Greklands kris finansens ansvar.

Vägra betala statsskulden!

.

I det grekiska parlamentet debatterar herrarna hur de bäst ska kunna flå befolkningen in på bara benen för att göra de internationella finanshajarna nöjda och glada.
Utanför parlamentet ljuder slagorden. Aldrig har vreden och hatet mot det politiska etablissemanget varit så djupt.
-Tjuvar, förrädare, skanderar det bland de tiotusentals demonstranter som samlats på Syntagmatorget framför den stora parlamentsbyggnaden.

.

Folkets parlament?

.

–Jag har aldrig upplevt en sådan vrede, skriver DNs reporter på plats.
Grunden till den stora vreden är uppenbar. Landets vanliga yrkesarbetande människor vet att de inte bär något ansvar för den galopperande statsskuld som de nu förväntas betala. Det är bara ett fåtal idioter, betalda ideologer, i den västerländska slaskpressen som bespottar de ursinniga människorna som ”lata greker”.
Människorna vet var ansvaret ligger. Den rika eliten i landet har i stort samförstånd med franska, schweiziska och tyska banker lånat pengar upp över öronen för en byggboom och lyxjakter. Ingen vanlig arbetare har sett röken av alla lånade pengar. Pratet om höga löner, smörpensioner och långa ledigheter är snedvriden smutskastning som främst den tyska pressen ägnat sig åt. Greklands arbetare tillhör de sämst betalda i Europa och inte en ”svenne” är beredd att arbeta under de förhållanden som råder.
Aldrig i modern tid har de rika och deras politiska springpojkar så öppet kastat sig in ett klasskrig. För det är ett verkligt krig mot Europas arbetare som nu inletts i Grekland och som kommer att spridas vidare till i första hand Spanien, Portugal och Irland.

.

Syntagmatorget – Folkets parlament.

.

Den berömda ”trojkan” leder angreppet. EU, IMF och Europeiska Centralbanken har satt upp en prioritet framför alla andra. Europas privata banker ska skyddas mot nedfall från den grekiska härdsmältan, trots att det är bankerna som kopplat bort kylsystemen. Den stora huvuddelen av den grekiska statsskulden, det vill säga landets statsobligationer, ägs av storbanker inom EU. Förhandlingarna i Luxemburg i går och ”bråket” mellan Merkel och Sarkozy om vilket ansvar de privata bankerna måste ta visar att EUs ledare tänker göra sitt bästa för att notan för krisen inte hamnar där den hör hemma.
Med sina ”sparpaket” visar Merkel, Cameron, Sarkozy och EU i sin helhet att de är beredda att störta hela Europa in i en kris som inte kommer att ligga efter trettiotalets depression. Redan nu är 30 miljoner européer utan arbete. Borgerlighetens ”krispaket” kommer att skjuta Greklands ekonomi i sank. Redan nu har BNP fallit hela sex procent. Att finansen och dess politiska knähundar spelar med en hel världsdels framtid och välfärd inser inte bara demonstranterna på Syntagmatorget. I dag måndag publicerar 70 direktörer för tyska och franska industrikoncerner ett öppet brev till EUs politiker i vilket de går till hård attack mot den politik som förs och kräver mer ”solidaritet” inom EU för att eurons framtid ska säkras. De ser naturligtvis om sitt eget hus men visar samtidigt att stora industrikoncerner som Siemens, BMW, Daimler, Bosch och EADS inte är nöjda med EUs devis, ”banker och finansen framför allt”.

.

Papandreou säljer ut Grekland för att rädda Deutsche Bank.

.

– Vi är ett vänsterparti som nu tvingas föra den mest extrema högerpolitiken som finns, med offentliga nedskärningar och utförsäljning av statlig egendom.
Det säger Papandreous ekonomiske rådgivare Giorgos Markakis. Läs citatet en gång till och fundera lite över ordet ”tvingas”. Hela den europeiska socialdemokratins roll i samhället sammanfattas med det lilla ”tvingas”. Har man ett politiskt program som sägs försvara de svagas intressen i samhället och ”tvingas” föra en rakt motsatt politik bakom ursäkter om ”nationella intressen” då är partiprogrammet inte värt bläcket det är skrivet med. Varför inte lämna över jobbet till de partier som har ett program för de rika och politiker som inte känner sig ”tvingade”? Svaret är naturligtvis att Papandreou och hans politiska fränder i Europa ser försvaret av kapitalets intressen på den fria marknaden som prioritet nummer ett. Blir det smulor över kan de användas till välfärd.

.

Greklands finansminister Evangelos Venizelos tillsammans med

Luxemburgs premiärminister Jean-Claude Juncker och Belgiens finansminister Didier Reynders.

.

Det är också orsaken till att Pasoks ledare inte tar tjuren vid hornen och avskriver statsskulden. Bara idén får dem att rysa och inför hoten från den internationella kapitalmarknaden är de beredda att angripa just de människor de säger sig företräda.
Men blir det inte kaos om det grekiska parlamentet deklarerar att landets statsskuld upphävs? Det kanske det blir. Men råder det inte redan kaos? Andra länder i en liknande situation, som Argentina, inställde betalningarna och de privata internationella storbankerna tvingades acceptera stora förluster. Förluster som ändå var små jämfört med de räntor på statsskulden som de under åren kammat hem.
Greklands statsskuld ägs av de europeiska storbankerna och deras rika kunder. De har redan i flera omgångar tjänat stora pengar på politikernas ”ansvarsfulla” politik. Till att börja med har alla skattesänkningar i Europa i främsta hand gynnat de rikaste i samhället –bingo nummer ett. Därefter har de kunnat använda sina ökade rikedomar till att investera i bland annat statsobligationer med en i kristider säker avkastning –bingo nummer två. Nu ska krisens omfattande konsekvenser betalas av den vanliga icke-kapitalägande befolkningen och de privata bankernas kapital räddas till varje pris –bingo nummer tre. För att ”spara” pengar kräver IMF att Grekland genomför omfattande privatiseringar av den offentliga sektorn. Privatiseringar som sker till krispriser som det privata kapitalet kan profitera på –bingo nummer fyra.
Det enda som i dag håller tillbaka angreppet på den välfärd som ännu finns kvar i Europa är de folkmassor i Grekland, Spanien och andra länder som allt mer högljutt säger nej till att betala kapitalismens kris. Bara risken för en social explosion inom EU får kapitalets drängar i Bryssel, liksom direktörerna för de stora industrikoncernerna, att tveka inför en alltmer brutal krispolitik.
Ensamma kan inte de arbetande i Grekland slå tillbaka attacken. Tillsammans med alla ”los indignados” över hela kontinenten blir allt möjligt.
Avskriv statsskulden!
Ta pengarna där de finns!
Vägra betala den kris du inte bär något ansvar för!

Så här såg de finansiella banden ut mellan banker och stater på hösten 2009.

;

Media: DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,SVD3,GP1,DN4,AB1,Fokus,SVD4,

Bloggare: Sjöstedt,Röda Malmö,Jinge,Röda Berget,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Solidaritet med Grekland

Strejker och Solidaritet

.

De grekiska fackföreningarnas och studenternas kamp mot Papandreous hutlösa åtstramningspolitik är en test före hela Europa. I Bryssel ger Kommissionen direkta order till Aten om hur befolkningen ska tvingas till att betala den av bankerna och spekulanterna framtvingade krisen. Alla Europas ledande politiker och arbetsgivare följer noga händelserna för att utvärdera om en ”grekisk plan” för krisen kan anpassas till hela EU. Därför är grekernas kamp också vår kamp.
Här under publicerar vi en text av Andreas Sartzekis, medlem i OKDE-Spartakos, sektion av Fjärde Internationalen, som summerar de senaste veckornas händelser.
Därunder följer ett solidaritetsuttalande undertecknat av tre av Europas mer framträdande revolutionärer. Olivier Besancenot, den röda brevbäraren, behöver ingen närmare presentation. Francisco Louça är ledare för den portugisiska organisationen Bloco de Esquerda och ledamot i Portugals parlament.  Boguslaw Zietek är partiledare för det nybildade Polska Arbetarpartiet PPP, som inför EU-valet deltog i den europeiska kampanj som bland annat det franska NPA och det svenska Arbetarinitiativet organiserade. PPP har sitt ursprung i den radikala delen av Solidarnosc och organiserar många fackliga aktivister. Inför EU-valet samlade PPP in 130 000 namnunderskrifter vilket krävdes för att få delta.

****************


Grekland efter den andra generalstrejken…

Generalstrejken den 11 mars drevs fram efter att arbetarna satt press på de fackliga ledningarna i GSEE (facket i den privata sektorn) och ADEDY (offentliga sektorns fackförening). GSEE hade tänkt sig separata demonstrationer längre fram. Men det folkliga ursinnet mot det ”andra räddningspaketet”, som EU tvingade fram i början av mars, tvingade facken att agera snabbare. Vilket ledde till strejkerna och de mäktiga demonstrationerna första veckan i mars.
Det var stor uppslutning i strejkerna. Inga transporter fungerade och skolor och posten var stängda. Missnöjet är stort med Giorgos Papandreous ”socialistiska regering”, som valdes i höstas för att jaga ut högern och lägga om politiken.

.

Papandreou söker stöd inom EU.

Demonstrationen i Aten samlade tiotusentals deltagare, kanske hundra tusen och i vilket fall fler än den 24 februari. Stämningen i demonstrationen var glasklar- det är inte arbetarna som ska betala krisen.
Tyvärr består den traditionella fackliga splittringen. PAME som leds av det grekiska kommunistpartiet KKE kallade till en egen samling, med sina egna talare och i demonstrationen blandades bra och usla slagord. Man kunde höra och se direkt anti-kapitalistiska paroller, men också, speciellt bland de unga, självgoda slagord om PAME vars fackliga splittringstaktik under strikt sekteristisk kontroll av KKE aldrig upphört.
Deras paroller till stöd för strejkande poliser visar KKEs varumärke –nationell samling. PAMEs paroll om ”enhet mellan folket och polisen” verkade inte övertyga en del av deltagarna i PAMEs demonstration.
Den andra demonstrationen samlade ett stort antal avdelningar från GSEE och ADEDY där de radikala arbetarna lät höra sin röst i två stora politiska block av antiliberaler och antikapitalister. Syrizia (Radikal Vänsterunion) insisterade på att kampen måste fortsätta och Antarsya(nybildad antikapitalistisk front av 10 organisationer) att det är kapitalisterna som ska betala krisen.
Polisen försökte krossa demonstrationen och det verkar vara regeringen PASOKs enda kort. I demonstrationen i Aten den 5 mars sköt polisen tårgas mot Manolis Glézos medlem i Syrizia, en veteran från motståndet mot nazismen. Den outtröttlige 88-åriga kämpen tvingades söka upp sjukhus. Han  är en levande symbol för kampen sedan han och hans kamrat Santos en natt i maj 1941 rev ned naziflaggan från Akropolis, en första gest i den massiva motståndsrörelsen i kampen för störtandet avden gamla kapitalistiska världen.

Sojetiskt frimärke till Manolis Glezos ära.

På dagordningen står nu en mobilisering mot regeringens sanslösa attacker. En regering som leds av Giorgos Papandreou, ordförande för Socialistiska Internationalen. Regeringens politik kan få drastiska effekter på arbetslösheten. De närmaste månaderna kan den stiga till 20 procent enligt arbetsministern själv samtidigt som produktionen sjunker.
Den här veckan väntar flera sektoriella strejker, exempelvis för de anställda i den offentliga elbranschen. Vad som självfallet bör stå på dagordningen och det utan att vänta är nya nationella obegränsade mobiliseringar.
Trots de materiella svårigheterna och hetsen i media om nationell samling är arbetarna beredda för mobilisering. I dag söndag (14 mars) visar en opinionsundersökning i dagstidningen Eleftherotypia att 62 procent av befolkningen är beredd att mobilisera mot regeringens antisociala åtgärder.

Andreas Sartzekis

14 mars 2010

**********

Solidaritet med Greklands arbetare.

Deklaration av  Francisco Louça (Portugal), Boguslaw Zietek (Polen)
Olivier Besancenot (Frankrike)


För andra gången har de grekiska arbetarna på uppmaning av sina fackliga organisationer paralyserat landet för att säga nej till den outhärdliga åtstramning som Papandreous socialistiska regering antagit så att staten kan fortsätta att ge miljarder till banker och andra finansinstitut som spekulerar i den grekiska statsskulden.
I demonstrationer landet över har de arbetande visat sin styrka och beslutsamhet. Allt har stått still- flyg, båtar, tåg, tunnelbana, bussar. Skolor har stängts, likaså administration och banker, hälsovården gick på sparlåga, fabriker stod still, radion och teven sände inget.
De gav regeringen och dess europeiska kollegor det enda svar de förtjänade.
Vi uttalar vår fulla solidaritet med Greklands arbetare och folk. I övriga Europa upprepar vi vår vägran att betala kostnaderna för en kris som endast bankerna, finanshajarna och företagsägarna är ansvariga för. Det är upp till dem att betala.
Låt oss ena våra krafter i den gemensamma kampen
11 mars 2010

.

Media: DN1,SVD1,GP1,Dagens Arena,DN2,SVD2,

Bloggar: Svensson,Röda Malmö,Jinge,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Bild-Zeitung i vidrig, stortysk kampanj mot Grekland

EN SKYMF MOT ALLA GREKER…

.

.

Europeiska unionen och bankvärlden har satt grimma på Greklands regering. Landets budgetunderskott ska betalas genom en åtstramningspolitik som främst drabbar landets låginkomsttagare, arbetslösa och pensionärer.
Nu är detta ingen enkel sak. I Grekland finns ett starkt fackligt och folkligt motstånd mot attackerna. Gång på gång har massrörelser inom alla delar av samhället i demonstrationer och strejker sagt nej till dessa ultimatum från Bryssel och det europeiska finanskapitalet. Som i dag när Grekland än en gång har stannat som en följd av en ny strejkvåg.

.

.


I dag stannar bland annat Greklands 30 000 taxibilar…

.


I två bloggar har Benny visat hur de ”fina” finanskretsarna bokstavligen varit medskyldiga till att driva Greklands statsfinanser mot ”ruinernas branter”. Seriösa inlägg har faktiskt föreslagit att landet ska sälja några av sina vackra öar och antika ruiner för att komma ur sitt trångmål..
Anders Borg nöjer sig med att prata om de grekiska regeringarnas fusk. Han nämner aldrig de banker och företag vid namn som sett till att karusellen bara snurrat fortare och fortare. ”I sista hand är det grekerna själva som levt över sina tillgångar och de får de allt betala själva”, menar man. Borg och EU:s andra finansministrar vill inte att det överhuvudtaget ska finnas ens en idé om klassolidaritet från den europeiska arbetarrörelsen i förhållande till det folkliga motstånd som demonstreras i Grekland. De är helt enkelt rädda för att grekernas aktioner också ska spridas till andra länder och att politiken därmed, i land efter land, skulle få en helt annan dagordning. Vem ska betala? Vi eller bankerna? Kan vi i längden leva med ett ekonomiskt marknadssystem som låter de rika förstöra både våra liv och miljön? Är det inte nog med snart 30 miljoner arbetslösa?

.

Många tyskar vill under vintern njuta både av sol och den grekiska
livsstilen. I dag bygger barnen sandborgar och befästningar på
stränderna. För sjuttio år sedan handlade det om riktiga värn…

.

I Tyskland har en del av media gjort allt för att lägga skulden på grekerna själva. Springerpressens ökända boulevardtidning Bild-Zeitung har gått i främsta ledet och har på löpsedlar och förstasidor orkestrerat en vidrig chauvinistisk kampanj mot den grekiska nationen. Till vardags lämnar många tyskar under den kalla och grå vintern sitt land för att njuta av den grekiska solen och livsstilen. Under solparasollerna på stränder och terrasser låter man sig passas upp av underbetald arbetskraft. Läppjar på en drink eller en öl och njuter av det goda livet. Men allt detta ska nu lämnas därhän och glada semesterminnen ska blekna bort som gamla kort i ett album. Nu gäller det att tycka illa om ”grekerna”. Städerska eller hotelldirektör. Enkel matros eller stenrik redare. Facklig gräsrotsaktivist eller korrupt politiker. Alla dras de över en kam. Alla är de greker. Lata och fuskande greker…
Hemsidan World Socialist Web Site  (WSWS) har gjort en bra genomgång av Bildt-Zeitungs material. När Greklands premiärminister George Papandreou i förra veckan kom till Berlin möttes han från tidningens sida med ett arrogant öppet brev. Det började storståtligt och stortyskt med:
Herr Premiärminister. När Ni läser dessa ord kommer ni att ha satt Er fot i ett land som är väldigt annorlunda från ert.  Ni är i Tyskland.
I det öppna brevet förklarar man sedan för Papandreou att i Tyskland, till skillnad från hur det ser ut i Grekland, så är de flesta människor inte lata utan arbetar fram till 67 års ålder. I Tyskland behöver man inte heller betala tiotusentals kronor i mutor för att få en sjukhussäng. Tidningen fortsätter sedan med att ”visserligen har vi också en hög utlandsskuld, men den kan vi betala eftersom vi stiger upp tidigt på morgonen och arbetar hela dagen”.
Bild-Zeitungs kampanj är naturligtvis en skymf mot Greklands alla människor. Inte minst mot bakgrund av den tyska ockupationen under Andra världskriget och det inbördeskrig som växte fram i motståndet mot nazisterna. Borgerliga och socialdemokratiska politiker i landet kan utnyttja hetsen mot den egna nationen. De återkallar minnen av det historiska motståndet mot tyskarna och hoppas att deras egna fingrar, kladdiga från alla syltburkar där man själva smakat, inte ska synas. I bloggar och i tidningar, från mun till mun, berättas om att krigsåren krävde 558 000 döda och 830 000 invalidiserade människor. Av Greklands 80 000 judar dödades 70 000. Femtio procent av all industri förstördes. Sjuttiofem procent av vägnätet och järnvägen mm.

.

Tyska infanterisoldater går in i Grekland under Andra världskriget
Vad som händer är att Bild-Zeitung kastat handsken och får ett slag över ansiktet tillbaka.
Vilket är vad man önskat. En nationell konflikt i stället för en klasskonflikt. Över hela kontinenten fruktar makthavarna ett samlat europeiskt fackligt motstånd mot nyliberalismen.
WSWS visar med ett par exempel hur verkligheten ser ut. Den ekonomiska eliten både i Grekland  och i Europa ger socialdemokraten Papandreou sitt fulla stöd för hans attacker på Greklands arbetande människor. Ett exempel är den grekiska miljadärsfamiljen Latsis. Med hjälp av enorma vinster från sin stora rederiverksamhet etablerade man för 25 år sedan den grekiska Eurobanken. Latsis fick då 10.3 miljoner euro från den grekiska staten i en affär som godkändes av Europakommisssionen. EU:s ordförande José Barroso är en nära vän till familjen vars överhuvud Spiros Latsis nu har en förmögenhet på 6.7 miljarder euro.

.

.

Det fanns – och finns – ett starkt antikapitalistiskt motstånd i Grekland.
Här en bild från motståndsarmén under Andra världskriget.

.

I kampanjen mot Grekland skälls det ofta över landets dåliga produktivitet inom industrin. Men vad man inte säger är att det är europeiska banker och företag som basar. Alltsedan man införde euron 2001. Priserna på livsmedel i Grekland sätts i dag av tyska och franska livsmedelskoncerner och är högre än i övriga Europa trots att lönerna i Grekland ligger långt under andra länders. När tysk media och landets styrande kretsar anklagar ”grekerna” för korruption är detta hyckleri i den högre skolan. Det tyska företaget Siemens ( tillverkade för övrigt Andra världskrigets gaskamrar i utrotningslägren ) äger som exempel sju fabriker i Grekland. Nyligen avslöjades det att Siemens 1999 gav Papandreous parti PASOK miljoner D-mark för dess europeiska valkampanj. I utbyte ställde PASOK upp med en industripolitik helt inriktad på avreglering och privatisering…
Inte minst Anders Borg borde alltså hålla tand för tunga. Han har en gång för alla lovat oss att det är slut med bankernas spekulationer.  Det som har skett i Grekland borde enligt hans löften egentligen inte ha kunnat ske. Själv undrar jag också lite över socialdemokraten Leif Pagrotskys roll. Han är officiell rådgivare åt den grekiska regeringen och personlig vän med Papandreou. Vad är det egentligen för goda råd han har gett?

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

I pressen: SVD1, DN1,GP1

,

Hur leder egentligen Wanja det fackliga motståndet i Europa?

”Blod ska rinna”

.

”Blod måste rinna” förkunnade igår Greklands premiärminister Giorgos Papandreou.

.

Det är låginkomsttagarna, barnfamiljerna, pensionärerna och alla arbetslösa han vill åderlåta med den tredje omgång av skattehöjningar och nerskärningar som klubbades i går. Det är inte de stenrika grekiska redarna som får släppa till av sitt blod. Inte heller investmentbanken Goldman Sachs som med hjälp av fiffiga lån hjälpte Grekland att dölja sina budgetunderskott och få klart med entrébiljetten till EU. Inte heller de valutajägare som spekulerar i fallet för euron.

.

Mest drabbas pensionärerna…

.

Bakgrunden är stenhårda krav från EU. Tysklands och Frankrikes regeringar vill ha en stabil euro och är inte, som Anders Borg, intresserade av att IMF, med amerikansk dominans, går in och styr och ställer med den ekonomiska politiken i ett av unionens medlemsländer. Både Angela Merkel och Nicolas Sarkozy är beredda till handräckning – med långfristiga lån under den haussade marknadsräntan. Men inte villkorslöst. Bara om blodet rinner. Bara om Papandreou öppnar ådrorna på sitt eget folk.

.

Det ”broderskap” som hyllas i Beethovens underbara nionde symfoni och som EU annekterat som sin signaturmelodi gäller bara den sammanhållning som är till gagn för de rika i Europa. EU är bankernas, storföretagens och militarismens inglasade högborg.

.

.

De kort som nu spelas ut är tummade och märkta av nattstånden nationalism. Grekiska ministrar pratar yvigt om den grekiska motståndsrörelsen under Andra världskriget och säger att frågan om Tysklands skadeståndskrav ännu inte är löst. Den socialdemokratiska och stalinistiska fackbyråkratin sår samma draksådd.

.

Fackföreningarnas ledningar har gett och ger Papandreou och hans PASOK sitt fulla stöd och skyller åtstramningen på Tysklands och EU:s ultimatum. När det gäller de konkreta åtgärderna går man bara så långt som att man vill ha en ”mer rättvis profil”. Den enorma kampvilja som finns bland Greklands utsatta människor tyglas och tämjs i demonstrationer där ”ångan” släpps ut lite i taget.

.

.

Här bränns EU-flaggan av uppretade demonstranter

.

.

Den i grunden så avgörande frågan om arbetarklassens nödvändiga uppbrott bort från PASOK och kampen för ett nytt verkligt arbetarparti och en socialistisk regering med ett Rött Europa som sin ledstjärna, den frågan ska hållas så långt bort från dagordningen som möjligt. Frågan om ett fackligt och politiskt broderskap/systerskap över unionens nationsgränser suddas ut.

.

Som stat är EU ett ofullgånget foster. En hybrid. De fackliga organisationernas ledningar lever fortfarande som nationella byråkratier. De lär också ut som de lever. Hos gemene man och gemene kvinna är tanken på en gemensam motståndare långt borta. Länderna i Europa ses som vore de deltagare i schlagerfestivalen eller i en idrottstävling. ”Grekerna” har fifflat med sin budget och levt över sina tillgångar och då måste också ”grekerna” finna sig i att dra ner. Den strejkvåg som rullat runt EU:s kärnländer samordnas inte. Ingen gemensam politisk dagordning diskuteras.

.

Här är LO:s Wanja Lundby-Wedin en huvudfigur. Eller skulle vara det. Hon är ordförande i det på pappret så mäktiga Europafacket. Med 82 medlemsorganisationer från 36 länder representerar Lundby-Wedin 60 miljoner löntagare. I Bryssel har hon ett sekretariat, eller det som borde vara en kampstab, med 40 heltidsanställda medarbetare. Utöver Wanja har LO ytterligare två ledamöter i styrelsen. Landsorganisationen har dessutom två representanter i EU:s viktiga ekonomiska och sociala kommitté. Men inte nog med detta. Svensk fackföreningsrörelse är dessutom representerat i ett tjugotal rådgivande och partssammansatta kommittéer inom EU:s ramar.

.

Vad gör Wanja för de offentliganställda i Grekland? Nästa gång är det vår tur…

.

Den fråga som då ska besvaras är vad alla dessa människor gör. För alla sina goda löner och feta arvoden. Vad gör Wanja och hennes Europafack nu när det är ett skarpt läge? I Lettland, i Grekland, i Italien, i Portugal, i Spanien, i Storbritannien. Överallt är det strejker och protestdemonstrationer mot de svångremmar som dras åt allt hårdare.

.

Svaret är lika enkelt som nedslående. De gör ingenting. Inte ett skvatt i detta som borde vara den europeiska fackföreningsrörelsens huvudfråga. Olle Ludvigsson, portalfigur från Metall och Volvo, som valdes in i EU-parlamentet för snart ett år sedan som ”löntagarnas representant”, han gör heller ingenting för att samordna kampen. Under fjolårets valrörelse var det glitter och twitter varenda dag. I gårdagens Rapport poppade han tillfälligt upp och menade att EU-kommissionen måste bli mer konkret med sina drömmar om ett bättre Europa. En insikt som alla delar. Frågan är bara hur?

.

Ett av skälen till denna nästan outhärdliga passivitet är att det oftast är socialdemokratiska regeringar, som i arbetsfördelningen med de mer öppet borgerliga partierna, tar på sig rollerna som ”mer rättvisa” förvaltare av det krisade kapitalistiska systemet.

.

.

”Frågan om nya antikapitalistiska eller öppna,  breda socialistiska partier i Europa är brännhet”

.

Under en totalstrejk vid Greklands hamnar slog hamnarbetarnas ordförande i Pereus nyligen fast att det som gällde var att:

.

”Vi ska ta pengarna från dom som skapat krisen”

.

För att detta ska bli möjligt innebär detta också att den fråga som väcktes i fjolårets val till Europaparlamentet, I Sverige genom Arbetarinitiativet, om nödvändigheten av nya och internationellt samordnade antikapitalistiska, eller breda och öppna socialistiska partier, blir mer brännhet än någonsin.

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

I pressen: SVD1,SVD2,DN1,DN2,GP1,GP2,DN2,

Studentrevolten: Stormsvala för generalstrejken

Studentrevolterna:

Stormsvalor för

Fackföreningsrörelsen!

Generalstrejken lamslår nu Grekland. Atens internationella flygfält är tyst. All kollektivtrafik har stannat. I hela landet är det protester. Tusentals arbetare har demonstrerat framför parlamentet och de två stora paraplyorganisationerna för arbetare och tjänstemän GSSE och ADEDY kräver i skenet av den svåra finanskrisen större sociala investeringar. Kraven gäller också lönehöjningar och förbättrade villkor för pensionärerna. Studenterna har på eftermiddagen ockuperat den Tekniska Högskolan, som 1967 var den förskansning där rörelsen som störtade militärdiktaturen hade sin bas.

Grekland går in i en politisk kris. Där det gamla systemet och premiärminister Karamanlis bara kan försvara sig med kulor och polis.  I Aten, där idéer om demokrati föddes, är det i dag nära 20 000 poliser som försöker kväva en stor ungdomsdemonstration inne i centrum med tårgas och batonger. Även i Saloniki är det hårdföra drabbningar mellan polis och demonstranter. Greklands socialdemokrater, organiserade i familjeklanen PASOK, kräver att regeringen avgår, men står själva avklädda och nakna när det gäller de politiska svaren på krisen. Partiets ledare Giorgios Papandreou pratar bara runt om att han kan erbjuda lag och ordning…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

I pressen:DN1,DN2,SVD1,SVD2,AB1,AB2,SDS,Politiken,DN3,DN4,SVD3,

Andra bloggare:Svensson,

Ropen skalla: Snutar! Svin! Mördare!

”Ungdomen möts av kulor

- Bankerna får miljarder”

Fyra dygn efter polisens dödsskjutning av den femtonårige pojken Andreas Grigoropoulos följdes han till sin sista vila av 6 000 ungdomar, mest gymnasister. På familjens begäran följde grekisk television det stora följet och efter den gripande ceremonin bröts tystnaden snabbt och en åska av samma talkörparoll drog gång på gång fram i direktsändning. Miljoner greker kunde alltså gång på gång höra de senaste dagarnas vanligaste slagord: ”Snuten är svin och mördare!”

Över hela Grekland fortsatte sedan gårdagskvällen med nya intensiva protester, demonstrationer och sammandrabbningar mellan ungdomar och polis. I hamnstaden Patras fick polisen fly till sin station och försöka värja sig mot upprörda demonstranter med tårgasgranater. Den mörkblå premiärministern Kostas Karamanlis är hårt trängd och har trots ihärdiga försök misslyckats med att stoppa den 24-timmars nationella generalstrejk mot hans egen regering som inleds på förmiddagen nu klockan tio.

Gång på gång har gymnasister och studenter revolterat mot en auktoritär stat. Det var studentrevoltens styrka och explosivitet som 1973-74 fällde den militärdiktatur, med Georgios Papadopoulos i spetsen, som USA hjälpte till makten 1967.

Den borgerliga grekiska staten är föråldrad. Sluten, genomkorrumperad och helt dominerad av de politiska släkter som också kontrollerar riksdagen och de två stora partierna. I decennier har släkterna Karamanlis, Mitsotakis och Papandreou avlöst varandra vid makten. Släkten Papapandreou och dess socialdemokratiska PASOK var i regeringsställning både 1981-89 och 1993-2004, men visade inte att ens deras lillfingrar skiljde sig från Ny Demokratis.

År efter år av stora studentkullar hittar inga jobb. Det är vanligt att man läser vid universitetet ända upp i trettioårsåldern. Bor hemma hos föräldrarna för att till sist kanske ta sig ut på arbetsmarknaden med en begynnelselön på 7 000:- i månaden Studenternas protester har stegrats när de dessutom konfronteras med den privatisering av den högre utbildningen som regeringen iscensätter. Rektorn för Atens universitet har avgått i protest mot att de unga inte får någonting av regeringen och att de ”därför vänder sig mot allt”. Fackföreningsrörelsen och landets breda lager av arbetande människor i stort möts samtidigt av motreformer som en höjning av pensionsåldern. Dessutom kastar den ekonomiska kris, som blir djupare för var dag, mer och mer bensin på den sociala hettan. ”Ungdomen möts av kulor – Bankerna får miljarder”, fortsätter säkert att vara ett av de vanligaste slagorden i dagens Grekland.

Till vänster om socialdemokratiska PASOK finns ett stort lapptäcke med organisationer. Det gamla skämtet om ”Två greker – tre partier” besannas dessvärre. Men det finns nu en starkare drivkraft för enighet. Fjärde Internationalens sektion OKDE Spartakos finns med i ENANTIA eller Förenade Antikapitalistiska Vänstern. En grupp som spelat en viktig roll för flera av de massmobiliseringar som varit.

——————-

Annars kan vi notera att detta är blogg nr 300 sedan start!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,
Bloggat: Svensson1, Svensson2,
I pressen: DN1,DN2,AB1,SVD1,SVD2,SDS,SVD3,