Öppet brev till AB Volvos bolagsstämma

Nej till avsked, Nej till aktieutdelning

I dag protester arbetare från Volvo Lastvagnar på Volvo ABs bolagsstämma mot att flera hundra nya avsked verkställts medan aktieägarna samlas till en glad fest på Lisebergshallen för att dela på 4 miljarder kronor i utdelning.

Här under kan du läsa det mäktiga flygblad som de protesterande volvoarbetarna, socialister, socialdemokrater och oberoende, delar ut till aktieägarna och den närvarande pressen.

********************

Öppet brev till AB Volvos bolagsstämma

.RÖSTA NEJ TILL AKTIEUTDELNING!

.DRA TILLBAKA LIGGANDE VARSEL!

.SATSA PÅ DE ANSTÄLLDA!

Igår var det en svart dag på Volvo Lastvagnar i Tuve.Ytterligare flera hundra av våra arbetskamrater tvingades lämna sina jobb. Idag står deras platser tomma i fikarummen, deras röster saknas i matsalen, stämningen är dämpad. Men idag, här i Lisebergshallen, märks inget av detta. Här är det fest. En fest som kommer att kulminera med att ni aktieägare på styrelsens förslag beviljar er själva 4 miljarder i utdelning. Pengar som vi och våra sparkade arbetskamrater jobbat ihop. Pengar som “inte finns” när vi diskuterat alternativ till att sparka folk på Lastvagnar.

Men det finns ett annat alternativ, och det är att ni aktieägare lyssnar på budskapet i detta flygblad och säger nej till aktieutdelning 2009.

För två år sedan, inför bolagsstämman 2007, snurrade hjulen för fullt på Volvo. Företaget tjänade mer pengar än ledningen kunde hantera. För att komma undan detta pikanta problem valde man att gödsla börsen med ofattbara 20 miljarder kronor – aktieutdelningen tredubblades! Det ansågs inte som något problem av direktionen. Vår vinstmaskin skulle snart ha tjänat in de pengarna igen.

När det nu gått grus i denna vinstmaskin och då tycker många med oss att ägarna borde ta första smällen. De vinster som det nu skall kalasas på har uppkommit genom en ständigt accelererande jakt på produktivitetsökningar och rationaliseringar som tryckts ner på oss från företagsledningen. Dessa “ständiga förbättringar” skulle stärka vår konkurrenskraft och därmed trygga våra jobb. När nu mer än sextio procent av metallarbetarna på Lastvagnar i Tuve sagts upp framstår detta som ett hån.

Med det lättsinne Leif Johansson visade med företagets tillgångar 2007, blir det närmast löjeväckande att höra honom tala om nödvändigheten av att avskeda sextio procent av oss arbetare på Tuvefabriken. Volvo har tjänat massor med pengar också 2008. Den totala vinsten förra året blev 15,8 miljarder. Att behålla 1000 anställda i ett år skulle kosta 10 % av den föreslagna aktieutdelningen på 4 miljarder. Ett billigt pris för att behålla viktig kompetens och förhindra många mänskliga tragedier.

Men det är inte omsorgen om våra jobb, oss anställda eller ens om företaget som styr Volvoledningens agerande. Nej, för Leif Johansson och hans fallskärmsbröder är det börsen och hur den kan förväntas må som är viktigt. Den som glufsade i sig 20 miljarder överskottspengar 2007. Vi arbetare är schackpjäser som offras för att våra direktörer skall kunna visa handlingskraft. När Volvo tjänar pengar tillfaller de ägarna. När det går dåligt sparkar man ut arbetarna. Vi arbetare har ingen Johanssonsk fallskärm, bara en kraftigt försämrad A-kassa, som i bästa fall motsvarar 60 procent av lönen under ett år – sedan ingenting. När han säger att det är smärtsamt att kasta ut nästan 1300 arbetare från Tuvefabriken i en trolig arbetslöshet, är det en lika trovärdig smärta som den schackspelaren känner inför ett bondeoffer.

Vi har med sifferuppgifter i detta blad visat att man till en blygsam kostnad kan behålla människor och deras kunskap i vårt företag.

Men då krävs det att ledningen flyttar fokus från hyenorna på börsen till det de själva vid högtidliga tillfällen brukar kalla Volvos viktigaste resurs – de egna medarbetarna.

Och nu är det upp till bevis för er aktieägare att visa vilka som är företagets viktigaste resurs, vi anställda eller ni aktieägare.

Christer Lindsjö, gruppordförande i Volvo Verkstadsklubb på Volvo Lastvagnar i Tuve

Tomas Johansson, gruppordförande i Volvo Verkstadsklubb på Volvo Lastvagnar i Tuve

Daniel Kristoffersson, gruppordförande i Volvo Verkstadsklubb på Volvo Lastvagnar i Tuve

Dennis Olson, gruppordförande i Volvo Verkstadsklubb på

Volvo Lastvagnar i Tuve

Urban Andersson, gruppordförande i Volvo Verkstadsklubb på

Volvo Lastvagnar i Tuve

Tomas Johansson och Christer Lindsjö är två av de som undertecknat flygbladet.

I media: GP1,DN1,DN2,SVD1,SVD2,GP2,DN3,AB1,AB2,DN4,DN5,

Bloggare: Svensson,ArbetarInitiativet,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Avgång räcker inte

Wanjas avgång räcker inte

I dag har IF Metall på Volvo Lastvagnar i Umeå antagit nedanstående uttalande.

*****************

Uttalande: Ansvaret vilar tungt på LO-ledningen!

2009-03-24

Återigen rullas en skandal upp. Den här gången är det hisnande ersättningar till AMF:s förre VD, Christer Elmehagen. LO-ordförande Wanja Lundby Wedin deltog i beslutet om Elmehagens pensionsersättningar på sammantaget 59 miljoner kronor.
Wanja känner sig ”lurad” och har inte ”förstått effekten” av de beslut som hon röstat JA till. AMF har ansvaret att förvalta LO-medlemmarnas surt förvärvade pensionspengar. Det gör att ansvaret faller extra tungt på våra förtroendevalda som inte rakryggat kan stå upp för medlemmarnas intressen.

Stor skandal
Den klassmässiga lönestrukturen i samhället ger LO-medlemmar de lägsta pensionerna. För oss LO-medlemmar är det därför extra viktig med förvaltningen av pensionspengarna. Att det bolag som ska förvalta de ”fattigas” pengar betalar ut enorma pensionsersättningar till chefer är ingenting mindre än en skandal.

Lever långt från medlemmarna
De fackliga topparna lever uppenbarligen långt ifrån medlemmarna. Deras villkor liknar mer det som gäller för makteliten och höga chefer. Inom den kulturen tycker man inte att det är konstigt eller fel att fatta beslut om höga löner, bonusar och extremt gynnsamma pensionsavtal.

Mer byk att tvätta?
Förtroendet för alla fackliga ledare blir allvarligt ifrågasatt. Försvarar man medlemsintresset? Vågar man rösta Nej till fantasilöner och bonusprogram? Det allvarliga är om det som nu avslöjats inte är en engångsföreteelse utan en del i en struktur där de fackliga topparna i styrelserummen accepterar och bejakar klasskillnaderna i samhället. Nu måste alla papper på bordet!

Avgång räcker inte!
Att Vanja Lundby-Wedin avgår från sin post är en förenklad och otillräcklig åtgärd. Vi riskerar att få en ny ledare med samma inriktning som hon företräder. Det krävs en tydlig kursändring i hela den fackliga rörelsen. Fackliga företrädare ska i alla lägen, oavsett var de är, försvara medlemsintresset. Villkoren för fackliga ledare ska likna medlemmarnas. Så ser den långsiktiga lösningen ut.

Vi kräver nu:

  • Alla papper på bordet!
    - Redovisa hur det ser ut i alla styrelser och bolag där LO och de centrala fackliga organisationerna har representation.
  • En tydlig facklig inriktning!
    - Förtroendevaldas löner och villkor ska likna medlemmarnas.
    - En tydlig och uttalad facklig policy om att bekämpa fantasilöner, bonusar och fallskärmspension i alla styrelser med facklig representation.
    - De fackliga ledare och förtroendevalda som inte kan eller vill leva upp till ovanstående krav har förbrukat vårt förtroende och bör avgå eller avsättas.

IF Metall
Volvo Lastvagnar Umeå

I media:IF Metall,DN1,DN2,DN3,DN4,SVD1,SVD2,SVD3,AB1,AB2,Dagens Arbete,DN5,AB3,SVD4,

Bloggare: Röda Malmö,Jinge,Svensson,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Mauds dödsdans för trollhätteborna

Liekvinnan

i virvlande

DÖDSDANS

Liekvinnan är i Trollhättan och virvlar runt i sin svarta dödsdans.

Maud Olofsson med sin körkarl Sven Otto Littorin tar nu ut stegen i sin dödsdans för svensk fordonsindustri. Med nybrynt egg och med orven i nävarna svingar hon lien i väldiga skär från höger till vänster. Efter sig kommer hon och hennes körsven att lämna en slåtter av industriell slum och öde rivningstomter. Sjaskigt bra och billiga inspelningsmiljöer för Film i Väst, men förödande för jobben och välfärden i hela regionen. Ja ytterst i hela Sverige.

Trollhättan har lite drygt 50 000 innevånare. SAAB anställer i själva kommunen 4 100 jobbare. Sammanlagt sysselsätter bilföretaget 5000 människor. Indirekt genererar det lilla bilföretaget vid Göta älv minst ytterligare 20 – 30 000 jobb i Sverige. Mängder med underleverantörer landet runt är dessutom beroende av beställningar både från SAAB och från Volvo personvagnar för att få sina verksamheter att gå runt.

Skulle Maud svinga sin lie över Stockholm skulle ”dödstalen” direkt handla om 50 000 avsked. En verklighet som de flesta av dem som vräker sig i nyhetskanalernas frukost- och kvällsprogram inte har en aning om. De och nästan alla andra debattörer är också fullständigt aningslösa när det gäller förståelsen av varifrån de värden kommer som de själva åtnjuter. Huset, lägenheten, eller den lilla stugan. Skidsemestern, den sköna Thailandsresan, den lika sköna sjukhussängen, skolbänkarna, studielånen, forskningsanslagen, bilen, bussen, T-banan, datorn, mobilen, värmen, elströmmen och restaurangbesöken.

Under senkapitalismen har för många sambandet mellan arbetet och den egna konsumtionen klippts av. Regionalt går det fortfarande att skönja. För den som vill. Läggs SAAB ner. Vilka skattepengar ska då försörja Trollhättans och länets storsjukhus, NÄL? Sak samma har göteborgarna fått se de senaste månaderna. När Volvo varslar, då avskedar också Sahlgrenska universitetssjukhuset.

Nu dansar liekvinnan sin dödsdans och tjuter om dåliga affärsplaner. Hon låtsas som om att hon inte vet att nyliberalismen har gått i konkurs och är på väg att ta med sig General Motors till marknadens industriella kyrkogård.

Först gapade liekvinnan om att det inte fanns någon affärsplan. Sedan var den för dålig. Först sa hon sig ha ordnat en gräddfil till Europeiska investeringsbanken. Sedan vägrade hon att öppna gräddpaketet. ”Regeringen” har samma krav som vilken privat investerare som helst, hette det då. Varför det? När det gäller bankerna eller Mats Odells kompisar i Carnegie har man ju inga krav alls? När Swedbanks och SE-bankens stormaktsdrömmar på Baltikum  nu skingras likt dimman en gång på slagfälten vid Lützen – då är det också vi och arbetarna i Baltikum som ska dela på kostnaderna för deras härjningståg.

”SAAB är bankrutt, slut, finito, finished och kaputt”, mässar den nyliberala sajten E24. Visst.Så är det. Den kortsiktiga kvartalskapitalismen är slut, finito, finished och kaputt. Det är uppenbart för alla sedan några månader tillbaka. För IKEA:s Kamprad har det varit självklart sedan länge. Därför har han vägrat att ta ut sitt eget företag på räntejaktens ständigt febriga aktiebörser. ”Börsen saknar tålamod och långsiktighet”, är sedan länge hans visdomsord.

Den härskna och snart oanvändbara arbetarrörelsen borde göra hans ord till sina. Eller som jag skrev i förra veckan:

SAAB som fortfarande rakt av ska konkurrera på den kapitalistiska marknaden kostar enorma skattepengar och dränerar med nuvarande ordning den offentliga sektorn på resurser. Men kan inte i längden hindra en nerläggning.

Metalls och hela arbetarrörelsen skulle i stället kräva en socialisering av produktionen. Ett statligt övertagande av Volvo Personvagnars och SAAB:s verksamheter där utveckling och produktion ställs om så att den tjänar bästa möjliga sociala nytta. En produktion under de anställdas kontroll i samverkan med andra producenter och folkliga organisationer i Europa.

I liekvinnan värld eller i borgerlighetens värld överhuvudtaget finns det ingen respekt för arbete. Därför är det fullständigt illusionsmakeri när facken  vid SAAB säger sig vara försiktigt optimistiska efter döddanserskans besök. Nöjer de sig med att bära sin medlemmar ”till den sista vilan på den industriella kyrkogården”? Trollhättan är uppbyggd kring Göta älv och de väldiga fallen ut från Vänern där ”trullen” dansade i fornsvenska dagar. Det är ett extremt industriberoende samhälle med sin energi från älven och med Trollhätte kanal och Bergslagsbanan i början på 1800-talet som handels- och transportleder mellan Götalands inland och Västerhavet. Här lever människor av arbete – för borgerlighet och överhet i våra större metropoler. Det är därför liekvinnan inte bryr sig om människorna i regionen.

Maud Olofsson må kalla sig för näringsminister och hon må prata stort om sin och regeringens arbetslinje. Men vad som sker nu är en avindustrialisering av Sverige.

Liekvinnan föraktar helt enkelt vanliga arbetare.

I Media; DN1,DN2,SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,SVD5,SDS1,DI,GP,AB1,DN3,DN4,SVD6,

AB2,SVD7,

Andra bloggare: Röda Malmö,Svensson,Intisbloggen,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Volvo i går, nu varslar sjukhusen. Förbjud avsked!

Varför ska riskkapitalister

bestämma över våra liv?

Vintermörkret och storvarslen lägger sig över Sverige. Först avskedar verkstadsindustrin. Nu sätter regeringens ”arbetslinje” sina tydliga spår och över 200 000 människor är i öppen arbetslöshet. I logik med marknadsekonomins sjuka system varslas sedan i ett första steg mängder med anställda inom vården. På Karolinska i Stockholm. Sahlgrenska i Göteborg och på Universitetssjukhuset i Örebro försvinner tusentals händer som så väl behövs inom den eftersatta vården.

I riksdagens partiledardebatt står Fredriks Reinfeldt, till synes aningslöst, och säger att han förstått att AB Volvo skapat vinster på nästan 60 miljarder under bara fyra år. ”Då får de ta ansvaret”, säger han lite förmanande. Men hade han lyssnat på de fackliga protesterna i Göteborg, Skövde, Köping och Umeå hade han också fått veta att dessa pengar hamnat i de lystna aktieägarnas fickor. Vi har fått precis den dans kring guldkalven som han och hans parti vill ha. Under mina första år på Volvo hävdade ledningen att ”människan skulle vara i centrum”. I dagens affärsplaner är denna tanke helt borta. Utöver kortsiktiga investeringar skriver man och pratar ständigt om nyliberalismens älskade ”shareholders value”. ”Vi måste tillföra aktieägarna ett värde”, säger cheferna på sina personalmöten. I AB Volvos fall har detta inneburit att aktieägarna fått alla vinster i utdelning. Ja, häpnadsväckande nog med råge. Mot denna bakgrund lägger jag ut ett  lätt redigerat manus från ett stycke av min timma i  ”Vinterpratarna” som förra veckan sändes i Göteborgs lokalradio. Varför ska vi överhuvdtaget acceptera avsked från nödvändiga verksamheter? Varför ska en riskkapitalist som Christer Gardell från Volvo bestämma över våra liv?

”Här kan det vara bra med historisk belysning. För några år sedan fick jag en möjlighet att skriva en bok om ”Hisingens historiska marker”. Inte minst grävde jag då ner mig djupt i arkeologernas undersökningar av stenålders- och bronsåldersbosättningarna i vår region. Den mest fängslande tanken var att veta att de nästan till hundra procent var samma människor som oss. En del lever nog med vanföreställningen att detta var en sorts råborstade grobianer där mannen vrålande, med en påk i handen, släpade runt sin kvinna i håret och bankade ihjäl allt i sin väg.

Men de hade samma begåvning och samma skaparkraft som oss. Samtidigt som de levde under andra materiella och samhälleliga villkor. Exempelvis hade de inte vår tidsuppfattning och de kunde ingenting om data eller telefoni. Sin begåvning och händighet använde de till att förbättra och förenkla verktyg, vapen, jaktredskap, kläder, skor, bostäder och matlagning. De visste när hjortarna skulle komma ut i hagen i gryningen och när laxen skulle gå upp i Göta Älv. Men om vi nu sträckt ut oss på rygg i en solig ekbacke och pratat med dessa människor, skulle vi aldrig, om vi så höll på i veckor, kunna förklara vad en kompbank är. För att inte tala om varför man varje dag ska börja arbeta 6.42 och sedan dela in sin dag i sexminutersperioder.

Framförallt skulle vi aldrig kunna förklara vad varsel eller arbetslöshet är. Varför några dugliga båtbyggare helt plötsligt bara skulle göra ingenting och varför man då sedan skulle säga att då får också en del av dom som tar hand om de sjuka och mycket gamla inne i långhuset, också sluta med detta. Eftersom nu båtbyggarna är arbetslösa. Om vi sedan berättat att hos oss får sjuksköterskor sluta vårda bara för att bilbyggarna avskedas då skulle de definitivt ha trott att vi blivit skvatt galna.

Den avgörande skillnaden mellan våra samhällen är helt enkelt att vi människor inte längre själva bestämmer över vad vi vill ha gjort. Vi har lämnat över makten till marknaden eller den fria marknadens ”Osynliga hand” som det heter. Nyliberalismen är en primitiv religion som säger att det vi ska rösta på i valen är osynligt – att det är en hand som inte går att se. Religionsstiftaren själv, gammelliberalen Adam Smith, menade att det var egennyttan mer än samarbetet som gynnade samhällets välstånd.Det skulle helt enkelt vara bagarens egennytta som gör att vi får bröd på bordet. Vad Smith glömde är att till sist så blir även den glade bagarn utslagen av stordriften och måste sälja sin arbetskraft till Storbageriets hänsynslösa ägare. Ja, en vacker dag tvingas även den glade bagarn att gå på en usel A-kassa eftersom Jättebageriet slagit ut Storbageriet…

Gammelliberalen Smith glömde även att det är profitörernas jakt på räntor som gör att vi får finanskrascher och att det är vapenfabrikörens egennytta som bidrar till att vi får krig. På samma sätt är det oljebaronernas egennytta som gör att vi hotas av ett klimatskifte.

Nej. Den ”Osynliga handen” leder människan in i en återvändsgränd. Vi ska inte skänka bort pengar till Ford eller till den bank som äger panterna för Volvo Personvagnar. Inte heller ska staten tillfälligt ta över konkursboet, fixa till det för att sedan mer eller mindre ge bort det till nya lystna och giriga privata händer. Inte ens ett rovdjur som den bespottade hyenan är så dum att det litar till den ”Osynliga handen” när hon jagar. Hyenan är på samma sätt som vargen ett klokt djur som på ett intelligent sätt samarbetar i sin strategiska jakt på bytesdjur. Varför ska vi människor vara sämre och tro att vi kan skapa välfärd genom en planlös och vansinnig jakt på räntor? Nej, självklart ska Volvo och Saab socialiseras i mening att sociala behov och nytta är det som ska skapas av fria samverkande producenter. Om jag nu får använda så gamla fina ord. Volvo är en del av Allemansrätten. Som skogarna och havet – och älven. Volvo är ett verk av fyra generationers göteborgare. Volvo tillhör oss alla.

Nej, jag vill ha en tydlig och bestämd hand som kan peka framåt och visa vägen. En demokratisk socialistisk planhushållning är den enkla mycket jordiska sak vi måste kämpa för . Där vi inte överlämnar vår framtid åt marknadsliberalismens osynliga händer. Därför att det är dess hårda nävar som i dag stryper vår välfärd.

PS: För den som har tid och lust finns hela radioprogrammet på sr.se, sedan P4. Fortsätt med ”Lyssna igen”. Sedan får du gå till fredagen 9,1, 01. Sändningstid 9 00 – 10 00. DS.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

I pressen:AB1,AB2,DN1,DN2,SVD1,SVD2,SVD3,SDS1,SDS2,AB3,AB4.

Marknadssystemet kollapsar – varslen vräker sig över Sverige

Räddningsplan för

Jobben

Välfärden

Miljön

Varslen fortsätter att vräka sig över Sverige. 1 000 anställda ska bort på Alfa Laval. 1200 på Telia och nu nya storvarsel på Volvo Lastvagnar. På Volvo där jag själv tidigare har arbetat i 27 år och där många vänner och familjemedlemmar har sina rötter, där plågar ledningen nu ytterligare sina anställda med ännu ett varsel. Våra vardagsliv rivs itu. 1 600 metallare ska vräkas undan. Umeå 610 Göteborg 350. Skövde 400. Köping 200, På Volvo Umeå är det dessutom 60 tjänstemän som ska skyfflas undan.

Volvo Lastvagnars huvudkontor. Här sitter ”herrarna”, vippar med lackskorna, läser av börsen

och fattar sedan sina kortsiktiga beslut om att skyffla bort tusentals arbetare…

På Volvo hänvisar ledningen som tidigare till att marknaden för tunga lastvagnar är som en flämtande stearinstump. På grund av alla annulleringar är det en negativ utveckling i orderböckerna. Lastvagnsmarknaden är alltid lågkonjunkturens stormsvala. När åkarna inte längre förväntar sig något att transportera i sina bilar köper de inte några nya fordon. De drastiska åtgärderna görs i panik och präglas av kortsiktighet. Ansvariga chefer bligar hela tiden på aktiemarknaden och tänker mest på aktieägarnas väl och ve. Att sänka kostnadsstrukturerna så här häftigt i en varselextremism– kan långsiktigt bli mycket dyrt.

Fackföreningsrörelsens krav är självklara: Stoppa Varslen! Dra ner på arbetstiderna! Men vi måste också se längre framöver. Här handlar det inte bara om tillfälliga svackor i marknaden med reguljära omställningar, förändringar och en del personliga tragedier – utan om ett system i kris! Många nakna, kyliga siffror från ekonomins värld säger oss att en mycket långvarig ekonomisk depression börjar ta ett kvävande hårt, halsgrepp på hela den globala världsekonomin. Det är stora delar av Sveriges industriella strukturer som hotas av ödeläggelse. Med det sjuka marknadssystem, kapitalismen, som vi lever med innebär detta också på sikt oundvikligen att hela grunden för vår välfärd sprängs sönder. När bilbyggarna eller teleoperatören inte längre arbetar och betalar skatt då måste också sjukvårdsbiträden och skolkökstanter skickas i väg.

Marknadssystemet störtar samman. Kapitalismens triumf lyser inte så länge till…

Därför måste vi också ta fackliga och politiska initiativ som kan svara på denna systemkris. Från den lilla studiecirkeln om ekonomi på den egna avdelningen, till hela rådslag i alla folkliga organisationer, i alla tänkbara och otänkbara sammanhang måste vi utveckla en nödvändig räddningsplan för jobben, välfärden och miljön. En verklig socialisering av produktionen står på dagordningen, även om det för många låter som förlegade, gamla historiska tankegångar. Men bara om några månader kommer säkert dessa idéer att diskuteras på varje arbetsplats och i varje hem. De som tror att vi för evigt kan leva med en blomstrande marknadsekonomi kommer snart att se att deras egna föreställningar om världen kommer att rasa samman som ett korthus.. Så här säger Volvo Verkstadsklubb/Umeå:

”Tungt ansvar vilar på Volvo men också på regeringen

Klubbens krav på åtgärder från företagets sida är desamma, men ännu hårdare ställda denna gång. Nu riskerar anställda med lång tid på fabriken sina jobb. Då om någonsin måste alla åtgärder göras för att rädda varje enskilt jobb.

Men våra krav är också mycket skarpa på regeringen. Nu måste det till åtgärder. Nu måste ”arbetslinjen” gå före arbetslöshetslinjen.

Men även den fackliga rörelsen måste agera tydligare och kraftfullare. Det behövs en facklig krisplan. Nu.”

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

I pressen:DN1,SVD1,SVD2,AB1,SDS1,AB2,AB3,DN2,