem en millimeter närmare en egen statsbildning. Mahmoud Abbas har också insett att den vägen nu är omöjlig att fortsätta på. Hur den palestinska befolkningens kamp ska föras vidare är nu en öppen fråga.
.
Media: DN1,DN2,DN3,DN4,SVD1,SVD2,SVD3,GP1,GP2,SVT1,DN5,SVD4,DN6,SVD5,SVT2,
DN7,SVD6,SVT3,DN8,DN9,GP3,SVT4,SVT5,SVD7,GP4,SVD8,AB1,
Bloggare: Röda Malmö,Jinge,Sjöstedt,Jinge2,RödaBerget,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Palestina, FN, USA, Israel, Abbas, Netanyahu, Västbanken,
Zapatero i Francos fotspår.
5 Dec 10
Postad av Benny Åsman i Arbete och fackliga rättigheter
Arbeta med en pistol i ryggen.
.
Socialisten Zapatero går till historien som den förste ”abetarledaren” i modern tid som använt sig av krigslagar och militärt tvång för att knäcka en strejk.
.

Zapatero leder krisrådet som beslutade införa undantagslag för att knäcka en strejk.
.
De spanska flygledarna som i fredags gick ut i vild strejk och strandsatte hundratusentals passagerare protesterade mot effekterna av en planerad partiell privatisering av företaget Aena som sköter landets 47 flygplatser.
Den ”socialistiska” regeringens reaktion på flygledarnas strejk visar att reflexer från Francodiktaturens dagar ännu finns kvar. Genom att utlysa undantagstillstånd underställdes personalen militära krigslagar och kan under vapenhot om så behövs tvingas återuppta arbetet. En vägran leder till fängelsestraff.
.

De riskerar fängelse för att ha nyttjat sin strejkrätt.
.
Det är ingen tillfällighet att Zapatero visat musklerna. Den ”heliga” marknaden har Spanien i kikarsiktet och med ”undantagstillståndet” vill Zapatero imponera på eventuella spekulanter i en spansk konkurs att de är ute i ogjort ärende – för här har de att göra med en äkta Rambo. En som inte drar sig för att damma av lagar från generalissimo Francos dagar.
.

Militära specialenheter tog över flygplatserna och tvingade personalen att arbeta.
.
Nu är det bara att vänta på alla europeiska socialisters och socialdemokraters kraftfulla fördömande av Zapateros handlag och hans omedelbara uteslutning ur den Socialistiska Internationalen. Med Ådalen i minnet kanske Mona Sahlins efterträdare kan resa frågan vid nästa internationella kongress. Passa då samtidigt på att utesluta krigsförbrytaren Ehud Barak. Två flugor i en smäll så att säga. Eller två löss i den röda fanans veck.
PS: Det är minst sagt märkligt att de svenska toppbloggarna på vänsterkanten(med ett undantag) inte ens uppmärksammat händelsen. Är det ingen som insett det oerhört allvarliga i att en regering i en demokratisk EU-stat inför militära undantagslagar för att knäcka en strejk? Den borgerliga pressen å sin sida föredrar att spy galla över ”privilegierade flygledare”. Att den borgerliga demokratin tar till vapen för att tvinga folk att arbeta verkar inte bekymra någon.
.
Media:GP1,DN1,DN2,SVD1,SVD2,SVD3,AB1,
Bloggare; Svensson,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Spanien, Zapatero, Franco, Strejk, Militär, Undantagslagar, Sahl;in, Socialister
Är Netanyahu antisemit?
4 Dec 09
Postad av Benny Åsman i Antirasism
Är Netanyahu antisemit?
-Ta av handskarna och ta en kompromisslös kamp mot premiärminister Benjamin Netanyahus antisemitiska och rasistiska påbud.
Orden är Ya’akov Katz, ordförande i det israeliska Nationella Enhetspartiet, medlem i Knesset och hård försvarare av extremistiska bosättare på Västbanken.

Fredliga bosättare på Västbanken.
Man tror knappt sina ögon. Netanyahu antisemit och rasist. Andra epitetet stämmer nog men knappast det första.
Bakgrunden till det öppna hatet mot Netanyahu är hans beslut att ”stoppa nybyggen” i tio månader för att blidka Obama och få Abbas att åter sätta sig vid förhandlingsbordet för att förhandla om, -ja just ingenting.
En av ledarna för bosättarna på Västbanken, Dani Dayan, sa efter ett möte med Netanyahu att de kommer att fortsätta sin kamp mot byggstoppet både genom civil olydnad och lagliga åtgärder. Nästa onsdag organiserar bosättarna en massdemonstration i Jerusalem.

Här finns ingen plats för palestinier.
Socialdemokraten och försvarsministern Ehud Barak kände tydligen av hetluften för han la snabbt lite moteld och sa till bosättarna att byggstoppet var flexibelt och inte innefattade terrasser, balkonger och andra smärre tillbyggen på redan existerande hus. Eftersom det inte heller innefattar de tusentals bygglov som redan getts på Västbanken och inte alls nybyggandet i östra Jerusalem är Netanyahus byggstopp så meningslöst som det någonsin kan bli.
För att ytterligare blidka bosättarna beslutade Netanyahu och Barak i onsdags att skapa en undantagskommitté hos vilken bosättarna kan begära lov för avloppsarbeten och elinstallationer.
Hittills är det bara den israeliska polisen som satts in för att se till att byggstoppet efterlevs. Det kan man förstå efter vad som närmast liknade myterier i flera armékaserner mot möjligheten att soldater skulle tvingas till att avhysa nybyggare.

Att Barak sitter i samma Socialistiska International som Mona Sahlin borde leda till frågor i det socialdemokratiska partiet. Eller mår Mona bra i Baraks sällskap?
För Barack Obama och Hillary Clinton räcker dock dessa fikonlöv till för att skyla över USAs villkorslösa stöd till den israeliska ockupationspolitiken. Nybyggena på Västbanken sitter som fiskben i halsen på Obama men inget kan få honom att ändra på grundlinjen i den amerikanska mellanösternpolitiken.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Israel, Netanyahu, Palestina, Abbas, Bosättningar, Barak,
Den palestinska skärgården
2 Apr 09
Postad av Benny Åsman i Antirasism
Palestinska öar i israeliska havet
Knappt har rasisten Avigdor Lieberman utnämnts till Israels nya utrikesminister så trillar sanningarna fram. Äntligen kan man säga. För Lieberman säger högt vad andra israeliska ledare mumlar i skägget.
-En tvåstatslösning är uteslutet, säger Lieberman och politiker världen över vrider förtvivlat sina händer. Varför kan han inte spela med i spelet som går ut på att låta Israel göra allt det vill bara man mimar med i kören som sjunger fredsprocessens lovsång.
För vad är egentligen skillnaden mellan Liberman/Netanyahu och Livni/Barak? Ja, nästan ingen. Det ena paret säger rent ut att palestinierna kan räkna med att leva i bantustans till tidens ände och det andra paret säger sig vara för kompromiss med palestinierna men för i praktiken en politik som förvisar palestinierna till bantustans.
Om du tar en titt på kartan här under så ser du en naken bild av vad som paret Livni/Barak varit med att skapa och som paret Liberman/Netanyahu
säger sig vilja befästa.
Kartan har producerats av Julien Bousac och framställer Västbanken som en skärgård eller ett ö-rike. De ljusgröna områden ligger helt under palestinsk kontroll. De mörkgröna under partiell palestinsk kontroll. Det blå havet som omger dessa ljus- och mörkgröna öar kontrolleras av Israel och de vita öarna är israeliska bosättningar.
En nogrann titt på kartan leder omedelbart till frågan- hur kan någon, israeliska politiker och politiker i USA och EU, påstå sig vara för en tvåstatslösning utan att säga klart ut att alla israeliska bosättningar på Västbanken måste bort? Om de inte monteras ner finns det ingen möjlig statsbildning för palestinierna. Ett ögonkast på kartan räcker för att inse detta.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Israel, Palestina, Bosättningar, Västbanken, Livni, Barak, Netanyahu, Lieberman
Socialdemokraterna måste bryta med Israels arbetarparti!
12 Jan 09
Postad av Göte Kildén i Imperialism
Ehud Barak och Israels arbetarparti
- ut från Socialistinternationalen!
Mona Sahlin, Wanja Lundby-Wedin och Jan Eliasson tog några bra och viktiga steg när de i lördags gick till Sergels Torg i Stockholm och demonstrerade mot Israel. Det verkar som om de inte bara tog del i protesterna för att mildra kritiken från vänster , för den egna passiviteten, utan att de också som personer var illa berörda av de massakrer som Israel nu iscensätter mot den fängslade palestinska nationen. Systerpartiet i Frankrike, Socialistpartiet, vågade exempelvis inte ens detta utan fegade sig ur de franska massdemonstrationerna med hänvisning till att några islamister här och där skulle ropa att ”Allah är stor” och dessutom ”bära Hamas gröna fanor”. En inställning som Alain Krivine från franska sektion av Fjärde Internationalen avvisade i tidningen Le Monde med att: djupet av ilskan och protesterna mot Israels krig inte på något sätt påverkas av att en del människor också demonstrerar sin religiösa tro…

I september var Mona Sahlin nere i Israel och vänslades då med Ehud Barak. Han som
nu blivit Gazas bödel. Men ändå kan sitta kvar som vicepresident i Socialistinternationalen.
I fredags antog dessutom det socialdemokratiska partiets Verkställande utskott, VU, ett uttalande där man också i handling föreslår en försiktig markering mot Israel. VU menar att EU:s nya uppgradering av samarbetsavtalet med Israel ska suspenderas. Bra början. Synd bara att vi inte hörde några liknande tongångar under Israels terrorbombningar mot Libanon sommaren 2006, när man själv satt i regeringsställning…
Så långt allt väl. Men den svenska och internationella socialdemokratins grund- läggande stöd för Israels rasism och kolonialism är fortfarande fast som granit. Det mest iögonfallande är dess varma, lena och smått svärmiska förhållandet till Ehud Barak och hans israeliska Arbetarparti. Barak är inte bara ordförande för de israeliska socialdemokraterna. Han är också försvarsminister. Bombkampanjen de senaste sjutton dagarna är i mycket hans valkampanj. Arbetarpartiet har de senaste åren hamnat i skymundan både för Olmerts/Livnis Kadima och högerpartiet Likuds hårdföre och mycket profilerade Benjamin Netanyahu. Dessutom växer stödet hela tiden för judiskt religiöst extrema partigrupper. Med opinionssiffror i fritt fall var det en ny brakförlust för arbetarpartiet som väntade i de val som stundar den 10 februari. Ett av skälen till Israels oerhörda brutalitet är helt enkelt att Barak och Livni hade gemensamma intressen av att visa att de minsann är minst lika bra på att döda ”terrorister” som högern. Ja, kanske rentav bra mycket bättre.

Sahlin hade också en stund över för quislingen Mahmoud Abbas och hans Fatah som
i dag hjälper Israel att slå ner alla protester på Västbanken. Fatah är för övrigt också
medlem av Socialistinternationalen…
I förhållande till socialdemokratins protester och de egna uttalandena om ” Israels övervåld” och i en situation där även vår egen lille karolin Carl Bildt till sist medger att Israel ”förmodligen” gör sig skyldig till krigsbrott, blir det då mer än genant att det israeliska arbetarpartiet kan fortsätta att vara en fullvärdig medlem av Socialistinternationalen! En global internationell sammanslutning av socialdemokratiska partier, där dessutom Ehud Barak verkar som en av dess vice presidenter. Denne Barak som nu alltså är Gazas bödel och som tillsammans med utrikesminister Livni och mutkolven Olmert omedelbart borde gripas och ställas inför krigsrätt i Haag. Denne Barak och hans arbetarparti kan alltså orimligt nog helt obekymrat sitta kvar i Socialistinternationalen.
”Det som händer i Gaza är tveklöst Israels ansvar och omvärlden måste tvinga Israel att sluta med attackerna”, säger SSU:s ordförande Jytte Guteland till tidningen Internationalen. Det mest lämpligaste från ”omvärldens” sida kanske då vore om socialdemokratin kastade ut den ansvarige bödeln Ehud Barak från den egna internationella organisationen? För vem annan än Barak är ansvarig för den ”massaker” som Guteland själv är så upprörd över? I skenet av de fosforbomber som Israel nu vräker över Gaza City avgörs i dag också om invasionen ska gå över från fjärranfall till närstrider, hus för hus, gränd för gränd. Amnesty International har redan rapporterat att israelerna tar hela familjer som gisslan när de nu bryter sig in i Gazas mer tätbebyggda delar. Gamla som barn, män som kvinnor, tvingas att stanna i sina hus, samtidigt som dessa förvandlas till militära värn.

Ska Israel försöka tränga in i Hamas kärnområden och gå in i närstrider, gränd för
gränd, hus för hus?
Inför de beslut som regeringen ska fatta står det också klart att det är Mona Sahlins partivän, Ehud Barak, som driver på för att armén inte ska stanna upp, som premiärministern Olmert antyder, utan att den i stället ska fortsätta och intensifiera sin inmarsch.
”Det är en skam för omvärlden att detta tillåts hända”, sa Guteland i intervjun med Internationalen och menade då Israels krig. Men nog är det också skamligt att låta Barak sitta kvar som den egna organisationens vicepresident?

Israeliska marksoldater hetsar upp sig med kampsånger i väntan på anfallorder…
Läs även andra bloggares åsikter om Politik, ekonomi, Gaza, Israel, Palestina, socia
ldemokratin, Mona Sahlin, LO, Wanja Lundby-Wedin, Barak, Olmert, Livni
I pressen: DN1,DN2,SVD1,SVD2,SVD3,AB1,AB2,SDS1,Pol
AB3,
Andra bloggare: Svensson,Esbati,Jinge,Rawia Morra,Röda Malmö,Proletärbella,


Senaste kommentarer