.

-Det var resonabelt att tro att Socialistpartiet skulle straffas i urnorna. Vi förstår det och står för det.

Orden är Zapateros efter det svidande valnederlaget i söndags. Den europeiska reformismen totala bankrutt kan inte uttryckas i mer nakna ord.

-Om jag vore 25 år gammal skulle jag också campa på Puerta del Sol, sa samme ynkrygg ett par dagar innan valfiaskot.

Det gäller att veta vad man vill och handla därefter. I stället har Socialistpartiet tagit på sig ansvaret att rädda de spanska kapitalisternas vinster på bekostnad av det spanska folkets välfärd.

.

Puerta del Sol lördag 21 maj. Hjältarnas vilostund.

.

Antagligen inbillade sig Zapatero att hans prat om vad han som 25-åring hade gjort skulle vinna sympati. Uppenbarligen fattade han inte att det i stället framstår som ett erkännande av att han och hans parti måste plåstra om kapitalismen oavsett vad det kostar folket av umbäranden. Utan att inse det erkänner han att varje socialists plats är på torget, inte i styrelserummen där minsta lilla vink från finansmarknaden måste följas.

Nu fick Zapateros socialister ta emot en riktig örfil av landets väljare. Som väntat vann högerpartiet PP med stor marginal, 37,58 % för PP mot 27,81 % för Socialistpartiet. Det är Socialistpartiets sämsta valresultat sedan Francos fall 1978. Högerpartiet gjorde sitt bästa regionalval någonsin. Ändå är det nog fel att tala om en högervind som vissa media redan gjort. Många av Socialistpartiets väljare vände dem ryggen i besvikelse och la sin röst på högern utan att svälja högerns program för krisen. Dessutom finns det knappt någon skillnad mellan de båda partiernas krisrecept.

.

De ”indignerade” i Madrid fredag 20 maj.

.

Det är också vad ungdomarna i ett femtiotal städer angriper.

-Ni räddar bankerna och stjäl från de fattiga, är ett vanligt slagord på Puenta del Sol och andra torg landet över. Inför valet fördes omfattande diskussioner bland de protesterande ungdomarna om agerandet på valdagen. Alla tänkbara positioner, från uppmaning till att rösta till krav på bojkott, luftades utan att någon klar majoritet tog form. Dilemmat är uppenbart. En uppmaning till bojkott saknade förankring bland medborgarna även bland de som ser sympatiskt på ungdomarnas protester. När hundratusental demonstrerade gick tiotals miljoner till urnorna.

Samtidigt visar ungdomens revolt att ingen av de dominerande rikspartierna för en politik som svarar mot den arbetande befolkningens behov, för att inte tala om de arbetslösas behov i ett land där arbetslösheten ligger strax över 20% och närmare 50% bland ungdomen.

-Jag är inte anti-system. Systemet är anti-mig!

.

I Pamplona samlas också tusentals till protester.

.

Den parollen visar mer än något annat de stämningar och känslor som dominerar på torgen och gatorna. Det förklarar också många ungdomars uppmaning till röstbojkott. När de säger att ”vi är vare sig vänster eller höger” drar många öronen åt sig. Vissa i den spanska etablerade politiska och fackliga vänstern talar till och med om en manipulation från högern. Det är naturligtvis absurt. Redan som åskådare utifrån känns äktheten i revolten och slagorden. Det är verkligen inget populistiskt högeruppror, inget Tea Party på spanska.

Men det är sant att det inte bara handlar om en revolt mot de materiella förhållanden som landets unga arbetslösa måste stå ut med. Det är en revolt mot hela systemet som de upplever det och som i själva verket är genuint vänster i meningen att hela samhällets struktur kritiseras.

.

Där ungdomen möts, där möts revolt och kärlek.

.

De demonstrerande ungdomarna ställer hela samhällets etik ifråga och den plats som människan har i dagens nyliberala marknadsdiktatur.

-Det handlar inte om att ändra världen, utan att ändra din värld, löd en av Socialistpartiets slogans inför valet. Man kan knappast hamna mer fel. Det är precis världen som den ser ut i dag som ungdomarna revolterar mot, inte mot avsaknaden av individualistiska lösningar i en nyliberal värld. I 15-majrörelsens Manifest och i slagord och krav ställs hela systemet till svars för krisen.

-Ungdomarna vänder sig mot det sterila tvåpartisystem som råder i praktiken och kräver en mer direkt öppen demokrati: Democracia Real, Ya. Verklig demokrati NU.

.

-Friheten måste erövras varje dag. Som under maj-68 finns det inga gränser för fantasin.

.

-Både högern och socialisterna anklagas för korruption och kompispolitik av de revolterande. Att flera av de båda partiernas kandidater är misstänkta för korruption eller redan åtalats bara stärker ungdomarnas kritik.

-Ni stöder bankerna och stjäl från de fattiga, är ingen oskyldig opolitisk hållning. Den kan bara födas ur ett progressivt socialt perspektiv på vilket samhälle man vill skapa.

Valdagen var en stor segerdag för de demonstrerande människorna på alla torg i landet. Trots Valkommissionens beslut att förbjuda alla demonstrationer under lördag och söndag beslutade deltagarna att bruka civil olydnad. Ingen följde ordern om demonstrationsförbud. Polisen stod passivt kvar som åskådare.  Etablissemangets auktoritet var satt ur spel. Regeringen vågade inte ge order om att verkställa Valkommissionens demonstrationsförbud.

Söndagen var en seger för Puerta del Sol. Nu ställer sig de unga frågan hur deras kamp ska föras vidare. De har beslutat att stanna kvar och ockupera torget fram till åtminstone lördag 29 maj. Problemet är både fysiskt och politiskt. Det går inte att sova i tält och sovsäckar på landets torg i månader. Politiskt gäller det också att kunna vidga rörelsen. Valet i söndags visade att en stor majoritet av den arbetande befolkningen och de arbetslösa deltog i det parlamentariska valet.

.

-Ett annat sätt att tänka är möjligt. Det håller ungdomarna med om,

men inte för att köpa en Hyundai.

.

I de ungas Manifest uttrycks en vilja att förändra samhället, att skapa en verklig demokrati. Det kan bara göras av den stora majoriteten av befolkningen. Hur den ska mobiliseras för att göra 15-majrörelsens krav till hela den arbetande befolkningens krav är det problem som nu ställs på dagordningen. Det har de unga inget svar på än. Det ska de inte lastas för. Ingen annan har heller ett klart svar på vilken väg som leder till befrielse från den krassa marknadsdiktatur som Puerta del Sol förkastar.

Videoklipp från Perta del Sol.

En underbart vacker video från Barcelona 18 maj.

.

Media: SVD1,

Bloggare: Röda Malmö,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, SPanien, Barcelona, Madrid, Puerta del Sol, Zapatero

Dela

.

Efter den traditionella fredagsbönen vällde folkmassorna ut på många egyptiska städers gator och torg. Hur många var de? Det vet ingen än eftersom regimen lagt locket på alla internetkommunikationer och gör sitt bästa för att stoppa all kommunikation med omvärlden.

Klart står redan att det är hundratusentals som protesterar. Kuwait Airlines har ställt in allt flyg till  landet.Regeringspartiets huvudkotor i Kairo står i brand samtidigt som lokalerna plundras på allt av värde. Runt landets viktiga Nationalmuseum bildar andra demonstranter däremot en mänsklig sköld för att förhindra vandalism och stölder av värdefulla kulturskatter. Aljazeeras TV-sändningar  på arabiska har släckts ner.  Det råder undantagstillstånd och utegångsförbud i hela landet. Men dekreten trotsas öppet av mängder med demonstranter. Från Suez och Alexandria  finns  det vittnesmål om regelrätta uppror.  Reuters säger att bara i Kairo har fem människor dödats och 800 skadats. Mubarak har beordrat militären att gripa  in och skottlossning rapporteras. Från Kairo visar Aljazeeras direktsändning på engelska hur en folkmassa satt eld på en av säkerhetstjänstens stora bepansrade bilar.  Åtta andra av dess fordon sägs brinna.  I TV-kanalens direktsändning under kvällen hörs  oavbrutet  eldgivning nära flera regeringsbyggnader. AP rapporterar att utrikesministeriet angrips av folkmassor. Aljazeera visar  fantastiska bilder när militär från sina  pansarfordon håller upp  – i stället för vapen -egyptiska flaggor i händerna och hälsas med jubel av människor.  Men sen egyptisk kväll rullar det in massor med nya stridsvagnar i huvudstaden. Är det på order från försvarsministern Mohamed Tawari? Förbereder han ett eget maktövertagande? Det senaste från Suez är däremot att både polis och millitär har dragit sig undan från folkmassorna. Det börjar att se ut som i Tunisien. Överallt fokuserar massorna sin ilska på Mubaraks presidentskap. Från den statliga televisionens sida har man annonserat att denne skulle tala ”till nationen”. Men av skäl som inte meddelats har det gång på gång skjutits upp. Kanske för att TV-huset är omringat av människor som försöker att ta sig in i byggnaden…

.

Hatet mot diktatorn syns överallt.

.

-Mubarak, vi hatar dig, som mannen på bilden ropar ut är en slogan som i koncentrat visar vad demonstrationerna handlar om. Trettio år av envälde och korruption är nog. Folket vill inte längre leva under de villkor som Mubarak erbjuder.

Klart står också att nojan i väst om det ”islamistiska hotet” är just noja. Lika lite som i Tunisien har det rests religiösa krav och från Muslimska broderskapets sida manar man nu, efter tre dagars passivitet, sina anhängare att delta men inte under religiösa förtecken utan bakom parollen ”slut på diktaturen”.

-Egyptens muslimer och kristna är ute för att kämpa mot korruption, arbetslöshet och mot förryck och ofrihet, står det att läsa på Facebooksida med 70 000 underskrifter. Samtidigt sa Mubaraks partisekreterare Safwat el-Sherif att ”NDP är öppen för en dialog med folket, ungdomen och lagliga partier. Men demokratin har sina regler och procedurer. Minoriten får inte tvinga på majoriteten sin vilja”. Ett fantastiskt uttalande av en person som leder ett parti som förtrycker den överväldigande majoriteten av landets befolkning.

.

Om El Baradei ska kunna kanalisera oppositionen mot Mubarak är oklart.

.

Från bilder och videoklipp framträder också att protesterna är drivna av sekulära jordnära krav som slut på tortyren, korruptionen och jobb åt de unga.

De närmste dagarna kommer bilden att klarna. Då kan vi se om Egypten följer Tunisien i hälarna och vilka som sedan står i tur. Rubriken, -Mubarak flyget väntar på dig, var en av parollerna i en demonstration i dag i Jordanien då omkring 3 000 personer deltog i en facklig demonstration mot dyrtiden.

.

Ungdomen har förlorat sin fruktan för maktens beväpnade väktare.

.

Media: DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,SVD3,GP1,AB1,AB2,VG1,SVD4,DN4,GP2,GP3,GP4,AB3,VG2,DN5,GP5,GP6,GP7,

DN6,VG3,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Egypten, Facebook, Mubarak, el Baradei, Diktatur,

Dela

Ungdomen känner doften av jasmin.

+

Så här ser sidan på Facebook ut som kallar till dagens protester.

.

Jasminernas revolution i Tunisien inspirerar unga i hela den arabiska världen. I dag den 25 januari kallar unga aktivister till en ”revolt mot tortyr, fattigdom, korruption och arbetslöshet”. Via Facebook har informationen om ”Vredens dag”, som den kallas, nått tiotusentals människor. Närmare 100 000 har svarat att de kommer att delta.

Den egyptiska kravallpolisen har för vana att gå fram som bärsärkar när minsta lilla protest luftas på gatan. Inrikesministern Habib el-Adli säger att polisen inte kommer att lägga fingrarna emellan eftersom demonstrationen saknar tillstånd. Att polisen aldrig ger tillstånd undviker han att precisera.

Den egyptiska kravallpolisen använder alltid stor brutalitet för att tysta all kritik.

.

-Vår protest den 25 är början till slutet, står att läsa på Facebook i meddelande till de 87 000 medlemmarna i gruppn.

-Det är slutet på tystnad, underkastelse och lydnad inför vad som sker i vårt land. Ett ny sida i Egyptens historia öppnas, en av aktivism och kamp för våra rättigheter, skriver organisatörerna.

Tyvärr är chansen stor att kravallpolisen kommer att krossa protesten i sin linda, att hindra demonstranterna från att samlas och fängsla många av dem omedelbart de visar upp sig.

Vad som talar emot ett grovt våld från polisens sida är den känsliga internationella opinionen just nu. Regeringskanslierna i USA och Europa ser helst att de inte än en gång ska ses som medskyldiga till blodiga massakrer som de Ben Ali beordrade innan han flydde till Saudiarabien.

I skrivande stund finns det inte ännu någon information om vad som sker i Kairo. Jag återkommer. Stay tuned.

.

De senaste veckorna har det hållits mindre solidaritetsdemonstrationer med Tunisien i Kairo utan att polisen krossat dem. Se bilden.

PS Uppdatering.

Enligt media som BBC, Al Jazeera, Le Monde och El Watan deltar mer människor i Kairo än vad någon vågat hoppas på. Flera demonstrationer pågår samtidigt och polisen har hittills tillåtit mer än vad som är vanligt. Uppenbarligen vill inte Mubarak dra på sig irriterade kommentarar från Vita Huset om ”oproportionerligt våld.”

.

Smittan från Tunisien sprider sig. -Avgå Mubarak på franska visar att inspirationen kommer från Tunisien.

.

En grupp demonstranter samlades framför Högsta Domstolen och skanderade ”Tunisien är lösningen”. På andra platser ropades ”Ned med Mubarak” och ”Gamal tala om för pappa att folket hatar dig”. (Gamal Mubarak är sonen som väntas ta över presidentskapet).

Det meddelas också att demonstrationer äger rum i flera andra städer, som Alexandria och Assouan och Assiout i söder, i flera städer utefter Nilfloden, och i Ismaliya vid Suezkanalen.

Nu ska vi bara hoppas att dagens demonstrationer inte slutar i ett blodbad. Mumien som styr landet är ännu kapabel till det värsta.

Videoklipp från dagens demonstration i Kairo

.

Media; DN1,DN2,AB1,SVD1,GP1,GP2,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Egypten, Vredens dag, Facebook, Tunisien, Demonstrationer

Dela

.

Börsen på Wall Street gör glädjeskutt sedan snart tre månader. Dow Jones industriindex har stigit med 9,89 procent på tre månader. Man kan verkligen fråga sig vad som hetsar upp aktiespekulanterna. Ekonomin kryper framåt, miljoner människor har mist sina hem och minst 25 miljoner är arbetslösa eller undersysselsatta.

.

Sedan septembers början har Dow Jones stigit med 9,89 %

.

Hemligheten hittar vi i industriföretagens kassor. De amerikanska icke-finansiella företagen har slagit alla vinstrekord den senaste tiden. Under det tredje kvartalet låg vinsterna på en årlig nivå av 1 659 miljarder dollar enligt Handelsdepartementet. Det är den högsta vinstnivån som någonsin registrerats sedan myndigheterna för sextio år sedan startade insamlingen av vinstuppgifter i företagen.

Sedan hösten 2008 har företagen gjort stora vinster i sju kvartal i streck. Lyssnar man till politikernas klagan över budgetunderskott och för stora sociala utgifter kan man tro att allt är svart. Men det gäller inte för aktieägarna som fyller fickorna i snabbare takt än någonsin.

.

Långt borta från arbetslöshet, avhysningar, soppkök och andra verkligheter.

Hur kan det vara så? Varför tjänar industriföretagen sådana vinster medan ekonomin till synes haltar fram i långsamt mak? Svaret är – ökad produktivitet i företagen. När finanskrisen hösten 2007 slog till började industriföretagen att avskeda arbetare i stor skala. I dag säger ekonomer att de utnyttjade krisen som ursäkt för att göra sig av med fler anställda än vad som produktionsminskningen krävde . När sedan efterfrågan steg, om än långsamt, kunde de ”slimmade” företagen möta efterfrågan med ökad produktion utan att nyanställa. Mer produktion med färre anställda. Det är en ekvation som alla kapitalister känner lösningen på = högre vinster.

På börsen känner man som vanligt igen odören av pengar. Mer vinster i företagens kassakistor är lika med stigande aktiekurser. Därför skrattar Wall Street.

PS: Efter Obamas beslut i natt att förlänga Bushs skattelättnader under två år för alla inklusive de rikaste hushållen viker sig Wall Street dubbel av skratt.

.

Media: GP1,DN1,DN2,SVD1,SVD2,GP2,DN3,SVD3,

Bloggare; Jinge,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, USA, Wall Street, Börsen, Aktier, Arbetslöshet, Dow Jones

Dela

.

De amerikanska fyllnadsvalen till Kongressens två kamrar närmar sig. På mindre än två år har Barack Obamas yes-we-can slagits i spillror och nu driver hans presidentskap kring som ett förlist skepp med knapp styrfart.

Till stora delar har han sig själv att skylla. De förhoppningar om förändring som tändes släcktes snabbt med brutna löften om Guantanamo, tortyr av ”illegala stridande” och upptrappningen av kriget i Afghanistan.

.

.

2012 kan karriären vara över.

Men den avgörande faktorn för det troliga nederlaget för Obamas demokrater i nästa veckas val är den ekonomiska krisens djupa effekter i det amerikanska samhället. Miljontals jobb har försvunnit i den amerikanska industrin på globaliseringens altare. Den så omtalade ”amerikanska medelklassen”, det vill säga arbetare med bra betalda jobb och trygga socialförsäkringar, har under det nya seklets ingång fått sina framtidsdrömmar krossade. Den ekonomiska krisen flåsar dem i nacken och miljoner bland dem upplever för första gången arbetslöshet och risken att bli fattig.

Det är inte frukterna av Obamas ekonomiska politik men det är han och hans demokrater som kommer att få stå för räkningen. Speciellt eftersom det var Obama som ställde upp med de hundratals miljarder som användes till att rädda storbankernas ägare samtidigt som han varit oförmögen och ovillig att satsa lika mycket på att rädda jobb och skapa jobb.

USAs statistiska centralbyrå, US Census Bureau, publicerade i dagarna sin årliga rapport över de amerikanska hushållens ekonomiska situation. Det är sannerligen ingen trevlig läsning för demokraterna så här en vecka innan nyvalen.

Rapporten visar att det nya seklets första årtionde förtjänar titeln – det förlorade decenniet. Det finns i stort sett inte en enda ljusglimt som byrån kan peka på. Fattigdomen har nått rekordnivåer och arbetslösheten gått upp snabbare än någonsin.

Census Bureau visar att för första gången på 30 år har den reala medianinkomsten för hushållen minskat. Toppen nåddes 1999 och sedan dess bar det av utför. Mellan 2008 och 2009 minskade till och med den nominella inkomsten, det vill säga inkomsten innan justering för inflationen. I tabellen nedan ser vi hur alla familjers realinkomster utvecklats sedan 1979.

.

Förklaring: Medianinkomsten är inkomsten i mitten av alla inkomster. Medianen är ett bättre mått än genosmnittet som alltid förhöjs av de extrema inkomsterna för 1% av inkomsttagarna. Se En tjänar mer än nittio

Tabellen anger inkomster omräknade till 2009 års dollarvärde.

Källa. Economic Policy Institutes analys av Census Bureau rapport.

Den övre linjen visar utvecklingen för familjer med vuxna i arbetsför ålder, 18-64 år. Vi kan också se att för första gången sedan 1979 föll realinkomsten mellan konjunkturcyklernas toppar. 1979-89 ökade den, likaså mellan 1989-2000. Men mellan toppen 2000 fram till toppen 2007 minskade den reala medianinkomsten från 52 301 dollar till 51 965. För hushåll med vuxna i arbetsför ålder var fallet ännu större. Från 60 746 dollar år 2000 till 55 821 år 2009. Det vill säga att medianfamiljens realinkomst är 4 925 dollar lägre i dag än 2000.

Samtidigt hoppade arbetslösheten i USA upp med 3,5 procent mellan 2008-2009, vilket är den snabbaste ökningen under ett år sedan mätningarna började 1948.  Bara under 2009 försvann 3,7 miljoner jobb och 1,1 miljoner fler fick nöja sig med deltidsarbete. För att återställa sysselsättningsgraden till den nivå som rådde innan finanskrisen måste det skapas många miljoner nya jobb. Just nu syns de inte ens vid horisonten.

När inkomsterna faller och arbetslösheten rusar i höjden följer naturligt nog att antalet verkligt fattiga i samhället ökar. Så skedde också. I tabellen nedan ser vi att antalet absolut fattiga ökade kraftigt under perioden 2000-2009. Tabellen visar de med inkomster under hälften av det officiella fattigdomsstrecket. I dagens USA anses den gränsen gå vid 10 977 dollar för en familj på fyra, eller strax under 80 000 kronor per år. Inte ens en ensamstående svensk pensionär med enbart grundpension plus bostadsbidrag ligger så lågt. Det innebär helt enkelt att miljontals familjer lever i absolut misär.

Andel av befolkningen under halva fattigdomsstrecket 1975-2009.

.

Vilket också byråns siffror visar. Antalet personer som ligger under fattigdomsstrecket har ökat med 3,7 miljoner personer mellan 2008-2009, vilket betyder att i dag lever nästan 44 miljoner i officiell fattigdom.

Det här den verkliga grunden till Barack Obamas kräftgång som president och just nu finns inget som visar att den ekonomiska situationen kommer att ändras väsentligt innan nästa presidentval 2012. Enda chansen för Obama att vinna ett andra mandat kommer då kanske att bero på vilken kandidat som Republikanerna ställer upp med. Vinner Tea Party-rörelsen över en majoritet bland de republikanska väljarna då kan Obama eventuellt hoppas på en framtid som president även efter 2012.

.

Media:GP1,DN1,SVD1,AB1,DN2,SVD2,

Bloggare: Ekonomikommentarer,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, USA, Kris, Obama, Fattigdom

Dela

.

OECD, de rikas klubb, visade nyligen i en analys av arbetslösheten att i nästan alla medlemsländer är arbetslösheten bland de utlandsfödda mycket högre än bland andra medborgare. Det gäller speciellt i Sverige, Norge, Holland, Belgien och Spanien. Det säger mer om diskrimineringen på arbetsmarknaden än att de utlandsfödda skulle vara ”arbetsskygga”. Statistiken handlar ju om de som är registrerade som arbetslösa, det vill säga att de har haft ett jobb och avskedats.

.

Invandrade arbetare bidrar till ökad produktivitet enligt OECD.

-Invandrarna var en central drivkraft bakom den ekonomiska högkonjunkturen eftersom de bidrog med kunskap och produktivitet som ökade effektiviteten i ekonomin. Nu, känner nästan alla invandrare av krisens effekter, skriver OECD i sin rapport.

I diagrammet här under ser du skillnaden i arbetslöshet mellan utlandsfödd och inhemsk arbetskraft i olika länder 2009.

.

Arbetslöshet i % bland invandrad och inhemsk arbetskraft 2009

Inlandsfödda : Blå stapel. Utlandsfödda : röd stapel

Ungern,Österrike,USA,Tyskland,Sverige,Belgien,Spanien.

Källa: OECD

Den slutsats man kan dra är att i de länder där arbetslösheten bland de utlandsfödda arbetarna är högst används de som en buffert i vissa konjunkturkänsliga branscher som byggnads och i jordbruket. Det stämmer bland annat in på Spanien där byggbranschen kraschat de senaste åren och där säsongsarbetare i jordbruket används i större utsträckning än i något annat land i OECD.

.

Invandrare köar för jobb under skörden av oliver i Spanien.

.

Media:AB1,SVD1,GP1,DN1,SVD2,

Bloggare: Jinge,Svensson,Alliansfritt Sverige,Röda Malmö,Röda Berget,Teckentydaren,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, OECD, Invandrare, Arbetslöshet, Diskriminering

Dela

.

Tidningarna har de senaste dagarna glatt rapporterat om den starka tillväxten av USAs BNP det sista kvartalet 2009. Det riktigt hörs hur luften släpps ut med ett ”äääntligeeen”.

.

Mycket talar dock för att de glada krönikörerna ropar hej för tidigt. Visserligen ökade enligt amerikanska handelsministeriet BNP med hela 5,9 procent förra kvartalet, till och med något högre än väntat.

.

Kan man bekämpa krisen med billig korv?

.

Men egentligen innebär siffrorna inget annat än att företagens varulager var tomma och att produktionen sista kvartalet bara speglar att lagren fylls på igen och inte att de amerikanska hushållens konsumtion satt fart igen. Enligt Reuters databas stod lageruppbyggnaden för inte mindre än två tredjedelar av tillväxten. Däremot segade sig hushållens konsumtion uppåt med bara 1,7 procent eftersom familjernas inkomster är mer pressade än någonsin, arbetslösheten högre än någonsin och den individuella skuldsättningen enorm.

.

De amerikanska hushållens utgifter utgör inte mindre än 70 procent av landets BNP vilket är mycket högre än i Europa och nästan dubbelt upp jämfört med Kina. De amerikanska hushållen sparar nu och betalar av skulder i stället för att konsumera, vilket gör att prognosen för konsumtionen är bara 1,8 procent för hela 2010. Till och med det är kanske i överkanten, för situationen på arbetsmarknaden blir bara värre.

.

I de arbetslösas kö syns inga lyckliga miner.

.

Inte sedan den stora depressionen på trettiotalet har läget på arbetsmarknaden varit mer katastrofal. De amerikanska fackföreningarnas utredningsinstitut EPI skriver att 11 miljoner arbeten försvunnit sedan krisens start hösten 2007. Mer än en miljon arbetare kommer att förlora sin arbetslöshetsersättning under året och hamna i den grupp av 3,5 miljoner arbetare som redan försvunnit ur statistiken över arbetslösa eftersom de tappat hoppet om att hitta ett nytt jobb och därför inte aktivt söker ett.

.

Tillsammans med gruppen ”undersysselsatta”, de som vill arbeta mer men inte får det, är det 25,7 miljoner som är arbetslösa. För att antalet personer i arbete ska nå upp till nivån före krisens början 2007 måste inte mindre än 400 000 nya jobb skapas varje månad fram till 2012 års slut. Detta är uteslutet och med andra ord är det därför en ny massarbetslöshet som befästs på en mycket högre nivå än vad som rått i USA de senaste 30 åren.

.

De yngres plats på arbetsmarknaden har blivit svårare och de äldre tvingas att vara kvar i sina jobb eller söka nya eftersom deras pensioner smält som smör i solsken och bostadsskulderna exploderat. Här under ser du hur olika åldersgruppers sysselsättningsgrad förändrats.

.

.

När vi kombinerar det som sagts ovan med den vanliga arbetarfamiljens löneutveckling de senaste 20 åren är det uppenbart att den amerikanska ekonomin inte längre kan räkna med att de vanliga ”medelklassfamiljerna” ska fylla den traditionella rollen som lokomotiv för ekonomin i USA.

.

För 90 procent av alla hushåll har realinkomsterna sedan 20 år tillbaka ökat med i snitt 16 procent, det vill säga med 0,8 procent per år. Dessa knapra villkor gällde inte för den rikaste hundradedelen av hushållen som under samma period kunde glädja sig åt en inkomstökning på 408 procent. Aldrig sedan finansbaronernas högtidsperiod innan första världskriget har de rikaste i samhället grabbat åt sig på detta vis. Detta är den verkliga innebörden av och målet med den nyliberala revolutionen. Finansindustrins segertåg hade ingen annan destination än en gigantisk omfördelning av samhällets rikedomar till förmån för de som redan var stenrika. Inga nya sociala framsteg kan göras utan att de arbetande i samhället tar tag i rodret och gör en ny gigantisk omfördelning av rikedomarna. Denna gång till de arbetandes fördel.

.

Dagens rövarbaroner har bytt hög hatt och plommonstop mot en Rolex. Metoderna är desamma.

.

Media:DN1,DN2,SVD1,SVD2,SVD3,GP1,SSD1,DN3,DN4,SVD4,

Bloggare: Svensson,Jinge,Motvallsbloggen,Sjöstedt,Björnbrum,Ekonomikommentarer,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, USA, Arbetslöshet, Inkomster, Nyliberalism

Dela

.

President Barack Obama går in på sitt andra år vid makten. I går höll han ett, som vanligt, briljant tal. Men han hade svårt att övertyga om politiken inför den närmaste framtiden.

.

När han för ett år sedan tillträdde sin post var det efter en överlägsen seger. Bland hans väljare rådde en entusiasm som  inte många presidenter mötts med och det fanns enormt stora förväntningar- Change, yes we can.

.

Det krävs mer än en cool attityd för att älskas.

.

I dag, ett år efter segern, råder det i det närmaste panik i det demokratiska partiet sedan fyllnadsvalet efter Edward Kennedy i Massachusetts levererade en skräll som sällan skådats i amerikansk politik. En helt okänd republikansk kandidat slog ut demokraterna i ett valdistrikt som legat i demokraternas händer i många decennier.

.

Men nederlaget i Massachusetts var egentligen inget märkligt. Entusiasmen i demokraternas folkliga led är död och inga förväntningar har infriats. Inte ett enda löfte som bar Obama till makten har hållits. Man får vara hur elegant och vältalig som helst, men om inget konkret levereras då öppnar sig den politiska falluckan.

.

Inte ens Joe Biden och Nancy Pelosi verkar övertygade

.

Barack Obama kan naturligtvis inte belastas för all jävelskap som drabbat den arbetande befolkningen i USA. Han ärvde en ekonomisk kris, den värsta på 70 år, och två krig som stridstuppen Georg W. Bush startade under sitt presidentskap.

.

Men därmed är det slut på ursäkterna. För massor hade kunnat göras annorlunda av vad som gjorts och massor göras som inte gjorts.

.

-Den ekonomiska krisen möttes med metoder som hade en enda utgångspunkt- rädda finansmarknadens aktörer så att de snabbt kommer på fötter. Samma banker som hade ett enormt ansvar för den finansiella härdsmälta, som i det närmaste skedde, stöttades upp med hundratals miljarder dollar av skattepengar utan att det ställdes några motkrav.

.

Medan guldregnet föll över bankerna avskedades miljoner.

.

-De banker och hypoteksinstitut som stått i spetsen för den vårdslösa, giriga utlåningen till familjer utan resurser att betala av lånen, räddades av staten. Medan hundratusentals nyblivna husägare tvingades lämna sina hem. De pengar som gick till att rädda girigbukarna hade i stället kunnat användas till att rädda alla de som blev hemlösa.

.

-Inför presidentvalet lovade Obama att snabbt avveckla de krig som Bush startat. Han hade till och med meriten att vara en av de få kongressmedlemmar som röstade mot invasionen i Irak. Men väl inne i Vita Huset har han antagligen fastnat i det militärindustriella komplexets kniptång och själv blivit krigspresident. I stället för att ta hem trupperna från Afghanistan har han gjort ”kriget mot al-Qaida” till en prioritet och skickat tiotusentals nya soldater till landet. Att CIA i sina rapporter säger att al-Qaida saknar inflytande i Afghanistan verkar rinna av som vatten på en gås. Inte ens ambassadör Eikenberrys varning för att skicka mer trupper till Afghanistan togs på allvar.

.

Inte bara ett arv från Georg Bush

.

-Guantanamo skulle stängas inom ett år. I dag ett år senare är det fortfarande i bruk och dess stängning hänvisad till den grekiska kalendern. Fortfarande sitter där människor inspärrade utan att någon vet om de är skyldiga till något eller inte. De vet inte själva vad de anklagas för och har inte rätt att ta del av ”bevismaterialet”. Obama inte bara accepterar detta. Han har dessutom låtit förstå att Bushs politik för ”icke tidsbegränsad fångenskap” utan dom ska bibehållas. Den amerikanska konstitutionens grundläggande rättigheter för individen och alla internationella krigskonventioner sätts på undantag.

.

-Hälsovårdsreformen, som gav hopp till miljoner, är urvattnad till oigenkännlighet och kanske ändå inte antas av Kongressen efter nederlaget i Massachusetts. I stället för att hålla fast vid det ursprungliga upplägget med ett statligt försäkringsalternativ och sätta press på försäkringsbolagen valde Obama att söka en kompromiss med läkemedels – och försäkringsbolagen och vädja till en kompromiss över partigränserna trots att republikanerna klart visade att de inte ens vill höra talas om det urvattnade förslaget till reform.

.

Ny form av hälsoresor?

.

I torsdagsnattens tal försökte Obama att på nytt knyta an till sina väljare och ägnade nästan hela sitt timslånga tal till den ekonomiska krisen och vad som krävs för att skapa jobb till de närmare 20 miljoner arbetslösa och undersysselsatta som följt i krisens spår. Bara nio minuter handlade om utrikespolitiken. Det påtagliga är det enorma gapet mellan behoven för de arbetslösa och de konkreta förslag som ibland skymtade fram bland de eleganta fraserna.

.

-Lokala banker på delstatsnivå ska få tillgång till 30 miljarder dollar som hjälpa dem att låna ut pengar till lokala företag som nobbas av storbankerna. Samtidigt befrias de från kapitalskatten. Men hur det ska skapa jobb finns det inget konkret om. Det verkar inte finnas några krav kopplade till lånen så de kan lika gärna gå till att rationalisera, det vill säga avskeda personal.

.

-Statsutgifterna ska frysas under de närmaste tre åren för att ta ned budgetunderskotten. Vilka utgifter? Eftersom de militära utgifterna inte berörs och inte heller stödet till finansindustrin är det snabbt gjort att lista vad som ska sättas i frysen- sjukvård, skolor, social service och äldrevården.

.

-Presidenten ska också se till att USAs export fördubblas under de närmaste fem åren. Hur det ska gå till är det nog bara han själv som vet. USAs ekonomiska struktur med en relativt liten industrisektor har inte så många varor att bjuda ut på den internationella marknaden. Är det någon som tror att importen av bilar från Detroit till Europa och Asien kan rusa i höjden? Knappast något annat heller som amerikansk industri kan erbjuda.

.

-Däremot kan det amerikanska jordbruket översvämma världsmarknaden med billiga varor. Men i så fall är det ett handelskrig Obama tänkt sig. En andra förutsättning blir då att dollarn rasar genom golvet för att göra amerikanska produkter billigare. Men följderna kan bli ett finans- och handelskrig. Kina kommer inte att sitta still och se på hur deras valutareserv på 1 700 miljarder dollar smälter bort som snö i kalifornisk sol.

.

Barack Obamas tal till den amerikanska nationen ställer många frågor och ger få svar. Grundtonen pekar mot en mer aggressiv internationell politik för att hävda den amerikanska imperialismens intressen. Den amerikanska ekonomin är illa ute och dess ägare tänker inte stillasittande låta sig skjutas åt sidan av asiatiska och europeiska kapitalägare. Obamas löfte att dubblera den amerikanska exporten är ett löfte om kraftigt skärpt internationell konkurrens med de f֊öljder det kan få.

Media: DN1,SSD1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,SSD2,DN4,

Bloggare: Röda Malmö,Jinge,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Obama, USA, Kongressen, Kina, Europa, Guantanamo, Afghanistan,

Dela

-Jag har alltid tyckt att folk som får socialhjälp är lata. Men det är en stor hjälp att jag kan ge barnen mat, säger Tyrone Mangold efter att han och frun Sarah under våren 2009 förlorade sina arbeten. Efter ett par månaders arbetslöshet tvingades Tyrone svälja sina fördomar om fattiga och söka hjälp. Det är tidningen New York Times som berättar om familjen Mangolds situation.

Matkupongerna håller svälten borta.

De är inte de enda som vänder sig till de sociala myndigheterna för att få matkuponger. Varje dag är det 20 000 fler som begär hjälp. Just nu är det enligt de amerikanska myndigheterna 36 miljoner som får hjälp med mat för dagen.

För att få rätt till matkuponger måste en familj ha en inkomst på eller under det officiella fattigdomsstrecket som just nu ligger på 22 000 dollar om året för en tvåbarnsfamilj.

Matkupongerna blir en ersättning för den dåliga eller icke existerande a-kassan. Miljoner familjer har drabbats av krisen. Många har förlorat sina hem och arbeten. Av de som avskedats är det bara hälften som har rätt till a-kassa och de som har a-kassa får ut 50 procent av sin lön under kort tid. Därför blir matkupongerna den räddningsplanka som många förr såg som gräddfil för snyltare. Den hårda verkligheten ger mer kunskap än tio böcker.

Miljoner familjer har tvingats lämna sina hem.

Bland de som får kuponger finner vi naturligtvis de kroniskt fattiga som saknat arbete under lång tid, unga ensamstående mödrar och äldre utan riktiga pensioner. Men det nya är att även ”medelklass” nu finns med i kön. Det är familjer som i krisens spår förlorat sina hus och förlorat jobbet eller tvingats till kortare arbetstider med sänkt lön. Därför är det inte bara i det traditionellt fattiga södern och mellanvästern som behoven stiger utan också i vad som ansetts som välbärgade distrikt.

Men de stora behoven finns bland de mest utsatta. Inte mindre än 28 procent av svarta familjer får matkuponger, 15 procent av latinos och ”bara” 8 procent vita familjer behöver hjälp. Beloppen som betalas ut är 132 dollar per månad och familjemedlem. För många av de 36 miljoner som är berörda utgör de skillnaden mellan mat för dagen och svält.

På kort sikt blir det mycket svårt för de arbetslösa att komma loss. Det går sex arbetslösa på varje ledig plats i USA och för första gången sedan 30-talet varar den genomsnittliga arbetslösheten mer än sex månader.

I media: DN1,AB1,Fokus,

Bloggare: Svensson,Jinge,Sjöstedt,Ekonomikommentarer,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, USA, Matkuponger, Fattiga, Socialhjälp, Fördomar,

Dela

Varför inte en verkligt rödgrön politik

Aftonbladet har i veckan i en serie reportage belyst svindleriet med de så kallade ”jobbcoacherna”. Regeringens idé var att de 952 nystartade företag som kontrakterats inte bara skulle skapa nya jobb utan också ge stöd för en privatisering av Arbetsförmedlingen. I stället har det hela blivit ett fiasko. Hypnos och healing skapar inga nya jobb.

Nytt jobb på gång?

Ideologiskt är tanken att ansvaret för att man blir arbetslös ska läggas på den enskilda individen. En av nyliberalismens mest profilerade profeter, Hanne Kjöller på Dagens Nyheters ledarsida, skriver exempelvis om människor ”som inte arbetar” i stället för ”arbetslösa”. Med detta menar hon underförstått, ”människor som inte vill arbeta”…

I dagens ledare summerar AB problemet med jobbcoacherna:

Grundantagandet bakom regerings-politiken är att arbetslösheten är resultatet av passivitet från de arbetslösas – och sjukas – sida. Därför har ersättningarna från trygghetsförsäkringarna sänkts och därför har villkoren skärpts. Därför har yrkesutbildningar och aktiva åtgärder ersatts av privata coacher och uppmuntrande tillrop.

I ett sådant klimat är det inte förvånande att hitta mirakelmodeller som hypnos eller snabbmetoder för terapi.

Det är bara att hålla med. Men därmed är inte ”jobbfrågan” löst. Visst är det bättre med en yrkesutbildning, exempelvis till svetsare, än med healing. Men vad händer om det inte heller i framtiden finns något att svetsa ihop? En utveckling som är mer än trolig. I den globala arbetsfördelning där kapitalismens marknadslösningar gäller flyttar svetsjobben som så många andra arbeten till Kina och andra länder och då står man lika förbaskat med rumpan bar även om man har ett svetscertifikat. Thomas Östros har lite svepande sagt att oppositionen kanske skulle kunna skapa 100 000 jobb de kommande åren. Då skulle alltså ändå 400 000 svenskar vara arbetslösa. Detta samtidigt som vi förväntas få en så kallad ”jobblös” ekonomisk återhämtning. Alltså en svag förbättring av konjunkturen där nya jobb eroderas genom produktivitetsförbättringar inom både industri- och tjänsteproduktion.

”Jobbpolitiken” blir fokuserad till en debatt om skattepolitiken. Ska vi acceptera kapitalismens arbetslöshet och gemensamt och solidariskt finansiera denna genom skattehöjningar för gemene man och kvinna – eller ska vi satsa på marknadens självläkande krafter genom att med skattelättnader öka konsumtionen för de 80 – 90 procent av befolkningen som är i arbete?

Jag är inte säker på att de ”rödgröna” kan vinna ett val med en debatt inom dessa snäva ramar. Vinner man blir det oerhört svårt att i längden bevara och förstärka en sådan valseger.

Varför passivt bara anpassa sig till marknaden och vänta på en ny blomstrande högkonjunktur som kanske aldrig kommer? Vi löntagare förtjänar en rödgrön regering – utan borgarna i Miljöpartiet – som börjar bryta med kapitalismen. En övergångsregering där den första åtgärden måste vara att socialisera landets banker och kreditväsen. Ett rejält yxhugg som skulle ge oss en möjlighet att själva, i demokratisk ordning, diskutera och bestämma över investeringar, jobb, välfärd och miljö.

Moderat jobbcoach?

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, arbetslöshet, regeringen, Den rödgröna alliansen, Tomas Östros, jobbcoacher, kapitalism

I pressen: AB1,AB2,DN1,DN2,DN3,SVD1,AB3,

Bloggare:Alliansfritt Sverige,EttHjärtaRött,

Dela