"Den världskarta som inte visar var landet Utopia ligger är inte värd ett enda ögonkast." Oscar Wilde
Inlägg taggade bankkris
Grekland stryps till döds
5 Okt 11
Europas politiker kryper
för marknaden
.
-Kostnaderna för ett sammanbrott blir alltför enorma för att ens övervägas.
Medlemsländerna måste förhindra det. Allt annat vore vansinne, skriver Financial Times chefsekonom Martin Wolf angående de europeiska statschefernas vinglande hit och dit i hur skuldkrisen ska lösas.
Han har rätt. Europas statschefer, finansministrar och centralbankschefer är bara överens om en sak –det är den arbetande befolkningen i Europa som ska betala skuldkrisen så att ägarna av grekiska och andra länders statsobligationer går oskadda ur den kris som blir alltmer långdragen och alltmer närmar sig en katastrof som inte kommer att stå trettiotalet efter.
Vad är det egentligen som händer inom EU? Tills synes slåss olika länders politiker med varandra som om de vore fiender och inte med i samma ekonomiska union. Det ser ut som om beslutsfattande politiker inte ens kan fås att se till deras gemensamma intressen av en fungerande kapitalism i en gemensam europeisk marknad.
Har de blivit galna? Har de inget lärt av historien? Vet de inte hur det gick senast när världens ledande kapitalistiska ekonomier slet varandra i stycken? Det verkar som att Herbert Hoover ynglat av sig i varenda västerländsk industrination. Hoover var presidenten som mitt i recessionen efter börskraschen 1929 beslutade att stampa alla ekonomiska bromsar i botten, strypa bankernas kreditgivning, halshugga statens budget och att resa protektionistiska murar runt USA. Resultatet lät inte vänta på sig. En bankkris i Europa 1931 drog med sig den amerikanska ekonomin i fallet och sedan hela världen ner i den Stora Depressionen, som den kom att kallas av eftervärlden.
.
Ett offer för depressionen 1931. I dag ser vi början till en liknande missär i alla storstäder.
Inte ens kläderna känns främmande.
.
Krisen centeraras just nu kring Greklands statsskuld men egentligen handlar det om samma sak som 1929-33, nämligen vilken roll politikerna låter staten ha i regleringen av den kapitalistiska krisen. Då hade finanskapitalet under ett par decennium getts fria händer, spekulationen på börsen blev en vardaglig aktivitet långt ner i samhället. Vem minns inte att John F. Kennedys far hoppade av börsen strax innan kraschen med den slående kommentaren att ”när taxichaufförerna börjar ge dig börstips då är det dags att hoppa av”. Med det räddade han familjens förmögenhet.
Nu har finanskapitalet getts allt mer fria händer i flera decennier, ja sedan början av 80-talet med den nyliberala ”revolutionens” framfart under Reagan och Thatcher. När finanskapitalet intar en dominerande position följer spekulation och vem-skiter-inte-i-jobbenmentalitet bara vinsterna för kapitalägarna garanteras. Långsiktiga investeringar och planering för framtiden skjuts undan till förmån för siffrorna i nästa kvartalsrapport.
.

Vem vill lita på honom?
.
Så vad ger det oss om Grekland? Med förvånade miner lät i veckan IMF och ECB veta att prognosen för tillväxten i Grekland skrivits ned till minus 5,5 procent av BNP i stället för minus 3,7 procent. Men det är inget att förvånas åt. Det är helt logiskt och det vet alla finansministrar i EU. De sparpaket som tvingats på Grekland kan bara leda till ett resultat –recession med lägre tillväxt och snabbt ökande arbetslöshet. På tre år har nu landets BNP minskat med hela 12 procent, 2 procent 2009, 4,5 procent 2010 och beräknade 5,5 procent i år. Sparpaketen som håller Grekland i ett strypgrepp sägs vara till för att reda ut statsskulden och därmed få fart på ekonomin igen. Men det är alkemi. När BNP minskar så drastiskt som den gjort minskar automatiskt statens inkomster eftersom summan av inkommande skatter minskar med färre personer i arbete och en minskad konsumtion. Bördan av statsskulden blir värre, inte tvärtom som vansinnets profeter påstår.
.
Europas borgerlighet har ingen gemensam färdriktning.
.
Mycket riktigt ligger den grekiska statens skatteinkomster 10 procent under prognosen för i år. Och mycket riktigt beror den minskningen nästan uteslutande på minskade inkomster från direkta skatter på konsumtionen, 11,9 procent under prognos, medan skatten på inkomster ligger ”bara” 2,2 procent under prognosen.
Detta är självklarheter och det vet alla finansministrar som med rynkade pannor förklarar att enda vägen ut ur krisen för Grekland är att döda landets ekonomi, för det är vad som väntar om Papandreous alla sparpaket drivs igenom. I år ska inte mindre än 28 000 offentligt anställda avskedas. En del kommer att få behålla sina jobb i två år med bara en fraktion av sina löner. IMF anser att det borde vara 30 000 avsked och gnäller. Alla ska tvingas att betala en ”solidarisk” engångsskatt på 2-5 procent av årslönen. I nästa års budget ska 5,8 procent av utgifterna för löner och pensioner till de anställda i staten kapas, utöver de lönesänkningar och sänkta pensioner som redan drivits igenom. Inte undra på att stora skaror människor brände upp sin ”solidariska” skattsedel i protest.
.
Greklands arbetare har en gemensam färdriktning: -Vi betalar inte krisen.
.
Men det handlar inte bara om den europeiska borgarklassens oförmåga att se till sina gemensamma intressen i den grekiska krisen. För i dag drar varje finansminister åt sitt håll som om staterna i EU inte är med i samma union. Syndromet från trettiotalskrisen går igen. I går kraschade exempelvis i praktiken den fransk-belgiska banken Dexia eftersom den sitter inne med stora poster av grekiska statsobligationer. Bankens aktie föll med 20 procent på en dag. Trettiofem tusen anställdas framtid står på spel.
Alla europeiska länder försöker just nu att spara sig till tillväxt. Det är helt dömt att misslyckas. Det är en veritabel krigsförklaring mot den arbetande befolkningen som vi upplever. De nedskärningar som drabbar de grekiska arbetarna är dramatiska men den generella sparpolitik som nu förs över hela Europa lägger grunden till en kraftig recession över hela kontinenten.
Men varför gör de så? Är den europiska borgerligheten helt galen, har den
tappat sin självbevarelsedrift? För det finns åtgärder som den redan hade kunnat vidta om det funnits en gemensam idé om hur krisen ska bekämpas. Stora satsningar på infrastruktur och den offentliga sektorn hade stoppat ett fritt fall ner i avgrunden som nu kanske väntar. I stället för att snickra ihop sparpaket hade finansministrarna kunnat lägga fram omfattande stimulanspaket för att stoppa avskeden och den negativa tillväxten. ECB hade kunnat skapa EU-obligationer som gjort det möjligt för Grekland, Portugal och andra ”krisländer” att låna till normala räntor och inte 10-20 procent som i dag. Den hade kunnat anta en europeisk plan för stora investeringar i ett europeiskt transportsystem på räls och en energiplan. Men inget har gjorts. Jo ändå, de arbetande ska tvingas dra åt svångremmen som aldrig förr så att kapitalägarna går oskadda genom krisen.
Varför kan inte den europiska borgerligheten komma överens om en ekonomisk politik som stoppar kräftgången? Det handlar inte, som man kan tro, uteslutande om en förlegad nationalism där var och en drar åt sitt håll i hopp om att andra ska betala räkningen. I stället är det två mer grundläggande faktorer som förklarar den till synes vansinniga politik som förs.
För det första sliter finansministrarna i varandras halsar av den enkla anledningen att det finns inget europeiskt kapital som har hela kontinenten som hemmabas. Även de största företagen som Siemens, ABB, kontinentens biljättar, energibolagen eller flygbolagen lutar sig i många frågor mot moderbolagets nationella regering för att uppnå konkurrensfördelar på världsmarknaden. I Bryssel försöker byråkraterna att medla mellan olika kapitalgruppers intressen och skapa ramverk som alla kan acceptera.
. 
Van Rompuy och Barroso inkarnerar byråkraten i Bryssel
För det andra och viktigast av allt är dock kapitalismens mutation de senaste decennierna, från en kapitalism där den materiella produktionen i kontinentens industrier dominerade agendan och nationernas ekonomiska politik till en period där det allt flyktigare finanskapitalet dominerar allt som sker. När långsiktiga investeringar och stadiga vinster dominerade upplevde vi inte heller finanskris på finanskris. Nu är det bara högsta möjliga vinst det kommande kvartalet som räknas. Politikerna har avreglerat hela den finansiella sektorn så till den grad att inte ens de mest välbevandrade finanshajarna längre i detalj vet vad som sker. Finanskapitalet kräver sina pengar tillbaka, det vill säga full återbetalning av de grekiska statsobligationer som bankerna köpt av den grekiska staten mot löfte om mycket högre avkastning än vad de tyska statsobligationerna ger.
Grekerna anklagas för att ha lånat ansvarslöst. Men för varje ansvarslös låntagare finns det en ansvarslös långivare. Nu har europisk regeringar gjort det till sin uppgift att hålla den ena ansvarslösa partnern skadelös på hela den europeiska arbetarklassens bekostnad. Det kallas för att sitta i knäna på finansen.
.
Media:DN1,DN2,DN3,DN4,SVD1,SVD2,SVD3,SVT1,GP1,GP2,SVD4,SVD5,SVD6,SVT3,SVD7,DN5,DN6,DN7,SVD8,
Bloggare: Röda Malmö,Sjöstedt,Svensson,Reflekt.&Spegl.,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Grekland, EU, Kris, Euro, Skuld, Budget
Obamas bankreform.
27 Apr 10
Hindrar inte nya kriser.
.
Barack Obamas reform av bankväsendet stoppades tillfälligt i Senaten när bara 57 senatorer röstade för att starta debatten. Det krävs 60 röster för att en debatt om innehållet i lagförslaget ska hållas. Republikanerna i Senaten påstår att de vill ha en lag som omöjliggör att banker i framtiden räddas med skattepengar. I själva verket är de emot en alltför strikt reglering av finansindustrin men vågar inte säga det just nu eftersom ilskan mot Wall Street är stor bland partiets väljare.
.
På Wall Street är det största buffeln som vinner.
Finanskrisen skakade om det amerikanska samhället på ett sätt som ingen person under 80 år upplevt. Miljoner hushåll tvingades lämna sina hem och miljoner åter förlorade sina arbeten. I dessa människors ögon var det bankerna som med sin aggressiva utlåning la grunden till krisen. De har helt rätt.
Finansindustrin bröt sig in människornas vardag, skörtade upp dem med finurliga värdepapper, lämnade dem på bar backe, tjänade enorma vinster utan att producera ett jota av värde, för att till sist dra med sig hela världsekonomin i den djupaste krisen på åtta decennier, för att sedan räddas från bankrutt med hundratals miljarder dollar av skattepengar. Inte undra på att Wall Street just nu ligger lågt på hitlistan bland vanliga yrkesarbetande i USA och resten av världen.
-Vissa senatorer tror att obstruktion är en bra politisk strategi och andra tror att det ger möjlighet att föra debatten bakom lykta dörrar där finansindustrins lobby kan vattna ur reformen eller döda den helt, sa Obama efter måndagens omröstning i Senaten.
.
Obamas finansreform fastnade i Senaten
Så vad innehåller då det så omstridda lagförslaget? Huvudpunkten i reformen syftar till att hindra en storbank eller ett försäkringsbolag på fallrepet från att dra med sig hela systemet i en krasch. För det ska staten skapa en fond med 50 miljarder dollar som ska användas för att omgärda en fallande bank och hindra en spridningseffekt till andra finansinstitut. Republikanerna säger att fonden är nytt sätt att rädda bankirer med skattepengar. Det är dock bara röstfiske eftersom fonden ska fyllas med 50 miljarder av bankerna själva.
Svagheten med reformen är i stället att den inte i första hand inriktar sig på att förbjuda den typ av aktiviteter som orsakade krisen. Det är som att kalla in brandkåren när en byggnad redan står i brand i stället för att anta preventiva regler som kan hindra branden att uppstå. Obamas reform ger Finansdepartementet eller riksbanken Fed rätten att stänga banker som tagit för stora risker och som hotar hela systemet.
.
Miljoner hushåll tvingades lämna sina hem.
-Men att lämna över ansvaret till ovalda tjänstemän är dagdrömmeri. Om Kongressen inte har viljan att bryta upp monstret i småbitar, kommer inte knähundar att gör jobbet åt dem. I en generation lät Fed och andra myndigheter bankerna ta hem allt större vinster medan de tog allt fler och större risker. Lagövervakare saknade viljan att gripa in och stoppa det roliga för viktiga kunder, skriver veckotidningen The Nation i en ledare.
Vilka svindlande affärer bankerna ägnat sig åt kommer nu fram i detalj i granskningen av storbanken Goldman Sachs. Banken var Kungen i det hov av finansiella aktörer som medvetet skörtade upp ett helt folk. De så kallade sub-primelånen, som fick fattiga att skuldsätta sig för husköp, och som sedan packades om som derivat, finanspapper av extremt komplex karaktär, var medvetet gjorda för att krascha.
.
Bakom Goldmans fasader arbetade hundratals ”experter” i svindel.
De gav bankerna och försäkringsbolagen ett vinstregn de aldrig tidigare upplevt. Eftersom vad som för 50 år sedan ansågs vara ekonomisk brottslighet i den nyliberala ekonomins epok hyllas som finansiellt konsthantverk fanns det inga spärrar som hindrade svindeln.
Tre år efter finanskrisens början är det fortfarande ingen som ställts till svars för den organiserade stölden av vanliga arbetande människor. Det nya regelverket som Obama vill införa begränsar bankernas möjlighet att upprepa samma sak men lämnar dörren öppen för nya vinstgivande lyckospel.
.
Media: DN1,SVD1,SVD2,DN2,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, USA, Obama, Goldman Sachs, Bankkris, Sub-primelån, Fed,
2008 – Pyramidspelens år…
16 Dec 08
Tusentals miljarder i aktieägarnas fickor.
Året 2008 är snart över. Det var året då K-ordet med stort K blev det mest använda ordet i media världen över . K som i Kris. Men vad var det som hände och varför hände det ? Och inte minst, vad väntar oss under 2009 ?
Här följer del två av den text som jag hoppas kommer att ingå i din jullektyr.
Del II
Missat första delen. Börja här: Del I
Innan vi går över till vad som väntar under det kommande året är det på sin plats att påminna om grunderna till finanskrisen. Det framställs gärna som att det inte finns
tillräckligt med pengar och att bankerna därför stryper kreditgivningen. Men i själva verket är grunden till finansbubblan att det finns för mycket pengar som används på fel sätt. Reagans och Thatchers nyliberala motrevolution lyckades med vad den föresatte sig, nämligen att öka vinsterna på lönernas bekostnad. All statistik som publicerats av IMF, Eurostat och OECD visar att lönernas andel av BNP minskat i alla industriländer sedan början av 80-talet och fram till i dag. Det handlar om några procentenheter men varje procent handlar om hundratals miljarder dollar som omfördelats från arbete till kapital. Enda undantaget i OECD är Belgien. Och den enda föklaringen till det är att i Belgien skyddas lönerna av en indexreglering som gruvarbetarna lyckades
tillkämpa sig 1929. Sedan har indexregleringen införts för alla lönearbetare. Trots att indexeringen urholkats är den ändå ett någorlunda effektivt vapen för de arbetande. Något för LO att driva- indexreglerade löner.
Tusentals miljarder kronor omfördelades och hamnade i kapitalägares fickor. Det är förklaringen till att avstånden mellan rika och fattiga i alla länder tänjts ut, till bristningsgränsen i vissa fall. Men vad gjorde de som befann sig på « rätt » sida i omfördelningen? Innan dagens kris slog undan benen på alla nyliberala dogmer var det allmän « sanning » att vinsterna investerades av skötsamma entreprenörer som skapade jobb och alla tjänade i slutändan på att vissa blev rika som troll.
Men det var ingen « sanning ».I stället för att använda vinsterna till nyttiga investeringar i maskiner och infrastruktur letade sig lejonparten av vinsterna till den spekulativa karusellen i finanssfären. Där var de
kortsiktiga utsikterna till ännu större vinster bättre än i den « verkliga » ekonomin med överproduktion i de flesta branscher och där det saknas tillräckligt attraktiva investeringsobjekt. Så det är den « verkliga » ekonomins svagheter som till att börja med förklarar finanssfärens elefantias och inte tvärtom. I ett andra steg är det sedan finanssfärens kris som skjuter den « verkliga » ekonomin i sank. Orsakssammanhangen är viktiga , därför att de visar att allt tal om kasinoekonomi och återgång till gammal hederlig kapitalism uppiffad med lite keynesianskt smink är en utopi. Obamas, Sarkozys,Merkels och Borgs attacker på oansvariga banker och fonder är mest prat för gallerierna och syftar inte till att reformera kapitalismen och ge den en human touch utan har som mål att rädda vad som räddas kan av den nyliberala globaliseringen, avregleringarna och den sociala nedrustningen.
Ett år har gått och det går nu att värdera två mer eller mindre teoretiska dispyter som präglat mycket av finanspressen. Dispyt ett. Vad var orsaken till den enorma prisökningen på olja och andra råvaror? Dispyt två. Skulle Kina och Indien ånga på som vanligt även om USA och EU gick in i en recession ?

Hur mycket finns det kvar i reserverna?
Priset på olja gick upp till 147 dollar per fat under sommaren innan det tog stopp och nu ligger det runt 40 dollar per fat efter ett otroligt ras på bara ett par månader. Samma sak har skett med andra råvaror även om svängarna inte varit lika yviga. När det bar iväg uppåt var den dominerande idén att Kinas och Indiens efterfrågan på olja och råvaror var den huvudsakliga drivkraften bakom prisuppgången. Till det sas det att « peak oil » nåtts och att nu var det dags att ställa in siktet på 200 dollar per fat. En liten minoritet ekonomer menade att den avgörande orsaken till fantasipriserna var ren spekulation. Efter bostadskraschen och det begynnande börsraset sökte sig enorma mängder spekulativt kapital till råvarumarknaderna i hopp att rida på de stigande priserna som spekulationen självt skapade. I dag finns det facit. Med oljepriset nere kring 40 dollar per fat kan vi med bestämdhet säga att det var nästan uteslutande spekulation som låg bakom prisökningen. Ingen vara som det inte råder akut brist på kan ha sådana prisvariationer på så kort tid om det inte ligger spekulation bakom. Under 2008 ökade dessutom inte oljekonsumtionen i världen och ändå dubblerades oljepriset innan det kraschade till dagens 40 dollar per fat.
Svaret på den andra frågan fanns på The Economists framsida den 13 december. « Kina och Indien – en story om sårbara ekonomier ». Kina och Indien är inte och
kommer ännu under många år inte att bli de lokomtiv för världsekonomin som många ekonomer ansåg ännu för ett halvår sedan. Även om partihöjdarna i Kina gör allt för att hålla produktionen uppe slår nu recessionen snabbt igenom. Tusentals fabriker har redan stängt sina portar och hundratusentals arbetare har tvingats sätta sig på bussen hem till byn. Novembers siffror över exporten till USA och andra länder slog alla experter med häpnad. Exporten sjönk med 2.2 procent i november jämfört med november 2007. Det är första gången på 10 år som exporten minskar.
I media:DN1,DN2,SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,AB1,SDS1,SDS2,SDS3,AB1,
Andra bloggare:Svensson,Jinge,Esbati,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, USA, Kina, Indien, Recession, Depression, Kris, Olja,
Enhetsfront för bankerna
1 Okt 08
På direkten!
Fantomen, eller den Vandrande vålnaden är snabb som blixten. Vi kanske inte
alltid hänger med. Men här ger vi snabba, korta svar eller ser saker på vårt sätt.
Upp till kamp för girigheten !
Inför kvällens debatt och troliga ja-beslut i Senaten till Bushs krisplan har de båda presidentkandidaterna, John McCain och Barack Obama, bildat enhetsfront till försvar av bankerna och de girigbukar som aldrig fick nog och som nästan drog hela finanssystemet ut över avgrundens kant.
-Det är dags att sätta partipolitiken åt sidan för att rädda det finansiella systemet, sa de båda kandidaterna samtidigt. Som om den aktuella krisen var ett rent tekniskt problem. Lite mer regler och mycket pengar till bankerna och snart är vi tillbaka vid ruta ett och nya spekulationsbubblor kan blåsas upp.
I stället borde de sagt att nu om någonsin är det politiska lösningar som krävs. Bankerna tillåts att sköta sina affärer utan insyn. Ingen, inte ens de anställda, vet vilka riskprodukter som finns i bankernas räkenskaper. De riktigt stora summorna och riskposterna finns inte ens med i räkenskapsböckerna utan finns off-balance som jargongen går. Lägg lagförslag som tvingar bankerna att öppna sina räkenskapsböcker så att var och en kan se vilket sanslöst risktagande som ligger bakom dagens kris. Bushs akutplan innebär att staten går in och köper upp bankernas riskabla poster och låter dem behålla alla riskfria fordringar och lån med god säkerhet. Varför inte ta över alltihop och låta de som spekulerat betala av
en max av de riskabla posterna. -Jag skiter i om bankirerna får sova i en kartong på en bakgata, sa argt en bilförsäljare till Washington Post i går.
Till att börja med kan man ta ifrån alla guldgossar de fallskärmar som redan utlösts. Låt dem betala tillbaka varenda öre. När en kassörska gör det minsta fel som orsakar småförluster ligger avskedet utan ersättning inte långt borta. Men de som fått hundratals miljoner i ersättning för ett katastrofalt kasinospel ska skyddas med skattepengar. Inte undra på att Kongressen drunknar i ursinniga e-mail.
-Krisen kan påverka varje amerikans välbefinnande. Vi kan tids nog straffa de som startade skogsbranden, men nu ska vi tillsammans släcka elden, sa i går Barack Obama. Jag vågar redan nu sätta ut hakan och påstå att ingen kommer att straffas förutom de arbetande i landet.
Detta är ingen folkfront utan en enhestfront mot folket.
I Media:DN1,DN2,SVD1,SVD2,AB1,Dagens Arena,DN3,SVD3,AB2,ETC,DN4,DN5,
Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Ekonomi, Bankkris, Obama, McCain, Bush
Nej till 700 miljarder dollar.
30 Sep 08
Krona eller klave-
du förlorar i båda fallen.
Nu är det panik. Representanthusets nej till Vita Husets krisplan skapade en chockvåg som hotar dränka hela det finansiella systemet. En finansiell tsunami som inte skådats sedan Den Stora Depressionen kan sluka allt i sin väg.
I går kväll och nu på tisdagmorgon rasar världens aktiebörser utför med en hastighet utan dess like. När paniken sprider sig då är det inte längre ekonomiska realiteter som styr. Även sunda banker och finansinstitut värderas inte längre efter vanliga ekonomiska kriterier. Skräckens psykologi tar över och bestämmer hur omfattande kraschen blir. Aktörer på finansmarknaden gissar hur andra aktörer gissar att de själva gissar för att bestämma sitt handlande. Resultatet blir en nedåtgående spiral som är mycket svår att bryta ju snävare den blir.
I dag kommer regeringar och centralbankschefer att sitta i kontinuerliga krismöten för att hitta pengar som kan stötta upp de skakiga finanshusen. Redan nu på morgonen har den belgiska regeringen skänkt sju miljarder euro till den fransk-belgiska banken Dexia som i går tappade över 30 procent på börsen i Paris.
Innan dagen är över kommer andra miljarder att ha rullat bankirernas väg. Sanningen om den självreglerande marknaden som sägs må bäst när den lämnas ifred träder fram i all sin brutalitet. Krona, då är det bankens vinst. Klave då är det dina skattepengar som behövs.
-Stäng det globala kasinot, krävde franska Attack under ESF i Malmö
Det låg två motiv bakom nejrösten i går. Vissa republikaner, (133 nej mot 65 ja ), som sa nej har en djup ideologisk motivering. Statens ingrepp i den fria marknadens funktioner är och förblir ”socialism” och usch det vill vi inte ha. Likt de döva och blinda som la armarna i kors under kraschen 1929 bryr de sig inte om en världsdepression blir följden med 100-tals miljoner nya arbetslösa och allmänt spridd misär. Andra , då främst demokrater, (141 ja mot 94 nej ), röstade nej till krispaketet därför att de är rädda att förlora omvalet till Kongressen i november. Rädda, därför att en mycket stor del av den amerikanska befolkningen är rasande över att deras pengar ska användas till att lösa ut hutlösa spekulanter på Wall Street.
Om det blir ytterligare en eller två dagar med drastiska börsras kommer nya banker och försäkringsbolag i USA och Europa att falla samman. -Festen är över, sa Nancy Pelosi. Men hennes kommentar att amerikanska skattebetalares pengar aldrig mer kommer att användas till att rensa upp på Wall Street kan visa sig vara en förhastad garanti. Om plötsligt de enorma summor, tiotusentals miljarder dollar, som finns på de så kallade derivatmarknaderna (finanspapper så komplicerade att inte ens bankerna längre kan se bak och fram på dem) blir tveksamma tillgångar då räcker inte 700 miljarder dollar långt.
Amerikanska finansministeriet kan då hamna i en sits som säkert hade gjort Stalin avundsjuk. Tänka sig att bli tvungen att konfiskera hela kapitalistklassen för att rädda kapitalismen. Ett program i tiden.
I andra media: DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,AB1,
Sydsvenskan,Dagens Arena,DN4,DN5,SVD3,GP,
Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Ekonomi, Kris, Kongressen, FED, Bush, Dexia, Fortis,
Är festen verkligen över???
29 Sep 08
Är festen på Wall Street över ?
-The party is over, sa Kongressens ordförande Nancy Pelosi när hon i natt svensk tid högtidligt förklarade att krispaketet var klart.
-Detta är sista gången som amerikanska skattebetalares pengar kommer att användas till att rensa upp efter Wall Streets överdrifter hotade Nancy Pelosi. Det ursprungliga förslaget skjöts i sank av en republikansk minoritet som tyckte sig se en skräckinjagande socialism i vitögat. Kompromissen i natt är bara en mindre ansiktslyftning för att ge paketet en mer acceptabel nuna. Men egentligen har inget av vikt lagts till eller tagits bort. Det är fortfarande 700 miljarder dollar i skattepengar som ställs till numera lite skamsa men ändå lika giriga bankirers förfogande. I ersättning ska staten KANSKE i framtiden få del i vinster som dessa uppstöttade bankerna kan tänkas göra. De herrar(alla är herrar) som så toltalt misskött sig att hela det finansiella systemet riskerar att rasa samman kommer att få nöja sig med fallskärmar med något mindre omkrets. Ingen risk för fritt fall. Och till sist sägs det att vissa husägare med lån de inte kan betala av just nu kommer att få hjälp. Hur är inte preciserat.
-Festen är över för Wall Street, sa Nancy Pelosi. För de som inte har allt för kort minne sa upprörda politiker samma sak efter finansskandalen kring Enron och Citibank. Då trodde många att intentionerna var äkta. Sub-primeskandalen visar att all optimism var ogrundad.
-Festen är över!! Tror du inte på den historien kan jag dra en annan.
I natt beslöt regeringarna i Benelux att snabbt hosta upp 11,2 miljarder euro, cirka 100 miljarder kronor, för att rädda Fortis, regionens största bank. Forrtis aktiekurs har fallit med över 80% på ett år trots att banken inte haft någon större exponering mot de amerikanska bostadslånen. Nattens räddningsförsök innebär att skattepengar ska användas för att garantera Fortis fortsatta aktiviter och i utbyte kan staten erhålla fortisaktier i garanti. Egentligen har Fortis inte gjort några större misstag de senaste åren och ändå hänger bankens fortsatta existens i en tunn lina. Aktiens kursfall ledde till en akut likviditetskris som redan i dag måndag hade kunnat fälla Fortis och därmed skapa en akut finanskris i hela Europa, eftersom Fortis tillhör giganterna på kontinenten.
Det var därför som de tre regeringarna i Benlux plus Europeiska Centralbankens ordförande deltog i nattens uppgörelse.
-Nu är det slut på festen även i Europa!! Tror du inte på den historien kan jag dra en till. Nej, det räcker så här. Det kommer fler dagar med nya rubriker.
-Staten räddar kapitalisterna! Den belgiska dagstidningen Le Soirs feta framsida är naken sanning.
I Media: DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,SVD3,AB1,AB2,Sydsvenskan,
Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Ekonomi, Wall Street, ECB, Fortis, Bankkris,
McCains Waterloo ?
26 Sep 08
På direkten!
Fantomen, eller den Vandrande vålnaden är snabb som blixten. Vi kanske inte
alltid hänger med. Men här ger vi snabba, korta svar eller ser saker på vårt sätt.
Har McCain mött sitt Waterloo ?
John McCain begick i det närmaste politiskt självmord de senaste dagarna. Det kan bli hans Waterloo redan innan valdagen den fjärde november. I ett uppenbart försök att vinna poäng inställde han dagens valdebatt med Barack Obama under förevänding att delta i kongressarbete för att rädda landet undan den finansiella krisen.
-Jag åker till Washington och inställer min kampanj tills en räddningsplan antagits, sa han och ville ge ett intryck av en riktig statsman som i första hand bryr sig om det egna landets medborgare.
-En blivande president måste kunna sköta mer än en sak åt gången, svarade ironiskt Obama. Ett mycket skickligt slag i solar plexus som kanske satte punkt för McCains möjligheter att bli Vita Husets nästa herre.
Och räckte det inte med Obamas punch så har McCain själv gjort allt rätt för att framstå som en nolla. Bara ett par dagar innan den värsta finanskrisen på decennier bröt ut sa McCain att ”amerikas ekonomi är sund”. Det gav ett eko från president Hoovers otroliga optimism bara ett par veckor innan börskraschen 1929.
Nåväl, vad gjorde då John McCain i Washington för att lösa krisen? Absolut ingenting, om vi ska tro amerikanska massmedia. Under 40 minuter av mötet mellan Kongressen, Vita Huset och FED sa han inte ett ord, för att sedan till allas häpnad säga att han inte ställde upp bakom någon plan alls utan att förhandlingarna bör fortsätta. Om McCain hade visat bekymmer över att
amerikanska skattebetalare kommer att stå för räkningen då kunde man se med sympati på hans hållning. Men McCain bekymrar sig enbart för hur det ska gå för de rikaste aktieägarna i de banker och fonder som hamnar under offentlig insyn.
Enligt opinionsundersökningar publicerade i dagens amerikanska tidningar slog McCains utspel helt slint. Av de tillfrågade ansåg 52% att McCain i första hand såg till finansbolagens intressen medan bara 16% av samma personer ansåg detsamma om Obama.
Uppförsbacken till Vita Huset verkar bli motig. Ny grundvalla behövs. Det räcker inte med att ha suttit några år som krigsfånge i Vietnam för att kvalificera till presidentposten.
PS. I kväll sägs det att McCain ställer upp i den planerade debatten med Obama. Det innebär att han insett att bluffen om att åka till Washington för att lösa finanskrisen inte gick hem och att inte delta i debatten däför kommer att framställa honom som en fegis i den amerikanska opinionens ögon.
Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Ekonomi, McCain, Obama, Vita Huset, Bush, Kongressen, FED, Börskris, Bankkris,
I andra media: DN1,SVD1,Sydsvenskan,
United Socialist States of America.
17 Sep 08
United Socialist States of America.
Vita Huset har tydligen tagits över av Karl Marxs sonsonsonsonsöner och den socialistiska flaggan vajar stolt över George W. Bushs huvud. Vad har hänt? Fanatiska nyliberaler har på mindre än en vecka socialiserat och nationaliserat banker och ett försäkringsbolag för värden som vida överstiger hela den svenska statsbudgeten. Har de plötsligt förläst sig på Lenin och Trotsky och insett att de haft fel hela livet ? Tips till the working class hero: byt till ”Born in the USSA.”
Nej, tyvärr finns det nog inget hopp om att George W Bush ska bli en « new born » marxist. De senaste dagarnas hektiska händelser på den allsmäktiga marknaden har inget att göra med ideologi eller religion. Det handlar enbart om krassa ekonomiska realiteter. Om hur de rika i samhället spekulerat så till den grad att de nu behöver hjälp för att ta sig ur den grop de grävt ned sig själva i.
Det som verkligen frapperar är den motsättning i det moderna samhället som kommer till uttryck i den amerikanska centralbankens socialisering av bankrutta finansinstitut. Kapitalismen är till sin natur en produkt av individers privata jakt på vinster, alltid mer och större vinster. I den jakten, som pågått under flera århundraden, har vissa privata företag växt till dimensioner som gjort dem till samhälleliga aktörer viktiga för alla trots att de ägs av privatpersoner. De har blivit ekonomiska enheter som miljontals personers dagliga liv beror av. Detta är en grundläggande motsättning i det moderna kapitalistiska samhället. Företag som Freddie och Fannie, AIG, eller Nordea på hemmaplan, har blivit för stora för att regering och riksbank ska tillåta dem att gå omkull. Hela det ekonomiska systemet kan falla samman med outgrundliga konsekvenser. Men samtidigt är det privat egendom som samhället går in och räddar från undergång. Summan av kardemumman blir en devis över dagens kapitalism. När bolaget går med vinst är vinsten min. När bolaget går med förlust är förlusten kollektiv. Vinsten delas ut till aktieägarna. Förlusten är upp till skattebetalarna.
Varför acceptera ett sådant tillstånd?
**Nationalisera alla banker oavsett om de går med vinst eller förlust!
**Varför dela ut vinsterna till aktieägarna och låta skattebetalarna stå för förlusterna ?
**Öppna alla bankers bokföring! I dag vet ingen vilka risker de tagit med dina sparade pengar.
**Stäng alla skatteparadis. Deras tjänar bara till att underlätta spekulation över gränserna och till skatteflykt för absolut rikaste i samhället.
I Media: DN1,SVD1,DN2,AB1,SVD2,Politiken,Sydsvenskan1,Sydsvenskan2,DN3,
SVD3,
Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Ekonomi, Socialism, FED, USA, Bush, Börsen, Krasch, AIG, Lehman Brothers,
Härdsmälta i bankvärlden…?
15 Sep 08
Härdsmälta i bankvärlden?
Av Benny Åsman
Nu kommer räkningen för det finansiella vågspel som de flesta bankirer kastade sig in i med stor entusiasm. Pengar tycktes växa på träd. Det var bara att ta för sig. Men alla som måste arbeta för att få mat på bordet vet att världen inte ser ut så.
Efter IT-kraschen 2001 hjälpte den amerikanska centralbanken Fed kapitalstinna banker och bolåneinstitut att skapa ett pyramidspel som nu rasar samman inför våra ögon. Enorma penningsummor lånades ut till människor som ville skaffa sig ett eget hem men egentligen saknade garantier för ett bostadslån och saknade inkomster för att klara av räntor och amorteringar. Men via lockande erbjudanden om köp nu och betala sedan lurades flera miljoner familjer att skuldsätta sig upp över öronen. Framtida avbetalningar på lånen kunde enligt glädjespridarna betalas med egnahemmets värdestegring. Där låg den begravda hunden. När värdestegringen vändes till prisras på bostadsmarknaden då satt de skuldsatta fast i ett järngrepp. Ett par miljoner familjer tvingades lämna sina hem och lånehajar och banker sitter plötsligt som ägare till hus de inte kan bli av med medan de som lånat pengar till bankerna för att just spekulera på bostadsmarknaden kräver sina pengar tillbaka.
Bankerna har tillåtits syssla med affärer som förr inte tilläts. Kraschen 1929 brände mångas fingrar och regler infördes som förbjöd sparbanker att syssla med affärslån och affärsbanker att leka sparbanker. Bill Clintons administration avskaffade dessa vattentäta skott. Motiveringen var att modernisera finansvärlden och göra den mer effektiv. Nu ser vi resultatet. Bankirer är av nödvändighet giriga och kravet på vackra kvartalsrapporter har sedan dess drivit fram finanskris efter finanskris. Liberaliseringen av finansbolagens handlingsfrihet har skapat en situation där ingen längre vet var de finansiella riskerna ligger och vem som sitter på dem.
Den amerikanska centralbanken spelar nu poker på mycket hög nivå. Den var tvungen att gå in och rädda Freddie och Fannie. Där stod för mycket på spel. De båda har tillsammans utestående bygg- och bostadslån på cirka 13 000 miljarder dollar. –To big to fall, som bankirerna säger. Den finansiella katastrofen vore garanterad och ett ekonomiskt sammanbrott oundvikligt om Fed hade lutat sig tillbaka med armarna i kors. Men i fallet Lehman&Brothers står för mycket på spel för att bara gå in och lösa ut banken. Det kallas att inte stimulera ”moral hazard” med vilket experterna menar att oansvarigt spekulerande och oseriösa affärsmetoder stimuleras om bankirerna vet på förhand att de alltid kan lita till Fed som livboj när det går snett. Nu chansar i stället Fed på att kapitalisterna ska vara tillräckligt solidariska med varandra för att hindra en finansiell härdsmälta från att sprida sig till hela världsekonomin. De tio största bankerna i världen har redan ingått en överenskommelse att hålla en fond med 70 miljarder dollar tillgänglig för en bank i akut kris. Och Fed har lättat på sina kreditregler för att hålla den kortsiktiga lånegivningen uppe. Men 70 miljarder är ingen enorm summa i sammanhanget och räcker inte till på långa vägar om krisen verkligen sprider sig till ett flertal banker av Lehman Brothers storlek. Därför är beslutet att låta Lehman Brothers falla som att syna en en motspelare med bara ett par knektar på hand. Centralbankens förre guru Alan Greenspans kruttorra kommentar att ”vissa förlorar och andra vinner” kan stå som symbolisk knorr över det spel som nu världen beskådar.
Allt kan hända och de närmaste veckorna kommer att visa om vi på nytt står inför en ekonomisk kris utan dess like sedan de svarta dagarna 1929. Då som nu är det i så fall de som inget gjort för att skapa krisen som får stå för räkningen. Det vill säga du och jag som betalar skatt på inkomst av dagligt arbete. De som rullat pengar på bankernas dataskärmar har sitt på det torra.
I media: DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,SVD3,AB1,Sydsvenskan,GP,Politiken1
Politiken2,Politiken3,SVD4,DI,Expressen,
Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Lehman&Brothers, Bankkris, USA, FED, Greenspan, Wall Street, Merril Lynch, Bernanke,
Glädjefnatt på börsen
10 Sep 08
”Glädjeyra, Glädjefnatt, klang – och jubelföreställning på Stockholmsbörsen”.
Gästskribent Kjell Pettersson
Tidningarnas ekonomisidor beskriver finansvalparnas reaktioner efter att den amerikanska regeringen gått in och förstatligat de två bolåneinstituten Fannie Mae och Freddie Mac.
Konstateras kan efter denna akuta räddningsaktion att hut går inte hem. Varken i USA, Sverige eller i något av de kapitalistiska länderna.
Här har ekonomerna, politikerna, analytiker… fan och hans mormor sjungit marknadens lov i snart 30 år. Det har predikats, och det högt och ljudligt, om alla verksamheter utan det rent repressiva måste konkurrensutsättas och privatiseras. Marknaden fixar biffen… Staten har varit den stora stygga varg som hämnat kreativitet, utveckling, sann entreprenörsanda…
Sålunda låt pengarna rulla. Berika de redan rika. Gör finansvalparna till hjältar. Glöm gårdagen, skit i morgondagen, vi lever idag och det finns pengar att tjäna. Bankerna lånar ut utan säkerhet.
Så går det i bäcken.
Marknaden är på väg att kollapsa. De amerikanska hästhandlarfirmorna, de så kallade bolåneinstituten, som genom frikostiga lån tvingat ut miljoner amerikaner på de depressionsvägar som familjen Joad tvingades trampa under trettiotalsdepressionen, mästerligt skildrad i John Steinbecks bok Vredens druvor.
Så när raset som alla vanliga dödliga utom ekonomerna, politikerna och analytiker visste skulle komma och bubblan spricker då står hoppet till den av marknaden så hatade staten.
Men vilka är det som kommer att tvingas betala.
Vanliga amerikanska löntagare genom nya stora nedskärningar.
Scenariot känns igen från den tid när den svenska spekulationsbubblan sprack i skarven mellan åttio- och nittitotal. Nordbanken kapsejsade, Gotabanken gick på grund. .. De som var ansvariga, direktörerna och ekonomerna, öppnade fallskärmarna och flaxade i väg med miljoner i avgångsvederlag.
Den ansvarige ministern moderaten Bo Lundgren skyfflade in 50 miljarder av statens pengar, det vill säga våra pengar, för att räddas vad som räddas kunde.
De ansvarig ställdes aldrig till svars.
Notan skickades till bankkassörskan och arbetarklassen.
Som fick betala genom att bli av med jobben, med sänkta ersättningar, med en skola, sjukvård, hemtjänst, barnomsorg som bit för bit monterades ner.
Visserligen lovade Lundgren att löntagarna skulle få tillbaka vartenda öre av de 50 miljarder som de tvingats betala för lån som de välbeställda tagit.
Har någon fått tillbaka pengarna?
Risken är uppenbar att detta kommer att hända återigen.
Kontentan av detta och den ekonomiska politik som förs över i stort
sett hela klotet är att vinsterna är privata medan förlusterna
gemensamma.
I media: DN,DN2,SVD1,SVD2,Sydsvenskan,
Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Ekonomi, Bankkris, USA, Bostadslån,






Senaste kommentarer