"Den världskarta som inte visar var landet Utopia ligger är inte värd ett enda ögonkast." Oscar Wilde
Inlägg taggade Adolf Hitler
När Hitler kom till makten
31 Okt 10
.
.
Adolf Hitler fångad i en bild från jublet i München
vid Första värlskrigets utbrott
.
För den som har tid lägger vi som söndagsläsning ut ett avsnitt från en längre artikel av Kent-Åke Andersson, varvsarbetarson från Göteborg, som här diskuterar fascism/nazism som begrepp i förhållande till trettiotalets Weimarrepublik. Författaren var en av de människor som kom att betyda mest för den svenska marxismens renässans under 196O-talet. Trots sin korta levnadsbana, han rycktes bort 1973 av ett medfött alldeles för högt blodtryck innan han ens hann bli trettio år, lämnade han mer än andra samtida i den tidens nyvakna och nyfikna socialistiska rörelse, många virtuosa texter inom politik och litteratur efter sig. För mig personligen var Kent-Åke inte bara en nära, god vän utan också den människa som, utan pekpinnar, visade på vikten av att studera arbetarrörelsens historia. För att vi bättre skulle kunna förstå den samtid vi levde i. Tillsammans firade vi när vår lilla gruppering, Revolutionära Marxister (RM) erkändes som svensk sektion av Fjärde Internationalen 1969. När hans text publicerades i Mullvaden ( föregångare till Internationalen ) var jag dessutom ansvarig för tidningen.
Det blir mycket nostalgi. I marxistarkiv.se finns hela artikeln. Där kan du också läsa Kenth-Åkes vid det här laget klassiska skrift Lögnens renässans, där han intellektuellt likviderade den stalinism som tragiskt nog satte sin prägel på stora delar av det som kallades den nya vänstern.
.
.
Utdraget nedan handlar om fascismens natur. Ett begrepp som i dag används lika ofta som slarvigt när det gäller att etikettera Sverigedemokraterna. Kenth-Åke skrev sin artikel sex år innan Jimmie Åkesson föddes. Men det viktiga med hans sätt att se på politiska partier och deras rörelser är hans metod när det gäller analysen. För att begreppet fascism ska vara brukbart annat än som ett känslomässigt utbrott eller ett skällsord måste utgångspunkten vara en klassanalys. Vidare måste vi se till de ekonomiska, sociala och politiska rörelserna i och runt det parti vi ska dissikera.
Vi ska inte surfa på känslosvall eller använda begreppet fascism som ett skällsord. Stämmer inte analysen av dagens Sverigedemokrater med de gemensamma dragen hos den historiska fascismen. Då är partiet inte heller fascistiskt. Förvisso rasistiskt. Trots att Åkesson och hans vapendragare förnekar detta. Men inte fascistiskt. Det handlar inte heller om ”modern” fascism. Inte heller blir man mer ”radikal” eller ”mer revolutionär” bara för att man kallar allting som är vidrigt för fascistiskt.
Kanske krävs ett helt nytt begrepp?
Kenth-Åke till minne. Här kommer utdraget:
.
Den ekonomiska krisen
Nazismens frammarsch måste naturligtvis först och främst ses mot bakgrund av den ekonomiska och politiska konjunkturen.
Tyskland hade förlorat det första imperialistiska kriget (1914-18). Det innebar att landet hade blivit av med sina utomeuropeiska kolonier och andra expansionsområden, och att de segrande länderna lagt på sin konkurrent kraftiga krigsskadestånd.
Tyskland blev därigenom särskilt känsligt för den ekonomiska utvecklingen efter kriget. Det kastades mellan konjunkturernas extremer. Den ekonomiska krisen efter kriget var kraftigare här än i andra länder, och Tyskland återhämtade sig ytterst långsamt.
Den situationen förbättrades inte när Frankrike 1923 ockuperade Ruhr och tog de viktigaste produktionsområdena. Den förlusten täcktes visserligen ytligt sett genom utländska lån, och den tidigare eftersläpningen ersattes i mitten av 20-talet av en våldsam ekonomisk tillväxt. Men i själva verket vilade denna expansion på osäker grund och en stor del av den berodde på ohälsosamma spekulationer. I slutet av återhämtningen utbröt en kraftig inflation, som urholkade penningens värde.
1929 kom den krasch man kunde vänta sig. Den drabbade inte bara Tyskland, utan hela den kapitalistiska världen. I själva verket var världshistoriens svåraste ekonomiska kris nu ett faktum. Fabrikerna tömdes på arbetare, produktionen lades ned, antalet arbetslösa steg våldsamt, medan de som fortfarande stod i produktionen drabbades av svåra lönesänkningar. Miljoner familjer stod plötsligt utan levebröd. Det gyllene 20-talet gick över i det mörka 30-talet.
Tyskland var ett av de länder som drabbades hårdast. Men här var krisen inte bara ekonomisk. På grund av landets speciella situation var den också politisk. Hela, den bräckliga Weimardemokratin bröt samman. 1930 störtades landets sista parlamentariska regering. Därefter regerades landet av minoritetsregeringar och undantagslagar under de tre åren av väntan på fascismen.
Det fanns inte längre något betydande socialt fäste för den borgerliga demokratin. Arbetarklassen var splittrad och dessutom desillusionerad genom nederlagen i flera revolutionära kriser (1918, 1921, 1923). En betydande del av borgarskapet var lierat med de gamla feodalklasserna och betraktade den borgerliga demokratin med skepsis. Socialdemokratin och de liberala grupperingarna smälte samman.
.
Bakom mig finns miljoner…
Under hela den ekonomiska krisen 1929–33 levde Tyskland i en revolutionär kris. Det bestämde inte bara arbetarklassens strävan att finna en lösning genom en proletär revolution; det gjorde också att de viktigaste sektorerna av den tyska borgarklassen stödde de nationalistiska högerpartierna och slutligen även nazismen för att skapa politiska förhållanden som möjliggjorde en fortsatt utsugning.
Vad är fascismen?
Det var genom denna ekonomiska kris – som alltså i själva verket var en kris för hela det kapitalistiska samhället på alla nivåer – som fascismen växte fram i Tyskland. Den var borgarklassens försök att lösa den kris som skapats av systemet, en lösning som gick ut på att man skulle införa drastiska förändringar i förhållandet mellan samhällets huvudklasser.
Men det räcker inte med att säga att fascismen var en reaktionär rörelse för att definiera den, inte heller med att man förklarar att den var auktoritär och ville avskaffa demokratin och de representativa institutionerna. Det finns många sådana rörelser som vid behov griper in i det kapitalistiska samhället (militärregimer, persondiktaturer, undantagsregimer etc.). Men fascismen hade ett annat drag, som skilde den från andra ”bonapartistiska”[1] regimer: den var en massrörelse.
De massor den satte i rörelse var småborgerligheten, hela den grupp av småföretagare, hantverkare, bönder och intellektuella, som hade ruinerats genom den ekonomiska krisen. Deras invanda sätt att leva var slut, de drevs nedåt och förbannade vanmäktigt alla de som tycktes bära skulden för deras olycka, antingen det nu var fackföreningarna, de politiska partierna, parlamentarismen, storfinansen eller judarna. De attraherades av Hitlers demagogi och såg i honom den starke mannen som skulle klämma åt de andra klasserna, och återge dem deras förlorade värdighet.
Småborgarna
Småborgarna är en instabil klass som inte kan ha en självständig rörelse. De måste följa någon av samhällets huvudklasser. Genom fascismen tvingades de följa storkapitalet. Men det hade inte varit det enda alternativet. Arbetarklassen kunde ha varit en attraktionspol för småborgarna – om den genom sitt revolutionära parti fört en fast politik.
Fascismen uppträder oftast i släptåget på en misslyckad revolution, när det revolutionära partiet visat sin oförmåga att lösa den politiska krisen och småborgarna vänder sig åt ett annat håll. Att den tyska fascismen inte bara uppträdde före revolutionen utan dessutom växte i styrka under hela krisens förlopp, visar på kommunistpartiets oförmåga att göra proletariatet till centrum i landets politiska liv.
Men när fascismen kommit till makten är den inte en småborgerlig rörelse. Då uppträder den som storkapitalets agent och lovar den att lösa den ekonomiska krisen. Den kan bara göra det på ett sätt: Genom att krossa varje spår av proletär organisering och införa olika former av tvångsarbete. Krisen vräks över på arbetarklassen och storkapitalet får nytt utrymme för ekonomiska investeringar. (Genom sin aggressiva utrikespolitik säkrar fascismen både rustningsindustrin och nya expansionsområden för imperialismen.)
Hela arbetarrörelsen hotades till sin existens. Detta var den viktigaste lärdomen av fascismens uppträdande. Man ville införa ett nytt förhållande mellan klasserna, där proletariatet skulle brytas ned i enskilda atomer och förlora sin ställning som en politisk klass. Denna förändring i förhållandet mellan klasserna är också en av de avgörande skillnaderna mellan den borgerliga demokratin och fascismen.
[1] Bonapartism: begrepp som utarbetades av Marx i hans studie över ”Louis Bonapartes 18 Brumaire”. Det betecknar en borgerlig undantagsregim, som upprättar en diktatur över hela samhället (även över den härskande klassen) i tillstånd av skärpt klasskamp.
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Hitler, fascism, nazism, partidagarna, , Sverigedemokraterna, JimmieÅkesson
I pressen: DN1,
Är Sverigedemokraterna fascister?
18 Okt 10
.
.
.
Är Sverigedemokraterna några snart vissna blåsippor?
Eller svidande brännässlor som ska slitas upp med rötterna?
Med ett inlägg av Anders Hagström avslutar vi, för tillfället,
den viktiga diskussionen om vad det är för nytt parti
som har bänkat sig i riksdagen.
.
.
Av Anders Hagström
.
”History is bunk” är ett uttryck som brukar läggas i mun på Henry Ford, Fordkoncernens grundare. Att historia är skit, skräp eller värdelös är en uppfattning som man tyvärr kan stöta på i olika sammanhang, även inom vänstern.
Varför bråka om gamla gubbar som varit döda i decennier eller händelser som ägde rum för snart hundra år sedan? Det är bara slöseri med tid. Låt oss koncentrera oss på dagens frågor.
Men de döda har en märklig förmåga att göra sig påminda långt efter sin bortgång. Det är inte så konstigt. Dagens frågor är ofta inte alls nya även om de kan verka så vid första ögonkastet. Vid närmare granskning visar de sig förvånansvärt ofta vara gamla frågor som ställs på nytt – vilket är något helt annat.
Låt oss ta ett exempel.
Sverigedemokraterna. Vad är det egentligen för slags parti? Fascistiskt som en del på vänsterkanten hävdar eller något annat? För att kunna besvara frågan måste vi först besvara frågan om vad fascism är för något. Och för att göra det måste vi ta oss en titt på vad som utmärker en rörelse för att kunna karaktäriseras som fascistisk.
Och då upptäcker vi något märkligt. Begreppet fascism har använts på tusen och ett sätt av olika radikala grupper. Allt från Hitler och Mussolini till socialdemokratin har kallats för fascism. Kort sagt vi tvingas för att kunna ta ställning till om Sverigedemokraterna är är en fascistisk organisation studera hur begreppet fascism behandlats (eller snarare misshandlats) av olika riktningar.
Men trots vidlyftigheten eller rättare sagt inflationen i hur begreppet kommit att appliceras råder i stort enighet om en sak; Mussolinis och Hitlers rörelser var fascistiska, ja praktiskt taget arketypen för sådana rörelser..
.
Ta gatan i besittning
.
Vad kännetecknade då dessa rörelser? I en artikel där vi försökte utreda vad fascism egentligen är för något under den ideologiska loppmarknad som dess tankegods ofta framstår som, konstaterade vi:
”I själ och hjärta är fascismen en aggressiv bonapartistisk rörelse, dvs en rörelse som aspirerar på en auktoritär lösning där dess ”utvalde” ledare kommer att ha den odelade makten i sina händer. Den skiljer sig från mer traditionell bonapartism – namnet kommer från Napoleon III:s regim – som oftast använder krigsmakten och den statliga byråkratin som språngbräda genom att den måste försöka ta gatan i besittning för att kunna ta makten i besittning, dvs den måste vinna en massrörelse för sin kandidatur på makten.
Väl vid makten förvandlades fasciströrelserna i Italien och Tyskland till bonapartistiska eller despotiska diktaturer, där själva de massrörelser som burit diktators-aspiranterna till makten till omvandlades till gigantiska byråkratiska apparater för hjärntvätt, åsiktskontroll och fördelning av makt och privilegier. Det var inte bara opportunisterna som anslöt sig – i Tyskland föraktfullt kallade ”marsfrälsta” av nazismens veteraner – utan också praktiskt taget hela befolkningen var mer eller mindre tvungen att ansluta sig till någon av deras otaliga underorganisationer. I Nazi-Tyskland var det från mitten av 30-talet lika obligatoriskt för alla barn och ungdomar att tillhöra Hitler-Jugend som för deras lärare att tillhöra den nazistiska lärarorganisationen.” (Se Om fascismen och nazismen i Italien, Tyskland, England och Norden.)
Därför har vi också alltid avvisat att begreppet fascism används om mer traditionella bonapartistiska fenomen som exempelvid den spanska diktaturen under Fransisco Franco:
”Bakom resningen låg en bred allians av Spaniens alla konservativa och reaktionära krafter, från de olika monarkistiska fraktionerna till officerskåren. Och så, förstås, José Antonio Primo de Riveras falangister, den spanska upplagan av fascismen.
I motsats till i Tyskland och Italien var det dock inte fascisterna som satte sin prägel på det reaktionära anloppet mot arbetarklassen och de fattiga och jordlösa bönderna hur mycket än kuppgeneralerna betecknades som ”fascister” av sina republikanska motståndare, utan militären som satte sin prägel på Falangen och förvandlade den till en stöttepelare för sin regim (till fascist-veteranernas eller ”de gamla skjortornas” stora förtret.)
Franco skulle på kort tid bli kuppgeneralernas ledare och dessutom utropas till statschef genom en mindre kupp som överrumplade hans generalskollegor, som inte kunde göra annat än att maktlöst kalla honom ‘horunge’ och ‘svin’ bakom hans rygg.” (Se: Spanska inbördeskriget 1936-39)
Men tillbaka till Sverigedemokraterna. Svaret på frågan om det är fascistiskt kan bara bli nej. Sverigedemokraterna är inget fascistiskt parti, inte bara för att det är svårt att föreställa sig bilhandlartypen Jimmie Åkesson som en Mussolini eller Hitler, utan därför att partiets strategi knappast är bonapartistisk av den extrema och aggressiva typ som den klassiska fascismen utgjorde och dess politiskt betydelselösa efterapare idag utgör, utan parlamentarisk, dvs vinna stöd vid valurnorna för att vinna inflytande i de parlamentariska församlingarna.
Partiet gör för övrigt knappast någon hemlighet av sin förhoppning på att få en strategisk betydelsefull vågmästarposition i riksdagen à la sin danska förebild, Dansk Folkeparti, för att med den som hävstång vrida utvecklingen i önskad riktning. Än mer som en framgång, i bemärkelsen växande stöd, för partiet kommer att likt Ny Demokrati på sin tid locka eller pressa andra partier – i kamp om väljare och inflytande – att lägga sig nära Sverigedemokraterna och till och med försöka stjäla delar av dess program. Något som enligt SD:s förhoppningar bara kommer att gynna SD: ”Folk har en tendens att söka sig till originalet”, som Jimmie Åkesson sagt vid flera tillfällen.
Däremot kan man givetvis inte utesluta att ett rejält bakslag för Sverigedemokraterna nuvarande strategi kan få en rekyleffekt inom partiet och locka partiledningens kritiker att på allvar gräva upp stridsyxorna – som är fallet i de flesta partier som gått på pumpen. Något som kan leda till rättning bakåt tillbaka till partiets mer bruna förflutna. En utveckling som bara kan splittra, isolera och marginalisera partiet – kort sagt en välkommen utveckling, men just nu knappast trolig.
.
Inte bara om teori…
.
Men det handlar inte bara om teori utan också om strategi och taktik. Allt hänger nämligen ihop: Hur skall man med hjälp av den uppfattning man har om Sverigedemokraterna (teori) förhålla sig till Sverigedemokraterna i stort (strategi) och hur skall man bära sig åt för att hantera dem i varje konkret situation (taktik) på ett sätt som leder till att det strategiska målet uppfylls.
Eller uttryckt på ett annat sätt: Är det en framkomlig taktik att skrika ner eller spöa skiten ur partiets företrädare och medlemmar för att uppnå det strategiska målet att rycka undan grunden för det, i förhoppning om att demoralisera, skingra eller vinna över dess väljare, varav inte så få måste räknas till arbetarklassen?
Eller är det i grund och botten bara ett uttryck för vanmakt över det faktum att man saknar förmåga och/eller styrka nog att kunna erbjuda ett tydligt, trovärdigt och kraftfullt alternativ till Sverigedemokraternas illusoriska svar på den känsla av att bli trängd, överkörd och lämnad därhän som så uppenbart utgör resonansbotten för partiets attraktionskraft? Ett svar som gett det 340 000 röster.
Lästips:
Ernest Mandel, Förord till Trotskijs ”Kampen mot nazismen i Tyskland -33″ (tar bl a upp olika teorier om fascismen)
Debatt: Kampen mot nazismen i Tyskland (ur den maostiska tidskriften Marxistiskt Forum).
Trotskij, Vad är fascismen och hur ska man bekämpa den? (skrift från 1944)
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, sverigedemokraterna, fascism, nazism, Adolf Hitler, Benito Mussolino, Dansk Folkeparti
Krasch för brittiska nazister
7 Maj 10
.
Så här illa slutade valet för reaktionären Nigel Farage
.
Det brittiska valet gick inte riktigt som alla hade tänkt sig.
Framförallt slutade det illa för Nigel Farage. Tidigare partiordföranden för det reaktionära partiet United Kingdom Independence Party. Redan valdagens morgon blev det platt fall för hans lilla flygplan som satte nosen i marken på en av örikets vackra gräsmattor.
Planet släpade på en väldig valbanderoll som skulle teckna sitt budskap mot skyn men som i stället tycks ha blivit till en trasselsudd i propellern. Både Farage och hans pilot överlevde turligt nog med mindre blessyrer.
Värre gick det för Nick Griffin. Ordförande för det smutsbruna British National Party. Även han klarade sig utan fysiska skråmor men fick storstryk i valet. Hans BNP hade satsat oerhört mycket pengar och dirigerat mängder med partiaktivister till valdistriktet Daghem and Barking i hopp om att kunna vinna ett efterlängtat mandat till parlamentet. Här fanns tidigare en av brittiska Fords större anläggningar med 40 000 anställda. Nu återstår nära nog bara ödetomter. Hela området, som ligger öster om centrala London, är nergånget och delvis förslummat och här hoppades Griffin att få gehör för sin rasistiska kampanj.
Men även han störtade med nosen i marken. Valet blev en stor framgång för en av Labours ministrar, Margaret Hodge, som inte bara behöll sitt mandat utan fick ett kraftigt ökat stöd. Detta trots den hårda motvinden för Labour i övrigt.
”Packa era väskor och ge er av härifrån”, blev hennes budskap till den mosade Griffin.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, brittiska valet, George brown, BNP, UKip, Nick Griffin, nazister, rasister, England, Nick Clegg
I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,DN1,DN2,DN3,AB1,AB2,AB3,AB4,AB5,GP1,EXpr1,VG1,VG2,
Nazisterna ska inte få höras ens från en sketen rivningstomt
12 Apr 10
.
Under rubriken ”Kommentarer” i min blogg om gårdagens demonstration mot en nazistdemonstration i Göteborg ligger en del inlägg som kräver svar.
.
Här är det nödvändigt med klarspråk:
.
För det första har nätverket ”Bevara Keillers Park – stoppa moskén” ingenting med parken eller Ramberget att göra. Moskén ska byggas vid Rambergets skuggiga och dystra baksida åt nordost, på två av Myntgatans gamla rivningstomter, med en bilskrot och flera parkeringsplatser som grannar. Dess fasad kommer att ligga mot Lundbyledens intensiva trafik. Baksidan ligger mot Rambergets östra bergskanter. Så branta att inte en människa rör sig där. I yngre år brukade jag hjälpa min gamla faster, som bodde på Herkulesgatan, att mangla lakan och dukar i en källare till en av de gamla kåkar som då stod där svajandes och höll på att ruttna samman. Grunden är egentligen Kvilleåns och älvens gamla vassmarker som torrlades med skräp och fyllen på 1800-talets mitt. Platsen var då som nu ogästvänlig och mest ett kärt tillhåll för ”fyllebultar”. På sextiotalet förvisade kommunen en del romer till några huslängor som man slängde upp en bit härifrån. Platsen var vald så att deras boende inte skulle störa vanligt folk. En mer välvillig tolkning var att de skulle ”få vara ifred”. I en av kommentarerna sägs att moskén kommer ”att skymma den fina stigen upp på berget”. Men det är ingen ”stig”. Det är en infart i form av en bred asfalterad gata, vilken ligger långt bort från det tilltänkta bygget. För övrigt en väg som används som ”tidningshuvud” av nätverkets hemsida. Både vägen, träden och hela parken kommer att lämnas fullständigt orörda. Moskébygget kommer inte att störa en käft. Inte ens med böneutrop…
.
Patrik Forsén från Nordisk ungdom samarabetar gärna med extrema
islamister mot den gemensamma fienden: den globala judendomen…
.
För det andra är det uppenbart att det är medvetna och organiserade nazister som spinner detta nätverk. Riktigt smutsbruna spindlar. Det där med ”en opolitisk intresseorganisation” är nonsens. Bakom dess domän står Andreas Nygren. En frontfigur från nazistorganisationen Nordisk Ungdom. Han hade aldrig tidigare satt sin fot på platsen när han salvelsefullt pratade om ”vår park” inför sitt ditresta gäng på 100-talet personer. En annan av de anmälda deltagarna var Patrik Forsén. Tidigare ordförande för Nationaldemokratisk ungdom. Nu talesman för Nordisk ungdom. Sverigedemokraternas riksdagskandidat Christian Westling hade också på Facebook anmält att han skulle delta. Men backade ur när tidningen Expo ringde upp honom…
.
Nordisk ungdom är rotat ideologiskt i bland annat de svensk nazistledarnas Birger Furugårds och
Sven Olov LIndholms Svenska Nationalsocialistiska Partiet
.
För det tredje handlar sakfrågan inte om vad som ska byggas på en rivningstomt bredvid bergsbranter och ett trafikinferno utan om religionsfrihet. Många kommentarer kopplar moskébygget till wahabisterna i Saudiarabien. Må så vara. Men det bästa sättet att bekämpa denna och alla andra reaktionära religiösa strömningar är definitivt inte att stänga in dem i trånga källarlokaler. Det fostrar bara religiös politisk extremism. Dessutom är det så absurt att Patrik Forsén vid uppstarten av Nordisk Ungdom i Göteborg hävdade att ”nationalister har samma fiender som islamister och socialister till viss del har”. Det han i sitt tal pratade sig varm för var uppenbart en allians mellan de egna ”kampgrupperna” och extrema islamister mot judendomen. En allians som även innefattar ett fåtal antisemitiska dårar på vänsterkanten. Hyckleriet är gränslöst.
För det fjärde ska inte nazister överhuvudtaget få lov att ta plats i namn av ”demokrati och åsiktsfrihet”.
De ska inte få höras ens från en sketen rivningstomt!
Detta därför att syftet är att bygga upp kampgrupper som vid rätt tillfälle kan misshandla och döda invandrare och homosexuella. Eller obekväma socialister som den fackliga socialistiske förkämpen Björn Söderberg. Vi måste skilja på nazister och politiska högerorganisationer i största allmänhet. Skiljelinjen handlar om deras syften. Strävar de efter att tränga undan andra människor med våld ska de själva trängas tillbaka. Sverigedemokraterna befinner sig exempelvis i en diffus gråzon. Eller ”ljusbrun” zon om man så vill. Men självklart måste medel väljas som gynnar målet att politiskt minimera utrymmet för nazister eller militanta rasister. Vi romantiserar definitivt inget gatuvåld eller någon allmän ”vänsterhuliganism”. Det handlar framförallt om att tränga tillbaka nazister och aktiva rasister med så stora och breda motdemonstrationer som möjligt. Att kväva dem i sin linda. Vid gårdagens demonstration var det huvudsyftet och den relativt stora uppslutningen gjorde att den blev lyckad. Den mindre störning, med en del rabalder, som några motdemonstranter iscensatte verkar inte ha varit särskilt lyckad.
Till sist är det självklart så att den verkliga grogrunden för rasism på Hisingen som på så många andra platser i Sverige handlar om arbetslösheten och bostadsbristen. Inte om något moskébygge hit eller dit. Hela Sverige måste sättas i arbete och alla ska ha rätt till en bra bostad! Det är den enkla paroll som till syvende och sist kan sätta stopp för alla högerrasister.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, nationaldemokraterna, Nordisk ungdom, Keillers park, moskébygge i Göteborg
.
I pressen: SVD1,GP1,AB1,DN1,
Quisling drömde om norska kolonier i Ryssland…
10 Apr 10
.
I helgen är det sjuttio år sedan Tyskland ockuperade Norge. Det tog bara ett dygn för tyskarna att med land-, sjö- och flygstridskrafter besätta landet. Samtidigt satt Norges Führer, Vidkun Quisling, på Hotel Continental i Oslo och klottrade ihop en ministerlista av partibröder från Nasjonal samling .
.
.Vidkun Quisling och Heinrich Himmler på väg
till ett möte med Adolf Hitler 1939
Tyskarna hade gått in i Norge den 9 april och redan samma kväll förklarade norrmannen att hans nya regering hade tagit över, med honom själv som stats- och utrikesminister. Förräderiet var så iögonfallande att ordet quisling på många språk blev synonymt med förrädare. Av taktiska skäl fick tyskarna avsätta honom för att i stället använda sig av Josef Terboven som tysk krigskommissarie. Men Quisling var personligen god vän med Hitler, Himmler och flera andra naziledare och kunde komma tillbaka som norsk ministerpresident 1942.
.
Vidkun och Adolf…
.
Efter krigsslutet arkebuserades Quisling för landsförräderi på Akershus fästning. Konkurrenten, tysken Terboven, valde en snabbare väg till det nazistiska dödsriket. Kapitulationsdagen den 8 maj 1945 sprängde han och generalen Wilhelm Rediess sig själva i luften…
I dagarna har norska Riksarkivet digitaliserat en del av sina samlingar och lagt ut dessa på nätet. TT har läst dokumenten och berättar nu att Quisling inte bara ville regera Norge, han drömde och planerade också för norska kolonier i Ryssland:
”De norska ledarna såg framför sig ett norskt mandatområde med inflyttad norsk befolkning, norsk förvaltning och norska företag. Först hägrade Kolahalvön men när det stod klart att tyskarna inte skulle lyckas med att slå ut den delen av Sovjet kastades lystna blickar på Ukraina, Vitryssland och delar av Uralbergen.”
.
”Motiven som delgavs tyskarna var minst sagt grumliga och handlade om den nordiska rasens överlägsenhet och norska forntida bosättningar i österled som på något sätt skulle ge norrmännen bosättningsrätt i Ryssland.”
.
Solen var symbol för Quislings Nasjonal samling
.
I dag är det något av löjets skimmer över det hela. Inte över den rasistiska ideologin, men väl över att anspråken skulle kunna rättfärdigas med historiska argument om att en del norska vikingar och handelsmän levde rövare i österled för drygt tusen år sedan…
Sorgens skimmer lyser däremot över de bosättare och deras extrema högerregering i Israel som i dag, utan större protester i exempelvis USA, tillåts att använda samma typ av historisk rappakalja för att motivera sin ockupation av palestinsk jord. ”Vi var här för tretusen år sedan”. Argument som inte blir bättre bara för att judendomen drabbades så svårt av Quislings och Terbovens herrefolk i Europa…
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Tysklands ockupation av Norge, Vidkun Quisling, Adolf Hitler, nazister, norska kolonier,
I pressen: SVD1,DN1,DN2,DN3,AB1,AB2,
Bloggare: Jinge,
Senaste kommentarer