"Den världskarta som inte visar var landet Utopia ligger är inte värd ett enda ögonkast." Oscar Wilde
Inlägg taggade 308
Under falsk flagg
20 Apr 08
Till dagens morgonkaffe bjuder New York Times på fascinerande läsning. Ett journalistteam har grävt fram vilka band som finns mellan Pentagon och Vita Huset å ena sidan och ett hundratal ”militäranalytiker” som ständigt intervjuas av media som Fox News, NBC, CNN och i mindre skala av CBS och ABC. Efter att via ett domstolsbeslut fått tillgång till 8 000 sidor e-mail från Pentagon rörande kontakterna med de ”oberoende ” militäranalytikerna visar NYT att alla seglade under falsk flagg. För Pentagon och ytterst för George Bush gällde det att med alla medel slå undan benen på kritiken mot förberedelserna av och attacken på Irak och senare att ställa Guantanamo i ljusare dager. Opinionsundersökningar visade att ”oberoende militäranalytiker”, de flesta pensionerade officerare, hade större förtroende bland tv-kanalernas tittare än talesmän för Vita Huset och medias egna journalister. Sagt och gjort. ”Analytikerna” skjutsades runt till Irak och Guantanamo ett flertal gånger och bjöds på middagar av både Rumsfeld och Dick Cheney. Väl tillrättalagda rapporter om läget i ”kriget mot terrorismen” presenterades sedan av dessa husbondens röster som egna produkter, resultat av djupa ”analyser”. Därmed var Pentagons mål och intressen uppfyllda. Men vad hade de avdankade militärerna att vinna? Vid sidan av att de bjöds vitt och brett på resor och middagar hade de naturligtvis tillgång till information som journalister inte hade. Men ännu mer avslöjande är att nästan samtliga hade kontakter med, styrelseposter i och uppdrag för leverantörer av krigsmaterial till Pentagon. I utbyte mot fejkade ”analyser” av kriget fick herrarna(för det handlar naturligtvis bara om herrar) företräde när det gällde att skriva kontrakt med Pentagon för krigsmaterial från det egna bolaget.
Det ska bli intressant att se vilka svallvågor som NYT lyckats skapa med sin elva sidor långa rapport om skumrasket bakom krigspropagandan och krigsindustrin.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Pentagon, USA, Krig, Krigsindustrin, George Bush, Dick Cheney, Donald Rumsfeld, Guantanamo, Politik, Samhälle
En tortilla i tanken.
16 Apr 08
-Nou grangou! Vi är hungriga, ropade fattiga i Haiti på kreolska när de i tusental krävde mat för dagen. Polisen uppbackad av FN-trupper svarade med kulor. Minst fem personer dödades nyligen i hungerupplopp i huvudstaden Port-au-Prince.
Omkring åttio procent av landets befolkning lever i fattigdom och den senaste tidens explosionsartade prishöjningar på säd och andra grödor skapar omfattande svält. Benny Åsman ger här en bakgrund till utvecklingen.
Tidningarna rapporterar om allt fler hungerupplopp och gatudemonstrationer mot dyrtiden i Afrika, Asien och Latinamerika. I Elfenbenskusten sköts en demonstrant till döds den 1 april. Dagen innan demonstrerade stora folkmassor i Senegal. Samma sak hände i Burkina Faso, Egypten och Kamerun dagarna innan. I höstas hölls stora demonstrationer i Mexico och Marocko. I Haiti har nu fem personer skjutits till döds av polisen när de demonstrerat mot de höga priserna.
Folk klarar inte av att skaffa mat för dagen. Och det är inte att undra på när vi ser på prisutvecklingen för olika basvaror.
Enligt FN ökade priset på basvaror med 40 procent förra året. På två år har priserna på vete, majs, ris, kolza, soja och palmolja stigit med mellan 100 och 300 procent. De senaste veckorna har priset på ris skjutit i höjden med mer än 30 procent.
Att det blir hungerupplopp är det inte svårt att förstå när vi vet att för folkflertalet i fattiga länder går 60-90 procent av hushållskassan till mat. I den “utvecklade“ världen går omkring 20-25 procent av en vanlig familjs budget till matkassan. Effekterna av prishöjningarna slår omedelbart och stenhårt i fattiga länder. Enligt FN levde redan 850 miljoner på svältgränsen innan prischocken. Inom kort kan det handla om flera miljarder.
Men varför rusar priserna på matvaror i höjden? Det ligger flera orsaker bakom. I Kina, Indien, Vietnam, Brasilien och några andra länder finns i dag en “medelklass” som till antalet beräknas vara kring 300-400 miljoner personer. Skillnaden från förr för dessa människor är att de nu för första gången kan börja äta två mål om dagen. Deras konsumtion av köttprodukter ökar också kraftigt. Stora mängder säd går åt för att föda upp boskapen. Efterfrågetrycket skjuter därför priserna på matvaror i höjden.
Nästa orsak är det kriminella projektet att göra bensin av sädesslag och andra grödor. Det ekonomiska etablissemangets klimatpolitik leder rakt in i en social konflikt av enorma mått. Tillverkningen av biobränslen ställer 800 miljoner bilägares intressen i direkt motsättning till två miljarder fattiga människors behov av billiga basfödor.Vi minns alla oljebolaget Essos försök att “stoppa en tiger i tanken“. Effektiv energi var melodin. Som tur var fick aldrig någon levande tiger sätta livet till. Nu, i “klimatpolitikens” frenetiska dagar, ska vi i stället stoppa en tortilla i tanken. USA:s majsfarmare gör redan biobränsle av 23 procent av sin årsproduktion. Alltså finns det mindre majs till föda utan att antalet munnar att mätta minskat, tvärtom, det tillkommer nya var dag.
Följden blir självfallet högre pris på den majs som utblottade i Mexiko och andra latinmarikanska länder använder som basföda. Exemplet med biobränslen räcker för att redan slå fast ett som är säkert – alla kapitalistiska lösningar på klimathotet kommer att gå ut över de fattiga i världen.
Men den främsta orsaken till det senaste årets prishöjningar på majs, ris och andra stapelvaror är de alltid hungriga finansherrarnas spekulation i fortsatta höjningar av råvarupriserna. Ett fåtal skor sig redan utöver det anständiga på detta sätt.
New York Times publicerade i förra veckan en artikel som beskrev hur mycket direktörerna för de spekulativa hedge-fonderna tjänat det senaste året. Det är inte miljontals dollar utan flera miljarder dollar det handlar om. Sedan börsen gått ned och ingen längre vill höra talas om bostadslån, har de flesta hedge-fonderna i stället börjat spekulera vilt på råvarumarknaden, med allt ifrån olja och metaller till vete och majs. Talesättet “den enes bröd den andres död“ passar sällsynt bra in i sammanhanget. Ordspråket kommer snart att stå för en fruktansvärd verklighet där en tredjedel av vår jords befolkning ser sin mat spys ut ur miljövänliga bilars avgasrör.
På råvarubörsen i Chicago fixeras varje dag världsmarknadspriset för i stort sett alla råvaror. Där driver hedge-fonder och annat riskkapital ett dödligt spel med hungriga människors behov. De köper “futures“ (framtidskontrakt), ett sätt att spekulera i framtida prishöjningar på vete, ris, majs och annat som fattiga människor i Syd inte kan överleva utan. En sista orsak till vissa grödors, främst vetets, prishöjningar är dåliga skördar på grund av torka i bland annat Australien. Klimatförändringen hotar att förstöra stora arealer jordbruksmark och på sikt kan det bli den främsta orsaken till problemet med hunger.
Att fattiga länder i första hand i Afrika inte kan föda sin egen befolkning beror främst på den politik som Internationella Valutafonden, IMF, och Världsbanken tvingat dem att följa under mer än ett kvartssekel. Bakom det fina ordet “strukturanpassning” skulle Senegal och andra fattiga länder koncentrera sig på export av bomull och andra industriråvaror och importera billig mat från världsmarknaden, exempelvis EU-subventionerad vete, eller smaklös men billig kyckling från Holland. De lokala jordbruken gick omkull. Bönderna kunde inte konkurrera på de lokala marknaderna med de billiga importvarorna från USA och EU. Utblottade bönder tvingades in till städernas slumkvarter för att ansluta sig till de arbetslösas skaror.
Som en parentes ska det sägas att många lokala industrier också krossades av billig påtvingad import. Textilindustri fick läggas ned när i Europa insamlade andrahandskläder såldes till vrakpriser på de lokala marknaderna i Zimbabwe och andra fattiga länder . Så plötsligt börjar priset på den “billiga” importerade maten att rusa i höjden. De nu arbetslösa, före detta bönder, har inga inkomster att köpa den dyrare maten med och det i ruiner lagda jordbruket kan inte producera den mat som behövs.
Nu hotas miljontals människor av svält, allt tack vare påtvingade nyliberala modeller för “utveckling” i Syd. FN : mat- och jordburksorganisation, FAO (Food and Agricultural Organisation) har redan varnat för kommande hungerkatastrofer. Ja, till och med Världsbanken börjar dra åt sig öronen. Bankens nya chef, amerikanen Robert Zoellick, sade den 2 april att det krävs en “New Deal” (välfärdsprogram) för att hindra upplopp och social oro i 33 länder som drabbas hårt av de stigande priserna på basfödor. Samme Zoellick var förr USA:s benhårda chefsförhandlare i Världshandelsorganisationen, nyliberalismens murbräcka.
Under det andra veckoslutet i april samlades G7-ländernas finansministrar för att diskutera nödåtgärder mot den finansiella krisen. De passade också på att mana rika länders regeringar att tackla “matkrisen“. Mer än så blev det inte. Inga beslut. Inga konkreta åtgärder. FAO konstaterar kort och lakoniskt att av de 500 miljoner dollar som redan för ett år sedan lovades i mathjälp har knappt hälften flutit in. När det krävs hundratals miljarder för att rädda spekulerande banker från att gå omkull saknas det inte handlingskraft. Men då handlar det ju inte om något så banalt som svältande människors dagliga behov.
Intressant?
I media: Politiken,
Läs även andra bloggares åsikter om Klimathotet, Hedgefonder, USA, Biobränsle, Etanol, Miljö, Politik, Samhälle
Vita Huset beslutade om tortyr.
12 Apr 08
Den amerikanska tv-kanalen ABC avslöjade i dagarna att det omedelbart efter 11 september bildades en arbetsgrupp i all hemlighet i Vita Huset. Under Condoleezza Rices ledning diskuterade Dick Cheney, Donald Rumsfeld, Colin Powell, John Ashcroft och CIA-chefen George Tenet vilka förhörsmetoder som skulle tillåtas mot misstänkta terrorister. Enligt ABC gick de sex höjdarna in i detalj på förhörstekniker som allmänt betraktas som tortyr, som exemelvis slag, förhindran att sova och också den beryktade water-boarding (simulerad drunkning). Endast justitieministern Ashcroft verkar ha vänt sig emot gruppens beslut.
-Varför talar vi om de här sakerna i Vita Huset? Historien kommer inte att dömma oss milt, lär Ashcroft ha sagt till nära medarbetare. Som bekant blev han inte långvarig på posten som justitieminister. Dick Cheney såg till att han sparkades i all hast.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Vita Huset, USA, Condoleezza Rices, Dick Cheney, Donald Rumsfeld, Colin Powell, John Ashcroft, CIA, George Tenet, Tortyr, Politik, Samhälle
-Nu har vi 50 Saddam!
10 Apr 08
Nu är det exakt fem år sedan ”jublande människor”, enligt media i väst, rev Saddams staty i Bagdad. Det visade sig snabbt att de jublande inte var så spontana som man ville få det att se ut. Folkmassan hade i själva verket hämtats med buss i de fattigaste kvarteren av SadrCity, shiiternas kvarter i Bagdad. Tidningen The Independant har letat upp några som deltog i ”jublet” för att höra deras åsikt om situationen i dag. Citaten nedan som talar för sig själva har översatts av mig själv.
-Om jag kunde vrida tillbaka historien skulle jag kyssa Saddams staty. Jag ångrar att jag deltog i dess störtande. Nu anser jag att det var en svart dag för Bagdad. Vi blev av med Saddam, men nu har vi 50 Saddam. På hans tid var vi säkra. Jag frågar Bush, var blev det av löftena om ett bättre Irak ?, säger Ibrahim Khalil.
-Se bara vad som hänt mig sedan dess. Min bror har dödats och en kusin har kidnappats. Hon är försvunnen sedan fem månader. Vårt land har förstörts av utlänningar, inte bara av amerikaner utan av extremister som kom hit för att strida med dem. Saddam var en brutal man och vi antogs vara fria när han försvann. Men det finns ingen frihet när du varje dag är rädd för din säkerhet. När jag ser på TV att folk i Amerika och England tycker det blir bättre i Irak undrar jag varför de inte flyttar hit så att de kan se på plats hur det är, säger Abdullah Jawad som också deltog i det välorganiserade « jublet » på Firdous torget för fem år sedan.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Irak, Krig, Saddam Hussein, USA, Imperialism, Politik
Ett ljus i tunnelns ände?
7 Apr 08
Kris, kris och åter kris. K-ordet fyller spalterna sedan en tid tillbaka. Frågan som alla försöker besvara är: befinner sig USA redan i en lågkonjuntur, recession som det också heter. Den formella definitionen av en recession är att bruttonatinalprodukten sjunker under tre kvartal i rad. Det har den inte gjort ännu men statistiken hinner inte med i utvecklingen och när den så småningom korrigeras kanske vi får bekräftat att recessionen i USA startade med första kvartalet 2008. I tre månader i rad har i alla fall antalet arbetslösa ökat. Plus att det ännu är tiotusentals familjer som kommer att förlora sina hem när de inte längre kan betala av sina huslån. Därför kommer hushållens konsumtion att drabbas och i dagens åtstramning från bankerna kanske det för första gången på flera decennier blir stopp för handel på krita. Därför tror jag att det nu är helt klart att USA redan är inne i en lågkonjuntur, som dock ingen ännu kan bedömma djupet av.
Frågan som följer är naturligvis vilka effekter det får på världsekonomin. Gäller ännu det gamla ordspråket att ”när USA nyser får resten av världen influensa”? I finanspressen råder det delade meningar om detta. Det gäller inte längre säger de som pekar på Kinas och Indiens nya ekonomiska roll. De menar att ”tillvästekonomiernas” stora efterfrågan på råvaror kan hålla världsekonomin under armarna även om USA drabbas av en djup recession. Det är sant att Kina, Indien, Brasilien och en del andra länder står för en stor del av tillväxten i världsekonomin. Men det är inte samma sak som en stor del av den totala volymen. Olika länders andel av hushållens tototala konsumtion i världen visar att Kina och Indien fortfarande väger lätt i den totala världsekonomin. De amerikanska hushållens andel av världens konsumtion ligger kring 32 procent medan Kinas inte överstiger 5 procent. Indiens andel är knappt 2 procent. USA och EU står tillsammans för cirka 55 procent. Med det som bakgrund tror jag att det gamla ordspråket ännu står fast. En kraftig konjuntursvacka i USA kommer att dra med sig resten av världen i ett långsammare tempo, kanske en global recession. Först ut på plan blir troligen Storbritannien som också likt USA sitter fast i en omfattande spekulationsbubbla på bostadsmarknaden. Bear Stearns var troligen inte den enda storbank som bränt sina skepp med ”subprimes”. Vilket finansiellt flaggskepp som sjunker härnäst återstår att se. Enda säkra gissningen är att skattebetalarna får stå för fiolerna. De som redan ser ett ljus i tunnelns ände är optimister. Det kanske är ett framrusande tåg.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om USA, Recession, Kina, Indien, EU, Ekonomi, Politik, Samhälle
Hungerupplopp och dyrtider
5 Apr 08
Tidningarna rapporterar om allt fler hungerupplopp och gatudemonstrationer mot dyrtiden i framför allt afrikanska länder. I Elfenbenskusten skjöts en demonstrant till döds den 1 april. Dagen innan demonstrerade stora folkmassor i Senegal. Samma sak hände i Burkina Faso, Egypten och Kamerun dagarna innan. Under förra hösten hölls stora demonstrationer i Mexico och Marocko. Folk klarar inte av att skaffa mat för dagen. Och det är inte att undra på när vi tittar på prisutvecklingen för olika basvaror. Enligt FN ökade priset på basvaror med 40 procent förra året. På två år har priserna på vete, majs, ris, kolza, soja och palmolja stigit med 100-300 procent. De senaste två veckorna skjöt priset på ris i höjden med 30 procent. Att hungerupplopp väntar blir det då inte svårt att förstå när vi vet att för folkflertalet i fattiga länder går 60-90 procent av hushållskassan till mat.
Men varför rusar priserna på matvaror i höjden? Det ligger flera orsaker bakom. I Kina, Indien, Vietnam, Brasilien och några andra länder finns i dag en ”medelklass” som till antalet räknas vara 300 miljoner personer. Skillnaden för dessa människor är att de för första gången kan börja äta två mål om dagen. Efterfrågetrycket skjuter priserna i höjden. Nästa orsak är det kriminella projektet att göra bensin av mat. Stora arealer som används för att odla majs och annat till biobränslen minskar ytan som kan producera mat att ätas. Här har sedan finansherrar i pensionsfonder och spekulativa hedge-fonder sett en möjlighet att skörda stora vinster. Enorma belopp sätts i rullning för att spekulera i framtida prishöjningar på vete och andra basfödor. En tredje orsak är klimatförändringen som torkat ut odlingsbara jordar i framför allt Afrika.
Att fattiga länder i första hand i Afrika inte kan föda sin egen befolkning har sin främsta orsak i den politik de av IMF och Världsbanken tvingats följa under snart ett kvartssekel. Bakom det fina ordet ”strukturanpassning” skulle Senegal och andra koncentrera sig på export av bomull och andra industriråvaror och importera billig mat från världsmarknaden, exempelvis billig EU-subventionerad vete. De lokala jordbruken gick omkull, utblottade bönder tvingades in till städernas slumkvarter för att ansluta sig till de arbetslösas skaror. Så plötsligt börjar priset på den ”billiga” importerade maten att rusa i höjden. De nu arbetslösa, före detta bönder, har inga inkomster att köpa den dyrare maten med och det i ruiner lagda jordbruket kan inte producera den mat som behövs. Nu hotas miljontals människor av svält, allt tack vare påtvingade nyliberala modeller för ”utveckling” i Syd. FN-organisationen FAO(Food and Agricultural Org) har redan varnat för kommande hungerkatastrofer. Ja, till och med Världsbanken börjar dra åt sig öronen. Bankens nya chef, amerikanen Robert Zoellick, sa den 2 april att det krävs en ”New Deal” för att hindra upplopp och social oro i 33 länder som drabbats hårt av de stigande priserna på basföda. Ni ska veta att samme Zoellick var USAs chefsförhandlare i Världshandelsorganisationen, nyliberalismens murbräcka.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om FN, Hungerupplopp, Elfenbenskusten, Egypten, Kamerun, FAO, USA, Hungersnöd, Politik
“Köpa ett hus som står i brand”
4 Apr 08
De pikanta detaljerna kring den amerikanska bankjätten Bear Stearns kollaps börjar krypa fram i de senatsförhör som hållits. Skattebetalarna fick stå upp som garant för 29 miljarder dollar ifall utförsäljningen av banken hade misslyckats. Efter att Bear Stearns visat sig vare en av de största spekulanterna på den amerikanska bolånemarknaden och sitta inne med massor av så kallade ”subprimes”(lån till familjer som saknade medel att betala tillbaka lånen) stormade bankens kunder banken för att dra tillbaka sina pengar. På en dag, fredagen den 13 mars, försvann 80 procent av Bears kontanta medel, eller närmare bestämt 10 miljarder dollar.
Det fanns bara två alternativ kvar: konkurs eller hitta en köpare. Bankens ledning gavs ultimatum av den amerikanska centralbanken FED att hitta en ny köpare innan lördag eftermiddag den 14 mars. Bears ledning hade själv beslutat att lämna in sin konkursansökan måndagen efter helgen. I panik beslöt därför FED att hosta upp 29 miljarder dollar i garantier för att jättebanken JP Morgan skulle acceptera att köpa Bear Stearns för 10 dollar per aktie. Ett år tidigare stod aktien i 171 dollar. Som synes rena rean. JP Morgans chef höll med om att det var billigt men menade att det handlade om att ”köpa ett hus som stod i brand”. Men varför räddades banken? Har det inte sagts om och om igen att spekulanter inte ska stimuleras att ta ohållbara risker bara för att de tror sig vara för viktiga för att kunna gå omkull?
Om det bara handlat om bankens dåliga bostadslån och om nedläggning och avsked av de 17 000 anställda hade nog FED låtit det ske. Men Bear Stearns är en av huvudaktörerna på den marknad som handlar med CDS(Credit Default Swaps). Det är förenklat ett slags värdepapper som garanterar förluster vid obetalda lån. Det handlar om enorma pengar. Det finns CDS till ett utestående värde av 45 000 miljarder dollar och ingen vet exakt vilka som sitter inne med dem och var riskerna ligger.
Alla storbanker är intimt sammanbundna i detta kasino. Därför kunde inte FED och i sista hand Georges Bush låta Bear Stearns gå omkull. Hela det finansiella systemet hade under 24 timmar ett skarpeggat Demoklessvärd hängande över huvudet. Nu kommer säkert de myndigheter som bestämmer reglerna på finansmarknaden att spotta upp sig och lägga till några bromsklossar mot de värsta avarterna av spekulation. Men lika snabbt kommer banker och finansherrar att skapa nya ”leksaker” som inom snart på nytt kan hota hela världsekonomin. Ända till den dag då demokratiska beslut av en folkmakjoritet tar ifrån dem leksakerna.
Intressant?
I media: DN1, DN2, E24_1, E24_2,
Läs även andra bloggares åsikter om Bear Stearns, USA, Bolån, Spekulation, Politik
Tar inte ledigt
4 Apr 08
Helgen närmar sig men politiken tar inte ledigt.
Nato har fått två nya medlemmar, Albanien och Kroatien. Rent militärt kan de tvås väpnade styrkor knappast bidra med mycket. Men för Vita Huset är varje ny bas som befäster USAs hegemoni i världen viktig. Därför kan Nato-mötet i Bukarest ses som ett bakslag för Georges Bush. Grekland la sitt veto mot att Makedonien skulle släppas in i den illustra skaran. Det förvånar mig inte ett jota eftersom den grekiska borgarklassen sväller över av nationell chauvinism och fortfarande drömmer om ett Stor-Grekland. Bakslaget bekräftas också av att flera europeiska länder sa nej till Ukraina och Georgien som nya Natorekryter. Provokationen var för grov. Det flyter lite väl mycket olja och gas från Sibirien till Västeuropa för att riskera handelsförbindelserna med Moskva.
Strejker för högre löner blir allt vanligare i de så kallade utvecklingsländerna. Det verkar som mondialiseringens prissänkande effekter börjar att upphöra. Den starkt ökade efterfrågan på råvaor av alla slag har under det senaste året drivit på inflationen i länder som Kina, Vietnam, Bangladesh och många andra producenter av billiga varor till butikshyllorna i Nord. Anställda vid Nikes fabriker i Vietnam strejker för 15 procents löneökningar eftersom inflationen det senaste året nått 19 procent. Företagsledningen vill bara gå med på hälften. Den 3 april stängdes fabriken efter sammanstötningar mellan polis och arbetare. I Rumänien strejkar arbetarna på Dacia (Renault) sedan två veckor och kräver 50 procents löneökningar. Enligt arbetarnas fackliga organisation har priserna i landet ökat med 30 procent sedan början av 2008. I Kina ökade industriarbetarnas löner med i genomsnitt 18.7 procent under förra året, vilket kan behövas för att kompensera inflationen som redan i år uppgår till över 50 procent för vissa basvaror. Men allt är som ni vet relativt. Trots löneökningarna stannar den kinesiska industriarbetarens årslön kring 25 000 kronor.
I Basra vägrade mer än tusen soldater bland regeringstrupperna att delta i striderna mot Mahdimilisen. Vissa lämnade helt enkelt sina poster och andra vägrade att strida. Bland dem fanns många officerare och till och med två höga befäl. Varje gång det hettar till visar det sig att USAs försök att skapa en effektiv lydarmé faller platt till marken. Vem vill skjuta på sina bröder och fäder?
Intressant?
I media: SVD1, SVD2, DN1, DN2, PolDK1, PolDK2,
Läs även andra bloggares åsikter om NATO, USA, Grekland, Ryssland, Makedonien, Kroatien, Irak, Vietnam, Rumänien, Politik
Amerikanska presidentvalet och de arbetandes löner
3 Apr 08
Många massmedia har frågat sig varför den ekonomiska situationen i USA och inte kriget i Irak verkar dominera presidenvalskampanjen. Arbetslösheten i USA är ju enligt den officiella statistiken väldigt låg så de ekonomiska bekymren borde inte ta den plats de tar i valkampanjen. Men bakom den låga arbetslösheten döljer sig en dystrare verklighet för de arbetande. Under 2007 ökade reallönen(lön efter infaltion) kring 2% för de flesta yrkesverksamma. Men sedan början av året gäller det motsatta. Enligt de amerikanska fackföreningarnas ekonomiska tankesmedja, Economic Policy Institute, sjunker nu reallönerna för alla arbetare, både för anställda i industrin och kontor. Sedan november 2007 sjunker reallönerna med i genomsnitt 1 procent och dessutom i tilltagande tempo. Veckolönerna sjunker något snabbare än timlönerna vilket innebär att antalet arbetade timmar per vecka minskar vilket i sin tur annonserar en högre atbetslöshet inom kort. Med det som bakgrund blir det lättare att förstå att de ekonomiska problemen tar upp den plats de gör inför det kommande presidentvalet.
Läs även andra bloggares åsikter om USA, Presidentval, Löner, Ekonomi, Politik, Samhälle
Storbank på fall
15 Mar 08
-Så länge kredittorkan fortsätter blir det allt troligare att skattebetalarna får stå för pengarna, skriver den brittiska finandraken Financial Times i dag den 15 mars.
Tidningen syftar på försöken att rädda den amerikanska storbanken Bear Stearns. Bankens aktiekurs sjönk 47 procent i fredags sedan det stod klart att den inte längre kunde hitta krediter till den dagliga verksamheten. Den amerikanska riksbanken FED grep in och garanterade hundratals miljarder dollar för att hindra bankens fall. FED är statligt och de pengar man ställer upp med kommer så småningom att hämtas ur skattebetalarnas fickor. Det är mindre troligt att bankens aktieägare kommer att drabbas trots att de varit med och tjänat stora pengar på Bear Stearns finansiering av bostadslån till familjer som inte borde ha skuldsatt sig eftersom de enligt alla vettiga kalkyler inte kunde betala tillbaka sina lån.
Intressant?
Borgarmedia: E24_1, E24_2, DN,
Andra bloggar om: Financial Times, Bear Stearns, FED, USA, Ekonomi, Samhälle, Politik
Senaste kommentarer