Har kapitalismen fått fnatt? (3)

Har kapitalismen fått fnatt ?

(Del 3 av 3.)

Likt en kolloss på lerfötter som redan fallit och som inte utan hjälp kan resa sig. Är det den sanna bilden av finanskapitalets hissnande äventyr den senaste tiden?

I den här texten som publiceras som en följetong i tre avsnitt ska jag försöka ge svar på några grundläggande frågor.

-Har finansmarknaden skapat en kris den inte kan hämta sig ifrån ? Är spelet över för guldgossarna på Wall Street och i Londons city ?

-Erbjuder nyliberalismen ett trovärdigt alternativ för framtiden ?

-Är lösningen en återgång till den « gamla goda industrikapitalismen » ?

Sista och tredje delen


Som om det regnar…

Vilka blir konsekvenserna av den pågående finanskrisen ? Blir det som många gånger förr några hektiska veckor under vilka småsparare förlorar skjortan och sedan återgång till ‘business as usaul’ ? Eller upplever vi ett nytt 1929 ?

Den som det visste kunde kallt räkna med att bli mycket rik, under förutsättning att redan äga tillräckligt för att spela i « finanskasinot ». Men inte ens Warren Buffet eller George Soros äger en kristallkula med de kvaliteterna. Osäkerheten är det enda säkra i situationen.

Vissa perspektiv verkar dock uteslutna. Till att börja med kan inte de enorma underskotten i den amerikanska ekonomin bara fortsätta att växa som om inget hänt. De amerikanska hushållens och företagens skuldsättning är så enorm att den förmodligen redan nått sin maxigräns. Redan nu rapporteras om fallande konsumtion på kredit och det lär nog förbli så under relativt lång tid. Husbyggandet är nere på sin lägsta nivå på decennnier och bilförsäljningen en ren katastrof för framför allt de tre amerikanska bilbolagen, GM, Ford och Chrysler. Dessutom innebär dagens kris att inflödet av pengar från utlandet, som hittills finansierat de amerikanska underskotten, kan minska. Den stora osäkerheten kring landets banker och riskfonder kyler effektivt ner utländska investerares entusiasm för den amerikanska marknaden och dollarn. Speciellt så länge som George Bushs akuthjälp på ett tusen miljarder dollar inte ännu visat om den önskade stabiliteten kan uppnås.Att en ekonomisk recession följer i krisens spår råder det knappast någon tvekan om.

Recession i USA betyder helt säkert recession i Europa. Ekonomierna på Atlantens två sidor är så intimt sammanflätade, speciellt finanssektorn, att det knappast går att undvika. Det är redan den Europeiska Centralbankens politik en garant för. ECB har bara en uppgift, som dess ledning alltid stirrat sig blind på , och det är att hålla inflationen under två procent. Den har ingen industripolitik och inte ens en gång en politik för eurons växelkurs i förhållande till dollarn och andra valutor. EU-kommissionen har ingen ekonomisk politik för de 27. Varje lands regering försöker att dra det värmande täcket så långt upp över öronen som möjligt utan att bry sig om de sociala och ekonomiska konsekvenserna för helheten.

Finanskrisen kommer att dra med sig den reella ekonomin i en kraftig recession, både i USA och Europa. Om eftervärlden kommer att jämföra den med följderna av kraschen 1929 går inte att besvara i dag. Men de ekonomiska och sociala konsekvenserna för den arbetande befolkningen blir svidande. Akutplanen i USA visar att de härskande inte tänker låta de som spekulerat ekonomin i botten betala för vad de ställt till med. Räkningen hamnar på skattekontot och till det kontot bidrar de rika inte med många ören.

Omfördela alla rikedomar

Vad blir nu kontentan av dessa rader ? Svaret på de inledande frågorna är inte entydiga. Jag tror uppriktigt att den pågående finanskrisen för en bra tid framöver ruinerat guldgossarnas perspektiv på fortsatt roulettspel. Men om krisen inte får en politisk lösning så kommer allt att återgå till det normala, det vill säga nya finansbubblor som avlöser varandra. Jag tror också att den rent nyliberala idén om den självreglerande marknaden fått sig ett slag under bältet den inte kommer att kunna resa sig från. Statens roll för att stötta upp kapitalismens behov att skapa vinster och realisera dem på marknaden kommer att öka. Däremot är det ett definitivt nej till den sista frågan. En återgång till « gammal god industrikapitalism » à la sextiotalet är uteslutet.

Det finns däremot ett socialt och politiskt svar på de ekonomiska kriser som tätare än titt drabbar omvärlden. Det räcker med att göra en enorm omfördelning av de rikedomar som skapas. En drastisk höjning av de arbetandes andel av produktionsresultatet parallellt med en stor omfördelning av rikedomar till de fattiga i fattiga länder. Men det är inte en lösning som vår riksdag, EU-parlamentet, Vita Huset eller FNs generalförsamling kommer att förespråka. Det är en lösning som bara kan uppnås i kamp på gator och torg, i fackföreningar och på alla nivåer där det är möjligt att ropa ut - En annan värld är möjlig och absolut nödvändig.

I andra media:DN1,DN2,ABE24,AB2,Sydsvenskan,GP,ST,ETC,Arbetaren,

Dagens Arena,DN3,SVD1,SVD2,Politiken,DN4,DN5,SVD3,Sydsvenskan2,AB3,

SVD4,Politiken2,Dagens Arena2,DN6,DN7,SVD5,AB4,DN8,DN9,DN10,SVD6,

SVD7,SVD8,Sydsvenskan3,Sydsvenskan4,DN11,DN12,SVD9,AB5,AB6,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Bloggar:Svensson,Ekonomikommentarer,

Ska ärkebiskopen krossa börsbusens dataskärmar?

På direkten!

Fantomen, eller den Vandrande vålnaden är snabb som blixten. Vi kanske inte

alltid hänger med. Men här  ger vi snabba, korta svar eller ser saker på vårt sätt.

Sedan några dagar är världens ideologier – och trosföreställningar – omskakade av tumulten på världens finansmarknader. I Storbrittannien höjer nu den Engelska Kyrkans två främsta företrädare, Rowan Williams ärkebiskop av Canterbury och John Sentamu ärkebiskop av York, sina kräklor ( herdeliknande stavar ) och hytter ilsket mot City och Wall Street. Främst vänder sig Williams mot dem som bara byter papper utan annan mening än att tjäna pengar. Sentamo kallar börsfolket för ”bankrånare”. Det är bara att hoppas att Gud hör deras böner. Varför inte följa i Jesu fotspår och driva bort alla börsmäklare? I Bibeln läser vi ju hur Jesus drev ut månglarna från Jerusalems tempel. Visst kunde alla kyrkans präster och biskopar nu bli till sanna förebilder för sina församlingsmedlemmar. Den svenska kyrkans ärkebiskop, Anders Wejryd har varit tyst i församlingen ända sedan han blev vald för två år sedan. Varför inte ta kräklan i högsta hugg och krossa  börsbusarnas blåskimrande dataskärmar…

I United Socialist States of America, USSA, är samtidigt den politiska eliten i full färd med att ”socialisera” marknadsliberalismens hjärta: Wall Street , med dess pulserande och fria kapitalmarknader. Karl Marx ler gott i sin himmel…

Här en teckning från Z-Net som visar den amerikanska politibyrån I maj i år:

Fri marknadskommunism? Smörja de rika och suga ut de fattiga?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

I pressen: DN1,DN2,DN3,DN4,SVD1,SVD2,SDS1,SDS2,SDS3,AB1,AB2,Politiken,

Har kapitalismen fått fnatt? (2)

Har kapitalismen fått fnatt ?

(Del 2 av 3.)

Likt en kolloss på lerfötter som redan fallit och som inte utan hjälp kan resa sig. Är det den sanna bilden av finanskapitalets hissnande äventyr den senaste tiden?

I den här texten som publiceras som en följetong i tre avsnitt ska jag försöka ge svar på några grundläggande frågor.

-Har finansmarknaden skapat en kris den inte kan hämta sig ifrån ? Är spelet över för guldgossarna på Wall Street och i Londons city ?

-Erbjuder nyliberalismen ett trovärdigt alternativ för framtiden ?

-Är lösningen en återgång till den « gamla goda industrikapitalismen » ?

Del 2

Service och sociala behov

Vare sig den « parasitära » eller den « funktionella » förklaringen av finanskapitalets makt visar på de verkliga banden mellan finansen och den « reella » ekonomin. Sedan flera decennier ändras människornas sevice- och konsumtionsbehov i de avancerade industriländerna. Oavsett om ett land regerats av nyliberaler eller socialdemokrater har de sociala behoven av mer service, både privat och offentlig, ökat stadigt. Äldrevård, undervisning, sjukvård, fritidsutbud, kulturell aktivitet och annan verksamhet som inte, likt tillverkningen av bilar och kylskåp, kan utlokaliseras eller inte tillåter stora produktivitetsökningar har blivit allt viktigare i samhällsekonomin. Den utvecklingen är upphov till en djup motsätttning mellan den kapitalistiska ekonomins privata karaktär, behovet att ackumulera kapital via en allt större vinstrealisering, å ena sidan och å andra sidan att servicesektorn (i dess vida mening) i samhället inte erbjuder goda tillfällen för det privata kapitalet att göra tillräckligt vinstgivande investeringar. Det verkar bli allt svårare för det privatägda kapitalet att hitta lönsamma investeringsobjekt i ekonomins skilda branscher. Ingen produkt har hittills kunnat ersätta bilens och dess underbranschers enorma betydelse för kapitalismens utveckling. Här finns den verkliga orsaken till finanskapitalets till synes oemotståndliga tillväxt och dominans i den moderna ekonomin. En allt större del av vinsterna förs över till spekulation och annan skadlig verksamhet i finanssfären däför att det just saknas andra goda alternativ ur kapitalägarnas synvinkel, inte för att det är mycket mer lönsamt. I den ovan nämnda FN-rapporten visas att investeringarnas andel av världens samlade bruttonationalprodukt sjunkit från 1970 fram till i dag, från cirka 25 procent till 21 procent. En « liten » procentuell minskning men som i reda pengar svarar mot tusentals miljarder kronor per år. Samtidigt har däremot de finansiella investeringarna i utlandet ökat sin andel från cirka 5 procent av världens BNP 1980 till inte mindre än 20 procent i dag. Med finansiella investeringar avser FN enbart spel med aktier, obligationer och andra värdepapper men inte direkta utländska investeringar i produktion av varor och tjänster. Innebörden av det är att en allt större del av de rikedomar som skapas i produktionen av varor och tjänster tar sig en omväg via finanssfären för att där satsas i spekulation och spel som eventuellt kan ge fördubblad avkastning. Men i finanssfären som helhet skapas det inga rikedomar. Där omfördelas de bara i enlighet med olika kapitalgruppers, fonders och enskilda kapitalisters relativa styrka. « Kasinoekonomin », « djungelkapitalismen », « katastrofkapitalismen » och alla andra begrepp som pekar på finansens stora roll slår fel om de ger intryck av att finansen svävar fritt över den « verkliga » ekonomin. De är två delar i intimt beroende av varandra och som tillsammans utgör en enhet. Den ena kan inte fungera utan den andra och vice versa.

Delvis privatisering

Nyliberalismens svar på att de sociala behoven tar upp en allt större plats i människans vardag går ut på att splittra existerande offentlig och samhällelig aktivitet i « olönsamma » och « lönsamma » bitar. För att skapa investeringsmöjligheter även i det offentliga delas exempelvis posten upp i småbitar där aktiviteter med stora vinstmarginaler som pakettransporter lämnas över till det privata kapitalet. Utdelning av pensioner och annan service till de äldre i avlägsna orter får skötas på annat sätt. Det är inget man kan göra stora pengar på. Innebörden i privatiseringen av offentlig verksamhets olika delar är att offentliga tjänster omvandlas till varor att realisera på kapitalistiska marknader. Men den processen kan bara ske genom en kraftig degradering av de anställdas sociala situation. Stress, konkurrens, anpassningsbarhet till alla försämringar, osäkra anställningsvillkor, flextid, korttid, nattid och alla andra varianter av intensifierad exploatering av arbetskraften blir en nödvändighet för kapitalägarna. En politiskt organiserad försämring av de sociala skydsnäten blir en förutsättning för privatkapitalismens intrång i den offentliga sfären. Detta plus det aktuella finanskaoset hjälper en idé att sakta bryta sin väg in i medborgarens medvetande- den att det nyliberala projektet tar död på sig självt och att kapitalismen får allt svårare att erbjuda ett perspektiv som legitimerar det samhällssystem vi lever i.

I andra media: DN1,DN2,ABE24,AB2,Sydsvenskan,GP,ST,ETC,Arbetaren,

Dagens Arena,DN3,SVD1,SVD2,Politiken,DN4,DN5,SVD3,Sydsvenskan2,AB3,

SVD4,Politiken2,Dagens Arena2,DN6,DN7,SVD5,AB4,

Bloggar:Svensson,Ekonomikommentarer,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Har kapitalismen fått fnatt ? (1)

Har kapitalismen fått fnatt ?

(Del 1 av 3.)

Likt en kolloss på lerfötter som redan fallit och som inte utan hjälp kan resa sig. Är det den sanna bilden av finanskapitalets hissnande äventyr den senaste tiden?

I den här texten som publiceras som en följetong i tre avsnitt ska jag försöka ge svar på några grundläggande frågor.

-Har finansmarknaden skapat en kris den inte kan hämta sig ifrån ? Är spelet över för guldgossarna på Wall Street och i Londons city ?

-Erbjuder nyliberalismen ett trovärdigt alternativ för framtiden ?

-Är lösningen en återgång till den « gamla goda industrikapitalismen » ?

Leve krisen…

Så kan man naturligtvis inte säga eftersom miljontals arbetande människor kommer att drabbas av den recession som följer i finanskrisen spår. Ändå finns det ett visst fog för leveropet. Krisen är så allvarlig och marknadens totala oförmåga att reda ut det kaos den själv skapat visar på ett övertydligt sätt att den nyliberala dogmen om att självreglering utan offentlig insyn och styrning skapar den bästa av världar är inget annat än just en dogm. Verkligheten visar sig vara en annan. Nämligen den att vanliga skattebetalare nu ska ställa upp med kanske tusen miljarder dollar för att rensa upp i träsket.

Det har varit mode att kalla dagens ekonomi för kasinokapitalism, finanskarusell och andra liknande beteckningar för att beskriva hur finanssfären i den globaliserade kapitalismen tagit makten över det traditionella industrikapitalet. Och visst finns det fakta som berättigar modet. Finanstidningen The Economist skriver i en ledare i senaste numret att i fjol tog de amerikanska finansbolagen hand om 40 procent av den samlade företagssektorns profiter. När den nyliberala offensiven drog igång i början av 80-talet var deras andel av vinsterna bara 10 procent. Tidningen skriver att det motsvarar 1 200 miljarder dollar i mervinst under perioden än om andelen hade legat kvar på 10 procent. Inga fickpengar precis. Rättare bestämt 7 200 000 000 000 kronor med dagens växelkurs. Med de pengarna byggdes inga skolor, sjukhus och ålderdomshem. Det blev i stället lyxvillor med typ 20 badrum och 40 garage och (inte eller) lyxjakter med prislappar på 200 miljoner dollar.

Parasitär eller funktionell?

Det är lätt att med exempel som ovan förlora sig i analysen och ge intryck av att i finanssfärens glittrande värld skapar man pengar med pengar. Som om bankernas och riskfondernas avdelningar för värdepappershandel svävade fritt över samhället och den reella ekonomin. Som om manna ramlade från himlen utan att någon behöver anstränga sig.

Men man måste fråga sig vilket är det verkliga förhållandet mellan den ekonomi som producerara varor och tjänster och finansens luftslott? Det pågår sedan länge en debatt mellan ekonomer om finansens roll i första hand är parasitär eller funktionell.

Det är lätt att peka på den parasitära aspekten och hämta hem ideologiska poäng med termer som kasinokapitalism och djungelkapitalism. Men att inskränka sig till att se enbart den parasitära sidan leder oftast debattören till slutsatsen att det räcker med att reformera kapitalismen, ge den en gammaldags ansiktslyftning, för att ordningen ska återställas. Det är socialdemokratins grundläggande recept. Lite fler regler och ett mer etiskt uppförande av marknadsaktörerna och biffen är ordnad.

För de som ser till finansens funktionella roll är branschens periodvisa « överdrifter » utan större betydelse. Värdepappershandeln i alla dess former är nyttig för ekonomin. Det är bara smörjmedel som får hjulen att gå runt. Om vissa skor sig ordentligt spelar ingen roll. De positiva effekterna sipprar ner i samhället och även de sämst ställda får sin lott. Men det nyliberala smörjmedlet innehåller lite väl mycket grus. I finanskris efter finanskris påminns vi att marknaden regelbundet gräver ner sig i en grop den bara kan komma upp ur med hjälp av dina och mina skettepengar. Den « funktionella » förklaringen förklarar i själva verket ingenting eftersom vi på intet sätt får veta varifrån alla stormrikas pengar kommer ifrån.

Rakt ner i fickan…

Källan till dessa rikedomar finns i det förändrade styrkeförhållandet mellan kapitalägarna och den lönearbetande befolkningen. Den nyliberala offensiven lyckades förändra hur de i samhället producerade rikedomarna fördelats mellan kapital och arbete. I samtliga industriländer har de lönearbetandes andel av de värden som produceras minskat kraftigt. Samtidigt investerar inte längre kapitalägarna lika mycket av de realiserade vinsterna. I stället går de direkt i fickorna på aktieägarna i form av högre utdelning per aktie. FNs « World Economic and Social Survey 2008 » visar att i alla OECD-länder(utom Island, Belgien och Spanien) har investeringarnas andel av den totala vinsten sjunkit till förmån för utdelningen till aktieägarna. Det är källan till finansens allt större sperkulativa roll i dagens värld. Men det innebär inte att det finns någon större motsättning mellan finanskapital och industrikapital. De går mer hand i hand för att tillsammans hålla nere de lönearbetandes andel av vad som produceras. Det är därför ingen statistisk tillfällighet att ökade vinster i finanssfären gått parallellt med uppkomsten av massarbetslöshet efter « den gyllene periodens » fulla sysselsättning och stadigt ökande reallöner. Liksom den är parallell med framväxten av en ny fattigdom och ökade skillnader mellan fattiga och rika länder. I den meningen är finanssfären smörjmedel i ekonomin, men bara för att underlätta realiseringen av alla vinster på en global kapitalmarknad utan gränser. I « kasinoekonomin » skärper finanskapitalet konkurrensen mellan de olika existerande kapitalgrupperna i världsskala.

I andra media: DN1,DN2,ABE24,AB2,Sydsvenskan,GP,ST,ETC,Arbetaren,

Dagens Arena,DN3,SVD1,SVD2,Politiken,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Krona eller klave spelar ingen roll på Wall Street…

På direkten!

Fantomen, eller den vandrande vålnaden är snabb som blixten. Vi kanske inte

alltid hänger med. Men här  ger vi snabba, korta svar eller ser saker på vårt sätt.

Krona och klave spelar ingen roll på Wall Street

Nu ska de amerikanska skattebetalarna ställa upp och lösa ut alla skulder som banker och bolåneinstitut har utestående hos kunder som inte kan betala och som aldrig borde ha fått låna pengar utan garantier. Men ingen kommer att fråga dessa skattebetalare vad de tycker. I stället ska en trio av mäktiga män bilda en kommitte med uppgift att hindra en finansiell kollaps. Hank Paulsen -finansministern, Ben Bernanke –FEDs chef och Timothy Geithner- orförande i Bank of New York är gubbarna som ska fixa det.

- Om de lyckas kan de stoppa den ekonomiska nedgången och leda en omstrukturering av Wall Street med ett minimum av skada. Om de misslyckas kan priset bli miljontals förlorade jobb, trillioner förlorade dollar och en förtroendekris för den globala kapitalismen, skriver Washington Post i dag.

Hur ser receptet ut ? Köp upp alla skulder från bankerna och låt dem behålla alla vinstgivande tillgångar.

För alla spekulanter och girigbukar på Wall Street är det ljuvlig musik.

Krona eller klave spelar ingen roll.

Krona = mina vinster.

Klave = dina förluster.

I media: DN1,DN2,SVD1,SVD2,AB1,Sydsvenskan,

Andra bloggar: En E-handlares bekännelser,Ekonomikommentarer,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

United Socialist States of America.

United Socialist States of America.

Vita Huset har tydligen tagits över av Karl Marxs sonsonsonsonsöner och den socialistiska flaggan vajar stolt över George W. Bushs huvud. Vad har hänt? Fanatiska nyliberaler har på mindre än en vecka socialiserat och nationaliserat banker och ett försäkringsbolag för värden som vida överstiger hela den svenska statsbudgeten. Har de plötsligt förläst sig på Lenin och Trotsky och insett att de haft fel hela livet ? Tips till the working class hero: byt till ”Born in the USSA.”

Nej, tyvärr finns det nog inget hopp om att George W Bush ska bli en « new born » marxist. De senaste dagarnas hektiska händelser på den allsmäktiga marknaden har inget att göra med ideologi eller religion. Det handlar enbart om krassa ekonomiska realiteter. Om hur de rika i samhället spekulerat så till den grad att de nu behöver hjälp för att ta sig ur den grop de grävt ned sig själva i.

Det som verkligen frapperar är den motsättning i det moderna samhället som kommer till uttryck i den amerikanska centralbankens socialisering av bankrutta finansinstitut. Kapitalismen är till sin natur en produkt av individers privata jakt på vinster, alltid mer och större vinster. I den jakten, som pågått under flera århundraden, har vissa privata företag växt till dimensioner som gjort dem till samhälleliga aktörer viktiga för alla trots att de ägs av privatpersoner. De har blivit ekonomiska enheter som miljontals personers dagliga liv beror av. Detta är en grundläggande motsättning i det moderna kapitalistiska samhället. Företag som Freddie och Fannie, AIG, eller Nordea på hemmaplan, har blivit för stora för att regering och riksbank ska tillåta dem att gå omkull. Hela det ekonomiska systemet kan falla samman med outgrundliga konsekvenser. Men samtidigt är det privat egendom som samhället går in och räddar från undergång. Summan av kardemumman blir en devis över dagens kapitalism. När bolaget går med vinst är vinsten min. När bolaget går med förlust är förlusten kollektiv. Vinsten delas ut till aktieägarna. Förlusten är upp till skattebetalarna.

Varför acceptera ett sådant tillstånd?

**Nationalisera alla banker oavsett om de går med vinst eller förlust!

**Varför dela ut vinsterna till aktieägarna och låta skattebetalarna stå för förlusterna ?

**Öppna alla bankers bokföring! I dag vet ingen vilka risker de tagit med dina sparade pengar.

**Stäng alla skatteparadis. Deras tjänar bara till att underlätta spekulation över gränserna och till skatteflykt för absolut rikaste i samhället.

I Media: DN1,SVD1,DN2,AB1,SVD2,Politiken,Sydsvenskan1,Sydsvenskan2,DN3,

SVD3,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Girighet utan gränser.

Girighet utan gränser bakom krisen

Av Benny Åsman

I går djupdök världens börser. Sent på kvällen svensk tid hade Wall Street stått på näsan ordentligt. Inte sedan 11 september 2001 har börsen tappat över fyra procent under en dag. Det enorma i Lehman Brothers fall och Merill Lynchs försäljning till Bank of America tränger nu in i aktieägande fonders och privatpersoners medvetande och skakar om förtroendet för den ohämmade kapitalismens förödande konsekvenser på det ekonomiska livet.

Svarta tisdagen i oktober 1929. Dagen då desperata finansherrar kastade sig ut från högsta våningen

Bakom krisen ligger inget annat än de stora kapitalägarnas gränslösa girighet. För det är så finanskapitalismen fungerar när den får härja fritt utan strikta regler för utlåning och spekulation.

-Detta är kapitalism. Lehman Brothers och Merill Lynch satsade hårt på bolånemarknaden och misslyckades totalt, sa en upphetsad reporter på CNN i morse. Så sant, så sant.

-Vissa vinner och andra förlorar , sa gurun Alan Greenspan lakoniskt i går. Ni får skylla er själva menade han. Vad han inte sa var att han som chef för den amerikanska centralbanken FED lyfts till stjärnorna av all världens ”experter” och politiska ledare för den räntepolitik som under mer än ett decennium gjort den ohämmade spekulationen möjlig. Efter IT-kraschen, som han vägrade se anlända, sänkte FED räntan till i praktiken nollränta och la grunden för den spekulationsbubbla på bostadsmarknaden som nu exploderar i ansiktet på alla girigbukar som skott sig stort på vanliga arbetares behov av tak över huvudet.

Oavsett hur krisen kommer att utvecklas under de närmaste veckorna står det redan klart att den blir huvudtemat i presidentvalskampanjen. John McCain och Barack Obama har redan hakat på för att samla poäng inför den fjärde november..

-Vår ekonomi är i grunden sund. Jag lovar att vi ska städa upp på Wall Street , sa den gamle räven. Att han själv i 25 år suttit i Kongressen och aktivt verkar för den avreglering av finansmarknaden som han nu bespottar nämner han inte.

En missnöjd Alan Greenspan?

- Våra arbetare är de mest uppfinningsrika, hårdast arbetande, bäst utbildade, mest produktiva och konkurrenskraftiga i världen, spann krigsveteranen vidare. Den amerikanska arbetaren betackar sig nog för omtanken. I decennier har McCain verkat i Kongressen för de rikas välfärd och stillatigande sett på när vanliga arbetares reallöner stagnerat, sjukförsäkringarna saboterats och arbetsförhållandena ständigt försämrats.

-Jag lovar att vi aldrig försätter USA i den här situationen igen, sa McCain. Han kunde lika gärna ha lovat att avskaffa kapitalismen.

-Jag säger inte att senator McCain bär skulden för krisen. Men jag anklagar den ekonomiska filosofi han är anhängare av, dundrade Barck Obama tillbaka inför entusiastiska åhörare vid ett utomhusmöte i Colorado i går.

-Barack Obama har inte lämnat många spår efter sig vad gäller reglering av finansmarknaden, skriver New York Times i dag. Det är sant och hur skulle det kunna vara annorlunda. De största bidragsgivarna till hans kampanj har sina kontor på Wall Street. Nu kräver Obama att finansmarknaden ska sättas under mer översyn och att reglerna för bankers och spekulationsfonders agerande ses över. Det behövs säkert. Men det har alla politiker med instinkt att överleva politiskt sagt efter varje större finanskris de senaste trettio åren för att sedan rösta fram ytterligare avregleringar och skattelättnader för de girigaste av alla giriga-bankirerna.

Ingen vet hur dagens kris kommer att sluta.

-Detta händer bara en gång vart hundrade år, sa Greenspan. Det är att tänja lite på decennierna eftersom den stora bank- och börskraschen skedde 1929. Men OK, bildligt talat är det sant. Situationen är explosiv och hur mycket av finanskaoset som kommer att spilla över i den ”riktiga” ekonomin är det omöjligt att förutse. Bland annat på grund av den nyliberala avreglering som hjälpt banker och fonder att spela kasino med mänsklighetens välfärd. Ingen vet i dag hur stora förluster som gömmer sig i finansinstitutens bokföring. Enbart utgången av krisen kommer att visa på djupet i den katastrof som den kapitalistiska girigheten än en gång grävt åt omvärlden.

I media. DN1,DN2,SVD1,SVD2,SVD3,AB E24,AB2,Sydsvenskan,GP,Politiken1,Politiken2,ETC,DN3,SVD4,

AB3,DN4,DN5,SVD5,SVD6,AB4,AB5,DN6,SVD7,AB6,DN7,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Vem äger Sverige?

Vem äger Sverige?

Av Benny Åsman

Ägarsamhället är det moderna begreppet för tjuvsamhället. Det låter fint och vi ska fås att tro på den mer eller mindre jämlika fördelningen av samhällets rikedomar. I USA är de rika så rika, men här hemma är vi så jämlika, kan det låta. Visst finns det skillnader mellan olika kapitalistiska länder, Men likheterna är fler. Det gäller också i vårt eget avlånga land, Vi behöver inte heller göra omfattande undersökningar för att hitta kalla fakta. Det räcker med att ösa ur de rika källor som Statistiska Centralbyrån bjuder på i överflöd. I en databas med rubriken ”Tillgångar och skulder för kvinnor och män 2006” hittar vi följande detaljerade beskrivning av de totala rikedomarna och vad den rikaste tiondedelen och den rikaste hundradedelen av befolkningen äger i procent av de totala privata rikedomarna. Den som eventuellt tror att vi lever i ett mycket jämlikt samhälle får något att tänka på:

Tillgångar och skulder för kvinnor och män 2006

Alla män och kvinnor

Totalt i mdkr

Andel 10%

Andel 1%

Fasta tillgångar.

5 112

57

17

Varav bostadsrätter

862

98

29

Varav Fritidshus

470

100

43

Finansiella tillgångar:

2 078

71

32

Varav banktillgångar

676

69

24

Varav börsnoterade aktier

605

98

74

Varav fonder(ej räntefond)

424

81

31

Summa tillgångar

7 283

56

20

Totala skulder

1 995

58

17

Nettoförmögenhet

5 288

66

24

Summan av allt blir alltså att år 2006 ägde en tiondel av vår befolkning två tredjedelar av alla fasta och finansiella nettotillgångar. Eller att en hundradel av samma befolkning äger inte mindre än en fjärdedel av allt som går att mäta i pengar. Det är mer än ett tusen tre hundra miljarder kronor som ett litet fåtal likt Joakim von Anka kan vältra sig i. Något att fundera på när valserna om demokrati och jämlikhet kommer att dras inför nästa riksdagsval. Vilka förespråkar verkligen en politik som vill bryta ner ägarstrukturen du ser ovan? Eller varför inte börja fundera redan nu? Det är långt till nästa val.

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,DN1,DN2,DN3,DI1,DI2,ETC,E24,

Dalademokraten,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Svar till Svensson

Jo, bäste Svensson:

Din synpunkt, när det gäller att Tolgfors nu tänker skjuta upp det försvarspolitiska beslutet är svår att förstå sig på, den är besynnerlig om man så vill, därför att den inte förhåller sig till den existerande politiska verkligheten. Tolgfors beslut är en reträtt från en förhållandevis radikal ståndpunkt när det gäller hur mycket pengar den svenska militarismen ska få sluka. Radikalt eftersom det kom från moderaterna. Efter en tids skallgång från den mörkblå högern och inte minst då från krafter i hans eget parti backar nu karln och tar det senaste kriget i Georgien som förevändning. Han och regeringen vill hämta andan för att se om de kan hitta mer pengar till militären. Se exempelvis SVD, ledarsidans blogg i dag:

Äntligen har Sven Tolgfors hittat rätt i politiken….Att skjuta på försvarsbeslutet med hänvisning en förändrad verklighet ger regeringen möjligheter helt prestigelöst lägga om kursen för försvaret. Tidsförskjutningen får inte vara det enda som händer, utan propositionen läggs måste det märkas att rikets säkerhet tas på allvar. Och därför är det oroväckande att Tolgfors säger samma saker som han brukar – och när det gäller försvarets kostnader inte ens kan kosta på sig att säga:

I första hand ska vi se över hur resurserna används men  ökade försvarsanslag kan naturligtvis inte uteslutas.

Det behövs nog att Jan Björklund driver på. Svd. Ledarsidans blogg.

När det gäller detta beslut, detta försök till uppskov, är kören från höger samstämmig. En jublande hyllningskör. Då finns det ingen anledning att instämma i denna, även om din refräng ser helt annorlunda ut. Den är det ingen som hör. Allt det här krafset om att på nytt utvärdera förslaget är som sagt bara krafs. Fikonlöv för att dölja den egna reträtten.

Dessutom tycker jag att din ingång till bloggen, ”Jag är av åsikten att Sverige på sikt bör avveckla försvaret” , låter som en lite krasslig Lars Ohly på väg in till regeringsförhandlingar. Bör? På sikt? Avveckla?  Det låter lite som linje 2 i kärnkraftsomröstningen: ”Avveckla kärnkraften med förnuft”.Nej, inte ett öre, inte en enda man ( eller kvinna ), till den svenska militarismen! Denna arbetarrörelsens gamla paroll står sig än i dag.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Frågor? Kommentarer? Idéer?
Hör av dig. Inga mejl publiceras utan medgivande:

gotekilden@gmail.com

Inga mer skattepengar i militarismens käftar

Ingen solidaritet med rysk imperialism!

Så klart och djärvt inleder den ryska socialistiska gruppen ”Framåt”, Vepered, sitt tidiga ställningstagande när det gäller det senaste kaukasiska kriget. Gruppen bildades 2006 och har ett fackligt politiskt arbete i flera städer som Moskva, Petersburg, Samara, Saratov, Tyumen, och Novgorod. Det är naturligtvis en mycket delikat och svår uppgift, att i dagens Ryssland, gå emot den ryska chauvinistiska strömmen. Svårare än att här hemma gå emot Bildts hökpolitik och nu senast kampanjen för att mata den svenska militarismens hungriga käftar med mer skattepengar. Här har för övrig bloggen Svensson gjort ett besynnerligt ställningstagande. Jag har översatt dokumentet i sin helhet för att öka tillgängligheten för de svenska socialister som håller på att sätta sig in i frågan. Socialismen är en internationell rörelse. Hur ryska socialister förhåller sig till den egna imperialismen, till osseter och georgier, hänger ihop med hur vi här hemma förhåller oss till svensk militarism, som en del av EU:s väpnade styrkor. Vepered kommer att göra inlägg vid ett viktigt möte i Malmö i samband med ESF-mötet i Malmö nästkommande helg:

Möte i Malmö torsdagen den 18 september 18:00. Mötet äger rum i Borgarskolan i anknytning till European Social Forum (ESF). Bland talarna märks representanter för franska LCR/NPA, engelska SWP, norska Rött, ryska Vpered och Enhedslisten. Samt representanter från Socialistiska Partiet.

Här själva deklarationen:

”Rysslands härskande klass

är det stora hindret mot självstyre

Operation ”Med tvång till fred”, som varade i fem dagar, är över. Men denna militära konflikt kommer ändå att få en fortsättning, då i form av en ökad spänning i Kaukasusregionen. Även på den internationella scenen kommer spänningen att öka.

Från konfrontationens första timma, var rysk och internationell media fulla med uttalanden och försök att ge en förklaring till den nuvarande situationen. Men bara en liten del av alla dessa budskap, som fyllt media, ger en tillräckligt bra analys av vad som nu sker. Dels ser vi ensidiga patriotiska uttalanden, ofta hysteriska. Dels en annan extrem, en önskan att kunna anklaga alla de människor, som varit indragna i de militära operationerna, för alla moraliska synder. Vår uppgift som ryska socialister, är inte att bara i största allmänhet berätta om vår ståndpunkt, utan också att ge en marxistisk analys av situationen i syfte att ge ett alternativ till statlig propaganda av alla de sorter.

Till skillnad från de flesta, tänker inte vi välja mellan de bägge sidorna (Ryssland och Georgien), välja mellan vem som hade ”rätt” och vem som var ”skyldig”. Vi menar att bägge sidor kom till konflikten under hot. Det finns inget behov att diskutera vem som sköt först eller vem som provocerade. Bägge länderna har sökt militära lösningar och har därför inte använt sig av de politiska resurser som finns.

Det var inte den första och inte heller den sista gången, som vanliga människor blir till gisslan för intresset hos två olika imperialistiska grupperingar, där den ena innefattar Förenta staterna, Denna gång var det Syd-Ossetiens folk, vars rätt till självbestämmande blev handelsvara i konflikten. På samma sätt som den georgiska befolkningen, vilken redan hade utsatts för lidande av de ryska ”fredsmäklare” som inkräktat.

Det går inte att förneka att svaret från osseterna bara kan bli ett: Ryssland anses av den ossetiska majoriteten som en försvarare från etnisk rensning och våld från den georgiska regeringen. Denna hållning från Syd-Ossetiens fredliga befolkning, som fryser fast genom attackerna från den georgiska armén, är helt naturlig. De konkreta styrkeförhållandena på den internationella scenen och än mer svagheterna, i synnerhet för Georgien, hos den internationella arbetarrörelsen, innebär att den ossetiska befolkningen för närvarande inte har något annat försvar än den ryska imperialismens arméer. I den här situationen innebär kravet på ett tillbakadragande av de ryska trupperna från konfliktzonen, innan eldupphör, utan åtminstone preliminära arrangemang för att få till stånd en fredlig lösning, att ge bekymmer för Ossetiens befolkning; dess arbetare, dess gamla och barn.

Georgiska trupper på flykt undan den ryska insatsen


Från konfliktens första stund krävde vi klart ett omedelbart slut på de militära operationerna. Vi krävde att de ryska arméernas militära operationer i Syd-Ossetien, skulle begränsas till nödvändigt försvar, utan att gå över i ett krig med den fredliga georgiska befolkningen, som dog i Gori under ryska bombanfall. Vi förklarade bestämt att vårt ställningstagande inte hade något gemensamt med åsikterna hos högern och den ryska pseudovänstern som handlade i kamp för ”Den ryska statsfederationens intressen”.

Vi ger vår fulla och villkorslösa solidaritet med det ossetiska folket och vi ger vårt villkorslösa stöd för osseternas kamp för nationellt självbestämmande. Men vi vägrar att ge någon som helst solidaritet till den ryska imperialismen eller något som helst stöd för Putins och Medvedevs stat. ”

I pressen: Sydsvenskan1,SVD1,SVD2,SVD3,DN1,AB1,AB2,AB3,DN2.SVD4,

Andra bloggare: Trotten,Proletärbella,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Frågor? Kommentarer? Idéer?
Hör av dig. Inga mejl publiceras utan medgivande:

gotekilden@gmail.com