"Den världskarta som inte visar var landet Utopia ligger är inte värd ett enda ögonkast." Oscar Wilde
Inlägg taggade 131
-Nu har vi 50 Saddam!
10 Apr 08
Nu är det exakt fem år sedan ”jublande människor”, enligt media i väst, rev Saddams staty i Bagdad. Det visade sig snabbt att de jublande inte var så spontana som man ville få det att se ut. Folkmassan hade i själva verket hämtats med buss i de fattigaste kvarteren av SadrCity, shiiternas kvarter i Bagdad. Tidningen The Independant har letat upp några som deltog i ”jublet” för att höra deras åsikt om situationen i dag. Citaten nedan som talar för sig själva har översatts av mig själv.
-Om jag kunde vrida tillbaka historien skulle jag kyssa Saddams staty. Jag ångrar att jag deltog i dess störtande. Nu anser jag att det var en svart dag för Bagdad. Vi blev av med Saddam, men nu har vi 50 Saddam. På hans tid var vi säkra. Jag frågar Bush, var blev det av löftena om ett bättre Irak ?, säger Ibrahim Khalil.
-Se bara vad som hänt mig sedan dess. Min bror har dödats och en kusin har kidnappats. Hon är försvunnen sedan fem månader. Vårt land har förstörts av utlänningar, inte bara av amerikaner utan av extremister som kom hit för att strida med dem. Saddam var en brutal man och vi antogs vara fria när han försvann. Men det finns ingen frihet när du varje dag är rädd för din säkerhet. När jag ser på TV att folk i Amerika och England tycker det blir bättre i Irak undrar jag varför de inte flyttar hit så att de kan se på plats hur det är, säger Abdullah Jawad som också deltog i det välorganiserade « jublet » på Firdous torget för fem år sedan.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Irak, Krig, Saddam Hussein, USA, Imperialism, Politik
Tar inte ledigt
4 Apr 08
Helgen närmar sig men politiken tar inte ledigt.
Nato har fått två nya medlemmar, Albanien och Kroatien. Rent militärt kan de tvås väpnade styrkor knappast bidra med mycket. Men för Vita Huset är varje ny bas som befäster USAs hegemoni i världen viktig. Därför kan Nato-mötet i Bukarest ses som ett bakslag för Georges Bush. Grekland la sitt veto mot att Makedonien skulle släppas in i den illustra skaran. Det förvånar mig inte ett jota eftersom den grekiska borgarklassen sväller över av nationell chauvinism och fortfarande drömmer om ett Stor-Grekland. Bakslaget bekräftas också av att flera europeiska länder sa nej till Ukraina och Georgien som nya Natorekryter. Provokationen var för grov. Det flyter lite väl mycket olja och gas från Sibirien till Västeuropa för att riskera handelsförbindelserna med Moskva.
Strejker för högre löner blir allt vanligare i de så kallade utvecklingsländerna. Det verkar som mondialiseringens prissänkande effekter börjar att upphöra. Den starkt ökade efterfrågan på råvaor av alla slag har under det senaste året drivit på inflationen i länder som Kina, Vietnam, Bangladesh och många andra producenter av billiga varor till butikshyllorna i Nord. Anställda vid Nikes fabriker i Vietnam strejker för 15 procents löneökningar eftersom inflationen det senaste året nått 19 procent. Företagsledningen vill bara gå med på hälften. Den 3 april stängdes fabriken efter sammanstötningar mellan polis och arbetare. I Rumänien strejkar arbetarna på Dacia (Renault) sedan två veckor och kräver 50 procents löneökningar. Enligt arbetarnas fackliga organisation har priserna i landet ökat med 30 procent sedan början av 2008. I Kina ökade industriarbetarnas löner med i genomsnitt 18.7 procent under förra året, vilket kan behövas för att kompensera inflationen som redan i år uppgår till över 50 procent för vissa basvaror. Men allt är som ni vet relativt. Trots löneökningarna stannar den kinesiska industriarbetarens årslön kring 25 000 kronor.
I Basra vägrade mer än tusen soldater bland regeringstrupperna att delta i striderna mot Mahdimilisen. Vissa lämnade helt enkelt sina poster och andra vägrade att strida. Bland dem fanns många officerare och till och med två höga befäl. Varje gång det hettar till visar det sig att USAs försök att skapa en effektiv lydarmé faller platt till marken. Vem vill skjuta på sina bröder och fäder?
Intressant?
I media: SVD1, SVD2, DN1, DN2, PolDK1, PolDK2,
Läs även andra bloggares åsikter om NATO, USA, Grekland, Ryssland, Makedonien, Kroatien, Irak, Vietnam, Rumänien, Politik
Sarkozy sluter upp bakom Bush
2 Apr 08
Frankrikes president Nicolay Sarkozy fortsätter att stöpa om den franska utrikespolitiken. Inför det engelska parlemantet lät han häromdagen meddela att Frankrike kommer att sända ytterligare tusen soldater till Afganistan. De soldater som sänds är inte som hittills underhållstrupp utan soldater som ska sättas in i strid. Åtgärden är ytterligare ett bevis på att Sarkozy tar steg för steg för att helt sluta upp bakom Vita Husets kamp ”mot terrorismen”. Samtidigt har också den franska regeringen låtit förstå att landets försvarsmakt inte längre kommer att följa den självständighet som general de Gaulle hade kär. Det var 1966 som de Gaulle beslutade att lämna Natos gemensamma kommando. Under 90-talet närmade sig Frankrike Nato något men fortsatte att stå vid sidan av det gemensamma kommandot. Nu ska det bli ändring på det också. Premiärministern François Fillon har sagt att landet på nytt ska bli fullvärdig medlem i alla Natos strukturer. Uppslutningen bakom den amerikanska imperialismen ska bli 100-procentig.
Läs även andra bloggares åsikter om Bush, Sarkozy, Afghanistan, Irak, Frankrike, NATO, Politik, Samhälle
Det globala schackbrädet 2
25 Jan 08
George W Bushs resa i Mellanöstern belyser USA:s globala roll och problem. Visionen om att skapa ett Nytt Mellanöstern ligger i ruiner. Statsbesöken i emirat och kungariken bygger inget nytt. De bara befäster det etablerade i hopp om att inte också det ”gamla” Mellanöstern ska rasa samman.
Mellan kyssar och kramar med kungar, prinsar och emirer delar George Bush ut nya vapen till sina gamla lakejer. Det är hårresande att lyssna till Bushs tal på saudiarabisk jord om kamp för det iranska folkets demokratiska rättigheter medan medeltidsdiktaturen i Riyad åtalar en kvinna för äktenskapsbrott sedan hon våldtagits av sju män.
Men hur kunde den amerikanska statsledningens vision om ett nytt Mellanöstern bli till en hägring över ökensanden? Svaret är att USA aldrig kan mötas med annat än hat och avsky från de muslimska folkmassorna så länge Vita huset till hundra procent stöder Israels politik. Det spelar ingen roll att verbal kritik ibland faller från Condoleezza Rices läppar.
Dagen efter tillkännager Israels premiärminister Ehud Olmert att fler bostäder ska byggas på det ockuperade Västbanken, vilket följs av några buttra ord i Washington. Men ingen handling – jo, ändå. Eftersom Bush delade ut nya stora vapenkontrakt till oljekungarna fick naturligtvis även Israel löfte om nya vapen, och då till ett mer än dubbelt så stort värde. Israels militära överlägsenhet gentemot de arabiska grannarna upprätthålls till varje pris.
USAs oförmåga att ensamt bestämma dagordningen i Mellanöstern beror dock inte enbart på det hundraprocentiga stödet till sionismen. Det speglar också det faktum att USAs roll i världen inte öppet ifrågasätts, men långsamt undergrävs.
Betraktar man världsekonomin råder det ingen tvekan. USAs dominanta roll efter andra världskriget är över. Landets andel av världshandeln minskar stadigt, dollarn har förlorat mycket av sin roll som internationell reservvaluta, Wall Street är inte det centrum för finansvärlden det en gång var och de teknologiska nyheterna presenteras inte längre av enbart amerikanska företagsjättar.
Det är bara inom militärteknologin som USA bevarar sin överlägsenhet, en överlägsenhet som till sist ändå är relativ, vilket USAs svårigheter i de ockuperade Irak och Afghanistan visar. Man kan, som Napoleon sa, göra mycket med bajonetter men inte sitta på dem. I glappet mellan supermaktens vikande ekonomiska herravälde och militärteknologiska övermakt lurar den verkliga faran för jordens befolkning. USA är ingen koloss på lerfötter, redo att störta till marken. Men imperiet befinner sig på ett sluttande plan och det är bara friktionen och lutningen som bestämmer fallhastigheten.
Efter Sovjetunionens fall och Kinas inslag på den kapitalistiska vägen saknar USA konkurrenter som vill eller kan påskynda fallet. Militärt når vare sig Kina, EU, Japan, Ryssland eller Indien ens upp till knäna på USA. Ingen av dessa länders härskare har än så länge något annat perspektiv än att manövrera i skydd av den amerikanska örnens vingar för att ta till vara sina egna intressen och tillsammans med USA upprätthålla det rådande maktsystemet.
Inför attacken på Irak uppstod en verklig intressekonflikt mellan Vita Huset och ledarna i Paris och Berlin. Jacques Chirac och Gerhard Schröder såg angreppet som ett direkt hot mot den europeiska imperialismens intressen i Mellanöstern och hindrade USA att i Förenta Nationernas namn attackera Saddam Husseins Irak. Bush fick nöja sig med de ”villigas koalition”.
Den konflikten är bilagd. Angela Merkel har rättat in sig i ledet och linslusen Nicolas Sarkozy ser sig själv som ledare för Vita Husets förtrupper i världens krishärdar. En ny, verklig allians mellan de villiga svetsas samman. Det är en allians för fortsatt utsugning av människorna och jordens resurser.
Bloggat: Progressiva USA, Trotten, Svensson
Andra bloggar om: USA, Saudiarabien, Mellanöstern, George Bush, Irak, Saddam Hussein, Iran, Imperialism, Politik, Samhälle
Senaste kommentarer