Thailand skapar debatt

Förtjänar de röda vårt stöd?

.

Ibland brukar vår blogg lyfta upp kommentarer som läsare skickar in eftersom de ställer frågor och problem som är, tror vi, av intresse för alla våra trogna läsare.
Efter min senaste artikel om Thailand har signaturerna JR och Boa tagit upp några principiella problem som det är värt att presentera och diskutera.
Båda undrar över vilka motiv som driver rödskjortorna och indirekt om de förtjänar ett stöd från oss ”vänstermänniskor”.
-Som vänstermänniska blir jag oroad när andra vänstermänniskor ”stödjer” rörelser som saknar egen politisk plattform. Då kan det ju sluta var som helst? Detta är de rödas problem idag. Vad erbjuder de för politiskt alternativ?, skriver JR
-Jag vill fråga dig en sak: kan du själv urskilja om STRÄVANDET från befolkningsmassorna domineras av sociala, demokratiska eller överlevnadskrav (det sistnämnda skulle utmärka sig av det som är direkt förenat med hunger, misär och superexploatering ända in i omgivningarna/miljön)?, undrar Boa.
Först till Boas undring. Jag tror att det i huvudsak är en rörelse som kräver social rättvisa och demokratiska val där deras röst för en gång skull ska respekteras. Det finns visserligen misär i landet men det är väldigt få som går till sängs hungriga. Om du ser till de krav som reses i Bangkok av de 80-100 000 rödskjortor som dagligen demonstrerar finns det inga som direkt handlar om inkomster och föda. Regeringens avgång och nyval dominerar totalt.

.

De röda kräver regeringens avgång och nyval.

I JRs kommentar syns tydligt att han vill ha någon sorts garanti för att rödskjortornas strider för en rättfärdig sak och att det inte slutar hur som helst. JR säger sig vara ”oroad”.
Själv blir jag väldigt oroad över ”vänstermänniskor” som kräver ideologisk renhet och ädla motiv av ”folkmassorna” innan de förtjänar vår välsignelse.
Om det slutar i nederlag och blodbad kanske vi ”vänstermänniskor” inte skulle ha stött dem från början, speciellt eftersom JR menar att de saknar ”egen politisk plattform”. Nu är ju det senaste inte korrekt. Kravet på regeringens avgång och nyval är i sig en plattform med stor agitatorisk kraft. De rödas krav på nyval motiveras av att domstolarna (med militären i ryggen) avsatte den förra regeringen i december 2008. JRs följande kommentar visar att han inte anser att de rödas kamp förtjänar vårt stöd.
-Nej, då ser jag hellre en demokratisk succession efter sedvanlig politisk debatt. Det är val nästa år – då kan båda sidor utveckla en politisk plattform och gå till val på det, enligt JR.

.

Mångmiljardären Thaksin Shinawatra är fortfarande mycket populär.

Man kan alltid önska sig en renare och mer ädel kamp än den som verkligheten bjuder på. Problemet är bara att man då för alltid kommer att stå vid vägkanten och bjuda ut ett program lika sterilt som Jehovas Vakttornet.
Sedan visar JR med sitt hopp om en ”sedvanlig politisk debatt” att den thailändska scenen är främmande teater för honom. Det finns ingen ”sedvanlig” debatt. Det finns ”sedvanligt” förtryck som den härskande eliten, militären och i sista hand Kungen använder för att behålla sin makt.
Den regerande premiärministern Abhisits parti PD är inte ens intresserade av en ”demokratisk succession”. PD kräver att bara en tredjedel av parlamentets ledamöter ska väljas av det ”okunniga folket”, ”pöbeln från norr” som de kallas i Bangkoks finare kvarter. Resten ska utnämnas av militären, domstolarna och kungahuset. Ett vackert program!! Domstolarna har också rätt att upplösa ett politiskt parti om en (1) medlem straffas för en kriminell handling. De kan också förbjuda bildandet av partier som har ordet ”socialism” i programmet. Det gör att i de rödas led hittar vi de få ”vänstermänniskor” som är aktiva i Thailand. Den som ens vågar att i tal eller skrift ifrågasätta Kungens gudomliga roll kan var säker på ett långvarigt besök i fängelse.

.

Kungens roll som oantastbar gudomlighet är inte längre given.

-Då tror jag ändå Abhisit som ledare har en mer genuin agenda och givet utvecklingen av tidigare demos så kanske det inte är så konstigt att han sitter i militärens lokaler?, skriver JR
JR går så långt att han tar ställning för Abhisit, som hålls uppe av militärens bajonetter, och med en ”genuin agenda” för ett aristokratiskt till två tredjedelar utsett parlament bara för att avgränsa sig från miljardären Thaksin och för att ”vara försiktig med att driva någons slags klasskampsretorik”.
Nu handlar det ju om en klasskamp i konkreta thailändska former. De röda är till 100% arbetare och bönder från norr, även om en del av Bangkoks akademiker och munkar nu ansluter till de röda. Bakom Abhisit finns kungahuset, militärens officerskast och affärseliten. En mer tydlig klasskonfrontation än så är svår att tänka sig.
Vad som står i vägen för JR verkar vara Thaksin Shinawatras plats och roll i de rödas kamp. JR hävdar att Thaksins reformer av hälsovården och skolväsendet bara fanns på pappret och att de fortfarande finns kvar- på pappret. För de fattiga i landet var det reella reformer som för första gången i landets historia gav dem tillgång till överkomlig sjukvård. Hans popularitet, trots korruptionen och andra olagligheter han gjorde sig skyldig till, kan inte förklaras med något som bara fanns på ett papper. I stället skriver JR med en mycket nedlåtande ton att Thaksin fick stöd genom ”allmosor till folket”. Man tror sig höra ekon från engelsk aristokrati under  Dickens tid.

.

Arbetarnas villkor är hårda i Thailand.

Självfallet är Thaksin ett problem för de röda. Om militären en dag låter honom komma tillbaka så är det säkerligen för att avväpna de rödas ”klasskamp”. Han har naturligtvis som JR säger inget intresse av att ”ändra maktstrukturer”. Det är sant. Men för eliten i Bangkok är han ett hot, inte mot strukturen, men mot deras maktpositioner i staten och affärslivet.
Även de andra ledarna för de rödas UDD saknar ambitioner om att ändra strukturerna. Deras krav är klart begränsade till det ”borgerliga” kravet på korrekta val till ett demokratiskt parlament. I dagens kungliga Thailand kan det vara ett revolutionärt krav som stöter patrull på de härskande klassernas odemokratiska agenda.
I den kampen måste vi ”vänstermänniskor” stå på rätt sida, det vill säga de fattigas sida. Oavsett om de hyser illusioner om Thaksin Shinawatras och andra UDD-ledares ärlighet och vilja till verkliga sociala framsteg. Illusionerna kan bara skingras i konkret kamp där Thaksin och andra kommer att visa vad de går för.

.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Det röda Bangkok.

Röd uppmarsch i Bangkok.

.

-Ni har 24 timmar på er att upplösa parlamentet och utlysa nyval.
Det sa Veera Musikhapong till tiotusentals demonstranter i rött. Musikhapong är ledare för UDD (Fronten mot diktatur för demokrati). Partiets anhängare är alltid klädda i rött medan regeringsmaktens stödtrupper klär sig i gult.
Det var de gulklädda som blockerade Bangkoks internationella flygplats i flera veckor 2008 och som ledde till den sittande regeringen tvingade avgå.

.

-Avgå inom 24 timmar, kräver Veera Musikhapong.

-Jag har inga planer på att avgå, säger de gulas premiärminister Abhisit Vejjajiva och hotade med både polis och militär för att skrämma rödskjortor från att delta i gårdagens demonstration i Bangkok. Sett till folkmassorna som samlats var hoten verkningslösa. Trots att 50 000 poliser och militär kontrollerade gator och torg sägs minst 80 000 personer ha deltagit i gårdagens massmöte.
Bangkoks polischef hade också hotat bussbolag om de transporterade demonstranter och vissa tåglinjer stängdes, så det är möjligt att många inte kunde ta sig in till huvudstaden.
Skiljelinjerna i den Thailändska politiken är mellan rött och gult men det handlar inte om höger och vänster. Det röda UDD är ett borgerligt parti som gått i Thaksin Shinawatras ledband ännu efter att han störtades av militären 2006 och tvingades i landsflykt som han mesta tiden tillbringat i Dubai. Säkerligen i en lyxsvit eftersom han är Thailands rikaste person.

.

Entusiastiska anhängare till UDD hoppas på en bättre framtid.

Den stora skillnaden mellan de röda och de gula är den sociala bas partierna mobiliserar. UDDs röda anhängare kommer nästan uteslutande från fattiga arbetarkvarter norr om Bangkok och från fattiga byar också i norra delen av landet. Den vänster som finns och som är förbjuden att bilda politiska partier arbetar därför i de rödas led.
PADs gula anhängare kommer exklusivt från välbärgad medelklass i Bangkok och värnar om sina intressen via armén och polisen med Kungens välsignelse. Partiet är knappt ett parti, bara ett demokratisk skynke för armén som håller premiärministern under armarna. I senaste opinionsundersökningen stoltserar PAD med futtiga 1,7 %.

.

Säkerhetsvakt i traditionell krigardräkt bevakar UDD-möte.

Just nu verkar det inte troligt att den sittande regeringen tvingas avgå och det är tveksamt om de rödas ledare verkligen kommer att sätta hotet om miljoninvasion av Bangkok i verket. Men det är svårt att som utomstående i en annan världsdel se alla ”finesser” i den thailändska politiken. Mycket kan hända och gårdagens demonstration är kanske en början till en ny period i landets politiska utveckling. Men till det får vi återkomma. Kanske redan i morgon därför att i dag måndag samlades  de röda utanför 11e infanteriregementet i Bangkok, där regeringen barrikaderat sig, för att ta emot regeringens svar på 24-timmarsultimatumet. Den senaste nyhten är att premiärministern svarat nej på UDDs krav om avgång och nyval. Dörrarna öppnas därmed till en vecka med stora mobiliseringar och en osäker utgång av den politiska krisen i Thailand.

.

Media:DN1,DN2,SVD1,GP1,SSD1,AB1,DN3,SVD2,DN4,SVD3,

Bloggare:

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Kungen ett opium för folket

Kungen ett opium för folket

Kungen Bhumibol Adulyadj

Den politiska krisen i Thailand har försvunnit från tidningarnas förstasidor i takt med att strandsatta turister lämnat landat. Men att ockupationen av flygfälten är över har inte speciellt underlättat för den härskande eliten att tillsätta en ny premiärminister och en ny regering.

Två borgerliga block står öga mot öga, beredda till nästa slag under bältet för att snappa åt sig regeringsmakten. Det gula, öppet anti-demokratiska, PAD utgjorde en liten minoritet i parlamentet innan förra månadens kris. PADs styrka fanns på gatorna, eftersom de hade ett stöd i det tysta från militären och därmed indirekt kungahuset. De kunde ostraffat göra vad de ville, vilket de också gjorde. I tre månader ockuperade de regeringsbyggnaden i Bangkok. Regeringen kunde inget göra och flyttade snällt till en annan stad och andra lokaler. Det är svårt att tänka sig något sådant hända i ett annat land.

Foto: Ronn Aldaman

Den nu upplösta regeringen, som leddes av Peoples Power Party (PPP) tillsammans med tre andra koalitionspartners, har sin styrka i det folkliga stödet. Det råder ingen tvekan om att ett nyval skulle ge en ny majoritet till Puea Thai Party (PPP i ny skepnad) och dess allianspartners. PTP har likt PAD krävt att perlamentet samlas för att välja en ny premiärminister.  PAD tror uppenbarligen att racet inte ännu är kört.

Men trots det är det ingen som föreslår nyval. I stället kohandlas det öppet och ogenerat i maktens korridorer. PAD som krävt att parlamentet ska samlas för att tillsätta Abhisit Vejjajiva från PAD till premiärministerposten hävdade att de hade 260 siganturer av parlamentets ledamöter,  nog för att bilda egen majoritet. Men på listan fanns bara 240 namn. PAD skyller på PTP och anklagar dem för att med pengar, gåvor och löften om ministerposter köpa tillbaka ledamöter som hoppade av från regeringsblocket efter konstitutionsdomstolens beslut att upplösa regeringspartierna.

Vad de glömmer att förklara är vilka summor, mutor och löften som fick samma ledamöter att lämna regeringsblocket till att börja med.

Ledare från PAD

Det verkar troligt att val av ny premiärminister sker innan årsskiftet. Utgången däremot verkar helt osäker. Säkert är att om maktvakuumet består under längre tid kan militären ingripa för att tvinga fram ett riggat nyval. Men det verkar inte vara aktuellt just nu. Svårigheterna att garantera en majoritet är antagligen stora och militärledningen vill inte upprepa experimentet för två år sedan då ett nyval ledde till återval av PPPs ledare Thaksin.

Att kungahuset spelar en viktig roll i den aktuella ekvationen inser alla. Problemet för varje politiker i landet är att Kungens ställning är oantastbar.  Thailand har världens tuffaste lag majestätsbrott. Att bara antyda ett Kungen begått ett fel kan leda till 15 års fängelse. Alla som har audiens med Kungen måste närma sig honom nästan krypande på alla fyra.

Ändå är det klart att Kungen bakom sin formella neutralitet stöder militären och de ledande fraktionerna av Bangkoks elit, som i sin tur stöder PAD. Ett par exempel visar tydligt att militären och kungahuset håller PAD under armarna.

-PAD kunde helt obehindrat ockupera Bangkoks flygplatser utan att ett enda seriöst försök att få bort dem gjordes av regeringen. Vare sig armé eller polis var beredda att verkställa en evakueringsorder från regeringen.

-PADs gula aktivister kunde ockupera regeringsbyggnaden i tre månader utan ingrepp från polismakten. Där stal de bland annat sekretesstämplat material från regeringsarkiven.

-Drottningen närvarade när en kvinna från PAD begravdes efter att ha dött av poilisens tårgas. Drottningen kallade henne ”nationell hjälte”. De personer som dödades av PADs väpnade garden begravdes däremot utan vidare ceremonier.

I veckan hände något som visar hur lagen om majestätsbrott fungerar. Den brittiska finanstidningen The Economist publicerade i sitt senaste nummer (The Economist) en avslöjande och hård kritik av majestätets roll, historiskt och i den aktuella krisen. Som parantes kan jag säga att The Economist överdriver oppositionen mot Kungens ställning. Det finns tyvärr ingen sådan opposition av betydelse.

Censuren lät inte vänta på sig. Specialpolis gjorde ett « vänskapligt besök » hos distributören Asia Books som snabbt beslutade att inte sälja veckans The Economist i Thailand. Vi bevittnar en sorts modern inkvisition. Är man följsam och lydig slipper man undan obehagliga konsekvenser. Thailands media använder det receptet till hundra procent och tillsammans med den strikta användningen av lagen om majestätsbrott ger det eliten ett stadigt grepp över landets fattiga befolkning som ser Kungen som en Gud och har porträtt av honom i varje rum, utan att kunna se hur han utgör en viktig del i förtryckarsystemet. Tala om opium för folket.

Andra bloggare: Jinge,

I media: SVD1,DN1,SVD2,SVD3,Sydsvenskan1,Sydsvenskan2,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Domstol upplöste PPP

I natt upplöste domstol PPP

Foto: En vän i Bangkok

Nyheten föll för ett par timmar sedan. Mitt i vår nattsömn. Vad som många väntade sig skedde. Konstitutionsdomstolen upplöste regeringspartierna och förbjuder 36 sittande ministrar att utöva politisk aktivitet under fem år. Beslutet visar hur ytlig förnissa den Thailändska demokratin är. Det vi ser är en mjuk statskupp. PPP och de två andra regeringspartierna vann överlägset i det senaste valet. Men den rika styrande eliten, med kungahuset och armén i ryggen, visar ett folkförakt som går utöver det mesta.

Hur de sittande regeringspartierna kommer att reagera är ännu oklart. Men med tanke på deras timida agerande hittills är det inte troligt att regeringen kommer att sätta sig upp mot domstolen. Hur regeringens supportrar i Fronten mot diktatur, UDD , kommer att agera är en annan sak. Reser de sig kommer dock inte militären att visa samma glada miner som den mött PADs flygplatsockupationer med. De närmaste timmarna och på sin höjd dagar kommer att avgöra om ett demokratiskt valt parlament än en gång ska trampas ihjäl under knektarnas hälar.

I går måndag var det väntan och stigande spänning i Thailands huvudstad Bangkok. Rapporter i Bangkok Post sa att de gula i PAD och UDDs röda anhängare samlar sig i grupper på flera platser i landet. Om det är upptakten till direkta sammanstötningar mellan dem är oklart. Landets polischef säger att polisen tänker ställa sig emellan för att hindra en allvarlig försämring av situationen.

Min vän i Bangkok lyckades i går eftermiddag ta sig till den mindre av de två ockuperade flyplatserna, Don Muang. Det märkliga, säger han, är att det fanns inga poliser som hindrade PADs anhängare att ta sig till flygplatsen och förstärka ockupationen, trots att polischefen säger att polisen omringat flygfälten. Enligt min källa är det bara PADs surmulna vakter som kontrollerar in- och utfart. Sent innan midnatt lokal tid gick en bomb eller granat av vid Don Muang och dödade en person och skadade många gulklädda. Vem som avfyrar sprängmedlen verker oklart. PAD säger naturligtvis att det är regeringspartiet PPP och UDD som är ansvariga. Men sett till hur de hittillls passivt sett på de gulas framfart verkar det inte troligt. Det faller sig lätt att se en provokation bakom som syftar till att skapa ytterligare spänning för att tillåta militären att långsamt ta kontroll över situationen.

Under tiden har PAD utrymt regeringsbyggnaden i Bangkok, efter tre månaders ockupation, och flyttat alla PAD-aktivister till flygfälten. Att de kan ta sig dit visar att min väns iaktagelser vid flygplatsen är riktiga. Den gula pöbeln gör som den vill. Polisen har fått order att inte ingripa med våld och militären bara bidar sin tid.

Nu tvingas PPP ge upp regeringsmakten. Att vägra följa domstolens beslut blir till en  omedelbar förevändning för militären att gripa in.  Kungen, som ska hålla tal till nationen på fredag, ges nu en möjlighet att öppet stödja ett militärstyre eller en övergångsministär innan ett nyval kan hållas. Säger Kungen det då blir det så. För i Thailand, speciellt bland PPPs fattiga anhängare på landsbygden, är han så nära en Gud man kan komma.

I media: DN1,SVD1,SVD2,DN2,SVD3,AB1,AB2,SVD4,AlJazeera,Sydsvenskan,

Andra bloggar: Svensson,Jinge,Brandow,Rabiatfeminism,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Thailand mot ett avgörande

I dag står regeringens öde på spel.

I dag söndag håller regeringsanhängare en massdemonstration i Bangkok. Demonstrationen ska hållas klockan fyra på eftermiddagen lokal tid, klockan tio svensk tid.(Vi återkommer under dagen) Hur stor uppslutningen blir kan helt avgöra regeringens öde. Senaste lyckades de röda supportrarna i UDD (Förenade fronten mot diktatur) mobilisera omkring 100 000 personer vilket slår PADs demonstrationer tiofallt.

Uppslutningen kan bli avgörande för att hindra domarna i Konstitutionsdomstolen att upplösa de tre regeringspartierna under förevändning att de inte kan hålla ordning och att ockupationen av flygplatsen skadar Thailands intressen.

Det är helt makabert. Den reaktionära oppositionen i PAD ockuperar regeringsbyggnader och flygplatserna. Militären griper inte in eftersom den spelar under täcket med de affärsmän som finansierar PAD utan väntar på bästa tillfället att kasta ut regeringen under förevändning att militären måste ”skydda folket”.

I går krävde Handelskammaren, som representerar PADs finansiärer, att domstolen avsätter regeringen genom att upplösa regeringspartierna och förbjuda ledarna att utöva politisk aktivitet under fyra år.

Regeringen har inget svängrum. De poliser som regeringen har till sitt förfogande kan inte utan våld avhysa flygplatsockupanterna. Och  våld ger militären den ursäkt som behövs för en kupp. Därför är eftermiddagens demonstration

kanske avgörande för krisens upplösning. Lyckas inte mobiliseringen är det ute med den sittande regeringen. Bangkoks folkföraktande elit kan på nytt styra som den vill. Blir det en massiv uppslutning är det militären som måste tänka två gånger innan bajonetterna sätts på.

UDDs rödklädda samlar stora folkmassor

I media:DN1,SVD1,SVD2,AB1,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,