Krisen i Thailand

Prickskyttar på taken.

.

För första gången sedan blodbadet den 10 april lämnade i dag soldater sina kaserner och intog posteringar för att skydda Bangkoks finanscentra på Silom Road. Det gjordes sedan de röda sagt att de skulle samlas till en marsch från de flotta shoppingcentra de nu ockuperar till bank- och affärscentrat.
Samtidigt meddelar kriskabinettet som nu leds av arméns ÖB, general Anupong Paojinda att soldater med precisionsvapen posterats ut på de höga hustaken kring shoppingcentrat där de röda har sin bas. Den formella ursäkten är att de ska skydda demonstranterna från eventuella ”terrorister”.

.

Frågan är om de röda känner sig skyddade av arméns prickskyttar.

De rödas ledare, som hittills visat stor taktisk finess, lät sig inte provoceras av arméns blockering av Silom Road. De förklarade att det inte blir någon röd marsch till bankpalatsen för att inte ge soldaterna en ursäkt att skjuta mot dem.
Trots den totala kontrollen över media verkar inte regeringen kunna stärka sina positioner. I propagandakriget mot de röda finns ett minst sagt löjligt drag. Premiärminister Abhisit och hans ministrar verkar ha tagit språklektioner i Washington och Jerusalem. Omedelbart efter blodbadet 10 april lät regeringen förstå att det var ”terrorister” som börjat skjuta på soldaterna som först sades bara vara utrustad med gummikulor. Ett par dagar senare medgav arméledningen att de använt skarp ammunition, men bara ”i självförsvar”.
Om meningen var att bara stoppa de röda från att demonstrera frågar sig många i Bangkok varför soldaterna var utrustad med tunga vapen och färdades i pansarfordon och stridsvagnar?

.

Ett antal pansarfordon och stridsvagnar stppades av de röda och fick sedan hämtas.

Sedan i går utvidgades propagandakriget mot de röda. Ännu en gång var retoriken förvillande lik retoriken under Gazakriget. En talesman för armén sa i går att de röda använder mänskliga sköldar, att det gömmer sig bakom kvinnor, barn och åldringar. En helt absurd anklagelse. Var och en som tittat på bilder från de stora demonstrationerna kan se hur folkmassan består av män och kvinnor i alla åldrar. Hur de skulle kunna skydda sig bakom barn och mot vad de ska skydda sig är oförståligt.
Frågorna kring dödsskjutningarna den 10 april blir nu allt fler. De svartklädda med huvor som syntes beväpnade under demonstrationen och som uppenbart sköt mot soldaterna var välorganiserade och tungt beväpnade. Var kommer de ifrån? Sett till de rödas uppträdande under snart sex veckors kris är det svårt att tro att någon ledare eller grupp bland de röda har organiserat en hemlig beväpnad grupp.

.

Det börjar bli hett i Bangkok. De röda mäste skydda sig mot solen inte bara soldaterna.

Redan före 10 april förekom det flera bombattentat mot olika mål utan några offer. Det är troligt att samma personer ligger bakom. Men vilka är de? En förklaring som cirkulerar i Bangkok är att det var soldater som lyder under en grupp officerare som inte är nöjda med arméns ”lama” insatts hittills och som vill provocera fram ett blodbad på de röda. Hittills har de hållits tillbaka av ÖB som tydligt visat att han inte vill använda armén till att lösa en politisk kris, som han kallar det.
I morgon kan dessutom regeringen Abhisits öde beseglas om den domstol som ska döma i korruptionsåtalet fäller hans parti PAD. Då måste regeringen avgå och nyval utlysas.
Just nu hänger allt på en skör tråd. Det finns många krafter som vill provocera fram ett nytt blodbad. Trycket på ÖB ökar. En röd seger beror väldigt mycket på hur den interna krisen i armén kommer att sluta.

.

Media: DN1,SVD1,GP1,SSD1,DN2,DN3,SVD2,GP2,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Krisens Thailand

Lugnet före stormen?

.

I början av nästa vecka kan krisen i Thailand gå mot sin lösning. Den domstol som ska döma regeringspartiet PAD i ett korruptionsåtal har regeringens öde i sina händer. Om utslaget blir friande är det möjligt att regeringen Abhisit sattsar allt på ett kort och sätter in elittrupper med order att skjuta skarpt vid behov. Trycket från delar av militären och eliten i Bangkok öppnar vägen för ett möjligt blodbad. Men efter två snöpliga nederlag och med soldaternas reaktion som osäkerhetsfaktor kommer arméledningen attfundera mer än en gång.

.

Här flyr Arisman Pongruengrong från hotell South Parc som stormades av polisen i jakt på ”terrorister”.

.

Min gode vän Max följer noga på plats vad som sker i Bangkok  skrev i dag det mejl som följer här.
Det senaste påhittet av Suthep, vice premiärministern som är pittbullen närmast Abhisit, om en ”terroristgrupp” är sådant skitprat att folk skrattar åt det. Regeringen börjar bli desperat sedan den misslyckades att driva bort de röda. De 24 döda är ett stort handikapp för regeringen.
Det är nu två generaler som leder armén. Anupong är nummer ett och han har ändrat hållning och säger offentligt att regeringen bör avgå. Jag tror att han inte vill bli ihågkommen som bödeln som slog ned folkets protester nu när han ska gå i pension i oktober. Hans ställföreträdare general Prayuth däremot är en tuffing som vill sätta in elitförband och segra till varje pris. Därför börjar nu en del regeringsmedia att insinuera att Anupong borde avgå. Premiärministern Abhisit har helt försvunnit från scenen och bidar sin tid i en militärkasern. I dag på eftermiddagen gav en rödskjortedelegation honom ett ”survival kit” av nudlar, kaffe och kakor för att klara sig tills regeringens avgång. Jag tror att Abhisit hålls som ”gisslan” av den hårdföra falangen bland militärerna som är rädda för att han ska ge efter för de rödas krav och avgå.

.

Rödskjortorna har flyttat alla sina styrkor till det centrala affärskvarteret i Bangkok.

I morse meddelade Suthep att han skickat elittrupper till ett hotell där enligt honom terrorister och röda ledare höll till och att de snart skulle arresteras. Men den röde ledare som var där fick nys om attacken och lyckades fly från en balkong med hjälp av ett rep och försvann bland tusentals rödskjortor.
Den 20 april dömer en domstol i ett korruptionsåtal mot regeringspartiet PAD. En av två saker kan hända. Den kan fria  PAD från att upplösas trots att anklagelsen är allvarligare än den som angavs för att upplösa Thaksins parti i december 2008. I så fall blir dubbelstandarden så uppenbar att även de hårdaste regeringsanhängarna i Bangkok inte kan svälja den. Eller så kan domstolen upplösa PAD, vilket är troligt. Det innebär att Abhisit och resten av partiledningen förbjuds att verka politiskt i fem år. Regeringen faller i så fall och nyval utlyses.

.

Polisen misslyckades att fånga ”terroristerna”

Dagens fiasko vid hotellet påminner om snutarna i gamla stumfilmer. Men vi ska komma ihåg att det råder antagonism mellan polisen och militären. Minst hälften av soldaterna sympatiserar med de röda. Men bland polisen är det den stora majoriteten som stöder dem. Ända upp i polisledningen är man inte beredd att attackera och brutalisera de röda eftersom det ofta är familjemedlemmar och vänner på andra sidan barrikaderna. Däremot kommer toppen av officerskåren från aristokratin och den förmögna eliten.

Media: DN1,SVD1,AB1,AB2,SVD2,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Thailand i kris

Härskande eliten splittras

.

Den härskande eliten i Thailand ser ut att splittras kring vilken lösning på den politiska krisen som mest tjänar dess intressen. Regeringschefen Abhisit Vejjajiva och hans koalitionspartners kom i går överens om att erbjuda de röda ett nyval inom sex månader. De rödas ledare i UDD svarade omedelbart att det inte finns något att förhandla om. De kräver att Abhisit omedelbart upplöser parlamentet och utlyser nyval och la till att det blir inga fler diskussioner med regeringen.

.

Abhisit Vejjajiva håller uppe den segervissa fasaden men sitter mycket löst.

Det märkliga i situationen är att det till synes är arméledningen som vill ha en politisk lösning på krisen medan Abhisit i går drog igång en stollig retorik om att det finns ”terrorister” bland de röda och att nu ska regeringen med våld leta upp ”terroristerna” och skilja dem från det vanliga fotfolket bland de röda. Arméchefen sa däremot att han är emot att igen använda sina soldater för att konfrontera de röda på gatorna.
-En politisk kris ska lösas med politiska medel, meddelade han och la till att en upplösning av parlamentet kanske är det beslutet som krävs. Vilket måste ses som en dirket kritik av Abhisit.

.

Armens chef Anapong Paojinda.

Samtidigt seglade det i går upp en sak som ännu tydligare visar att den härskande eliten i Bangkok inte är överens om hur krisen ska lösas. Den mäktiga Valkommissionen lät meddela att den har bevis för att det regerande partiet PAD, med Abhisit som partichef, gjort sig skyldiga till en mutskandal och därför begär Valkommissionen att en domstol beslutar att förbjuda PAD. Det var så mediekungen Thaksins parti upplöstes och förbjöds efter militärkuppen 2006. Om domstolen följer Valkommissionens förslag kan hela PADs ledning inklusive regeringschefen Abhisit förbjudas att verka politiskt under fem år.
De röda har blivit en verklig maktfaktor som nu splittrar den härskande eliten. Det hade ingen trott för bara en månad sedan. Premiärminister Abhisits dagar verkar räknade. Utspelet om att det blodiga våldet i lördags skulle ha orsakats av ”terrorister” är så absurt att inte ens militärledningen hänger med.

.

De döda hedrades i mändagens parad

Ett annat tydligt tecken på elitens oenighet handlar om Kungens plats. De senaste dagarna har jätteporträtt av Kungen, som finns i var och vartannat gathörn, rivits ned. För bara en månad sedan hade det lett till ett ramaskri i alla media och en hetsjakt på de ansvariga. Nu verkar ingen bry sig. Förändringens vind i Thailand går över i kuling.

.

Farliga terrorister?

.

Media; SVD1,SSD1,GP1,DN1,

Bloggare:Jinge,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Thailand skapar debatt

Förtjänar de röda vårt stöd?

.

Ibland brukar vår blogg lyfta upp kommentarer som läsare skickar in eftersom de ställer frågor och problem som är, tror vi, av intresse för alla våra trogna läsare.
Efter min senaste artikel om Thailand har signaturerna JR och Boa tagit upp några principiella problem som det är värt att presentera och diskutera.
Båda undrar över vilka motiv som driver rödskjortorna och indirekt om de förtjänar ett stöd från oss ”vänstermänniskor”.
-Som vänstermänniska blir jag oroad när andra vänstermänniskor ”stödjer” rörelser som saknar egen politisk plattform. Då kan det ju sluta var som helst? Detta är de rödas problem idag. Vad erbjuder de för politiskt alternativ?, skriver JR
-Jag vill fråga dig en sak: kan du själv urskilja om STRÄVANDET från befolkningsmassorna domineras av sociala, demokratiska eller överlevnadskrav (det sistnämnda skulle utmärka sig av det som är direkt förenat med hunger, misär och superexploatering ända in i omgivningarna/miljön)?, undrar Boa.
Först till Boas undring. Jag tror att det i huvudsak är en rörelse som kräver social rättvisa och demokratiska val där deras röst för en gång skull ska respekteras. Det finns visserligen misär i landet men det är väldigt få som går till sängs hungriga. Om du ser till de krav som reses i Bangkok av de 80-100 000 rödskjortor som dagligen demonstrerar finns det inga som direkt handlar om inkomster och föda. Regeringens avgång och nyval dominerar totalt.

.

De röda kräver regeringens avgång och nyval.

I JRs kommentar syns tydligt att han vill ha någon sorts garanti för att rödskjortornas strider för en rättfärdig sak och att det inte slutar hur som helst. JR säger sig vara ”oroad”.
Själv blir jag väldigt oroad över ”vänstermänniskor” som kräver ideologisk renhet och ädla motiv av ”folkmassorna” innan de förtjänar vår välsignelse.
Om det slutar i nederlag och blodbad kanske vi ”vänstermänniskor” inte skulle ha stött dem från början, speciellt eftersom JR menar att de saknar ”egen politisk plattform”. Nu är ju det senaste inte korrekt. Kravet på regeringens avgång och nyval är i sig en plattform med stor agitatorisk kraft. De rödas krav på nyval motiveras av att domstolarna (med militären i ryggen) avsatte den förra regeringen i december 2008. JRs följande kommentar visar att han inte anser att de rödas kamp förtjänar vårt stöd.
-Nej, då ser jag hellre en demokratisk succession efter sedvanlig politisk debatt. Det är val nästa år – då kan båda sidor utveckla en politisk plattform och gå till val på det, enligt JR.

.

Mångmiljardären Thaksin Shinawatra är fortfarande mycket populär.

Man kan alltid önska sig en renare och mer ädel kamp än den som verkligheten bjuder på. Problemet är bara att man då för alltid kommer att stå vid vägkanten och bjuda ut ett program lika sterilt som Jehovas Vakttornet.
Sedan visar JR med sitt hopp om en ”sedvanlig politisk debatt” att den thailändska scenen är främmande teater för honom. Det finns ingen ”sedvanlig” debatt. Det finns ”sedvanligt” förtryck som den härskande eliten, militären och i sista hand Kungen använder för att behålla sin makt.
Den regerande premiärministern Abhisits parti PD är inte ens intresserade av en ”demokratisk succession”. PD kräver att bara en tredjedel av parlamentets ledamöter ska väljas av det ”okunniga folket”, ”pöbeln från norr” som de kallas i Bangkoks finare kvarter. Resten ska utnämnas av militären, domstolarna och kungahuset. Ett vackert program!! Domstolarna har också rätt att upplösa ett politiskt parti om en (1) medlem straffas för en kriminell handling. De kan också förbjuda bildandet av partier som har ordet ”socialism” i programmet. Det gör att i de rödas led hittar vi de få ”vänstermänniskor” som är aktiva i Thailand. Den som ens vågar att i tal eller skrift ifrågasätta Kungens gudomliga roll kan var säker på ett långvarigt besök i fängelse.

.

Kungens roll som oantastbar gudomlighet är inte längre given.

-Då tror jag ändå Abhisit som ledare har en mer genuin agenda och givet utvecklingen av tidigare demos så kanske det inte är så konstigt att han sitter i militärens lokaler?, skriver JR
JR går så långt att han tar ställning för Abhisit, som hålls uppe av militärens bajonetter, och med en ”genuin agenda” för ett aristokratiskt till två tredjedelar utsett parlament bara för att avgränsa sig från miljardären Thaksin och för att ”vara försiktig med att driva någons slags klasskampsretorik”.
Nu handlar det ju om en klasskamp i konkreta thailändska former. De röda är till 100% arbetare och bönder från norr, även om en del av Bangkoks akademiker och munkar nu ansluter till de röda. Bakom Abhisit finns kungahuset, militärens officerskast och affärseliten. En mer tydlig klasskonfrontation än så är svår att tänka sig.
Vad som står i vägen för JR verkar vara Thaksin Shinawatras plats och roll i de rödas kamp. JR hävdar att Thaksins reformer av hälsovården och skolväsendet bara fanns på pappret och att de fortfarande finns kvar- på pappret. För de fattiga i landet var det reella reformer som för första gången i landets historia gav dem tillgång till överkomlig sjukvård. Hans popularitet, trots korruptionen och andra olagligheter han gjorde sig skyldig till, kan inte förklaras med något som bara fanns på ett papper. I stället skriver JR med en mycket nedlåtande ton att Thaksin fick stöd genom ”allmosor till folket”. Man tror sig höra ekon från engelsk aristokrati under  Dickens tid.

.

Arbetarnas villkor är hårda i Thailand.

Självfallet är Thaksin ett problem för de röda. Om militären en dag låter honom komma tillbaka så är det säkerligen för att avväpna de rödas ”klasskamp”. Han har naturligtvis som JR säger inget intresse av att ”ändra maktstrukturer”. Det är sant. Men för eliten i Bangkok är han ett hot, inte mot strukturen, men mot deras maktpositioner i staten och affärslivet.
Även de andra ledarna för de rödas UDD saknar ambitioner om att ändra strukturerna. Deras krav är klart begränsade till det ”borgerliga” kravet på korrekta val till ett demokratiskt parlament. I dagens kungliga Thailand kan det vara ett revolutionärt krav som stöter patrull på de härskande klassernas odemokratiska agenda.
I den kampen måste vi ”vänstermänniskor” stå på rätt sida, det vill säga de fattigas sida. Oavsett om de hyser illusioner om Thaksin Shinawatras och andra UDD-ledares ärlighet och vilja till verkliga sociala framsteg. Illusionerna kan bara skingras i konkret kamp där Thaksin och andra kommer att visa vad de går för.

.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Thailand närmar sig ett avgörande.

.

En djup politisk kris står för dörren i det thailändska samhället. Den styrande eliten i Bangkok, uppbackad av militären, har inte lyckats demobilisera fattigbönderna och arbetarna som i snart två veckor dominerat gator och torg med sina färggranna djupröda skjortor.

.

De röda kommer från den fattiga landsbygden norr om Bangkok.

Från att ha varit utnyttjad stödtrupp åt den förre premiärministern Thaksin har rödskjortornas rörelse slagit sig in på den politiska scenen som en kraft att räkna med trots att de saknar en verklig politisk ledning och ett program för social fö֊rändring.
Rödskjortorna visar att medias tidigare rapportering om ”trötta demonstranter som åker hem till byarna” var mer ett önsketänkande från de härskande än realitet. I stället finns det just nu mellan 60 000 till 100 000 rödskjortor i Bangkok som inte visar några tecken på att de tänker vika ner sig frivilligt. Deras krav på regeringens avgång och nyval står mer fast än någonsin.
Det är flera aspekter av krisen som visar dess djup jämfört med situationen under de rödas demonstrationer i fjol vår då de relativt lätt kunde drivas tillbaka av militären.

.

Det råder stor beslutsamhet i de rödas led.

.

Det handlar inte längre om en klyfta mellan den fattiga landsbygden och den rika eliten och välmående ”medelklassen” i Bangkok.
-Akademiker och alltfler munkar kräver nu allvarliga förhandlingar och f֊örsöker tvinga regeringen  att ge efter terräng, skriver en vän till mig, som vi kan kalla Max, på plats i Bangkok. En del av ”medelklassen” ser att den sittande regeringen inte längre har stöd i samhället. Den kan inte överleva utan militärens beskydd. Regeringen håller för övrigt till i en armékasern sedan ett par veckor. Så slipper ministrarna trampa i de rödas blod som färgar gatstenarna runt regeringsbyggnaden.
Regeringspartiet PD har tappat allt stöd bland befolkningen. I en nylig opinionsundersökning fick partiet knappt två procent. Inte mycket att hurra över.
-Regeringschefen Abhsit framstår för vad han är, militärens pojke. Att han gömmer sig i en barack visar hans svaghet och hans beroende av männen i uniform, skriver Max och fortsätter.
- Det visar också att militären håller honom i korta tyglar. Just utifall han skulle få för sig att göra eftergifter som militären inte gillar.

.

Premiärminister Abhisit Vejjajiva är militärens man.

I lördags visade arméledningen att den för tillfället lagt bajonetterna åt sidan. Stora demonstrationer samlades vid alla check-points i stan och manade soldaterna att ansluta sig till folket. Plötsligt beordrades alla soldater tillbaka till kasernerna. Kanske i självbevarelsedrift eftersom nästan alla soldater kommer från samma fattiga områden som rödskjortorna. Det är bara officerarna som har sina rötter i Bangkoks överklass.
-Det är kanske bara en manöver för att vinna tid. Men låt oss hoppas och vara lite naiva och tro att det är början till slutet på militärens snart åttio år långa strupgrepp på landet, säger  Max förhoppningsfullt.
Rödskjortorna har mognat som politisk kraft och visat taktisk finess som slår an även bland Bangkoks innevånare. I fjol lät de sig snabbt provoceras till gatustrider av PDs gula huliganer efter ett par bombattentat med flera döda bland de röda. Samma sak händer nu. Ett halvt dussin bombattentat med handgranater har redan skett som media försöker tillskriva de röda men utan att lyckas övertyga bangkokborna.

.

Thaksin tror ännu på en seger.

I stället har de röda tillgripit metoder som skördat sympatier utöver de egna leden. Hela världspressen har redan beskrivit det spektakulära nerblodandet av offentliga platser och byggnader. Ledande rödskjortor har också klippt sitt hår.
-I kväll klippte rödskjortornas ledare sitt hår framför kameror. Senare följde andra efter deras exempel. Håret har ett symboliskt värde i Thailand. Att vidröra en persons huvud är en förolämpning och eftersom håret skyddar huvudet har det ett symboliskt värde. De offrar sin kropps huvudbonad för demokratins skull, skriver min vän Max.
Det har skett en viktig förändring sedan i fjol. Kungens roll som landsfader och i det närmaste en Gud är inte längre given. Efter militärens upplösning av de rödas regering i december 2008, som Kungen gav grönt ljus, är hans ställning inte lika oantastbar längre. Dessutom är den 82-årige monarken intagen på sjukhus och ingen vet om hans dagar är räknade. Det finns ingen tronföljare som kan överta den sittande kungens vågmästarroll.

.

Hundratals liter blod samlades in av de röda.

I dag söndag meddelar media att premiärministern gått med på att hålla samtal med de rödas ledare. Men det verkar vara en manöver för att minska antalet deltagare i demonstrationerna som pågår oavbrutet. Vare sig premiärministern eller arméledningen kan vinna på ett nyval. Rödskjortornas parti UDD kommer att vinna i ett nyval. I och för sig kan domstolarna förbjuda partiet. Men det är en metod som redan visat sig ineffektiv. Partiet återuppstår snabbt under nytt namn.
De rödas portalfigur är den före detta premiärministern Thaksin Shinawatra, som störtades i en militärkupp 2006. Med sina många miljarder dollar har han från utlandet fortsatt att spela en stor roll i de rödas mobilisering och hans rätt att återkomma är ett centralt krav från de röda. Thaksin kommer inte från eliten i Bangkok. Han kommer liksom rödskjortorna från det fattiga norra Thailand. Sin förmögenhet skapade han som mediemagnat. Hans popularitet, förutom ursprunget från norr, skapade han som premiärminister genom att införa ett minimum av sociala reformer inom skolväsendet och hälsovården till de fattigas förmån. Reformer som omedelbart skrotades efter kuppen 2006.
Thaksin är en korrupt och manipulerande personlighet men på grund av den roll han spelade som regeringschef är han fortfarande ledarsymbolen för de röda. Att han skulle tillåtas komma tillbaka av militären verkar helt uteslutet. Möjligen skulle det kunna ske i ett läge av folkligt uppror, men då för att ”avväpna” rörelsen. Han är delvis de rödas styrka som en symbol för de fattigas kamp men samtidigt en black om foten på rörelsen i dess försök att skapa ett politiskt alternativ till militärens hantlangare i Bangkok.
Landets kris närmar sig en upplösning. Seger eller nederlag för folkets krav på demokrati är alternativen.
-Förlorar vi åker vi i fängelse, Vinner vi får vi tillbaka demokratin , sa Nattawut Saikua, en av de rödas ledare, till demonstranterna i lördags.
Min vän Max tror inte, sina ”naiva förhoppningar” till trots,  att militären och överklassen i Bangkok frivilligt kommer att överge åttio år av makt och rikedom.
.

Arméns soldater kommer nästan uteslutande från det fattiga norra Thailand.

-Men en militärkupp blir inte smärtfri den här gången. Blod har flödat tidigare i Thailand men den här gången har de halva landet emot sig. Jag befarar ett blodbad om militären beslutar att en kupp är enda sättet att behålla makten, avslutar min gamle vän.
Jag kan bara hoppas att han har fel.

.

Media: DN1,DN2,SVD1,GP1,AB1,SSD1,DN3,SVD2,AB2,

Bloggare:

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,