"Den världskarta som inte visar var landet Utopia ligger är inte värd ett enda ögonkast." Oscar Wilde
Inlägg taggade Barack Obama
Efter oljekrigen – vad gör vi då?
21 Dec 09
Midvinterblot…
Av hävd ska vi blota i kväll. Det är midvinter och 17. 47 står solen som lägst på himlen. Planetens norra del, där vi lever, har sin maximala lutning bort från solen och vi har vår kortaste dag och vår längsta natt.
Alla traditioner kring julen handlar egentligen om att betvinga mörkret och kylan. Om att solhjulet skall vända. Om vår längtan efter solens återkomst med ljuset och värmen.På sätt och vis var därför klimatmötet i Köpenhamn en historisk paradox. I tusentals år har vi människor på jordens norra delar offrat till gudarna och vädjat om solens och värmens återkomst. Under vår historiska järnålder när klimatet blev kallare och granen vandrade in och tog över från de stora lövskogarna, när sälfettet fräste i lamporna och kådiga facklor fladdrade i mörkret, då offrades vildsvinen eller gårdsgrisarna i väldiga midvinterblot.
Men i Köpenhamn var det inte släkter och stammar som möttes för att med ett väldigt blot blidka gudarna med hopp om att solen och värmen skulle återvända.
För det är inte längre gudarna som rår utan starka indicier talar för att människan själv genom sin förintande snabba förbränning av jordens fossila material skapat ett varmare klimat. I Köpenhamn träffades kapitalistiska regeringar från världens alla stater och sa sig försöka komma fram till ett avtal för att minska planetens uppvärmning.
Mötet blev ett fiasko och till Dagens eko i radion sa vår och Europas tillfällige ”hövding” Fredrik Reinfeldt att det var ”alldeles uppenbart att det saknades politisk vilja att stå upp emot klimathotet”. Han fokuserade först på Kinas ledare som de största svikarna. Senare även på USA:s. Fast med tillägget att Barack Obamas besök ändå ”gav nerv till mötet” . Denne kom inte med något nytt. Men till skillnad från Bush ska Obama och hans nya administration ändå ha insett problemen med jordens uppvärmning, menade Reinfeldt.
”Vår hövding” raljerade sedan över Kinas och andra länders syn på ”västvärldens historiska klimatskuld . ”Detta är sant. Men då visste vi inte bättre. Nu måste vi se framåt. Bara för att vi gjorde fel behöver inte andra göra om våra misstag”, var hans syn. Att varje amerikan i dag bidrar med fyra till fem gånger så mycket utsläpp av CO2 som en genomsnittlig kines ska trollas bort från statistiken. Eller att vi svenskar inte bara bilar till våra jobb utan också unnar oss att flyga som skottspolar över världen…
Det blev ett nattsvart Köpenhamnsmöte…
Bakom denna grova manipulation av fakta och föraktet för de miljarder människor som kämpar för sin överlevnad, för värme och mat för dagen, finns en annan bister dagordning. De fossila bränslen som förbrukas i en allt snabbare takt är inte förnyelsebara. De kommer att ta slut inom ett par generationer.
Ja, de har redan börjat ta slut. Den verkliga ”agendan” när det gäller jordens resurser av olja, naturgas och kol är att det redan i dag råder fullt krig om vem som ska ha makten över dessa tillgångar. USA har erövrat den miltära kontrollen över världens sista stora oljeresurs, Iraks rika fält, och ett av de viktigaste skälen till att Obama ökat truppinsatserna i Afghanistan är landets geopolitiska betydelse när det gäller Centralasiens tillgångar av olja och naturgas…
Summa summarum. Samtidigt som världens ledare träffas och säger sig vilja minska användningen av fossila bränslen råder det fullt krig om de tillgångar som finns kvar. Här handlar det om ännu en historisk paradox. Bara i Irak och Afghanistan har USA, inklusive ”civila” kontrakterade legotrupper, uppåt en halv miljon soldater för att döda tills den sista oljedroppen är räddad till hemmafrontens american way of life. Är det någon som tror att det kommer att finnas kvar en enda amerikansk soldat i Irak – om 20 -30 år – när oljan är slut. För att kriga om ökensanden?
Kjell Aleklett, internationellt erkänd professor i fysik från Uppsala och expert på hur mycket fossila resurser det finns kvar på vår jord, framhåller ständigt att oavsett storleken på klimathoten så är mänsklighetens stora ödesfråga det enkla faktum att våra billiga, fossila bränslen är på upphällning. Han menar att de värsta scenarier som finns när det gäller våra klimat aldrig kommer att bli verkliga därför att oljan, naturgasen och kolen helt enkelt tar slut.
År 2050. Om bara trettio år. Då har jordens befolkning ökat med tre miljarder människor och vare sig det har blivit ett bra klimatavtal eller inte så måste fossila bränslen till stora delar höra till gårdagen. De som finns kvar kommer att vara extremt dyra.
Redan i dag måste därför en stor del av mänsklighetens gemensamma resurser inriktas på en övergång till förnyelsebara energislag. Produktion, transporter och boende måste klara sig utan olja, gas och kol.
Det är vad årets midvinterblot måste handla om. Vare sig det sker i dag. På julafton med Kalle eller Anna Anka. Eller på juldagen med Jesus.
Jag hade egentligen inte tänkt avsluta årets sista blogg och helghälsning med några politiska slutsatser. Den drömda julefriden skulle ha sin plats. Med rimfrost på träden och knirr och knarr i snön där vår labrador glatt kutar omkring med isflak i gapet. Men det går inte att komma ifrån det viktigaste av allt. När det gäller vår gemensamma framtid.
Den drömda julefriden skulle ha sin plats. Med rimfrost på träden och knirr och knarr i snön. Här har mina gamla lagg från Telemarken kommit fram…
För visst går det att förändra världen. Det finns en möjlighet. Men för att lyckas krävs det globala antikapitalistiska massorganisationer och socialistiska partier. Den gamla arbetarrörelsen är helt enkelt förbrukad. Så svårt är det. En väldig men helt nödvändig uppgift tar vid. Vi måste bygga ett nytt, öppet och demokratiskt socialistiskt ungdoms- och arbetarparti.
Det får bli min enkla midvinterhälsning till alla bloggens läsare. Ha det så skönt.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, midvinter, vintersolståndet, klimathotet, klimatavtal, Köpenhamn, Barck Obama, Fredrik Reinfeldt,
Varför fick inte George Bush fredspriset?
11 Dec 09
No peace, no prize
- bring the troops home!
Från Rödts hemsida
Det enda som fattades i gårdagens Oslo var att Barack Obama druckit ur en vapenhjälm när han skålade för Alfred Nobel.
För gräddan i vårt grannland, i det nyrika oljesamhället Norge, blev det en stor dag. Först kunde de gråta en skvätt, rörda av det femtusen ord långa aktivisttal som Barack Obama levererade, som tack för sitt fredspris, sedan slog de klackarna i taket och dansade kvällen lång på presidentparets Grand Hotel.
De ”rödgrönas” statminister Jens Stoltenberg hade dessutom påpassligt visat på sin fredsiver genom att stolt släppt nyheten att Norge ska öka sin truppnärvaro i Afghanistan.Han ville väl inte vara sämre än sina politiska vänner i Sverige, Mona Sahlin och Maria Wetterstrand, som nyss röstade för mer svensk trupp till NATO-kriget…
Innan musiken hann tystna för kvällens sista dans hyllade också republikanernas Sarah Palin spontant Obamas tal. ”Jag tyckte om det han sa om ett rättfärdigt krig. Det påminde om ett stycke i min egen bok”, menade hon.
Den högerkristna krigsivraren Sarah Palin hyllade Obamas tal
Här hemma glädjer sig Svenska Dagbladet åt talet. Det var ”klokt och klarsynt”, understryker ledarskribenten Sanna Rayman:
Så är det. Afghanistans befolkning är inte hjälpt av en fjärran pacifism. Inte när våld och förtryck hotar dem på nära håll. Världen behövs här, i skepnad av såväl militärt som civilt stöd. Det verkligt stora sveket hade varit om Obama hade böjt sig för den krigströtta hemmaopinionen och lämnat Afghanistan åt sitt öde.
Även Dagens Nyheter tyckte att det var ett bra tal. Även om man matchade absurditeten med att ge ett fredspris åt en krigsherre med den sinnrika formuleringen: ”Rätt tal på fel plats”…
Men det fanns andra röster i Oslo. En stycke från Grand Hotel, vid Centralstationen i ett tåg mot Stortinget, demonstrerade flera tusen människor – för fred mot Barack Obamas krig. Där fanns många anhängare till det socialistiska partiet Rödt och dess Röd Ungdom, men också ordföranden för Sosialistisk ungdom, Mali Steiro Tronsmoen, som tyckte att det var en skam att Obama fått fredpriset och därför hade svårt att argumentera för att Socialistisk Ventres (SV) partitoppar, regeringsmedlemmar och representanter i Stortinget, inte deltog i motdemonstrationen. SV:s partiledning föredrog på kvällen bankettgolven på Gran Hotel…
Det gjorde inte däremot Cindy Sheehan, amerikansk krigsmotståndare som rest ända från San Fransisco till Oslo för att höja sin ursinniga röst mot Obamas krig. Sheehans son stupade i Irak 2004 och hon blev uppmärksammad för att hon under lång tid slog upp tält i ett läger utanför George Bush`s Chapel Ranch i Texas, där hon begärde ett möte ansikte mot ansikte med den tidens krigspresident.
Cindy Sheehan vid sitt läger i Texas
I skarp kontrast till Sarah Palin ställde hon nu den fråga som den norska nobelkommittén borde besvara.
När jag fick reda på att Obama fått fredspriset började jag att undra över vad Nobelkommittén menar med fred. När han förra veckan kungjorde sitt beslut om att skicka fler trupper till Afghanistan använde han en drös med Bush-klichéer. I1 september hit och dit. Han har inte gjort något för att trappa ner kriget – tvärtom. Han har inte utrett möjligheterna för en kärnvapennedrustning. Han har inte gjort något för att stoppa de israeliska bosättningar som innebär ett förtryck av palestinierna. Han har inte gjort något konkret för att få en strängare vapenkontroll eller vapenexport. Om Obama förtjänar detta pris. Du skulle också George Bush fått det…
Ja, varför fick aldrig Bush priset? Gick det bra att ge det till massmördaren Kissinger, så varför inte Bush? Nobelkommittén kommer aldrig att svara på Palins ursinniga fråga. Men visst vore det anständigt om Svenska Dagbladets och Dagens Nyheters krigsivrare kom ett svar?
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Oslo, Barack Obama, Nobelfesten, Nobels fredspris
När fredsfursten blev krigspresident
3 Dec 09
När fredsfursten blev krigspresident
I sitt berömda testamente upprättade Alfred Nobel en fond vars ränta skulle ”utdelas som prisbelöning åt dem som under det förlupne året hafva gjort menskligheten den största nytta”. Ett av priserna skulle delas ut av det norska stortinget och det skulle ges ”åt den som har verkat mest eller best för folkens förbrödrande och avskaffande eller minskning av stående arméer”.
Fredpriset skulle ges till den ”fredsfäktare” som avskaffar eller minskar de stående arméerna. Den 10 december ska Barack Obama stå på scenen i Oslos stadshus och ta emot priset från det norska stortinget. Bara tio dagar efter att han beordrat att ytterligare 30 000 amerikanska trupper ska sättas in i ett hopplöst krig på andra sidan jordklotet. Nog känns det hela som en dålig ”norgehistoria”. Uppenbart har det ”rödgröna” NATO-landet Norge här förskingrat en del av Nobels arv. Vår ”svenske dynamitkung” var visserligen själv en motsägelsefull natur. Han ägde och drev med framgång Bofors vapenfabrik. Men samtidigt skrev han humanistisk vers. I bland annat långdikten Canto förtvivlar han över det blodiga inbördeskriget i USA. Undrar vad han skulle säga nu när Obama får fredpriset samtidigt som han skickar bröderna på andra sidan Atlanten till ett brödrakrig i Asien:
Ser vi inte i dag
Våra bröder på andra sidan Atlanten
Slaktas för vad?
Ur långdikten Canto
Jag har alltid fascinerats av filmerna om Stjärnornas krig, ”The Star wars”. Kanske var det därför jag ryckte till när jag i går såg dessa bilder från West Point i USA där fredspristagaren Obama talade inför 4 000 krigshungriga kadetter. Visst var det scener från ”Imperiet slår tillbaka”? Eller?
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Afghanistan, Kabul, Obama, Hamid Karzai, NATO, Norska stortinget,
I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,DN1,DN2,DN3,SDS1,AB1,
Bloggare: RödaMalmö,
Afghanistan – En spökarmé i fält
3 Dec 09
Karzairegimen i Afghanistan hävdar att hävdar att dess armé består av drygt 90 000 soldater. I går skrev Benny en blogg om hur de etniska motsättningarna ökar bland dessa trupper. Han tog också upp alla deserteringar och berättade om hur USA och marionettregimen ofta utbildar kommande motståndsmän. I går visade också Aktuellt, med en längre filminspelning från en truppinsats norr om Kabul, hur usla villkoren är för de vanliga afghanska regeringssoldaterna. Finns på SVT Play.
Här ett inslag från Aljazeera som bekräftar samma sak. Det är till en del en spökarmé som regimen i Kabul pratar om. I verkligheten kanske det bara finns 30-35000 stridande soldater. Inte 90 000. En desertör från den poliskår, som till och med Lars Ohly tycker att Sverige ska stötta, berättar också om varför han deserterat. ”Polisen uppför sig så att folk hatar även dess uniformer”, berättar han:
I Politiken för i går fanns ett bildreportage av Miriam Dalsgaard. som följt med en dansk militär trupp. Med i reportaget var ett kort på de här afghanska poliserna som inte har fått ut någon lön på nio månader. Som synes har de inte ens fått några uniformer…
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Afghanistan, talibaner, Karzai, Barck Obama, Kabul
Vad Obama borde säga i Kairo
4 Jun 09
Det här bör Barack Obama säga i Kairo.
I dag håller Barack Obama ett tal till den muslimska världen. Talet hålls i Kairo och nu när Vita Huset inte längre styrs av en sprättig nolla ställer omvärlden stora förväntningar. Vad behöver då Obama säga för att de muslimska folkmassor han säger sig tala till ska känna sig berörda?
-Avsluta ockupationen av Palestina. För miljontals arabiska medborgare räcker det om Obama kräver att Israel upphäver sin ockupation av allt territorium utanför 1967 års gränser. Muren ska rivas och de palestinska jordbrukarna ges tillträde till sina marker som « hamnat » på andra sidan muren. Bosättningarna ska bort. Det vore ord för öron som väntat i årtionden på annat än tomma diplomatiska formler som ursäkt för ockupationen.
Det börjar med husvagnar och baracker för att bli fasta bostäder.
-Avskaffa alla kärnvapen. Barack Obama säger att USA inte kan acceptera ett Iran med tillgång till kärnvapen och att alla stater i regionen ska skriva under icke-spridningsavtalet. Men det finns bara en väg till ett kärnvapenfritt Mellanöstern. Och den går via en total nedrustning av Israels odeklarerade innehav av ett par hundra kärnvapenladdningar. Det är nästan omöjligt att förstå hur någon kan få skrämselhicka av en eventuell iransk kärnvapenarsenal utan att darra som ett asplöv vid bara tanken på att herrar som Bibi Netanyahu och Avigdor Lieberman har hundratals atombomber i sin ägo.
Israels hemliga atombombsfabrik. Foto i Sunday Times 1986
-Samma rättigheter för alla medborgare i staten Israel. Barack Obama skulle också kunna räkna med hängivna lyssnare till ett tal som vänder sig mot de rasistlagar som är på gång i Israel och som kräver lika medborgerliga rättigheter för alla innevånare i Israel inklusive landets 1,5 miljoner palestinier.
-Avskaffa alla diktaturer i Mellanöstern. Inget tal till de muslimska massorna kan nöja sig med vaga ord om demokrati och mänskliga rättigheter. För så länge terrorregimer som Saudiarabien och Egypten är intima allierade med den amerikanska imperialismen möts vackra ord av döva öron. Enbart konkreta handlingar med syfte att avskaffa alla diktatoriska regimer kan få de muslimska folkmassornas stöd och samtidigt slå undan fötterna för islamsk extremism.
Ehud Olmert har inget emot diktatorn Mubarak
Men vad sker egentligen ?
-Medan Obama håller sitt tal läggs grunden till ännu ett antal hus i bosättningarna på det ockuperade Västbanken. Netanyahus extremistregering har klart visat att den vare sig kan eller vill acceptera Vita Husets krav på stopp för alla nybyggen. Avigdor Lieberman och andra ministrar är själva bosättare och fanatiska anhängare av ett Stor-Israel. Barack Obamas krav på stopp för nybyggen kunde vara ett första steg i att rulla tillbaka den israeliska ockupationen av Västbanken och lägga grunden till en verklig fred. Men det kräver i så fall ett andra steg- ett 
krav på Israel att dra tillbaka alla bosättningar från palestinskt territorium och ett återupprättande av 1967 års gränser.
Detta andra steg är det helt uteslutet att Obama eller någon annan amerikansk president kommer att ta. För det vore liktydigt med en öppen krigsförklaring till hela den israeliska makteliten vilket inte går att förena med den grundläggande alliansen mellan
USA-imerialismen och den sionistiska statsbildningen Israel.
-När Obama nyligen uttalade att alla stater i Mellanöstern, inklusive Israel, borde skriva under icke-spridningsavtalet för kärnvapen gick det en chock genom etablissemanget i Israel. Obama bekräftade därmed direkt vad Israel inte ens indirekt medger- att Israel är en kärnvapenmakt med flera hundra bomber i lager. Egentligen borde en nedrustning av Israels kärnvapen vara möjlig under förutsättning att USA ger landet ett garanterat kärnvapenparaply. Men för de sionistiska ledarna , allt från Likuds Netanyahu till arbetarpartiets Ehud Barak, är en kärnvapennedrustning ingen option öppen för diskussion. Koalitionsregeringen skulle omedelbart sprängas i bitar om ett sådant förslag skulle ställas i Knesset. Ändå vore en israelisk nedrustning antagligen det mest effektiva sättet för att Iran ska nöja sig med enbart civil kärnenergi.
-Två extremt allvarliga lagar väntar på beslut i Knesset. Båda är av grov rasistisk karaktär, ändå möter de svagt motstånd i Israel eller av det « internationella samfundet ».
I Knesset höjs inte många röster mot de rasistiska lagarna
Den ena lagen instiftar ett lojalitetskrav som varje medborgare måste uppfylla. Lagen gör det staffbart att ifrågasätta staten Israels ”judiska och demokratiska” karaktär. Den som öppet förnekar statens « judiska och demokratiska » karaktär kan dömas till ett års fängelse. Att lagen riktar sig mot landets 1,5 miljoner palestinier råder det naturligtvis inget tvivel om. Ingen säger att det är så, men alla som kommer att rösta för den vet att det är fallet. Hur man kan kalla en stat demokratisk som kräver av en arabisk minoritet att erkänna statens judiska karaktär är inte enkelt att förstå. En demokratisk stat är en stat för alla medborgare oavsett ideologi eller religion, annars blir den en etnokrati.
Den andra lagen är ännu mer absurd. Den förbjuder alla minneshögtider och manifestationer över « Nakban », det vill säga palestiniernas nederlag 1947-48, fördrivandet av 700 000 palestinier från sina hem och förstörelsen av cirka 600 byar. Endast firande av « självständighetskriget » tillåts. Tre års fängelse kan bli följden för den som inte respekterar lagen. Det är en sorts historisk munkavle som alla israelpalestinier måste bära.
–Var nöjd med din lott och fira vår självständighet eller gå i fängelse, är budskapet.
Barak Obama kunde vända sig mot dessa rasistlagar. Men det kommer inte att ske. En lag i USA som förbjuder nostalgiska sydstatare att sörja förlusten i inbördeskriget skulle skandalisera alla. Nakbalagen borde också skandalisera alla. Men vad inget demokratiskt land kan ta sig till med kan Israel ostraffat göra.
Nakbans offer har bara foton av sina hem kvar
-Det ligger mycket symbolik i att Barack Obama håller sitt tal i Kairo. Vid sidan av Saudiarabien är Egypten den blodigaste diktaturen i Mellanöstern. Kvinnans rättigheter liksom fackliga, politiska och demokratiska rättigheter trampas i stoftet av diktatorn Mubarak utan att omvärlden(läs USA) bryr sig. Regimen torterar rutinmässigt oppositionella och har under W. Bush torterat « terrorister » på CIAs uppdrag. När Barack Obama i dag tar till orda inför regimens dignitärer, utländska diplomater och utvalda studenter är det ett indirekt stöd till regionens regimer och förtryckare. De muslimska massorna som sägs vara budskapets mottagare kommer inte att nås. För det krävs det en « road map » som klart och tydligt ger det palestinska
folket tillbaka de rättigheter de berövats, den jord de bestulits på och en verklig stat, inte en schweizerost där endast hålen tillhör dem.
I media:DN1,SVD1,SSD1,AB1, DN2,SVD2,AB2,SSD2,DN3,DN4,
AB3,
Sympatiska bloggare:Jinge,Esbati,Jinge2,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Barck Obama, Kairo, Israel, Netanyahu, Lieberman, Egypten, Mubarak, Palestina, Naqba, Rasism, Nedrustning, Iran,
Obama hyllar nationen
25 Feb 09
Nationen, nationen och …..nationen.
Det var det budskap som Barack Obama levererade i natt till de folkvalda i Kongressen. Med extrem retorisk elegans spelade den nyvalde presidenten på finstämda nationella strängar.
-Vi är alla ansvariga för den kris vi befinner oss i men vi kan tillsammans som goda amerikaner, med hårt arbete och ansvarskänsla ta oss ur den, var det budskap som Obama levererade. Kavla upp ärmarna, bit ihop och ta i med full kraft så ordnar sig allt. –Yes we can.
För att ta landet ur den ekonomiska krisen sa Obama att hans investeringspaket ska bygga vägar, nya broar, öka produktionen av « ren » energi och satsning på bättre utbildning av ungdomen. Vid sidan av det ska bankerna räddas. Inte för att de som leder bankerna förtjänar det, sa Obama, utan för att de som är beroende av banklån för att bygga sitt hus, köpa sin bil eller betala lönerna till sina anställda behöver det. För att få folk att svälja miljardrullningen till bankerna behövs det sådan retorik. Speciellt som han i sitt tal inte en enda gång tog ordet «förstatliga » i sin mun.
I stället lovade han skattesänkningar för alla som tjänar mindre än 250 000 dollar per år före skatt, cirka 2, 2 miljoner kronor. Det är 95 procent av alla inkomstagare. Som kompensation sa han att Bushs skattesänkningar och
skattetak för de rikaste 2 procenten av hushållen ska avskaffas. Problemet rent ekonomiskt är att just dessa två procent knappt berörs av åtgärden eftersom de flesta av dem betalar noll kronor och noll ören i skatt. De har alla med hjälp av « snälla » bankherrar placerat sitt kapital i något skatteparadis.
Just nu kräver Obama att Schweiz ska lätta på sin banksekretess och tvinga storbanken UBS att namnge 52 000 amerikaner som banken hjälpt med skatteflykt. Det är mycket tveksamt att Schweiz bankmyndigheter kommer att vika sig inför påtryckningarna. Det vore slutet för Schweiz som paradis för rika som ogillar att beskattas. Det vore som att kräva av Kuwait att ge upp sin olja och börja med fåravel..
De nationella tonerna blev ännu tydligare i den korta bit av talet som berörde den internationella situationen.
-Amerika kan och ska leda världen, är Obamas budskap. -Med våra vänner och allierade ska vi skapa en ny strategi i Afghanistan och Pakistan för att besegra Al Qaida och bekämpa extremism, för vi tänker inte låta terrorister konspirera mot det amerikanska folket från skyddade 
platser halvvägs runt Jorden. Vi tänker inte tillåta det, slog Obama fast.
Innebörden bör inte undgå någon. Barack Obama kommer inte bara att öka antalet trupper i Afghanistan utan också slå mot delar av Pakistan oavsett vad Pakistans ledare säger. Alliansen med Islamabad är inte helig och kommer att ignoreras om USAs trupper inte tillåts att kriga innanför Pakistans gränser till Afghanistan. Det är ett mycket högt spel som kan slå tillbaka mot USAs internationella prestige tio gånger värre än invasionen av Irak, som Obama inte ens tog avstånd ifrån i sitt tal.
Det var ett elegant tal. Men elegansen kan inte dölja den nya presidentens agenda. Den arbetande befolkningen i USA ska i Nationens namn kavla upp ärmarna. Världens befolkning ska inte inbilla sig att USA tänker överge sin roll som världspolis.
I media: DN1,DN2,SVD1,AB1,SDS,DN3,Östran,SVD2,DN4,
Andra bloggare: JInge,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, USA, Barack Obama, Irak, Pakistan, Afghanistan, Kongressen,
Barack Obama historisk president.
20 Jan 09
Goodbye Mister President…och…
Det är märkligt hur tiden kan gå fort och samtidigt synas evig. Redan åtta år har gått sedan George W Bush vann presidentvalet med en halv miljoner färre röster än Al Goore.
Bara åtta år , men ändå till synes en evighet . I alla fall åtta långa år för många.
Krönikorna staplas i världspressen och orden « sämsta presidenten någonsin », « åtta förlorade år » och andra kryddade beskrivningar av Mister Ws presidentperiod är gemensamma nämnare. Inte ens Wall Street Journal kan förmå sig till att skriva i positiva termer.
Men egentligen är bokslutet märkligt. För skrävlaren och smilfinken W lyckades i stort göra allt han föresatte sig.
*** Det var dags att göra de rika i USA ännu rikare. Sagt och gjort. Herr presidenten hann knappt öppna dörren till Vita Huset innan de första stora skattelättnaderna för den rikaste tiondelen i det amerikanska samhället manglades igenom i det av republikanerna helt dominerade Kongressen.
*** När tvillingtornen rasade samman på Manhattan var det dags att damma av en plan som redan låg klar i Pentagons valv. Måla fan på väggen, ljug så det osar och snart kan vi attackera Irak. Sagt och gjort. Fixa lite diffusa foton av bunkrar och täckta lastbilar. -Kolla vilka lager av 
massförstörelsevapen Iraks Hitler sitter på. –Kolla våra teckningar av lastbilarnas inre. Det är transportabla laboratorier kapabla att tillverka massförstörelsevapen. Sedan var det bara att skicka den olycklige Colin Powell till FN och hålla låda i ett par timmar. Världssamfundet, det vill säga USA och Storbrittanien, hade bestämt agendan. Låt kanonerna mullra.
*** -Det är väl ändå fan att vi inte kan tvinga fram de svar vi vill höra från svartskallarna. Den amerikanska konstitutionen tillät inte tortyr. Så vad göra ? Självfallet fiffla lite hit och dit med Högsta Domstolen, avsätta så många justitieministrar som nödvändigt och hokus-pokus blir det lagligt att tortera fångar. Sagt och gjort. Med lite våldtäckt på lagtexterna och med lite help from a friend, Dick Cheney, blev det snart helt lagligt att tortera de som inte ville erkänna sig som olagligt stridande och stående utanför all internationell lag. Varför bry sig om genevekonventionen när man kan fiffla till sina egna konventioner. –Se upp alla glada nationer i vårt följe. -Här kommer lite mänsklig vara för era bödlars träning.
Till och med vår egen lille Göran spelade med i tortyrparaden då de två egyptierna lämnades över i CIAs « vård ». Vad gör man inte för att spela med de stora grabbarna ?
Hatad av många , saknad av ingen. Det är slutordet över George W. Bush. Saknad av ingen är dock en överdrift. En tusendel av de amerikanska hushållen har under Ws styre mångfaldigat sina rikedomar. Lite runt om i världen finns det också en grupp snålskjutsåkare som kommer att sakna mannen som proklamerade Mission accomplished.
…Welcome Mister President.
Väntad av många. Knappt hatad av någon. Barak Obama tar i dag över rollen som Amerikas Förenta Staters president och sällan eller aldrig har så många väntat sig så mycket av Vita Husets värd. Miljontals amerikaner ser i landets första färgade president en man som kan hjälpa dem envar i den mörka vardag de ofta lever i.
Utanför USAs gränser är förväntningarna på Barack Obama också mycket stora. Alltifrån fattiga lantarbetare i Afrika till finansmän i London City och på Wall Street ställer förhoppningar till mannen som lovat –yes we can. Change we need.
Men det gäller att hålla sina löften om förändringar för att hopp ska bli verklighet. Och det är sannerligen inte få löften som den elegante senatorn gett till världens folk under sin valkampanj.
*** När en politiker i USA pratar om den arbetande befolkningens reallöner och de rikas växande rikedomar haglar omedelbart anklagelser om klasskrigsprat. Det har ingen anklagat Obama för. I sin valkampanj lovade han att gottgöra de som drabbats av George Bushs skattepolitik. Men i debatten med McCain stod det snart klart att Obamas idé om vilka som behöver lägre skatter inkluderade hushåll med inkomster upp till nästan två miljoner kronor per år. Det är endast fem procent av alla hushåll som tjäner mer per år så det blir inte mycket skattepengar att hämta där. Speciellt eftersom de rikaste fem procenten i stor utsträckning fifflar och skatteplanerar i något karibiskt skatteparadis.
*** Barack Obama har otur med sin start. Hundra dagars smekmånad blir det inget av. Löftena om förändring måste börja infrias omedelbart för att entusiasmen inte ska svalna. Han har otur därför att han tar över rodret mitt i den värsta ekonomiska krisen sedan trettiotalet. Bankernas aktieägare ska räddas till varje pris. Det står klart i de åtgärder som Obama annonserat och att han stödjer helt vad Hank Paulson och Ben Bernanke redan gjort. Bankernas ruttna tillgångar , toxic assets som det kallas, kommer att tas om hand av staten, aktieägarna räddas från förluster och notan att hamna hos skattebetalarna. Ingen idealisk början för att behålla fötroendet bland väljarna. Bara under 2008 har mer än 2,5 miljoner amerikaner förlorat sina jobb. En utmaning som heter duga.
*** Två andra löften har den nye presidenten redan antytt inte kommer att hållas. I veckan menade Obama att det är mycket svårare att stänga Guantanamo än han tänkt sig. Vari svårigheten består är ett mysterium. Där 
sitter flera hundra fångar sedan ett halv decennium utan att ha åtalats och utan rätt att veta vad de anklagas för. Släpp fångarna lös omedelbart och ge dem rätt att återvända hem eller asyl i ett land de själva väljer. Det andra löftet som redan vattnats ur är den efterlängtade reformen av sjukförsäkringarna. Nästan femtio miljoner amerikaner saknar all form av sjukförsäkring. Att det problemet inte kommer att lösas under Obamas fyra första år som president står redan klart. De enorma underskotten i statskassan borgar för det.
*** Det är ingen tillfällighet att Barack Obama hållit helt tyst under Israels förstörelsekrig i Gaza. Likt George Bush står Barack Obama helt bakom Israels roll och politik i palestinafrågan. Alla förhoppningar om en kursändring i syfte att möta palestiniernas krav på fred och RÄTTVISA är dagdrömmeri. Det kommer inte att ske. Däremot kommer Obama säkert att hålla sitt löfte att intensifiera USAs och Natos krigföring i Afghanistan. Som situationen där utvecklas just nu är det möjligt att « kriget mot terrorismen » går mot ett första större nederlag under Obamas presidentperiod.
I dag skrivs historia. En färgad man flyttar in i Vita Huset. Amerikas slavar applåderar i sina gravar. Billy Hollidays sång om « strange fruits hanging in the trees » är historia. En svart historia. Som kan bli ljus om alla förhoppningar som Amerikas färgade och fattiga i dag ställer uppfylls av USAs 44e president. Som sagt människan lever på hoppet.
I Media: DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,SVD3,AB1,AB2,SDS1,ST,DD,SDS2,AB3,
Andra bloggare: Jinge,Svensson,Esbati,Motvalls,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Obama, Bush, President,
I natt skrevs historia
5 Nov 08
I natt skrevs historia
In i det sista fanns det tvivel över Barack Obamas chanser att vinna nattens val. -Han är ju ändå färgad, och vem vet, Bradelyeffekten kan verka igen. Inte så få analytiker både i och utanför USA trippade fram på tårna för att slippa förutsäga en eventuellt felaktig utgång.
En historisk natt som tänder hopp bland unga
Men i natt skrevs historia. All tveksamhet, all smygrasism, allt bigotteri och skräck för de RÖDA räckte inte för att stoppa de ungas, de svartas, latinos, det friska Amerika från att välja en färgad person till landets högsta politiska post- president av US of A.
Det är en historisk natt därför att något skett som ingen ännu för 20 år sedan ens vågat drömma om- inte ens Martin Luther King såg en svart president i sin dröm. Det är en historisk brytpunkt i landets historia där vägval som inte fanns plötsligt öppnar sig. Det har inget att göra med Barack Obamas person eller vad han lovat eller inte lovat under valkampanjen. Men hans ständigt upprepade tema om 
förnyelse- we need change- yes we can-visar för de som lyft honom in i Vita Huset att det mångkulturella, mångfärgade USA inte är dömt att ledas av vita puritaner, att saker och ting kan ändras, ändras till det bättre.
Barack Obama är naturligtvis ingen socialist som de mest korkade over there inbillar sig och han kommer inte heller att krypa ned i den så kallade medelklassens plånbok och vända den ut och in. Men om han vill bli omvald om fyra år måste det till en förändring på många områden. De snart 50 miljoner som i dag saknar all form av sjukförsäkring måste försäkras. Inom fyra år måste krigen i Irak och Afganistan vara slut och USAs trupper hemtagna. Svarta och latinos vill inte se fler bröder flygas hem i svarta plastsäckar. Den stora majoriteten av de 
arbetande i landet som inte sett röken av en reallöneökning det senaste decenniet kommer inte att nöja sig med samma lott under nästa presidentperiod. Inom 25 år kommer de vita att vara en minoritet i USA. I natt började den förvandlingen.
I media: DN1,DN2,SVD1,SVD2,AB1,AB2,Dagens Arena,Dagbladet,
Bloggar: Svensson,Jinge,Röda Malmö,
Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Ekonomi, USA, Barak Obama, McCain, Vita Huset
Obama i Denver…
29 Aug 08
-Jag älskar detta land. Patriotismen har inget parti.
Barack Obama spelade på känslosträngar.
Barack Obamas tal till det demokratiska partiets konvent i Denver är en historisk händelse. När Martin Luther King för exakt 45 år sedan sa sig ha en dröm var USA fortfarande en stat med apartheidlagar i många delstater. Svarta medborgare saknade i praktiken rösträtt. I flera stater möttes de ofta av skylten ‘endast vita’. När det demokratiska partiet höll sitt konvent i Denver år 1908 vägrade partiets vita ledare att fördöma lynchningar som skett i Södern, rädda för att tappa väljare bland söderns vita.
Det är en mycket lång väg som landet färdats. Att Barack Obama kan tala till det demokratiska partiets konvent som partiets presidentkandidat var en dröm som pastor King aldrig drömde.
Ändå är det samtidigt en så kort distans som färdats och med så få förändringar.
Då begick USA, först under demokraten Lyndon Johnsons och sedan under republikanen Richard Nixon ledarskap, vidriga krigsförbrytelser mot det vietnamesiska folket. Brott som USA aldrig ställts till svar för.
I dag bedriver USA också ett angreppskrig. Nu mot det irakiska folket. På grund av den amerikanska ockupationen och otaliga krigsförbrytelser har hundratusentals irakier fått sätta livet till.
Mycket show och lite politik
I nattens tal till konventet och till det amerikanska folket var det upp till Barack Obama att visa vad hans kampanj för en ”ny politik” ska innebära. Scéneriet var naturligtvis på topp. Så här några dagar efter OS slut gick tankarna osökt till den
megalomana öppningsceremonin i Peking. Men att partikonvent i USA inte är ett ställe där valda delegater i demokratisk anda diskuterar och antar ett program inför kommande val det visste vi på förhand. Valet av presidentkandidat baseras inte på program utan på personligheten och kampanjkassans storlek. Att Barack Obama dessutom är en fantastisk talare underlättar naturligtvis. Men vältalighet är ingen nödvändig förutsättning för att bli USAs president. Georges W. Bush är bevis nog.
Men vad sa han i natt, den gode Obama ? För det är ju egentligen det viktigaste. Ja, vid sidan av de vanliga amerikanska hyllningarna till nationens ”hjältar”, många av dem krigsförbrytare, myten om den amerikanska drömmen och tacksägelserna till Gud som beskyddar Amerika, fanns det också konkreta saker att ta fasta på i talet.
-Blir jag president ska 95 procent av det amerikanska folket få lägre skatter lovade han. I motsats till de skattepaket som Bush drivit igenom och som gett den rikaste tjungondedelen av befolkningen mer i bankfacken, kommer Obama troligen att uppfylla detta löfte. Eftersom han inte anger några konkreta siffror för hur denna skatteomläggning ska se ut blir det lätt att hålla. Varje förändring av den aktuella skattepolitiken går i rätt riktning. Samtidigt lovade han något som vi redan nu kan säga är valfläsk. Han lovade lagändringar för att hindra den skatteplanering som företag och rika individer ägnar sig åt i skatteparadisen. Glöm det.
Allmän sjukförsäkring?
-I kampanjen mellan Hillary Clinton och Barack Obama var en allmän sjukförsäkring ett hett ämne. Hillary talade för en sjukförsäkring som täckte alla amerikaner inklusive de 47 miljoner som i dag är helt utan försäkring. BarackObama sa att han ville förbättra sjukförsäkringarna men inte göra dem allmänna. I nattens tal fanns den tvetydigheten kvar. Han sa i mer vaga ordalag att ”ingen i USA ska behöva välja mellan sitt jobb och att ta hand om ett sjukt barn”. Men inget löfte om en allmän sjukförsäkring för alla medborgare.
-Jag ska sattsa 150 miljarder dollar på förnyelsebar energi, fick de entusiastiska demokraterna veta. Visserligen under en tioårsperiod vilket blir en relativt fjuttig summa per år jämfört med de subventioner som exempelvis det amerikanska jordbruket får för att omvandla föda till agrobränslen. 
-Däremot följer Obama i de miljöspår som redan lagts av Bush. Han lovade att USA ska bryta sitt beroende av oljan från Mellanöstern inom tio år. Det ska ske i tre former. Borrning efter olja och gas utanför de amerikanska kusterna ska intensifieras. Vita Huset kommer att stödja investeringar i ”ren kolkraft”. Att ren kolkraft inte finns är inget man behöver bry sig om inför 75 000 jublande anhängare. Obama släppte också en bomb. Han ska hjälpa till att utveckla den amerikanska kärnkraften. Han blir den första presidenten som kan inviga ett nytt kärnkraftverk sedan olyckan i Three Miles Island i mars 1979. Inget att vara stolt över. Den amerikanska bilindustrin ska också få hjälp att i USA bygga ”rena” bilar. I talet fanns inte ett ord om att sikta mot ett nytt transportsystem, mera kollektivt mindre individuellt.
Varnade för kriget i Irak
-Obama har en stor tillgång i kampen mot McCain. Han var emot kriget i Irak innan det startade och varnade för att ingen kunde räkna ut följderna av en attack mot Irak. Det ska han ha heder för. Men i hans tal var det inte mycket som pekade mot en radikalt ändrad utrikespolitik jämfört med dagens. Bush har sagt att USA ska lämna Irak 2011 så därför undvek Obama att precisera en annan plan. I stället hyllade han de demokratiska presidenter som visat att de ”kan försvara nationen”, det vill säga Roosevelt (andra världskriget) och Kennedy. Att Kennedy startade kriget i Vietnam var inget ämne för dagen. Obama drog hårt på två teman. Vi ska koncentrera oss på kampen mot terrorismen i Afganistan, visa vårt stöd till Israel och ställa upp på Georgiens sida, sa han. Afganistan går naturligvis inte att hålla under järnklack vilket talibanernas framgångar klart visar. NATO och USA uppfattas av afganerna som ockupationstrupper och Karzai som en quisling. Väljer Obama att utvidga ”kriget mot terrorismen” är hans utrikespolitik dömd att misslyckas. -Jag ska återuppbygga vår armé och avsluta kriget i Irtak på ett ansvarsfullt sätt, sa Obama. Ordet ”ansvarsfullt” annonserar redan att USA inte kommer att dra sig tillbaka utan garantier för en fortsatt militär närvaro i landet.
Kommer han att vinna den fjärde november? Blir USAs näste president en svart man?
Rasismen fäller avgörandet?
Ska vi bara bedöma efter hur amerikanerna i dag ser på George W. Bush, då är det säkert till hundra att Obama Barak blir vald. Men det finns en helt avgörande 
faktor som kan sätta stopp för det: rasismen. Alla försöker att blunda för det och Barack Obama själv säger vid varje tillfälle som ges att ”ras är inte en valfråga”. Men redan 20-30 procent av de demokrater som röstade för Hillary säger att de ska rösta för McCain. Varför? Att Obama är färgad är naturligtvis det dolda motivet för många av dem. Valet kommer att avgöras av hur vita arbetare och tjänstemän i det ”vanliga Amerika” lägger sin röst. Låter de sig skrämmas av ”terroristhotet” och Barack Obamas hudfärg då blir det en tredje presidentperiod för Bush, i form av kopian McCain.
I andra media: DN1,DN2,SVD1,SVD2,Sydsvenskan,AB1,AB2,Politiken,Expressen,Expressen2,GP,Dagbladet,Dagens Arena,Proletären,Sveriges Radio,DN3,SVD3,AB3,Expressen3,Sydsvenskan2,GP2,
Läs även andra bloggares åsikter om USA, Obama, Bush, McCain, Clinton, Presidentval,
Barak Obama: ”Jerusalem är Israels odelade huvudstad”
5 Jun 08
Den muslimska världen får ett slag i ansiktet av Barak Obama
I går vädjade Barack Obama om politiskt stöd och kampanjpengar från den judiska lobbyn i USA. Utan förbehåll gav han Israels folkrättsvidriga annektering av Jerusalem sitt fulla bifall: ”Jerusalem ska fortsätta att vara Israels huvudstad och den ska förbli odelad”, underströk han i uppenbar strid med den stora majoriteten av delegaterna i FN:s generalförsamling. Sveriges ambassad ligger exempelvis i Tel Aviv, fast kristdemokraterna gärna motionerar i riksdagen om en flytt.
Självklart fick Obama långa, entusiastiska och stående ovationer för sin markering, eftersom han talade som en av gästerna hos AIPAC, American Israel Public Affairs Committee, som den här veckan arrangerar politikens Oscarsgala i Washington. Denna, gigantiska lobbyorganisation tar då emot 7 000 gäster från den amerikanska politiska eliten. ”Alla är där och vill partaja, John McCain, Hillary Clinton och Barak Obama”, skriver Pepe Escobar i Asia Times. Vinnare i det amerikanska valet är redan Israel, menar han. Med på partyt är också de flesta av landets senatorer liksom halva kongressen. I vimlet syns Lynn Cheney, den mäktige vicepresidentens hustru, för det mesta inte långt från Condoleezza Rice, ofta flankerade av Israels korruptanklagade premiärminister Ehud Olmert…
Obama lovade också färska 30 miljarder US dollar till Israels ockupationspolitik, under de kommande tio åren, om han bara blir vald till landets nästa president. Den deal det är fråga om är uppenbar för alla: ”Ge mig kampanjpengar så ska ni få tillbaka miljarder av de amerikanska skattebetalarna”. Självklart ville inte Obama framstå som mer tveksam i sitt stöd åt Israel än McCain som i måndags fick upp stämningen på det osannolika partyt genom att i ett kort tal få med orden terror, terrorist och terrorism inte mindre än 15 gånger.
Efter Obama hyllade Hillary den israeliska politiken och slog fast att AIPAC är hennes familj och att hennes New York är Israels största valkrets. Om hon syftar på att New York har mer innevånare som uppfattar sig som judiska än Jerusalem eller om hon menar att det är så bokstavligen, var inte klart. Många judar har dubbelt medborgarskap och deltar aktivt i den israeliska inrikespolitiken.
I veckan som gick var det definitivt Israel som vann de amerikanska valen! AIPAC har fått ännu en framgång. Organisationen, som säger sig ha 150 heltidsanställda, 100 000 aktivister och en synlig budget på 60 miljoner amerikanska dollar om året, hette tidigare American Zionist Committee for Public Affairs och grundades 1953 och är bara en del av det lobbymaskineri, som med 5 miljoner judiska amerikaner, som bred bas, ser till att amerikanska politiker inte ens vågar säga ”bu åt en gås” när det gäller Israels politik.
I sin våldsamt omdiskuterade bok om denna ångvältslobby, ”The Israel Lobby and US Foreign Policy”, pekade författarna, två renommerade akademiker i den politiska mittfåran, Stephen Walt och John Mearsheimer, på absurda konsekvenser av den proisraeliska amerikanska utrikespolitiken:
· USA har redan vunnit sina viktigaste krig i Mellanöstern, mot arabisk sekulär nationalism och kommunism och behöver egentligen inte längre Israel lika mycket som förut.
· Israel är nu mycket mer kraftfullt än alla arabiska nationer tillsammans så att man kan ta hand om sig själv.
· Det ovillkorliga stödet åt Israel, oavsett dess skandalösa handlingar, skadar USA:s intressen och destabiliserar USA-vänliga regimer som Mubaraks Egypten eller kung Abdullahs Jordanien. Något som spelar salafiislamisterna i händerna.
· Att utkämpa Israels krig för dess räkning leder till en kollaps för USA:s makt i Mellersta Östern.
AIPAC:s jätteparty den här veckan bekräftar att Bush`s fullständiga uppslutning bakom Israel nu också blivit accepterad av alla viktiga delar av de bägge politiska borgerliga blocken i USA. För alla borgerliga vänsterliberaler eller för den delen också alla socialdemokrater som sett juveniliteten eller ungdomligheten hos Barak Obama eller för den delen hans hudfärg som någonting radikalt är naturligtvis hans principiella ställningstagande för Israels hegemoni över Jerusalem en kalldusch. Blir han president kommer de att doppas i ett ishav av besvikelse.
I sin senaste krönika har den skarpsynte journalisten Robert Fisk gjort ett bokslut över USA:s ( EU:s ) politik i Mellanöstern och ifrågasatt den myt som nu produceras om att Al Quaida skulle vara besegrat. Hans slutsatser tror jag kan delas av alla svenska socialister:
Är jag ensam om att uppfatta detta ( myten om Al Quaidas nederlag ) som infantilt, på gränsen till dårskap? Så länge som vi har 22 gånger fler ( militära ) styrkor från väst i den muslimska världen än vi hade under korstågen – och mina beräkningar är mycket korrekta – så kommer vi att vara i krig med muslimerna. Den helvetiska katastrofen i Mellanöstern har nu spritt sig till Afghanistan, Pakistan, Irak, Gaza, även till Libanon. Så säger man att vi är på väg att vinna?
….Al Quaida är ingen armé, det är ett sätt att tänka. Det föds ur smärta och fruktan och grymhet – vår grymhet och vårt förtryck – och så länge som vi fortsätter att dominera den muslimska världen med våra Apachehelikoptrar och våra stridsvagnar, med våra stridsjeepar och vårt artilleri, och våra bomber och våra ”vänligt sinnade” diktatorer – så länge kommer Al Quaida att leva kvar.
Intressant?
Bloggat: Jinge, Rawia Morra, Trotten, Svensson1, Svensson2,
Borgarmedia: SVD1, SVD2, SVD3, SVD4, SVD5, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, PDK1, PDK2, DB, SDS,
Andra bloggar om: Barack Obama, Demokraterna, Presidentval, Israel, Palestina, Mellanöstern, USA, Politik
Senaste kommentarer