Samtidigt som Sveriges försvar är på väg att smälta samman med NATO avskaffade regeringen Reinfeldt värnplikten. Stupade kontraktssoldater eller legoknektar, vad vi nu än väljer att kalla dem, upprör inte allmänheten lika mycket som stupade enkla meniga värnpliktiga…

.

Här minnesstunden för Löjtnant Gunnar Andersson

på Camp Northern Lights.

.

Men samtidigt har det redan nu visat sig svårt att rekrytera den kanonmat som behövs ute i fält. Det är ont om unga män och kvinnor som vill bli fotfolk i det militära. Inte ens aggressiva reklamfilmer som utlovar en spännande framtid har lyckats lösa det här med att få ungdomar som frivilligt vill dö för den korrupta regim som vi exempelvis håller under armarna i Afghanistan. Ett krig vars antimuslimska övertoner nu eldas på av en galen pastor i USA. Likt Hitler en gång tänder han bokbål. Då var det Marx`verk som brann och judiska skrifter. Nu är det koranen.

Det har också gått så långt så att det tycks bli Arbetsförmedlingen som ska servera kanonmaten.

.

Minnestenar för stupade soldater från den svensk-finska basen

.

Nu i höst börjar man nämligen med att rekrytera folk till Försvarsmakten. Är du arbetslös ska du tvingas till att bli legoknekt. Det behövs både soldater och sjömän under fanorna. I SVT:s TV-utfrågning spottade Fredrik Reinfeldt på ”den gamla dåliga AMS-politiken”. Här har han uppenbart påhittigt nog hittat en ny fräsch AMS-politik.

I samklang med beslutet att avskaffa värnplikten har Försvarsmakten också fattat ett beslut om att alla anställda måste acceptera utlandstjänst. ”Se Hindukusch`s bergstoppar och sedan dö”, blir väl regeringens råd till alla arbetslösa…

.

Här hämtas döda amerikanska soldater till sin sista vila…

I Afghanistan är det främst stater som USA, Storbritannien och Danmark, som satt in stridande förband i landets inbördeskrig. De svenska soldaterna gör egentligen fortfarande bara någon form av militär kökshantering åt den Norra alliansen.

Men i ett skarpt läge. Där svenska soldater hamnar i skottlinjen kommer vi definitivt inte att se vår kronprinsessa som härförare. Gustav II Adolf fanns med mitt i bataljerna. Liksom Karl XII. Napoleon bar röd mantel så att hans soldater inte skulle avskräckas av blodvite…

Men Hitler bar bruna byxor så att hans SS-garden inte skulle se något annat otrevligt. Victoria Bernadotte lär trots vårt jämlika samhälle inte finnas i någon skytteställning. Inte heller prinsarna Carl och Daniel. För att inte tala om Reinfeldt själv. Ja, inte ens Sven Tolgfors lär vara med i någon skarp strid.

Kanonmaten blir i stället de unga människor som kastats ut i arbetslöshet av den borgerliga alliansen.

.

Kronprinsessan i charmtagen under sin lilla tripp

till den svenska basen i Afghanistan.

Vi lär aldrig få se henne i en skyttegrav

.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Arbetsförmedlingen, ISAF, NATO, Försvarsmakten, Hitler, Napoleon, Victoria

I pressen: AB1,SVD1,SVD2,SVD2,GP1,SVD3,DN1,

.

Tisdagens protester mot Sarkozys pensionsreform formade sig till ett gigantiskt Nej. Mellan 2 till 2,7 miljoner arbetande demonstrerade i fler än 200 städer. Mobiliseringen var mer omfattande än den 24 juni då närmare två miljoner sa nej till samma reform.

.

-Pension för alla vid 60 år och omedelbart för de här två, krävde mannen på bilden som visar Sarkozy och hans arbetsminister Eric Woerth.

.

Att inrikesministeriet säger att ”bara” något över en miljon deltog i demonstrationerna är inget märkligt. Det handlar inte ens om en medveten förfalskning. Polisen använder nämligen en metod för att räkna antalet deltagare som alla seriösa journalister avfärdar.

De två största demonstrationerna hölls i Paris och Marseille. Enligt de åtta fackliga organisationer som organiserade protestdagen deltog 270 000 i Paris och 200 000 i Marseille. För Marseille är det mycket stort. Ändå var uppslutningen i de mindre städerna proportionellt sett ännu större, med 33 000 i Caen, 48 000 i Rennes, 80 000 i Nantes, 100 000 i Bordeaux, 110 000 i Toulouse, 54 000 i Montpellier, 35 000 i Nice, 35 000 i Lyon och till sist mellan 5-15 000 i ett stort antal mindre orter.

.

Trots en del regnskurar var humöret på topp bland demonstranterna. Här krävs en annan fördelning av de producerade rikedomarna mellan de arbetande och de äldre.

.

Både bredden och storleken på protesterna visar att Frankrikes arbetare och tjänstemän ville visa sitt massiva Nej till en reform av pensionssystemet som de upplever som orättvis.

Orättvis därför att reformen inte tar hänsyn till skilda yrkens inverkan vad gäller skjudomar och förväntad livslängd. I Frankrike har en kvalificerad tjänsteman sju års längre förväntad levnadstid än arbetare med manuella yrken. Regeringens förslag innebär att rätten till pension höjs från 60 till 62 år för alla och att full pension endast kan uppnås om man arbetar till 67 års ålder. Arbetarnas pension beräknas på de 25 bästa åren medan högre tjänstemäns pension baseras på de sista sex yrkesåren vilket uppenbarligen gynnar dem.

.

Det var inte bara pensionsreformen som engagerade. Här krävs mer solidaritet mellan arbetande i Europa. Nej till åtstramningspolitiken. Ja till en annan fördelning av rikedomarna. Både offentligt anställda och privatanställda deltog i protesterna.

.

Dessutom ser i stort sett alla Sarkozys ”reform” som ett steg tillbaka, som inte löser problemen med att finansiera pensionerna i framtiden. Pensionsåldern sänktes under Mitterrand från 62 till 60 år och ökningen nu förkastas av mer än två tredjedelar i opinionsundersökningarna som också visar att en lika stor majoritet stödde gårdagens protester.

Både regeringen och de fackliga organisationerna brottas nu med ett problem – hur gå vidare efter gårdagens massiva Nej? I dag ska Sarkozy tala inför Nationalförsamlingen och alla förväntar sig att han ska medge vissa justeringar i reformen men inte mer än vad de arbetande kommer att uppfatta som kosmetika. De fackliga organisationerna har ett gemensamt möte i dag för att besluta om hur kampen ska fortsätta. Stärkta av gårdagens framgång sa exempelvis CGTs ledare Bernard Thibault att ”alla optioner” fanns med i bilden, vilket bör tolkas som att han inte utesluter en generalstrejk. CFDTs ledare François Chérèque å sin sida menade att en ny protestdag bör organiseras före månadens slut, eventuellt en lördag eller söndag för att alla som arbetar, speciellt i den privata sektorn, ska kunna delta utan att tappa sin lön.

.

Krav på omfördelning av rikedomarna var ett genomgående tema bland deltagarna. Här ironiseras det över Bettencourt, miljardärskan som äger kosmetikafirman Oréal och som fick 30 miljoner euro i skatteåterbäring trots att hon belagts med skattefusk och annat fiffel.

.

Inom de närmaste dagarna kommer vi att veta vad som planeras de närmaste veckorna. De franska arbetarnas kamp mot regeringens nyliberala och orättvisa reform kan bli en vändpunkt i motståndet mot attacken på de arbetande i hela EU.

.

Bilarbetare från Peugeot/Citroën strejkade för att kunna delta i protesterna. I många andra storbolag strejakade också delar av personalen som i exempelvis oljejätten Total som tvingades köra på halvfart i sina raffinaderier.

.

Det fanns många plakat om skandalen med Bettencourt och arbetsministern Woerth. Att Eric Woerth är formellt ansvarig för pensionsreformen gör det inte lättare för Sarkozy.

.

Alla fackliga ledare deltog i demonstrationen i Paris. Enligt traditionen ”promenerar” de politiska partiernas ledare i andra delar av tågen för att respektera de fackliga organisationernas självständighet.

.

Media. DN1,DN2,DN3,GP1,SSD1,SVD1,

Bloggare: Jinge,Röda Malmö,Alliansfritt Sverige,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Frankrike, Pensioner, Sarkozy, CGT, CFDT,

Efter gårdagens blogg om Lars Ohlys och Vänsterpartiets syn på föräldrarförsäkringen fick jag två kommentarer med flera viktiga frågeställningar. Eftersom dessa och debatten i stort är viktiga väljer jag att lyfta upp dessa och mitt svar till en blogg. De av bloggens läsare som inte är intresserade av ämnet eller inte hinner att läsa så mycket text får hoppa över denna post:

.

Kommentar från Kristina:

Fast nu tycker jag du missar lite på målet Göte. De flesta är hemma längre med sina barn än 6-7 månader. Delar föräldrar föräldrapennignen rätt av båda två har de 240 dagar var, dvs 8 månader. Du har inte räknat med lägstanivådagarna när du skriver 6-7 månader. Dessutom tar många ut färre än alla dagar i veckan och kan därmed vara hemma ännu längre. Visst finns det ekonomiska argument, att fattiga familjer inte skulle ha råd att ta ut lägstanivådagarna eller färre dagar i veckan, men 6,5 månader är ett absolut minimun och de flesta är hemma längre.Oavsett vilket så är det få barn som helammas efter ett halvår och inte klarar av att äta annan mat när mamma är på jobbet. Så egentligen är ”problemet” med bröstpump ett icke-problem. I alla fall i relation till de konsekvenser det ojämlika uttaget av föräldrapenningen får för kvinnor, inte minst på arbetsmarknaden.

Det är heller ingen som tvingar en mamma till jobbet efter 6,5 månader, föräldraförsäkringen är en rättighet och ingen skyldighet (här argumenterar jag mest mot konservativa debattörers argument).

Jag håller dock med om att föräldraförsäkringen borde utökas och förändras så att den inte slår ekonomiskt mot arbetarklassfamiljer vid en individualisering.

”Egentligen handlar debatten om en kvinnas möjlighet till fysisk närhet med sitt barn. Inte i första hand om det näringsinnehåll som barnet måste ha.”

Här är du faktiskt ute och flummar. Det går nämligen inte att tolka dig annorlunda än att en bebis och dess mamma skulle må bättre av att krama varandra än vad en bebis och dess pappa gör. Då är du ute på djupt vatten. Ta gärna fram den forskning som kan bevisa detta. Jag har varit i debatten förr och mina motståndare har aldrig lyckats konkretisera detta på förfrågan, det handlar helt enkelt om tyckande att mammor trots allt är lite bättre lämpade att ta hand om (och krama) spädbarn.

Du gör kvinnor en björntjänst genom att sprida ogenomtänkta föreställningar om kvinnligt och manligt som argument mot en individualiserad föräldraförsäkring. En individualisering är mycket bra (orkar inte dra alla argument nu) och bör istället genomföras tillsammans med andra reformer i föräldraförsäkringen som säkrar en god inkomst för fattiga familjer. Annars blir bara resultatet att du offrar kvinnan för klassen och det kan jag absolut inte acceptera.

Argumentet att staten inte ska lägga sig i är ohållbart i denna fråga för en socialist som är förmögen att analysera strukturella samhällsförhållanden. Det finns stora strukturella vinster med en individualisering.

Här kommer argument för:

- Det skulle bli lika ”riskabelt” att anställa en man och en kvinna vilket skulle motverka diskriminering av barnafödande kvinnor på arbetsmarknaden, vilket idag är ett återkommande problem.

- Forskning visar att de föräldrar som delar lika från när barnet är litet fortsätter göra det under lång tid framöver ang ex hushållsarbete och tvärtom, de gånger kvinnor stannar hemma mycket längre än männen cementeras en ojämlik fördelning av hushållsarbetet och ansvaret över barnen för lång tid.

- Föräldraförsäkringen ska ses som en möjlighet och skattepengar ska inte gå till att uppmuntra ej jämställda (samhälls)förhållanden, vilket de enligt all statistik gör idag. Att just föräldraförsäkringen, till skillnad från andra förmåner, inte är individualiserad är unikt. Det beror sannolikt på att det är djupt förankrat i samhället att kvinnor anses vara bäst lämpade att ta hand om barn.

- Tror rent allmänt det skulle vara bra för många män att vara hemma med barnen och att barnen skulle må bättre av båda (alla) sina föräldrar.

- Eftersläpningseffekter för kvinnor, ex mindre pension, lägre lön pga föräldraledighet och liknande skulle minska.

Samtidigt som vi driver kravet för en individualisering bör vi även höja golvet i föräldraförsäkringen. Den som inte uppfyller kraven för sjukpenninggrundande inkomst får idag bara ca 5000 kr före skatt i föräldrapenning, vilket är helt orimligt lågt.

Det bör även finnas någon form av utjämningseffekt så att det inte slår ekonomiskt mot familjen om föräldrarna har väldigt olika hög inkomst. Det ekonomiska argumentet brukar dock överdrivas i debatten. De som räknar på den faktiska skillnaden mellan föräldern med hög och låg inkomst brukar finna att skillnaden inte är så stor som debattens vågor. Detta visade en handläggare på Försäkringskassan mig med konkreta exempel när jag var på deras utbildning häromveckan.

Arbeta för att förbättra kvinnors arbetsförhållanden generellt. En individualiserad föräldraförsäkring är dock förmodligen en förbättring i sig som jag visat ovan vilken gör att kraven ska föras parallellt, inte först det ena och sen det andra.

Det krävs alltså en politik som utgår från flera olika aspekter samtidigt, inte minst arbetarklassens kvinnor, men som inte cementerar något som får så stora negativa effekter för jämställdheten som ett bevarande av status quo i frågan om föräldraförsäkringen.

Bara för att det finns nackdelar med en individualisering betyder inte det att fördelarna överväger. Allting har baksidor men debatten tenderar att bara handla om nackdelarna vilket gör hela diskussionen oärlig eftersom detta används som argument mot förändring.

Så för att tala ur skägget- jag är för tvång i denna fråga med tanke på att de positiva effekterna väger över. Frågan om vem som tar hand om barnen är fundamental att lösa för att komma till rätta med samhällets jämställdhetsproblematik.

.

Kommentar från Kerstin:

Hrm,
kvinnan ha bestämmanderätt? Nu måste jag protestera. Det är nog inte det det handlar om för det mesta utan om att pappa tjänar mer och då blir det mamma som får stanna hemma – idag som förr. Och pappa tjänar mer bl.a. för att han inte stannar hemma med barnen.

.

Mitt svar:

Kristina väljer att hissa stormsegel:

Jag håller med om det mesta som Kristina och Kerstin skriver. Det handlar om en reell konflikt. Eller snarare flera konflikter.

”Argumentet att staten inte ska lägga sig i är ohållbart i denna fråga för en socialist som är förmögen att analysera strukturella samhällsförhållanden. Det finns stora strukturella vinster med en individualisering…  Så för att tala ur skägget – jag är för tvång i denna fråga med tanke på att de positiva effekterna väger över. Frågan om vem som tar hand om barnen är fundamental att lösa för att komma till rätta med samhällets jämställdhetsproblematik.”

Nåväl. Jag är socialist och tror mig om att till en del kunna ”analysera strukturella samhällsförhållanden”. Det är därför jag ser att det här handlar om en verklig konflikt. För mig handlar det om var man drar gränsen. I dag finns det 60 dagars ”pappaledighet” som inte kan tas över av mamman. Ett statligt tvång som jag bejakar. Det har massor med positiva effekter. Inte minst tvingar det många män att lära sig att ta ansvar för blöjbyten, sagostunder, matlagning och disk mm.

Ytterligare individualisering, ”tvångskvotering”, måste ske genom en utökad föräldrarförsäkring. Skälet till att inte Lars Ohly och med honom Vänsterpartiet driver denna fråga är att man lagt sig på rygg för SAP:s och MP:s krav på budgetdisciplin. I stället väljer man en att rulla tillbaka den reform som redan finns. En kontrareform.

Detta därför att jag är för kvinnans bestämmanderätt under den första spädbarnstiden. Kristina menar då att denna ståndpunkt bara kan tolkas som ”flum”:

”Här är du faktiskt ute och flummar. Det går nämligen inte att tolka dig annorlunda än att en bebis och dess mamma skulle må bättre av att krama varandra än vad en bebis och dess pappa gör. Då är du ute på djupt vatten. Ta gärna fram den forskning som kan bevisa detta. Jag har varit i debatten förr och mina motståndare har aldrig lyckats konkretisera detta på förfrågan, det handlar helt enkelt om tyckande att mammor trots allt är lite bättre lämpade att ta hand om (och krama) spädbarn.”

Nej, Kristina. Min inställning har ingenting att göra med vilket kön som är bäst spädbarnskramare. För en kvinna är en graviditet och en förlossning en fysisk och mental revolution. Jag lutar mig inte heller åt särskilt mycket forskning. Det är mest mina egna erfarenheter med fyra barn och tre döttrar som fått egna barn, samt umgänge och diskussioner med andra kvinnor som blivit mammor, som ligger till grund för vad jag tycker. För mig är detta den gränsdragning som våra politiska val handlar om. Inte om vem som kramar bäst. Kvinnans bestämmanderätt över en stor del av föräldrarförsäkringen är för mig, till en del, en form av demokratisk ”efterbörd” till hennes graviditet och förlossning. En rätt att själv kunna avgöra hur mycket tid man behöver för att komma in i normala gängor. Min åsikt bottnar inte främst i analysen av våra ”strukturella samhällsförhållanden”.

När det däremot gäller diskussionen om hur dessa förhållanden diskriminerar kvinnan, menar jag att frågan om rätten till vård av sjukt barn är ett större hinder än den befintliga föräldrarförsäkringen. För arbetsgivarna är det inte så svårt att lång tid i förväg planera för en längre föräldrarledighet. Ledighet för vård av sjukt barn kan däremot tas ut spontant, utan karensdag. Ett förhållande som i sak är svårt och dyrt att svara på . Arbetsgivarna vet sedan att det som regel är kvinnan som tar de flesta av dessa lediga dagar för vård av sjukt barn och har därför en inbyggd spärr mot att anställa kvinnor med ett eller flera småbarn. Inget parti har trots detta rest ett krav på att vårdnadshavarna ska varva detta ansvar. Förmodligen därför att de flesta människor inser att det inte går att lagstiftningsvägen planera för hur vårdnadshavare till småbarn i detalj ska hantera sin vardag.

Till sist en fråga:

Hur ställer sig du, Kristina, till frågan om Jan Björklunds och sverigedemokraternas krav på burkaförbud? Vi vet bägge två att de är ute och fiskar i ett grumligt vatten. Men i sak är för mig varje form av slöja i sista hand ett uttryck för ett patriarkalt förtryck. Även om det motiveras med religiösa förtecken. ”Skyddet av kvinnan” har sin bakgrund i jordbrukssamhället. Egentligen handlar det om att en familj eller klan skyddar sin mark, sina landområden.

De kvinnor i Sverige som väljer att bära slöjor har uppenbart svårt att ta sig ut på den svenska arbetsmarknaden. Framförallt det fåtal som tvingats att bära burka har ingen chans alls. Ska vi då hålla med Björklund och sverigedemokraterna och verka för att skiten förbjuds?

Mitt svar är nej. I praktiken får ändå ingen kvinna med burka ett jobb där man måste visa sitt ansikte för andra människor. Ett statligt förbud tvingar bara in dessa kvinnor i ännu större förnedring. De får hålla sig hemma för gott. Vi måste i stället på alla sätt verka för att de på ett frivilligt sätt ska kunna frigöra sig från sina beslöjade patriarkala bojor.

Vad tycker du i denna fråga? Att jag reser den har naturligtvis med att göra med att  den principiellt handlar om samma svåra val som v i har när det gäller föräldrarförsäkringen.

Hälsar Göte

,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Lars Ohly, Vänsterpartiet, föräldrarförsäkringen, burka, sverigedemokraterna
I pressen: GP1,SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,DN1,DN2,DN3,DN4,DN5,DN6,AB1,

Akilleshälen för alla de tre partierna i den rödgröna alliansen, när det gäller deras syn på föräldrarförsäkringen, är att de vill ha en stupstock i ett eventuellt eget förslag. En stupstock vid sex eller sju månader där mamman mister rätten till flera månaders ledighet om föräldrarna av en eller annan orsak inte ser att pappan har möjlighet att ta vid. Detta i sin tur beror på att den berömda ”budgetdisciplinen” ska hållas.

”Hon kan använda bröstpump”, sa Lars Ohly som svar på frågan om vad man ska göra om inte mamman vill sluta amma.

.

Det handlar om fysisk närhet. Inte om näringsinnehåll.

En snäll variant på omvänd talibanism. Lars Ohly blir för en del familjer vad Jan Björklund vill vara för skolan. Staten ska bestämma hur länge kvinnan ska amma och hur föräldrarna vill lägga upp sina liv under tiden med ett spädbarn. ”En kvinna längre bort än en meter från spisen måste vara på rymmen”, hette det förr och kanske i nutid också hemma hos en del kristdemokrater eller sverigedemokrater. Men i Lars Ohlys värld är det lika galet om kvinnan är hemma längre än en ett halvår med det egna barnet.

Själv tror jag att amningen här till en del blir en symbolfråga. Egentligen handlar debatten om en kvinnas möjlighet till fysisk närhet med sitt barn. Inte i första hand om det näringsinnehåll som barnet måste ha. Min uppfattning hör kanske inte hemma i vänsterns huvudfåra. Men jag menar bestämt att man här gått över en gräns. Även om det går att peka på en ”ojämlik underliggande struktur”.

Ohly tittar helt enkelt på frågan om jämlikhet med skygglappar. Med ett selektivt seende vill han skipa rättvisa med linjal och en uppslagen kalender.

Jag känner massor med kvinnor i min egen familj, bland vänner och f d arbetskamrater, ofta med jobb som inte är så kul, som ser Ohlys och de andra rödgrönas förslag som ett angrepp på deras rättigheter. De ser mammaledighet som ett andrum. En tid med personlig frihet där de slipper ”den eviga stämpelklockan”. För många lönearbetande kvinnor kan en stupstock komma att innebära stora inkomstbortfall.  Här finns  definitivt ”en ojämlik underliggande klasstruktur”. Jag känner för den delen också massor med kvinnor som valt eller vill kunna välja en kortare föräldrarledighet. Där pappan i stället då får möjligheten att ge mer av sin närhet. Inom ramen för en utökad föräldrarledighet menar de – och jag – däremot att det är bra att öronmärka mer tid för papporna.

Bröstpumpar är dessutom ofta besvärliga och söliga apparater och fungerar inte för många kvinnor.

Men framförallt missade Ohly helt att detta med att frågan om vi ska en stupstock eller inte i föräldrarförsäkringen. Den  frågan handlar om ”budgetdisciplin” eller inte och om  närheten till barnet. Inte om näringsinnehållet i det som spädbarnet får i sig.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Lars Ohly, föräldrarförsäkringen, amning, brsötpumpar

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,DN1,DN2,AB1,AB2,GP1,GP2,GP3,Expr1,Expr2,SVD4,DN3,AB3,

Bloggare: Jinge,Svensson,RödaMalmö,JonasSjöstedt,RödaGöinge,

.

Det länge emotsedda G2-mötet i Alefjäll gick av stapeln i veckan. Bloggens grundare har likt de stora i världen gjort till en årlig vana att träffas under trevliga former för att dryfta mänsklighetens miserabla liv.

.

De stora paraderar gärna men deras G-möten är mästerverk i intighet.

.

För dig som eventuellt inte vet vad ett G-möte är handlar det om de årliga mötena mellan den rika världens statschefer. Vi är ju bara chefer över vår egen blogg. Det räcker dock som ursäkt för att mötas i Alefjäll en gång om året och dryfta ditten och datten, likt statscheferna.

Sett till pressuppbådet, som var imponerande och hur säkerhetsstyrkan sattes på hårda prov, fanns det tydligen stora förväntningar på årets G2 i Alefjäll.

.

När alla viktiga resolutioner klubbats var det dags för ett kraftfullt proletärt handslag och att klinga en skål med eget källvatten från Alefjäll. En anspråkslös liten kvällssupé med färska skaldjur från Västerhavet eller ”havets frukter”, ”fruits de mer” som man säger i Åsmans andra hemland, fick avsluta det historiska mötet.

,

.

Den grundmurade pakten mellan Åsman i Bryssel och Kildén i Alefjäll visade sig lika gediget orubblig som vanligt. Inga världshändelser kan rubba den. Hur skulle det gå till? Vi ger ju inga löften om att lösa mänskligheten från sina gissel. Det är därför som de ”stora grabbarna” delar sig som amöbor. G5 blev G7 som blev G8 som blev G15 och till sist G20. Tomheten i deras deklarationer ökar exponentiellt med antalet deltagare.

.

Skuggfigurer från någons säkerhetstjänst skymtades bland buskagen. Men de insåg snabbt att inget av vikt överlades. Inga brandbomber, inga attentat. Inget av intresse för kvällspressen.
.

Paparazzi höll sig i skinnet sedan chefen för vaktstyrkorna visat att ingen jävel skulle släppas över bron.

.

Vad har det hjälpt? Inget G-möte i den stora världen har lyft upp de arbetande från slit och släp till ro och välmående. Det var ju inte heller meningen med något av dem. Tvärtom, kapitalets intressen har alltid stått i centrum. Därav de glada minerna under middagarna och på alla familjefoton efter avslutat värv.

.

Under en förhandlingspaus besökte Bloggen den fackliga kämpen  på Volvo lastvagnar – Tomas Johansson. Den historiska alliansen mellan arbetarrörelsens fackliga och politiska grenar bekräftades.

.

Trots säkerhetstjänstens järnring runt toppmötet lyckades ”Skogens drottning” och hennes årskalv ta sig fram i skogsbrynet.

.

I Alefjäll var det också glada miner och gälla skall. Inte speciellt över stora framgångar i arbetet på att skapa en bättre värld. Men matsedeln gav upphov till solskensminer och solen själv var extremt givmild under mötesdagarna. Allt inbjöd till lättja.

.

Under  skimrande dagrar mättade med höstsol bytte Åsman gymmet i Bryssel mot det idoga arbetet med att fylla vedboden inför den vinter som stundar…. medan Kildén funderade över världssituationen.

.

.

Seriösa ämnen lyste helt med sin frånvaro. Mötet tog dock ett beslut av historisk betydelse. I dessa dagar av moraliskt förfall och religiös fanatism antog vi en resolution som reser kravet på förbud av kort-korta kjolar.

.

.

Inte en millimeter ovanför knäskålen ska synas på offentliga platser. Vita europeiska män är alltför lätt att förleda. Deras brunstighet måste stukas i anständighetens, guds, allahs och asagudarnas namn. Tor är stor.

.

Årets G2 avslutades i samma stil som det började.

.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, G2, G20, Blair, Sarkozy, Volvo, Kildèn&Åsman, Alefjäll

I gårdagens TV-utfrågning blev Reinfeldt ordentligt tillknölad.

Men trots att han är statsminister för ett Sverige som befinner sig mitt i ett skoningslöst krig fick han absurt nog inte en enda fråga om varför våra soldater nu strider under NATO:s flagg.  SVT:s regi var uppenbart att vi väljare inte ska bekymra oss för vad som händer långt där borta i Afghanistan. I samma syfte har vår alliansregering avskaffat värnplikten. Dör en kontraktsanställd soldat, en legosoldat, blir det inte lika uppmärksammat som när en värnpliktig rekryt stupar…

.

Bara under de sex senaste dagarna har 26 amerikanska soldater dödats…

.

Det naturliga hade varit att man frågat Reinfeldt exempelvis om varför vi är med och dödar civila. För som en del av ISAF/NATO:s krigsinsats var Sverige i går självklart lika ansvarigt som USA för att den egna militären dödade tio afghanska valarbetare. En vänsterhänt mördare kan naturligtvis inte stå upp i rätten och skylla sitt eget dåd på att han inte kan ta ansvar för vad den högra handen ställt till med. Alla militära insatser från ISAF/NATO sker under ett gemensamt ansvar. Vare sig det handlar om förarlösa drönare, speciella dödspatruller eller reguljära stridande förband.

.

.

I går var det dags igen. Under häftig raketbeskjutning från flera olika flyginsatser dödades ett tiotal valarbetare som färdades i en bilkonvoj i den norra provinsen Takhar. ISAF/NATOS:s kommando hävdade att man eliminerat ”terrorister”. Men provinsguvernören Abduljabar Taqwa bestred detta helt och hållet. ”Det finns inte ens talibaner i vårt område”, hävdade han bestämt. En av de skadade var Abdulawahid Khorasani, kandidat i det parlamentsval som sker denna månad. Det var hans valkampanj som var på väg i en konvoj till distriktet i Rostaq. Bland de dödade fanns medlemmar i hans familj och flera anhängare till hans kandidatur. En annan av de dödade var en lokal militär kommandoledare, Aminullah, som inte haft eller har samröre med talibanerna.

”Jag trodde att de utländska trupperna var här för att ge oss säkerhet och demokrati”, sa Khorasani till BBC. ”Jag trodde att de skulle hjälpa oss att klara av valkampanjerna till parlamentet. I stället anföll de oss”…

I Sverige rullar moderaternas valbuss fram i lugn och ro på vägarna. I Afghanistan deltar vi i ett krig där våra styrkor först flygbombar en valkonvoj. Sedan fortsätter med att döda med hjälp av automateld från två stridshelikoptrar.

Hade det inte varit lämpligt att i går ställa några frågor om detta till Reinfeldt?

.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Afghanistan, Fredrik Reinfeldt, SVT, ISAF/NATO

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,DN1,AB1,AB2,AB3,AB4,Expr1,Expr2,Expr3,EXpr4,EXpr5,GP1,GP2,

Bloggare: Jinge,Svensson,RödaMalmö,Teckentenydaren,

.

De senaste trettiosex åren har jag varit en svensk utlänning eller utlandssvensk. Därför är det med stora ögon jag följt slutspurten i valkampanjen under de tre veckor jag varit hemma i Svedala.

I går såg och lyssnade jag till utfrågningen av den ”nye arbetarledaren” Fredrik Reinfeldt i SVT.

-Vi är det enda arbetarpartiet, sa den gode Fredrik och såg tittarna rakt i ögonen. Det gamla Högerpartiet har ömsat skinn och likt fågel Fenix skaffat sig nya fjädrar. Det är åtminstone vad man vill få Sveriges arbetare att tro.

.

.

Själv växte jag upp med det klassiska överklasspartiet Högern då Gunnar Heckscher och Gösta Bohman ständigt visade huggtänderna.

-Ni är det nya maskeradpartiet, hörde jag en dam från Piteå säga till Renfeldt i SVTs telefonväkteri nu på morgonen. Det tycker jag sammanfattar bra vad som verkar ha skett med miljonärernas parti. För de Nya Moderaterna har skapat ett helt nytt språk.

Om jag ska försöka sammanfatta i en formel vad som skett skulle jag säga att Reinfeldt är Sveriges Tony Blair, att de Nya Moderaterna är vårt lands New Labour. Likt engelska Labour under Blair har Reinfeldts moderater myntat ett politiskt språk som till hundra procent syftar till att skymma den sociala utsikten.

Utanförskap, bidragsberoende, arbetslinje, ohälsotal och annan  språklig akrobatik ersätter klara social terminologi som hjälper till att förstå omvärlden. Men syftet är ju inte klarhet, tvärtom.

New Labours magiska formel var ”workfare” i stället för ”welfare”, som i moderaternas språk översatts till ”arbetslinjen” i stället för ”bidragslinjen”. Idén bakom språket är att rida på enskilda människors fördomar och avundsjuka mot de som kan leva på ”bidrag” och att speciellt ”latmaskar” som fuskat till sig bidrag.

.

När masken faller glänser huggtänderna.

.

I det ”nya arbetarpartiets” propaganda framstår det som att Sverige kryllar av människor som inte arbetar men som borde göra det. Att sysselsättningsgraden är mycket hög i Sverige jämfört med andra EU-länder glöms bort. I Belgien där jag bor sedan 1974 och i många andra länder i Europa ligger den genomsnittliga sysselsättningsgraden under 60 procent medan den i Sverige ligger på 74 procent.

Ändå har Reinfeldt och Borg till stor del lyckats med sitt prat om ”arbetslinjen”, att ’utanförskapet” ska brytas så att ”bidragstagarna” kan sättas i arbete. Det har lyckats så bra att exemplet, från utfrågningen i går kväll, om den cancersjuke  läkaren som ville fortsätta arbeta 75 procent avfärdades av försäkringskassan med beskedet att han kunde ta ett heltidsjobb på Samhall. Det absurda i fallet är egentligen inte det svar läkaren fick från försäkringskassan utan det faktum att byråkraterna som tog beslutet har ett regelverk framför sig medger en så uppenbart vidrig tolkning av vad som gäller.

.

Arbetets hjältar?

.

Klä av det ”nya arbetarpartiet” dess fårakläder och plötsligt blänker de gamla huggtänderna avskräckande. Drevet mot sjuka, pensionärer, handikappade, och andra som kan misstänkligöras som ”arbetsskygga” har bara haft ett syfte, nämligen att underlätta ett program för skattereformer som bryter ner det sociala kittet. De i samhället som de Nya Moderaterna verkligen företräder, den rikaste femtedelen av hushållen, ska inte behöva bidra till de sociala kostnaderna för att skapa ett drägligt liv för den femtedel i samhället som har det riktigt svårt.

Det är den verkliga innebörden i ”arbetslinjen”. De som inte kan tvingas ut ur ”utanförskapet” ska känna in på bara skinnet att de tillhör en grupp ”parasiter” som erkänns ett extremt socialt minimum men inte mer.

Det Sverige jag levde i för trettiofem år sedan finns inte längre. Det kommer heller aldrig tillbaka. Det är inget att gråta över. Ett nytt annorlunda Sverige kan och måste byggas. För det behövs det ett verkligt arbetarparti med en arbetslinje som sätter de svagaste i samhället i centrum, inte på undantag.

.

Media: AB1,AB2,DN1,SVD1,SVD2,DN2,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Reinfeldt, Nya Moderaterna, Blair, Nya Labour, Nyliberalism

.

-När de förstår att Israel är här för att stanna och blir starkare för var dag som går kommer de att ge upp.

Det säger Naftali Bennett som är chef över Yesha Council på Västbanken. Bennett säger att nya byggen nu startat i 80 ”bosättningar” på ockuperat territorium.

De sa han bara ett par timmar innan de så kallade fredssamtalen startade i Washington. Prat om fred i salongerna, de facto krigshandlingar på marken, det är hur läget ser ut för den palestinska befolkningen just nu.

.

Inget verkar kunna stoppa koloniseringen av Västbanken.

.

Abbas har sagt att samtalen avbryts om byggandet i kolonierna upptas igen. Nu är det redan ett faktum innan samtalen ens startat. Vilket blir Abbas svar? Troligen inget alls, eftersom han kan gömma sig bakom ursäkten att Yesha councils beslut är ett svar på Hamas provokation.

Netanyahu å sin sida behöver kanske inte längre ta ett formellt beslut den 26 september om byggstoppet ska förlängas eller inte. Beslutet är redan taget i form av kalla fakta på Västbanken, bulldozers och cementblandare som satts i arbete.

-Det verkliga testet mellan palestiniernas radikala islamism och Israel avgörs på plats av den starkaste och bestämmer vem som ska stanna, sa Bennett. Enligt Bennett ska alltså palestinierna drivas bort från Västbanken om hans sida vinner. Vart ska de då ta vägen?

.

Israels soldater banar väg för schaktmaskiner.

Bosättarna har stöd av en majoritet i Netanyahus regering. Vice premiärministern Silvan Shalom sa i veckan till Reuters att en förlängning av byggstoppet kan spräcka regeringen och leda till nyval.

Det är inte troligt att Netanyahu kommer att sätta sig själv i den situationen. Upp till Abbas att visa sin färdighet i spagatens svåra konst.

.

Media: DN1,DN2,SVD1,SVD2,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Israel, Abbas, Netanyahu, Palestina, Bosättare, Fred,

”Enligt opinionsmätningarna är det fortfarande ovisst vem som ska vinna valet. Men en stor majoritet av väljarna är redan övertygade om att det blir borgerlig valseger. Även de flesta rödgröna sympatisörer tror på valförlust, enligt DN/Synovates mätning”

.

Så här majestätiskt slår Dagens Nyheter i dag upp vad som sägs ge en bild av stämningen bland de olika partiernas sympatisörer. Läser man vidare får man långt ner i texten reda på att undersökningen inte ens är statistiskt säkerställd.

De borgerliga tidningsdrakarna spottar hela tiden ur sig opinionsundersökningar som alla har till syfte att vända väljarnas intresse bort från skillnaden mellan de bägge blockens politik för den kommande mandatperioden.

Det hela handlar om att dupera människor.

Tidningarnas ägare ser till att man hela tiden jämför vilket förtroende folk har för Mona Sahlin i förhållande till Fredrik Reinfeldt. Mona ska mosas och Fredrik ska haussas. Inte fasen kan en kvinna leda landet…

Efter gårdagens debatt i Aktuellt mellan de bägge skulle en omröstning säkert visat att förtroendet för Reinfeldt rasat. Med nervösa svettdroppar på överläppen klarade vår statsminister i går kväll av att skymfa landets pensionärer. Dessutom fick han än en gång en uppstötning av det överklassförakt som tycker illa om alla människor som någon gång blivit sjuka eller arbetslösa.

Vår blogg har därför valt att utmana DN genom en egen opinionsundersökning. Vi har frågat en massa människor om vem de vill se som nästa vice statsminister. Vem har de störst förtroende för? Maria Wetterstrand eller Maud Olofsson?

Resultatet var förödande för Maud Olofsson. Resultatet blev en sensation. Hon hade bara förtroende hos 30 procent av de som vi frågade. Visserligen kan man inte säga att undersökningen är statistiskt säkerställd. Men resultatet talar ändå för sig själv. Bäverhonan Maud passar bättre i en hydda  djupt nere i en strid norrlandsälv…

Fick under eftermiddagen in den här bokstavligen skarpsynte kommentaren från Lasse. Som visar att DN  och journalisten Henrik Brors jobbar som vore tidningen en brittisk tabloid:

”Man kan även notera att DN i sin bildframställning uteslutit Wetterstrand, den populäraste rödgröna partiledaren. Det är naturligtvis ingen tillfällighet.”

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Maud Olofsson, Maria Wetterstrand

I pressen: DN1,DN2,SVD1,SVD2,AB1,GP1,GP2,AB1,GP3,GP4,GP5,AB1,DN3,SVD3,Expr1,GP6,SVD4,

.

-Landets vanligaste miljonär är en pensionär. Era största skattesänkningar går till den grupp i samhället som har flest miljonärer.

Det sa Fredrik Reinfeldt i går i tv-debatten med Mona Sahlin. Tonen var full av förakt. Varför kan man fråga sig? Reinfeldt leder det parti som nästan alla riktiga miljonärer röstar på. Varför skita på den egna finmattan?

.

Miljonären Reinfeldt ser bara rika pensionärer på firmamentet.

.

Reinfeldt tolkar statistik som djävulen läser Bibeln. Enligt SCBs förmögenhetsstatistik är var femte pensionär miljonär. Det vill säga att de pensionärerna har en nettoförmögenhet på minst en miljon kronor. Men för de allra flesta beror det på att de bor i ett hus med ett taxeringsvärde på över en miljon. Är det rimligt att använda det som måttstock för vem som är rik? För det är ju vad Reinfeldt vill insinuera när han använder begreppet ”miljonär” som synonym för rik.

Det är också fel att största antalet miljonärer finns bland pensionärerna. Det handlar naturligtvis om procentandelen miljonärer, vilket inte är samma sak. Att andelen miljonärer är lägre i befolkningen under 65 år är ju inget märkligt eftersom där räknas också ungdomen in. Det finns ju som bekant inte så många 20-åriga miljonärer. Däremot är andelen hushåll med en nettoförmögenhet över en miljon kronor minst lika hög i gruppen 30-65 år som bland pensionärerna.

Med missledande argument om ”rika pensionärer” rättfärdigar Reinfeldt att pensionären ska betala högre skatt på sin inkomst än en yrkesaktiv person ska betala på samma inkomst. Det är en straffskatt på de äldre som redan sparat in till den pension de får ut. I miljonären Reinfeldts klassamhälle ska det inte löna sig att spara till sin ålderdom.

.

Media: AB1,DN1,DN2,SVD1,SVD2,GP1,SVD3,

Medialänk: Aktuellt 21.00

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Reinfeldt, Sahlin, Pensionärer, Miljoinärer, Skatter